OSQLEDAREN #1 2012/2013
Vi berättar om hur en fiskmås skrämmer slag på ett helt campus, träffar de drabbade, och försöker svara på frågan – varför är det ingen som gör något?
sid 10–15

Annons_osqledaren_120927.indd 1
Av
.
2012-10-01 08:16

//ledAre
Jag heter Axel Hammarbäck, läser i van­ liga fall Medieteknik (lågoddsare) och är chef­ redaktör för Osqledaren 2012/2013. Men nog om mig, nu ska vi snacka om dig. För även om jag är chefredaktör för Osqledaren är det du har framför dig i grund och botten din tidning.
Kårbladet skall även försöka få Osquar att se vidare utöver den egna sektionens gräns, ge honom känsla för den gemenskap som kåren i sin helhet skänker och därigenom få till stånd en bättre och starkare kåranda. Kårbladet skall slutligen bereda tillfälle för kårfunktionärerna att få in notiser av olika slag och därigenom i någon mån avlasta kårens anslagstavlor. Kårbladet utsändes per post gratis till alla medlemmar.»
Så här är det – det finns inget som helst självändamål i Osqledarens existens. Skulle den inte vara intressant nog för läsarna ­ det vill säga studenter på KTH, kårmedlemmar eller ej – finns det ingen vettig anledning att ödsla pengar och träd på att trycka den. Osqledaren går vanligtvis back varje år, finansiellt sett, men så länge THS ser ett tillräckligt stort värde i tid ningen är det lugnt. Däremot krymper det värdet ju färre som läser tidningen.
Det var grundidén med Osqledaren då – alltså att förmedla vad som sker på kåren och stärka gemenskapen studenterna emellan – och häftigt nog har syftet med OL sextioåtta år se­ nare i princip inte ändrats. Med undantaget att
OL även går ut till studenter som valt att inte vara med i THS.
Jag besökte Kungliga Biblioteket häromda­ gen och grävde i deras arkiv för att hitta gamla nummer av OL till «I Arkivet» (sid. 48). I num­ mer ett, 1944, av Kårbladet, föregångaren till
Osqledaren, går det att läsa följande:
Men tillbaka till dig. Jag vill be dig om en tjänst. Läs det här första numret av Osqledaren.
Och säg vad du tycker. Är det rätt bra? Ren dynga?
Dålig pappersvikt? För lite sudoku? Maila, ring, twittra, eller kom förbi kontoret i Nymble på en kopp kaffe – adress och kontaktuppgifter står här till höger. På riktigt, alltså. Bara gör’t.
«Det Kårblad, som härmed föreligger i sitt första nummer, är avsett att vara ett organ för Tekniska
Högskolans Studentkår. [...] Avsikten är i första hand att tillfälle ska beredas att väcka Osquars
(benämning på manliga teknologer, reds. anm.) intresset för kårlivets olika funktioner, att få med honom - inte bara i idrott - utan även och i synnerhet i kårens gemensamma liv, få honom att deltaga i kårens sammanträden, föredragsserier och diskussioner. I dessa spalter skall således i förväg tas upp sådana för Osquar vitala frågor, vilka det t. ex. vid ett kårsammanträde kan vara av intresse att höra Osquars i gemen uppfattning om.
I den bästa av världar skulle jag få 16 500 svar inom de närmsta veckorna – men dig och mig emellan känns det inte så troligt. Och å min mailkorgs vägnar kanske det är lika bra. Men jag skulle fyllas av enorm tacksamhet och skicka god chi din väg om just du hörde av dig för att säga vad du tycker om läsårets första nummer av din tidning. Tack,
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Axel Hammarbäck
Grafisk form och layout
Axel Hammarbäck
Tryck
Edita Västra Aros
Papper
Inlaga, 90g Arctic matt
Omslag, 250g Arctic matt
Annons
Kontakta chefredaktör på nedanstående uppgifter, eller se osqledaren.se/annonsera
Kontakt
08/070 790 98 70 osqledaren@ths.kth.se
@osqledaren
/osqledaren
@osqledaren
Kontakta redaktionen
[för.efternamn]@osqledaren.se
Postadress
Osqledaren
Tekniska Högskolans Studentkår
100 44 Stockholm
Om Osqledaren
Osqledaren är sedan 1959 Tekniska Högskolans
Studentkårs tidning. Tidningen ges ut fem gånger per år med en upplaga på ca. 16 500 exemplar och
är helt annonsfinansierad.
Osqledarens uppgift är att informera om, bevaka och granska verksamheten inom THS och KTH.
I tidningen gjorda uttalanden är endast, om så an­ ges, att betrakta som THS eller Osqledarens åsikt.
Omslag
Sara Edin
Bidrag
Vill du bidra till tidningen?
Maila osqledaren@ths.kth.se
Redaktionen förbehåller sig rätten att korta i eller refusera insänt material.
OSQLEDAREN #1 2012/2013
VINGAR
Vi berättar om hur en fi skmås skrämmer slag på ett helt campus, träff ar de drabbade, och försöker svara varför är det ingen som gör något?
sid 10–15
OL2 kommer runt 5e decem­ ber, och manusstopp är den
24e november.
DESSUTOM: VI FRÅGAR FYSIKERN NÄR RADION TYSTNAR CHRISTINA LAMPE–ÖNNERUD
BÄSTA MOTTAGNINGEN?
300 HP – VARKEN MER ELLER MINDRE HALLOWEEN SOM TEKNOLOG
Axel Hammarbäck
Chefredaktör 12/13 medverKAnde i deTTA nummer
Från vänster: Anders Nilsson, Caroline Arkenson, Elisabeth Ing­ var, Hugi Ásgeirsson, Ingrid Kjellström, Sarah Freilich, Karl Bolm­ gren, Katja Rantala, Philip Wessman, Rickard Norberg, Sara Edin,
Nadan Gergeo.
Dessutom: Stephen Kirk, Eva Olsson, Martin Barksten, Sebastian
Ols, John Gladwin, Per­Viktor Bryntesson, Sara Blomqvist, Robin
Norström, Denise Fuglesang, Göran Manneberg.
OL
I första delen av denna artikelserie snackar Ingeir Kjellström med Mar­ cus Hultgren, KTH:s meste triathlet, och undersöker hur hård man egen­ tligen måste vara för att klara av att fullfölja ett Iron Man–lopp.
28.
Vi har snackat med alla mottagningsansvariga för att ge dig som läsare inblick i vad sektionerna egentligen gör un­ der sina mottagningar. Vilka har den bästa mottagningen?
6.
46. 50.
KTH:s förslag från i våras om hårdare regler kring att läsa kurser utanför sitt program möttes inte av glädje av studen­ terna. Mycket oklar­ het kring konsekven­ serna rådde. OL har undersökt vad det egentligen innebär för dig.
I flera år har Fråga
Fysikern varit ett omåttligt populärt in­ slag i Osqledaren. Men vem är då Fysikern?
Vi snackar med Göran
Manneberg om moiré­ mönster i strumpbyxor, barnafadern Manne­ berg, och alla hans tidigare liv.
37.
10.
Christina Lampe­Önne­ rud är dalkullan som tröttnade på ohållbara och osäkra batterier, star­ tade Boston Power, och
är nu på väg att erövra elbilsmarknaden i Kina.
The world’s most an­ ticipated election is due in just a few weeks.
Sebastian Ols and John
Gladwin take a look at two different angles on the election, exclusively for
Osqledaren.
I 32 år har THS Radio sänts på 93,5 FM från Nymble.
Nu är det slut på den eran – kåren och radion går skilda vägar, och Stockholm Coll­ ege Radio blickar framåt.
20.
Varje vår drabbas Cam­ pus Valhallavägen av en attack från ovan. Ett gäng fiskmåsar har slagit sig ner i de anrika byggnaderna och gör allt för att skydda sina ungar. Men vem skyddar studenterna?
42.
FOTO: SARA EDIN

140 ningen görs genom intervjuer med närmare 13000 akademiker, och utefter tretton faktorer, bland annat referenser i vetenskap­ liga artiklar och ens internationella samverkan. Chalmers hamnar snäpp et under, i klassen 226­250. Karolinska Institutet placerar sig bäst i norden, på plats 42.
2437
är det totala antalet studenter som do­ nerat blod till Blodbussen vid KTH. För
SU är siffran 1629, men i deras försvar
[källa: Times Higher Education] står bussen 1–2 dagar var sjätte vecka, och i KTH:s fall 3 dagar var sjätte vecka.
[källa: geblod.nu]
13 miljoner dollar fick bola­ get Clover Holdings 2010 punga ut för domännamnet
sex.com, vilket gör det till den internetdomän som tar platsen som världens dyraste domän någonsin.
är KTH:s nuvarande plats på den ansedda Times
Higher University World
Ranking. Man har därmed hoppat upp 47 platser sedan förra värderingen genomfördes. Bedöm­
86
1.3% eller 12,2 miljoner kronor ökade KTH:s forskningsbidrag med från 2010 till
2011.
[källa: Högskoleverket] 50%
150000 koppar kaffe såldes på 7–Eleven vid Drottning Kristinas Väg under 2011, vilket gör det till det 7–Eleven som säljer mest kaffe i hela Sverige. På andra plats kommer 7­Eleven Ar­ landa, tätt följt av det vid Uni­ versitetet.
[källa: 7-Eleven / EuroSource] har ansökningarna till KTH:s ingenjör­ sprogram ökat med på fem år. Ungefär
3500 studenter sökte till KTH:s program under 2011.
[källa: Campi]
7664 visningar på
YouTube hade
Kemisek tionens
«Gang version av nam Style» den 8 oktober 2012.
Medie tekniks version hade vid samma till­ fälle 5894 visningar. av de 4400 studentbostäder majoriteten i Stockholms kommunfullmäktige (m, fp, c och kd) lovade att bygga fram till 2015 står färdiga.
Endast 4314 kvar!
6 miljoner kronor om­ sätter Armada varje
år. Runt 150 företag och 10 000 studenter kommer att samlas på
Nymble och KTH­Biblioteket
13e och 14e november.
[källa: InternetWorld] [källa: SSCO]
[källa: Armada]
TexT OCh fOTO// caroline arkenson
4 OSQLEDAREN #1
FOTO: SARA EDIN
FRÅGA:
SVAR
FRÅGA:
SVAR
FRÅGA:
SVAR
OSQLEDAREN #1 5 foto: fermilab visual image services

