Klara Marie mot vidare vatten

advertisement
I N F O R M AT I O N S B L A D
OM
SKUTORNA PÅ
ÖSTERLEN
SIMRISHAMN
HOPPET
Nr: 3/4 - 2012 - Årgång 16.
Pris: 10 kronor
Klara Marie mot vidare vatten
Ordförandespalten
pas skall underlätta vid vår ordinarie sommarförtöjningsplats. Vi har också haft genongång med kommunledningen
ang. kommande investeringsbidrag, som vi hoppas skall leda
till tidigare utbetalningar. Jag vill redan nu påminna om vårrustningen av Helene, som vi hoppas skall kunna engagera
betydligt fler medlemmar än den lilla tappra skara, som varje
år gör ett jättearbeta.
SIMRISHAMN
Nästa år är det femtionde året som Sarpen har haft Simrishamn som hemmahamn. Vi är ganska övertygade om att
Sarpen är ensam om att ha fört Simrishamn namn på akterspegeln under en så pass lång tid. Detta innebär också att
vi nu är i full gång med förberedelserna för nästa års femtioårsjubileum. Sarpen anlände till Simrishamn påsken 1963
vilket vi kommer att fira på något sätt, vi planerar också för
en ”återträffsdag” i anslutning till ”Seglarveckan” i juli för
alla generationers Sarpenseglare. Med anledning av denna
återträff efterlyser vi bilder från olika seglingar. Har ni bilder, tveka inte att ta kontakt med någon utav oss.
Seglingsprogrammet för säsongen 2013, kommer att läggas
ut på hemsidan under våren, för att underlätta för medlemmarnas planering. Helene kommer att göra en del intressanta
seglingar under säsongen, till vilka vi återkommer. Renoveringsarbetet kommer att fortsätta i den takt ekonomin tillåter.
Transportstyrelsen har också insett att skutan är i betydligt
bätter skick än vad en av besktningsmännen tidigare trott.
Slutligen vill jag framföra en önskan en god jul och ett gott
nytt seglingsår.
Sarpen förbereds också inför nästa år genom att just nu ligga
på slipen i Skillinge för årligt skrovunderhåll och byte av
bord i akterspegeln. Det är nästan på dagen fyrtio år sedan
vi byte dessa bord förra gången. Förhoppningsvis är skutan
åter i sjön till jul.
Seglingsprogrammet för nästa år att i stort sett klart. Tre ungdomsseglingar kommer att genomföras; en med våra egna
ungdomar och två med deltagare från EU MAST-projektet.
Självklart kommer vi också att segla kortare kvälls- och ”Piratturer” från Simrishamn.
Sarpen har, i likhet med andra år, erhållit generösa stöd från
Vår Skuta och andra givare. Vi framför vårt stora tack till er
alla som hjälper oss att hålla skutan seglande.
Avslutningsvis vill vi önska alla och envar en riktigt God Jul
och ett Gott Nytt år.
Sverker Lindholm
Så var Hoppets 10 års jubileum som seglande skuta år 2012
till sin ända. Vårt spännande Skottlandsäventyr kan Du som
medlem i Föreningen Jakten följa här i Bogsvall. Själv fick
jag segla från Oban till Falsterbo kanal och på Nordsjön slogs
jag av känslor rörande alla gamla skutseglares upplevelser
genom åren och den vördnad som dessa svenska sjöfarare
lämnat för oss att föra vidare.
Föreningen har fått sin mycket goda ekonomi eroderad en hel
del genom nyinvesteringar på navigationsutrustningen samt
ett i sista stund efter en höstsegling till Hanö oönskat maskinhaveri. Nu ligger Hoppet säkert förtöjd i sin vinterhamn
i trygga Skillinge.
Snart startar vi med planeringen av nästa års seglingsprogram
och, Käre Medlem, hör gärna av Dig till mig eller någon i
vår styrelse om du har önskemål eller idéer rörande Hoppets
kommande seglingar, funderingar om vart, hur länge, tema
osv.
Avslutar med att tacka för Ert stöd och önskar en God Jul och
ett Gott Nytt År
Helene ligger nu vinterförtöjd i hamnens nordvästra del. Vi
hjälptes åt med tunga kättingar, som kopplades till tamparna
ombord för dubbla spring, för och aktertampar. Kättingarna
ligger mot kajkanten, där slitaget är som värst. Vi har under
hösten träffat hamnens ledning ang. viss hjälp, som vi hop-
2
Med vänliga hälsningar
Carl-Erik Frisk
Ordförande Föreningen Jakten
Skillinge 2012-11-20
Nu ligger Klara Marie täckt och vinterförtöjd vid kaj. Under
däck puttrar den nya kaminen och ger ett hälsosamt klimat i
innandömet av vår gamla dam. En investering som framöver
inte bara ska betala sig i ökad trivsel utan förhoppningsvis
också i mindre underhållskostnader.
En fin segling till Kivik och Äppelmarknaden avslutade traditionsenligt seglingssäsongen. Den avslutande banketten
hölls i Skillinge Scoutgård där det serverades fisksoppegryta,
naturligtvis med råvaror från Skillinge Fisk-Impex. Till allas
vår glädje kunde Helenes prövade besättning ansluta, något
försenade, efter sina äventyr i Skillinge hamn. Till ackompanjemang av Tommys dragspel kunde vi inte låta bli att sjunga
”En gång jag seglar i hamn”.
I denna spalt skrev jag den 30 november 2010 att arbetena
med den nya hamnen på Skillinge var klara 1960 och att
hamnen således fyllde 50 år. ”Ett fint sätt för kommunen att
uppmärksamma detta kan ju vara att förverkliga planerna på
en egen kajplats till Klara Marie bakom Skillinge Hamnkrog.
Det hade varit en uppskattad julklapp som förhoppningsvis är
färdiguppackad till nästa års seglingssäsong”.
I samma spalt skrev jag i november 2011, ”Nu ser vi fram
mot nästa år med en skuta i gott skick och nya segel. Som
den fåfänga dam hon är så vill ju Klara Marie vara extra fin
nästa år när hon ska ligga förtöjd vid sin nya kajplats bakom
krogen…….”för det har han lovat” och han som har lovat är
Tomten i form av Simrishamns kommun”.
Nu är det november 2012 och ännu ingen spade i jorden?
Det är ett tag sedan jag slutade tro på Tomten, men tron på att
man ska hålla vad man lovar den har jag fortfarande. Det fick
jag lära mig som barn.
SKILLINGE FISK-IMPEX
Avslutningsvis vill jag tillönska alla Klara Marie vänner en
God Jul och ett Gott Nytt Skutår!
Box 17. 27603 Skillinge
Mats Malmberg
Ordförande Klara Marie
Internationel Import-Export
Tel: 0414-30575
Annonsera i Bogsvall
stöd Skånsk segeltradition
Kontakta Christine Fajerson
0414 22037
[email protected]
3
Med Flodbåten i Skåne
Skåne har många båtförbindelser och den med minsta antal
passagerare är linjen Kristianstad – Åhus 30 km. Detta är inte
så konstigt eftersom linjen bara har två turer om året och rederiets övriga turer går i vattenriket kring Kristianstad.
Landskapet i Kristianstads Vattenrike är rikt och omväxlande
med en mångfald naturtyper. Som en blå tråd genom Vattenriket flyter den mäktiga Helge å, kantad av vidsträckta strandängar, sumpskogar och vasshav. Från åsen letar sig strömmande vattendrag i raviner med rik ädellövskog. På de torra
sandiga markerna har en speciell flora och fauna utvecklats.
