U T B Y T E & ANNAT SKOJ

SONDEN ORGAN FÖR MEDICINSKA FÖRENINGEN LUND - MALMÖ SEDAN 1962 N° 3 2013 S O N D E N @ M F S K A N E . S E U T B Y T E & ANNAT SKOJ R E ! G A I V BAK L L I T Som regional bank tar vi aktiv del i det lokala samhället och stöttar människor och verksamheter som finns här. Delar av vår vinst går till projekt för barn och ungdomar, utbildning och forskning, kultur, idrott samt näringsliv. Under de senaste fem åren har vi bidragit med över 60 miljoner kronor till olika projekt i västra Skåne. tänk om! Läs mer om alla projekt vi stödjer, www.sparbankenoresund.se L E D A R E Utbyte är något som berör oss alla. Vi ställs ständigt inför situationer där vi behöver utbyta tankar, kunskaper och erfarenheter med andra människor. För att vinna en handbollsmatch. För att knäcka ett PBL-fall. Men utbyte är naturligtvis mer än så. När dagens yrken blir alltmer specialiserade och subspecialiserade blir utbyte med och förståelse för andra gruppers bidrag till en produkt eller process allt viktigare. När utbyte sker mellan två fält som vid en första anblick kanske ser helt olika ut kan nya, oväntade resultat uppstå. Alla dessa komponenter tror vi ingår i ett studieutbyte. När man reser till ett annat land öppnas nya världar, gamla ingångna tankemönster ifrågasätts och förnyas, samtidigt som kontrasterna mellan trygga Sverige och andra delar av världen tydliggörs. I tidningen du just nu håller i handen kan du få ta del av trevliga berättelser från andra, i många fall varmare, delar av världen, en ljusglimt nu när höstmörkret och den grå skånska hösten gör sitt intåg på allvar (Småland<3). Vi hoppas på att kunna ta med det bästa från tidigare nummer och även sätta vår egen prägel på tidningen, hela tiden med MFs två ben - utbildningsbevakning och social verksamhet - i åtanke. Och som sagt, tack alla skribenter. Utan er vore ingenting möjligt. Era redaktörer Elin och Henric PS: Kom ihåg att pennan är mäktigare än svärdet! DS Foto: Wallcg Utbyte har uppenbarligen varit ett populärt tema. Många som tidigare inte varit engagerade inom Sonden har hört av sig och velat skriva. Det är så det ska vara! Sonden ska vara en tidning där alla kan engagera sig, oavsett om det gäller djuplodande analyser eller bara en kort reflek- tion kring en enkel vardagshändelse. Därigenom kan alla som läser tidningen förhoppningsvis känna igen sig på något sätt. Därför är vi tacksamma för alla nya och gamla skribenter som varit med och bidragit till det här numret. Vi vill även sända ett tack till Hampus och Alexander som fått sina inkorgar spamade med frågor kring allt mellan himmel och jord, och lite till. Att kasta sig in i redaktörskapet har varit omvälvande, och snart märker man hur beroende man är av andra människor - redaktörer emeriti, tryckeri, styrelse, skribenter. Att vara redaktör kräver många timmar i ensamhet framför datorn, men tidningen bygger i grunden på att andra människor är med och bidrar! Utbyte är inget nollsummespel; 1+1 kan faktiskt bli 3 (ja, vi har en hel säck med klyschor som bara väntar på att släppas lösa, detta är bara början). M e d v e r k a n d e i d e t t a n u m m e r : Anton Jarnheimer, Elisabet Englund, Cecilia Skoug, Randa Abu-Youssef, Anders Törnkvist, Elin Folkesson, Henrik Klasson, Frida Petersson, Henric Ek Olofsson, Simon Nigran, Ulrika Frising, Jenny Hilborn, Sara Nolbrant, Sandra Jonsson, Martin Johansson, Louise Brunkwall, Lisa Gottfridsson, Edvin Marklund, Suvi Ristolainen, Andrea Ahlfont, Folke Andersson och inte så många fler! Vill du också vara med? Maila sonden@mfskane.se S O N D E N - M F s B Ä S TA T I D N I N G S E DA N 1 9 6 2 ADRESS Sonden BMC I10 22184 Lund E-POST sonden@mfskane.se REDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE Elin Folkesson 0768529822 REDAKTÖR Henric Ek Olofsson 0730761605 Ev åsikter som uttrycks i tidningen är ett rent sammanträffande HEMSIDA www.mfskane.se/sonden (och skribentens egna, om inget annat anges) UTGIVNINGSDATUM November 2013 Sonden utkommer med fyra nummer per år TRYCK Elvins Grafiska AB Gevärsgatan 20 254 66 Helsingborg tel. 042-15 99 00 3 I N N E H Å L L & S O N D E N Höstens första nummer avnjutes med fördel i favoritfåtöljen tillsammans med en stor kopp varm choklad samtidigt som vinden ylar utanför fönstret. Vi börjar i vanlig ordning med ledaren, och fortsätter på denna sida med innehåll och Sonden sonderar, där Anton denna gång fått hjälp av Jasmin som tillsammans gjort en mycket spännande tolkning av temat. Därefter följer Ronden innan vi får ta del av intervjun av Elisabet Englund, MFs nyvalda inspektor, som på nästa sida reflekterar kring utbyte i sin första inspektorspalt. Ordförande Cecilia delar med sig av sina erfarenheter från Utrecht, och på samma sida hittar vi kontaktuppgifter till MFs styrelse och utskott. Näst på tur står ett helt uppslag där Henric och Randa fördjupar sig i sensommarens och höstens konferenser innan inte mindre än 6 utbytesskildringar följer! Vi har Jenny, utexaminerad logoped; Ulrika, Sara och Sandra från Biomedicin; Martin representerar läkarna och sist men inte minst har vi Frida och Louise från MPH. Följer därpå gör utbildningsråden, innan Randa delar med sig av de reflektioner hon gjort under sina första månader som student i Sverige. Klasson skriver i djup affekt om fakultetens hantering av utbytesstudier, och på samma sida får vi ta del av tider&temata för höstens bruncher - för in i almanackan! Näst på tur står MFs Corfotograf Andrea, som delar med sig av de bästa bilderna från nollningen och Corbalen, innan Simon tar oss med på en odyssé över pacemakerns historia i Retroskopet. Folke (?) skvallrar, och nästa uppslag vigs åt Elin, som grottat ner sig i IgNobelprisets märkliga värld. Nobelpriset hinns också med, innan Henric skriver om läkarprogrammets unikt utformade fadderverksamhet. Latinexperten Anders presterar lika felfritt som alltid, och arkivet drar sig till minnes debatten som uppstod i svallvågorna från MFs hundraårsjubileum. Slutligen följer den ovärderliga kalendern över MFs aktiviteter, och sedan var det allt vi hann med för den här gången. Hoppas att chokladen inte hunnit kallna - nu kör vi! 3.LEDARE 4. INNEHÅLL & SONDEN SONDERAR 5.RONDEN 6-7.INSPEKTORINTERVJUN 8.INSPEKTORN 9. ORDFÖRANDE & MF 10-11.KONFERENS 13. TEMA UTBYTE: LOGOPED 14-15. TEMA UTBYTE: BIOMEDICIN 16-17. TEMA UTBYTE: LÄKARE 18-19. TEMA UTBYTE: MPH 20.UTBILDNINGSRÅDEN 22.RANDA 23. KLASSON & HÖSTENS BRUNCHER 24-25.CORFOTOGRAFEN 26-27. RETROSKOPET & SKVALLER 28-29.VETENSKAP 30.FADDERVERKSAMHET 31. LATIN & ARKIV 32.KALENDER S O N D E N S O N D E Vilket organ skulle du byta ut mot ett annat? Katrin Sörensen, läk T3 Jag skulle byta min mjälte mot en till hjärna. 4 Tobbe Eriksson, läk T4 En njure mot ett extra hjärta så att jag kan älska mer. S O N D E R A R R A R Text och bild: Anton Jarnheimer & Jasmin Tojjar Henrik Jönsson, Elektroteknik T5 Ja, inte fler lemmar iaf, det blir jobbigt att hålla reda på. En njure mot en lunga. Axel Andersson, Elektroteknik T5 Njure mot ett hjärta för att öka uthålligheten. R O N D E N LÄKARUTBILDNINGEN NBMFU har beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att föreslå förändringar av läkarutbildningen. Bakgrunden är bland annat den ökade specialiseringen och centraliseringen av den skånska sjukvården samt förslagen som presenterats i Stefan Lindgrens utredning. En av gruppens viktigaste uppgifter anges vara just att förbereda inför ett eventuellt beslut om en ny läkarutbildning med en ny examensbeskrivning, såsom utredningen föreslår. Om det fattas beslut om ny läkarutbildning kommer arbetsgruppen att få tilläggsuppdrag, bland annat att ta fram förslag på ny utbildningsplan. Slutrapporten planeras vara klar 2014. F O R U M FLER SÖKANDE, FÄRRE PLATSER Jämfört med förra vårterminen ökade det totala antalet ansökningar till Lunds universitet med 17 procent. Läkarprogrammet har näst flest sökande efter juristprogrammet, 3 044 pers. Samtidigt minskar de anslag fakulteten får från universitetet för att bedriva utbildning, och fakultetens resultat för 2013 kommer sannolikt att visa underskott inom både utbildning och forskning. Detta innebär att man tvingas minska antalet platser på vissa utbildningar, samt att fakulteten inte längre kan ge masterprogrammet i idrottsmedicin. M E D I C U M Projektet Forum Medicum, som ska utreda och lyfta fram fördelar och möjligheter med att integrera HSC och BMC i ett gemensamt centrum där HSCs verksamhet flyttar in i nybyggda lokaler i anslutning till BMC, går under hösten in i ett nytt skede. Projektet kommer nu att bedrivas i arbetsgrupper, vars uppdrag blir att i samarbete med arkitekter konkretisera de visioner som vårens förstudie mynnat ut i. Bland annat ska man titta närmare på utformningen av arbetsplatser för lärare och forskare, samt av undervisningslokaler och metodrum. Visioner för Forum Medicum. P R I S Skeppsredaren Eric K. Fernströms stiftelse som har sin bas vid Medicinska fakulteten i Lund delar varje år ut Nordiska Priset med en prissumma på en miljon (!) riksdaler. I år gick priset till Leif Groop från Lunds universitet, som forskar kring diabetes. Groops forskning går bland annat ut på att identifiera gener som predisponerar för de olika formerna av sjukdomen. Prisutdelningen ägde rum på Forskningens dag den 6 november i Lund. Stefan Lindgren ligger bakom utredningen UTBYTESSTUDIER Glöm inte att ansöka om utbytesstudier för höstterminen 2014 senast den 15 november! Utbyte av idéer kring utbyte? Foto: Acceleratorincubator 5 I N T E R V J U N E N G L U N D Sonden träffar MFs nyvalda Inspektor, neuropatologen Elisabet Englund, för en intervju. Elisabet bjuder på en kopp egenbryggt kaffe, med förvarning om att det är mycket starkt och att varken mjölk eller socker finns att tillgå. Jag tar risken, vi slår oss ner, och pratar sedan om MF, nationer och en livslång passion för myelin. Vad har ditt uppdrag som inspektor inneburit så här långt? Inte mer än att jag blivit vald och medveten om det. Det kommer att ske ett formellt överlämnande vid Corbalen, så det har egentligen inte trätt i kraft än. Det borde kanske ha trätt i kraft vid det första FUM men då kunde jag inte komma ifrån arbetet, så än så länge har jag bara sonderat terrängen och jag ser det som att jag får glida in i det här uppdraget så småningom. Jag har inte velat bestämma på förhand vad jag tror att jag ska göra. Jag vet att det formellt inte är så mycket men att det informellt kan innebära både det ena och det andra. Jag vill hålla mig ajour och alltid finnas nära till hands men jag har egentligen ingenting att säga till om, om jag inte blir ombedd. Jag har en naturlig närhet till studenter och träffar dem väldigt ofta, det kan vara svårt att tvinga mig till en viss plats vid en viss tidpunkt men jag är inte svår att få tag på. Jag ser med väldigt öppna ögon på vad det här ska mynna ut i - men det ska bli jättekul! På vilka terminer och utbildningar undervisar du? Läkare: termin 1, 2 och 4, samt ISEX termin 5 och 10. Ibland biomedicinare och logopeder samt radiofysikstudenter, blivande neuropsykologer, färdiga läkare inom psykiatri och neurologi. Jag har många olika kategorier av studenter och ofta vet jag inte vem det var jag precis träffade. Hur ser samarbetet med andra yrkesgrupper ut inom ditt arbete? Vi samarbetar mycket med och är ömsesidigt beroende av biomedicinska analytiker; vi satt faktiskt precis några stycken och jobbade med en ny antikropp som vi brottats med. Vi jobbar även ganska nära ihop med sekreterare, vaktmästare och obduktionstekniker. Ett riktigt lagarbete, med andra ord? Det stämmer, även om man som patolog också sitter ensam på sitt kontor i många timmar och dikterar och håller på. Men man kommer inte dit utan att först ha ett lagarbete. 