FORSKNING & ANNAT ROLIGT

SONDEN ORGAN FÖR MEDICINSKA FÖRENINGEN LUND - MALMÖ SEDAN 1962 N° 4 2013 S O N D E N @ M F S K A N E . S E FORSKNING & A N N AT R O L I G T 1 VI BRYR OSS AMBIO Helse AS støtter opp under kompetansehevingen i det norske helsevesenet gjennom fagutvikling, rekruttering, vikarformidling og helhetlige omsorgstjenester. AMBIO Helse AS er en del av AMBIO Gruppen som består av AMBIO Miljørådgivning, AMBIO Ingeniørtjenester, AMBIO Rekruttering og AMBIO Helse. VI BRYR OSS AMBIO Helse AS støtter opp under kompetansehevingen i det norske helsevesenet gjennom fagutvikling, rekruttering, vikarformidling og helhetlige omsorgstjenester. AMBIO Helse AS er en del av AMBIO Gruppen som består av AMBIO Miljørådgivning, AMBIO Ingeniørtjenester, AMBIO Rekruttering og AMBIO Helse. VI BRYR OSS VI BRYR OSS Finnmark AMBIO Helse AS støtter opp under kompetansehevingen i det norske helsevesenet gjennom fagutvikling, rekruttering, vikarformidling og helhetlige omsorgstjenester. AMBIO Helse AS er en del av AMBIO Gruppen som består av AMBIO Miljørådgivning, AMBIO Ingeniørtjenester, AMBIO Rekruttering og AMBIO Helse. VI BRYR OSSVI BRYR OSS Tromsø VI BRYR OSS Finnmark VI BRYR OSS VI BRYR OSS Tromsø Nordland VI BRYR OSS Finnmark VI BRYR OSS Tromsø Nordland NordTrøndelag VI BRYR OSS Nordland NordSør-Trøndelag Trøndelag Møre og Romsdal VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Sogn og Møre og Fjordane Romsdal VI BRYR OSS VI BRYR OSS Oppland Sør-Trøndelag Hedmark NordTrøndelag VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Hordaland VI BRYR OSS Buskerud Akershus Sogn og Oppland Fjordane Hedmark Oslo Rogaland Møre og Sør-Trøndelag Østfold Romsdal Telemark VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Hordaland VI BRYR OSS VestSogn og Agder Fjordane Rogaland VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Buskerud AustAgder VI BRYR OSS Vestfold Akershus VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Oppland Telemark VI BRYR OSS VI BRYR OSS Oslo Hedmark Østfold VI BRYR OSS VI BRYR OSS Vestfold VI BRYR OSS AMBIO Helse søker legestudenter og AMBIO Helse søker sykepleierstudenter legestudenter til sommerjobbog isykepleierstudenter NorgeHelse søker AMBIO til sommerjobbog legestudenter isykepleierstudenter Norge til sommerjobb i Norge VI BRYR OSS Registrer deg på www.ambio-helse.no og motta spennende jobbtilbud med gode betingelser. Vi tilbyr god lønn og bonus, reise og bolig og gratis kurs fra www.helsekursportalen.no Se frem tildeg en på sommer med flotte opplevelser og nye bekjentskaper, Registrer www.ambio-helse.no og motta spennende enten du reiser alenebetingelser. eller dere er flere som reiser sammen. jobbtilbud med gode Vi til lønn med og alt bonus, det praktiske rundt i Norge. Vi hjelper tilbyr god reise og boligditt ogopphold gratis kurs fra www.helsekursportalen.no Se frem til en sommer med flotte opplevelser og nye bekjentskaper, enten du reiser alene eller dere er flere som reiser sammen. Registrer deg på www.ambio-helse.no og motta spennende jobbtilbud med gode betingelser. Vi hjelper til med alt det praktiske rundt ditt opphold i Norge. AustHordaland | tlf: + 47 22 41 17 02 | e-post: post@ambiohelse.no AMBIO Helse AS Buskerud Agder Akershus VI BRYR OSS VestAgder VI BRYR OSS Rogaland VI BRYR OSS VI BRYR OSS VI BRYR OSS Oslo VI BRYR OSS Østfold Telemark VI BRYR OSS www.ambio-helse.no Vi tilbyr god lønn og bonus, reise og bolig og gratis kurs fra www.helsekursportalen.no Se frem til en sommer med flotte opplevelser og nye bekjentskaper, enten du reiser alene eller dere er flere som reiser sammen. Vestfold AMBIO Helse AS | tlf: + 47 22 41 17 02 | e-post:Vipost@ambiohelse.no www.ambio-helse.no hjelper til med alt det praktiske rundt ditt opphold i Norge. AustVI BRYR OSS VestAgder Agder VI BRYR OSS VI BRYR OSS AMBIO Helse AS | tlf: + 47 22 41 17 02 | e-post: post@ambiohelse.no www.ambio-helse.no L E D A R E Mörkret och kylan har sedan länge svept in över oss, de sista tappra löven har fallit, fåglarna dragit söderut och solen lyst med sin frånvaro så länge att den förvandlats till ett vagt bekant minne. När vädret, klimatet och lutningen på jordens axel inte längre tillåter det rent bokstavliga ljuset att stärka oss blir det desto viktigare att ta vara på de bildliga ljusglimtarna som familj, vänner och olika engagemang kan ge. Vi hoppas att det här numret av Sonden kan bidra, åtminstone lite grann, till att lysa upp tillvaron i decembermörkret. Temat för den här gången är forskning, en viktig del av mänsklighetens historia, och även av människan som sådan. Sverige har halkat ner på listan över världens främsta forskningsnationer och regeringen har tillfört nya medel, med bland annat särskilda satsningar inom life science. Men hur bedrivs forskningen bäst? Ska den vara målinriktad med en tydlig klinisk eller praktisk tillämpning i sikte redan från start eller förutsättningslös och öppen? Hur kan vår inbyggda nyfikenhet bli till så stor nytta som möjligt för så många som möjligt? Nyfikenhet är förmodligen grunden till mycket, om inte all forskning. Det har fått människan att uppfinna elden och hjulet, har fått antikens greker att springa nakna och mer nutida personer att bygga väldigt stora partikelacceleratorer, medan andra besökt de djupaste havsgravarna och de högsta bergstopparna. Nyfikenheten får oss att hela tiden vilja veta mer, avslöja fler av naturens hemligheter, att vända blad och plöja igenom ännu en sida i biologiboken. Tillsammans med den ständigt ökande mängden fakta som M e d v e r k a n d e i & R E D A K T I O N mänskligheten förvärvar följer naturligtvis även ökande krav på att kunna skilja användbar information från felaktig, att inte vinkla, att vara beredd att omvärdera sin världsbild när behovet föreligger. Med driften att veta kombinerad med ökade resurser och möjligheter tillkommer även frågor kring hur man kommer fram till något, frågor som berör etik, moral och - mänsklighet. Så är vetenskap och empati sammankopplade, eller åtminstone borde vara det, precis som nyfikenheten såväl som empatin är en del av att vara människa. Forskning, eller åtminstone utforskning, är en del av vardagen för oss alla, och med ett rikt studentliv finns de perfekta förutsättningarna för att ge sig ut och hitta just det man själv brinner för, det man själv vill engagera sig i, oavsett om det innebär att anordna en sittning, protokollföra ett möte, skriva en debattartikel, leda en kör, delta i ett spex, spela i ett band, skriva haikudikter, kandidera till FUM (med en haiku?), träna, baka, bygga korthus, läsa tidningen, eller just forska. För den forskningsintresserade finns en infrastruktur för att göra verklighet av sina ambitioner, oavsett om det gäller som doktorand, stipendiat, projektarbete eller på den egna fritiden. Inled det nya året med att kontakta ett av våra regionala forskningscentra, besök ett företag som ägnar sig åt något som berör din intressesfär, eller gå in på fakultetens hemsida och leta upp en intressant forskargrupp. Du är mer önskad än du tror, och det värsta du kan få är ett nej. Möjligheterna finns, de är oändliga. Med detta vill vi önska ett gott nytt år och en trevlig läsning. //Redaktörerna Elin och Henric d e t t a n u m m e r : Henrik Klasson, Andrea Ahlfont, Elisabet Englund, Cecilia Skoug, Julia Frändberg, Henric Ek Olofsson, Aura Shaur, Martin Johansson, Jonatan Regander, Per Arvidsson, Erik Ising, Ulrika Frising, Edvin Marklund, Suvi Ristolainen, Randa Abu-Youssef, Aida Koder Hamid, Märta Leffler, Elin Folkesson, Axel Brorsson och inte så många fler! Vill du också vara med? Maila sonden@mfskane.se Bild: Christian Ramberg Omslagsbild: Vad gör man när man vill ta med julstämningen in på labbet men förutsättningarna för en kungsgran mellan provören inte är optimala? Stephanie Mounaud på J. Craig Venter Institute har löst problemet medelst denna eleganta fungigran. Trädet utgörs av Aspergillus nidulans, för kulorna står Penicillium marneffei och överst tronar en stjärna av Talaromyces stipiatus. Tack till Ulrika Frising, som uppmärsammade redaktionen på denna kreativitet. Bilden är tagen från blogs.jcvi.org. S O N D E N - M F s B Ä S TA T I D N I N G S E DA N 1 9 6 2 ADRESS Sonden BMC I10 22184 Lund E-POST sonden@mfskane.se REDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE Elin Folkesson 0768529822 REDAKTÖR Henric Ek Olofsson 0730761605 Ev åsikter som uttrycks i tidningen är ett rent sammanträffande HEMSIDA (och skribentens egna, om inget annat anges) www.mfskane.se/sonden UTGIVNINGSDATUM December 2013 Sonden utkommer med fyra nummer per år TRYCK Elvins Grafiska AB Gevärsgatan 20 254 66 Helsingborg tel. 042-15 99 00 3 INNEHÅLL, TERMINENS AKTIV & SONDEN SONDERAR 3. LEDARE & REDAKTION 4. INNEHÅLL, SONDEN SONDERAR & TERMINENS AKTIV 5. RONDEN & CORFOTOGRAFEN 6.INSPEKTORN 7. ORDFÖRANDE & MF 8.MÄSTERINTERVJUN 10-11. MEDICON VILLAGE 12-13.SOMMARPROJEKT 13.KLASSON 14. KLINISK FORSKNING 15. JOURNAL CLUB 16-17. DOKTORANDENS VARDAG 17. EXAMENSARBETE 18. EXAMENSARBETE & CORFOTOGRAFEN 19. BIOMEDICINSK UPPRÄTTELSE & CORFOTOGRAFEN 20.UTBILDNINGSRÅDEN 22.TRANSLATIONELL FORSKNING 23. IDÉ TILL PRODUKT 24-25. LIG. ANTEROLATERALE 26-29.DJURFÖRSÖK 30.BIOTEK-DAGARNA 31. MÅNADENS MAIL & ASTROVIRUS 32.KALENDER T E R M I N E N S A K T I V Terminens aktiv är *trumvirvel* brunchmästare Lucas Berglund! Termins aktiv utses varje termin efter att nomineringar strömmat in och skall uppfylla följande krav: “Terminens aktiv representerar Medicinska Föreningen på ett eminent sätt. Denna person gör sin post till något alldeles extra, skapar en god stämning och får alla att känna sig välkomna. Denne är en stor inspiratör till att engagera sig i vår verksamhet och vi hoppas att vår aktiv kommer att fortsätta med det!” S O N D E N Ett sprängfullt Sondennummer ligger framför dig, specialutformat för att kunna konkurrera med pepparkaksbak, julklappar och glögg, allt möjliggjort av ett gäng fantastiska skribenter, vars namn tillsammans med ledare står att finna på föregående sida. Därefter följer den sida du just nu läser med innehåll och Sonden sonderar, den här gången med Henrik Klasson. Vi uppmärksammar även Lucas Berglund, som MF tilldelat utmärkelsen “terminens aktiv”. På sidan mittemot finner vi Rond och Corfotograf, som följs av vår inspektor Elisabet Englunds reflektioner kring vad bra forskning är för något, följt av ordförande Cecilia som hinner drömma sig bort i både dåtid och framtid. På samma sida finner vi även kontaktuppgifter till MFs styrelse och samtliga utskott. Näst på tur står Julias intervju av Mäster Björn Ekman, följt av en påminnelse om nästa års Corpus laborans. Nästa uppslag ägnas åt Henrics och Elins besök på Medicon Village, och därefter följer Auras reflektion kring fakultetens sommarforskningsprojekt, med viktiga datum för den som överväger att ansöka. På samma uppslag figurerar även Henrik Klasson, som vanligt i affekt, om den kravlösa utbildningen. Martins excellenta guide till klinisk forskning står på tur, innan KirUs Journal Club får presentera sig. Därefter följer Pers erfarenheter från ett liv som doktorand (missa ej appendix!), varpå Martin delar med sig av sina erfarenheter från T10-arbete på läkarprogrammet. På nästa sida skriver Erik Ising, också han om examensarbete. Här får vi ta del av möjligheterna att genomföra sitt T5-arbete utomlands som läkarstudent. På detta uppslag finns även Corfotograf Andrea närvarande. Ulrika kräver upprättelse. Näst på tur står utbildningsråden, varpå Randa och Aida har skrivit två kompletterande artiklar som berör translationell forskning respektive vägen från idé till färdig produkt. Märta gör en grundlig djupdykning i höstens hippaste ligament, och Elin fördjupar sig i etiska aspekter kring djurförsök. Ulrika skriver om bioteknologernas arbetsmarknadsdag, och därefter följer månadens mail med Axel samt några tvivelaktiga snöflingor. Sist men inte minst kommer den oumbärliga kalendern med MFs alla aktiviteter. Mycket nöje! S O N D E R A R Med följande nominering valdes Lucas Berglund till termines aktiv, HT13: “Med ett enormt engagemang för sitt utskott, ett engagemang som fortplantat sig både neråt till nästa generation aktiva och horisontellt till jobbarna. En mera gemytligt, varm och välkomnande stämning går inte att hitta inom Lunds stadsgränser, varken som jobbare eller gäst. Som ett helgon varje helg när vi andra sover, står Lucas i Locus kök och förbereder veckans brunch med lika mycket socker och smör som engagemang och kärlek.” Grattis Lucas önskar vi på Sondens redaktion! Text: Henrik Klasson Du har haft studieuppehåll och fick sju [sic] dagar innan terminsstart veta vid vilken studieort (Lund/Malmö/ Helsingborg) du blivit placerad i. Vill du säga något till Studiesociala kommittén? 4 Tyvärr ville ingen av de tillfrågade svara på frågan eller posera för fotografering. Anledningen sägs vara rädsla för att väcka indignation hos någon i Studiesociala kommittén och därmed minska sina chanser att få en eventuell ansökan om byte av studieort godkänd. Det får sägas vara beklagligt att denna bild (om risk för re- pressalier) finns hos studenterna, för säkerligen är det inte Studiesociala kommitténs ambition. Planerar du studieuppehåll men önskar besked om studieort tidigare än sju dagar innan kursstart? Ta upp frågan med din kursrepresentant och/eller be MUR driva frågan vidare. mur@mfskane.se RONDEN & CORFOTOGRAFEN TILLSKOT T I UTSKOT T Under terminens tredje FUM beslutades att de tillfälliga utökningarna av Malmömästarna (som driver Locus Malmö) från en till två samt av Brunchmästarna från två till fyra ska permanentas. Med andra ord kommer vi även i fortsättningen kunna se fram emot högklassiga aktiviteter på Malmölocus och brunch varje söndag. Sonden grattar! B U D G E F Ö R H A N D L I N G A R ALF, avtalet mellan staten och vissa landsting som innebär att dessa får pengar för sin delaktighet i läkarutbildningen och klinisk forskning, är under omförhandling. Under 2014 har fakulteten 422 miljoner kronor i ALF-medel att fördela på läkarutbildning och forskning. Storleken på medlen och hur de fördelas är med andra ord av stor betydelse för utbildningens kvalitet såväl som kvantitet. Det nya avtalet ska träda i kraft 1 januari 2015. S L A K T Den ärorika novischslakten ägde förvisso rum redan i början av november, men Sonden glömmer inte, och förvägrar inte heller vinnarna en hyllning. Svetten rann, bollen var rund och segern gick välförtjänt till lag T4/Richards änglar. Novischerna slaktades (samtliga 3 lag). T I november fattade fakulteten beslut om budgeten inför 2014. Budgeten innehåller bland annat satsningar på yngre forskare, en professur inom infektionsmedicin samt inköp av elektroniska labböcker för att underlätta för forskare att dokumentera sin forskning. På minussidan finns bland annat neddragningar i antalet platser på biomedicinutbildningen. M Ä S T E R Medicinska föreningens pedagogiska pris går i år till Björn Ekman, som undervisar i hälsoekonomi på MPH-programmet. Priset delades ut på Corbalen den 26 oktober. Läs mer om Björn Ekman på sidan 8 i Julia Frändbergs intervju. Bilder från log-audsittningen den 22 november med temat 20-talsmaskerad, signerade MFs corfotograf Andrea Ahlfont: 5 I N S K P E K T O R N F O R S K N I N G . . . ...En fråga om sittfläsk? Elisabet Englund Inspektor för Medicinska Föreningen Lund-Malmö Finns det bra och dålig forskning? Ibland refereras mer eller mindre nyanserade kommentarer om någon forskare eller forskargrupp – att ”ja, det de gör är väl inte så spännande/viktigt/värdefullt!” Samtidigt finns andra grupper med annan forskning som är på allas läppar, refereras till mycket flitigt, prisas – och åter andra kanske omges med färre kommentarer över huvud