”Börja alltid med att se om det finns mat
i kylskåpet. Gör det inte det så är det
illa”
Barn och ungas berättelser om våld i hemmet och
socialtjänsten som möjlig kompenserande kraft
Margareta Hydén
Linköpings universitet
Vad jag skall tala- och inte tala om
• Jag skall inte tala om behov av ökade resurser
• Jag kommer att beröra behovet av specialkompetens
• Jag skall tala om behovet av fokusering på
barnen i det sociala barnavårdsarbetet för
att socialtjänsten skall kunna vara en
kompenserande kraft
Vad min föreläsning grundar sig på
• 25 års forskning om våld i nära relation
• Särskilt två studier:
• Barn som bevittnat våld och berättar om det i
gruppsamtal och intervjuer
• De sociala nätverkens betydelse för att ge stöd
till barnen
Behov av fokusering på barnen i den
sociala barnavården
• Att utveckla förmågan till medveten närvaro
• Att arbeta med barnens perspektiv på
allvarliga händelser i hemmiljön
• Detta kräver speciell träning
Att utveckla förmågan till medveten
närvaro
• Handlingsnärvaro:
• Linas råd för ett bra socialt barnavårdsarbete:
• ”Börja alltid med att se om det finns mat i
kylskåpet. Gör det inte det så är det illa”
• Linas berättelse och budskap: Var beredd på att
möta barnet i det konkreta, var beredd på
konkret handlande
Att utveckla förmågan till medveten
närvaro
• Känslonärvaro:
• Lämna inte en ung människa i hopplöshet:
• Saras – och Margaretas berättelse
Att utveckla förmågan till medveten
närvaro
• Kognitiv närvaro:
• Lämna aldrig ett barn eller ung människa
förvirrad
• Barnen på kvinnojouren
Att utveckla förmågan till medveten
närvaro
• Genom att tillämpa en evidensbaserad praktik
kan socialarbetaren förledas till att tro att
socialt arbete består av att följa en manual
• Manualen ger möjlighet till medveten närvaro
– men ersätter den inte!
Att utgå från barnenens perspektiv på
allvarliga händelser i hemmiljön
• Barn i gruppsamtal, ålder 12-15 år
• Barnen i undersökningen utgick från sig själva
och från sina minnen av konkreta händelser
när de talade om vad som menades med våld.
Den bild barnen ger av deras pappas våld är
att våldet sällan sker impulsivt och utan
förvarning. Det är ett kontrollerat våld som
beskrivs av flera av barnen.
Att utgå från barnenens perspektiv på
allvarliga händelser i hemmiljön
• Barnen berättar om vad de gör som en
respons på våldet. Berättar mindre om hur de
känner sig eller om de förstår vad som händer
• Barnens perspektiv är ett ”handlingens
perspektiv”
Barnen berättar hur de handlar som en
respons på våldet
Att försöka undkomma:
Jag satte på TVn och jag såg på Tvn och darrade som
tusan.
Kommer du ihåg vad det var på Tvn
Nä
Jag hörde mest pappas skrik. Det hördes över Tvn.
Om jag bara lärt mig att använda fjärrkontrollen
hade jag höjt volymen
(pojke 12 år, fem år vid detta tillfälle)
Barnen berättar hur de handlar som en
respons på våldet
• Barnen lyckas undkomma att se men inte att
höra:
• Det hörs. Smack
• Låter det mycket då eller..
• Mm kanske flyger in i en dörr
• Är det någon hör sådant..
• Äckligt
• Det är det jag inte kan sova av
Barnen berättar hur de handlar som en
respons på våldet
• Barnen berättar hur söker stöd hos sina syskon
• Hur de gömmer sig bakom möbler
• Hur de aktivt ingriper
Denna studie leder fram till ett intresse för att
studera responser på våldet
• Hur responderar barnens och deras sociala
nätverk på våldet?
• Vilken betydelse har dessa responser för
barnet?
RESPONSES TO INTERPERSONAL VIOLENCE (RIV)
A Swedish Initiative for the Development of an
International Research Program
Traditionally, in describing
and understanding acts of
interpersonal violence,
the focus has been on the
etiology of the problem,
of the linear between
cause and effect
The RIV group work
towards a broadening of
this approach and include
the reactions and
responses to the violence
from the individual, from
members of the social
network as well as from
professional and
institutional actors
• RIV promotes integrated, multidisciplinary and
globally comparative research led by scholars
from various branches of the medical and
social sciences.