3 snabba Elisabet med storsnitt och ljusmikroskop. I bakgrunden en kopp av det ökända kaffet. 6 Foto: Henric Ek Olofsson Nation eller kår Digitalt eller ljusmikroskop Pyramid eller Purkinje I N T E R V J U N Utöver inspektor för MF, vad är det du gör? Ja, vad gör jag egentligen... Jag har en tjänst där jag arbetar 50% med forskning och utbildning och 50% kliniskt - mycket förmånligt. Sedan sitter jag i lite olika styrelser och kommittéer, bland annat i kommittén som nominerar kandidater till Magnus Blix pris åt MF, som sedan beslutar vilka kandidater de ska föreslå fakultetsstyrelsen som i sin tur utser pristagaren. Jag sitter i styrelsen i en forskningsstiftelse där jag förordar vilka som ska få medel till att forska kring demenssjukdomar. Jag sitter som suppleant i etikprövningsnämnden, något som är mycket intressant - alla dessa forskningsetiska frågor där man strävar efter att värna patienter och deras anhöriga mot alltför ivriga forskare och mot integritetsintrång. Jag är även med i en expertgrupp i en internationell kommitté som anordnar konferenser kring vaskulära sjukdomar i hjärnan vartannat år. Jag har varit sekreterare i Läkaresällskapet i Lund, och så är jag ledamot i styrelsen för Locus Medicus Lundensis. Det är fantastiskt att vi har en sådan mötesplats där yrkesverksamma och studenter kan träffas - om den inte funnits hade vi förmodligen bara träffats i den kliniska vardagen och vid föreläsningar. Som det är nu stöter man alltid på någon, och hyr man Locus för en fest kan man vara säker på att någon av ens studenter är där och serverar. Fantastiska möjligeter som är få ställen förunnade. Var det ett självklart val för dig att bli patolog? Nej fy! Efter att vi läst 5 terminer var det dock många som ville ta studieuppehåll - det var poppis att göra det efter termin 5 även på den tiden. Mina närmaste vänner ville bli amanuenser på patologen för de hade lärt sig att det var en bra erfarenhet om man ville bli kirurg. Jag tänkte “Finns det ingenstans där man kan göra något lite mer intellektuellt?” Då kom jag att tänka på den trevlige neuropatologiprofessorn Arne Brun, numera emeritus, som föreläst för oss. Jag frågade honom om det inte fanns något projekt jag kunde bli indragen i, och han sa “Självklart! Men jag har inga pengar, så jag kan inte understödja dig”. Så jag började jobba som vårdbiträde - motsvarande dagens undersköterska - på halvtid och andra halvan naglade jag mig fast här. Där, efter femte terminen, började min forskarkarriär. Så småningom återtog jag studierna, ett par år senare doktorandanmälde jag mig, sedan gick jag vidare med AT. Jag funderade på många olika specialiteter, men ville samtidigt inte kasta allt jag lärt mig på sophögen, så det blev mer och mer lockande att komma tillbaka hit, vilket jag också gjorde. Jag läste en artikel där du berättade att du bland annat ägnat mycket tid åt att forska kring hjärnans vita substans. Vill du berätta något mer om det? Det var nästan det första vi tittade på när jag började som ung student. När alla andra fokuserade på neuron satt vi och undersökte hjärnans vita substans som egentligen är ganska diffus och tråkig att titta på, men när man väl börjar hitta själva patologin inser man att man har världens möjligheter om man tittar på storsnitt från hjärnan som vi gör. Så jag började tillsammans med min handledare hitta på ett sätt att gradera olika svårighetsgrader av skada och försökte förstå var vitsubstansskadan kom in i sjukdomsbilden hos Alzheimerpatienter. Vi har knutit våra fynd till röntgen, MR, klinik och neurokemi så det har blivit ett tvärsnitt av olika modaliteter för att undersöka den vita substansen och dess sjukdomar. Och det har jag hållit på med sedan dess - jag är fortfarande mycket fascinerad av den vita substansen och först nu, i och med utbredd MR-användning, är alla andra det också. Ni var före er tid. Ja, det var vi, och ingen begrep vad vi höll på med för tråkigheter, men vi tyckte att det var kul! Jag har hört att du bor granne med en nation. Händer det någonsin att du blir lite trött på alla studenter? Bara på Valborg (blixtsnabbt svar, reds anm), men då kan man ju sticka någon annanstans. Annars nej. Jag kan ta igår kväll som exempel: det är alltid ös på torsdagskvällar, men det tar alltid slut vid midnatt, och då sitter jag fortfarande och jobbar. För en tid sedan hade de ett stort event med en inhyrd DJ och det var superbra; jag satt och njöt. Det enda negativa är nedskräpningen, men det är inget specifikt för nationer utan en slapp attityd hos alla i den här staden. Det ser bedrövligt ut i Lund, helt enkelt, enligt mig. Så vad är mest givande med studentkontakt? Det är mycket som är givande. Att möta intresset hos studenterna - ibland på ställen där man minst anade det. Intressanta, roliga eller oväntade frågor som dyker upp på en föreläsning, en svår följdfråga som gör att man blir ställd mot väggen - sådant kan vara en kick för mig. Det allra roligaste är nog själva resan när man får följa studenter och se hur de utvecklas från ungt, eftergymnasialt stadium med ingen styrsel till glädjen av aha-upplevelser som kommer så småningom. Det är som att handleda en doktorand, men här får jag möta det i hundratals, varje dag. Kaffet var för övrigt helt okej. 7 I N S P E K T O R N U T B Y T E Elisabet Englund Inspektor för Medicinska Föreningen Lund-Malmö Blixtsnabbt går tankarna till mig själv (hehe) och jag får väl utgå, tänker jag pragmatiskt, från något som har med mig själv att göra. Jag vill knyta an till det nyligen gjorda valet av mig till Er inspektor. Tack så mycket för förtroendet! Jag tänkte faktiskt först vid utnämnandet: Jaha, vad får jag ut av detta? Sedan, ganska automatiskt gled tanken över i: Och studenterna, vad får de ut av att ha mig? Det kan vi ju spekulera över - för vet, det gör vi ju inte! Om jag börjar med mig (igen!), så förväntar jag mig en kontakt med Er som kan bli både rolig och givande. Min undervisning på T1, T2 och T4 på läkarlinjen, liksom handledningen av ISEX-projekt på T5 och T10 ger just den där direktkontakten med många av Er som jag uppskattar så mycket! Det är härligt att få undervisa i ämnen som känns angelägna, så kul att få lära ut och få andra att förstå - men när NI “tar vid”, ställer frågor, begär något, tvivlar på den ena eller andra uppgiften, blir berörda på något sätt - då är det extra belönande! Det är vad jag får i utbyte av er studenter. Dock möts vi inte, alla grupper inom MF och jag, även om jag har gjort några gästspel på logopedkursen och ibland möter biomedicinarna också, i mindre skala. Det får vi väl råda bot på! Och NI då, vad får ni i utbyte? Ja, vi får väl se? Det kan bara bedömas efter en tid, om ni fått något utbytt med mig - ni är trevliga och jag klok, kan det vara något? Eller: tvärtom, lika mycket! Jag har en del att leva upp till - ni är ju så många :-D! 8 Jag har varken mandat eller lust att styra och domdera med er, så jag vill uppmuntra er till att använda vår kontakt när det kan behövas, både i allvar och lek! Jag erbjuder ingen “läxhjälp” :-) , men jag kan erbjuda mitt perspektiv som professionell när ni behöver. Sannolikt kommer ni, under era respektive utbildningars gång, fundera över frågor kring sjukvård som har mer moralisk karaktär, eller som rör landstingspolitiken, eller den personliga yrkesrollen, eller frågor som rör prioritering och bortprioritering inom vården - diskutera, fundera och kommentera! Utbyte är också något som har med forskning och medicinsk profession i utlandet att göra. Som av en händelse tänker jag på Aten, den stora, bullriga, fattiga och småhandelskorrupta stad jag just besökt för en konferens. Att resa till en annan plats och möta likasinnade men ändå så olikt skolade kollegor och byta idéer med varandra, så som det sker på en vetenskaplig kongress, eller vid ett besök på en systerklinik, det ger ett aha!(?)! Man åker hemifrån med sina egna tankar och egna projekt för ögonen och kommer hem med en påse full av intryck från dem man mött, nya vänner och kanske nya samarbetsprojekt! Fantastiskt, en upplevelse som inte kan köpas för pengar, men erhållas för lite ansträngning och vilja - jag unnar er alla möjligheten att få uppleva det! Lycka till med fortsättningen på hösten - vi ses i korridorerna! Foto: Hämtat från Medicinska fakultetens hemsida På planet, på väg hem från en konferens i Aten, funderar jag på ett ord jag fått veta blir tema i detta nummer av Sonden. Utbyte. Utbyte? Vadå? Vad har jag för erfarenhet av relevanta saker som kan kallas utbyte, och vad får jag för associationer? M F O S T Y R E L S E N ORFÖRANDE Cecilia Skoug ordf@mfskane.se 046-222 01 08 076-899 22 66 Nils Wetterberg vice@mfskane.se 046-222 06 80 070-935 00 64 Christopher Hedström info@mfskane.se UTBILDNINGSANSVARIG Julia Frändberg utbildning@mfskane.se STUDENTHÄLSOANSVARIG Matilda Dehlin studenthalsa@mfskane.se SOCIALT ANSVARIG Anja Hernecke socialt@mfskane.se PR-ANSVARIG T S K O UTBILDNINGSBEVAKNING F Ö R A N D E A few months ago I wasn't located in Lund. I didn't celebrate Valborg with ten thousands of people, I didn't spend my Friday nights at Hallands and my days at BMC and I didn't hang out with my friends in the weekend. I had decided to take a break from my regular life and study abroad for a semester. Another challenge was a new room mate, I was used to living by myself and now I was suppose to share my life with a new person. My roommate, that soon became a very close friend, was a petite shy CalIfornia girl with jewish heritage, who studied social science. If she was not my opposite, she wasn't far from it. INFOSEKRETERARE U D I arrived in Utrecht, Netherlands a cold, rainy day in January and started a new chapter. At that time I wasn't aware of the challenges ahead. Even though the Netherlands is not very far from Sweden, a new country equals a new culture and to generalize the Dutch people, they are rumored to be out-spoken people who like to eat fried food and smoke...not cigarettes. I was surprised how well that image applied and this change in culture