taget. Till den sista gruppen hör de som antingen gör så komplicerade saker att nästan ingen utomstående förstår den (men sannolikt de själva) – eller så har forskargruppen ingen kommunikationsförmåga alls. Vem avgör vad som är av god kvalitet? De mest påtagliga måtten på ”bra forskning” är två: man har lätt att få anslag, ofta stora summor pengar - och man får publicera sina rön i high impact-tidskrifter. Sen finns förstås det faktum att det går mode i den medicinska forskningen – som i all annan för övrigt – och det kan vara chans att ”lyckas” om man följer rörelserna inom forskar-frontlinjen och de för tillfället mest heta buzz words man fokuserar kring. Stamcellsforskning, nanoteknologi... lite mer glamour över det än över en del annat, kanske? I min egen forskning, som till stora delar handlar om demenssjukdomar, har jag varit med om en stor förändring över tid när det gäller omvärldens förståelse. När jag började (i en annan tidsålder), visste ingen vad demenssjukdom var för något – och hade de någon gång tidigare hört talas om Alzheimer fick de fort något trött i blicken och bytte samtalsämne. Hur sexigt var det? Nu vet både allmänheten och medicinarprofessionen mycket mer, man har ofta egna erfarenheter och många synpunkter. OK, området har kanske fortfarande inte någon förödande attraktionskraft i sig, men de flesta ger gillande kommentarer och avhåller sig från att gäspa. Det känns uppmuntrande, faktiskt. från huvud till fot, från molekylen till själen. Huvudsaken är att projektet är ”bra” för den som jobbar i det – och då har bra en helt annan innebörd än anslagsnivå och impact. Man måste följa lustprincipen – i alla fall försöka! För att det ska gå bra och man kanske t.o.m. stannar i forskningen för en lång tid, så måste man känna glädje och lust (bildligt talat!) till projektet. Trevliga handledare och kanske medarbetare gör ju en stor del av atmosfären, men det är lika viktigt att ens egen insats definieras och får konturer, så att man själv tydligt känner ”det här gör jag, det här är min del i projektet, det här kan jag ro i land!” Ni har en enorm potential – och vi som handleder och examinerar ser resultaten och vet vilka bra, spännande och olika projekt ni sedan visar upp! Nå, allt kan ju inte vara lustbetonat – det finns ju i varje projekt moment som är träliga, kanske monotona och riktigt trista. Och något experiment kanske misslyckas, frysen med alla proverna drabbas av strömavbrott, ingen svarar på enkäten, eller kanske den eleganta hypotesen man hade inte höll måttet alls. Då gäller det att hålla ut, sitta kvar lite till, orka räkna om eller orka tänka om – anstränga sig lite extra och inte släppa taget! Då passar uttrycket bra som jag lärde mig av en fransk kollega: Le secret de la réussite en recherche, c’est d’avoir de bonnes assises! Hälsningar och lycka till! 6 En sån tur att vi är som vi är – olika! Det finns bra forskningsprojekt för varje student – och ett enormt ämnesspann Bild: Andrea Ahlfont Inom MF:s utbildningslinjer ingår obligatoriska moment av forskning i mindre skala – det är, i de organisationer jag har stött på, en väl organiserad struktur och vissa implicita kravnivåer på utförande och presentation. Det betyder att ni alla studenter erbjuds möjlighet att nosa på vad forskning kan innebära. Det ger möjlighet att, efter avslutat projekt, antingen avstå från vidare övningar i den världen – eller att gå vidare in i större projekt. Det ger också möjlighet till kontakter med äldre mer erfarna inom medicinarvärlden som man annars inte skulle få på ett tidigt stadium – och det har många gånger bidragit till att styra det slutliga yrkesvalet, eller valet av specialitet. Inspektor Englund på Corbalen. M F O S T Y R E L S E N ORFÖRANDE Cecilia Skoug ordf@mfskane.se 046-222 01 08 076-899 22 66 Nils Wetterberg vice@mfskane.se 046-222 06 80 070-935 00 64 Christopher Hedström info@mfskane.se UTBILDNINGSANSVARIG Julia Frändberg utbildning@mfskane.se Matilda Dehlin studenthalsa@mfskane.se SOCIALT ANSVARIG Anja Hernecke socialt@mfskane.se PR-ANSVARIG T S K O T T Medicinska utbildningsrådet mur@mfskane.se Biomedicinska utbildningsrådet bur@mfskane.se Logoped- och audiologistuderandes utbildningsråd laur@mfskane.se Master of Public Health-utbildningsrådet mph@mfskane.se SOCIALA UTSKOTT Sexmästeriet sexm@mfskane.se Övermarskalk overmarskalk@mfskane.se Novischförmän novisch@mfskane.se Brunchen brunch@mfskane.se Ärtan artu@mfskane.se Kören Ultraljud ultraljud@mfskane.se Idrottsutskottet idru@mfskane.se Kulturutskottet kulu@mfskane.se Kirurgiska utsk. kiru@mfskane.se Sonden sonden@mfskane.se Puben pub@mfskane.se Malmö Locus malmomastare@ mfskane.se IT-media utsk. corfotograf@mfskane.se it@mfskane.se K O N T A MEDICINSKA FÖRENINGEN LUND-MALMÖ Ö R A N D E C E C I L I A Eftersom temat för detta numret av Sonden är forskning, tänkte jag gräva in mig på ett relevant ämne. Vilket ämne passar då bättre än något så aktuellt och relevant som Medicinska Föreningens 120-årsjubileum! 2014 kommer bli ett festligt år, vi studenter tar ju ofta varenda tillfälle till firande och varför då inte fira minnet av MF:s första styrelsemötet på Palais d'Ask 1894 och då fira det stort. Men för er som inte klickat er in på fliken ”historia” på hemsidan eller nyligen blivit förhörda i ämnet kommer här en liten tillbakablick. STUDENTHÄLSOANSVARIG UTBILDNINGSBEVAKNING F När jag var några år yngre än vad jag är idag och gick på lågstadiet, sysslade man mycket med forskning. I ”flumskolan”, som det heter när man vill kritisera, ingick det en hel del forskartimmar på schemat där vi på egen hand letade fram fakta inom ett ämne och sammanställde till en fin infotavla som sattes upp utanför klassrummet. Man skulle kunna säga att detta grundlade det som jag i framtiden hoppas kalla min forskarkarriär. INFOSEKRETERARE U D Läser man på Wikipedia, vilket är första anhalten för många forskare, kan man utläsa flera händelser från det anrika året 1894. Tower Bridge i London invigdes, den svenska flaggan fick ljusare färger och ett särskilt bolag bildades för att infånga storsjöodjuret i storsjön. Händelser av skiftande karaktär. VICE ORDFÖRANDE MED EKONOMISKT ANSVAR Simon Nigran pr@mfskane.se R K Medicinska Föreningen i Lund startades av några glada studenter och lärare, syftet var ”att verka för en närmare sammanslutning mellan de studerande inom Medicinska Fakulteten”. Det bestämdes att den stora och lilla toddydagen skulle firas, medlemsavgiften låg på 1:50 kronor per termin och man började tidigt arbeta studentfackligt. Så vad har egentligen hänt de senaste 120 åren? Jag menar Medicinska Föreningen firar fortfarande lilla och stora toddydagen, arbetar studentfackligt och medlemmarna betalar mot detta en mindre avgift, även om denna har höjts något. Jag kan utlova att denna frågan kommer bli besvarad under nästa år med dunder och brak. Medicinska föreningen är nämligen inget födelsedagsbarn som skäms för sin ålder, utan tvärtom så skulle hen (om föreningen var en person och en irriterande facebookvän) med stolthet skriva en facebookstatus i stil med ”Ännu ett år visare och snyggare, tack för alla gratulationer :-*” eller ”Growing old is mandatory but growing up is optional” Med de orden önskar jag och styrelsen en god jul och ett gott nytt födelsedagsår! T EXTERNPOST BMC, I10, 221 84 Lund INTERNPOST HS 66 TELEFON 046-222 06 80 E-POST mf@mfskane.se HEMSIDAmfskane.se Cecilia med styrelse önskar god jul. Snyggaste styrelsen i stan anser redaktionen! 7 M Ä S T E R I N T E R V J U N B J Ö R N E K M A N Julia talks to Mäster Björn Ekman Text: Julia Frändberg After trying to set up at real meeting for weeks without success, I call Björn a novembermorning at his number in Denmark. Before this conversation we had just had contact via email, and I had seen his speech at Corbalen, but we had not really talked before. It proved to be a longer interview and a higher charge on my phone than planned. As it turned out, we have more common interests than I knew! But let’s start at the beginning. When Björn was a student, he studied at the School of Economics and Management at Lund University. How is it then he ended up getting an educational award at the Medical Faculty? I wonder… He tells me about his years in Angola and Vietnam, in the late nineties. In Angola he was advisor to the Health Minister and responsible for numerous health programmes, and his interest of public health began to evolve. He worked with maternal health, pediatric care and distribution of medicine. Back in Sweden he finished his PhD in Economics in 2006, and then started to work at the Medical Faculty at the department of Social Medicine. It is indeed interesting to listen to his history and how he got where he is today, but I am actually more keen to know why he got our award and how his teaching is extraordniary. He does not have a complex explanation of this, of how he gets his students to like this kind of ”unlikeable” subject . Björn Ekman på Corbalen tillsammans med ordföranden. 8 Somehow he makes it seem simple and easy. As I understand it the class has been really popular for years, and the teachers are very well aware about the fact that they are not teaching health economics to economists but to Public Health students, and that there is a difference. They use other ways to explain the subject matter and less mathematics. Also everybody in the class realize it is an important part of the education, although not all find it interesting. Maybe it is simple to be a good teacher as long as you are interested and engaged in the education? Because that is our common interest it shows, mine and Björn’s, we both like to discuss education policy. Half the interview we are disussuiong this matter. Björn argues that higher education today is not challenging enough, and that students are not prepared enough in primary and secondary school. But is it not quite an obviuos outcome that there will be a greater variation among students capabilities when the number of students has increased as they have the last decades? I ask. And is not that what we want, that everybody should have access to higher education? He agrees. We continue debating who is responsible for all of this, the reduced funding of education and the higher status of research than of teaching. And of course, the biggest issue, what we can do to improve the situation. I think I will have to end this text here though. But I did get a hint that these political issues will be the subject of Björns upcoming lecture that traditionally each Mäster give. Look out for that if you are interested! Bild: Andrea Ahlfont MF has the pedagogical award ”Mäster” handed out each year. This year Björn Ekman, teacher of Health Economics at the Masterprogramme of Public Health, was honored with it. I talked to him about it. 9 M E D I C O N V I L L A G E L I F E S C I E N C E Sonden besöker Medicon Village Text: Henric Ek Olofsson I januari 2012 öppnade Medicon Village. Sedan dess har lokalerna steg för steg fyllts av medlemmar och idag verkar knappt 90 organisationer i byggnaderna. Men vilka är det egentligen som flyttat in i Astra Zenecas gamla lokaler, och hur kan vi som studenter komma i kontakt med det som sker där? Sondens redaktörer bestämde sig för att ta reda på det, och stämde träff med Anette Orheim, kommunikationschef, och Kerstin Jakobsson, vice vd med ansvar för marknad och affärsutveckling, båda på Medicon Village ab. För att kortfattat beskriva Medicon Village kan man säga att de erbjuder lokaler, utrustning och rådgivning för aktörer inom life science, det breda fält av vetenskaper som studerar levande organismer och omfattar områden som biologi, medicin, bioteknik och farmakologi. De uthyrningsbara ytorna omfattar 80 000 kvadratmeter, varav 30 ister samt produktbolag inom cancerdiagnostik och behandling finns samlade under samma tak, vilket skapar nya möjligheter till samverkan. Anette och Kerstin lyfter även fram Mats Paulsson, en av grundarna till Peab, som donerade hundra miljoner till projektet, något som möjliggjorde köpet Astra Zenecas lokaler, men också Astra Zeneca själva, som man menar gjort en dold donation genom att sälja lokalerna med tillhörande labbutrustning till ett lägre värde än vad man skulle ha fått om man styckat upp och sålt till flera aktörer. “Vi vill hitta en växelverkan där studenter kan komma till oss och göra examensarbeten, projektarbeten, eller jobba i något bolag.” - Kerstin Jakobsson, vice vd Trots att Medicon Village alltså bara funnits i lokalerna i knappt två år har nästan 90 organisationer hunnit flytta in. Kerstin menar att ett enda ord räcker för att beskriva hur utvecklingen har kunnat gå så fort. “Triple helix*. Inget av det här hade kunnat åstadkommas utan ett nära samarbete mellan Lunds universitet, Region Skåne och näringslivet där alla tre bidragit på olika sätt, inte bara genom att möjliggöra vår flytt in i lokalerna.” Anette fortsätter: “Triple helix handlar inte bara om att gå in med lite pengar eller en snabb insats. Här har en aktör som till exempel LU sett vilka fantastiska lokaler Astra Zeneca lämnar efter sig, och insett att man måste gå samman med andra aktörer för att säkerställa att lokalerna inte byggs om eller styckas upp utan även i framtiden används till forskning. Genom att finnas representerade i Medicon Villages ab styrelse och i ledningsgruppen, och även genom att flytta in i lokalerna, har LU fortsatt vara en del av den här processen.” Sedan tidigare i år då LU etablerade ett cancercentrum på Medicon Village är runt 250 forskare från LU verksamma i life sciencebyn. Region Skånes biobank och tumörreg*Triple helix: En form av samverkan mellan akademi, myndigheter och näringsliv. 