• Established 2010 by Margareta Hydén,
Linköpings University
THE BENEFIT OF THIS APPROACH IS THAT IT WILL HELP GAIN A BETTER
UNDERSTANDING, NOT ONLY OF THE INDIVIDUAL'S RESPONSES OVER
TIME, BUT OF THE ROLE OF THE SOCIAL NETWORKS IN UPHOLDING OR
CEASING THE VIOLENCE. THIS UNDERSTANDING CAN BE USED FOR THE
DEVELOPMENT OF VARIOUS INTERVENTIONS.
The RIV International Network comprises the
following members:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Floretta Boonzaier, Department of Psychology, University of Cape Town, South Africa
Linda Coates, Department of Psychology, Okanagan College, BC, Canada
Melissa Corbally, School of Nursing and Human Sciences, Dublin City University, Ireland
Claire Fox, Department of Psychology, University of Keele, UK
David Gadd, Centre for Criminology and Criminal Justice, The University of Manchester, UK
Angela Hartwig, Women’s Council for Domestic and Family Violence, Perth, Australia
Margareta Hydén, Department of Welfare Studies, Linköping University, Sweden
Mayeda Jamal, London School of Economics and Political Science, UK
Linda Jonsson, Department of Child and Adolescent Psychiatry, Linköping University, Sweden
Lucas Gottzén, Department of Social and Welfare Studies, Linköping University, Sweden
Monica Johansson, The Way-Out Program, Skövde, Sweden
Taryn van Niekerk, Department of Psychology, University of Cape Town, South Africa
Catherine Richardson, Department of Social Work, University of Victoria, BC, Canada
Linn Sandberg, Department of Social and Welfare Studies, Linköping University, Sweden
Susanne Severinsson, Department of Social and Welfare Studies, Linköping University, Sweden
Ann-Charlotte Münger, Department of Behavioral Sciences and Learning, Linköping University, Sweden
Corinne Squire, Centre for Narrative Research, University of East London, United Kingdom
Carl-Göran Svedin, Department of Child and Adolescent Psychiatry, Linköping University, Sweden
Nina Åkerlund, Department of Social and Welfare Studies, Linköping University, Sweden
Allan Wade, The Centre of Reponse-Based Practice, Vancouver Island, BC, Canada
Carolina Överlien, Norwegian Centre for Violence and Traumatic Stress Studies, Oslo, Norway
Barnens perspektiv är den
responderandes perspektiv
• The main concern for the children is that the
violence actually happens and that they have to
respond to it in one way or another. That makes
the children’s and young people’s position
equivalent to the one of the responding person
• When we talk about the effects of the violence
for the children (symptoms, diagnoses) the link
between adult action and child response is
broken. RIV research aims at restoring this link
Hur våld mot mamma, egen respons och
nätverkets respons formar en ung man
• Mamma upprepat misshandlad av sambo
• Stort nätverk med mycket kontakt
• Intervjuade om sin och nätverkets respons:
• Mamma, pappa, mormor, socialsekreterare,
dotter/syster (12år), son/bror (17år) son/bror
(19år)
Hur våld mot mamma, egen respons och
nätverkets respons formar en ung man
• Son/bror 19 år: ”Jag tänker satsa på att jobba i
polisens nationella insatsstyrka”
• Tre sekvenser av responser:
• 1) Att använda våld för att avvärja våldet
• 2) Att försöka förmå personer i nätverket att
påverka mamma
• 3) Att använda våld för att avvärja våldet
Hur våld mot mamma, egen respons och
nätverkets respons berör en ung man
• Son/bror 17 år
• Responser
• 1) Blir jätteledsen när han hör att sambo slår
mamma
• 2) Går till hennes f.d. och ber om hjälp
• 3) Sover över hos kompis
• 4) Bor hos mormor och morfar en vecka med
syster
• 5) Bor hos pappa en månad med syster
Hur våld mot mamma, egen respons och
nätverkets respons berör en flicka
• Dotter/syster 12 år
• 1) Jag tyckte om honom, men inte när dom
bråkade, typ nästan hela tiden
• 2) Mina äldste bror blev väldigt arg
• 3) Vi bodde först hos mormor och morfar och
sen hos pappa
Sammanfattningsvis
• Har jag velat argumentera för att om socialtjänsten skall kunna
utgöra en kompenserande kraft för barn och unga som bevittnar
våld så måste de ”finna klienten där hon är och börja just där”
(Kierkegaard).
• Barnen är i sina responser på våldet, sitt motstånd, sina försök att
undkomma och ingripa
• Barnen är även befinner sig även någonstans känslomässigt och
kognitivt
• Det är inom dessa områden det sociala arbetet måste stå starkt för
att kunna utgöra en kompensatorisk kraft för barnen
• Det är dags att höja ribban för vår barnavårdslagstiftning till att
omfatta ett mål för barnfrid, där barnens trygghet är i centrum.