were some days very challenging. VICE ORDFÖRANDE MED EKONOMISKT ANSVAR Simon Nigran pr@mfskane.se R T T Medicinska utbildningsrådet mur@mfskane.se Biomedicinska utbildningsrådet bur@mfskane.se Logoped- och audiologistuderandes utbildningsråd laur@mfskane.se Master of Public Health-utbildningsrådet mph@mfskane.se In my opinion, a challenge is always a learning possibility and I took high advantage of the opportunity. Because honestly, who studies abroad just for the school? I have never learned so much about myself, struggling in school with people who didn't speak my language and wasn't interested in speaking a language we all knew. I have never learned so much about other people and cultures, here I lived with an American and spent my time with people from Spain, Italiy, Turkey, Australia, Aruba etc. and talked about life and home. Plus I finally lost my “school English” and replaced it with a californian accent. By the time I left Utrecht in July, I had learned a life lesson and brought a lot of experience home with me, which I now use in my every day life both as a person but also as President for Medicinska Föreningen. In combination with the good grades, it was all worth it! A few months ago I wasn't located in Lund. I spent Valborg celebrating queens day in Amsterdam with hundred thousands Dutch people dressed in orange. I spent my Friday nights at the local bar drinking Heineken for 0,80€ and meeting new people and my days in the University library. I didn't take a break from my regular life, I just spent it somewhere else and learned twice as much. SOCIALA UTSKOTT Sexmästeriet sexm@mfskane.se Övermarskalk overmarskalk@mfskane.se Novischförmän novisch@mfskane.se Brunchen brunch@mfskane.se Ärtan artu@mfskane.se Kören Ultraljud ultraljud@mfskane.se Idrottsutskottet idru@mfskane.se Kulturutskottet kulu@mfskane.se Kirurgiska utsk. kiru@mfskane.se Sonden sonden@mfskane.se Puben pub@mfskane.se Malmö Locus kapellmastare@ mfskane.se IT-media utsk. corfotograf@mfskane.se it@mfskane.se K O N T A MEDICINSKA FÖRENINGEN LUND-MALMÖ K T EXTERNPOST BMC, I10, 221 84 Lund INTERNPOST HS 66 TELEFON 046-222 06 80 E-POST mf@mfskane.se HEMSIDAmfskane.se Cecilia in Utrecht, down to the right accompanied by her Californian room mate. 9 K O N F E R E N S N O R W H O Studenter simulerar WHO:s verksamhet Text: Henric Ek Olofsson Den 7-10 augusti blev Köpenhamn skådeplats för Nordic World Health Organisation Simulation 2013. Denna konferens anordnades av IMCC, en dansk medlemsorganisation till IFMSA, i syfte att på ett autentiskt och interaktivt sätt skildra WHO:s verksamhet. NorWHO är en del av ett internationellt projekt, och liknande simuleringar har arrangerats i London och Montreal. Genom föreläsningar, workshops och simuleringar där konferensdeltagarna får anta rollen som WHO-ambassadör, representant för en ickestatlig organisation, ett läkemedelsföretag eller en journalist, belyses det komplexa samspel som sker mellan olika aktörer på dagens arena för global hälsa, och som är en realitet som de som verkar på den måste förhålla sig till. Här följer en intervju med Marie Hauerslev, ordförande för main issues within global mental health and therefore soon will be ready to challenge the ideas of the decision-makers in organisations such as the WHO. Personally I’m involved in NorWHO as I think simulations combined with speakers and trainings is one of the best ways to get introduced to global health and to understand the processes of creating resolutions properly. It’s all about understanding the compromises, the different interests and values that the different countries represent. NorWHOs organisatoriska kommitté. Trots att intervjun sker per e-post är det svårt att ta miste på engagemanget som lyser rakt igenom den mörka cyberrymdens domäner. ising committee that needed me. We had challenges with finding enough participants, although at the end I think the size of this group was good for a start. What was the greatest challenge in arranging this conference? To prioritise my time wisely to make sure I had the overview at the same time as helping the groups of the organ- “The youth is characterised by being more passionate and idealistic which is key to actually change the world.” What will you remember the most from NorWHO? NorWHO has been such a big part of my life over the last 10 months that I can’t just pick one single thing. It’s been a journey personally, where I’ve learned a lot about myself and leadership. I’ve made many new friends, both people within the organising committee and participants from the conference - these are all very interesting and inspiring people. Moreover in the process of planning the programme I’ve met some really cool professors and people working at universities involved in global health. Foto: Jincheng Zhao Why did you choose to take part in arranging NorWHO? I believe it is urgent that we involve more students in the field of global health and global health diplomacy. It is important that the voice of the youth is heard and that we collaborate with the current generation to get a sustainable handover and understanding of each others’ work. The youth is characterised by being more passionate and idealistic which is key to actually change the world. I believe that the people that participated at NorWHO have increased their understanding of global health diplomacy and the 10 K O N F E R E N S INNOVATION IN MIND Among salamanders, electric noses and insect brains Text: Randa Abu-Youssef och Henric Ek Olofsson During a couple of September days in Lund for the fifth consecutive year, people from all over the world visited Innovation in Mind, a conference organized in cooperation with Region Skåne and Lund University. By bringing together leading entrepreneurs, researchers and innovators in diverse disciplines, the target was to create an innovative crossroads of multidisciplinary meetings with opportunities to make new contacts, apply ideas from one research field to another, and discover previously unknown connections between different disciplines. The innovative topics covered everything from technology, engineering, and neuroscience, to medicine, business, sustainability, and environment. Here’s a snapshot of speakers’ talks on what creative thinking of the human mind has managed to achieve for mankind, and insights from leading innovators around the world. Electrical and biomedical engineer Nina Tandon creates artificial tissue implants that can restore lost or impaired functions of the patient, which could virtually abolish the practice of resorting to corpses for human organs. Tandon has also developed diagnostic tools including an electric nose that can detect lung cancer through the air. This has ushered in a new era in medicine, where body parts can be interchangeable with technology. Through experience, though, Tandon warned that although innovations may be beneficial to mankind, they often have to face the Valley of Death; hence it is not enough to devise an innovative technology, but also crucial to persuade, network and “sell” it. Thus, she argues that innovators need also to be entrepreneurs. Arthur Zang, 25, is a Cameroonian engineer whose medical tablet invention, the Cardiopad, makes it possible to perform cardiac investigations such as ECG at a low cost in remote and difficult locations by non-specialist physicians and even nursing staff. The information is transmitted wirelessly to cardiologists who interpret the results, make a diagnosis and prescribe treatment - a revolution in the treatment of cardiovascular disease in the Third World. When asked about his journey, he stated that the observation of pressing medical problems in his community and networking with experts were fundamental for his innovative fruition. Anders Björklund, chief of the Wallenberg Neuroscience Center at Lund University. Through research, neuroscientists have found that species like the salamander, an amphibian that can regenerate any part of its body after being cut, and the planarian flatworm, which has the ability to generate two complete organisms after being sectioned, achieve this by resident stem cells, which led them to investigate the potential of stem cells in human medicine e.g. in brain repair. Much research is being done in this field with hopes of curing neurodegenerative diseases. Currently, transplanting immature cells into the human brain can lead to their integration into the adult brain after one year, after which resumption of normal functioning for that brain part may occur e.g. the restoration of normal range of movements in Parkinson’s. Eric Warrant, professor in functional zoology at Lund. Studying the brains of insects, which represent over 75% of all animal species and have survived all major disasters, reveals that the insect brain has the same sophistication of humans to solve complex problems despite its minute size. Such comparative studies have enabled the invention of a highly accurate night camera by investigating the neural processing that occurs in nocturnal bee brains. Truth be told, necessity is the mother of invention, and this has shown us that mankind continues to overcome global challenges via innovation. Each individual mind has the ability of thinking and behaving differently, of catalytic questioning, and ultimately observing, networking and experimenting, which are the stepping-stones to innovation. Oavsett var kan vi vara katastrofen är. Inom 36 timmar kan vi vara där. © Gwenn Dub ourthoumieu © Gwenn Dubou Oavsett var katastrofen är. Inom 36 timmar kan vi vara där. rthoumieu I katastrofsituationer hänger allt på att agera snabbt. Res utomlands med Dina studier! Besök Internationella avdelningen Vi finns på BMC bredvid Studentcentrum www.med.lu.se/utbildning/studera_utomlands 12 I katastrofsituationer hänger allt på att agera snabbt. Hjälp oss att vara i ständig beredskap så att vi kan rädda fler liv. Sms:a LÄKARE till 72970 så skänker du 50 kr eller gå in på lakareutangranser.se för att ge din gåva. Tack. © Gwenn Dubou rthoumieu oss att vara i ständig I Hjälp katastrofsituationer hänger allt på att beredskap agera snabbt. så att vi kan rädda Hjälp oss att vara i ständig beredskap så att vi kan rädda fler liv. Sms:a LÄKARE till 72970 så skänker du 50 kr eller fler liv. Sms:a LÄKARE till 72970 så skänker du 50 kr eller gåin på in lakareutangranser.se på lakareutangranser.se förTack. att ge din gåva. Tack. gå för att ge din gåva. L O G O P E D T E M A N E W U T B Y T E Y O R K Jenny Hilborn skriver om ett efterlängtat utbyte i New York och berättar om de skillnader hon stötte på beträffande tillgängligheten på logopeder inom skolan respektive sjukvården Text och bild: Jenny Hilborn Leg logoped Efter månader av planering och längtan reste jag och tre av mina kursare äntligen till New York i slutet av februari 2013. Nästan fem