PL
1966
Cezary
Bodzianowski
En leksaksfågel i trä, en hackspett, hackar
frenetiskt upp och ner på en stolpe. Samtidigt
rör även konstnären Cezary Bodzianowski sitt
huvud upp och ner. Han följer fågelns rörelse på
nära håll, som om den hackade på hans panna.
I bakgrunden breder en stadsvy ut sig.
Bodzianowski är känd som upphovsmannen bakom diskreta, ibland knappt märkbara
interventioner som rubbar vardagens naturliga
förlopp genom att infoga ett element av absurd,
komisk och subversiv poesi. Med andra ord utmanar han de begränsningar som rationalismen
innebär för vår syn på världen. Han ruckar bara
en aning på beteendenormerna – bara tillräckligt mycket för att skapa ännu större förvirring
kring meningen med handlingen som utförs
och exakt vad den syftar till. I stället för en
kristallklar kritik introducerar Bodzianowski
på ett subtilt sätt parallella sätt att agera och
bete sig i människors vardagsliv, människor
som just då inte är helt medvetna om vad som
händer. Platsen för de här interventionerna är
världen i stort – gator, städer, offentliga platser
– där ofrivillig interaktion och frivillig anonymitet existerar sida vid sida bland oss i paradoxal harmoni, för att sedan fångas på bild eller i
videoinspelningar av hans långvariga medarbetare och medbrottsling, Monika Chojnicka.
Bodzianowski framför en inverterad kritik
med sin envisa vägran att underordna sig sociala regler och begränsningar till följd av kapitalistiska intressen i tid och rum och profit. Hans
ihärdiga uppvisning av ett icke ändamålsenligt
beteende är början på ett vidgat normalitetsbegrepp.
A wooden toy bird, a woodpecker, pecks its
way up and down a pole in a frenzy. Meanwhile,
artist Cezary Bodzianowski moves his head up
and down too, following the bird’s movement
closely, as if it were pecking his forehead. In the
background a cityscape unfolds.
Bodzianowski is known as the author of discrete, sometimes hardly perceptible, interventions that disturb the natural course of everyday
life by inserting an element of absurd, funny,
and subversive poetry into it. In other words, he
challenges the limitations that rationalism puts
on our view of the world. He tweaks the norms
of behavior just a little – just enough to create
even more confusion around the meaning of the
executed act and what exactly it addresses. Instead of a crystal-clear critique, Bodzianowski
subtly inserts parallel ways of acting and behaving into the everyday lives of people who at the
time are not fully aware of what’s happening.
The stage for these interventions is the world
at large – its streets, its cities, its public spaces
– where involuntary interaction and voluntary
anonymity coexist among us in paradoxical
harmony, only to be caught on photographs or
video recordings by his long-time collaborator
and partner in crime, Monika Chojnicka.
Bodzianowski performs an inverted criticism with his stubborn refusal to subordinate
himself to social regulations or to the limitations of capitalist interest in space, time, and
profit. His persistent display of non-practical
behavior is the key en route to an expanded notion of normalization.
E.T
E.T
50 — C.B
Cezary Bodzianowski
Verandah (2000)
Performance, Lodz
Fotografi/Photograph: Monika Chojnicka ©
Courtesy the artist; Monika Chojnicka;
Foksal Gallery Foundation, Warsaw and
Galleria Zero, Milan
51 — C.B
52 —
AN
Cezary Bodzianowski
So,so,so,so.... (2011)
Performance, Bristol
Fotografi/Photograph: Monika Chojnicka ©
Courtesy the artist; Monika Chojnicka;
Foksal Gallery Foundation, Warsaw and
Galleria Zero, Milan
53 — C.B
PL
1984
ÚXNDV]
Jastrubczak
I Golden Perspective (2011) framställer ett linjärt
perspektiv en verklighet på en plan yta med
oss som orörliga betraktare. Bilden är som en
skärm och när det uppenbarar sig leds vi in i
ett slags filmverklighet. Guldet fungerar i hela
det här avsnittet som solid valuta, liksom i en
konstnärs hela produktion. Tänk på det som
det yttersta materialet, som människor har sökt
överallt i alla tider och försökt förvandla nästan
vad som helst till guld. Samma sak i konsten –
man tecknar något, man tillför ett värde, det är
det magiska – det är ren alkemi. Det som står
på spel är det flytande i rörelsen, föreställningen om något materiellt som är förbundet med
processen. Och liksom i den gamla konceptuella resan som började på 1960-talet, presenterar
en konstnärs verk och ord olika objekt, alla på
WU|VNHOQPHOODQVWDELOLWHWRFKU|UHOVH,ÚXNDV]
Jastrubczaks arbeten möts inte sällan land art
och populärkulturella filmer med synvillor
och mytologi. Så även i verket Movement #4
(2011) där huvudpersonens desperata färd i
Hitchcockfilmen En studie i brott har formats
till ett skulpturalt objekt i metalltråd och placerats i Badwatersänkan i Kalifornien. För
att följa detta plats-ickeplats-mönster se även
Hologram (2013), en fotodokumentation av en
guldtacka i form av en kartong i brand, tillsammans med en videoloop. Den är ett citat av
konstens immaterialitet som hjälper insikten
om att den inte heller ska vara objektiv.