//inTervju //inTervju
TexT//elisABeTh inGvAr fOTO//sArA edin
Vi klev in på hans stökiga kontor (ett stökigt bord ger ett städat sinne, och man vill ju inte ha det tvärtom), Sara och jag. Hans skägg var aningen kortare än jag mindes det, kortare än den yviga krans ni säkert känner igen från OL:s gamla Fråga Fysikern TM –bild.
Det var ju trots allt ett antal år sedan som den bilden togs, och därmed hög tid att verkligen lära känna det orakel som så snällt svarar på studenternas frågor i varje nummer av den här tidningen. Det var äntligen dags att face–to–face, Fråga Fysikern TM .
M
in relativt enkla öpp­ ningsfråga, «Vem är du?» besvarades med en lurig min och ett «Snarare, vad är jag?», och ett fniss. Mannebergs karak­ tär i ett nötskal.
Han fortsatte berätta att han re­ dan vid tolv års ålder insåg att han ville bli fysiker. Han ville bli nästa Einstein.
Manneberg är idag 57 år och lärare på
KTH. Han doktorerade i optik 1982, och är lärare sedan ‘88. Fastän man kan tro att KTH rinner i hans ådror sedan matematik och fysik på Stockholms Uni­ versitet. Ett starkt minne från studie­ tiden var att han ett tag trodde att han omöjligt kunde bli fysiker, för att han
«inte fattade vad läraren sade». Hur kom du förbi det? «Jag tvingade mig till att försöka själv istället för att läraren skulle förklara, tog mig igenom det och förlo­ rade mig i formlerna», sa han, som om det vore det lättaste i världen. «Hade jag gjort om det idag hade jag valt KTH över
SU, för att det är en bättre utbildning, helt enkelt.»
«Jag tog en paus någonstans där också, för det militära», fortsatte han under berättelsen om sin studietid –
«Jag ville bli luftvärn, och det blev jag.
En av våra uppgifter var att frakta ut en tiomiljonerkronorsdator ut i skogen för att göra beräkningar. En dator som idag skulle motsvaras av en tiokro­ norsminiräknare och som gick sönder varje gång man använde den.»
Vad var du i ditt förra liv? «Oj, jag har levt många liv bara i detta liv. Ett liv var när jag kombinerade universitetsstudier med att jag jobbade natt som underskö­ tare. Det blev en liten perspektivkrock när patient­heroinister kröp fram från sina hålor och hälsade på mig som en gammal vän, där jag gick en kvällsprom­ enad med flickvännen.» Hur kunde du plugga om du jobbade natt? «Ja... Det gick.» Ingen hemlighet spilld där inte.
Manneberg fortsatte berätta om sina liv. Förutom en tid som bar­ nafar till fyra småttingar har han även varit busschaufför. Jag frågade speciellt för er läsares skull, och ja – han var en man med glatt humör. Anledningen var:
«Man får det roligare om man själv är rolig.»
Manneberg har också hunnit stå som pristagare ett antal tillfällen. Tre gånger har han vunnit KTH:s pris för
Bästa Lärare (det måste gå ett visst antal
år innan man kan få priset igen, annars kan man tro att han hade haffat allihop).
Han har även fått Fysiksektionens pris kallat Fjäder i Hatten som belönar fram­ stående pedagogik – en fjäder för varje benämning. Göran Manneberg har fem
6 OSQLEDAREN #1 fjädrar fastsatta på den glittriga hatten.
Han har även mottagit Maskinsektion­ ens vandringspris som gestaltar en mo­ rot, en piska, och teknologen i form av ett tomt kärl som ska fyllas.
av glimtar i ögonen. «Moiréeffekt­ en upptäckte jag faktiskt själv». «På strumpbyxor?», frågade jag blixtsnabbt i syfte för att få lite saftigt skvaller. «På och de som alldeles uppenbart är in­ lämningsuppgifter. De roligaste frågor­ na är de om stora vetenskapliga bluffar.
Har du, O Manneberg du vise, något tips till studenterna?
Något annat som Manneberg är känd för inom sin lärarkarriär, är hans fantastiska nØlleföreläsning som han nu har gjort i 20 år för flertalet sek­ tioner. De flesta av er har säkert varit på en sådan. För er som inte vet, fungerar
Manneberg, drömläraren, där som världens hjälte där han snällt invaggar nØllan i djup förståelse och visar upp en del av den berömda pedagogik han har kommit att bli prisbelönad för. Folk har liksom, till och med börjat gråta och kastat pennan under den föreläsningen, för att den är så bra.
Fjädrar i hatten den tiden när busskurer hade ståltråds­ mönster», utan vidare notis om mitt instick. «Och kanske även på damstrum­ por, vid något tillfälle...»
Hur gör man för att få sin fråga bes­ varad av Fråga Fysikern TM ?
Hur kan du veta allt ifrån moirémön­ ster till hamsterpruttar? «Jag kan inte veta allt. Men jag har Wikipedia jag också.», tillade han med den lurigaste
–Jag svarar på nästan alla frågor jag får, förutom de alldeles för grova (bästa sättet att göra det på, bästa stället, etc.),
– Boken är bättre än läraren. Wiki­ pedia är faktiskt också bra (fast det kanske man inte får säga)! Lita inte på att någon annan ska lära dig – du ska lära dig! Högskoleläraren ska väcka in­ tresset och teknologen är den som ska lära in. Försök alltså själv.
Sedan var det dags för det vi alla har väntat på. Jag tittade honom djupt i ögon­ en och sade: Göran Manneberg. Berätta din mörkaste hemlighet. Han tänkte en stund innan han kom på det. «Jag är jätte­ slarvig med minustecken!»
OSQLEDAREN #1 7

1 OL
2
Håll koll på vad som händer på KTH! Anordnar ni evenemang man inte bara får missa? Då borde det såklart stå med i Osqledarens kalender! Maila osqledaren@ths.kth.se.
Osqledaren reserverar sig för eventuella fel i kalendern.
fesT sPex/TeATer närinGsliv/mässA viKTiGT Om Ths/KTh
övriGT
TisdAG
Kistan, IN
Gråttan, CL+W
Konsulatet, F
OnsdAG
TOrsdAG
META, Data
Bar Nymble
Idyllien, I
Kistan, IN
Hardox, Bergs [1]
META, Media oaSen, S
[2]
Mequa, IsT [3] fredAG T–Centralen, Flyg Smörjis, M
Björns, IsH Draget, K
Mequa, IsT
1) Ej varje vecka
2) Veckopubar på torsdagar, förutom efter löning då det är fredagspub.
3) Varannan vecka torsdag/fredag. Se festschema: http://bit.ly/QVjqzc
f s l
26
27
28 m 29 t 30 o 31 m 15 t 16 o 17 t f l
18
19
20 s t
21 m 22
23 o 24 t 25
15–20 – TenTAPeriOd #1
Kötta tentaplugg! Lycka till. Tänk på att ta det lugnt, och var inte douchebag:en som tar med prasslande mat till tentasalen.
20 – TenTAPuB nymBle
Fira eller sörj läsårets första tentor. Stor pub på Nymble, eller på de flesta sektioner som har egna tentapubbar.
22 – KårsTyrelsemöTe
25 – ssCO nOBellOTTeri
Sista dagen att köpa biljetter till SSCO:s nobellotteri där du kan vinna biljetter till Nobelbanketten! 50kr per biljett.
[http://nobellotteriet.org/]
25/10 – 6/11 – nnC värdreKryTerinG
25 okt – 6 nov – Ta chansen att vara med och fixa Nobel
Night Cap – årets fetaste fest!
[http://www.nobelnightcap.se/]
26 – KluBB nymBle
26 okt – Fira löningen med fest på Klubb Nymble.
28 – TemA nymBle: BArCrAfT
Släpp lös gamern i dig och kolla på StarCraft–matcher med en kall dryck i goda vänners sällskap.
30 – söKsTOPP Ths ledninGsGruPP
Sista dagen att söka till Projektledare Armada, Mottag­ ningssamordnare, och Head of THS International.
[http://www.ths.kth.se/]
m 12 t 13 o 14 t 15 o 21 t 22 f l
23
24 s t
25 m 26
27 o 28 t 29 f 30 f 16 l s
17
18 m 19 t 20 t f l s 4 m 5 t 6 o 7 t f l s
8
9
10
11
1
2
3
1–4 – BiOTeKniKdAGArnA
Bioteknikdagarna 2012, håller främst till på AlbaNova.
[http://www.bioteknikdagarna.com/]
2 – hAllOweensiTTninG isT
4 – TemA nymBle: BArCrAfT
5 – inGenjörer På CAmPus
Ingenjörer från Armadas huvudsamarbetspartners
Tieto och Vattenfall flyttar kontoret till Nymble.
8 – KårfullmäKTiGemöTe
8 – sen Kväll med ArmAdA
Talkshow inspirerad av «Sen kväll med Luuk» i en avslappnad miljö på stora scenen i Nymble.
[http://www.armada.nu/]
8–10 – OmsTArT KrexeT
Omstart för Livscoachen – eller lillebror ser dig
[http://www.krexet.se/]
9–12 – nymBle sTänGT för ArmAdA–riGGAnde
10 – juBileumsGAsque s
S–sektionen fyller tio och firar med jubileumsgasque!
[http://s–sektionen.se/]
13–14 – ArmAdA
Årets Armada går av stapeln, på temat 150 företag, 10 000 studenter. Armada banketten äger rum 13e nov.
[http://www.armada.nu/]
16 – uv–PuB, Björns – ish
22 – KårsPexeT Premiär
Premiär för Kårspexet På Gränsen – eller Vik-
ten av att pricksäkert formulera sin mening.
Omstarter 24 och 25 nov.
[http://www.karspexet.se/]
25 – TemA nymBle: BArCrAfT
28–29 – enw – Ths närinGsliv
Entrepreneurial Networking Week, en temavecka om entreprenörskap, innovation, och nätverkande.
[http://www.thsnaringsliv.se/]
30 – KluBB nymBle
30 – OvveGAsque, Björns – ish
l s o t f l s m t o t f l s m t l s m t o t f l s m o t f m t
25
26
27
28
29
30
31
21
22
23
24
17
18
19
20
13
14
15
16
9
10
11
12
7
8
5
6
3
4
1
2
1 – TemA nymBle: sånGArTävflAn
Årets upplaga av Sångartävflan går avf stapeln.
1 – Cl 10–årsBAnKeTT
CL firar tio år som sektion, och jubileumsveckan av­ slutas 1 december med en bankett.
[http://main.cl–sektionen.se/]
5–7 – Ol #2
OL#2 dimper ned i brevlådan.
7–10 – nymBle sTänGT för nnC
10 – nOBelBAnKeTT OCh nnC
Nobelprisen delas ut i Stadshuset, följt av banketten, och den officiella efterfesten Nobel Night Cap.
[http://www.nobelnightcap.se/]
13 – julfesT dOKTOrAnd–seKTiOnen
24 – julAfTOn
26/12 – 1/1– KwAnzAA
31/12 – nyårsAfTOn