Rederiet Vattenriket Båtsightseeing AB bildades 1995. Nogersunds Mekaniska byggde tre sightseeing båtar som konstruerades av kapten Lennart och en av dem användes för att
starta turer i Vattenriket. Framdrivning görs med vattenjet för
det är grunda vatten som befars - risk för sjösjuka är obefintlig. Båtens data är: 18 m lång, 184 hp, hydrauldriven bogpropeller, djupgånde 0,24 m, max hastighet 10 knop och 66
passagerare.
Ombordstigning
Hammarsjön breder ut sig
Turen startar vid bron över Helge å vid Naturrummet på östra
sidan nära stationen och går på Helge å till Hammarsjön, som
är grund och leden är tydligt markerad. Sjön har 34 arter av
fisk och 10 ton gädda fiskas årligen. Efter en tvär sväng så
hittar man utloppet och fortsätter på Helge å. Kohagar och
skogsdungar passeras och allehanda fåglar dyker upp. Jag
visste inte att det fanns övervintrande tranor i Sverige. Kaptenen delger oss under hela turen intressanta och underhållande
fakta relaterade till färden.
Efter ett par timmar så förtöjde kaptenen båten i en videkvist
och plockade fram en utmärkt lunch med lax. Vid Sjögård
lämnade vi ån och fortsatte på kanalen Graften, som grävdes 1614-1617 för att möjliggöra pråmtrafik mellan Åhus och
Kristianstad. Trafiken var livlig på 1700-talet – upp till 1200
båtar och pråmar passerade på en säsong. Kanalen var officiell farled fram till 1930. Kanalbåten är den största båt som
använt kanalen och ofta är det riktigt trångt både under och
bredvid båten. Kanalen var av stor betydelse för Kristianstads
försörjning och gjorde att båtar kunde gå från Åhus hamn gå
till Kristianstad utan att behöva gå ut på havet. Kanalen var
också mycket viktig för Kristianstads brännvinsexport. Efter
4
Kapten Lennart
Kisspaus. Damer uppströms herrar nedströms
Smalt
Bredare
Brännvinskyrkan
4 timmar möter Åhus hamn med fina vyer, bebyggelse
och Brännvinskyrkan. Båten lade till strategiskt mellan två restaurangbåtar. Men det blev bara en glass och
sedan buss till Kristianstad för att hämta bilen.
Är du intresserad av programmet för Flodbåten läs
mer på www.flodbaten.se
Text och foto Bengt Ekwall
Framme i Åhus hamn
5
Minnesanteckningar från segling med Helene till Gdansk i Polen
Fredagen den 8 juni kl. 1315 avseglade ”Helene” på charter
med tio glada och förhoppningsfulla ”grabbar” (medelålder
c:a 59) mot Gdansk. Skeppare på turen var undertecknad
Lennart Lindgren, styrmän var sjökaptenerna Kjell ”Fritte”
Fristedt och Ulf Nilsson, chief var Jan Åberg och i byssan
härskade Kerstin Lindgren, Tuula och Lars Reje. Vi satte kurs
mot Hammerodde och hoppades att vi skulle få medvind så
småningom. Prognosen var att det skulle börja med ostliga
vindar och vrida till sydväst senare. 1615 Passerades Sandhammarens fyr, (som från början var två, den andra flyttades
efter ett tag till Pite Rönnskär, där jag sett den från statsisbrytarnas bryggor). 1850 Passerade vi Hammer odde på nära
håll, men hade fortfarande inte tillräckligt med vind. Kl. 2035
i Flottan och vi hade många gamla minnen att rekapitulera.
Inge Serler, gammal sjövärnskollega, hade många dråpliga
historier på sin repertoar. På lördagsmorgonen hade vinden
friskat i lite och vi hissade segel efter frukost kl. 0830. Fullt
ställ, inklusive topparna! Det blev en del vindkantringar och
vi skiftade toppseglen ett antal gånger, vilket gick förvånansvärt kvickt och lätt, men det var som sagt en sjövan besättning. Seglen var uppe ända till 2230, då vi hade drivit i rätt
riktning ett bra tag. Seglen bärgades och vi fortsatte för maskin.
Helene mitt i gamla stan, Gdansk
Många tampar blir det!?
Var Christians ö den sista terresterpositionen, sedan ”kastade
vi oss ut i ovissheten”. Skämt åsido det finns ju både gps och
digitalt sjökort ombord. Men visst hade det varit kul att gå
på kompass, logg och klocka, som man var hänvisad till då
”Helene” seglade på allvar. Vi beslöt att fortsätta på rakt ostlig kurs för att kunna utnyttja den nordliga vind som utlovats.
Vi hade delat in oss i tre vakter och det fungerade fint, flera
av ”manskapet” har ju lång sjövana och det fanns både en
sjökapten, en sjöingenjör och flera sjöofficerare, bland dem,
så jag kunde sova tryggt på frivakten!
På söndagsmorgonen rundade vi halvön som lustigt nog heter
”Hel” och inte halv, i bleke och strålande sol. Det är med en
förhoppning om sådana upplevelser som man väljer 4-8 vakten! Helt underbar, fantastisk soluppgång!
Kl. 0800 passerade vi Gdansk pilotbouy och sedan var det
utprickad farled in mot hamnen. Det är en rejäl distans in
till den gamla hamnen i floden.Vi hade bokat kajplats vid
Gdansk Hilton på Wartkagatan, där vi förtöjde kl. 1000. Det
var mycket att titta på under vägen dit, bl.a. det stora skeppsvarvet där det låg en av f.d. Consafe`s bostadsplattformar
som jag var befälhavare på, på åttiotalet. Det var väl här som
den polska ”frigörelsen” startade.
Vakterna rullade på och vi njöt av god mat och dryck och underhöll varandra med gamla minnen och roliga historier. Två
av ”grabbarna”, (bröderna Borglin) är kurskamrater med mig
Alla segel satta
6
Kokerskorna på sightseeing
Döm om min förvåning då vi hamnade mitt i en fantastiskt
vacker medeltidsstad med massor av fina hus, det ena mer
utsmyckat än det andra. Tyvärr måste jag konstatera att Ystad
är väldigt blekt, vid en jämförelse! Våra passagerare utökades
med ytterligare två man och vi avnjöt en trevlig, uppskattad,
gemensam middag på söndag kväll. Varje morgon i tre dagar
drog gänget iväg för att spela golf på stadens två banor som de
sa var av yppersta klass. Under vistelsen i Gdansk serverades
passagerarna endast frukost ombord och besättningen kunde
ägna sig åt turism och en del smärre underhåll. Bl.a. passade
vi på att plocka av stagfocken som hämtades, reparerades och
levererades av vår lokale segelmakare i Gdynia, för betydligt
lägre pris än det gått att få hemma. Vi tog långa promenader i
den underbara staden, besökte bl.a. katedralen och saluhallen,
intog fina måltider med polska specialiteter och deras goda öl.
Alle mans skaffning
Onsdag 1715 kastade vi loss och påbörjade hemfärden. 2000
passerade vi fyren ”Hel” och var ute på Östersjön igen. Ökande motvind och sjögång!!! Typiskt, det blev ett ganska job-
Segla med i MAST-projektet!