10 Vi kommer in på vad de största utmaningarna varit så här långt. Anette lyfter fram det faktum att Medicon Village ab bildades mer eller mindre samtidigt som man fick tillgång till lokalerna, och beskriver det som att flyga ett flygplan samtidigt som man bygger det. “Det var inte så att ‘nu förbereder vi oss, tar allt i rätt ordning och lägger upp en plan’, utan vi började verka fullt ut när vi stod här med den stora driftkostnad som det ju innebär att ha den här typen av fastigheter, och 3 veckor kvar innan första stora hyresgästen, ESS, skulle flytta in. Det har krävt en enorm flexibilitet.” En annan utmaning rör lokalanpassningar. Medlemsorganisationerna har varierande inriktningar, befinner sig i olika faser och har därmed olika behov. Samtidigt vill man kunna använda lokalerna på bästa sätt med så små anpassningar som möjligt och ta till vara det värde som redan finns. Mot bakgrund av detta utgör personer med kompetens inom hantering och skötsel av den här typen av lokaler en viktig del av Medicon Village ab. Bild: Bergslagsbild ab 000 är laboratorier. Anette berättar att man väljer att kalla sig för life scienceby för att belysa bredden i verksamheterna där både forskning, innovation och företagande ingår. Medlemsorganisationerna rör sig inom många olika delar av hälsokedjan, såväl inom diagnostik som prevention och behandling, och genom att arbeta så pass brett hoppas man på att skapa mötesplatser som leder till tvärvetenskapliga och interprofessionella samarbeten, där medlemmarna kan utvecklas i den riktning de själva vill, oavsett om målet är att expandera och gå med vinst eller utveckla enklare och effektivare arbetsmetoder för att spara pengar inom till exempel hälso- och sjukvård. Kerstin menar att life science står inför ett paradigmskifte. Nya tekniker gör scenarier som tidigare framstod som avlägsen science fiction fullt möjliga, och tvärvetenskaplig samverkan växer sig starkare. Individualiserad medicin och implantat av helt nya material kommer på tal, liksom hur framtidens life science ser ut om man tittar på förhållandet till exempelvis nanoteknik, materialforskning med hjälp av synkrotronljus (via Max IV) och neutroner (kommer produceras på ESS), som kan användas för att studera organiska strukturer. En annan del av paradigmskiftet Kerstin talar om berör övergången från en tid då stora bolag stod för huvuddelen av utvecklingen, till en tid då små bolag kommer få en allt mer framträdande roll. I samband med detta glider samtalet in på den stora andel tjänstebolag som är verksamma på Medicon village. Kerstin förklarar värdet av dessa. “En viktig del av vår verksamhet går ut på att ge det lilla bolaget det stora bolagets fördelar. Små bolag kan inte ha alla tjänster och kompetenser själva. Därför finns tjänstebolag inom exempelvis patent, teknik, administration och juridik som kan tillgodose de små bolagens behov.” När det gäller produktbolagen har som tidigare nämnts flera fokus på cancer. Andra aktörer som tas upp under samtalets gång är Antidiabetic Food Centre som leds av professor Inge Björk och som fokuserar på diabetesprevention, samt astrogeobiologerna, ledda av professor Birger Schmitz, som tittar på livets ursprung genom att undersöka meteoriter. V I L L A G E Bild: www.mediconvillage.se M E D I C O N skapa möjligheter för bolag, studenter, doktorander och arbetsgivare att nå fram till varandra - en jättelik arena för matchmaking. För tillfället jobbar Medicon Skills med frågor rörande fortsatt finansiering, och Anette och Kerstin hoppas att de även i framtiden ska kunna vara verksamma på Medicon Village. När det gäller framtida visioner lyfter Kerstin återigen fram målet att få dit fler studenter, att underlätta för medlemmarna att nå forskningsresultat i världsklass samt att möjliggöra för organisationerna att nå sina mål, oavsett om det innebär tillväxt, effektivisering eller något annat. “Från Medicon Villages sida finns en vilja att komma i kontakt med studenter.” Vi frågar hur man som student kan komma i kontakt med något av det som pågår på Medicon Village. Anette föreslår att man som ett första steg beger sig dit och äter lunch. “Vår restaturang Inspira är öppen för alla, och utgör ett väldigt enkelt sätt att komma hit och känna av miljön. Om man är intresserad av att skapa nätverk kan man även gå på våra öppna evenemang, som man kan hitta på vår hemsida (www.mediconvillage.se reds anm). Ofta anordnas något varje vecka, bland annat soppluncher varje torsdag.” Kerstin berättar att man tycker studentkontakt är viktigt. “Vi vill få hit fler studenter. Vi har mycket tankar och idéer kring hur detta kan möjliggöras, men än så länge har vi inte haft tiden och resurserna att förverkliga dem. En av våra idéer handlar om att skapa läsplatser för studenter, och vi hoppas att vi på sikt kan få till detta. Vi vill hitta en växelverkan där studenter kan komma till oss och göra examensarbeten, projektarbeten, eller jobba i något bolag. Någon form av formellt utbytesprogram som underlättar detta har funnits i tankarna.” För närvarande menar de att det enklaste sättet om man är intresserad av att göra någon form av projektarbete är att leta på hemsidan bland medlemsorganisationerna och ta direktkontakt med någon som intresserar en i väntan på att man från Medicon Villages sida utvecklar mer formella kontaktmöjligheter. Anette betonar dock att Medicon Villages medlemmar är individuella organisationer. “Vi kan inte bestämma att någon ska ta emot studenter, men vi försöker uppmuntra till det.” Anette lyfter även fram Medicon Skills, ett projekt som ligger under Arbetsförmedlingen och som handlar om att Anette berättar att man även har en pågående internationaliseringsprocess, där man utvecklat samarbeten med tvillingkluster i Wales, Belgien och Kanada. “Vi vill kunna lära av varandra och tillsammans vidareutveckla våra koncept. Det är viktigt att bygga vidare på internationaliseringen, inte minst för våra bolag. Det gäller att skapa mötesplatser inte bara rent geografiskt, utan också skapa en internationell arena, bli en body för opinionsbildning, kunna tycka och tänka politiskt, men också se till att vi får hit riskkapital och finansiering, oavsett om det är till forskning eller till bolag. Dagens arena är tuff inom life science, och det här kan man bara åstadkomma om man visar att det finns kvalitet här - lyckas man med det, blir man attraktiv.” 62% av de uthyrningsbara ytorna används idag, och intresset bland eventuella framtida medlemmar är fortsatt stort. Nästan 900 personer har sina fasta arbetsplatser på Medicon village, vilket är fler än vad Astra Zeneca hade innan de flyttade ut från lokalerna. Genom samverkan mellan universitet, myndigheter och näringsliv möjliggörs framväxten av en helt ny life scienceby som kan bidra till att öka hela regionens konkurrens- och attraktionskraft. Från Medicon Villages sida finns en vilja att komma i kontakt med studenter, och med bredden på de verksamheter som bedrivs även möjligheter för mig som enskild student att hitta något som tilltalar just mina intressen. I vilket fall kommer Skåne vara en fortsatt spännande arena att verka på för den som är intresserad av life science i någon form. 11 S O M M A R P R O J E K T SOMMARFORSKNING Aura jämför sommarprojekt med att baka pepparkakor. För visst finns det likheter? Text: Aura Shaur Att flytta från BMCs varma famn på studiecentrum, till att komma ut i verkligheten är lite som en örfil. Från att ha styrts av en kursplan ska man nu stå på egna ben, ta eget ansvar och finna sätt att lösa problem som man stöter på vägen. Givetvis påverkar vilken typ av handledare man får hur ens öde blir. Jag tänkte nu dela med mig om vad mina största svårigheter och lärdomar har varit, genom att väldigt passande till denna juletid jämföra med pepparkaksbakning. Så vad är det egentligen gemensamt mellan sommarforskning och att baka pepparkakor? Allting. pluspoäng när du blandar A plus B och får fram C. Men samtidigt finner jag att charmen i forskning ligger lite i ovissheten. Ska man göra något som redan har gjorts eller ger givna resultat kan man vända sig till allas goda vän, wikipedia. Det tar tid På samma vis, som att pepparkaksdegen måste stå i kylskåp under minst ett dygn innan utbakning behöver celler inkuberas i olika tidsintervall. Det tar tid. Livet tar tid. Bakar Aura pepparkakor eller labbar hon? Smaskigt ser det ut i alla fall, anser red. Första nyckeln är noggrannhet Du, precis som jag, vet att innan man börjar baka ska man läsa receptet noggrant och tvätta händerna såklart! Bakning är inte som matlagning då du kan freestylea och hälla i lite mer för att det blir ”gott”. Forskning är likt bakning. Ändrar du koncentrationen på din IL-3 förändrar du ditt experiment. ”Receptet” ska följas till punkt och pricka och görs den minsta lilla ändring ska det skrivas ned. För hur sur blir man inte på sig själv när man ska baka nästa gång och inte har det exakta receptet på den där perfekta degen nedskrivet? Jättesur. Det är lika bra att få god labbvana direkt. Allt ska skrivas ner i labboken. Faktum är att min initiala lärdom denna sommar var att noggrannhet är den första nyckeln till lyckad forskning. Så läs noggrant, följ noggrant, skriv ner noggrant och vips så har du en pepparkaksdeg! 12 Ha tålamod Om du tidigare inte har forskat och precis som jag är lik Icarus tillåt mig att vara den första som säger att du kommer att misslyckas! Många gånger. Pepparkakor blir brända, glasyren stelnar eller garnityren är hård. Jag ska vara ärlig. Emellanåt har jag känt frustration och velat hoppa från en klippa. En hög sådan. Men jag lät bli med postivt tänk om att all resultat, är bra resultat. Kanske har jag min naiva optimism att tacka för att jag sitter i denna stund och jämför min sommarforskning med pepparkaksbakning. Att forskning kräver ett enormt tålamod har nog varit min största utmaning och lärdom. Vägen från hypotes till publikation är lång. Ibland får du resultat, ibland inga resultat och ibland måste du göra samma undersökning 100 gånger. Du tar reda på något som ingen har gjort tidigare. Du befinner dig inte längre i kemisalen på gymnasiet där läraren sitter med facit i handen och ger dig Utvecklande och inspirerande Ju fler gånger man bakar, desto bättre blir man på det. Det vet alla. Beroende på var man sätter sin ambitionsnivå och hur mycket arbete och energi man är villiga att lägg ner, så hinner man lära sig en hel del under sommarprojektet. Allt från hur man räknar ut koncentrationer innan man börjar sina tester till hur man analyserar sina resultat kvantitativt med exempelvis T-test. Att sammanställa och analysera resultat är mycket jobb men även mycket lärdom som väckter frågor. Hur vill jag gå vidare med mina resultat? Vilka framtida experiment vill jag göra? Vilka parametrar vill jag ändra på? Det finns inte längre en kursplan som styr en, utan akademinsvärld. Oerhört stimulerande. Blickar jag tillbaka på min sommar på BMC, var det även inspirerande. Jag hann med både ett studiebesök och labbgruppens journal club där vi presenterade och diskuterade nya medicinska rön. Det var inte alls som artikelpresentationerna på lektioner då alla sitter med sina mobiler och likear de se- S O M M A R P R O J E K T & K L A S S O N naste instagrambilderna. Studiebesöket var ett seminarium över bron, om KOL och astma. Självklart levde danskar upp till fördomarna och bjöd på en obegränsad mängd av alkoholhaltiga drycker. Alla svenska besökare avböjde till efter seminariet och danskarna själva...ja, du kan ju gissa vad de valde. med Håkan Hellström i hörlurarna kan jag både metoderna och alla hans låttexter som rinnande vatten. Fakta om sommarprojekt • Sommarprojektet är en möjlighet för alla medicinska fakultetens studenter oavsett termin att prova på att forska • Forskningen bedrivs under 8 veckor. • Godkänt sommarprojekt ger 15 hp på avancerad nivå. • Stipendiebeloppet är på 10.200 kr/månad terar sitt projekt. • 2 maj – Deadline för projektplan som ska innehålla; bakgrund, frågeställning, genomförande och betydelse. • 17 juni – Introduktionsdag • 18 juni – Start av projekt. • 23 augusti – Deadline för abstrakt som ska omfatta en A4-sida med bakgrund, frågeställning, metod, resultat och betydelse. • 5 september – Redovisning av projekt i grupper om 8 studenter. Är det något jag tar med mig i bagaget från mitt sommarprojekt så är det en hel del labbvana. Efter ett x antal PCR, Western blot och β-hexosaminidase assays Viktiga datum • 2 februari – Sista ansökningsdag för sommarstipendium. • 5 mars – Projektpresentation där olika forskare presen- Magiskt men tragiskt. Man hinner göra mer än man tror och man växer en hel del på 8 veckor, bara man vill. Hemskt värt. Lite som att baka pepparkakor. I slutändan är det gott att äta pepparkakor, fastän själva bakandet tar tid. D E N K R A V L Ö S A U T B I L D N I N G E N Henrik Klasson fortsätter att skriva i affekt, denna gång från Malmö Text: Henrik Klasson Mina vänner, jag är förbannad! Det kommer kanske inte som någon nyhet, men vår utbildning är under all kritik! Inte nog med att kursledningen på T8 i Helsingborg schemalägger dig över 90 h på två veckor [sic!] med hänvisning till att det går att boka jourrummet för övernattningar (det går, men endast efter en kafkaesk process som kokar ner till att du får chansa på om det är ledigt samma afton mellan 21.00-21.30) och den till synes bisarra önskan om att få scheman i tid (här är T7 Malmö ett föredöme; preliminärschemat för våren har varit spikat sedan oktober), men att utbildningsansvariga inte går in och tar ansvar över och schemalägger moment de anger som obligatoriska är direkt vedervärdigt! Jag talar såklart om fenomenet sit-in, denna pedagogiska guldklimp och möjlighet som utbildningsansvariga transformerat till ett logistiskt gissel för samtliga inblandade. Mången student har varit med om det – du kommer till avdelningen för att lära dig allt du kan under de kommande två veckorna, din handledare (för det finns ju självklart en namngiven sådan som har fått ansvaret över din utbildning under hela placeringen) verkar dock en aning stressad, kanske är bananerna slut i den imaginära fruktkorgen, och du har fått ålagt dig att genomföra en obligatorisk sitin under din placering, vilken du själv måste planera med din handledare. Detta är en lose-lose-situation, hur du än vänder dig har du ändan bak. Kalla mig idealist, men jag tycker inte att det ska falla på studentens ansvar att behöva planera genomförandet av ett obligatoriskt moment med sin handledare, ej heller tycker jag att en handledare ska behöva ”ta sig tid” att sitta med på en sit-in – det ska redan finnas tid avsatt till sådant, där samtliga inblandade vet på vilka premisser det sker. Kandidatmottagningarna i Helsingborg eller på de senare kliniska terminerna i Lund/Malmö är här ett föredöme (på de sistnämnda orterna är de dock få till antalet); Handledaren har fått tid avsatt till undervisning, studenten vet att handledaren har den tiden. Ibland dyker kanske inte patienten upp, men det får sägas tillhöra undantaget. Jag skiter i vad de olika terminernas kursledning säger, att planera in en kandidatmottagning per placering och student är fan inte en omöjlighet! Det handlar om vilja och jag har efter mina besök på olika fakulteter, nu senast Charité i Berlin, sett exempel på hur det skulle kunna vara. Sanningen är krass – din kursledning orkar inte riktigt anstränga sig. Som med allt annat i samhället läggs det ut på entreprenad, med missnöje i tidningar som följd. Student, sluta bliva vid din läst och skrik ut din ilska! Förklara för din indolenta kannstöpare till kursansvarig att det här måste få ett slut! Att du inte accepterar detta mer! Det ska inte behöva vara såhär. Det behöver inte vara såhär – det finns goda exempel på lösningar ute i världen, det handlar bara om att bry sig tillräckligt mycket för att ta reda på det. Så länge du sväljer det så förtjänar du det. Ställ krav eller gå under! Avslutningsvis vill jag säga att när det inte finns något kvar att elda upp får en sätta eld på sig själv. 