TexT//CArOline ArKensOn & sArA edin fOTO//sArA edin
Regnet smattrar mot rutan och träden bugar sig för vinden utanför. På soffbordet på OL-kontoret står en fetaostsallad från
Bullens Café och i soffan sitter Gustaf Forsman, en datalog som började på KTH 2006.
Inlevelsefullt hukar han sig plötsligt och viftar bort något imaginärt över huvudet.
«De störtdök som japanerana under andra världskriget», förklarar han, «hela vägen från Osquars backe till E1».
N
ej, det är sällan enkelt att ta sig från sektionslokalen till föreläsningen med en fiskmås stördykandes (kamikaze–style) mot huvudet. Gustaf har drabbats av det upprepade gånger, senast i juni i
år. Under perioder när den dyker som djupast tar han ibland omvägar runt
Drottning Kristinas Väg. Risken är då inte lika stor att frisyren rufsas till av ett par fiskmåsklor.
«En gång, när vädret var ungefär som idag, bajsade den på mig också» berättar
Gustaf. När vi undrar om han är ett ut­ valt och ensamt offer skakar han lång­ samt på huvudet. «Jag är knappast en­ sam, en gång när gick jag upp i E–huset och kollade ner mot korsningen vid
Osquars backe där den brukade attack­ era såg jag att den störtdök mot andra männ iskor också».
Det är alltså fler som smakat på ilskan från fiskmåsarna. Fabian Wahl­ gren, median och näringslivschef på
THS, hade problem med fiskmåsarana under mottagningen förra året. Fabian var med i mottagningens festgrupp som fick problem när de skulle bära in öl­
//rePOrTAGe lådor och matkassar till sektionslokalen.
De samarbetade ofta två och två, en som bar öllådor eller matkassar och en som motade bort fiskmåsen.
«Det försenade arbetet efter­ som man var tvungen att skydda sig» berätt ar Fabian. Ibland kunde han en­ ligt egen utsago höra avgrundsvrål från löpande studenter från Osquars backe när han själv befann sig i tryggt förvar i sektions lokalen. När vi frågar om hans syn på fåglar förändrats sedan upplevel­ serna under mottagningen svarar han:
«Inte på fåglar, men på fiskmåsar. De
är avgrundsväsen som är placerade på jorden för att göra oljud, riva upp sop­ påsar och attackera människor.» på campus, äter vi även väldigt mycket.
Matrester som ligger och skräpar är mums för fiskmåsarna som då lär sig att det finns mat att hitta i området. Vidare trivs fiskmåsar i en miljökombination av höga hus och gräsmattor. Uppe på hustaken är deras bon väl skyddade från rovdjur såsom katter och grävlingar.
Dessutom har de god uppsyn över even­ tuella rovfåglar. I gräsmattan kan fisk­ måsarna finna föda i form av bl.a. dagg­ mask och harkrankslarver. Anders gör i sitt mail en notering vid «harkrankar», och avslutar med «Harkrankar är sådana långbenta, bevingade insekter som ofta kallas ‘pappa långben’. Deras larver lever på gräsrötter och finns ofta i hundratal på varje kvadratmeter gräsmatta.»
(Fräscht – skribents anm.)
– Fabian Wahlgren
Till skillnad från nere på gräsmatt­ an finns det uppe på taken inte mycket föda. Därför hoppar fågelungarna ner på marken redan innan de är flygfärdiga för att kunna finna mat på egen hand. Likt oss själva, vill fiskmåsen skydda sina un­ gar från sådant som kan skada dem, på­ pekar Anders. Då människan anses som ett hot mot ungarna dyker fiskmåsarna till attack. Detta brukar ske under en kort period i slutet av våren och början av sommaren, men kan även i sällsynta fall fortgå ända till augusti.
Varför väljer fiskmåsar att bosätta sig på ett ställe som KTH Campus? An­ ders Wirdheim, informatör inom Sver­ iges Ornitologiska Förening, förklarar att vi studenter kan vara en bidragande orsak. Eftersom många studenter rör sig
Som informatör inom SOF får
Anders Wirdheim varje sommar en mängd frågor om just fiskmåsar. Oftast
är folk arga och vill att fiskmåsarna ska skjutas. På frågan om hur man ska göra för att undvika fiskmåsarnas återkomst ytterligare ett år svarar Anders att
OSQLEDAREN #1 11 10 OSQLEDAREN #1

– Gustaf Forsman
12 OSQLEDAREN #1 OSQLEDAREN #1 13

//rePOrTAGe man först och främst får försöka se till att hålla rent på campus från matrester.
Ett annat sätt kan vara att skaffa en konstgjord uv som placeras på taket.
«Dessa uvar måste dock flyttas runt på taket regelbundet (minst en gång i veck­ an), annars lär sig måsarna att de är fejk och struntar i dem.» Det leder oss till
den stora frågan – är Akademiska Hus, som ansvarar för byggnaderna, redo att försöka sig på detta för att skona oss alla från fortsatta fiskmåsattacker?
I ett samtal med Ulf Hultgren på
Akademiska Hus får vi reda på att jo, detta har redan försökts, bara det att fiskmåsarna till slut lär sig att uvarna inte är riktiga och ser dem istället som ett trevligt ställe att sitta och chilla på.
Som svar på den halvt konstaterande frågan «ni har i alltså i alla fall försökt?» utbrister Ulf «För sjutton! Vi har försökt jättelänge!» De ilskna fiskmåsarna på campus är för Akademiska Hus ett välkänt problem, som är återkommande
år efter år. Ulf understyrker flertalet gånger vilket stort problem det är att ha arga fiskmåsar som attackdyker efter folk. Det finns dessutom inte bara ett bo på campus. Förutom det på Osquars
Backe har fiskmåsar bosatt sig vid Förs­ varshögskolan och i en hängränna till­ hörandes kontoret för Akademiska Hus på Drottning Kristinas Väg. De på Aka­ demiska Hus får ta en annan utgång un­ der fiskmåsarnas krigsföringsperiod och det går heller inte att gå upp på tak för att utföra jobb där fiskmåsarna häckar.
De störtdyker nämligen direkt när tak­ luckan öppnas. Måsarna blir dessutom som värst när ungarna hoppar ner på marken, för det är då de försöker förs­ vara dem som mest.
O
kej. Så fuskuvar var tydli­ gen inte ett vinnande koncept.
Vad mer har gjorts? «Vi har ju gjort en jäkla massa, men hur vi än vrider och vänder på det har folk synpunkter.» När de har kontaktat och tagit hjälp av Stockholms Skadedjurs­ grupp blir de anklagade av studenter för att vara djurplågare – «djur ska få leva» – och Försvarshögskolan reagerade med att fråga om de har licens för att plocka bort fåglarna. «Men någon sådan licens behövs inte», säger Ulf. Fåglarna får inte skjutas, men ett försök har gjorts med att hacka hål i samt flytta på
äggen. Det kan fungera en kort period, men hur som haver kommer fåglarna likt förbannat tillbaka till samma ställe varje år. Akademiska Hus får en del arga mail, från båda parter, där «tio är emot, tio är för». Även fast det är ett stort problem med fiskmåsarna och även fast de återkommer år efter år, säger
Ulf Hultgren ändå att «det brukar vara ett snabbt övergående problem. Så fort ungarna är borta drar fiskmåsarna.»
När salladsburken står tom och klockan börjar närma sig 13 beger vi oss ut i ovädret. Paraplyerna vänder sig ut– och–in och Gustaf tar oss till platsen där han senast blev attackerad. Under den här årstiden bor de inte längre kvar. Tack och lov, men Gustaf stannar och ser upp mot himlen ändå. «Ibland, ofta på våren, brukar jag se den cirkulera däruppe», säger han.
• Det latinska namnet Larus Canus betyder «grå mås»
• Fiskmåsen är en fågel med ut­ breddningsstatus «vanlig» både i
Sverige och resten av världen, men den går inte att finna i Antarktis.
• Vikten ligger runt 350 gram, och vingspannet sträcker sig mellan 100 och 108 cm.
• Fiskmåsarna kan leva i upp till 30 år
• Med en flyghastighet på 50–80 km/h kan de flyga över tusen km på ett dygn.
källa: Svenska Djurskyddsföreningen
Sandberg
Nybrogatan 9, Stockholm
08-679 90 20, www.examensring.com
mån - fred 10-18, lörd 10-15
Ingen ska behöva leva på nudlar. Därför får du som ICA-student bra rabatter på mat, ett bankkort utan kostnad och billigare försäkring. Plus rabatt på böcker.
Och träning. Och dubbel bonus på ICA. Och…
Helt enkelt bättre villkor för dig som pluggar.
Så är du mellan 18 och 30 år och läser vidare efter gymnasiet?
Ansök och läs mer på ICA.se/student eller Facebook. 100 spänn väntar redan på kortet när du får det.
14 OSQLEDAREN #1

//inTervju
PER–vIKTOR BRYNTESSON:
THS FICK I SOMRAS TVå nyA uTBILDnInGSBEVA-
KARE – TVå STuDEnTER SOM På HELTID äR AR-
VODERADE FöR ATT SKöTA STuDEnTERnAS TALAn
I uTBILDnInGSFRåGOR GEnTEMOT KTH. DE HETER
SARA BLOMqVIST OCH PER–VIKTOR BRynTESSOn,
Per–Viktor Bryntesson är 25 år, och har gått Civilingenjör och lärare med inriktning mot fysik sedan 2008. Han är tillsammans med Sara Blomqvist en av av cheferna för utbildningsinflytande på
THS. Per–Viktor har engagerat sig my­ cket i arbetet med pedagogiskt utveck­ lingsarbete och har mycket kontakt med de olika skolornas grundutbildningsan­ svariga.
Per–Viktor är uppsluppen och märkbart engagerad när vi träffas på
THS kårhus Nymble. Efter en stunds skämtsam konversation om hans hemort Vargön, som enligt redogörelse inte är en ö och helt saknar vargar, riktar vi vårt fokus mot hans uppdrag som ut­ bildningschef. Han har tillbringat mor­ gonen med att läsa ett dokument från
Chalmers som förtydligar vilket ansvar kåren och universitetet har rörande kvalitetssäkring av utbildningen.
– Finns det ingen ansvarig så sker ingenting. Det bara är så. Därför är det jätte bra att man kan peka någonstans och säga vem som är ansvarig, när någonting inte gjorts, förklarar Per–
Viktor. Han vill att vi på KTH får ett liknande dokument som de har på Chal­ mers, så att det finns snabba svar på var man ska gå med sina frågor och förslag.
Det skulle förtydliga hur relationen mel­ lan KTH och THS egentligen ser ut, me­ nar han.
Efter fyra år på programmet Civil­ ing enjör och lärare påbörjar nu Per–Vik­ tor ett år i studenternas tjänst. Kommer hans lärarutbildning hjälpa honom i sitt uppdrag som utbildningsbevakare?
– Det man får framför allt är en förståelse för att utbildning är någon­ ting vetenskapligt, fastställer Per–Vik­ tor engagerat, och det märkts att vi nu kommit in på ett område som ligger honom varmt om hjärtat. Han berätt­ ar om studier som påvisat varierande effektivitet för olika undervisningsme­ toder, och om att han skulle vilja att fler lärare hade ett lika vetenskapligt gångssätt i sin undervisning, som i deras egen forskning.
Problemet med att vetenskapligt utvärdera utbildningarna, förklarar
Per–Viktor, är att kursutvärderingen ti­ digare gjorts på vitt skilda sätt på KTHs olika institutioner. Det gör det omöjligt att på ett storskaligt sätt följa hur nya grepp i undervisningen påverkar resul­ taten. Därför har det nu tagits fram en standard för hur kursutvärderingen ska skötas. Dokumentet har tagits emot väl av KTH, och Per–Viktors förhoppning är att det nu ska börja användas av såväl sektionerna som institutionerna.
– Det är någonting allmänt i hög­ skolevärlden, och kanske i världen i allmänhet, att det är lätt att utvärdera men svårt att sätta sig ned och fråga sig hur man kan förbättra en verksamhet som inte fungerar. D et är en stor del av den standarden som vi tog fram. Vi ska kunna ge konkreta förslag, till exempel att införa seminarium eller att lägga ut föreläsningsanteckningar på internet.
När nästa kursomgång startar kan vi se­ dan gå tillbaka och se vad som hänt har med förslagen. Det ska vara ett naturligt led att när man håller i en kurs jobbar man också med att utveckla den.
Han tar upp Kommunikation och me­ dia som exempel på en väl upplagd kurs, och berättar att han tillsammans med andra drev en framgångsrik kampanj för att läraren Henrik Åhman skulle tillde­ las pris på deras sektion. Han tar upp de välordnade seminarierna som någonting som utmärker kursen gällande pedago­ giska framsteg.
– Bra seminarier är någonting säll­ synt, och någonting fantastiskt när det faktiskt funkar.
//inTervju
OCH OSqLEDAREn HAR TRäFFAT DEM BåDA FöR
ATT SE VAD DE HAR FöR VISIOnER, PLAnER, OCH
VAD DE EGEnTLIGEn äR FöR TyPER.
TexT//huGi ÁsGeirssOn fOTO//PhiliP wessmAn
SARA BLOMqvIST:
Sara Blomqvist är den ena av två chefer för utbildningsinflytande på THS.
Hon började på Kemivetenskapspro­ grammet 2008, är 24 år och kommer ur­ sprungligen från Ljusdal. Sara har hittils lagt mycket tid på doktorandfrågor samt sitt engagemang i KTHs ledningsgrupp och Jämställdhetskommittéen.
andra kanske inte kunnat se. Hon berättar att en stor del av jobbet som programansvarig student handlar om att förbättra kursutvärderingar. Men när frågor om kvalitetsäkring kom upp i skolledningen, så märkte hon att de ansvariga ofta inte kände till det arbete som redan gjorts, ens då det var samma typ av frågor som behandlades – vilket
Sara tror kan ha sin grund till viss del i att KTH är en väldigt stor organisation.
– Det är spännande att se hur det fungerar bakom kulisserna, säger Sara entusiastiskt.
Hon pratar om sin tid som student­ ambassadör under det Internationella kemiåret 2011, men jag antar att det stämmer lika väl för hennes nya jobb som utbildningsbevakare. Sara satt med i gruppen som skulle lägga upp strate­ gin inför Kemiskolans stora marknads­ föringskampanj. Samtidigt var hon pro­ gramansvarig student, och är just nu
även skolledningsrepresentant.
Sara är i början av sitt verksamhetsår när vi har intervjun, och just nu handlar mycket om förberedande arbete. Kår­ styrelsen har fastställt en verksamhets­ plan, och nu är det upp till henne och de andra i ledningsgruppen att leva upp till den.
– Som programansvarig jobbar man med de enskilda kurserna, medan strukturen beslutas om i ledningsgrup­ per och strategiska råd. Ibland ser man hur de inte pratar med varandra, kon­ staterar Sara.
Kombinationen av uppdrag gjorde att hon uppmärksammade saker som
– Vi tittar på vilka puckar vi har att fortsätta på från förra året. Sen har jag
ägnat mycket tid åt att läsa rapporter för att kompetenshöja mig själv, så att jag har något att luta mig mot. Hur funkar det till exempel att vi får massa pengar från högskolan? Vad är vår ber­ oendeställning?
Det hon syftar på är att KTH be­ kostar den utbildningsbevakning som
Sara driver i kårens regi. Enligt bestäm­ melser ska studentrepresentanter sitta i alla ledningsgrupper och strategiska råd, men det har tyvärr inte alltid fungerat så, beklagar hon. Det är någonting hon vill jobba mycket med, att förbättra kon­ tinuitet i studentrepresentationen.
När det gäller hennes egen utbild­ ning vill hon lyfta fram Kemisk reak­ tionsteknik, som hon läste året innan hon började jobba på kåren.
– Den var mycket baserad på labbar och inlämningsuppgifter, men hade väldigt få föreläsningar. Istället löste vi problem i övningssalen där vi satt och räknade under lektionstid, så man var väldigt aktiverad.
Att kurser aktiverar studenter under föreläsningar och övningar är vik­ tigt, men hur arbetar KTH för att upp­ muntra en sådan utveckling?
– Ett exempel är resursfördelningsut­ skottet, där jag sitter. Jag blev jätteglatt
överraskad över vad de gör där! Det dis­ kuteras mycket hur man ska använda pengarna på bästa sätt för att förbättra pedagogiken, och man märker att det händer saker!
16 OSQLEDAREN #1 OSQLEDAREN #1 17