veckor skulle spenderas i staden som aldrig sover. Som vi önskat innan vi åkte, fick vi ett schema som innehöll stor logopedisk variation. Vi skulle besöka skolor och träffa barn med hörselnedsättning, cochleaimplantat (CI), autism och språkstörning. Vi skulle dessutom få besöka kliniker och sjukhus som var inriktade på afasi, Huntingtons sjukdom, dysfagi, habilitering och stamning. En stor skillnad mellan USA och Sverige är att den största logopediska arbetsgivaren i USA är skolan. I Sverige arbetar de flesta logopeder inom sjukvården. Efter att ha besökt olika skolor och sett vilken betydelse logopedisk intervention på plats i skolan kan ha känns det som en stor miss i det svenska skolsystemet att inte varje skola har en logoped. Fördelarna med att ha en logoped på plats är många. Logopediska insatser i skolan blir mer intensiva, vilket ger bevisat bättre resultat. Behandling i skolan innebär även en fördel då socioekonomisk status eller föräldrars möjligheter till att ta med sitt barn till logopeden på sjukhuset inte blir avgörande. I skolan blir logopeden integrerad i barnets vardag och kan dessutom observera barnet i naturlig miljö. Samarbete med lärare underlättas och teamkänsla skapas. Jag tycker att utbytet med New York University gav oss, som logopedstudenter, ett utmärkt tillfälle att kunna jämföra det logopediska arbetet mellan länder och se likheter och skillnader och det är något som jag verkligen uppskattade. Det var gynnsamt att utbytet låg under logopedutbildningens sista termin då alla teoretiska kurser och all praktik vi genomgått gav oss stora möjligheter att kunna jämföra logopedins alla områden. Som logoped är du aldrig fullärd och vi kan lära mycket av varandra, både i och utanför Sverige. Om ni vill läsa mer om vår resa finns vår utomordentliga blogg kvar: http://newyorkbloggopeder.blogg.se 13 T E M A U T B Y T E B I O M E D I C I N C A M B R I D G E A summer quest for spreading mucosal immunology to the world Text och bild: Ulrika Frising Kontakt: ulrika.frising@gmail.com I will shortly tell you about my very best summer and its awesomeness. I went to Cambridge as an Amgen Scholar to gain more scientific experiences in the field I like the most; mucosal immunology. I had the honour to work in Marc Veldhoen´s lab at Babraham Institute, about 14 km from Cambridge. As a true citizen from Lund I went the distance by bike. Tough decision but it was so worth it! I have learnt so much about mucosal immunology and the art of scientific life! My supervisor Jörg Stange was so keen to help me with my project. Since it was a new approach of mucosal immunology for the lab, we had equal amount of information about the project in the beginning. Since I spend more time on it I became the head of the project with all the responsibilities. I even got the opportunity to supervise a visiting student, Hans Pinckaers, who is currently continuing my project. I was not the only Amgen Scholar at Cambridge. We were 26 students from USA to New Zeeland that did summer projects at University of Cambridge. We had such a good time together. In the late evenings after long, intensive and inspiring days at the lab we often met in our college and played some games like Jungle Speed. We also had movie nights, pizza nights and celebrated some birthdays with lots of cakes and birthday wishes in all various languages. In the weekends we went to the night clubs in Cambridge; I remember the first club where we all formed a snake and danced all night. We also had international lunches where we cooked or bought something from our home countries - very tasty! We also went to Thrope Park; an amusement park where we went to all roller-coasters and did the pipette moves while waiting for some PCRs, especially on the Saw, the world’s steepest freefall roller-coaster! The time passed by so fast; so much science, so much fun and barely any sleep. 14 In the end of the summer we moved to another college to meet Amgen Scholars from the Karolinska Institute and Ludwig Maximilian University of Munich, listened to interesting lectures by Cambridge and Amgen researchers and attended three poster sessions. I got the honour to poster present my project for other professors and Amgen Scholars; I was answering questions all the poster session time and still people caught me afterwards for questions because they didn’t get the chance during the poster session! It feels so great to spread my knowledge of mucosal immunology to the world! The Amgen Scholars at Cambridge got the chance to summarize our summer in a 10 min presentation including some great pictures from the summer, some plays from the labs, a model organism show and the appreciated PCRdance; we became either free nucleotides, primer, nucleotide strand or a polymerase that put us together to the sound of the original Tetris theme! A great summary of a great summer! I would recommend everyone to apply for Amgen Scholar Programme. I have developed so much in both a personal and professional level and had the time of my life! Ulrika med likasinnade själar som förstår grejen med mukosal immunologi. B I O M E D I C I N D U B T E M A L U T B Y T E I N Sara och Sandra ger sig ut på jakt efter den perfekta Guinnesspinten Text och bild: Sara Nolbrant och Sandra Jonsson Ett utbyte handlar inte bara om att klara av sina kurser, det handlar minst lika mycket om kulturella utbyten och erfarenheter. Och vad är då Dublins kulturella bidrag? Är det de gröna ängarna, fåren med svarta nosar, den trevliga lokalbefolkningen, de trasiga slotten eller är det så enkelt som att det är deras Guinness? Frågar du den trevliga lokalbefolkningen så är det definitivt det sistnämnda, och det är inte sena att rekommendera puben som serverar den bäst tappade förädlade malten med de lenaste bubblorna. Hur vet du då om din pint Guinness klarar kvalitetsprovet? 1. Titta på den – se hur bubblorna stiger mot ytan, låt dig förloras i mörkret. 2. Lyssna till bubblorna – det ska brusa som ljudet av vågor. 3. Lukta på den – låt den söta aromen fylla dina näsborrar. 4. Känn på temperaturen – en Guinness ska avnjutas mellan 6 och 7°C. 5. Och sist men inte minst – Smaka på den! Steg 2 fångat på bild. Och vilken tid på dygnet skall då denna Guinness avnjutas? Frågar du igen den trevliga lokalbefolkningen får du svaret – alla dygnets timmar oavsett väder eller årstid (men tyvärr ej på långfredagen då alla pubar håller stängt). Det är faktiskt så att i vissa områden i Dublin belönas blodgivare med en pint Guinness då denna dryck inte bara friar sinnet utan även innehåller ovanligt mycket järn. Så vart avnjuts då denna helande brygd bäst? Om du frågar oss… Mother Relliy’s, Rathgar road, Rathmines, Dublin, Eira. 15 T E M A T O U T B Y T E T H E L Ä K A R E E A S T Martin ger sig ut i det okända och manar oss andra att följa efter Text och bild: Martin Johansson ”Do you speaka ma language?” ljuder det ur högtalarna när jag tar plats i taxin, mitt i natten, in mot en stad jag vet mindre om än silvernitrats strukturformel. Juni (eller var det Juli, eller Augusti, allt är i alla fall mycket lättare då), en solig morgon, i mitt pojkrum i Halmstad, får jag beskedet om att det ska bli utbytesresa till University of Tasmania. Eufori spred sig, Mor blev genast orolig, och inser att navelsträngen kanske sträckte sig mellan Halmstad och Lund, men kommer den nå runt klotet? Far informerade samtidigt myndigt om att där finns mycket giftiga ormar. Den tredje Mars 2013 landar jag i Launceston, efter en 48 timmar lång resa genom London, Hongkong, Adelaide och Melbourne. Se till att trombosprofylaxen inför flyget London-Hongkong doseras korrekt och fråga efter eventuella ulcus, detta hade inte läkaren till damen som satt bredvid mig i vänthallen gjort. Följderna blev därefter. Google it. Åter till landstigningen på Tasmanien och mina första två veckor som immigrant. Universitetet ordnar boende åt en på ”Nurses home”, precis upp för backen från sjukhuset. Jag rekommenderar dock alla och envar som ämnar åka hit att lägga ribban för förväntningar lägre än lägst då Nurses home inte har några faciliteter att tala om. Här bor dock en stor del av de utbytesstudenter och arbetande från andra orter som uppehåller sig på sjukhuset, vilket kan vara en fördel vad det gäller kontaktnät, jag träffade ett gött gäng från Danmark! Min vistelse här blev dock kortvarig, 2 veckor, innan jag istället flyttade in hos en kursare och hennes pojkvän och deras hund (!) i ett rum i huset de hyrde (vilket är vanligt i ”Launnie”, pga de låga hyrorna). Sjukhuset då, LGH, Launceston General Hospital. En medelstor sjuka med allt utom de mer specialiserade områdena. I Australien privatiseras mycket av de mer nischade disciplinerna såsom Ögon, Dermatologi och Reumatologi, men detta omöjliggör inte läsning av dessa kurser där nere (vilket ju kan ses som ett positivt exempel som vi hoppas efterföljs i Region Skåne nu när det återigen rörs om i sjukvårdsgrytan…). Det började med ett möte med utbildningsansvarige professor Rooney, som kvickt skickade hem mig igen då hon tyckte jag såg alltför blek och trött ut, bra start. Dagen efter lärde jag mig att scrubs är ett mycket icke-australiensiskt påfund. Här är det istället skjorta, chinos och om du vill snitsa till det lite extra, en slips. Det råder inga konstigheter kring att lägga allt från pleuradrän till centrala venkatetrar iförd sin schysstaste oxford. Rockar kan ni glömma. När man sedan som avresande svensk lallar in på avdelningen i stuprörsjeans och flanellskjorta för att resten av ens mycket begränsade garderob ligger i tvätten, ja då blev det mången sned blick. Undertecknad på promenix på Bruny Island mellan klinikarbetet. 