In Golden Perspective (2011), a linear perspective represents a reality on flat surface with you
as its fixed viewer. The image is like a screen
and while unfolding, it gets you into the reality
of some film. Gold acts as the solid currency
throughout this passage as well as the whole
oeuvre of an artist. Think about it as an ultimate material people have been looking for
everywhere, anytime, trying to converge near
everything else into gold. The same happens
in art – you draw something, you add value,
here’s the magic – it’s a pure alchemy. At stake
is a fluidity of a movement, idea of a materiality that connects to processes. And just in the
manner of the same old conceptual journey
started in the 1960s, works and words by an
artist presents various objects and all of them
in a threshold between stability and movement.
ÚXNDV]-DVWUXEF]DNªVZRUNRIIHUVLQWHUVHFWLRQV
between land art, movies, illusions and mythologies. In Movement #4 (2011) for example,
the main character of Hitchcock’s Vertigo’s
desperate route through the city is shaped
in wire, and placed as a sculptural object in
the Badwater Basin in California. To follow
the site – non-site pattern see also Hologram
(2013), a photo documentation of a golden bar
in cardboard on fire paired with a videoloop.
It’s a quote to art’s immateriality that befriends
recognition it also shouldn’t be objective.
Z. O
Z.O
82 — à.J
ÚXNDV] Jastrubczak
Golden Perspective (2011)
Relief, 30,3 x 33 cm
Courtesy Dawid Radziszewski Gallery
83 — à.J
ÚXNDV]-DVWUXEF]DN
Hologram (2013)
Installation, video 3 sek., glas 1 x 1 meter, guldspray/
Installation, video 3 sec., glass 1 x 1 meter, golden spray
Courtesy Dawid Radziszewski Gallery
s./p.85
ÚXNDV]-DVWUXEF]DN
Movement #4 (2011)
Fotodokumentation av skulptur (lämnad i en öken)/
Photographic documentation of a sculpture
(left in a desert), 114 x 80 cm
Courtesy Dawid Radziszewski Gallery
84 — à.J
85 —
AN
PL
1915
1990
Tadeusz
Kantor
I en polsk badort 1967 står en man iklädd frack
ute i havet och dirigerar vågorna, som del av
Tadeusz Kantors Panorama – Happenings vid
havet. I samma verk iscensätter badgäster
Théodore Géricaults målning Medusas flotte
(1818–19) med hjälp av luftmadrasser och frottéhanddukar. Genom att utgå ifrån människan
i sina verk arbetade Tadeusz Kantor ofta med
konsten som liv och livet som konst. Kantor
var verksam som konstnärlig ledare, regissör,
författare, konstnär och grundare till Cricot
2, en betydande undergroundteater med bas i
Krakow. I ett av sina manifest skrev Kantor att
fundamentet i hans skapande var hans idé om
verkligheten, vilken han kallade ”den lägsta
rangens verklighet”. I sina verk tänjde Kantor
på gränsen mellan människa och objekt. Han
menade att ett föremål utan mänsklig närvaro
var ett livlöst vrak, och utvecklade så kallade
bioobjekt, bland annat ting som var sammanväxta med människor.
Diptyken Signez, s’il vous plait [Var god
signera!] (1965) kan till viss del ses som ett dirigerat verk. Titeln uppmanar till interaktion och
när det visades i Sverige fyllde publiken det med
funderingar, kärleksförklaringar och politiska
budskap. Kantor menade att en duks yta oftast
var ”alltför ortodox” för att kunna innefatta
tankar som sträckte sig utanför verket. Men
genom publikens delaktighet förändras betydelsen och strukturen vidgas. Verket består även av
inslagna paket, något som Kantor ofta arbetade
med. Emballage och skyddande material fungerade som metaforer för hur man skulle värna den
mänskliga själen, som ständigt var utsatt för hot.