//Ths uTBildninG
Har du någonsin funderat över hur KTH är uppbyggt, vilka möjligheter till inflytande vi som studenter har i högskolans organisation och vad utbildningspåverkan egentligen betyder? Tråkiga och osexiga ord, kan man tycka, men vänta – byt inte sida! För det handlar om dig .
THS Centralt hanterar; här tas de stora, strategiska besluten som påverkar alla på hela KTH, inklusive dig. Skolnivån består till stor del av en ledningsgrupp och ett strategiskt råd och behandlar frågor som är begränsade till den en­ skilda skolan. Programnivån är den som du som enskild student oftast kommer i kontakt med, här diskuteras alla frågor som är specifika för ditt program.
Utbildningspåverkan är all verk­ samhet som syftar till att utveckla ut­ bildningen på KTH. Det kan vara allt från att du som enskild student ber din föreläsare skriva tydligare på tavlan till att THS som studentkår lobbar för högre krav på pedagogik hos de som under­ visar vid högskolan.
Om man kollar på KTH:s organisa­ tion finns här 4 615 anställda, 13 363 helårsstudenter och 1 732 doktorander, totalt nästan 20 000 personer (typ lika stort som Enköping) fördelade över tio skolor med olika ämnesområden. Som enskild student kan det vara svårt att få en överblick över organisationens struk­ tur och veta vem som ansvarar för vad och vilka typer av frågor som behandlas var. Därför tänkte vi se om inte vi kan reda ut den härvan lite åt dig.
På KTH bedrivs utbildningspåverkan huvudsakligen på tre nivåer: central
nivå, skolnivå & programnivå. Cen­ tral nivå är den verksamhet som vi på
I THS begynnelse, i början av 1900– talet, var de formella möjligheterna för studenterna att påverka KTHs under­ visning mycket begränsade, och kåren tvingades i vissa fall gå hela vägen upp till kungen med sina klagomål. Detta
Det var högst ineffektivt och fungerade endast vid ett fåtal tillfällen. Idag ser situationen som tur är betydligt mer positiv ut. Genom åren har THS och
KTH utvecklat ett nära samarbete som idag ger studenterna en självklar röst vid lärosätet.
Många gånger är dock studenter inte med när besluten formellt fattas, det skulle till exempel vara bökigt att stå och hänga över axeln på rektorn hela dagarna när han skriver på beslut på sitt kontor. Istället finns det ofta ett så kallat beredande organ som har som up­ pgift att utreda frågan och komma med ett utlåtande om hur de tycker rektor borde bestämma och varför. Här sitt­ er representanter både från fakulteten
(lärarna) och studenterna, vilket gör att beslut kan förankras på såväl central– som lokal– och programnivå.
Studentrepresentanter från alla tre påverksansnivåer samlas under nam­ net THS Utbildning och enkelt uttryckt kan man säga att detta är länken mell­ an studenterna och högskolan (i frågor som rör utbildningen). THS Utbildning leds av THS Chefer för Utbildningsin­ flytande (CFU – uttalas «cii–eff–juuh»).
Vi för också studenternas talan person­ ligen i många centrala råd, men har även delegerat vissa centrala organ till in­ tresserade studenter – t.ex. befordrings­
ärenden behandlas av dessa.
På skolnivå representeras stu­ denterna av engagerade studenter från de sektioner som finns representerade på respektive skola. Vissa skolor har en­ dast studenter från en sektion under sig, som Skolan för Bioteknik. Andra har be­ tydligt fler, Skolan för Teknikvetenskap har t ex fyra sektioner knutna till sig.
På den här nivån behandlas frågor gäll­ ande såväl skolans utbildningprogram som forskningssatsningar. Diskussioner som kan vara extra intressanta för stu­ denter är t ex de kring studiemiljö, lärar­ tillsättningar eller nya kurser.
18 OSQLEDAREN #1 illustration: karl bolmgren
Programnivån sköts i sin tur helt av sektionerna. Organisationen ser lite olika ut på de olika sektionerna men det finns på alla sektioner förtroendevalda som sysslar med utbildningspåverkan, ofta kallade SNO och PAS. De här repre­ sentanterna har nära kontakt med den programansvarige läraren och ser till att studenter får vara med vid kursutvärder­ ing och –utveckling. Som en länk mellan programnivån och central nivå samlas programrepresentanter i Utbildnings­ rådet, som leds av CFU. Prata gärna med de förtroendevalda på din sektion för att få veta mer om arbetet.
Slutligen – all studentpåverkan på
KTH sker utifrån från vad enskilda stu­ denter tycker och tänker, vilket gör att din röst faktist räknas. Oavsett om det handlar om att du ber din föreläsare att skriva med svart istället för röd penna, eller är med och tar fram KTH:s visions­ dokument Vision 2027. Så tyck till!
SARA BLOMqvIST OcH
PER–vIKTOR BRYNTESSON
Ths uTBildninG är ths samlingsnamn för allt inom ths som har med utbildningsrelaterade frågor att göra. i varje nummer av ol berättar per–viktor bryntesson och sara blomqvist, chefer för utbildningsinflytande på ths, ett
ämne som har med just din utbildning att göra.
THS har sedan länge kämpat för att pedagogik måste vara en självklar del av utbildningen för en lärare på KTH. under föregående versamhetsår skrevs anställningsordningen om vid KTH och kraven på pedagogik hos lektorer och professorer skärptes.
Tidigare har 15 hp högskolepedagogik krävts vid befordran från lektor till professor men vid nyanställning fanns inga sådana krav. Sedan årsskiftet måste skolchefen vid anställning av någon som saknar dessa 15 hp skriva in i anställningsavtalet en plan för när utbildningen ska vara genomförd, och då inom rimlig tid.
För att anpassa KTHs läsårsindelning till övriga högskolesverige och CSns regler kring studiemedel tvingades KTH under förra året lägga om sitt läsår. Då undersöktes många olika sätt att förlänga höstterminen, varav ett alternativ var att minska till en veckas mottagning innan terminen börjat, som då dessutom skulle vara omtentavecka. när detta lades fram för studenter via THS hemsida märktes en stark vilja att behålla mottagningens två veckor, många hänvisade till hur mycket mottagningen betyder för att få en bra start på sin studietid på KTH. Tack vare detta ändrades förslaget så att mottagningen fortfarande består av två veckor innan ordinarie termin drar igång.
under våren arbetade utbildningsrådet, där alla sektioner finns representerade, fram tre dokument med gemensamma ramar kring hur vi ska jobba med kursutvärderingar och studentrepresentation på skolnivå. Syftet är att bli mer enade i vårt påverkansarbete gentemot KTH och skapa högre kontinuitet i arbetet. Dokumentet för kursutvärderingar tar till exempel upp studenternas delaktighet i utforming av kursenkäter och vikten av kontinuerlig kommunikation/utvärdering mellan lärare och studenterunder kursens gång. Genom att alla sektioner samlar sig kring gemensamma arbetssätt kan THS föra en starkare och mer enad röst gentemot KTH.
OSQLEDAREN #1 19