Du som är mellan 15 och 25 år är välkommen att segla med
i några av MAST-projektets etapper på skutorna Sarpen av
Simrishamn, Brabander av Litauen, General Zaruski av Polen, yachten Szniadecki av Polen eller lilla postbåten Röret
av Nyord.
Poseidon-statyn befrias från duvträck
bigt dygn fram till Christians ö, där vi smet in och fick en
mycket uppskattad snabbvisit på denna fantastiska ö med så
mycket historia och annorlunda miljö. Speciellt intressant för
alla sjöofficerare ombord. Att få äta gemensam middag i lugn
och ro var också väldigt uppskattat för den slitna besättningen. Efter 3,5 timmar på Ärtholmarna backade vi ut ur hamnen
och fortsatte mot Ystad i betydligt mindre vind och sjö. Fredag 0600 förtöjdes skutan på sin vanliga kajplats och ett trött
men mycket nöjt gäng debarkerade.
Inga förkunskaper behövs - bara lusten att prova på något
nytt tillsammans med likasinnade ungdomar från andra länder.
Inga kostnader - projektet står för samtliga kostnader även
ev resor för på- och avmönstring.
Inga förpliktelser - efter seglingens slut - men om du har lust
får du gärna fortsätta segla
Läs mer om MAST-projektet på www.mast-project.eu där
du också kommer att finna seglingsprogrammet för 2013.
Undrar du något eller vill du anmäla intresse för någon seglats kontakta: Christine Fajerson 0708-95 76 86 eller maila
[email protected]
Lennart Lindgren
7
Upplevelser med Klara-Marie
Sommarkväll och jag sitter på stranden i Baskemölla, röda
segel långt därute.
….nä men stopp där, det här skulle handla om oss och KlaraMarie!
Vi, det är ett vängäng ihopsamlade av mig när jag första
gången fick reda på möjligheten att hyra skonerten KlaraMarie med besättning över en helg. Eftersom mitt minne är
ett såll när det gäller kronologi koncentrerar jag mig nu på
väsentligheterna d v s upplevelserna under seglatserna med
Klara- Marie.
Strålande sol och friska vindar föreställde jag mig när vi bokade Klara-Marie – och det har det blivit! Och regn, dimma,
stiltje och en
aning för mycket
blåst också. Resmålet har oftast
varit Christiansö
men det hindrar
inte att vi har
övernattat i Kivik
och på Bornhom.
Varje gång man
stiger
ombord
för en weekend
på båten känner
man hur stressen
rinner av en och
förväntningarna
stiger hos oss
alla. Vi tas emot
av den trevliga
besättningen,
Ingrid,
Mats,
Janne och Tommy som är oss
lika trogna som
vi är dem! Vi
hälsar och frågar
hur det har varit
sen förra seglatsen. Kurser vind
och möjligheter
diskuteras, skepparen har sista
ordet.
Första
obligatoriska insatsen är att dra i tåtar och snören ….dvs sätta
segel.
8
Första timmarna är det ett intensivt tjattrande och skrattande,
så småningom lägrar sig lugnet.
Annika sträcker ut sig på hyttaket, solar och slumrar en stund.
Eva knaprar kex mot sjösjuka.
Nisse tar sig en liten lur sittande med Gunilla läsande bredvid sig. Ralph kollar kameravinklar, Roger och Krister pratar
segel och kurs, Per-Henry står gärna bakom rodret och tittar
koncentrerat mot horisonten. Majsan och Elisabeth sitter med
slutna ögon på solsidan och jag bara njuter. Ingrid som har
koll på köket förser oss med kaffe och mackor, det smakar
fantastiskt.
Kläder tas på och av efter temperatur, segel halas och hissas, motorn slås på och av. Alla beslut tas här och nu. Rena
Zenmeditationen.
När tiden är inne ser vi Bornholm närma sig. En gång är ingen
gång, två gånger är en vana, ja det har blivit tradition att lägga
till vid kajen i Allinge och ta en tur till rökeriet för en rögad sill och en öl. Nu beror det på väder och vind om vi ska
fortsätta. Den här gången väntade hård vind runt knuten och
svårigheter att gå i hamn på Christiansö, så det gick ganska
snabbt att bestämma sig för att vi har det bra där vi är.
Eftersom Bornholm visade sig från sin bästa sida gick vi en
tur och tog med oss badkläder för ett eftermiddagsdopp, jag
ska kanske nämna att bad också ingår i traditionerna vare sig
det är sensommar med sol eller höstkänsla med regn. Den
sanna badentusiasten är Majsan som lätt snackar med sig ett
gäng badare, och det är något speciellt med hav och vatten
vare sig man befinner sig ovanpå eller i. Eftersom vi har bestämt oss för att stanna fortsätter vi traditionsenligt, dvs en
liten gammeldansk till alla som vill ha.
Här måste jag sticka in lite om den vidunderliga resa vi gjorde
till Christiansö en tidigare sommar, Bornholm må vara vackert men det slår inte den magiska sagoön Christiansö.
Solen står lågt och allt skimrar i det klara ljuset, luften är stilla
och vi känner oss rika och privilegierade som får vara med
om detta. Krogen är öppen och alla inklusive besättningen
(utan besättning inget kul!)sitter ner vid det förbeställda långbordet och vi njuter av det danska köket.
Kvällen fortsätter med samling i kajutan med något drickbart
och tilltugg, historier berättas och Tommy, plockar fram dragspelet och kör sitt potpurri och vi sjunger glatt med. Snart
dags för att krypa till kojs. Tystnaden lägrar sig, i stort sett i
alla fall, småljud uppstår gärna när 10 – 12 pers sover. Nästa
morgon går några av oss till badbryggan, vi är inte helt ensamma, det kommer två damer och en gentleman för att ta sitt
dagliga morgondopp och vi förundras igen över hur fantastiskt livet kan vara bara man bryter det vanliga mönstret och
ger sig möjlighet att uppleva något utanför vardagen. Själv
har jag ingen som helst bakgrund av segling men detta kommer jag att fortsätta med så länge jag kan, föreslår därför att
en hiss till Kajutan installeras om si så där 10-15 år. Annars
finns ju förstås möjligheten att sova i ett tält på däcket som
Ingrid gjorde.
Nu återgår jag till årets seglats till Bornholm, vi har gott
om tid för återfärd till Skillinge, så vi hinner med ett besök
i Hammarhamnen och de vackra ruinerna av Hammershus.
En andlöst vacker utsikt över stup och hav. Jag får en känsla
som liknar den på Christiansö. Man kan nästan känna hur
människor har levt här, stenarna är slitna av fötter. De såg
samma syn som vi när vi tittar ut över havet. Fast när vi ser
tankfartyg, såg de båtar som Klara-Marie. Man kan ana hur
världen tedde sig.
Så småningom samlas vi på båten och resan hem börjar, det
blåser upp och vi kan glädja oss åt bra fart och fyllda segel.
Den som inte gläder sig är Eva, här hjälper inga kex mot sjösjuka. Då visar det sig att Janne har nästintill magiska krafter,
han tar ett bestämt grepp runt Evas ben och trycker på en
punkt på utsidan av knät. Eva byter färg från grått till mer
normal kulör och med ett leende på läpparna säger hon: Åh
nu lever jag igen!
Och jag håller med, ombord på Klara-Marie lever man!
Vattenkraft
på Österlen!
Surfing förknippas ju i första hand med Hawaii men
även bland vågorna på Österlen kan man träffa på
surfare. Gislövshammar
lär vara den bästa spoten
när det blåser nordostlig
eller ostlig vind.