13 K L I N I S K F O R S K N I N G S T E G F Ö R S T E G Från intrakraniell växt till vetenskaplig artikel - en guide till klinisk forskning Text: Martin Johansson Luddigt begrepp. Klinisk forskning. Regeringen har etablerat uttrycket och gett det definitionen: ”Forskning som förutsätter vårdens struktur och resurser”. Klinisk forskning innebär alltså att datainsamling och frågeställning är riktat till något som direkt involverar patienten. Forskning som helt bedrivs på lab med antikroppar i olika bokstavskombinationer och kemiska föreningar ingen kan stava till hamnar alltså utanför detta begrepp, även om labanalyser nästan alltid är en del av den kliniska forskningen. Ofta kommer klinisk forskning med att man som patient måste godkänna provtagningar, utprövningar eller undersökningar som görs i forskningssyfte och att ett omfattande etiskt tillstånd sökts och beviljats. Processen att söka etiskt tillstånd är lång och många variabler tas i åtanke, inte något som ska gås in på nu. Patientsamtycke är ofta ett krav från etiska nämndes sida och innebär att patienten ska informeras på ett sätt som gör att studiens syfte framgår tydligt och att man skiljer på vad som är forskning och vad som är den egentliga vården. Svårt som satan är att fastställa huruvida patienten faktiskt förstått informationen. Ska ni gå med i en klinisk studie kan ni förvänta er en herrans massa enkätfrågor, då ingen har tid att i realtid intervjua patienten. Optimalt är att utforma studien så att patienten inte behöver utsättas för onödiga risker och omfattande undersökningar som inte ingår i den planerade vården. Kan man i en klinisk studie få det material man behöver bara genom att låta patienten ta några extra svängar i en redan etablerad vårdkedja är detta att föredra. Logistik. Nyckelordet i klinisk forskning. Ska icke underskattas. Att implementera nya rutiner för utökad provtagning, omhändertagandet av prover och så vidare är inte alltid det lättaste. Funderar man sedan på biverkningar i samband med utprovning av ett nytt läkemedel kan frekventa kontroller av patientens parametrar behövas, resurskrävande. Vem ska ta proverna? Vem ska ta proverna till lab? I vilken kyl ska de stå? Vem ska preparera blodet för frysning? I vilken frys ska de stå? 14 Misstro icke, det mesta löser sig, men det är inte utan frustration. Många gånger är det de små sakerna man missar som sätter käppar i hjulet. Som att sekreteraren på avdelningen tyckte att det var stört omöjligt att få plats med ett A4 ark extra i patientens mapp vid inskrivning. Man blir onekligen glad när man träffar personer som bara fixar biffen. Sedan har vi tidsaspekten, koordinering av uppgifterna, hur lång tid får gå mellan provtagning och analys? Hur många prover krävs för att det ska vara ekonomiskt fördelaktigt att köra analyserna? Ju färre personer man behöver involvera, desto mindre risk för misslyckanden. När väl logistiken löst sig och det kan återgås till att springas i hamsterhjulet, kan man förvänta sig att prover och analysmaterial ramlar in. Efter detta krävs riktade analyser och genomgång av vilka variabler som ska studeras och varför. Analyserna körs, resultat spottas ut, och vi bävar för vad som kommer härnäst; STATISTIKEN. Ugh. En vanlig missuppfattning jag har kommit över här, och som är av vikt, är att en stor studie ger mer signifikans. Generellt, ja, men nödvändigtvis, nej. Även i en liten studie kan man få starkt signifikanta resultat om ens parametrar skiljer sig mellan grupperna man studerar. Hänvisar till andra halvan av termin 5 för er läkarstudenter för djupdykning i statistik. En lång process följer. Tolkning av resultat är ofta svårt och många parter behöver få saga sitt. Kritik är här viktigt, många gånger är man blind för det man själv sammanställt. Frågor som vilka antikroppar som används, finns det korsreaktioner, varför har ni inte gjort si eller så , ställs av review-gruppen för den tidsskrift till vilken manuskriptet skickas skall. Sammanfattningsvis är klinisk forskning nödvändig för vår förståelse av allt vad medicin heter, råttor i all ära. Många gånger handlar framgången i en klinisk studie om planering och information, att inget ska haka upp sig i kedjan och att patienten och personal är lika väl informerade. Assumption is the mother of all fuck-ups. J O U R N A L C L U B KIRURGI & AKADEMI Kirurgiska utskottets Journal Club presenterar sig Text & bild: Jonatan Regander Varför kallas en manlig kirurg i Storbritannien för Mr och inte Dr? Ursprunget till detta sägs ligga i att kirurgyrket stammar ur medeltidens barberarprofession och då alltså klippte hår, rakade skägg och utförde allsköns operationer med sina smutsiga labbar, på dåtidens vågliga eller desperata människor. Det antyds från vissa håll att Mr indikerar att kirurgin inte har sin bakgrund på universiteten utan på slagfält och mörka bakgator, hur väl stämmer detta? Kirurgiska åkommor har följt med människan sedan hennes första stapplande steg och de tidigaste bevisen för utförd och lyckad (patienten överlevde i alla fall) kirurgi är över 8000 år gamla, då man genomförde sk. trepanation. Detta innebär att man med någon form av borrliknande verktyg öppnar skallen för att släppa ut onda andar eller fixa till andra åkommor som kan ha drabbat den stackars stenåldersmänniskan. Själva ordet kirurgi betyder direktöversatt handarbete och det är möjligen delvis namnet i sig som lagt ett visst icke-vetenskapligt töcken över professionen. Det finns åtskilliga historiska bevis för att de lärda inom medicinen såg kirurgi som något som i högsta grad skulle utföras på vetenskapligt manér av skickliga yrkesmänniskor. Som exempel var Hippokrates både upphovsman till den kända samlingen etiska riktlinjer, men också vetenskapligt dokumenterande thoraxkirurg (whaat?!). Att det var barberare som utförde kirurgi under medeltiden har delvis sina förklaringar i kyrkans syn på sjukdomars uppkomst och hur de borde läkas. Man kan säga att mycket av den europeiska medicinska vetenskapen tog en paus under ett antal hundra år. Det var i denna paus som nödvändig kirurgi i viss mån utfördes av barberaren, vars kvalifikationer sprang ur skickligheten med vassa instrument, medan den medicinska forskningen fortsatte i mellanöstern. När renässansens tidevarv kommit till Europa var återigen kirurgin en central del av den medicinska forskningen, inte minst bevisat av att en av dåtidens stora namn inom medicinen Andreas Vesalius höll titeln explicator chirurgiae på universitetet i Padua. Han var även livläkare åt Karl V, kejsare av tysk-romerska riket samt kung i Spanien och Italien, vilket säger något om hans rykte i 1500-talets Europa. På den vägen har det gått med kirurgin och historien om att yrket skulle härstamma från barberarna grundar sig i mångt och mycket på den misär som folk i Europa under alla tider har lidit. Det fanns kirurger på universiteten men vanligt folk fick gå till barberaren och få sina abscesser dränerade. När kirurgerna i Storbritannien på 1800-talet skulle förena sig och legitimera sitt yrke så var det de själva som valde Mr istället för Dr för att visa särställning och markera revir, och Mr blev som de själva hade sagt en badge of honor. Det är också i Storbritannien som begreppet Journal Club används för första gången, av kirurgen Sir James Paget, beskrivandes en grupp kirurger som samlades ovanför ett bageri för att läsa vetenskapliga tidskrifter tillsammans i mitten på 1800-talet. För att summera denna skeva historiska exposé så är kirurgi alltså ett ytterst spännande fält med en rik historia av skallborrande, abscesspunkterande, revirpinkande och artikelläsande forskare, kliniker och barberare. När medicinska föreningens kirurgiska utskott (KirU) nu startar upp en Journal Club är det delvis för att lära oss sådana saker som huruvida onda andra bäst drives ut med manuell eller maskindriven borr och om det egentligen är onda andar som ligger bakom inklämning? Som ni kan se har vi kommit långt från barberartiden och inget hår kommer att klippas eller abscesser dräneras på Journal Club-mötena, det får göras på fritiden. Däremot kommer vi att lyssna på föredrag av erfarna forskande kirurger samt läsa vetenskapliga artiklar och diskutera dessa med varandra. Målet är att vi ska kunna vara en plattform där kirurgiintresserade studenter kan träffa och diskutera med likasinnade och bland annat lära sig vad som är bra forskning och hur man identifierar den. Vi kommer tyvärr inte att ha möjligheten att hålla möten ovanför ett bageri, skyll på Mormors, St Jakobs och Patisseriet, inte på oss. /Journal Club-ansvariga Jonatan Regander och Krister Mogianos, Kirurgiska Utskottet (KirU) Medicinska Föreningen Lund-Malmö 15 DOK TORANDENS VARDAG P Å E G N A Varför ska du forska? B E N Text & bild: Per Arvidsson Ska du det förresten? Vem säger att du ska det? Är det dina framlidna släktingars forna akademiska glans som kastar en skugga över ditt magra CV, är det drömmen om att en dag få tilltalas ”docenten” på landsortssjukhuset, är det ära, berömmelse och Nobelpris som hägrar? En sak bör vara klar: att forska är att specialisera sig på att skjuta upp belöningar på framtiden. Det är att ge sig ut på en okänd väg där mödan är garanterad och belöningen ligger i de erfarenheter du tillskansar dig. I bästa fall belönas du också med att få ditt namn på en och annan artikel, men vägen från idé till artikel är nästan undantagslöst längre och knepigare än den först verkar. Att skapa vetande är svårt, det ligger i sakens natur att det okända “Att skapa vetande är svårt, det ligger i sakens natur att det okända är otillgängligt.” 16 är otillgängligt. Doktorandens strävan är att lära sig hur denna process fungerar, för att på sikt självständigt kunna ställa och besvara vetenskapliga frågor. Utbildningen är lång och kantad av svårigheter (se Appendix). Det finns inte längre någon som ställer upp instuderingsmål för dig, ingen som kör dig på tentor och rättar dina inlämningsuppgifter, ingen lägger böcker framför dig och hjälper dig med sidhänvisningar. Du ansvarar nu själv för din utbildning. Du kommer att göra många misstag, det är oundvikligt, och många av dem kommer att försvåra din tillvaro signifikant. Du kommer att tänka osammanhängande tankar, skriva ostrukturerat och obegripligt, stressa över deadlines, plåga dig med orimligt höga krav som du sätter själv. Du kommer att jämföra dig med andra forskare som alla verkar ha det lättare och producera bättre forskning än du själv gör. Du kommer att ifrågasätta det meningsfulla i att du utsätter dig för allt detta. Gör du det för patienterna? Har de någon faktisk nytta att vänta sig? Gör du det för samhället? Kommer du att kunna fylla en viktig roll i debatt, politik och utbildning? Gör du det för dig själv? Kommer du att bli en bättre medmänniska, en bättre vårdgivare, en bättre ledare? Är frågorna jobbiga? Måste du ha alla svaren nu? För min egen del började forskningsbanan med ett bananskal. Möjligheten gavs mig att göra ett fördjupningsarbete i en kontext som tilltalade mig, med en handledare jag kände sedan tidigare och trivdes med. Detta är nog den springande punkten: handledaren är doktorandens fasta punkt i yrkesvardagen, och det är av yttersta vikt att denna relation är välfungerande. Börja därför med att etablera kontakt med någon du har förtroende för. Diskutera dina möjligheter: kanske kan du göra ditt exjobb hos personen ifråga, eller komma och hälsa på och känna av stämningen i forskargruppen, eller arbeta med ett forskningsprojekt vid sidan av studierna. Det spelar egentligen mindre roll vilket specifikt ämne du forskar på så länge du har en handledare som är meriterad och som du kan kommunicera med. Det är såklart en stor hjälp om din forskningsfråga handlar om något du verkligen brinner för. Men kom ihåg att din tid som doktorand är en utbildning. Du kan inte räkna med att uppfinna fusionsreaktorn eller bota cancer på första försöket, men om du misslyckas tillräckligt många gånger skaffar du dig verktygen du behöver för att till slut träffa det du siktar på. Det är ett faktum att doktorstiteln öppnar vissa unika dörrar, och det ligger förstås inget inbyggt fel i att skaffa sig den nyckel man behöver om man vet att man vill genom en viss dörr. Det är också lättare att som läkare få AT, och doktorstiteln medför högre lön (även om det är tveksamt huruvida uppoffringen ”lönar sig” jämfört med att gå direkt ut på arbetsmarknaden). Men konsekvenserna av väl genomförda doktorandår är så mycket större än nya karriärmöjligheter. Genom utbildningen får du helt nya möjligheter att förhålla dig kritiskt till det som sägs och skrivs inom det medicinska fältet. Du får kapaciteten att själv värdera kvaliteten i andras forskning och följaktligen även möjlighet att bättre sålla och strukturera ny kunskap. Du får lära dig att administrera din egen tid, för om du inte gör det klarar du inte utbildningen. Du får nya vänner över hela världen, vänner som liksom du är mer intresserade av sann kunskap och ärligt utbyte än av betyg och duktighet. Du får också (om du inte aktivt undviker det) möjlighet att utvecklas som människa, vilket du kommer att bära med dig under resten av livet. Frågan är alltså: Vad vill du? Eller tydligare, hur vill du att ditt liv skall utvecklas? För mer hjälp att bestämma dig kan jag rekommendera en skrivelse av en tidigare kollega (1) och även Matt Mights blogg (2). Jag önskar dig all lycka till. 1. Ugander M. Att disputera, vad ska det vara bra för? Fakta och myter kring att som läkare börja forska. 2006-05-11. Tillgänglig på: http://www.ugander.com/martin/attdisputera.pdf 2. Might M. HOWTO: Get into grad school for science, engineering, math and computer science. Tillgänglig på: http:// tinyurl.com/26g5r3v . Se även inläggen “10 easy ways to fail a PhD” och “The illustrated guide to a PhD”. Figur 1. Klick. DOKTORANDENS APPENDIX OCH EXAMENSARBETE A P P E 7 - 1 0 Exempel på forskarens vardag (n=1). Skiljer sig med icke statistiskt säkerställd signifikans från alla andra dagar (P > 0,05), men det behöver man inte statistik för att räkna ut. 8.30-10 PBL-tutor på Läkarprogrammet Upplever en stark känsla av att sitta på andra sidan glaset. Efter att ha läst en kurs om tutorskap ser jag mer av poängen med undervisningsformen, men hur ska jag kunna förmedla insikten till studenterna? I ett svagt ögonblick drömmer jag mig tillbaka till ett enklare liv, en tillvaro där jag bara behövde slå upp en bok och läsa veckans kursmål för att ha fyllt min kvot. 10-11 Inläsning Läser en kursbok om hur MR-kameran fungerar. Nyss hemkommen från en fördjupningskurs i ämnet har jag en helt ny inställning till kvantfysik. Denna mening har uppkommit till synes ur intet och bytte just energitillstånd, hux flux. Invigda personer riskerar att gå i spin av skratt (varning för något kvarkig referenshumor). 11-12 Planerar gruppens förestående resa till forskningskongress ”Sense of impending doom” är ett uttryck som är lätt att relatera till när man försöker få en transatlantisk resa med 15 personer att gå ihop. Som tur är har universitetet ett avtal med N D I X - 9 en reseagentur, vilket innebär att alla flighter jag hittat med diverse sökmotorer är otillgängliga för bokning. Istället ges jag ett enkelt val: ta flyget reseagenturen föreslår, eller simma. Nordatlanten är kall i januari. Jag väljer flyget. 