In Tadeusz Kantor’s work Panorama – Happenings
at the Sea a man in tuxedo is shown, standing
knee-deep in water by a seaside resort in Poland,
1967. The piece also includes beachgoers using air mattresses and bath towels to reenact
Théodore Géricault’s painting The Raft of the
Medusa (1818–19). Kantor made man the subject
of his work, often treating art as life and life as
art. He worked as an artistic leader, director,
author, artist, and founded Cricot 2, an important
underground theater based in Krakow. In a
manifesto, Kantor wrote that the foundation of
his creativity was his concept of reality, called
“Reality of the Lowest Rank”. In his work,
Kantor stretched the boundary between man
and object. He felt that without human presence an object was just a lifeless wreck, and
therefore developed bio-objects, inanimate
objects that grew together with humans.
The diptych Signez, s’il vous plait [Please,
sign!] (1965) can be seen as an orchestrated
work. The title invites interaction, and when
it was first shown in Sweden viewers filled it
with their thoughts, declarations of love, and
political statements. Kantor considered the
canvas surface “far too orthodox” to contain
ideas that reached beyond the frame. But by
engaging the participation of the public, the
meaning and structure of the work could be
expanded. Signez, s’il vous plait also includes
wrapped packages. Kantor often used packaging and protective materials in his works, serving
as metaphors for protecting the soul of man,
which was under continual threat.
J.B
J.B
90 — T.K
Tadeusz Kantor
Signez, s’il vous plait
[Var god signera! / Please, sign!] (1965)
Målning, assemblage/Painting, assemblage
261 x 194 cm
Moderna Museet
s./p.92–93
Eustachy Kossakowski
Tadeusz Kantor – Panorama-Happening
am Meer, Osieki (1967)
12 s/v fotografier (11 delar, vardera
45 x 44 cm, 1 del: 45 x 56 cm)/
12 b/w photographs (11 parts each
45 x 44 cm; 1 part: 45 x 56 cm)
Sammlung Migros Museum für Gegenwartskunst
91 — T.K
92 — T.K
93 — T.K
PL
1978
Agnieszka
Kurant
I den samtida världen ”skapas fakta genom att
de uttalas”, hävdar den italienske ekonomen
Christian Marazzi. Med tanke på att språk exploateras och tillskrivs värde är det inte konstigt att
Agnieszka Kurant utforskar fiktiva, inbillade och
mytiska konstruktioner för att objektifiera det
imaginära. Hennes produktion omfattar filmer,
installationer, tryckalster och även hela bibliotek.
Kurants verk fungerar inte sällan som fysiska
representationer av kapitalistiska abstraktioner.
Kurant tar det imaginära, overkliga, mytiska och fantastiska och gör det till en del av
världen som vi känner den. Hon utforskar det
imaginära genom att gestalta det i objekt eller
fantasiprodukter, och markerar därmed avståndet mellan det vi betraktar som imaginärt och
hur det ser ut i verkligheten. Kurants Political
Map of Phantom Islands (2011) som presenteras
i utställningen är en politisk världskarta som
endast rymmer öar som inte existerar men som
alla har figurerat på minst en karta, som om de
existerade. Konstnären har skapat en karta över
inbillade territorier bestående av öar som har
förekommit på viktiga politiska kartor till följd
av hägringar (fata morgana), missuppfattningar
om världen eller fantasiprodukter skapade av
koloniala expeditioner i ekonomiska syften. De
icke-existerande fantomöarna blev föremål för
ekonomisk handel i verkligheten och orsakade
ofta verkliga politiska konflikter.
Författaren Jorge Luis Borges påpekade
att en karta alltid är fiktiv, och Kurant verkar
antyda att en politisk karta är det i ännu
högre grad, eftersom den inte bara visar den
fysiska geografin utan också inslag skapade av
människan, och därmed rymmer en oavsiktlig
kritik av hur vår politiska fantasi är beskaffad.
In the contemporary world, claims Italian economist Christian Marazzi, “facts are created by
speaking them.” As language is exploited and
transformed into economies, it’s no wonder artist Agnieszka Kurant explores fictional, phantom, mythical constructions to objectify the
imaginary. Her prolific practice includes films,
installations, prints, and even whole libraries.
Kurant’s works quite often function as physical
representations of capitalist abstractions.
Kurant takes the imaginary, unreal, mythical, and fantastic and makes it part of reality as
we know it. The artist explores the imaginary
by externalizing it into objects or phantoms,
marking the distance between what we consider
imaginary and how it looks in reality. Kurant’s
Political Map of Phantom Islands (2011) –
presented in the exhibition – is a political map
of the world that includes only islands that do
not exist but have all appeared at least once as
though they did. The artist has eliminated all
continents and countries to create a map of
imaginary territories made up of islands that
have appeared on important political maps
as a result of observed mirage (fata morgana),
misconception about the world, or invention by
colonial expeditions for financial profit. The
non-existent phantom islands became objects
of real economic trade and often caused real
political conflicts.