Du kan också surfa in på
ÖsterlensKrafts hemsida
och anmäla ditt intresse
som ny elkund.
DEN LOKALA KRAFTEN
www.osterlenskraft.se 0414 - 285 60
10
vattenkraft sarpen.indd 1
11-03-29 14.31.29
Nedplitat av Vivika Hagberth
Roger Holm och Krister Anderberg har fotograferat.
molin.stenlund / konst.design
Branteviksvägen 3, 276 60 Skillinge
070 512 02 58, 070 471 06 19, www.konstdesign.nu
molin.stenlund - ateljeér
konst.design - butik och galleri
butiken öppen vinterhalvåret lörd - sönd 11.00 - 17.00
sommarhalvåret tisd - sönd 11.00 - 17.00
galleriet har öppet vid utställningar enligt annons.
Oväntat möte
När vi rundade Kinnaird Head efter att ha korsat Nordsjön
mötte vi en engelsk kutter. Avståndet var några kabellängder
och morgonen lite disig men att det var ett vackert litet skepp
gick inte att ta miste på. Undra vart hon styr sin kosa, över
Nordsjön månn tro? – Ja, ja, det lär vi aldrig få veta, men det
var ett fint möte i morgondiset.
Vid Kinnaird Head på Skottlands ostkust
Nästan tre månader senare tar jag en sväng förbi hamnen i Simrishamn, på södra kajen i liggehamnen gör en vacker dansk slup just
klart för avgång. Eftersom hamnen numera är en avspärrad del av
Simrishamn. Parkerar jag bilen, övertalar Alfred att det är något
spännande på gång och promenerar bort till båten för en närmare titt.
– Men visst ser den bekant ut och flaggan på flaggspelet är alls icke
dansk, den är engelsk, the Red Ensign vajar i aktern. ”Hello! What
a nice ship you have” – ”Tack ska du ha” får jag till svar. Hör och
häpna! Det visar sig vara kuttern vi mötte utan för Skottland. Det är
Freja av Falmouth en nybyggd Pilot Cutter som genomför sin jungfruresa. Från Falmouth har de seglat via Irland, Caledonian Canal,
Skagen till Sverige och Roslagen. Via Rönne, några tyska hamnar
och Kaiser Wilhelm Kanal är de på väg tillbaka till Falmouth. Samtalet blir kort, med första revet intaget kastar de loss och seglar iväg.
Freja i Simrishamns hamn
//Jan Petersson
Freja, our latest build, started in September 2010 was launched on 7 April 2012. She is 42’
long, 12’2” beam and 7’ draught. Her owners are a Swedish couple that wish to keep her here
in wonderful Cornwall so as to take advantage of cruising the West Country as well as our
Celtic neighbours. They are keen and well experienced sailors that have owned many wooden
boats over the years. For Freja they have asked that she is capable of sailing for extended periods to remote places in the world with just the two of them. She is to be kept simple and easy
to maintain; everything must be capable of being looked after by them when voyaging. Below
decks she is equipped with a paraffin cooker and hand pumps – no hot and cold pressurised
water system in this vessel. A good stove to keep the cabin warm and snug; with oil lamps to
read by she will be as she should be – the real thing!
11
Lite Bogsvallshistoria
”Mot vidare vatten”
Året var 1994, samma år som Partrederiet Klara Marie bildades. Ett ”provnummer” av Bogsvall publicerades i blygsamma 300 exemplar. Initiativtagare till bladet var föreningens
sekreterare, Percy Månsson tillsammans med pionjärtidens
redaktör, Jari Gratschev.
Den allra första ordföranderutan var signerad Terje Reuter:
”Det är med otrolig glädje, jag
som ordförande i föreningen
`Partrederiet Klara-Marie` fått
följa utvecklingen från den idé
som Sven Svensson kom med,
att fartyget d.v.s. skrovet, skulle
bevaras och byggas upp på nytt
för att bli en stolthet för Skillinge
inom sjöfartens område. KlaraMarie är en respektabel dam
från 1884 och behöver givetvis
rustas upp för att segla igen,
med Skillinge som hemmahamn.
Hon är en av tre i Europa som
bevarats från denna tid ….” I
samma ruta uttrycker Terje Reuter en förhoppning om att hon
med hjälp och stöd från sponsorer och andra från olika håll av
”Skåneland” skulle bli seglingsbar inom cirka 2 år. Terje Reuter
hoppades också att någon mer
”genuin Skillingebo” skulle efterträda honom som ordförande.
Och så blev det så småningom.
1999 blev Arne Tidala övertalad
att ta över klubban.
Terje Reuter förutspådde att få skutan i segelbart skick. Men
Bogsvall nr 2/2000 kunde på omslaget utropa: ”Klara Marie
seglar igen”. Redan 1996 var Bogsvall profetisk när den på
omslaget hade en tecknad bild av en Öresundsbro, som ännu
inte fanns, med den restaurerade Klara Marie som heller ännu
inte fanns, vackert seglandes framför. ”Utan broinvigningen
som sporre hade vi inte blivit klara” sa Arne Tidala när jag
Tre musketörer
Trion Percy Månsson, Arne Tidala och Sven ”Penne” Svensson
är de företagsamma herrar som
eftervärlden främst måste tacka
för att projektet överhuvudtaget
blev av. Idag är Percy Månsson
den enda av de tre som är i livet.
Men Arne Tidala berättade om
hur de slet dag och natt för att
få ihop pengar och för att rusta
skutan. Troligen hade de i alla
fall lite roligt under tiden. I provnumret från 1994 kan vi läsa:
”De 3 musketörerna”
Månsson, Tidala och Svensson
– de tre ”bröderna”. Födda
samma år, uppväxta i Skillinge,
samma klass i skolan. Nu bor
de endast ett stenkast från varandra. Om några år firar de
”180-årsdagen” och har i Klara
Marie nu funnit ”en ny sandlåda
att leka i”. Tack vare Svenssons
initiativ att starta försöket att
rädda Klara Marie, Tidalas utom
ordentligt Skickliga auktionsför- Första sidan av Bogsvalls provnummer som kom ut till julen 1994.
farande och Månssons idogt flitiga arbete som sekreterare i föreningens styrelse, har vi en
”I början av år 1965 låg det 9 skutor med lastkapacitet på 55 – 120
oslagbar kombination som i alla led bidragit och bidrar, till
ton upplagda i olika hamnar på Bornholm. Att jag valde att köpa
att vi idag kan glädjas åt föreningen”Partrederiet Klar MaKlara Marie var att hon i förhållande till sin ålder var i relativt gottt
rie”. Hipp, hipp, Hurra .”
skick och kanske det viktigaste, att hon var ett plattgattat klipperDet tog, som bekant, lite längre tid än de cirka två år som
bygge Drottningen av alla skutor).”
Sven Svensson i Bogsvall nr 2,1996
intervjuade honom 2007. Men 2000 var det alltså klart och bilden
på omslaget är ett foto, nästan exakt lika den visionära teckningen.