hp
TexT//huGi ÁsGeirssOn illusTrATiOn//KArl BOlmGren
Strax innan jul 2011 kom ett mail från anställda på ECE–skolan till kårens utbildningsansvariga. Enligt ett nytt förslag skulle studenter behöva särskilt tillstånd för att få läsa kurser utöver de som ingår i ens program, och de flesta studenter skulle nekas att läsa valbara kurser. De anställda på ECE– skolan uttryckte oro över att kurser skulle behöva läggas ner och framförde kritik mot att KTH med ett sådant beslut skulle bli ett mindre attraktivt lärosäte. En professor ville diskutera om förslaget stred mot KTH:s första uppgift – att utbilda – och om det var förenligt med skolans värderingar. De uppmanade nu kåren att ingripa.
V
i blev lite tagna på sängen» säger Johan
Alvfors, som då var en av cheferna för utbildn­ ingsinflytande på kåren. «Det är rätt så roligt att de vänder sig till oss. Det visar ju att andra kanaler inte fungerar!» Van­ ligtvis är kåren väl insatt i alla förslag som påverkar studenter, men den här gången hade beslutet kommit från administrativt håll, där det inte finns kårrepresentanter.
Vad fanns det för skäl till att föreslå en sådan inskränkning? Osqledaren har fått ta del av det ursprungliga utkastet.
I det beskrivs två faktorer – genom­ strömning och ekonomi.
KTH är ett programuniversitet och får en summa pengar för varje utbild­ ningsplats. Inga ytterligare pengar fås för studenter som läser extrakurser. Om en student på kemiprogrammet vill läsa en kurs i filosofi, så måste kursen betalas med pengar från kemiskolans utbildn­ ingskassa. Om studenten däremot väljer att läsa en fristående kvällskurs i filosofi på ett annat universitet, så utgår en betalning från staten till det lärosätet.
20 OSQLEDAREN #1
//GrAnsKninG
Den andra faktorn är genomström­ ningen, och beskriver hur många av de studenter som börjar på KTH som fak­ tiskt utexamineras, och på hur många
år de blir klara. På tekniska universitet runt om i landet har låg genomström­ ning länge varit ett huvudbry, och att hindra studenter från att läsa extra­ kurser skulle alltså uppmuntra dem att avsluta sina studier i tid.
I februari 2012 publicerades en ar­ tikel i Osqledaren där THS tog avstånd från förslaget. «Slut på valfriheten!» var artikelns varnande undertitel. Det var tydligt att förslaget inte hade student­ ernas stöd. I en kommentar på THS hemsida gav tidigare kårordförande Ivan
Milles uttryck för mångas frustration med orden «Min utbildning är en segel­ båt som ska styras till ett mål. Inte en jävla kanonkula.» Kåren hade visat sitt missnöje, och många vågade nog hoppas på att förslaget skulle dras tillbaka.
Det blev inte som kåren ville. Efter några månader av tystnad från KTH, togs beslutet i april 2012 och kungjordes för allmänheten kort därefter. En sak hade dock förändrats. När beslutet kom hade de ekonomiska faktorerna strukits.
Ekonomin nämndes över huvud taget inte som en bakgrund till beslutet.
Varför hade argumentet om ekonomi försvunnit? Ekonomi är en fråga om prioriteringar. Om KTH hade velat framstå som värnande om bredd­ ning och individuell utveckling, så hade en budget antagligen kunnat anpassas därefter. Exempel på det går att finna på andra universitet.
säkra på sin utbildning är valfriheten en viktig ventil, förklarar Staffan.
Under månaderna efter beslutet växte protesterna. Frågorna var många, och kritiken var i svidande. Hur kunde
KTH ta ett så inskränkande beslut utan belägg för dess effektivitet? Dessutom hade beslutet tagits i de administrativa nätverkens maktkorridorer, utan när­ varande studentrepresentanter. Många fingrar pekade på högskolelagen, som fastslår att «studenterna har rätt att vara representerade när beslut fattas ell­ er beredning sker som har betydelse för utbildningen eller studenternas situa­ tion».
Chalmers har valt att tillåta extra­ kurser, och skillnaden i retorik mellan de två universiteten är slående. Sam­ tidigt som studenterna på KTH börjar tala om att de behandlas som löpande– band–ingenjörer, så går Chalmers i mars ut med en stor reklamkampanj. Vita bokstäver på svart bakgrund uppma­ nar den sökande att bli det de aldrig har drömt om. Slutklämmen? «Vi tror det är viktigare att erbjuda en skolmiljö där du söker, hittar och utvecklar dina dröm m­ ar. Välkommen till Chalmers.»
Från KTH gavs inga förklaringar till varför man inte längre talade om ekonomin. Istället ville man peka på en enda faktor som avgörande för att beslutet togs. Genomströmningen. Om valfriheten minskades, och studenter slutade ta breddningskurser, så skulle de bli klara i tid. På kåren lät reaktionerna inte vänta på sig. Vilka belägg fanns för rektorns resonemang? I diskussioner med kåren hade KTH inte lagt fram några bevis eller undersökningar som stödde deras tes.
Representater från kåren kon­ taktade Staffan Andersson vid Uppsa­ la universitet som forskar om genom­ strömning i högre utbild ning. Han menar att låg valfrihet snarare kan vara negativt för genom­ studenter för att realisera sina mål. Bara utbildningar som perfekt matchar studentens förväntningar kan gynnas av minskad valfrihet. För dem som inte är helt
Det gick rykten om att studenter på vissa program redan nekats extra­ kurser, medans andra skolor sades ogilla beslutet och tänkte strunta i rekommen­
dationerna. Skulle studenters möjlighet att bredda sig nu bestämmas av vilket program de gick på? Kårens utbildnings­ ansvariga ringde runt till de olika skolor­ na för besked, och fick vitt skilda svar.
Ryktena bekräftades – det fanns ingen enighet i frågan.
För att dämpa de spekulationer och den oro som rådde, så valde rektor Pe­ ter Gudmundson att publicera ett öpp­ et brev på THS hemsida. Beslutet var egentligen bara ett förtydligande av de regler som redan gällt på KTH, menade
Gudmundson. I kommentarsfältet var studenterna skeptiska och ställde frå­ gan, varför ta ett beslut om man inte vill ändra på något? Många menade
OSQLEDAREN #1 21

att det var en praxisförändring. Tidigare hade regleringen av valbara kurser varit otydlig och möjliggjort fri registre­ ring, men beslutet fastställde att bara de grundutbildningsansvariga ­ 15 till antalet ­ kunde godkänna registrering på valbara kurser. Detta skulle dessutom endast göras om särskilda skäl förelåg
­ en tolkningsfråga som kunde leda till olika behandling.
P eter Gudmundson tycker inte att det är en praxisförän­ dring. Han menar att ansvaret hela tiden legat på grundut­ bildningsansvarig. Att undantag alltid ska godkännas av denna är alltså bara ett förtydligande, men det innebär inte att de personligen ska behandla alla ärenden. Rektorn är osäker på om beslutet kommer få delegeras till kansli­ erna, men menar att beredningen av beslutet alltid kommer att ligga där.
Varför försvann de ekonomiska argumenten när beslutet togs? Peter
Gudmundson säger att han inte har någon bra förklaring till det, men vill påpeka att om alla läser mycket mer än det utbildningen innehåller, får det som konsekvens att färre kan komma in och läsa på KTH. Han tycker att det är fråga om en avvägning. “Det är ju inte så att vi går med förlust för att vi erbjuder extra kurser. Det är en balans mellan att ha fullständig frihet och att erbjuda nya studenter studieplatser” säger Gud­ mundson.
komm er anses goda nog för att bli be­ viljad extra kurser, och hur bär man sig
åt för att ansöka? På kåren sitter nu nya utbildningsbevakare, Sara Blomqvist och Per­Viktor Bryntesson, och de vill gärna höra från studenter som får prob­ lem med att bli beviljade kurser.
Per-Viktor förklarar att i ideal­ fallet skulle studenter få välja vilka kurs­ er de ville, men att det nu handlar om att försöka göra det bästa av situationen.
V
ad tycker rektorn om att studenter skulle kunna nekas kurser på olika grunder, beroende på vilken skola de tillhör? När vi sett konsekvenserna av beslutet kan Peter Gudmundson tänka sig att ompröva det. “Fungerar något dåligt, då försöker vi alltid göra någon­ ting åt det. Skulle det visa sig att det
– Peter Gudmundson
För kåren handlar det nu om att försöka hitta en kompromiss. Det första steget är att se till att skolorna tar sina beslut på samma grunder. Efter att
Per­Viktor lyft frågan på ett möte med grundutbildningsansvariga gjordes en
överenskommelse. I samarbete med ut­ bildningsrådet ska han och Sara arbeta fram fallstudier över situationer där grundutbildningsansvariga förväntas godkänna eller avslå en ansökan.
här får stora konsekvenser, då får vi ta förnyad ställning.” Gällande bredd ning vill han också poängtera att han är positivt inställd till det. “Inom rimliga gränser tycker vi också att studenterna ska kunna ha möjlighet att läsa kurser utöver programmen om utrymme finns.
Men det får inte sättas i system, det är inte en biljett till eviga studier.»
“När vi lyfte frågan om språkkurser med de grundutbildningsansvariga tyckte de det var självklart att bevilja sådana för studenter som skulle åka utomlands” berättar Per­Viktor. “Så vår uppgift är att bevaka att det efterlevs.”
Men hur blir det med andra breddnings­ kurser?
“Vi vill att när man har nått kraven för examen, då ska man ta ut den. Se­ dan kan man läsa fristående kurser efter det”, förklarar han. Genomströmningen
är någonting som Peter Gudmundson ofta tar upp. På frågan om vilka belägg som finns för att genomströmningen skulle förbättras med dessa riktlinjer, svarar rektorn att han inte har några siffror eller utredningar att ta fram, men vill mena att grunden bygger på erfaren­ het.
Enligt beslutet har de nya rikt­ linjerna nu börjat gälla. Vilka blir de praktiska konsekvenserna? Vilka skäl
22 OSQLEDAREN #1
//GrAnsKninG
På lång sikt vill kåren ha en betydligt
ökad valfrihet på KTH. Visionen är att
15 % av utbildningen ska bestå av val­ bara kurser. Den siffran är det inget pro­ gram som kommer upp i.
Någonting som kan te sig under­ ligt i sammanhanget är att KTH har en liknande vision på lång sikt. I Vi­ sion 2027, ett långsiktigt strategidoku­ ment, talas det om individualiserade utbildningar. «År 2027 sätter KTH den studerande i centrum för utbildningen.
Lärartätheten per student har ökat, och fler möjligheter ges till individualiserad utbildning.»
V ackra visioner målas gärna upp, men glöms senare tyvärr ofta bort. Nu finns vi­ sionen på pränt. På så sätt är
Vision 2027 väldigt bra, förklarar Johan
Alvfors. «Det är KTHs eget visionsdoku­ ment, och samtidigt är de på väg åt ett helt annat håll. Besluten är tagna i fel ordning. Om alla program hade haft de valfria poäng som kåren efterfrågar, så hade beslutet varit rimligt», tycker
Johan.
«Jag tycker att KTH generellt har stor respekt för vad studenter tycker, men det finns en förändringströghet», förklarar han. «Vi är en väldigt decentral­ iserad organisation. Det gör att man inte förändrar saker så snabbt. När någon väl har fått igenom en förändring så orkar man inte försöka kämpa tillbaka det.»
Ett beslut på svaga grunder, där ingen enighet finns – varken i varför det har tagits, eller hur det ska imple­ menteras. Addera till det förändrings­ trögheten hos en decentraliserad or­ ganisation, och hastiga beslut blir svåra att återkalla. Vision 2027 målar upp en bild av program med hög valfrihet, men innan visionerna blir verklighet kvarstår
Även Peter Gudmundson vill poängtera att programmen på sikt ska tillåta större valfrihet. «Jag håller helt med om att programmen ska ha en större andel valfria poäng och att detta bör vara huvudvägen mot valfrihet och möjlighet att ta breddningskurser. Man måste dock ha respekt för att det tar tid att omarbeta utbildningsprogram.»
Visionen är alltså att öka valfriheten på programnivå, men samtliga inblandade vet att det kommer ta tid. Trots det väljer KTH att begränsa valfriheten inn­ an programmen anpassats efter visionen. Varför var det så bråttom att genomföra förändringen? Argumenten sades först vara ekonomi faktum; beslutet innebär minskad valfri­ het i dagens utbildning. Ansvaret ligger på KTH, men viljan till förändring och kraften som krävs behöver komma från studenterna. Är det rimligt att begränsa valfriheten, innan man uppnått tillräck­ och genomströmning.
Men när KTH i det slut­ giltiga beslutet helt har lyft ekonomin från bordet och genomströmningsar­ lig valfrihet på programnivå? I slutändan
är det vi som köper vår egen utbildning med skattemedel, och om KTH inte in­ ser att valfrihet och bredd är en priorit­ erad fråga, så kanske vi köper den någon gumentet saknar bevis, finns plöts ligt ingen bakgrund kvar.
annanstans. Vad sägs om Chalmers?
När Johan Alvfors får frå­ gan om varför han tror beslutet fått ligga kvar, trots detta, så spekulerar han i att det kanske trots allt handlar om ekonomi.
Han funderar sedan en vända till.
OSQLEDAREN #1 23