12-13 Lunchmöte med forskargruppen MR-kameran har gått sönder (det blir dyrt! Men det var inte mitt fel!). Flera gruppmedlemmar har fått artiklar accepterade (det blir inkomstbringande!). Diskussion följer om huruvida vi har roligt för att vi gör det som är rätt, eller om vi gör det som är rätt för att det är roligt. Memento mori. 13-16 Analyserar data (se fig. 1) *Klick* *klick* *klick* *klick* *klick* *klick* *Facebook* *klick* *klick* *klick* *Spotify* *klick* *Spotify* *klick* *klick* *klick* *klick* *klick* *DN* *klick* *klick* *toabesök* *klick* *klick*. *klick*. *klick* *klick* *KLICK*. *facepalm* *reboot* *klick*… 16-17 Skriver ansökan om resestipendium Hej kära stiftelse, jag har varit duktig och gjort fina saker (se bifogad bild med glada färger, figur 1!). Det finns potentiellt människor på annan plats som vill titta på mina fina bilder, och jag vill gärna åka och visa dem. Snälla, ge mig pengar? (Jag lovar att inkomma med en reseberättelse om ni tjatar lite på mig.) - 8 Hur man som läkarstudent undviker att göra terminerna i ordning Text: Martin Johansson Post-utbyte-depressionen kom över mig redan under utbytet, lite som att bli bajsnödig när man äter. Jag ville ta ett dyk ner i forskningsträsket som ett brejk i det hamsterhjul som terminspluggandet kan kännas som från och till. För så är det, visst, klinikplaceringar, luddiga studiemål och ansvarsfrihet i all ära, men man vill inte hinna tröttna. Hur råda bot på detta? Lösningen stavas ”Frivillig fördjupning på avancerad nivå” – 30hp. Denna kurs finns tillgänglig för alla läkarstudenter, ett val som dock kommer med kravet på studieuppehåll från ordinarie läkarutbildning och kan sökas först efter att man avlagt sin skenexamen som Lösningen stavas ”Frivillig ”medicine kandidat” efter termin sex. Efter lite detektivarbete och navigering på fakultetens hemsida kan man läsa att kursmålen för denna frivilliga fördjupning på avancerad nivå är ordagrant exakt samma som de för läkarprogrammets termin 10. Lite mer formalia. Efter att ha ansökt om uppehåll från läkarprogrammet kan ”frivillig fördjupning” sökas löpande via fakulteten genom att den handledare man lyckats hitta åt sig skriver under och utformar en projektplan tillsammans med dig som student. För att sedan bli godkänd på dina 30 högskolepoäng fördjupning krävs att handledaren utser en examinator för vilken du håller en presentation muntligt samt att en skriftlig artikel lämnas in till fakulteten och examinatorn. Men hålla, opponering dårå?! Just det, varje termin erbjuds uppsamlingsheat för de som antingen missat sin opponering/redovisning av sitt termin 10-projekt eller som önskar tillgodoräkna sig terminen på grunden av gamla meriter. Då går det till som följande; när ditt projekt är klappat och klart, du är godkänd av fakulteten på din ”fördjupning” och din examinator och handledare skålar i bubbel över din presentation och sitter i telefon med redaktören för The Lancet, så ansöker du via vår underbara studievägledare om tillgodoräknandet av termin 10 och blir därigenom tilldelad ett datum för opponering och redovisning av ditt fördjupning på avancerad nivå” – 30hp. projekt gentemot övriga som gjort samma sak som du. Aha, men vadå, hur hittar man en handledare bara sådär ba?! Snacka, mitt tips är; hugg den person, som bedriver något du är intresserad av, IRL. Mail, telefon och bongogram har inte samma evidensbaserade utfall som ett redigt snack över en kopp kaffe. Funkade för mig. Så ta er nu en funderare, är det inte dags att testa lite forskning, hänga på lab, dricka om möjligt ännu mer kaffe än på klinik och få gratis mat på seminarieluncher. Eller varför inte invadera OP-salen, bli bundis med grönklädda syrror och frysa in tumörbitar. Alltså, göra något för att sätta sprutt på studieglöden igen och slippa tröttna på avdelningsarbetet? Live fast die young 17 E X A M E N S A R B E T E I & C O R F O T O G R A F E N S E X Erik berättar hur läkarstudenter kan gå till väga för att göra sitt ISEX arbete utomlands. Text: Erik Ising Upplägget för läkarprogrammets prekliniska terminer ger praktiskt taget inga möjligheter till utlandsutbyten under denna period. Detta gör att många studenter drömmande ser fram emot termin 5, då det är dags att skriva sitt kandidatarbete. Kandidatarbetet kan man i princip skriva varhelst i världen man önskar, men vägen dit kan kännas snårig. Vad krävs då för att slippa spendera sina ISEX-dagar i Lund eller Malmö? Här kommer några tips på vad du kan göra för att få möjligheten att åka iväg och skriva ditt kandidatarbete. Upplägget för kandidatarbetet, eller ISEX som det även kallas, kan utformas tämligen fritt. Antingen kan du välja att gräva ner dig i de otaliga medicinska artiklar som finns och utifrån dessa framställa en litteraturstudie. Andra möjligheter är att du utifrån en speciell frågeställning inhämtar journaldata om patienter, analyserar dessa data och skriver en rapport på dina fynd. Ett tredje alternativ är att du deltar i ett laborativt projekt och med utgångspunkt från detta skriver en rapport baserat på dina resultat. Möjligheterna är oändliga! Som jag ser det handlar det mesta om att bestämma sig för vart man vill åka och att sedan etablera en kontakt där. Din kontakt i utlandet är den som ska se till att du får de möjligheter som krävs för att ditt projekt ska gå att genomföra. Sökandet efter en kontakt förenklas onekligen om man själv vet inom vilket område man vill skriva sitt arbete. Utöver din utländska kontaktperson/handledare krävs det av fakulteten att du även i Sverige har en handledare, men detta är en senare fråga. Att hitta en kontaktperson i utlandet kan verka som en omöjlig uppgift om man inte känner till var man ska börja leta, så därför kommer här några handfasta tips på hur den första kontakten kan etableras. 18 Att ta kontakt med Medicinska fakultetens internationella avdelning kan vara ett bra första steg. Härigenom kan du om du har tur komma i kontakt med något av universitetets partneruniversitet, men för det krävs oftast att du själv har en klar bild över ditt uppsatsämne och vart du vill åka för att genomföra detta. Det jag rekommenderar att man gör näst är att ta kontakt med någon lärare eller föreläsare vars forskning man kanske är extra intresserad av. Min erfarenhet är att flertalet föreläsare har ett brett internationellt kontaktnät och dessutom är många angelägna att hjälpa oss studenter. Även här underlättar det självklart om du har en föraning om vart du vill åka iväg, men förhoppningsvis kan du också diskutera fram lämpliga arbetsområden och destinationer. En annan möjlighet för att hitta en kontakt i utlandet är självklart att prata med äldrekursare som själva har varit iväg utomlands. Kanske har någon av dessa varit just på det stället som du önskar komma till, och vill det sig riktigt väl har kanske denna äldrekursare fortfarande kontakt med sin utländska handledare. Oavsett så kan personen i fråga åtminstone berätta hur den gick tillväga för att komma iväg. Det absolut viktigaste för att öka chanserna att åka iväg under ISEX-arbetet är att du är ute i god tid. Jag själv började söka kontakter cirka 6 månader innan jag reste iväg till Australien. Att börja så tidigt som möjligt är bra för att minimera riskerna att dina planer går i stöpet. Trots att det innebär en del förberedelser kan jag inte annat än rekommendera dig att ta chansen att skriva arbetet utomlands. Det är fantastiskt roligt och det kommer garanterat att bli ett oförglömligt minne för livet ifrån din studietid! C O R F O T O G R A F E N & U P P R Ä T T E L S E R ÄT T S K A V A R A R ÄT T Ulrika reder en gång för alla ut begreppen biomedicinare och biomedicinsk analytiker, en biomedicinares upprättelse helt enkelt. Text: Ulrika Frising Efter att ha varit i biomedicinarvärlden i tre år har jag många gånger erfarit biomedicinens möjligheter och fanastiska värld och hur det jag som biomedicinare gör kan förändra och förbätrra världen. I och med att jag är biomedicinare in i själen blir jag varje gång ledsen inombords då folk offentligt visar att de inte har någon aning om vad vi biomedicinare sysslar med. Det senaste exemplet är från på Corbalen, ett övrigt mycket bra tal om att vi alla utbildningar på Medicinska Fakulteten behövs här i världen fick biomedicinare tyvärr helt fel roll – rollen som biomedicinska analytiker. Både biomedicinare och biomedicinska analytiker behövs, men varje biomedicinare och biomedicinska analytiker, precis som alla här i världen vill bli erkända för vad de faktiskt är och faktiskt kan! Det var väldigt frestande att bara avbröta talet där och då och rätta till det, men det kändes lite respektlöst mot talaren vars huvudbudskap som var klockren, så därför skriver jag det här. Till att börja med skiljer sig definitionerna. Vi biomedicinare har som yrke att bedriva biomedicinsk forskning, utveckling samt spridda biomedicinsk kunskap. Det är vi som sitter och labbar på BMC:s forskningslabb, det är vi som analyserar forskningsresultaten för att förstå t.ex. ett sjukdomsförlopp – vad är mekanismerna bakom en viss sjukdom? Finns det möliga mål som kan användas vid läkemedelsutveckling? –men även grundforskning för att få djupare insikt i t.ex. stamcellsforskning; vilka stamceller finns, vilka celler kan de generera? Vad regulerar vilken celltyp och i vilken mängd denna celltyp bildas i? Det är även vi biomedicinare som publicerar vår forskning i olika tidskrifter t.ex. Nature, Science, Cell and Immunity. Detta sker i stora delar på universitet runt om i världen men även läkemedels- och diverse biotekföretag. Biomedicinska analytiker, som dessvärre inte utbildas vid Lunds Universitet för närvarande, jobbar istället på sjukhusen som dektetiver som genom olika analyser av patientprover försöker finna vad för sjukdom eller sjukdomar patienterna lider av. De skriver inte forskningsartiklar, de finner data om patientens tillstånd vilket är en otroligt viktig steg för sjukvårdsbehandlingen av patienten. Granskar man de olika utbildningarna så skiljer det sig också åt. Jämför man vår biomedicinutbildning mot biomedicinska analytikers finns det en hel del skillnad. Biomedicinska analytiker läser en hel del klinisk fysiologi och klinisk kemi, mängder med diagnostik- och metodkurser vilket klart skiljer sig från biomedicinare! Vi har varken kliniska kurser eller lär oss inte diagnostik. Vi biomedicinare får grunderna som sedan kan ta oss till forskarutbildningen och bli de stora forskarna som besvarar den biomedicinska forskningens alla olika frågor. Sammanfattningsvis: Biomedicinsk analytiker: jobbar med patientprover med syfte att diagnostisera. Jobbar på sjukhus Biomedicinare: jobbar med biomedicinsk forskning med mål att öka kunskap och förståelse inom ett fält alternativ med i läkemedelsutveckling. Jobbar främst på universitet och läkemedels- och biotekföretag. Så med detta skulle jag vilja be er alla att tänka på vad ni kallar varandra så att allas kunskaper och färdigheter får sin rättvisa! Vi alla behövs här i världen med rätt kunskap till rätt yrke! Corfotograf Andrea Ahlfont bjuder på ytterligare en uppsättning bilder, här från vinprovningsbuben den 29 november. 19 TJU U T B I L D N I N G S R Å D E N M U R L Vilken kompetens ska framtida läkare besitta för att bemöta morgondagens hälso- och sjukvårdsutmaningar, undvika vårdfel och slå vakt om patientsäkerheten? Dessa frågor och andra omvärldsfaktorer har lett till en nationell översyn av läkarprogrammet - en utredning genomförd av Stefan Lindgren. I utredningen föreslås bland annat ett sexårigt läkarpogram, där AT tas bort och legitimationen erhålls direkt efter avslutad grundutbildning. Längre kliniska placeringar samt utbyggnad av progression genom utbildningen finns med i förslaget. Ökad tonvikt läggs på professionellt bemötande, ledarskap, vetenskaplighet, forskningsanknytning, globalt perspektiv, hälsofrämjande arbete mm. Utredningen har fått tummen upp från landstings- och universitetshåll. Regeringen fortfarande inte offentliggjort sin ställning i frågan. Oavsett om utredningen går igenom eller inte, har Medicinska Fakulteten tidigare beslutat om att modifiera delar av läkarutbildningen. Den framlagda utredningen samt en rad lokala faktorer skapade det behovet. Därför tillsattes en arbetsgrupp för utveckling av läkarprogrammet som redan haft sina två första möten. Två studentrepresentanter är med i gruppen: Hannes Carlsson och Johanna Gudjonsdottir. De gör det möjligt för oss studenter att aktivt delta i utvecklingen av utbildningen. Att arbetsgruppen lyckas med sitt uppdrag är starkt avhängigt studenternas engagemang. MUR är självklart med och rapporterar kontinuerligt om gruppens verksamhet. Utskottet vill bjuda in alla studenter till den översynen av vår utbildning som har startat. Tveka inte att höra av er till utskottet med förslag, funderingar och frågor som rör den pågående utvecklingen av läkarprogrammet. Som student är man mer än välkommen att vända sig till arbetsgruppens studentrepresentanter och de egna kursombuden. Tillsammans bestämmer vi vilka framtida kollegor vi vill ha, joina oss i det arbetet! Edvin Marklund, Ordförande för Medicinska Utbildningsrådet. mur@mfskane.se B 20 U R Hi, Ulrika C. Frising, the chairperson of the council of biomedical education, BUR, writing to you again. Time passes by very fast; it is already first advent when I am writing this text to you my dear biomedical students. In this fall we have been mainly focusing on the future project of the biomedical programmes, BioMed-2015. During some special meetings only for BioMed-2015, StorBUR-meetings and some talks I have been able to have to some of you, BUR have received some really good inputs about our education! BUR really appreciate that! If you have more ideas or suggestions or want to know the latest news contact your class student representatives and BUR (Bur@mfskane.se). Then the career day that the biotechnology students invited us biomedical students to join have taken place. You can find more information about the career day in an article that I wrote in this number of Sonden. I have received some alright and slightly disappointed responses about the career day, but don´t worry – there will be another career day that our student union will arrange called Corpus Laborans! Do you have any ideas of what companies/research groups/ anything else biomedicine related that you would like to come to Corpus Laborans? Then I suggest you to contact Bur (Bur@mfskane.se) or Corpus Laborans about it!! Finally I would like to wish you all a very merry Christmas and a happy new year!! =) A U R R Kylan har precis börjat smyga sig på men LAUR jobbar på lika bra för det. Alla studenter sliter hårt med sina studier och längtar efter julens alla festligheter. Vi har under höstterminen haft två Stor-LAUR och ett tredje stundas innan terminen är slut. Se till att komma om du vill vara med och påverka utbildningen! Hösten har varit något turbulent för styrelsen med fem helt nya medlemmar och en vakant ordförandepost men vi hoppas snart kunna välkomna en ny ordförande till vårt härliga gäng! Är du sugen? Nyligen tog vi tidsmaskinen tillbaka till 20-talet och hade en mycket trevlig Log/Aud-sittning på Hallands nation. En glamorös kväll med fjädrar och hattar där vi studenter fick möjlighet att skapa en större gemenskap mellan kurserna. Vi ser fram emot en förhoppningsvis lika trevlig kväll nästa termin. LAUR:s arbete har nyligen gett utdelningen då en omdiskuterad kurs gjorts om till det bättre. Detta ser vi som mycket positivt och det visar att vi verkligen kan göra skillnad genom att lyfta studenternas åsikter om utbildningen på våra möten. Heta ämnen på mötena har annars varit kliniska placeringar, att öka studentengagemanget för utbildningsbevakning samt diskussion om vinterlov. Vi vill tacka alla som deltagit under höstens möten och bidragit med intressanta diskussionsämnen och vi ser fram emot en minst lika spännande vår med nya utmaningar. Hör gärna av er till oss på laur@mfskane.se om ni har några frågor. Lycka till med allt tentaplugg! God Jul och Gott Nytt År önskar alla vi i LAUR:s styrelse. M P H U R Public health is broad, fascinating and expanding international field of study. Globally, there are hundreds of magazines in the field of Public Health Science striking to publish contributions from both the traditional disciplines such as epidemiology, hospital management, hygiene, health education, ethics and occupational health to new health care fields including mHealth, health technology assessment, social and communication science, genetics reseach implications and population-mental health. Many magazines encourage multidisciplinary approaches and publish case reports about public health activities. The main objective of Public health journals is to support evidence-based policy and evidence-based practice in public health. The Open Access Journal of Public Health Research aims for instance ‘’to stimulate debate and dissemination of knowledge in the field of public health in order to improve efficacy, effectiveness and efficiency of public health interventions to improve health outcomes of populations.’’ (Jphres, 2013) Annually public health journals are ranked with an impact factor linked to the propability of an article published in the journal being cited. Generally, higher impact factor indicates better journal quality. According to SCImago Journal and Country rank from year 2012, the top 3 Public Health journals were 1. Annual Review of Public Health 2. American Journal of Sports and Medicine 3. Environmental Health Perspectives References: http://www.scimagojr.com/journalrank http://www.jphres.org/index.php/jphres Suvi Ristolainen, MPH-UR Chair R E ! G A I V BAK L L I T Som regional bank tar vi aktiv del i det lokala samhället och stöttar människor och verksamheter som finns här. Delar av vår vinst går till projekt för barn och ungdomar, utbildning och forskning, kultur, idrott samt näringsliv. Under de senaste fem åren har vi bidragit med över 60 miljoner kronor till olika projekt i västra Skåne. tänk om! Läs mer om alla projekt vi stödjer, www.sparbankenoresund.se T R A N S L A T I O N E L L F O R S K N I N G TRANSLATIONAL How medical research is about to become the victim of its own success and is translational medicine its savior? Text: Randa Abu-Youssef The term ‘blockbuster’ has more to do than just Academy Award classics. 