Fem år hade gått och Bogsvall, fortsatte att utvecklas. Utöver det
första provnumret kom det ut fyra nummer 1995 med en upplaga
som ökat till 500 ex., året därpå tre nummer, alla svartvita och alla i
regi av Klara Marie allenast. Bogsvall från pionjäråren andas framtidstro, planläggningar och entusiasm, men också ett träget sökande efter sponsorer och fondbidrag. Redan i det första numret 1995
kan vi läsa om ”Guldregn över Klara Marie” , det vill säga hela 25
000 kronor från landshövdingefonderna. ”Det var två stolta herrar
i varsin stilfull skepparkeps och kavaj, Terje Reuter och Reuter och
Percy Månsson som for iväg till Kristianstad och Landshövdinge
Residenset för att mottaga bidraget. ”
Ett seglande skepp
I det tredje numret 1995 ställs den allvarliga frågan som läsarna
ombeddes ta ställning till: ”Till vilket skick tycker Du att Klara Marie ska restaureras?” följt av en diskussion om hon ska återställas
så som hon var efter ombyggnationen 1945 då hon bombats i Nexö
hamn? Eller kanske skulle hon bara kunna ligga i hamnen och se
vacker ut? Kärnfrågan var hur föreningen ville att Klara Marie
skulle användas. Om man kom fram till ett svar på detta kunde man
anpassa utformningen och tekniska installationer, säkerhet med
mera efter ändamålet. En brännande fråga var: finns det tillräckligt
många som har skepparexamen för att kunna ta ut passagerare på
en färdigbyggd Klara Marie? Kanske föreningen redan hade bestämt sig för att satsa på ett seglande fartyg eftersom intresserade
ombads anmäla sig till den utbildning av flera skeppare och besättning som Medborgarskolan arrangerade med Kjell Johansson, som
kursledare.
I bladets första årgångar kan man för övrigt läsa inlägg av skribenter som Axel Lancing, Åke Cato, Rune Skarsvik, Bertil Torekull
… och förstås av aktiva styrelse- och föreningsmedlemmar.
Skutsamarbete
I och med det första numret 1997 hände det saker. Under en vinjett i färg kunde första sidan ståta med rubriken ”Första numret
mot vidare vatten”. Som ett resultat av ”vårt nya skutsamarbete på
Österlen” hade Klara Marie fått sällskap med Sarpen och Hoppet
(Helene kom med senare). Med lite färg, bättre tryck på glättigare
papper och ett utökat antal annonser blev tidningen bredare i sitt
innehåll och med flera lite längre artiklar. Formen verkar ha satt
sig. Det är roligt och hedervärt att Bogsvall har behållit den vinjett
och den huvudsakliga utformning som pionjärerna arbetade fram.
Trots pengabekymmer, sponsors- och fondjagande, stormar och
åskväder, så finns det väl gott hopp om att såväl skutor som Bogsvall seglar vidare. Och nog finns det en hel del kvar av pionjärernas
entusiasm och framtidsanda …
Karin Nörby
Detta utdrag ur Bogsvallshistorien har möjliggjorts av att Percy
Månsson generöst lånat ut sina sparade fösta årgångar.
Öppet: månd.- fred.kl.10-18
Lördag kl.10-14
Tele: 0414-10030
ÖSTERLEN NAPRAPATERNA
SMÄRTA KAN BERO PÅ SÅ MYCKET…
hissat segel – skotat – styrt – balanserat
vi hjälper dig med ömmande muskler och
värkande leder.
Anna Kroll Lancing - Helene Törnblom
leg naprapater
0414-171 17 osterlen-naprapaterna.com
Ystad: 0411-55 75 00 * Simrishamn 0414-412100 * Skurup 0411 - 53 65 00
13
HOPPET kring the Western Isles of Scotland
Ingela och Bob Peacock har seglat med både Hoppet och
Sarpen ett flertal gånger bortom allfarvägarna. Här delger
de oss några intryck och upplevelser från den särdeles minnesvärda seglatsen med branteviksskutan HOPPET kring
the Western Isles of Scotland, enkannerligen Isle of Skye
under juli månad 2012.
In earlier years Ingela and I sailed with Hoppet to St Petersburg, to the Danish fjords and through Götakanal. This year
we expected to be very busy over the summer working hard
to restore the old Swedish farmhouse we have bought outside
Borås and we had no thoughts about sailing, but when the invitation arrived in January to announce that Hoppet would be
sailing to Scotland and back, and with a ten day sail around
the Hebrides in between, we knew that we should be going.
The main attraction for us was leg two as Ingela had already
sailed from Sweden to the west coast of Scotland and through
the Caledonian Canal in June 1994.
I have been visiting Scotland for more than fifty years and
have lived there in Edinburgh since 1975, so I knew what
pleasures await the visitor to the west coast. Over the years
I have been to many parts of the coast and to many of the islands, many times but never a tour of the Hebrides in a sailing
boat. The ten day tour in Hoppet was something we just could
not miss, so we signed up for it immediately and looked forward to the trip eagerly.
the others were dry with good visibility, clear skies, sunshine
and warm with kind winds giving some very good sailing at
times.
We arrived on the quayside in Oban after lunch on Tuesday
10th July in warm sunshine and were warmly greeted by our
old friend Maggan and two new friends, Lasse and Gutte who
helped us to carry our bags on board Hoppet and stow them
below. Soon the rest of the crew arrived and within a couple
of hours or so we were at sea heading out towards the Isle of
Mull. That evening we found an anchorage in Loch Buidhe.
It is a special experience to lie at anchor in a sailing ship – in
all our previous voyages on Hoppet we had barely spent a
handful of nights lying at anchor but on this trip we would
do so on seven nights out of ten. The waters in that part of
the world are tidal – if a boat arrives in harbour at high tide,
within six hours 2-3m of water can disappear from beneath
her, sometimes 3-4m, even more in some places and over the
following six hours all of that water will come back, which
requires continuous attention and work to adjust the lines if
the ship is lying alongside a pier or harbour wall.
That first night was rather cool and dark with heavy cloud
and a fairly brisk SW wind from which the anchorage did not
provide complete protection, but it was dry. We kept an anchor watch with two crew on deck at all times. The next day
was brighter and we made good progress to the West along
the long promontory called Ross of Mull which brought us to
an anchorage close to the short ferry crossing from Mull to
the island of Iona.
Macleod´s Maidens – imponerande erosionsstoder vid Isle of Skye´s sydvästkust
We were prepared to suffer to take part in this experience because we know that the weather in Scotland, and particularly
in the West Highlands, can be grey, cold, wet and very windy
at any time of the year, even in the months of high summer,
but we had incredibly good luck with the weather this time.
Ten days from Oban to Oban and only one of them was wet;
Ingen plats ar for liten for Royal Mail i Det Forenade Konungariket. Nagot
for kgl. postverket?
Over the course of the afternoon it was possible for all members of the crew to spend some time on the island to visit
the early Christian settlements and enjoy the very special atmosphere of this idyllic spot. It was to Iona that St Columba
arrived in the year 563 to bring Christianity from Ireland to
Scotland and where he founded the settlement which is still
there to this day. It is said that Columba crossed from the
north of Ireland to the Mull of Kintyre (where the Beatle, Paul
Macartney, has a home) in a coracle which is a hemispherical
or an oval shell, like half a ping pong ball or a walnut, no
more than 1,5-2m across.
Kan själv! – en revlina har släppt. Slörbog i Sound of Mull
14
Next morning, we set off to the North in light winds with few
clouds and plenty of sunshine towards the Island of Staffa
which is well known for Fingal’s Cave. This is a remarkable geological feature - a huge cleft in an ancient volcanic
and come around into
Loch Brittle where we
found a satisfactory
anchorage, still in sight
of the Cuillin hills and
the bothies and campsites of the climbers.
Next day we continued
to the north, following
the coastline of Skye,
which brought us into
the bay of the Talisker whisky distillery.