16 Undertecknad började med öron-näsa-hals, som på LGH är en mycket operativ specialitet, i var fall när det kommer till rollen som ”Med. Stud.” (kalla er inte detta…). Att vara med på Dr Singhs mottagning med 5 andra studenter i ett 15kvm rum var onekligen ”semi”. Fick insyn i riktlinjerna för att operera iförd turban samt vilka modeller av pannlampor som kan passa över en sådan. I Australien (eller Tasmanien iaf) finns det inte rum för halvmesyrer och mesande, här var det mycket rakt på L Ä K A R E sak. Fyraåringen med autism som inte ville undersökas sövdes ner prompt, gick i asystoli, återupplivades och väcktes, men inom loppet av detta hanns det med att ta ut bomullstussen hon stoppat i näsan som var primary issue… Dr Singh var onekligen en karaktär och en av de 172 (spekulativ siffra) anledningarna till att medicinavdelningarna på LGH kallades ”New Dehli”, fri association här. ÖNH gav väg för infektion och Dr Flanagan, vars jobb var att styra upp antibiotikasituationen på LGH. Lycka till med att lära trebenta kirurger att sluta förskriva Meropenem profylaktiskt till samtliga patienter. Dr Flanagan var ensam infektionskonsult på LGH och expert på tropikmedicin, lärde mig mycket om detta och antibiotika, men allmänpanoramat som vi ser hemma i norr missades och mycket av detta fick man läsa in på eget bevåg, tips till kommande utbytisar. Hur många av er har sett en subkutan maskinfestation däremot? Ögon var näst upp. Dagens tips för sedeltokiga; bli oftalmolog i Australien. Med provision relaterat till antal genomförda operationer, och en snittid på 15 minuter per intraockulär linsprotes, då kan man simma i stålar ganska snabbt. Släng sedan in ett par Lasix-operationer på det där du inte ens behöver vara i rummet 80 procent av tiden och du kan köpa dubbla Moccamaster och Mac med Retinaskärm under tiden Ferrarin är på lackering. Av er som gjort kirurgiplaceringar vet ni hur gött det är att glida in med armarna i vädret och få krama om en sjuksyrra som drar över en steril-rocken och håller upp handskarna. Glöm’t! I Australien får man klä sig själv, tänk er själva att som lågkoordinerad svensk student dra på ”glove and gown” utan att röra någondera. Mina första tre kataraktoperationer hann jag se kirurgen klä av sig innan jag hade funderat ut hur jag skulle klä på mig. Reumatologi, bryskaste och kanske skönaste läkaren hittills. Körde mycket skenarbete med icke-ansluten ultraljudsmaskin, pre-intraartikulär ste- T E M A U T B Y T E roiddosering (krav i Australien på att man måste visualisera leden med ultraljud innan man sticker en nål i den, det sket de högaktningsfullt i). Och den som inte äter Metotrexat är mes. Grymt effektiv privat mottagning där man fick se ett enormt sjukdomspanorama med en läkare som var vän av ordning och utbildning och som sitt största intresse hobbyflög gamla stridsflygplan, stor rekommendation (att göra Rema alltså, stridsflygning vet jag mindre om)! Dermatologi, om möjligt ännu effektivare privatare mottagning. Genomsnäll läkare som anlitat sin fru som något mindre genomsnäll sekreterare. Kryobehandling var allas bästa kompis och excisioner sker inte sterilt, hur stora de än må vara, utan ”clean”. Luddigt, men lärorikt. Gott kaffe. Sammanfattningsvis. University of Tasmania har hög fokus på hög teoretisk standard. Australien har hög fokus på patientsäkerhet och låg praktisk nivå på läkarstudenterna följer därefter. Utbildningsmässigt, likvärdigt Sverige i slutändan enligt mig. Det du inte får praktiskt får du på din omfattande AT och senare ST-randning om du nu skulle vara Aus-stud. (oj vad det randas!). Studentliv; går aldrig att mäta med Lund, vart du än kommer kommer du sakna sittningar, baler, pubar osv osv. Å andra sidan, det kommer du att göra när du lämnat Lund också, dags att man the fuck up, sök utbyte, åk, det är mödan värt. Ut ur din ”comfort zone”, vidga vyerna och gör bort dig, för var det något jag gjorde så var det det senare. Men lärdomarna, de är omätliga (och jag fick klappa massor med djur). Maria Island, rekommenderas för dig som vill slippa bekvämligheter som el, värme och rinnande vatten och inte är rädd för kängurur (ej i bild). 17 T E M A U T B Y T E M P H M E L B O U R N E Praktik inom folkhälsovetenskap i Australien Text och bild: Frida Petersson MPH, T3 Hur det hela började Ända sedan höstterminen 2009 då jag började läsa på kandidatprogrammet i biomedicin har jag velat åka på ett utbyte under min utbildning. Men det är inte förrän nu när jag läser på masterprogrammet i folkhälsovetenskap som detta äntligen har blivit av. Efter gymnasiet tog jag ett sabbatsår då jag jobbade i Danmark och sedan reste runt med en kompis i Australien och Nya Zeeland under tre månader. Ända sedan dess har jag varit sugen att åka tillbaka till Australien, framför allt till Melbourne där jag har många kontakter från min tidigare resa. Därför tog jag chansen att kombinera ett utbyte med att åka tillbaka till Australien när vi skulle ha praktik inom folkhälsovetenskap förra året. 18 Hur jag gick till väga Det hela började förra hösten med att jag och en kursare tog kontakt med programdirektören på masterprogrammet i folkhälsovetenskap eftersom vi visste att hon hade kontakter inom forskning i just Melbourne i Australien. Vi diskuterade vad vi skulle vara intresserade av att jobba med under vår praktik och sen fick vi kontaktuppgifter till forskare i Melbourne vars forskning matchade våra intressen. Efter en del mailkontakt med forskarna bestämde vi med dem att vi skulle ha praktik i Australien under vår praktikperiod på våren under maj och juni. Jag fick lite information skickad till min mail så att jag kunde förbereda mig inför projektet innan jag åkte till Australien, vilket var jättebra och sparade mycket tid när jag väl kom fram. Under praktiken så arbetade jag i en forskargrupp som forskar inom sexuell hälsa på ett privat forskningsinstitut i Melbourne som heter Burnet Institute. Där utförde jag statistiska analyser på data från ett stort projekt som fokuserade på kunskap inom reproduktion och familjeplanering bland ungdomar från Vanuatu, en ögrupp i Asien i närheten av Australien. Resultaten från denna analys håller just nu på att bli en del utav en forskningsartikel som vi hoppas få publicerad nästa år. Vad jag fick ut av mitt utbyte Praktiken i Australien gav mig praktisk erfarenhet av att arbeta med forskning inom folkhälsovetenskap samt ökad kunskap inom mitt intresseområde. Jag fick också möjlighet att jobba med personer från olika delar av världen med olika utbildningsbakgrund, något som utvecklade mitt professionella förhållningssätt väldigt mycket. Det var otroligt spännande att arbeta i en annan forskningskultur än den jag är van vid, och att få bo och leva i en helt annan del av världen under några veckor. Det var trevligt och kändes tryggt att resa och bo ihop med en kursare. Detta var också bra under planerandet av utbytet då det var skönt att ha någon att bolla idéer med. Efter praktiken passade vi på att resa runt lite i Australien, Indonesien och Malaysia. Det var en jättehärlig resa och jag rekommenderar varmt att göra ett utbyte om man har möjlighet till detta. M P H H A T E M A R V A U T B Y T E R D Från tokig idé till lyckat internship Text och bild: Louise Brunkwall Helt plötsligt satt jag där på ett kontor utan fönster och med heltäckningsmatta, som låg i en korridor fylld med namnskyltar på dörrarna som vittnade om att här fanns världens ledande nutritionsforskare. Jag hade nått mina drömmars mål. Men vi backar bandet lite. Jag har en kandidatexamen i näringsfysiologi och sedan september 2012 läser jag en master i folkhälsa på LU samtidigt som jag jobbar i en forskargrupp på medicinska fakulteten på LU. En av de bästa delarna i utbildningen är möjligheten att får göra ett internship, det är 7,5 hp och målet är att man skall komma i kontakt med folkhälsoarbete. När jag skulle börja processen att hitta ett bra internship fick jag en vild idé, jag har så länge jag kan minnas drömt om Harvard. Det verkade som en tokig idé men efter några möten med professorer på LU så satt jag i min lägenhet i Lund och pratade via Skype med Dr Lu Qi, en associerande professor på Harvard School of Public Health. Någon månad senare satt jag på flyget över och nu är vi tillbaka till kontoret utan fönster och med heltäckningsmatta. Mindre än en timme efter att jag satt min fot i den fina byggnaden i Longwood Medical Area hade jag fått passer- kort, nyckel och en skrivbordsplats. Vid detta skrivbord spenderade jag stora delar av mitt internship. Min uppgift var att skriva en publicerbar review-artikel om ”The genetics of energy and macronutrient intake”, vilket innebar mycket sökande och läsande av artiklar. Under första veckan fick jag delta i några föreläsningar för doktorander, seminarier och gruppmöten. Det var spännande att träffa de människor jag bara läst artiklar av, men det blev ganska snabbt klart att folk kom och gick ganska mycket vilket gjorde att det inte var så himla intressant med ännu en ny europé som var på kort besök. Men trots att det var en dum tid på året att besöka Harvard (maj-juni), eftersom att deras studietermin var slut bara kort efter att jag kom dit så gav dessa veckor mig mycket. Jag har fått kontakter för framtida projekt och jag fick lära känna ett nytt universitet med allt vad det innebär. Jag rekommenderar alla att försöka nå sina drömmars mål och att ta möjligheten till att besöka ett annat universitet. 19 U T B I L D N I N G S R Å D E N M U R L Edvin Marklund, ordförande för Medicinska utbildningsrådet Vad säger förkortningen “MUR” till dig? Just det - Medicinska Utbildningsrådet! Edvin Marklund är mitt namn, går termin 6 i Lund och är utskottets nye ordförande. MUR utbildningsbevakar genom att identifiera och åtgärda brister i läkarutbildningen samt hålla regelbunden kontakt med programmets ledning. För att ta reda på vad studenterna tycker i olika frågor har vi en hel arme av entusiastiska kursombud från alla terminer. Under hösten har det varit full rulle i styrelsen. En stor fråga har varit Region Skånes planer på obduktionscentralisering till Lund. MUR anser att det kommer att inverka negativt på obduktionsundervisningen och har därför sammanställt ett åsiktsdokument där vi belyst våra farhågor och skickat dokumentet till de ansvariga bakom beslutet. Frågan är mycket viktig och MUR utreder konsekvenserna av obduktionsflytten vidare. Digitaliseringsfrågan, som MUR drivit länge, har vind i seglen. Moodle blir läkarutbildningens lärplattform och den utprövas redan på en rad terminer. Mycket arbete återstår dock tills Moodle är ett komplett verktyg för studenterna i deras lärande. Under det pågående verksamhetsåret kommer vi dessutom att följa utredningen av ett nytt läkarprogram, genomfört av Stefan Lindgren. Oavsett om utredningen går igenom eller inte, är det en del modifikationer i programmets upplägg på gång och MUR kommer självklart att vara med i det förändringsarbetet. E M Följs vår blogg på MFs hemsida och håll dig L uppdaterad om utskottets verksamhet! Ni är naturligtvis varmt välkomna med era synpunkter på frågor som MUR driver och förslag till Rådets fortsatta arbete. M P H U R Suvi Ristolainen, Chairman of MPH students Greetings from newly elected chairman from the Master of Public Health section under Medicinska Föreningen (MF) of Lund University! International students are most strongly represented in MF this year compared to the whole history of this international program, since we are for the first time honored to have two members in MF board and one student representative in the Faculty board. We are looking forward to being more and more visible among our faculty and its student activities influencing student union towards increasing equality and international friendliness. For students who come from all over the world with small Swedish language capabilities but huge interest towards integrating, learning the culture and willingness to interact, it’s crucially important to be involved in information flow and empowered of the possibilities of participation. Our