//KröniKA
9 människor tillåts kombinera ämnen som
D
et är en solig dag i Stanford.
Året är 2005, och hundratals nyutexaminerade studenter i akademiska dräkter sitter på en borggård och väntar spänt. Deras sista föreläsning ges av den numer fram­ vid första anblick kan verka vitt skilda.
Ett tydligare exempel på veten­ skap och konst är svårfunnet. Samtidigt
är KTH, med just de orden skrivna på ciplinära klimat som idag genomsyrar teknik och forskning. Obligatorisk val­ bar breddning – kontrasten till KTH skulle inte kunna vara större. Samtidigt dagdrömmer man om att KTH år 2027 ska bli en nordeuropeisk motsvarighet till skolor som Caltech, men till synes utan den breddning som är en del av de­ ras framgångsrecept.
lidne Steve Jobs, grundaren av Apple och en av vår tids mest ikoniska innovatörer.
Han börjar sitt tal, och är väl medveten om att de unga människor han har fram­ för sig är bland de smartaste i landet. De har precis avslutat en avancerad utbild­ ning som kommer tillåta dem att ligga i framkant när framtidens landvinningar ska göras. Men det är inte vad Steve Jobs tal ska handla om. Istället pratar han om någonting helt annat. Han pratar om nyfikenhet, kalligrafi och om valbara kurser.
Intuition hade fått honom att re­ gistrera sig på en kurs i kalligrafi på uni­ versitetet. Han lärde sig om typsnitt, om hur avstånd mellan bokstäver ska vari­ eras och om vacker typografi. Det var en sällsam blandning av konst, historia och hantverk som verkade vara långt bort från teknik och vetenskap. Det fanns ing en förhoppning om att det skulle leda till någonting speciellt. Men tio år sen­ are, när den första Macintosh– datorn togs fram, så kom kalligrafin fram ur det undermedvetna. Steve Jobs nya
Macintosh blev den första datorn med stöd för olika typsnitt och vacker for­ matering. Det ledde så småningom till en dominerande ställning i de kreativa brancherna, och resten är historia. Så är det med innovation, den föds ofta ur en korsbefruktning som bara är möjlig då sina anrika väggar, på väg åt motsatt håll. Det beslut som nu börjar gälla fast­ slår riktlinjen att studenter endast ska läsa de kurser som ingår i deras program.
Undantag ska bara göras om särskillda skäl föreligger. Samtidigt vill rektorn lugna dem som kritiserat beslutet, och menar att KTH har en tradition av att vara generösa i detta avseende. Beslutets formuleringar skvallrar om någonting annat.
Undantag. Särskilda skäl. Särskilt godkännande av grundutbildningsan­ svarig. Låter det som att beslutet är gjort med den generösa traditionen i åtanke?
Låt oss åter vända blickarna mot det stora landet i väst. På elituniversitetet
California Institute of Technology, eller
‘Caltech’, förväntas alla studenter läsa ett baspaket med grundkurser. I detta ingår ett antal obligatoriska poäng att lägga på någonting kallat menykurser .
De är utformade med breddning i
åtanke, och syftet är att introducera studenterna till ämnen de inte annars skulle ha läst. Det är inte ens tillåtet att ta menykurser inom ens huvudsakliga studieområde. Utöver dessa kurser finns ett gediget krav på kurser i humaniora, som väljs från en lång och mångsidig lista. Syftet, enligt universitetet, är att förbereda studenterna för det interdi­
Restriktivare riktlinjer för val­ bara kurser ska öka genomströmning­ en, sägs det. Men var finns beläggen, och varför används en så trubbig och svepande metod? Om genomströmning­ en verkligen är det man vill komma åt så kan man formulera sig annorlunda. Låt mig komma med ett förslag. Så länge studenten ligger i fas med sin utbild­ ning, och flyttar upp genom årskurserna som planerat, så ska praxis vara att god­ känna registrering på ytterligare valbara kurser. Undantag från detta bör endast göras då studenten tidigare tagit extra­ kurser som inte avslutats. Skulle det inte vara lika effektivt för att säkra genom­ strömningen?
KTH är ett universitet, inte en poäng­ fabrik. För morgondagens innovationer krävs korsbefruktning av vetenskap och konst på sätt vi ännu inte kan förutse.
Om KTH uppmuntrar studenters ny­ fikenhet, så ökar chanserna för att de bästa kombinationerna av vetenskap och konst ska skapas på vårt campus,
även i framtiden.
HUGI áSGEIRSSON
24 OSQLEDAREN #1
//KRÖNIKA
9
V
i lever längre och mindre riskfyllt för varje generation, vi lever mer skyddade än någonsin. Ändå lever vi i räd­ sla. Den som ska bestiga ett berg kom­ mer inte att tycka att en kulle är något att bry sig om, men för den som ska bestiga en kulle är varje sten ett hinder.
Trots att våra liv inte längre är en bergs­ bestigning utan bara en liten kulle, har de små stenarna växt sig lika stora som kullarna i vår fantasi. Om man vill vara ingenjörsmässig skulle man kunna säga att skalan är relativ, när vi allteftersom skär bort de större sakerna blir de min­ en. Enligt en annan av DN:s artiklar om SL:s spärrar är det 36 personer som skadat sig hittills i år (till September) – satt i relation till de omkring 750 000 männ iskor som går igenom spärrarna – kan inte risken anses vara stor att skada sig. Dessutom har de satt gummiskydd på spärrarna som gör att lika allvarlig skador inte går att få. Trots detta väljer kvinnan att blåsa upp sin rädsla till ab­ surda proportioner och helt och hållet sluta åka tunnelbana.
En annan rädsla i tunnelbanan går att observera nästan dagligen, låt mig ta emot sig i en medpassagerare. Ingen av de ville hålla sig i de stänger som fanns tillgängliga för att ja, just undvika
att ramla. Anledning var, som de själva dre större och större.
Mänskligheten har säkert något inbyggt psykiskt som får oss att alltid leva i någon form av rädsla. Det var säkert nyttigt för urtidsmänniskan att alltid vara på sin vakt och se upp för de hot som fanns, men för den moderna människan? Knappast. Vi har inte my­ cket vi behöver vara rädda för och därför börjar vi skapa rädslor från ingenting.
Rädslan är konstant, men det vi är räd­ da för har gått från livshotande till ren absurditet. Låt mig ge två exempel från kollektivtrafiken som effektivt visar på min poäng.
illustrera med en anekdot. En tidig morgon när jag åkte med en tämligen full tunnelbana hörde jag en konversa­ tion mellan två unga kvinnor. Konver­ sationen startades av att den ena av de två kvinnorna nästan ramlade och fick sa: «man inte vet vilka som hållit i dem
(stängerna) innan och vilka konstiga saker som finns på dem». Att ta tag i en annan, okänd, medpassagerares jacka för att inte ramla omkull var däremot en risk värd att ta. Halvtrilla flertalet gånger under resterande del av resan, några gånger in i andra och några gånger mot väggarna, även det en risk värd att ta. Varför inte bara hålla i stången och sedan tvätta händerna? Ännu en gång är det rädslan som tar över.
Det stod i DN om en kvinna som hade oturen att befinna sig mellan spärrarna när de slog ihop. Hon ska­ dade handen och enligt artikeln var det en allva­ rlig skada. Självklart en tråkig olycka att råka ut för, men vad som däre­ mot får mig att reagera är att hon inte längre vågar använda kollektivtrafik­
Båda exemplen ovan visar på hur något ganska ofarligt skapar ett irra­ tionellt handlade utifrån rädsla. Vi hit­ tar alltid något att vara rädd för, vad det
är och hur vi agerar väljer vi dock själva.
Tyvärr är fallet att varje generation blir säkrare, tryggare och än räddare än tidigare. Om vi fortsätter på vårt utstakade spår, hur kommer vi då agera om hundra år? Vem vågar då
åka i kollektivtrafiken?
TExT oCH ILLUSTRATIoN:
MARTIN BARKSTEN
OSQLEDAREN #1 25

//Guide
Du glider lite förvirrat runt och är allmänt ointresserad. Du känner att du kanske inte är den intressantaste målgruppen för företagen, och främsta anledningen till att du faktiskt pratar med företagen är för att kunna lura av dem pennor, godis och USB–stickor i överflöd. Du tror att enbart mässan är hela grejen och är inte särskilt intresserad av övriga event.
Cv: Ditt CV är inte av särskilt hög kvalitet och innehåller både Comic Sans och Word Art, men du känner att det inte gör så mycket. Fokus ska ligga på studierna, och vem har tid med ett extrajobb? Det är ju långt kvar till arbetslivet.
GnR 95:1
Du inser att det faktiskt finns ett liv efter studierna, även om det är avlägset, och har därför skummat igenom Armadakatalogen för att få ett hum om var de intressanta företagen står. Du går till den del av mässan som ligger i KTHB som du missade förra året, och även om godis fortfarande är ditt primära fokus så lyssnar du mer aktivt på vad företagen har att säga. Du går på Sen kväll med Armada men mest för att kunna dricka öl på puben efteråt.
Cv: Du har slipat lite på ditt CV och får tips på mässan om hur det kan förbättras. Att rensa ogräs hos farmor fyra somrar i rad kanske inte längre är något att skryta om.
GnR 20:1
Halvvägs igenom utbildningen, och det är snart dags att söka kex–/exjobb. Du känner dig kul nog intresserad av vad företagen har att säga och har bytt mjukisbyxorna mot kavajen. Du börjar få en känsla för vilka företag som är spännande för dig men inser också att ditt yrkesområde finns på fler ställen än du trodde från början. Att hitta ett sommarjobb som är relevant för din utbildning börjar bli intressant och företagsrepresentanterna verkar i sin tur mer intresserade av dig. Du noterar att ett företag har använt samma burk med muttrar i en tävling de senaste åren och memorerar därför numret till nästa år.
Cv: Du tar eventuellt med dig några kopior av ditt CV för att lämna till ett par företag du är intresserad av och tar i samma vända en liten kurs i CV–skrivande för att bättra dina chanser ytterligare.
GnR 1:1
Du känner dig mer taggad än i trean. Du börjar kolla på sommar–internships och framtida möjligheter till jobb. Slipsen och kavajen är på, du ler och nickar och förstår faktiskt facktermerna företagen droppar. Eventuellt är du utomlands och pluggar och missar hela evenemanget.
I år vinner du caselösningtävlingen, yeah! Du snackar med trainees från olika företag och känner av om de kan tänkas vara bra kollegor. Du börjar få en bild av arbetsmarknaden och går på övningsarbetsintervjuer för att finslipa din sociala förmåga. Du vinner muttertävlingen som du memorerade förra året och får två lågenergilampor och en låda knäckebröd i pris.
Cv: Ditt CV börjar bli en slipad diamant. Materialet från tidigare års sommarjobb ger dig fina meriter och du byter typsnitt från Times New Roman till Bodoni.
(Bodoni BE Medium)
GnR 1:5
Förhoppningsvis sista året på KTH, och du är klädd i kostym, hipsterportfölj och... slipsnål. Du känner att du har läget under kontroll och att du är en vara som företagen är intresserade av. Istället för att gå på föreläsningarna går ditt lag och vinner både Enova och Practical
Engineering, du går på banketten, och skrattar dig fördärvad på Sen Kväll med Armada. Du slår på ditt charmerande leende, smickrar in dig och nätverkar. Ett par öl med företagsrepresentanter på efterfesten till banketten kan göra underverk för dina framtida arbetsmöjligheter.
Cv: Ditt CV är en fulländad skapelse som kan ge även den mest cyniska arbetsgivaren en tår i ögat. Du har med tusen kopior av ditt CV och visitkort och kastar det på alla som verkar visa minsta lilla intresse för dig.
GnR 1:20
26 OSQLEDAREN #1
FOTO: AXEL HAMMARBÄcK
//BOsTAdsräTT
9
S
å här i hösttider brukar debatt­ en om boende för studenter vara ständigt aktuell. Tidningarna fylls av artiklar och reportage
– har man tur är det från ett tältläger – med upprörda eller uppgivna studenter.
Mest underhållande tycker jag reporta­ gen är; artiklarna har sällan lösningar att komma med och de känns ofta som utspel från någon anonym individ som söker uppmärksamhet alternativt en klapp på axeln för att den var extra PK idag. De som kan göra något bryr sig helt enkelt inte om att göra ett inlägg eller debattera. Men plötsligt händer det!
Kortfattat kan sägas att problem­ atiken kring bristen på studentbostäder samt lösningen till situationen komm­ er från tre fronter. Först har vi staten som finns för att skapa förutsättningar alternativt förhindra en byggnation av boendeformen, sedan har vi kommunen som kan skapa förutsättningar genom markanvisningar (tilldelning av komm­ unens mark, normalt mot betalning) samt snabbare handläggningsprocess­ er alternativt för genom motsatsen. Sist ut har vi bostads­ aktörerna; mest känd och störst inom
Stockholm är SSSB med cirka 9 000 studentbostäder och konkreta planer på cirka 1 500 till inom en överskådlig framtid. Bostadsaktörerna har egentli­ gen inga skyldigheter för nyproduktion men är en nödvändighet då de är de som tar det slutliga steget samt risken vid en investering.
Tillbaka till när det plötsligt hände! Det hela började med en relativt typisk debattartikel så här i skolstarts­ tider. SSSB:s informationschef vid namn
Anders Cronqvist skrev en debat tartikel som publ icerades på SVT debatt – inne­ hållet i artikeln var framförallt några punkter hämtade från en rapport kring frågan där konkreta förslag hade lagts fram för att lösa den minst sagt svåra situationen. Denna rapport hade dock hamnat i frysboxen och SSSB gjorde ett försök att lyfta ut den. Lite mer in­ tressant för egen del tyckte jag dock en replik till denna artikel var. Repliken kom från vår egen bostadsminister, Ste­ fan Attefall. Mannen med det yttersta ansvaret för landets bostadssituation, från statens sida.
Vid flertal tillfällen skyller han ifrån sig på kommunerna – visserligen något berättigat i min mening men känns inte så konstruktivt. Vad jag rea­ gerade på var dock att Stefan Attefall genomgående försökte banka in bud­ skapet att någon quick–fix finns då inte!
Mycket intressant tyckte jag, särskilt som det finns en quick–fix rullande, för närvarande. Det är så att bristen på kate­ goriboenden för en annan utsatt grupp varit stor. Nämligen trygghetsboenden för äldre personer. För att stimulera bygg andet av lägenheter för denna kat­ egori har det sedan 2007 utgått ett in­ vesteringsstöd om 2 600 kr/kvm BRA
(bruttoarea), vilket skulle motsvara nästan 70 000 kr i bidrag för en 26 kvm stor studentetta. Ja, man får väl anta att
Attefall och kollegorna känner en viss otrygghet inför sin framtid alternativt mer igenkänning med en grupp de snart tillhör än en grupp de lämnat. Tittar jag i min spåkula så är det mycket tveksamt kring studenternas bostadsfråga, mer tydligt är dock att ett brev inkommer till
Regeringskansliet signerat Sveriges egen
Wolfgang R.
ROBIN NORSTRöM