Having tied up at the
pier we were able to
go ashore, just in time
for the first visit of the
day at 10.00. This was
a fascinating and very
Lilla ön Staffa 42 m hög med fascinerande geologisk form. Märkliga sexkantiga basaltstoder ger ett surrealistiskt pleasant
experience,
intryck. Inspirerade tonsättaren Felix Mendelsson till orkesterverket ”The Hebrides” år 1830
as it always is to visit
lava flow which presents an extended vertical curtain of long
a distillery, and we were welcomed with free entry to the tour
hexagonal columns of basalt formed by a very slow process
and a wee dram of the golden liquor. We were surprised to
of cooling and crystallisation. For hundreds of years the cave
learn that the distillery was struggling to produce whisky behas attracted visitors to this part of the world and in 1829 the
cause the water supply from the hill had become unreliable
composer Felix Mendelssohn came when he was inspired to
as a result of the long dry summer and that some distilleries
write his Hebrides Overture which is also known as Fingal’s
in the Western Isles had actually been forced to close down
Cave. The cave is big enough to allow small boats and even
production.
sailing boats with a mast to sail into when conditions are especially favourable. On the day we arrived, though, the wind
We left Talisker to find a fine anchorage in the loch of Dunveand sea conditions would not even allow Hoppet to tie up to
gan. Most of the crew went ashore to find a welcome shower
the slip so that we were not able to go ashore to take a walk
and enjoy an evening in the local pub. A couple of heroes,
to the cave.
well one hero and one heroine, remained on board to keep
anchor watch.
We continued on in fine and improving weather towards the
island of Rum where we arrived in the late afternoon. The
sun had become very warm and it was clear that it would
be a very fine evening. Rum is a very interesting island,
for its mountains, its wildlife and its castle. It would have
been wonderful to stay there in such fine weather, to wander
around in the evening, drink at the castle bar and visit the
castle next day but the position of the pier and the sea conditions would not allow that and it was not suitable to anchor
there so we had to continue towards the Isle of Skye.
As we approached Skye we had fine views of the Black Cuillin mountains. These are composed of the volcanic rock gabbro which was formed deep in the earth in a plutonic magma
chamber. The nature of gabbro is that it is very hard, coarsely
crystalline and dark in colour. These mountains are a mecca
for hill walkers and rock climbers from all over Britain; they
form a long, sharp ridge which rises to 1000m from the sea
and extends for 15km. They present all of the characteristics
of a high Alpine ridge but
are situated at
sea level and
not at some
3,000-4,000m
above the sea
where similar
ridges in the
Alps are to
be found. In
order to find
a home for
the night we
had to pass by
Loch Coruisk
”A shiver down the spine” – Talisker Distillery in Loch Harport, Skye’s only
Single Malt Whisky, i sikte. Törsterikt!
Saturday presented a stunning day of sailing weather as we
continued to follow a course to round the northern most point
of Skye and come around to the island’s main town of Portree
on its east coast. The winds were perfect, the sun shone and
the views all around the horizon and of the amazing geological features of Skye were superb. We lay at anchor at Portree
as there was a pontoon but no space available for us, only
dinghies. Only dinghies, and in fact not enough water under
the keel of Hoppet at low tide. It is always less convenient to
lie at anchor when so close to a town but we were getting used
to the procedure now.
Dunvegan Head reser sin mäktiga skans till skydd emot
havets orkan...
15
drive away, and it was not clear from our Sunday evening
telephone conversations that anyone would be able to help us
quickly, or at all! Fortunately, I had been to this part of the
world before, many times, and I knew that the much larger
town of Mallaig would be in easy reach for us the next day,
just a few hours motoring in Hoppet with the assistance of a
flood tide at our backs.
We were up in good time next day on the wettest, greyest,
coldest morning of the trip to raise anchor and set off to catch
the tide. The sailing was actually very invigorating and everything just got better and better as the weather improved
and we arrived to Mallaig in bright warm sunshine where we
found, heaven be praised, a berth on the pontoon in the new
marina which had been opened just a few weeks earlier and
so was not known to us.
Neist Point, Skyes västligaste udde, den sista utlöparen av Inre Hebriderna. Farvattnet heter the Little Minch
Next day, Sunday, the half way point of the trip and it started well with excellent sailing down towards the Kyle of Lochalsh, the narrows between the mainland of Scotland and
the Isle of Skye. There had always been a ferry across the
400m of water between the village of Kyle (of Lochalsh) to
the village of Kyleakin on Skye, for centuries, but in October 1995 a new bridge was opened which put a stop to the
ferry and Skye ceased to be an island ! This is somewhat
depressing for anyone who has a romantic feeling for islands
but what was more depressing for the crew of Hoppet at this
time is that just then we discovered a major problem with the
heads system on board. The system had become blocked for
an unknown reason and the holding tank had filled, which
meant that any further use of the heads would lead to a backup of waste into the ship. This was a very serious matter of
concern for us all.
That became the low point
of the trip. The evening
was falling upon us, the
sun had disappeared, a
cold fresh wind was blowing and we could not get
onto a pontoon or tie up
effectively, so had to lie
at anchor to consider the
situation.
Mallaig was everything that Kyle was not – a busy, bustling,
thriving working town with hotels, pubs, restaurants, shops
including one selling local fresh caught fish, fish and chips,
chandlers for ships’ supplies, a shipyard where we might find
help, a railway station with magnificent visiting steam locomotives, a swimming pool and a marina with facilities for
washing and drying our wet clothes and bedding.
At this point the weather became Mediterranean – hot. This
was fine for most of the crew, but a couple of stalwart members, Henrik the styrman and Ingrid his mate, settled down
to sort the sewage problem below decks. Unfortunately, the
shipyard was not able to help so it was up to ourselves – well
our heroic styrman and his helper. Powerful chemicals were
tried in order to clear the blockage but they failed, so it was
a matter of hands on, and in ! Slowly, but very slowly, the
blockage was released and it took quite a few hours but that
was a good thing because it enabled the effluent to be carried
out to sea on the falling tide. It was disappointing to see that
not all of the blockage material was human waste and there
were quantities of paper and cotton, which
suggests that at some
time Hoppet has carried passengers who
were not able to read
the operating instructions for the heads in
Swedish – not me !
The village of Kyle is a
particularly dreary place
even when the sun is shining and all is going well;
That evening we were
it is situated at the very
all able to relax and
end of the railway syscelebrate. The skipper
tem in Britain, many miannounced that as we
les and many hours from
had found ourselves
anywhere by road or rail,
in a heavenly haven
but not by sea. At this time
in sublime weather
it was a very depressing
we would stay on the
place for Hoppet and her
pontoon during most
crew to be. We looked Mallaigs inre hamn. Vår glädje kände inga gränser; pontonförtöjning och eluttag! ”A of the next day beinto yellow pages to see working town” med allt vad båt och besättning behövde. On top of it all the best of fore leaving to head
if we could find someone pints – Red Culluin Ale!
back towards Oban.
to help us sort the problem
Tuesday 17th July
but the only contacts were people and companies in Inverand Wednesday 18th July were holidays for us in Mallaig. It
ness or on the East coast of Scotland, the best part of a day’s
was high summer with wall to wall sunshine from sunrise to
16
us on the headland, cliffs rising from the
water’s edge and water falling down over
the rocks from a height into the sea. At
midnight there was some sea bathing under the moon – magical.