innovative and modern program management has welcomed new students with open mind towards evaluations and updating systems more suitable for high quality learning environments and our student union kindly been eager for cooperation and involving English notes and achievable 20 A U R Lisa Gottfridsson, ordförande för Logopedernas och Audionomernas utbildningsråd Äntligen startade terminen efter sommaruppehållet och mitt uppdrag som ordförande i LAUR började på riktigt. På terminens första stor-LAUR var alla kurser representerade och en ny styrelse valdes. Styrelsen har haft terminens första möte och vi är laddade och redo för att göra våra utbildningar ännu bättre. De nationella logopedstudentdagarna ägde nyligen rum i Umeå och Lund var representerat. I samband men detta arrangemang ägde Utbildningsdagarna rum, det är ett möte där ledningarna för alla logopedprogram i Sverige träffas och diskuterar aktuella frågor och LAUR var där och förde lundastudenternas talan. Mycket från logopedutbildningen i denna spalt men i LAUR ingår även audiologistudenterna och ni är inte glömda. Styrelsen består av övervägande del logopedstudenter men det finns chans att ändra på det eftersom det fortfarande finns en vakant post i styrelsen. Posten som sekreterare är det som är vakant och den kommer väljas på nästa stor-LAUR. Är du intresserad eller vill ha mer information om posten så skicka ett mail till mig på laur@mfskane.se eller kom till Stor-LAUR den 12 november. B U U R Ulrika C. Frising, ordförande för Biomedicinska utbildningsrådet R A new semester means new interesting challenges. This semester started with the national evaluation of biomedical programmes across Sweden. Our student representatives did a great job :-). Then all biomedical students have been invited to join the biotechnology students’ Career Day (15th November at Chemistry Centrum, Lund.) Finally BUR has started a group for discussing how the students want the biomedical education to look like in the future. If you want to know more contact me at bur@mfskane.se in Swedish or English, which you prefer :-) participation possibilities. We are also welcoming all Faculty students to our activities and social happenings. Arriving to a new country is in many ways like travelling to the Land of Oz. Culture, language, societal conditions, climate, national organization and educational system feel wondrous and odd. Settling to new home country, learning to live everyday life and starting to understand the mindset of fellow citizens slowly gets adjustable after asking many questions about how everything works. We are all learning from each other and life is only fascinating with all the cultural peculiarities. Living in a different country opens the world views and teaches new about life, world and people. We are looking forward an exciting year, eventful calendar of MF student activities and fruitful partnership in MF. We hope to network and make the coming year fantastic time of our lives together! VI BRYR OSS AMBIO Helse AS støtter opp under kompetansehevingen i det norske helsevesenet gjennom fagutvikling, rekruttering, vikarformidling og helhetlige omsorgstjenester. AMBIO Helse AS er en del av AMBIO Gruppen som består av AMBIO Miljørådgivning, AMBIO Ingeniørtjenester, AMBIO Rekruttering og AMBIO Helse. VI BRYR OSS AMBIO Helse AS støtter opp under kompetansehevingen i det norske helsevesenet gjennom fagutvikling, rekruttering, vikarformidling og helhetlige omsorgstjenester. AMBIO Helse AS er en del av AMBIO Gruppen som består av AMBIO Miljørådgivning, AMBIO Ingeniørtjenester, AMBIO Rekruttering og AMBIO Helse. VI BRYR OSS VI BRYR OSS Finnmark AMBIO Helse AS støtter opp under kompetansehevingen i det norske helsevesenet gjennom fagutvikling, rekruttering, vikarformidling og helhetlige omsorgstjenester. AMBIO Helse AS er en del av AMBIO Gruppen som består av AMBIO Miljørådgivning, AMBIO Ingeniørtjenester, AMBIO Rekruttering og AMBIO Helse. VI BRYR OSSVI BRYR OSS Tromsø VI BRYR OSS Finnmark VI BRYR OSS VI BRYR OSS Tromsø Nordland VI BRYR OSS Finnmark VI BRYR OSS Tromsø Nordland NordTrøndelag VI BRYR OSS Nordland NordSør-Trøndelag Trøndelag Møre og Romsdal VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Sogn og Møre og Fjordane Romsdal VI BRYR OSS VI BRYR OSS Oppland Sør-Trøndelag Hedmark NordTrøndelag VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Hordaland VI BRYR OSS Buskerud Akershus Sogn og Oppland Fjordane Hedmark Oslo Møre og Rogaland Sør-Trøndelag Romsdal Østfold Telemark VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Hordaland VI BRYR OSS VestSogn og Agder Fjordane Rogaland VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Buskerud AustAgder VI BRYR OSS Vestfold Akershus VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Oppland Telemark VI BRYR OSS VI BRYR OSS Oslo Hedmark Østfold VI BRYR OSS VI BRYR OSS Vestfold VI BRYR OSS AMBIO Helse søker legestudenter og AMBIO Helse søker sykepleierstudenter legestudenter til sommerjobbog isykepleierstudenter NorgeHelse søker AMBIO til sommerjobbog legestudenter isykepleierstudenter Norge til sommerjobb i Norge VI BRYR OSS Registrer deg på www.ambio-helse.no og motta spennende jobbtilbud med gode betingelser. Vi tilbyr god lønn og bonus, reise og bolig og gratis kurs fra www.helsekursportalen.no Se frem tildeg en på sommer med flotte opplevelser og nye bekjentskaper, Registrer www.ambio-helse.no og motta spennende enten du reiser alenebetingelser. eller dere er flere som reiser sammen. jobbtilbud med gode Vi til lønn med og alt bonus, det praktiske rundt i Norge. Vi hjelper tilbyr god reise og boligditt ogopphold gratis kurs fra www.helsekursportalen.no Se frem til en sommer med flotte opplevelser og nye bekjentskaper, enten du reiser alene eller dere er flere som reiser sammen. Registrer deg på www.ambio-helse.no og motta spennende jobbtilbud med gode betingelser. Vi hjelper til med alt det praktiske rundt ditt opphold i Norge. AustHordaland | tlf: + 47 22 41 17 02 | e-post: post@ambiohelse.no AMBIO Helse AS Buskerud Agder Akershus VI BRYR OSS VestAgder VI BRYR OSS Rogaland VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Oslo VI BRYR OSS Østfold Telemark VI BRYR OSS www.ambio-helse.no Vi tilbyr god lønn og bonus, reise og bolig og gratis kurs fra www.helsekursportalen.no Se frem til en sommer med flotte opplevelser og nye bekjentskaper, enten du reiser alene eller dere er flere som reiser sammen. Vestfold AMBIO Helse AS | tlf: + 47 22 41 17 02 | e-post:Vipost@ambiohelse.no www.ambio-helse.no hjelper til med alt det praktiske rundt ditt opphold i Norge. AustVI BRYR OSS VestAgder Agder VI BRYR OSS VI BRYR OSS AMBIO Helse AS | tlf: + 47 22 41 17 02 | e-post: post@ambiohelse.no www.ambio-helse.no R A N D A S W E D E Randa reflects about her first months in Sweden S Text och bild: Randa Abu-Youssef Master in Biomedicine student On board a random flight in the late summer sky stretching from Egypt to Sweden: “You’re going to one of the best countries in the world.” Flashback: The yearlong preparations to returning to university as a student finally channeled into one last step: traversing the 3,200 km that connected Egypt with Sweden. Like the prototypical movie scene always has it, I wound up next to an elderly man whose talkativeness made up for more in-flight entertainment than the built-in HDTV system. Thus was his perspective on my choice to spend the next two years of my life pursuing Master studies in medical research in a country that could not have been more different than mine. When informed that home away from home can justifiably hold the title of a virtual utopia, one imagines just what is in store. Was ‘best’ in terms of the more international aspects of education, scenery, economy, and industry, or also adventure, social settings, and more-than-just-tourist-level friendships? This question pervaded my mind despite having organized my own ‘coming-to-Sweden induction’ before actually setting foot here, with the help of Youtube and online expatriate fora. Indeed, ‘lagom’, fika, Systembolaget, and the so-called Swedish shyness and neutrality were as known Swedish trademarks to me as the Pyramids are an Egyptian trademark to any Swede. With already two months here behind me, here’s a nutshell of the other, non-trademark side of ‘my Swedish story’: -To ditch the ‘tourist’ status, I will need to make a conscientious effort into penetrating the local community. Because although having the luxury of using English with everyone has been an initial blessing, it has equally been an anchor holding one back. Indeed, taking one good look at my newfound circle of friends makes me realize that most people I have interacted with are in the same international student boat as me. Likewise, the majority of my international friends have the same network type. Going to a party organized by a Swede is a surefire way to get to know Swedes, while going to a party organized by an international student is bound to expose you to the world’s cultures without a single mention of Swedishness. -Just like the Swedish bus queue, party and work do not trespass each others’ personal space here. Having spent my childhood and teenage years in the United States and my 22 medical school years in Egypt, I am familiar with the spontaneity of Monday morning lunchroom chats about the weekend’s activities, news, rumors, and gossip. So getting used to the fact that even though you had a great time last night doesn’t guarantee you will have something to reminisce and mingle about the next day has oftentimes left me perplexed here. Undoubtedly, I would not have been scratching my head for answers for this seemingly ‘after-party denial’ if I had known about this tendency! -Although liberalism and individualism seem to be highly cherished here, having an opinion that clashes with the common mass may not always be met with acceptance, which seems contradictory. Although anyone is free to express their opinion, there seems to be an intangible suppression of spontaneity and ‘speaking one’s mind’, at least when putting the American, Egyptian, and Swedish cultures side by side. Likewise, several of my discussions with peers, particularly on sensitive or conflicting issues, seem to be pacified here with lots of ‘this is just my opinion’, ‘I am not saying I am right’, and ‘I don’t know, you decide’. But there’s more to my unfolding two-year story. I would not have preferred to come to a country where I can anticipate and imagine everything from the comfort of my home in North Africa. It is in exploring these peculiarities mixed with the Swedish cliché trademarks that make my experience here unlike any other, and without meaning to sound corny, I would not have had my stay here any other way. Then again, 20 months remain to be lived, and I look forward to every moment! K L A S S O N & H Ö S T E N