Mottagningen är över (om man inte går Fysik), och nu är en bra tid som någon att blicka tillbaka på de fantastiska saker som hände under de gångna månaderna mottagning. Passa också på att kolla in vad de andra mottagningarna gör, och bestäm själv vilken som är Bästa Mottagningen!
FOTO: Philip Wessman, Phöto, Doqumenteriet, Inpho, Ola Harström, Anders Åström, Georg Zetterberg
Wallin, Erik Flogvall, Joakim Trobeck, Oscar Svantesson, Gustav Larson, Torbjörn Sjöberg, Teknique, med flera. OL vill passa på att tacka alla mottagningsansvariga – både för bilder och information, men också för att ni lägger ner hjärta och själ på att göra tiden för de nyantagna så bra som möjligt. Big up!
• Vattentornet: en ceremoni där nØllan får träffa övferphöseriet för förstå gången och PHÖPO sprutar eld.
• Sångargasque: en storslagen gasque där nØllan själva få gyck­ la för första gången. under gasquen får de även tävla i att pochera ägg och se fusknØllan bli avslöjade.
• n0g: Maskinsektionens nØllegasque börjar med en fantastisk sittning och slutar med ett episk efterkör där phöseriet har byggt om hela Maskinbyggnaden till en jättestor nattklubb. de olika klassrummen är barer (6 stycken), det finns hopptorn och framförallt blir nØllan efter fyra veckor äntligen ettan.
• Maskins nØllan får inte bära, äta eller vidröra färgen rött. Inn­ an vi äter måste man sjunga Theodor, nØlleskärmen ska vara
«alltid på aldrig av», och phöset har alltid sitt phösarkitt, även när man går till tvättstugan eller handlar mjölk på söndagen. vårt phösarkitt är: frack, schmeck och shorts.
AnTAL nØLLAn: 290
AnTAL MOTTAGARe: 100
• Olympiaden. Detta är en Olympiad som inte helt går till som vanliga olympiader. Den består av ett antal misstolkade vin­ ter–grenar. Ex. Backhoppning innebär att nØllan skall hoppa en viss strecka i exempelvis en läskback.
• Under mottagningen anordnar vi något som kallas «Phångar­ na på phortet». Vi förvandlar då KTH­Campus till Fort Boyard a lá «Fångarna på fortet» känt från TV. Genom otroligt svåra utmaningar i form av celler skall nØllan till slut lyckas lista ut svaret på den inte alls för simpla gåtan och bli Phortets vinnare.
AnTAL nØLLAn: 72
AnTAL MOTTAGARe: 46
• Jumbolekarna. Man tar vanliga sällskapsspel och förstorar upp dem till jumboformat. Ett exempel är att man spelar Trivial Pur­ suit med levande spelpjäser och riktiga tårtbitar.
AnTAL nØLLAn: 55
AnTAL MOTTAGARe: 40
• IsH:s Phözeri anländer med två helikoptrar till en lekdag som kallas nØllepol där nØllan får tävla och tjäna phözpengar för att sedan vara med i en auktion för att köpa på sig material till att bygga en båt till ett båtrace som hålls senare samma dag.
• IsH hyr hela Laserdome för att leka.
• 3:e och sista veckan anordnas en filmgasque där alla nØlleupp­ drag visas upp och bästa nØlleuppdraget utses.
AnTAL nØLLAn: 350
AnTAL MOTTAGARe: 35–40
• nØllespexet. Under sommaren har Musikaliska Direktoriet
(MD) skrivit ett manus som sätts upp av femtio nØllan på fem veckor. Detta kulminerar i årets nØllegasque och är som en förlängning av mottagningen som egentligen har sitt avslut efter två veckor. Spexet sätts upp tre gånger, alltid fullsatta, i Nya Matsalen.
• Hela de två första veckorna så har K ett skådespel mellan MD och pHeuseriet (pH). De skall agera motpoler. Vid det tillfälle då nØllan lyckas sno MDs maskot Fru Olsson så kommer pH att dyka upp i diverse coola fordon (fet motorcykel, en gul taxi från Taxi 020 etc) och eldar upp Fru Olssons kultingar framför nØllan.
• Varje år så kommer pH in till en schlemning i en trojansk gris.
Precis som i den grekiska mytologin så doneras den till, i detta fall, MD men det visar sig snart att det bara är bluff och båg. De slår sig sedan ut ur grisen med diverse vapen, allt från gitarrer till cykelhjul.
AnTAL nØLLAn: 202
AnTAL MOTTAGARe: 75–85
• Mottagningen på Fysik är den längsta på KTH och är ännu inte avslutad.
• På Fysik får alla som vill vara med, vilket gör att vi har nästan lika många faddrar som nØllan.
AnTAL nØLLAn: 140
AnTAL MOTTAGARe: >100
• Flygsektionens mottagning är fem veckor lång och avslutas med nØllegasque på Nymble med efterfest på Syster och Bror till 03.00, efterefterfest på T–centralen till 05.00 och slutligen sillfrukost kl. 07.00.
• nØllan får flyga och själva styra flygplan en helg på Skå­Edeby flygplats.
• Inga nØllan får sitta i träsket (soffgruppen på T–centralen), som spärras av och reserveras för Osquarulda när skolan börjat.
AnTAL nØLLAn: 175
AnTAL MOTTAGARe: 65
• Ungefär varje fredag hade Det Konglig Skænderi (våra hem­ liga) en teateraktig show på 1–2 timmar. Efter detta leder
Skændarna en sittning med nØllan.
• Vi hade företagsevent där Elektro fick besök av Ericsson. En byggartävling med valfria tekniska föremål i kartong hölls och mingel och föreläsning stod också på schemat. MiT fick besök av GE Healthcare. Även MiT:s nØllan fick bygga i kartong, ver­ sioner av GE’s produkter, där personal från GE agerade domare.
Dessutom hölls det mingel med personalen på en skärgårdstur med båten Askungen.
• Vår mottagning visar på hur bra sektioner kan samarbeta, för fjärde året i rad har vi haft mottagningen tillsammans och den blir bara bättre och bättre varje gång
AnTAL nØLLAn: 130 (e+MiT)
AnTAL MOTTAGARe: 75 (e+MiT)

• Camp Survival – nØllans överlevnadskunskaper under svåra omständigheter bör utvecklas till nivåer passande en teknolog på Energi­ och miljö sektionen. Därför åker vi ut i skogen till
Görvälns naturområde för att tälta och leva utan teknik och komfort en helg. Under tävlingar får olika nØllegrupper visa sina överlevnandsfärdigheter i allt ifrån att ta tillvara på det naturen har att ge samt att skjuta pilbåge. På kvällen tillhanda­ hålls nØllan ingredienser för att kunna laga sin egen middag med hjälp av eld, inga ugnar här inte! nØllegrupper som visat sig vara särskilt duktiga i tävlingarna tillhandahålls ett fåtal extra ingredienser och kryddor. Efter en kväll med lägereld är det sedan dags att övernatta i tält, omgiven av björnar, älgar, bävrar och livsfarligt gräs.
• Skattjakt på Stan – under en helgdag åker nØllan runt på skatt jakt runtom i Stockholm. Målet är att utöva ett antal sta­ tioner och insamling av objekt på olika platser över staden, arr­ angerat av och med sällskap av mottagare. En chans att, spe­ ciellt för nyinflyttade nØllan från andra orter, visa upp staden man ska studera i, på ett lekfullt tävlingssätt med extraordinära priser till nØllegrupp som gör bäst ifrån sig.
• Studiebesök till Norra Djurgårdsstaden för att i samarbeta med företag lära oss om hur man bygger en ny stadsdel på ett miljömässigt hållbart och energi–effektivt sätt. Heldagsak­ tiviteter med lärdom om allt från marksanering, sophantering och nyskapande energiteknik. Inkluderar även ett studiebesök till Käppala reningsverk. Kvällen avslutas med att nØllan bjuds på middag.
AnTAL nØLLAn: 90
AnTAL MOTTAGARe: 45
• ‘Fejden’ som Bergs nØllan och Kemis nØllan har mot varann.
Fejden avslutas med en gasque B0K0 där vi berättar hur my­ cket vi egentligen tycker om varann och hur lurade nØllan har blivit. Till den gasquen har våran nØllan fått i uppdrag att skriva en så lång sång som möjligt om Kemi.
• På dagen innan nØllepubrundan har vi någonting som heter gammelphös, då kommer många av de som har vart phösare förr tillbaka och phöser för en dag. Det brukar vara väldigt upp­ skattat hos nØllan, det brukar också vara den första dagen då phösarna visar någon som helst känslor och gör något oväntat.
• Vi har en del utbyte med företag redan under mottagningen och åker bland annat till OutuKompu i Avesta, i år var det för­ sta gången som detta studiebesök var ett kursmoment, tid­ igare har det endast varit en mottagningsaktivitet.
AnTAL nØLLAn: 50
AnTAL MOTTAGARe: 20
• Mörklägger hela M–huset varje år.
• Gratulerar gamla fysiker på deras födelsedagar genom att tårta dem i ansiktet, men ofta är de naturligtvis varken fysiker eller fyller år.
• Hurry Scurry – hela vår personal (minus phösare) klär ut sig i
Star Wars–dräkter och låter nØllan lajva komplett med upp­ drag, rebellbas, solsystem och dödsstjärna.
• Flyger in DKP (de mottagningsansvariga) i två helikoptrar.
• nØllan åker båt ut till Osqvik i tron om att de ska undersöka mark– och vattenförhållanden.
• Studiebesök på byggarbetsplatser tex i tunnlarna under Norra
Länken.
• OPENs onda yttrar aldrig något ord.
• Under nØllegasquen får OPEN–ettan efter sin övergång från nØllan det så kallade OPEN–märket, vilket är det enda tillfället det märket ges ut.
• Damerna och herrarna är separerade under en hel dag och ut­ för en serie utmaningar. Under kvällen återförenas dem under
Herr– och damgasquen.
AnTAL nØLLAn: 140
AnTAL MOTTAGARe: 45
• En av våra största traditioner, Flottracet, är en heldag där nØll­ an får designa, konstruera, sjösätta och tävla mot varandra i flottar. Flottracet hålls i Södertäljes stadskanal Maren.
• Första mottagningsveckan bjöd vi in KTH Kista till vår sektion och langade ett fett skumparty.
• Våra tre mottagningsveckor avslutas med vår nØllegasque som traditionsenligt heter Gyckelgasquen.
AnTAL nØLLAn: ca 70 (aktiva)
AnTAL MOTTAGARe: 30
• IN har bra samarbete med Telge genom hela mottagningen. Ett exempel är att vi kom till dem en dag och hade skumparty, de kom till vår temdag «Domedagen» och lekte/gasquade och till sist umgicks vi på Kårens dag.
• Kongliga spelen – en tävling som pågår under hela mottag­ ningen. Alla nØllegrupper tävlar och får poäng i lekar, gyckel och nØlleuppdrag. Vinnaren avslöjas på nØllegasquen!
• Nattvandring – alla gamla INverterare (fösare) håller leksta­ tioner i Gamla stan. nØllan går runt och samlar poäng.