As the writer Jorge Luis Borges declared,
a map is always fictional, and Kurant seems to
suggest that a political map is even more so, as
it reveals not only physical geography but also
human-created features, thus offering an inadvertent critique of what constitutes our political
imagination.
V.K
V.K
98 — A.K
Agnieszka Kurant
Cutaways (2013)
Stillbilder från HD film/
Stills from HD film, 23:40 min.
Courtesy: Anna Lena Films, Tanya Bonakdar
Gallery, Galeria Fortes Vilaca
99 — A.K
100 — A.K
Agnieszka Kurant
Map of Phantom Islands (2011)
Termokromiska pigment på arkivpapper/
Thermochromic pigments on archival paper,
75,5 x 114 cm
Courtesy of Galeria Fortes Vilaca,
Tanya Bonakdar Gallery
101 — A.K
PL
1977
Janek
Simon
Janek Simon är sociolog, radikal turist och resande konstnär och han använder resandet som
verktyg för att testa hållbarheten hos konstruktioner som nationell identitet, språk och politiken
bakom kulturell propaganda. En av Simons
metoder är Robert Smithsons displacement,
som kan ses som en störning av kontinuiteten,
kronologin och den historiska ordningen och
som speglar förhållandet mellan konst och
natur, mellan konst och ekonomi, och politik
och sociala strukturer.
Den här strategin blir särskilt raffinerad i
hans projekt Ashes and Diamonds (2014), som går
ut på att göra en ny version av Andrzej Wajdas
kultfilm från 1958 med samma titel (på svenska
Aska och diamanter). I originalfilmen berättas
den tragiska historien om veteraner från den
antikommunistiska hemarmén, som efter kriget
konfronteras med en ny verklighet under kommunistregimen. Filmens huvudperson får order
om att döda en kommunistpamp, något som blir
början på hans eget tragiska slut. Simons version
av Ashes and Diamonds är inspelad i Nigeria – i
Nollywood, som den nigerianska filmindustrin
kallas. I sin film letar Simon efter historiska paralleller mellan det kommunistiska Polen och den
politiska situationen i Nigeria. Att handlingen i
den klassiska polska kultfilmen förflyttas till den
nigerianska verkligheten innebär förmodligen
att det öppnas nya perspektiv där de typiskt polska elementen blir synliga i en annan inramning.
I utställningen presenteras även Janek Was
Here (2010), en modifierad karta över kycklingfabriker i Ghana som har märkts ut så att de
bildar orden i verkets titel. Skrivet över kartan
blir ”Janek Was Here” en ironisk signatur av en
konceptkolonisatör.
S.C
154 — J.S
Janek Simon is a sociologist, a radical tourist,
an artist traveller who uses his journey as the
tool to test the durability of such constructs as
national identity, language, and the politics of
cultural propaganda. One of Simon’s methods
is Robert Smithson’s displacement, understood
as a disturbance of the continuity, chronology,
and order of history, reflecting the relationship
between art and nature, art and economy, politics and social structures.
This strategy manifests itself in a particularly
refined way in his project Ashes and Diamonds
(2014), which aims to remake Andrzej Wajda’s
1958 cult film of the same title. The original
film told the tragic story of veterans of the
anti-communist Home Army, obliged after the
war to face the new reality of the communist
regime. The film’s chief protagonist receives the
order to liquidate a party apparatchik; this will
trigger his own tragic end. Simon’s version of
Ashes and Diamonds is made in Nigeria – in
Nollywood, as the Nigerian movie industry is
known. In his film, Simon looks for historical
analogies between communist Poland and the
political situation in Nigeria. One has to assume
that the transplant of the plot of the classic
Polish cult film to the Nigerian reality opens up
a new perspective, revealing the typically Polish
elements within another setting.
Also presented in the exhibition is Janek
Was Here (2010), a modified map of poultry
processing plants in Ghana marked up to form
the words of the title. Traced on the map, “Janek
Was Here” becomes the ironic signature of a
conceptual colonizer.
S.C
Map of Phantom Islands, 2011
Agniezka Kurant
Thermochromic pigments
75,5 x 114 cm
155 — J.S
s./p.155
Janek Simon
Janek was here (2010)
Karta, arkivpenna/Map, archive pen,
61,5 x 46,5 cm
Courtesy of Raster gallery, Warsaw
s./p.156
Janek Simon
Ashes & Diamonds in Nollywood (2014)
Stillbilder från film/Stills from film
Courtesy of Raster gallery, Warsaw
156 — J.S
Janek Simon
Ashes & Diamonds in Nollywood (2014)
Affisch/Poster, 98 x 67 cm
Courtesy of Raster gallery, Warsaw
157 — J.S