S B R U N C H E R G O ! G O ! G O ! Heinrich ”Klaus-Heidi” Klasson skriver återigen i affekt, denna gång från Berlin Text: Henrik Klasson Det har förhoppningsvis inte undgått någon att det är möjligt att åka på utbyten under sin utbildning. Det tidigare eventuella problemet med att lynniga kursansvariga i princip hade vetorätt är idag ett minne blott. All heder till Internationella kontoret och dess personal. Med det sagt; det är en fukking jävla skam att möjligheterna till utbyten i egen regi inte marknadsförs på bredare front, samt att kontoret inte satt ihop en lathund eller liknande för alla studenter som någon gång tänkt på utbyten men finner processen tidkrävande (det här med att en måste anmäla sig typ ett åååår i förväg, vem har sådan framförhållning 2013?) och bökig. Det talas vitt och brett på fakulteten om att medicin är så jävla internationellt, men var är alla bytisar som inte forskar och varför slår sig ingen för bröstet om att x procent minsann tar tillfället att förlägga en del av sin utbildning utomlands. För det är just vad det är – ett tillfälle. Ett tillfälle att se något annat (andra sjukdomspanoraman eller för all del bada i en annan fontän), möta ett annat språk, en annan kultur. På läkarutbildningen kan det heller inte sägas vara svårt att ordna kortare utbyten då många kurser kommer ”färdigpaketerande”; två veckor reumatologi, fyra veckor allmän internmedicin, sex veckor kirurgi osv. Det enda som behövs är att den mottagande institutionen kan skriva under på att de kan erbjuda undervisning som möjliggör att de för delkursen specifika studiemålen kan uppfyllas. Easy peasy – signed, sealed, delivered – fox in the box. Gone are the days när en kursansvarig kunde säga ”tyvärr, den bästa utbildningen (i världen) i detta ämne kan endast erbjudas här i Skåne” (vem som helst hör ju att detta är kvalificerat skitsnack, och inskränkt till på köpet!). Så ta den förbaskade chansen att byta ut ett moment eller en delkurs av din utbildning. Klinisk tjänstgöring är ett gyllene tillfälle att se något annat. Det kanske är bättre än hemma, det kanske är sämre – det är garanterat annorlunda! Och det är just det som är så värdefullt. Så skicka det där mailet med frasen ”får jag komma och hänga på ert sjukhus”, fast med lite fler artighetsfraser. Inte imorgon, inte på T8, IDAG! Det värsta du kan få är ett nej och bara tråkiga människor använder det ordet. Höstens bruncher på Locus i Lund 10 november: Brittisk brunch 17 november: Ingen brunch :( 24 november: Gammaldags brunch 1 december: Adventsbrunch 8 december: Julfavoritbrunch 23 C O R F O T O G R A F E N 24 MFs eminenta corfotograf Andrea Ahlfont låter oss ta del av det bästa dagen och natten har att erbjuda. På vänster sida har logopedernas och audionomernas nollning förevigats, medan höger sida visar alldeles färska bilder från den magiska Corbalen. C O R F O T O G R A F E N 25 R E T R O S K O P E T MY HEAR T WILL GO ON Från handvevade trälådor till lundakirurger med nytänk Text: Simon Nigran Jag tänkte i den här artikeln ta temat för veckans sonden, ”Utbyte”, ordagrannt och tala om utbyte av en anatomisk struktur, en till storleken oansenlig struktur som initierar 3 miljarder hjärtslag under ditt liv. Nodus sinuatrialis, sinusknutan, är den del av hjärtat som initierar hjärtmuskelcellernas kontraktion och får förmaken och kamrarna att dra ihop sig och pumpar runt den kroppsvätska Goethe refererade till som ”en mycket egen saft”. Redan på 1700-talet hade experiment utförda av italienaren Luigi Galvani visat att muskler på något sätt kunde fås att kontraktera med hjälp av elektricitet. Enligt legenden råkade Galvanis assistent nudda Nervus ichiadicus på ett dissekerat grodben med en skalpell som hade blivit elektriskt laddat och såg då benet hoppa till - kopplingen mellan elektricitet och muskelrörelse hade blivit klarlagd. Tidigare var man något osäker vad som gav ”liv” åt musklerna. Herrar som Galen och Descartes försöket förklara muskelrörelser med något okonventionella modeller, som bland annat involverade andar som bodde i hjärnans ventriklar och därifrån flödade ut till musklerna. 1667 (år ett efter Lunds Universitets födelse) förklarade engelsmannen Thomas Willis att tidigare nämnda herrar helt klart hade rökt något olämpligt, det var självklart luftströmmar som fick musklerna att röra sig! Det var dock fortfarande andar involverade, men dessa satte blott igång ovan nämnda luftströmmar. Men det var alltså på Galvanis, och senare hans gode vän Alessandro Voltas, dissektionsbord man kom sanningen på spåren. Experiment med elektricitet och muskelkontraktion fortsatte under årens lopp. Man började allt mer att förstå den elektriska impulsens roll i nervsystemet. Divererse experiment med elchocker på nyligen avlidna och döende patienter med någon tveksam etisk prövning bakom utfördes också. Albert Hyman, en amerikansk cardiologue extraordnaire, var dock något stort på spåren. 1932 konstruerade han en handvevad apparat som han sedan vidareutvecklade och slängde in ett ficklampsbatteri i. Syftet med denna pryl var att återuppliva patienten i händelse av asystoli. Denna användes med varierande grad av framgång och kallades för ”artificial pacemaker” av sin uppfinnare. En 26 prototyp av denna modell producerades av Siemens i Tyskland, men prototypen försvann under den milt sagt stormiga perioden som svepte över Tyskland och resten av Europa under dessa åren. Under 40-talet inleddes experiment kring att defibrillera hjärtan, främst under operationer. 1947 lyckades den amerikanske kardiologen att med hjälp av en hemmasnickrad apparat defibrillera en fjortonårig pojke som under en hjärtoperation fick ett hjärtstillestånd. Pojken överlevde och blev sedermera en framgångsrik plastfoliefabrikant i södra Illinois*. På 1950-talet introducerades defibrillatorer av ”väskmo- En fräsig Walkman? Nej, det är bara min nya Medtronic® iPacemaker 5S®! R E T R O S K O P E R I N G dell”, som patienten ständigt fick bära med sig och vars elektroder opererades in i patienten. Elektrodinfarterna blev dock ofta infekterade, och patienterna tvingades till flertalet omoperationer under sin livstid. 1958 kom så det första stora genombrottet för pacemakers som vi känner till dem idag. Genom framsteg inom halvledarutvecklingen, framför allt tack vare transistorn, kunde man nu tillverka pacemakers (eller ”hjärtstimulatorer” som Språkrådet föreslår som svensk översättning) som var tillräckligt små för att opereras in permanent i patienten. Det var faktiskt en lundautbildad kirurg, Åke Senning, som tillsammans med uppfinnaren Rune Elmqvist, utvecklade den första fungerande modellen, stor som en hockeypuck. Senning genomförde operationen på Karolinska Institutet i oktober 1958. Den första pacemakern fungerande klockrent i 3 timmar, men slutade sedan plötsligt att fungera. Senning gav dock inte upp, utan drog snabbt på sig latexhandskarna igen och opererade in en ny pacemaker av samma modell. Denna höll något längre, 48 timmar. Patienten i fråga, Arne Larsson, fick under sin livstid 26 olika pacemakers inopererade och överlevde både Senning och Elmqvist. Larsson blev 86 år gammal och dog en naturlig död vintern 2001. & S K V A L L E R Åke Senning (överst) sov inte i Fernströmssalen, han kliade sig i örat. Sedan 1950-talet har antalet pacemakerpatienter i Sverige och världen exploderat. Modellerna blir allt mer avancerade men också billigare, vilket har medfört att även patienter utanför västvärlden har fått möjlighet att få en pacemaker inopererad. I dag lever 40-50 000 personer i Sverige med en pacemaker. I världen räknas antalet pacemakerpatienter i tiotals miljoner. Dagens pacemakers håller i upp till 10 år innan batteribyte och har ofta avancerade funktioner som arytmiövervakning med loggning av abnormal hjärtaktivitet, fjärrövervakning från patientens hem och MR-tålighet. Rätt långt från Hymans handvevade apparat med andra ord. *Detta är helt artikelförfattarens fantasi, men inte helt otänkbart, eller? RE TR O SKO PE T Vidare läsning: En kort historik över pacemakerns utveckling: http://www.biotele.com/pacemakers.htm Var det bättre förr? Information kring pacemakers riktade till patienter och anhöriga, I Retroskopet ger Simon oss en tillbakablick sammanställd av ett gäng lundaläkare och sjuksköterskor: från svunna tider... http://www.pacemaker-info.se/ P S S T Vad försigår egentligen i MFs innersta krets? Sonden vet... ! Text: Folke Andersson En blond grabb i MF verkar gilla att förföra med glass I en fin villa mitt i stan sliter ofta de MF-aktiva Sondens skallverspalt har minsann noterat hans teknik Bestämmer över huset gör en trevlig läkarstudent Någon i styrelsen kan säkert intyga att den är framgångsrik Stanna kvar efter en lång dag kanske varit godkänt Hans nya flickvän vunnen med glass är verkligen av toppklass En snygg ärtmästare han nu särskild access giva 27 V E T E N S K A P I G N O B E L Elin djupdyker i IgNobels fascinerande värld där dyngbaggar navigerar efter Vintergatan och möss lever längre om de får lyssna på opera Text: Elin Folkesson Har du någonsin funderat över hur dyngbaggar navigerar? Det kanske inte är den frågan som du funderat mest på, men det var precis den här frågan som tre forskare vid Lunds Universitets naturvetenskapliga fakultet tillsammans med två sydafrikanska forskare, ställde sig. För detta blev de i september tilldelade Ig Nobels pris i området biologi/astronomi. Ig Nobelpriset delas ut av tidskriften Annals of Improbable Research vars mål är “att få folk att skratta, sedan tänka” och därför är det kanske inte så konstigt att priset delas ut till forskning med just dessa egenskaper. Vad sägs om att upptäckten att Eiffeltornet verkar mindre om man lutar sig år vänster, att hjärnforskare som använder avancerad utrustning och enkel statistik kan hitta hjärnaktivitet överallt, t.o.m i en död lax, eller en rapport om hur läkare ska utföra kolonoskopier på ett sådant sätt att risken för att patienten ska explodera minskar? Detta är forskning som tidigare år belönats med Ig Nobelpriset. Kan det bli bättre än så? Let the starts guide thee on thy quest Tillbaka till Lundaforskarna och dyngbaggarna, dessa fantastiska djur som gärna rullar omkring på spillning som kan vara upp till tio gånger större än dem själva. Forskarna, närmare bestämt Maria Dacke, Emily Baird och Eric J. Warrant, har alltså visat att dyngbaggar tar hjälp av Vintergatan när de ska navigera. Tidigare har man trott att afrikanska dyngbaggar endast använder månen, solen och himmelens polariseringsmönster för att orientera sig, men det visade sig att de även under månfria nätter kunde röra sig i sina karakteristiska raka linjer. Detta är alltså det första riktiga beviset på att insekter kan använda sjärnhimmelen för att orientera sig och den första dokumentationen på att Vintergatan kan användas för navigering och orientering i djurriket. Kan kanske detta