30 years ago, a blockbuster drug, say, Valium® or Lipitor®, meant the discovery and development of a smash hit fueled by medical research that proved to be invaluable to both patients as well as big pharma’s ever-expanding wallets. But nowadays, we are living a life-size paradox: despite research’s post-genomics golden age and its plethora of laboratory findings, healthcare’s lot of new treatments seems to be starved of the lush abundance of biomedical research. Eye-opener: the U.S. National Institutes of Health admit that 85% of research projects suffer their demise in the lab before they ever get to human testing. And the stats don’t look rosier in industry: for each FDA-approved drug, another 5,000-10,000 compounds never make it alive out of the lab, having to settle for the invariable fate on lab shelves and in publications. The bottom line is that a lab discovery ripe for development does not signify that the researcher has the motivation or expertise to develop his/ her finding into clinical benefit. This paradox encircles the ever-widening ‘Valley of Death’ between basic research and clinical benefits, where neither researchers nor physicians are willing to make the leap and bridge the gap. As biomedical researchers are often entangled in the publications, grant proposals, and promotions that embody their careers, while physicians are overly occupied with clinical service delivery, it is this collaboration gap that weighs down the pipeline from breakthrough to benefit. From the basic end of the spectrum, biomedical researchers are driven by career advancement incentives in exchange for securing publications, without an actual emphasis on advancing human medicine and its needs; from the clinical side of the continuum, physicians experience increasing difficulty in tuning into researchers’ complex literature. Moreover, with the advent of the –omics era, channeling findings into clinical solutions has become an arena laden with intellectual property laws, study design complexities, and lack of incentives that shy the players, both researchers and physicians, away from this pathway. And still from a third angle, industry’s ‘bottom-line’ imperative of funding blockbuster candidates while freezing those with less payback potential has also been a hindrance to testing more therapeutic leads. Yet without a streamlined process to bridge this continuum from idea fertilization to application fruition, the proverbial fork in 22 the road will continue to diverge the originally mutual interests of biomedicine and healthcare. Translational research is therefore needed for human medicine’s sake, by engaging a teamwork of researchers, physicians, industry experts, engineers, statisticians, and bioinformaticians to follow therapeutic leads through the arduous pipeline of drug development i.e. toxicology, pharmacology, animal studies, manufacturing, paperwork, and clinical trials. With each drug development process averaging 20 years and topping off at $1 billion dollars, a new breed and infrastructure of translational medicine experts, involving both biomedical researchers and physicians, is called for if the field is to reap the benefits of such huge investments imposed on society by ensuring that therapeutic candidates with greater odds of safety and efficacy advance through the pipeline while weeding out potential failures early on in order to bring down drug development costs. Incentives to move out of respective comfort zones of biomedical researchers and physicians towards a translational career pathway could be directed towards evaluating patent numbers, clinical trial involvement, and industrial collaboration, rather than just the one-track pathway of e.g. academic publication. Increasingly, there are multi-center infrastructures around the world where translational medicine is the status quo. In Europe, the European Advanced Translational Infrastructure in Medicine (EATRIS) acts as a cross-continental network of institutions intended to jumpstart the lag in clinical discovery that has plagued our field’s past couple of decades. Academia-industry partnerships are proving to be vital in ensuring the success of the clinical development pipeline e.g. the U.S. National Center for Advancing Translational Sciences works to solve bottlenecks in the translational process by its Discovering New Therapeutic Uses for Existing Molecules Program, which matches specialized academic research groups with some of the pharma industry’s therapeutic compounds in order to discover new treatments for crucial disease areas. With such infrastructures that are increasingly being vested with time, funding, and facilities from the international medical community, the gap between basic research and healthcare could begin to experience a sturdy bridge to ultimate and continual patient welfare. References: www.nature.com/news/specials/ translationalresearch/index I D É I D E T I L L A P R O D U K T S Aida investigates the process to get an idea into a product and all the way to the market. Text: Aida Koder Hamid The mainstream perception of a scientist is often that they are working towards the Nobel Prize. It is portrayed and joked about in many places from popular television shows to a chemistry lecture at university. However, is science only about making a breakthrough and winning the Nobel Prize? Foto: Morton Meyers Scientific research is an exciting journey beginning with a curiosity followed by a lot of detective work and problem solving until finally reaching the destination of acquiring deeper knowledge. As students at Lund University’s medical faculty, we often encounter the possibilities of work for scientists to do basic research to establish human physiology and pathology, discover or develop possible targets for therapy, follow a path in academic teaching or even write for science publications. One can also consider the prospects after following an initial interest in a particular subject of what to practically do with a discovery or intellectual idea. One of these paths, which also can lead to a slightly different career outside of academia, is to commercialize the scientific research. “Commercialization is just like any business process– part art, part science; part inspiration, part perspiration” is one of the many interesting points made by Fletcher and Bourne’s article of “10 simple rules to commercialize scientific research”, in PLOS Computational Biology. This list should be considered before taking the next step of applying one’s scientific idea. The first rule remarks the ubiquitous collision of science, which is guided by the desire to contribute to our understanding of the world, with the world of business, where money often talks. Aside from a potential path in business another example of a slightly different career for a scientist takes on the important role of copyright and patents to protect your idea if it is to have industrial value. Transitioning from the comforting place of academic research to the private sector of the industry where other rules apply can be an obstacle sometimes. A way to make the change smoother could be to consider science parks and incubators. A science park is a technology- or research park where ideas come to life close to or in direct relation with a university and its academic research. Science parks enable the growth of an intellectual idea. They mainly provide the space with built-in conference rooms and often supply financial advice or support to help one’s company achieve new heights, perhaps even of international scale. They employ several companies, both newly started and those with more experience, and offer them a place for networking, innovation and creativity between each other and other external connections. Incubators offer potential entrepreneurs resources to plant the idea and start a company. They offer advice about the idea in order to move on with consultations, management support and financial, technical and commercial networks. They also offer the start up space for a couple of years until the company can stand on its own. Venture lab in Lund is an example of such an establishment that was started by Lund University for its students and their ideas. Evidently there is more to scientific research than a faraway dream of a prize. Scientists can work in different ways, and science parks and incubators allow even more opportunities. In relation to our faculty of medicine is A1M (alpha-1-microglobulin), a protein that has been studied at BMC for over 30 years and has recently been brought to the market. Lund Life Science Incubator specifically engages biomedical research and one of the companies they employ is A1M Pharma, which is developing a possible treatment using A1M for preeclampsia, a condition occurring in pregnant women. This shows the prospects for students and researchers; maybe one of us will make a discovery and develop it into an establishment on the market? References http://www.venturelab.lu.se/page.php?id=23 Fletcher and Bourne article: http://www.ploscompbiol.org/ article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pcbi.1002712 http://www.lundlsi.se/om-oss/lund-lsi/ http://www.a1m.se/?page_id=330 http://www.sisp.se/medlemmar 23 L I G . A N T E R O L A T E R A L E AT T TROLLA MED KNÄNA Historien bakom ligamentet alla ortopeder pratar om Text: Märta Leffler Höstens reportage om “upptäckten” av en “ny” makroskopisk anatomisk struktur har säkert inte undgått de flesta av Er1. Till den vars studiebörda har omöjliggjort en halvdan efterforskning om vad det egentligen rör sig om: frukta icke! Ty här följer en inte-så-kortsom-jag-trodde sammanfattning. I augusti i år publicerades en artikel i Journal of Anatomy2 av ett gäng belgare med syfte att ge en detaljerad anatomisk beskrivning av knäets hittills outforskade anterolaterala ligament (ALL), en struktur som genom historien har varit förklädd i dunkel. Den första beskrivningen finner vi i “Recherches cliniques et expérimentales sur les épanchements sanguins du genou par entorse”3 av kirurgen Paul Segond (bild) från 1879. I denna redogör han för ett avulsionsfrakturmönster vid forcerad internrotation av knäet där en flisa av anterolaterala proximala tibia slits av. Denna fraktur kallas fortfarande för Segondfraktur. Vid denna anatomiska punkt skildrar han även ett “pärlvitt, resistent, fibröst band”. Denna stackars struktur får sedan ingen uppmärksamhet förrän nästan hundra år senare då Jack Hughston, en av idrottsmedicinens grundare, publicerade sina rön om rotatoriska instabilitetsmönster i knäet 1976 där den beskrevs som “mid-third lateral capsular ligament”. Efter detta följde ett antal studier som har gett upphov till vår nuvarande tro att Segondfrakturer är patognomt för ACL-rupturer. hos till vetenskapen donerade lik. Knän som exkluderades var de med osteoartrit i laterala tibiofemorala leden med tydliga osteofyter, deformerade knän samt de med skadad ACL. Denna struktur, dvs ALL, fanns ha sitt ursprung strax anteriort om laterala kollateralligamentet (LCL) på epicondylus lateralis femoris för att sedan fortsätta snett till anterolaterala proximala tibia där den fäste i laterala menisken (se figur nedan). På tibiasidan fanns den fästa mellan Gerdys tuberkel4 och caput fibulaes spets. I motsats till tidigare publikationer fann de ingen förbindelse mellan ALL och distala ITB och vidhåller att det är en i allra högsta grad distinkt struktur. Artikelförfattarna hypotetiserar att ligamentet begränsar internrotation av tibia och eventuellt spelar en roll i det s.k. pivot-shift fenomenet. En snabb googling låter en förstå att detta rör sig om ett kliniskt tecken som de lärde tvistar om, både vad gäller utförande och tolkning, och att det är inkonsekvent ihopkopplat med ACL-skador. Men har detta någon klinisk relevans? Eller är det rent anatomiskt nörderi? Kan vi lita på belgarna? Dessa var frågorna jag ställde till våra lokala experter som hänvisade utan att blinka till Pär Herbertsson, MFF-läkare tillika (and I quote!) knäguru. Efter 70-talet har ALL knappt nämnts i litteraturen och när det har gjorts har det varit sporadiska hänvisningar med olika namn och vaga beskrivningar utan illustrationer. Vissa har associerat strukturen med popliteussenan eller buntat ihop den med iliotibialbandet, något som våra kontinentala knäentusiastiska kommande kollegor dementerar. I studien fann de en tydlig, ligamentartad struktur i enlighet med Segonds beskrivning i 40 av 41 oparade knän 1 Se exempelvis Expressens artikel med den välformulerade titeln “Ny kroppsdel upptäckt i människokroppen” 2 Claes et al. (2013) Anatomy of the anterolateral ligament of the knee. Journal of Anatomy 223, 321-328. Journal of Anatomy har impact factor 2.357 för den som undrade. 3 Grovt översatt “Klinisk och experimentell forskning på blodutgjutelse i knäet genom distorsion”. Finns att läsa på http://www.patrimoine.edilivre.com. Studiens syfte var att fylla kunskapsluckorna kring hämartros, framför allt kring blödningskällans ursprung och huruvida man skulle behandla med punktion eller låta det vara med flera månaders konvalescens som följd. Undertecknad har inte orkat läsa i genom hela men Segond beskriver patogenesen, symptomen, diagnostiken och behandlingen av hämartros, följt av studiens slutsatser. Fallbeskrivningar finns att läsa på s 55-72 och egna och kollegors erfarenheter på s 73-85. Kul att de ägnade sig åt knäpunktion redan då. 4 Aka tuberculum anterolaterale, lateral tuberkel på tibia där tractus iliotibialis (ITB) fäster. 