Friday, the last day - raise anchor, sail
towards Oban, clean the ship, pack up the
kit, tie up in the harbour and take leave
of some old friends and many new ones
– very, very happy to have experienced
such an amazing voyage in a wonderful
part of the world with kind weather and
a great gang of joyful, playful and fun loving companions...sad to leave it all behind, too, but that’s how it should be.
”One for the road” dvs samling för en färdknäpp inför vandringen till den årliga folkfesten Highland Games uppe på kullarna ovanför staden
sunset, plenty of things to do, places to see, shopping, meals
out, swimming, good beer – perfect !
We left Mallaig after lunch on Wednesday towards Mull and
arrived at the island’s main town of Tobermory to find a place
on yet another new pontoon. Next day we were able to leave
the ship after breakfast to join a marching band of pipes and
drums. We marched from the quayside to climb the hill behind the town and up to the golf course where there would
be Highland Games – running, jumping, hammer and caber
throwing, highland dancing and home baking – all in glorious sunshine with stunning views down the sound of Mull
and across to the Ardnamurchan peninsular which leads to
the western most point of the mainland of the island of Great
Britain.
Traditional Highland dancers, härligt inslag i West Highland Games i Tobermory på Isle of Mull
Allemans skaffning under däck ser det ut som...
Sound of Mull i sydostligt riktning - Ardnamurchan halvön till vänster. Bortom böljande gröna kullar ligger Oban, vår byteshamn och skotska västkustens okrönta huvudstad
All good things come to an end and we had to leave Tobermory before the games were over to take Hoppet down the sound
towards our destination in Oban. The sailing was excellent
with good winds in fine weather. That night we anchored in
the bay of Ardtornish with the old ruined castle sitting above
17
Kock på segelfartyget TS/Helene
Jag har denna sommar gjort två långresor med TS/Helene.
Ena resan gick till Rügen och Stralsund i mycket dåligt väder.
Vi forsade fram med 10 knop och halva styrkan var sjösjuk
det var hemskt och jag bestämde mig för att detta gör jag
inte om. Nu är det så att när man väl kommer i hamn och
båten slutar gunga eller bara lite så blir i alla fall jag snabbt
återställd.
När en besättning till nästa långresa skulle kallas blev jag tillfrågad och mot bättre vetande så accepterade jag och Anita att
dela på kockuppdraget. Nu blev det så att utresan till Rostock
blev än värre än föregående resa. Sjön gick så hög att bogsprötet gick under vattnet och bord välte kylen slet sig – det
var ett äventyr som varade i 36 timmar och jag mådde ganska
bra men man blir bara så trött.
Att kocka på segelfartyg under dessa förhållanden är något
helt annat än att vara kostchef på Lv4 med personal och ett
välutrustat kök som står still. På segelfartyget TS/Helene är
byssan (köket) mycket mindre än ett litet villakök och där
skall där tre måltider och två mellanmål levereras under en
vecka och dessutom helt utan betalning – ombord finns bara
entusiastiska idealister. Byssan och allt annat är hela tiden i
rörelse, så våldsamt som beskrivet ovan var det bara ett par
dagar resten av tiden med passagerare var det stilla sjö. För
att kunna använda spisen så finns det flyttbara stöd att lås
grytorna med, men inte för kocken som får hålla sig i vad
som finns medan man med en hand skall tillaga maten. Maten
finns spridd på flera ställen ombord och frys och
kyl finns under däck och
kräver balans när något
skall hämtas.
Långsegling blir långtråkigt och därför är
måltiderna mycket uppskattade avbrott under
dagen och även natten,
men då bjuds bara på
färdigbredda smörgåsar.
Kocken går inte vakt
utan sover ostörd hela
natten – om ingen snarkar och man kan koppla
bort alla skeppsljud med
knirr, knark och brum.
Nu ser jag fram mot nya
kockuppdrag eftersom
jag verkar ha blivit botad
från svår sjösjuka.
Kockhälsningar
Birte Pollack Ekwall
18
Fotograf de två överst bilderna Bengt Ekwall
Understa bilden Lars Bruzelius
JULERBJUDANDE FRÅN SARPEN
Julen rycker närmre och närmre hur offatbart den är låter.
Alltid lika svårt att hitta bra och prisvärda julklappar. Här får ni lite
tips från Sarpen på nyttiga, användbara och läsvärda klappar som
dessutom är välgörande för Sarpen. Köp enstaka varor till normalpris
eller var smart och välj något av våra fem paketerbjudande.
Tygväska – marin/vitt sarpentryck Mugg – svart/vitt sarpentryck Bok – Jul i Simrishamn
Väggalmanacka – 50-år i Simrishamn 70,70,80,100,-
KÖP NÅGOT AV VÅRA JULPAKET OCH TJÄNA EN SLANT!
Julpaket 1 – väska + mugg 120,-
Julpaket 2 – bok + almanacka 150,-
Julpaket 3 – bok + almanacka + mugg
200,-
Julpaket 4 – bok + almanacka + väska
200,-
Julpaket 5 – bok + almanacka + mugg + väska
250,-
För beställning - ring 0708-95 76 86, maila [email protected]
eller prata med någon annan i styrelsen.
GOD JUL önskar Sarpen
19
PRESIDENT KOMOROWSKI
INVIGNINGSSEGLADE GENRAL ZARUSKI
30 oktober blev en historisk dag för de polska projektdeltagarna. Denna kyliga, men vackra höstdag invigdes den polskägda nyrenoverade galeasen General Zaruski* under pompa
och ståt och president Bronislaw Komorowskis närvaro.
Kvart i tolv samlades inbjudna gäster, allmänheten samt flera
skolklasser nere vid kajen längs Wisla för att beskåda skutans
ankomst. Längs kajen var flera stånd uppsatta där man kunde
läsa och få information om MAST-projektet, General Zaruskis renovering, båtritningar, skuttillhörigheter, tågvirke mm.
ten, presidenten för Gdansk stad samt fullt med säkerhetsfolk.
Applåderna rungade när skutan smidigt och lätt lagt till, relingen sänkts, blåsorkestern spelade nationalsången och presidenten glatt vinkande klev iland. Därefter kom flera olika
skutor – bla Bryza som vi seglat med tidigare, Schniadecki
som är med i projektet samt yachter och båtar av olika storlek
och kvalitet.
Skandinaviska MAST-delegationen nere vid kajen. Fr v Sverker Lindholm
Sarpen, Johan Lundgren och Peter Wikholm Kalmar Kommun,
Pär från Röret och Anders Berg Sarpen
Samtliga projektpartners hade blivit inbjudna och från Sarpens del närvarande förutom jag själv även Sverker Lindholm
och Anders Berg. Kalmar kommun hade sänt två deltagare.
På plats fanns även respresentanter från Danmark, Litauen
och givetvis Polen.
Som VIP-gäster blev vi efter uppvisande av originalinbjudan
samt visitation av säkerhetsvakter insläppta innanför avspärrningarna längs kajen där ett hundratal stolar ställts upp framför den tillfälligt
uppbyggda scenen framför Hilton Hotel. Det
blåste snålt, var
ca en plusgrad
och små snöflingor i luften.