vara ett nytt sätt för att försöka att navigera hem efter en kväll på Pub Locus? Dina kursare skulle i alla fall bli sjukt imponerade. IgNobelpriset delas även ut i kategorin medicin. Opera räddar liv Året medicinpris gick till japanska forskare som visat att möss som genomgått hjärttransplantationer överlevde längre om de fick lyssna på italiensk opera (La Traviata) och klassisk musik (Mozart) efter transplantationen. Denna upptäck var, förutom väldigt fascinerande, även signifikant. Dessa möss överlevde 27 respektive 20 dagar längre än de som fick lyssna på New Age (Enya) eller ljud av enstaka våglängder, som maximalt överlevde i 11 dagar. Kanske något att ta efter inom transplantationsmedicinen? Ganska roligt eller hur? Men, hur lång tid tog det till dess att du började fundera? Den forskning som belönas med Ig Nobelpriset är ofta forskning som man vid första anblicken kan tycka är lite onödig och kanske t.o.m absurd. Man undrar vad den ska vara bra för. Men så börjar man fundera på vad det egentligen innebär och inser ganska snabbt att det kanske inte var så enkelt som man först tänkte. Dumt eller inte, det är upp till dig. Fakta om IgNobel Delades i år ut för 23:e gången. Prisutdelningen sker vid en galaceremoni på Sander’s Theatre på Harvard University inför en publik på 1200 personer. Delas ut av autentiska Nobelprisvinnare. Namnet syftar på engelskans ignoble som betyder tarvlig, usel. Premierar forskning som “först får folk att skratta, sedan tänka”. Vill du veta mer om Ig Nobel? Gå in på www.improbable.com/ig/ och skaffa dig den nördkunskap du innerst inne alltid velat ha. Dyngbagge med gröna silikonstövlar, satsigt anser redaktionen! 28 V E T E N S K A P Vill du ha världsfred? Sluta applådera. Årets fredspris gick till Vitrysslands Alexander Lukashenko för att han har gjort det olagligt att applådera på offentliga platser i Vitryssland. Dock fick han dela priset med Vitrysslands statliga polisväsende för arresteringen av en enarmad man som applåderade. Behöver jag säga mer? Snygg=full? Känner du dig snyggare när du har druckit några öl? Den Ig Nobelvinnande studien visade att fulla människor gav sig själva en mycket posititiv sjävutvärdering, men det visade sig att du faktiskt inte är mer attraktiv när du fått i dig lite för mycket. Brad Bushman från Ohio State University och vinnare av Ig Nobels psykologipris sträckte sig t.o.m så långt att “denna falska tro kan få berusade männsikor i trubbel, exempelvis om de kommer an för starkt på en potentiell romantisk partner för att de känner sig oemotståndliga”. Cry no more! Gråter du också värre när du hackar lök än när Mufasa dör i Lejonkungen? Nu har forskare gjort nya upptäckter som kan göra det möjligt att utveckla en icke tårbildande lök. Det irriterande, tåbildande ämnet (även kallat tårfaktorn) som frigörs när du hackar lök trodde man tidigare bildades spontant som en biprodukt av enzymet som ger löken dess karakteristiska smak, men nu visar det sig att detta ämne syntetiseras av tidigare oupptäckt enzym, och forskarna tror att man kan skapa en lök utan just detta enzym. Spegel någon? Kor och sannolikhet Sannolikhetspriset gick till skotska forskare som visat att “desto längre en ko har legat ner, desto större sannolikhet är det att kon snart kommer ställa sig upp” och att “så fort kon ställer sig upp, kan du inte på ett enkelt sätt förutse hur snart kon kommer lägga sig ner igen”. Frågor på det? Vill vi ha lök som smakar gott men inte gör att vi behöver ha ögon som ser ut som en Halloween-mask? Yes we do! Den ökända tårfaktorn som du naturligtvis känner igen bättre nu när du får se molekylsammansättningen. När kommer kon att resa sig igen? Det kan vi inte säkert säga. N B O E L Elin dyker också ner (fast på lite grundare vatten) i Nobels fascinerande värld och undersöker vad årets pris i Fysiologi/Medicin handlar om. Text: Elin Folkesson “Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin kommer i år att delas lika mellan de tre forskarna, James E. Rothman, Randy W. Schekman och Thomas C. Südhof, för deras upptäckter rörande maskineriet som reglerar vesikeltrafik, ett viktigt transportsystem i våra celler “. Så löd det från Nobelförsamligen vid Karolinska Institutet. Och nej, jag håller med, denna församling är ju inte riktigt känd för att ta ut svängarna när det kommer till kungörelser. Om det beror på att de kommer från KI eller av en annan anledning, lär vi aldrig få veta. Därför måste vi ju ta reda på om det är mer spännande och svängigt än bara “ett viktigt transportsystem våra celler”. Sammanfattningsvis kan man säga att det handlar om hur våra celler tycks kunna leverera viktiga substanser till exakt rätt ställe vid exakt rätt tidpunkt. Organellerna i cellerna måste kunna kommunicera och skicka molekyler mellan varandra och även ut till cellens yta. Detta görs i stort sett med hjälp av vesikler som är små bubblor med ett membran bestående av lipider. Hur denna vesikeltransport fungerar var alltså det som belönades med Nobelpriset. Schekman studerade muterade jästsvampar och kunde då identifiera funktionellt kritiska gener, medan Rothman använde en mer biokemisk metodik för att studera hur membranfusionen mellan vesikler och Golgiapparaten (lätt alla biomedicinares favoritapparat) såg ut in vitro och kunde då identifiera vilka protein som var viktiga för fusionen och processen då vesikelinnehållet frisläpps. Südhof tyckte att det var mer intressant med det regulatoriska kring vesikeltransport och är den som står bakom upptäckten att vissa proteiner kan känna av rätt signaler och därmed initiera fusion och frisättning på momangen. Det är exempelvis detta som händer då en nervimpuls leder till blixsnabb frisättning av transmittorsubstanser. Mer svängigt? Ja, det tycker jag nog. 29 F A D D E R V E R K S A M H E T L Ä K A R R O L L E N Att vara student på läkarprogrammet Text och bild: Henric Ek Olofsson En solig onsdagseftermiddag i september fylldes BMCs grupprum plötsligt av läkarstudenter från T1. Vad är detta, tänkte jag. PBL på en onsdag? Icke. Däremot workshopen “Att vara student på läkarprogrammet”, som utgör en fadderverksamhet inom läkarutbildningen, där äldrekursare från både den prekliniska och kliniska delen av utbildningen under en eftermiddag håller i gruppdiskussioner och övningar för studenter som läser termin 1. Syftet med fadderverksamheten är att uppmana deltagarna att reflektera över varför de sökt sig till programmet och över sin framtida yrkesroll. En bonus är naturligtvis de kontakter och vänskapsband som knyts över terminsgränserna. Frågor som tas upp under övningarna berör bland annat varför man vill bli läkare, vad man vill få ut av sin studietid utöver att studera, vad man vill ägna sig åt som yrkesverksam och vad som är bra (eller mindre bra) egenskaper att besitta som läkare - bekväm? empatisk? kall och metodisk? arbetsnarkoman? Ett av workshopens sista moment går ut på att skriva ett brev till sig själv där man berättar om sina tankar och funderingar kring yrkesrollen och framtiden. Brevet förseglas och återlämnas i slutet på termin 3 och kan sedan öppnas när man själv känner att tiden är mogen. 30 Projektet tog sin början år 2010, då en tanke dök upp om att det saknades en brygga mellan studenten och den syn på läkaryrket som PU-kurserna försöker förmedla. Efter att Medicinska fakulteten visat intresse för idén utformades projektet av Lo Persson, Åse Feltborg, MFs dåvarande ordförande samt studenterna Jonas Enander och Malin Zimmerman. Sedan dess har materialet reviderats vid tre tillfällen. Den här terminen är det Richard Johansson och Karolina Karlsson Nyberger, båda T4, som håller i workshopen och de har bland annat infört en ny övning där deltagarna konfronteras med problematiska situationer som kan uppstå under utbildningen; hur hanterar man till exempel om man kuggar på första tentan? Läkarstudenter är överrepresenterade på studenthälsan, och tanken med övningen är just att få igång en diskussion kring stress och prestationsångest. PU fokuserar på förhållandet mellan läkare och patient, fadderverksamheten fokuserar på förhållandet till en själv och till sitt yrkesval. Många väljer läkarprogrammet på impuls (status, hög lön, för att man har betygen), kanske utan att reflektera över vad ett sådant val innebär. I slutändan handlar det dock om en, fundamental fråga: Är läkaryrket något man vill ägna sitt liv åt? L A T I N E X P E R T E N & A R K I V E T Hej Latinexperten! Vad betyder det egentligen att en lärare är docent? Hälsar Veronica Docent hette ursprungligen magister docens, bildat av latinets docens (undervisande), som är presens particip av verbet doceo docui doctum 2 (lära andra, undervisa). I Sverige är en docent numera enbart en akademisk titel. Personer med doktorsexamen eller motsvarande kompetens som har erforderlig vetenskaplig och pedagogisk skicklighet kan antas till docenter. Det finns ett krav på att antagningen ska vara till nytta för forskningen och under visningen. Docentkompetens innebär en högre vetenskaplig kompetens än den som enbart doktorsexamen markerar. Många docenter innehar samtidigt en tjänst som t.ex. högskolelektor eller läkare, men det finns också oavlönade docenter utan anställning. I Ovidius’ Metamorphoses finner vi Fas est et ab hoste doceri (Man bör lära även av sin fiende). Här ser vi doceri (att läras), infinitiv i passivum av doceo. Att undervisa studenter i grammatik heter för övrigt discipulos grammaticam docere. Verbet står här i infinitiv i aktivum, docere. Skicka dina frågor till latinexperten Anders Törnkvist på sonden@mfskane.se En dos-ent? MF i hetluften efter föreningens 100-årsjubileum 1994. Hamnar nästa års 120-årsjubileum också i tidningen, tro? 31 POSTTIDNING B Sonden Medicinska Föreningen BMC 221 84 LUND Medicinska Föreningen Lund-Malmö Postadress: MF, BMC, I10, 221 84 Lund Besöksadress: BMC, Sölvegatan 19, Lund Telefon: 046 - 222 06 80 Fax: 046 - 222 06 81 E-post: mf@mfskane.se KALENDER FÖR AKTIVITETER INOM MF MÅNDAG Expeditionstid 10.00-13.00 BMC, Lund TISDAG Kör (Ultraljud) 19.00-21.00 Locus Medicus Lundensis Innebandy 20.00-21.00 Svaneskolan, Lund ONSDAG TORSDAG FREDAG Expeditionstid Expeditionstid Expeditionstid 11.00-13.00 11.00-14.00 11.00-13.00 BMC, Lund Ojämna veckor BMC, Lund Locus Medicus Pub Malmoensis 19.00-00.00 Ärtsoppa Locus Medicus 12.00 Lundensis Locus Medicus Lundensis Fotboll 17.15-18.15 Lerbäcksskolan, Lund Pub Vissa torsdagar Locus Medicus Malmoensis LÖRDAG Simning 11.15-12.15 Vissa veckor Delphi, Lund Pub 19.00-00.00 Locus Medicus Lundensis SÖNDAG Brunch 11.30 Locus Medicus Lundensis Volleyboll 13.30-15.00 Bollhusets B-sal, Lund Löpning 15.30-16.30 Plats meddelas varje vecka MFSKANE.SE

U T B Y T E & ANNAT SKOJ

Related documents

Products

Support

U T B Y T E & ANNAT SKOJ

Related documents

Add this document to collection(s)

Add this document to saved

Suggest us how to improve StudyLib