24 Figur 4 från Anatomy of the anterolateral ligament of the knee, Claes et al. L I G . A N T E R O L A T E R A L E Doktor Herbertsson har opererat ett otaligt antal trasiga knän, både från in- och utsidan. Han upplyser mig om att man i knärekonstruktioner försöker finna alla strukturer som kan återställas i syfte att maximera knästabiliteten och därmed livskvalitet. PH: “Det är ju intressant att man funnit ytterligare ett ligament, om än väldigt litet och tunt men som troligen kan förhindra en inåtrotation av underbenet, och på så sätt förhindra en instabilitet i knät... När man gör dessa kraftigt söndertrasade knän har man väldigt stor användning för sina anatomikunskaper för att man dels skall finna strukturerna, men också för att man skall kunna sätta tillbaka dem på sina rätta platser.” Den uppmärksamma läsaren noterar att jag har tagit ovanstående insikter ur ett sammanhang. Doktor Herbertsson berättade om en korpfotbollsspelare vars knä han lagade och även försedde med nytt främre och bakre korsband. OBS! Denna unge mans knäskada hade först missats på ortopedakuten för att dagen efter tolkats som en DVT. När Dr H kände på det var det helt lealöst. Scary. Hursomhelst, perioperativt fanns ingen ALL att se hos denna patient (bild nedan). Paul Segond (f 1851 d 1912). Obstetrikens och gynekologiundervisningens grundare i Paris tillika knäexpert. Pysslade även med prostataabscesser och utvecklade vaginala hysterektomin aka Péan-Segond operationen. Tänk att få vara så allmän i sin kirurgi. Hans Wingstrand, också ortopedöverläkare samt biträdande prefekt för IKVL, ställer en fråga jag inte har tänkt på. “Att knäkirurger inte noterat detta ligament beror kanske på att alla ‘deras’ knän redan är söndertrasade lateralt när man reparerar utifrån resp inte syns inifrån även om allt är helt lateralt?” PH: “Varför jag inte registrerat det i operationssåret beror dels på att collateralligamentet i sig ofta är helt söndertrasat och att det inte är någon större struktur, dessutom går ALL där ITT (iliotibial tract) går och därför väldigt svår att dela från ITT. ITT fäster ju nere på Gerdys tuberkel vilket gör att den är svår att differentiera från ALL.” In i leden, genom huden och subkutana fettet. Här ses LCL nerfällt över huden. Ingen ALL :( En katastrof sker på en sekund. Vi kan skicka en operationssal inom några timmar. Det är säkert fler ortopeder världen över som kommer titta efter detta lilla ligament än på de senaste 134 åren. Frågan är: kommer vi få se det i Agnetas knä? I katastrofsituationer hänger allt på att agera snabbt. Hjälp oss att vara i ständig beredskap så att vi kan rädda fler liv. Sms:a LÄKARE till 72970 så skänker du 50 kr eller gå in på lakareutangranser.se för att ge din gåva. Tack. R E P O R T A G E D J U R F Ö R S Ö K Sonden träffar universitetsveterinär Anders Forslid och universitetslektor Bodil Sjögreen för att diskutera både djurförsök och försöksdjur, vilket resulterade i ett massivt reportage om ett ämne som väcker starka känslor. Text: Elin Folkesson Som ny student inom medicinsk vetenskap kommer man väldigt snabbt i kontakt med djurförsök. Det är något som finns där och som pågår. Många är de åsikter och tankar kring ämnet, men hur mycket vet egentligen gemene student om vad det innebär? Vad händer egentligen på djuravdelningarna? Vad händer med djuren? Vem tar hand om dem? Denna kunskap är inte helt enkel att få tag i, djurhus och djurförsök är ingenting som universiteten vill skylta med. Undertecknad visste inte ens att det fanns ett djurhus på BMC förrän hens andra år på utbildningen. Naivt tänker ni. Nu vet hen mycket mer, som biomedicinstudent ser man djurförsök som en helt självklar del inom forskningen. Om man ser till statistiken för användandet av försökdjur, kan den te sig ganska skrämmande. Enligt Jordbruksverkets statistik användes det under 2012 enligt den svenska definitionen av försöksdjur knappt 5,3 miljoner försöksdjur i Sverige, men då ska man tänka på att denna siffra också innefattar de drygt 4,5 miljoner provfiskar som fiskas i svenska vatten för att undersöka fiskebestånden. Enligt den svenska definitionen är alla djur som används för vetenskaplig forskning, sjukdomsdiagnos, utveckling och framställning av läkemedel eller kemiska produkter, undervisning som innebär att djuret avlivas, utsätts för operativt ingrepp och injektioner eller blodavtappning eller om djuret orsakas eller riskerar att orsakas lidande ELLER andra jämförliga ändamål. Dessutom räknas det också som djurförsök att orsaka genetiska förändringar hos djuren med hjälp av genteknik eller kemiska metoder, samt att bevara en genetiskt förändrad stam genom att använda avel. Den europeiska definitionen är vad man skulle kunna kalla lite ”slappare”. Där måste djuren utsättas för ett ingrepp av något slag, vilket kan innefatta allt ifrån en operation till ett nålstick. Enligt denna definition användes ”endast” drygt 262 000 försöksdjur i Sverige under 2012. Dessa siffror kan lätt te sig väldigt höga och frågan om alla dessa försök verkligen är motiverade dyker upp i huvudet. Hade verkligen alla dessa djur behövt sätta livet till eller har det funnits alternativ? Ger de oss tillräckligt med kunskap eller fortsätter man bara för att traditionen och resten 26 av forskarvärlden säger så? Vad vinner vi egentligen på det? Det finns några personer som vet mer än de flesta hur det egentligen ligger till med djurförsök och Sonden bestämde sig för att träffa två av dessa personer, Anders Forslid och Bodil Sjögreen. Anders Forslid är veterinären som valde forskningen framför djursjukhusen. Han har sin bas på BMC där han arbetar som universitetsveterinär. Frågan om djurskydd har legat honom varmt om hjärtat och jobbar med devisen att försöksdjur har lika stor rätt till veterinärmedicinsk kompentens som andra djur har. Bodil Sjögreen är universitetslektorn i zoofysiologi som har fötter i flera fakulteter, framförallt den naturvetenskapliga (hon har sin bas på Biologihuset) och medicinska, men även LTH. Hon är bl.a. kursledare för Fysiologi-kursen på biomedicinarnas termin 4, där det bl.a. utförs två laborationer/demonstrationer på råttor samt delaktig i kursen Djurexperimentella modeller på termin 1 på masterprogrammet i biomedicin. Utöver all undervisning är Bodil Sjögreen ibland involverad i forskning, men framförallt administrativa frågor kring djurförsök. Både Anders Forslid och Bodil Sjögreen har på olika vis engagemang inom djurförsök och administrationen kring det där den Djurförsöksetiska nämnden är deras gemensamma nämnare. I dessa sitter Bodil Sjögreen som representant för akademin, alltså forskarna, och är sammankallande. Anders Forslid är inte en ordinarie ledamot däremot lägger han mycket tid på att sitta i samråd med forskaren innan hen ansöker till Djurförsöksetiska nämnden samt som sakkunnig i nämnda nämnds beredningsmöten, där delar av nämnden möter forskaren och diskuterar ansökan innan den kommer upp på nämndens bord. Här ser fördelningen av ledamöter precis ut som i ordinarie nämnden. Varje år kommer ett par hundra ansökningar in, men tack vare dessa rutiner är det få som nekas. Redan i ett tidigt stadium får forskaren möjlighet att få feedback och ändra sin ansökan. - Detta gör att när det hamnar på nämndens bord är det steg 3 i processen, det är så förberett. Därför ser det ut i statistiken som om det är väldigt få avslag. Det är ett faktum, men det går att förklara på detta sätt, berättar Anders . Regionala djurförsöksetiska nämnder Finns på sju platser i landet och det tar emot ansökningar från forskare som önskar att få genomföra djurförsök. Det är sedan knämnderna som godkänner eller nekar dessa ansökningar. Om den enskilde forskaren är missnöjd med beslutet kan hen kontakta den Centrala djurförsöksetiska nämnden som då tar upp ärendet igen. Nämnderna består av 14 ledamöter, varav två är ordförande respektive vice ordförande och är jurister. Resterande 12 består till hälften av representanter från forskningen och djurverksamheten och resten av lekmän varav 2 platser ska gå till djurrättsorganisationer, ex. Djurens rätt eller Djurens vänner. Den som sitter som sammankallande i nämnderna har bla. som uppgift att kalla sökande till möten och se till att ansökningar blir beredda. D J U R F Ö R S Ö K Foto: Sandra Henningsson, www.sydsvenskan.se Anders kontor ser vid en första anblick inte ut som en plats där en veterinär arbetar, och de enda närvarande djuren är vit mjukisråtta från ett stort svenskt möbelföretag samt ett stim av bananflugor som undertecknad misstänker var förrymda från BMC B12. Om man ska tro honom själv ser heller inte en vanlig dag ut som man kan tro. - Jag tror inte att en vanlig dag ser ut som många föreställer sig. Den är typen av jobb handlar förhållandevis lite om att ha synpunkter på det enskilda djuret, många djur passerar BMC per år, förklarar Forslid. Han berättar att djuren hälsoundersöks enligt vedertaget protokoll. Men annars är det mest mycket kontakt med forskare och myndigheter som gäller. Bl.a. är det diskussioner kring djurmodeller och hur de kan förbättras ur djurskyddssynpunkt samt att vara ett stöd när det gäller smärtlindring och narkos. Självklart har de också tillsynsuppdrag. Demonstrationer utanför BMC i somras djur, men det är det är ovanligt att de är hotfulla. Hon tycker om den intellektuella utmaningen när hon måste förklara varför djurförsök används och tycker att det är positivt att det klimatet finns i Sverige. Idag är det många människor som ena sekunden säger att de är emot djurförsök men tar i nästa sekund och sväljer en huvudvärkstablett utan att fundera var den kommer ifrån. Detta är inte något som Anders tror kommer fungera i längden. - Jag tror inte på kurragömmalekar. Minsta ty“...Vi gör ett veterinärmedicinskt pen av Alvedontablett, vad som än används för människor och djur i syfte att lindra och bota, vaccin, uppdrag även inom den här typen av smärtlindring eller faktisk behandlingsterapi, allt är födjurhållning.” regått av någon typ av studie som är genomförd på djur. Men det budskapet går inte alltid fram, menar han. Anders Forslid - De som är aktiva på aktivistsidan, de har inte sin mottaAnders berättar att han tidigare har utsatts för gare inställd på den frekvens som vi har när vi sänder vårt hot och det var tydligt mot honom som person. budskap. I diskussionerna är det så lätt att man går förbi - Det var väldigt obehagligt. Det var på den tiden som varandra, de som är motståndare är väldigt emotionellt baSäkerhetspolisen var inblandad i den här typen av serade och jag tror att när verksamheten går i svaromål blir frågor, det är de inte längre. Men då fick vi väldigt det så tekniskt. Man skjuter bara vid sidan om hela tiden. gott stöd av Säkerhetspolis och Polis. Barnen tyckMen trots det tror Anders att de flesta på något te att det var väldigt märkligt förstås, därför att det sätt förstår. Det kanske är så att man känner någon gick så långt att det riktades indirekt emot barnen. som är sjuk och att man då inser att de fungeranTrots hoten har han försökt vara väldigt öppen och inte de behandlingsmetoderna är resultat av djurförsök. försökt gömma vad det är som pågår, att det inte går att gömma undan det faktum att djur används i försök eller Vi diskuterar protesterna från i somras då försök på katter oratt veterinärer faktiskt är involverade i processen, vilsakade stor debatt med bl.a. demonstrationer utanför BMC. ket han anser är väldigt viktigt. Vi gör ett veterinärmedi- Detta demonstrerar en annan sak, att reaktionerna är cinskt uppdrag även inom den här typen av djurhållning. väldigt olika beroende på vilket djurslag det är. Jag kan säga att jag har fått en del brev hit där de tror att jag har Bodil Sjögreen tar emot på Biologihuset och samtivarit och hämtat katterna, jagat in dem i en vit skåpbil och digt som vi smaskar i oss äppeltårta (till undertecknakört dem till Lund! Men det vet ju alla som håller på med des glädje fanns det laktosfri!) berättar Bodil att hon det här att så får man inte göra. Lunds Universitet, liksom själv inte har inte blivit utsatt för hot, däremot har alla andra verksamheter, håller sig stenhårt till det som hon vid vissa tillfällen upplevt en hotfull attityd gentgäller, för forskningen vill ju inte lägga pengar på något emot forskare i allmänhet. Precis som Anders Forslid, som, när det gäller djur, inte är en standardiserad modell. tror Bodil på en öppen approach kring djurförsök. Hon skulle aldrig glida på frågan om hon jobbar med djur. Men hur ser alternativen egentligen ut? Här kan man dis-Jag brukar försöka vara så öppen jag kan med vad vi kutera djurförsökens roll och dess alternativ både i nom gör på undervisningssidan. Jag tror att om man börforskningen men också inom utbildningen. Alternativen ser jar sticka under stol med vad man gör eller inte vågar lite olika ut. Bodil menar att det nog är inom utbildning som prata om det, så börjar det spekuleras i vad som görs. man har kommit längst med att utesluta djur eller ersätta Bodil berättar att hon ganska ofta träffar på människor dem med ett annat moment som fyller samma funktion. som absolut inte tycker om tanken med försöks- Dels så brukar vi försöka använda djur som har va 27 R E P O R T A G E rit till något annat, om en forskargrupp t.ex. har avlivat djur och vi behöver vävnad så kan vi försöka stämma av djurförsök med undervisning så att det stämmer där. Man kan ha demonstrationer, så att istället för att ersätta helt och hållet och istället för att använda ett djur till varje student så samlar man ihop ett gäng. Det handlar också om hur relevant det är med användandet av djur på utbildningarna,. Det måste vara givande och relevant, annars är det bara onödigt menar Bodil. Dessutom måste man jobba för att få ner stressnivån his studenterna. På organisationen Forska utan djurförsöks hemsida kan man läsa att ett argument för att slopa djurförsök I utbildningen är att studenter, enligt visa studier, har visat sig lära sig mer av datorsimuleringar. Bodil berättar att man har ersatt vissa djurförsök med datorsimuleringar, bl.a. på biomedicinutbildningen, och enligt Bodil fungerar det bättre nu. - Fokus i de fallen hamnade på att det var svårt att dissekera och man tyckte att det var läskig. Det man lärde sig var inte det man ville att man skulle lära sig och då fanns det här simuleringsprogrammet och då bytte man till det. Du som student har också ha rätt att säga nej om du inte vill delta i djurförsök i utbildningen, antingen p.g.a etiska eller medicinska skäl. Du har alltid rätt att göra något annat istället. Det kan exemplevis vara att använda ett datorprogram istället eller att göra litteratursökningar efter alternativa metoder. Det ska heller inte synas i något kursresultat i slutändan. Som student på en medicinsk utbildning vet man tidigt i utbildningen att djurförsök är en stor del av både utbildningen och forskningen. Det betyder ju naturligtvis inte automatiskt att alla vill syssla med det i framtiden, men viljan att forska finns där ändå. Bodil tror inte att det behöver vara en motsättning. - Det handlar ofta om att man inte vill utföra djurförsöken rent praktiskt. Man vill själv inte interagera med djuren eller utsätta dem för någonting sådant här, men de absolut flesta har ingenting emot att veta hur man teoretiskt gör eller vad man kan göra istället. Då är det inte så många moment som är hands-on som man måste ersätta med något annat. Om någon hade sagt att de inte ens vill läsa som djurförsök eller något sådant, då hade det nog varit mer ett fall för studievägledaren. “Det finns en tröghet i det akademiska systemet, som har lite med att göra med att du måste kunna relatera till vad som gjorts tidigare. Man blir hemmablind.” med om och menar att där kan man absolut göra mer. - Det finns en tröghet i det akademiska systemet, som har lite att göra med att du måste kunna relatera till vad som gjorts tidigare. Man blir hemmablind. Det kan vara så att det finns andra metoder men vi har dem inte just här, men det finns studenter som antingen läser någon annanstans eller som är intresserade. Kan inte jag som kursledare svara på varför vi gör det här, ja då ska vi kanske inte göra det. Hur ser det ut i forskningsvärlden då? Vad kan göras där? När man i kurserna diskuterar alternativ till djurförsök kommer alltid cellodlingen upp. Men Anders menar att det inte alltid är direkt översättningsbart och att man ibland har lite väl höga förhoppningar på cellodling och andra alternativa metoder. - Det är så lätt att säga att det finns alternativa metoder. Ja, det gör det, om du ska studera något på cellnivå så är en cell alldeles utmärkt. Om du ska studera något på tarmväggsnivå så kan en bit tarmvägg vara bra. Men om du ska studera något i det fysiologiska systemet, då går det inte. Dessutom behöver inte en cellodling betyda att försöket är helt djurfritt. Mycket av det som används i cellodlingar, exempelvis serum i odlingsmediumet och antikroppar, är produkter från djur. Bodil tror att det är svårt att nå helt djurfri forskning. - Eller så är det bara vi är som fyrkantiga. Det är väl ingen som för 30-40 år sedan trodde att vi skulle screena hela bibliotek med kemiska substanser, när datorkraften som finns i dagens läsplattor krävde ett helt större rum. Det är