President Kamorowski (hette han så kolla i texten)
kollar tilläggningen under publikens jubel
20
Strax för kl 13
kommer
först
en brandslangssprutande bogserbåt, tätt följd
av den smäckra,
vitmålade
galeasen General
Zaruski. På däck
finns förutom arbetande gastar i
käcka sjömanskläder med tillhörande mössor
även huvudbesätningen samt
polske presiden-
Piotr Krolak har många fingrar med i spelet - jobbar bl a för MOSIR
som äger projektet, har seglat som MAST-instruktör och är förhoppningsvis en framtida Genral Zaruski kapten
Därpå följde tal från olika betydelsefulla personer, gåvor utlämnades till skutans kapten, Jerzek och medaljer av olika
rang delades högtidligt ut till de som gjort något extra förtjänstfullt. Vad har jag ingen aning om eftersom hela ceremonin hölls på polska!
Iskalla efter en timmes stillasittande på stolen samt hungriga
gladdes vi åt den lunchbuffé som stod framdukad inne på hotel Hilton. Här saknades ingenting och vi spenderade lätt ett
par timmar vid “ståborden”, pratande och ätande bland kända
och okända folk.
Anders Berg överlämnar svenska artighetsflaggen till chefen för MOSIR
- Leczek .... under minglet på Hotell Hilton. I mitten General Zaruskis
huvudkapten Jerzek....
Sarpen och Kalmar kommun hade givetvis också en gåva och
lite lyckönskningar att ge våra polska vänner på den stora dagen. Anders Berg som talar polska flytande fick förtroende
att genomföra detta. Han höll ett trevligt tal, läste en polsk
dikt (som ni nedan kan läsa i engelsk tappning), överräckte en
svensk courtesy flag som de kan hissa i styrbords rigg nästa
år när de seglar i våra vatten samt gav dem våra allra bästa
lyckönskningar. Tror jag iallafall – ty allt detta var givetvis
också på polska.
Hu vad allt glänser och är fint - snygga läderklädda mastringar
längs skrovsidorna. Hon kan ta 23 elever och kapten har egen
kajuta. Byssan är relativt liten men man kan se ut när man lagar mat vilket är en fördel. Många fina detaljer skådades bla
glasprismor i däcket som ger ett bra ljus inne i skutan, fina sigillstämplade bultar på blocken samt läderklädda mastringar.
Under november ska man testsegla i hemmavatten samt pröva
alla system. Om december inte blir alltför barsk kanske hon
seglar upp till Ekenäs utanför Kalmar där allt startade för
dryga 70 år sedan. Håll utkik i hamnen för med all säkerhet
gör hon ett hamnstopp här ifall hon seglar i vinter. Själv är jag
nog lite tveksam…..två timmar senare lämnade vi nämligen
Gdansk flygplats i full snöstorm!
Christine F
* Vem var då denne General Zaruski?? Artikel kommer i
nästa nummer.
Sailing (Żegluga)
Så har hon anlänt till kajen
Innan vi lämnade evenemanget gick vi naturligtvis ombord
och tittade på det mästerverk som vi nu följt under två år. Första gången vi var ombord gick vi på ställningar runt skrovet,
andra gången var däcket på och nu alltså en färdig skönhet.
Under däck är hon rymlig och i salongen finns tredubbla kojer
The roar rises, preparing a new thunderclap,
The mate has climbed the ladder – now the flag is red.
Up there, in an invisible he is stretching net
Like a spider that’s waiting his victims to trap.
The wind is blowing – the ship seems to fret
Straining its cords – then diving in a frothy gale –
Raises its neck, to trample the waves, and sets sail
To cleave the clouds and tumbling waters with its head.
And my spirit flies upward, like a sky-high mast,
Imagination rising like sails in a tress,
And my voice is now joined with the roar of the sea,
I raise my hands, the cords of my ship try to clasp,
And its breast to still braver adventures I press,
Under däck är gott om plats - tredubbla rader med kojer och bord på
båda sidor
Now I know – like a bird I can also be free!
21
www.sparbankensyd.se
Kundservice tfn 822000 - [email protected]
17 mysiga rum, alla med dusch och wc, från 850:Frukost och skyddad parkering på vår gård ingår.
Cykeluthyrning och vacker rosenträdgård .
Storgatan 21, Simrishamn
Tel 0414-166 22 Fax 0414-137 01
www.turistgardenosterlen.se, [email protected]
Sydsegel i Limhamn
inte bara segel...
T! t
HE
t
NY mple ,
o
k
ad g
t
u
s
k
N ver
ty
erk
rigg ressv
p
d
me
8 % höst/vinter
rabatt vid
nyteckning
av order, till och
med 31 jan 2013
...utan också
segeltak, dynor, reparationer,
kapell, rådgivning, riggverkstad m.m.
www.sydsegel.se • [email protected] • 0763 23 03 48 el. 0703 22 53 93
22
Bli Medlem och stöd skånsk segeltradition
Som stödmedlem får man förutom glädjen att stödja fartygen, också ”Bogsvall” 3-4 gånger per år. Sätt in medlemsavgiften på nedanstående post- eller bankgironummer och
ange på talongen att det gäller årsavgift för medlemskap
(ange också om informationsmapp önskas).
Vår Skuta, Simrishamn
Bankgiro: 5403-3683
Årsavgift: 250 kr familj
175 kr enskilda.
Kontaktperson:
Bo Olsson
076-377 22 53
Ragnar Malmberg
0414-121 55
www.sarpen.nu, [email protected]
Partrederiet Klara Marie, Skillinge
Bankgiro: 5839-3083
Årsavgift: 200 kr vuxen
Lottbref 550 kr
Kontaktpersoner:
Ingrid & Mats Malmberg 0414-311 84
www.klaramarie.se
[email protected]
Jakten Hoppet, Brantevik
Plusgiro: 65 00 95-3
Årsavgift: 200 kr
Ungdom: 50
Påmönstring: 200 + 600 kr
Kontaktperson:
Jan Petersson
0414-139 61
0725-304504
www.jaktenhoppet.com, [email protected]
Galeasen Helene, Ystad
Bankgiro: 5556-3233
Årsavgift: Familj 300 kr, enskild 200 kr
ungdom t.o.m 16 år 50 kr
Juridisk: 1000 kr
Lottbref: 500 kr
Kontaktperson:
Lars Bruzelius 0708-173 812
Rune Sörensson 070- 247 3933
www.ts-helene-ystad.se, [email protected]
23
B-Föreningsbrev
ARNE OLSSON
BIRGITTA ANDERSSON
Lindhagagatan 8, Simrishamn
Lindhagagatan 8
272 36 Simrishamn
Telefon 0414-146 00
Fax 0414-147 10
Frisör
Direkt 0414-146 00
[email protected]
www.grafo.nu
Ditt fullservicetryckeri på Österlen!
Tel: 0414 - 221 48
Vejastigen 14, Brantevik
E-post:
Email:[email protected]
[email protected]
Tel 0414-146 00 • Fax 0414-147 10
www.branteviksbykrog.se
0414-220 69
[email protected]
RINGROSTIG NÄR DET GÄLLER
BOKFÖRING - REDOVISNING – BOKSLUT –
DEKLARATION
Ring: 0414-220 37, 0708 – 95 76 86
SOS Sekreterar- och Skrivhjälp
[email protected]
Layout: Henrik Fajerson
CN Färg • Kakel • Bad
Jakobsbergsgatan 57 (vid Kristianstadsrondellen),Ystad.
Tel. 0411-659 50 • www.cnfargcenter.se
[email protected]
Download
Related flashcards

History of Iran

12 cards

History

17 cards

History of Jerusalem

18 cards

Japanese inventions

16 cards

Industrial processes

25 cards

Create Flashcards