ju mycket som går framåt. Men jag kan se ett problem med att ersätta full ut. Anders menar att djurförsök är nödvändiga för att förstå vilka processer som pågår i kroppen. Detta är i sin tur nödvändigt för att förstå hur sjukdomsprocesser ser ut och hur man kan behandla eller motverka dem. - Det blir en slags trestegraket. För att se den systemiska effekten av någonting måste man in i ett helkroppssystem. Det har sagts väldigt många gånger att man nu har utvecklat alla mediciner som vi behöver, och vore det sanning så skulle ju du kunna lägga ner direkt och gå hem, haha! Det är ju så att ju mer kunskap vi får desto tydligare blir det hur lite vi vet. De flesta farmakologiska behandlingar som vi har idag är kombinerade med många biverkningar. Vi får nog inse att det alltid finns en förfiningspotential. Det är det djurförsök handlar om. 28 Men finns det något som utbildningsväsendet kan göra? Ofta pratar man på kurser som att djurförsök är det enda riktiga och att alternativen som finns inte är bra. Borde inte studenter kunna, i större utsträckning, ifrågasätta de modeller som finns, om en verkligen är så bra och vad vetenskapen vinner på det? Ganska ofta kommer studenter in i diskussionen med nya ideér och tankar och kan se på forskningen ur en mer kritisk synvinkel än vad forskningsvärlden gör. Det håller Bodil www.clipartist.info Bodil Sjögreen Cellodling - inte så djurfritt som man kan tro? Bodil tycker också att det här är en av de största födelarna. Hon menar att det är mycket som är likt mellan djur och människor. Men detta har också presenterats som ett av de främsta argumenten emot djurförsök. Bodil menar att det är ett problem, men att man inte ska luras av att vi ser olika ut. - Ganska många basala funktioner är ju samma. Det finns synergieffekter. Men man måste ju givetsvis välja en bra modell. Trots våra likheter, så är också våra olikheter en av de största nackdelarna med djurförsök, menar Bodil. - Ur en forskningsfrågeställnings vinkel kan jag säga att vi är olika och det kommer alltid dyka upp resultat som är artspecifika. Det gäller att vara observant och hitta dem. Vi skiljer oss lite för mycket för att fullständigt rättfärdiga djurförsök. De tre R:n, eller 3R, är ett koncept som föddes i slutet av 1950-talet av forskarna Russel och Burch som går ut på att minska antalet djurförsök och förbättra förhållandena för försöksdjuren. För 5-10 år sedan blev detta ett välkänt begrepp inom forskarvärlden som de djurförsöksetiska nämnderna tar stor hänsyn till när de ska behandla de inkomna ansökningarna. Forslid menar att arbetet med de tre R:en har pågått på BMC under en längre tid, men att den enskilde forskaren kanske inte alltid har varit medveten om det. De jobbar alltid för att förfina sina modeller då detta ökar standardiseringen och minskar störningen i försöken. När försöken och teknikerna förfinas, förfinas också djuren. Idag är det möjligt att styra djuret för att bättre representera den sjukdom eller tillstånd som du vill studera, via genmodifiering. Detta förfiningsarbete har också lett till en minskning av användandet av djur, menar Anders. Antalet djur per försök har minskat drastiskt, dessutom ges mer konsekventa resultat. - Flera forskargrupper här på BMC har i olika sammanhang kunnat ersätta djur med cellkulturer och vävnadsbitar, och det har varit mycket enklare och billigare, och man har sluppit använda djur förstås. Då kan man direkt fråga hur det kommer sig att antalet försöksdjur ökar, och det gör det därför att antalet projekt och försök ökar. Men djur per projekt minskar. Bodil tror också att forskare gör vad de kan. De flesta är absolut benägna att testa alternativa metoder. - Att man försöker, även om man inte helt kan ersätta djurförsöken, att man försöker ersätta dem så långt som möjligt och det tror jag man gör idag, kanske framförallt av etiska skäl men också av komplexitetsskäl. Det är inte så att 3R-konceptet Reduction: syftar till att minska antalet försöksdjur utan att tappa värdefull information. Refinement: syftar till att ändra försöken på så vis att det orsakar djuren mindre stress och lidande. Leder också till bättre och mer tillförlitliga resultat. Replacement: syftar på att byta ut djurmodeller mot djurfria alternative, ex. cellodlingar eller datorprogram, eller att utföra försöken på invertebrater, ex. maskar, istället för vertebrater. www.sulit.com.ph D J U R F Ö R S Ö K Sprague-Dawley råtta - en av de mest använda råttstammarna djurförsök är svaret på alla grundläggan de frågor utan det är snarare så att det är något som kommer in ganska sent i processen. Nyligen togs ett beslut om att ett center för 3R och alternativa metoder skall upprättas i Sverige. Detta tror Bodil kan åstadkomma stor betydelse, hon upplever inte att det finns någon ovilja att minska antalet djurförsök. Däremot är det besvärligt för varje enskild forskare att själva hitta på alternativa me toder. Därför kan ett samlat center för sådan här kunskap underlätta för forskare som vill hitta nya varianter att jobba med. Enligt Bodil sker mycket av det här utbytet av kunskap från person till person, men via det här centrumet kan det bli lättare att hitta experter samt snabba på utvecklingen. “Jag kan inte komma ihåg att man hade det ifrågasättande på samma sätt när jag var student.” Bodil Sjögreen Bodil tycker att det är positivt att det finns ett ifrågasättande av djurförsök, att man inte bara accepterar att det är som det är. - Jag tycker att det är positivt att det finns ett intresse av att man vill veta mer, kanske inte bara hur man ska ersätta djurförsök, men också vad djurförsök är, varför vi gör det och vad kan vi göra istället, går det att göra något istället? Att man inte bara accepterar eller tycker att ja eller nej, utan att man vill ha argument i diskussionen. - Jag kan inte komma ihåg att man hade det ifrågasättandet på samma sätt när jag var student. Det känns som att man är mer öppen för att ifrågasätta och fundera på om det går att göra på något annat sätt eller varför man gör det. Och det tycker jag är positivt. Det gäller ju med all undervisning, varför undervisar vi det här? ’Ja, för att…’ Blir det tyst där, då är det inte riktigt bra. Där hörde ni alla frågevisa och ifrågasättande studenter, keep up the good work! Referenser: www.jordbruksverket.se www.forskautandjurforsok.se 29 B I O T E K N I K D A G A R N A B I O T E K Bioteknologernas arbetsmarknadsdag ur en biomedicinares synvinkel. Text: Ulrika Frising Vi biomedicinare tycker om att experimentera med saker och ting, vi är ju trots allt framtida forskare vilket jag verkligen hoppas har gått fram till Sondens alla läsare efter artikeln Rätt ska vara rätt – en biomedicinares upprättelse. I detta fall fick vi möjligheten att göra en helt annat sorts experiment; joina Sveriges bioteknlogers arbetsmarknadsdag som ägde rum den 15 november 2013 på Kemicentrum. Bioteknlogerna från Sveriges alla universitet samlas årligen i en av universitetsstäderna för att gå umgås, nätverka och gå på en gemensan arbetsmarknad. Det är som Biobollen för oss biomedicinstudenter med bränn- “Vi biomedicinare tycker om att experimentera med saker och ting, vi är ju trots allt framtida forskare” bollsturnering och arbetsmarknadsdag. Till våren äger Biobollen rum i den 9-11 maj i Uppsala, sponsrad av BRO, Biomedicinarnas riksorganisaion. Mer information om detta får ni på de kommande StorBUR-mötena! Tillbaka till arbetsmarknadsdagen som ägde rum den 15 november på kemicentrum. För biomedicinare i senare terminer som jag blev detta lite av en nostalgitripp tillbaka till kemicentrum, medan förstaårsstudenterna kunde direkt gå på arbetsmarknadsdagen efter en kemiföreläsning. Arbetsmarknadsdagen bestod av elva utställare varvid två av dessa var den klassiska studentfackföreningen Unionen samt deltids-eller sommarjobbsfixande Academic Work. Vem vill inte få CV-granskning och hjälp med avtalskontroll vid sommarjobb? På arbetsmarknadsdagen fanns även de helt ingenjörsinriktade Sveriges ingenjörer och Ingenjörer utan gränser. Inget direkt tilltalade för oss biomedicinstudenter, men jag tyckte det var rätt kul att visa Sveriges Ingenjörer att biomedicinare och BUR-ordförande minsann också kan vika pappersbåtar som klarar av en last med kulor innan båten tappert sjönk. 30 Därefter fortsatte jag min tur på kemicentrum, bärandes min BUR, Medicinska Föreningen tröja och öppet promotande om biomedicinare, BUR och lite MF of course. Även Venture Lab, som Aida och Randa skrivit en bra artikel om i detta nummer av Sonden, och representanter från Chalmers masterprogram om entreprenörskap inom bioscience var på plats. Intressnat för biomedicinare som skulle vilja välja en karriärsväg inom biomedicinsk entreprenörskap. Sedan träffade jag på Livsmedelsakademin och Miljöbron; klart inte den biomedicnska biotekniken som kommer in här. Rening av vattendrag är viktigt ur samhällsperspektiv, dock fullständigt ointressant ur en biomedicinares ögon. Därefter fick man plocka på sig en gratis premunation på tidskriften Kemivärlden, lite kemi har vi biomedicinare och som student i allmänhet tycker man om gratis saker. Till sist hälsade jag på IAESTE, International Association for the Exchange of Students for Technical Experience. Vid första anblick fick namnet mig att direkt tveka, men man ska inte döma saker och ting av första intryck så jag gick fram och sa hej och frågade vad denna herre hade att berätta för mig om IAESTE. Det visade att han hade en del att säga. IAESTE må ha ca 50 % av sin verksamhet inom teknologi men den andra halvan är naturvetenskaplig – biomedicin är ju en awesome blandning av naturvetenskap och medicin så detta började ju kännas relevant. Ännu ett bevis för att man inte ska döma något vid första intrycket! IAESTE organiserar möjligheter till internships i hela världen. Principen är att ju fler studenter Sverige kan ta emot desto fler studenter kan de skicka ut i världen till exempelvis biotekföretag, läkemedelsföretag eller life science. Vilka platser som söks beror på vad de intresserade studenterna lämnar in för intresseförslag. IAESTE-herrn “...jag tyckte det var rätt kul att visa Sveriges Ingenjörer att biomedicinare och BUR-ordförande minsann också kan vika pappersbåtar som klarar av en last med kulor innan båten tappert sjönk.” kommer mer än gärna och pratar mer med oss biomedicinare om vi tycker att det verkar intressant! Det är bara att höra av sig till BUR så fixar jag det – BUR är ju för biomedicinare av biomedicinare :=) Sammanfattningsvis fanns det lite av interesse i denna bioteknologernas arbetsmarknadsdag. Som biomedicinare hade man helt klart velat ha mer och den chansen kan vi få! Vår kår anordnar arbetsmarknadsdagen Corpus Laborans varje vår. Är du som biomedicinstudent intresserad av att vara med och anordna biomedicininriktat innehåll på Corpus Laborans?? Kontakta BUR (bur@mfskane.se) och Corpus Laborans om detta då! =) M Å N A D E N S M A I L Hej Stadsbiblioteket! Det var igår som vårt nya kökslag från Östgöta Nation begav sig till stadsbiblioteket för att ägna oss åt lite teamuilding i form av skattjakt. I två och två jobbade mitt blivande kökslag hårt och effektivt för att hitta de 30 bilder jag tidigare placerat ut i slumpmässigt utvalda böcker. Bilderna, Basti’s Augustiutgåva av TOP 30 shirtless & naked guys, var uppskattade både av mig och mina deltagare. Som ni vet så brukar det involveras en del alkohol i sådana här lekar och tyvärr har bara 22 av bilderna återfunnits. Därför meddelar jag er om “problemet” som uppstått. Då vi alla tyckte det var lite väl tidskrävande att hitta övriga bilder tänkte vi ta hjälp av andra biblioteksgäster. Kanske ni kan sätta upp en lapp i entrén att de ska lämna de borttappade bilderna till receptionen så att jag sedan kan hämta upp dem. Det var några av de bästa bilderna som försvunnit. Tryckta på fint papper. Hur låter detta? Kram Lolo ---------Hej, Vi har dessvärre ingen möjlighet att involvera övriga biblioteksgäster i detta arbete. Dock har några av bilderna hittats av personalen och finns numera uppsatta i personalens lunchrum. Mycket uppskattat! Med vänlig hälsning XXXXXX ---------Okej jag förstår. Skönt att ni inte är så arga. Man är ju bara människa. Men det är ju super. Kan jag komma in och hämta bilderna nu på torsdag? Då kanske resten har kommit fram också :) Kram Lolo ---------Ursäkta, vi trodde det var ett skämt. Vi har faktiskt inte hittat några bilder så du får tyvärr lösa det här på egen hand! Med vänlig hälsning XXXXXX ---------Jaha nu förstår jag. Det var därför ni var så osamarbetsvilliga :( Nu när vi rett ut denna förvirring så kanske vi kan lösa problemet. Jag har gjort egna lappar som jag skulle kunna sätta upp för att varna ungdomarna som är i riskgruppen. Många bilder gömdes nämligen borta vid Harry Potter-hyllan! Hänvisar ni till någon särskild anslagstavla eller är det entrédörren som gäller? Kram Lolo Ämne: Lämna synpunkt/klagomål Jag heter Erik och pluggar geologi här i Lund. Innan jag flyttade hit fick jag höra att Lund var en av de mest cykelvänliga städerna i Sverige. Efter några månader här så har jag letat men inte sett någonting av den här vänligheten. Min Xtc Advanced 27,5 som vanligtvis brukar klara off-road-miljö har redan gått sönder två gånger. Jag menar kom igen. Självklart är det kullerstenen som är boven i dramat. Det finns en gräns på hur mycket stryk växelförare och distansringar kan ta. Kullerstenen ska bort! Asfaltera över allt! Andreas i min klass ramlade i onsdags. Han kunde skadat sig. Under min lunch samlade jag in hela 27 tycken underskrifter som alla håller med. För att komma vidare i den här processen kommer jag inom med dem, så ni förstår att det här är allvar. Vilken adress ska jag vända mig till och är det någon särskild dag ni vill träffa mig? Erik ---------Hej, tekniska förvaltningen har fått ditt ärende om önskemål om asfaltering av kullerstensytorna i centrum. Lund har en medeltida stadskärna och ytmaterialen i gaturummet är viktiga ur stadsbildssynpunkt. Det finns politiska beslut om att smågatsten ska användas. Tekniska förvaltningen har fått i uppdrag att se över den nord-sydliga axeln genom stadskärna, förbi Stortorget, med syfte att förbättra standarden för cykeltrafiken. Utredningen kommer att genomföras 2014, och eventuella åtgärder 2015. I utredning ingår bland annat att studera vilka ytmaterial som är acceptabla att använda, ur cykelkomfort och stadsbildssynpunkt. Hälsnignar! XXXXXX Bild: Wikipedia A S T R O V I R U S Ej att förväxla med snöflingor så här års. 31 POSTTIDNING B Sonden Medicinska Föreningen BMC 221 84 LUND Medicinska Föreningen Lund-Malmö Postadress: MF, BMC, I10, 221 84 Lund Besöksadress: BMC, Sölvegatan 19, Lund Telefon: 046 - 222 06 80 Fax: 046 - 222 06 81 E-post: mf@mfskane.se KALENDER FÖR AKTIVITETER INOM MF MÅNDAG Expeditionstid 10.00-13.00 BMC, Lund TISDAG Kör (Ultraljud) 19.00-21.00 Locus Medicus Lundensis Innebandy 20.00-21.00 Svaneskolan, Lund ONSDAG TORSDAG FREDAG Expeditionstid Expeditionstid Expeditionstid 11.00-13.00 11.00-14.00 11.00-13.00 BMC, Lund Ojämna veckor BMC, Lund Locus Medicus Pub Malmoensis 19.00-00.00 Ärtsoppa Locus Medicus 12.00 Lundensis Locus Medicus Lundensis Fotboll 17.15-18.15 Lerbäcksskolan, Lund Pub Vissa torsdagar Locus Medicus Malmoensis LÖRDAG Simning 11.15-12.15 Vissa veckor Delphi, Lund Pub 19.00-00.00 Locus Medicus Lundensis SÖNDAG Brunch 11.30 Locus Medicus Lundensis Volleyboll 13.30-15.00 Bollhusets B-sal, Lund Löpning 15.30-16.30 Plats meddelas varje vecka MFSKANE.SE 32

FORSKNING & ANNAT ROLIGT

Related documents

Products

Support

FORSKNING & ANNAT ROLIGT

Related documents

Add this document to collection(s)

Add this document to saved

Suggest us how to improve StudyLib