//KRÖNIKA
TexT//elisABeTh inGvAr OCh sArA edin fOTO//sArA edin
Det kanske är Sveriges gråa väder eller den målinriktade marschen till V–husen. Det kan vara för att luggen hänger för ögonen eller för att all fokus riktas mot den skvimpande kaffemuggen. Eventuella orsaker till att Operahögskolans inte alls gömda entré gått oss helt förbi (eller tvärtom, bokstavligen)
är många. någonstans på vägen, längs den stora tegelbyggnaden, brukar dock tankarna skingras av ett ljudande «LAAAAAAAAA».
Kontrasten är påtaglig. Tankarna utesluter snabbt det klassiska tentaångestvrålet – det låter alldeles för tonsäkert. Vänta. Va? Det är svårt att inte le. Operasång på KTH campus
Valhallavägen?
V
äl framme, upp för trappan och i slutet på korridoren, reste sig en kvinna med eldrött hår kvickt från sin stol. Med pigga, sotade ögon och leopardkläninng noterade hon snabbt att hon trodde att vi hade glömt tiden (slutsats: kanske har de inte akademisk kvart på skolan?
Ojdå). På dörren till hennes kontor stod det «Marit Wixell, Producent».
Hon förklarade att hon är producent för själva utbildningen och en av åtta som jobbar på skolans administration, alltifrån rektor till vaktmästare. I korr­ idoren har även skolans tre professorer sina rum. De tio fast anställda har inga tjänsterum utan arbetar vid en flygel i något av instuderingsrummen.
Marit Wixell tog med oss på rund­ vandring. Snart pekade hon mot en av anslagstavlorna, där ett schema satt uppe, och berättade att det är ett ofantligt jobb med logistiken. Varje en­ skild student har ett individuellt schema som inte är det samma från vecka till vecka. Eftersom det behövs en flygel, ett rum och en lärare per student och tillfälle, går det inte heller att effektivi­ sera. Även om utbildningen är gratis för
32 OSQLEDAREN #1
//Ol Gör studenterna är det den näst dyrast ut­ bildningen i hela Sverige, efter pilotut­ bildningen.
Studenterna läser olika ämnen som alla berör opera. Musikteori blandas med språkhantering, det vill säga hur ut­ talet behandlas i franska, italienska, en­ gelska och andra språk där opera sjungs.
Wixell menade att det är så fult när man tydligt hör att sångaren inte har rätt uttal. I övrigt har studenterna en egen sångpedagog som går igenom teknik och
övar med dem (därav «LAAAA» genom väggen).
Vi fick även äran att komma två stu­ denter lite närmare på skinnet, en från kandidattvåan, Åsa Jägeroch en från mastertvåan, Frida Josefin Österberg.
De behandlade varann som nära vänn­ er och det var svårt att som «tråkig teknolog» riktigt smälta in. Intrycket var som att två helt olika världar möttes.
Det gick inte riktigt att bestämma vilken av världarna som just då var mest likt djur på zoo. Operastudenterna såg på oss med stora, uppspärrade ögon och noterade att «Jaha... Är ni sådana där smarta människor som gör saker typ?» medan vi satt med öron stora som tefat för att lyssna på de ljuva ljuden av sång runtom i byggnaden. När en från ettan kom förbi och undrade vilka de främ­ mande varelserna i foajén var, blev vi introducerade med «dom är från Åskbol­ len typ».
Frida Josefin berättade att hon har en roll som Mercedes i Carmen på
Kungliga Operan. Det är en del av det sceniska produktionsarbete som ingår i mastern. Onekligen lät det riktigt häft­ igt. Vidare noterade hon, till frågan om vad de tyckte om OHS, «det är bra att vi
är så få. Man får synas här! Och det vill man ju!». Åsa utbrast därpå att hon äl­ skar Operahögskolan.
Varje år söker ungefär 150 stu­ denter till Operahögskolan och de tar in 6–8 st på kandidatnivå och 3–4 mas­ terstudenter (dvs. ungefär 8% av totalt sökande, enligt våra teknologhuvuden).
Som om det vore självklart tillade Wixell vidare att: «Vi vill inte ta in för många för att kunna göra utbildningen så bra som möjligt». (Ungefär där sprack våra drömmar att på heltid bli en del av Operahögskolan). Dessutom utbil­ dar Operahögskolan operaregissörer och opera repetitörer på masternivå med an­ tagning vartannat år.
Intagningen sker på våren, under en knapp vecka från måndag till lördag.
Aspiranterna får komma in på auditions och prov. De ska sjunga, göra ett sceniskt prov som visar på rytm och rörelse, och efter det ett teoriprov. Utgallringen sker under hela veckan likt sökveckan till
Idol, och de får veta dag för dag om de går vidare. Under lördagen då de sista
Marit Wixell, producent
OSQLEDAREN #1 33

//KRÖNIKA ska gallras ut, brukar puben vara öppen för att folk ska kunna stanna och både fira och sörja.
Då antalet studenter på skolan är så få, bildas en enorm sammanhållning.
Den korta stunden vi satt där i foajén hälsade alla på alla, kandidatettan kram­ ade mastertvåan och hojtade lekfullt på förbipasserande.
Rundvandringen fortsatte några trappor upp, förbi ett kapprum fyllt med klädskåp (i sin tur fyllda med notpaper) och in i ett sällskapsrum. Wixel varnade oss för eventuella festrester, då det kväll­ en innan hade varit insparksfest för de nya ettorna. Vi hoppades på ostädat à la spårad hemmafest med toalettpappers­ dekor och pajkrig, men sällskapsrummet var trots detta städat. I köket anknytet till rummet stod fem kylskåp. Fem! Inn­ an vi hann sluta le av fascination och fråga varför de hade så många kylar, berättade Wixell att «Utomstående und­ rar ibland varför vi har en lång rad med fem kylskåp... Men det är ju en för varje
årskurs!».
Operahögskolan är en slags yrkes­ utbildning. Efter tre år har studenterna tagit en Konstnärlig Kandidatexamen, och de går vidare till att jobba inom op­
//Ol Gör era. I den världen, som solist och artist blir man dock inte fast anställd, sade
Wixell, och fortsatte «man kan sluta sjungandes upp och ned i en trapets eller på en slutsåld operaföreställning, ingen vet». Oftast blir ex­studenterna anställ­ fyra små föreställningar per termin. Ty­ värr är de små uppvisningarna inte för allmänheten, utan bara för de allra när­ maste och de som är med i vänförenin­ gen (OHS externa fanclub).
(Osqledaren – men nästan rätt!)
Operahögskolan har samarbeten med de andra konsthögskolorna, främst
Kungliga Muskikhögskolan, Stockholms
Dramatiska Högskola och Dans– Och
CirkusHögskolan.
da för produktioner och föreställningar, där betalningen brukar vara så pass bra att man klarar sig även om man inte jobb ar året runt. De får jobba hårt vissa perioder, och inte alls under andra.
Sverige är ett litet land med en liten operakultur, och är det är därför relativt knapert med jobb på arbetsmarknaden.
Tyskland erbjuder däremot många jobb till operastudenter.
Varje vår görs en Examensproduk­ tion med orkester, senast med Gävle
Symfoniorkester i stora Glasklockan i
Gävle. Skolan har också en årlig förställ­ ning (i år den 29 November) på Kung­ liga Operan, där efterfrågan är hög och biljetterna alltid tar slut. De har också
Ett samgående med bevarad auto­ nomi för StDH, DOCH och OHS har inlets. Samarbetet rör konstnärlig fors­ kning, där man söker nya vägar att ut­ veckla konstformen. De vill alltså skapa nya konstformer, vilket blir ett, enligt
Wixell, «fantastiskt roligt hästjobb» att etablera på marknaden. För de utom­ stående och intresserade (ja, du) gäller det att hålla både ögon och öron öppna, då det förmodligen kommer vara öppet att söka till de olika projekten.
Har ni någon koppling till KTH?
– Ja, Operahögskolan och Kungliga
Tekniska Högskolan genom Centrum för Opera och Teknik har ett konstnär­ ligt utvecklingssamarbete där de forskar kring sångröstens akustik och musikens interpretation. Skolan för Dataveten­ skap och Kommunikation, inom avdel­ ningen Medieteknik studerar bland ann­ at användningen av interaktiva digitala medier inom konstnärlig kommunika­ tion.
Fascinationen var stor från båda håll och OL:s utsända journalister an­ såg det riktigt spännande att få besöka
Operahögskolan, och därmed träda över gränsen till The Others.
fAKTA//OPerAhöGsKOlAn
• sveriges operautbildning ägde från början vid kungliga operan, flyttade till campus valhallavägen 2003.
• operahögskolan har rötter tillbaka till 1773, då gustaf iii tog initiativ till en utbildning för operaartister.
• högskolan bedriver även forskning, b la i samverkan med kth.
• i lärarkåren finns yrken som «lektor i italiensk lyrisk diktion», «mental träning», och «masterclass sång» källa: Operahögskolan
34 OSQLEDAREN #1
Frida Josefin Österberg övar sång.
OSQLEDAREN #1 35

//Ths CenTrAlT
TexT//riCKArd nOrBerG fOTO//sArAh freiliCh
T
HS Näringsliv är den del av THS på som jobbar med att koppla ihop oss studenter med företag. Detta för att skapa användbara kontakter under vår tid på KTH som man kan dra nytta av när man kommer ut i arbetslivet. Det är de som arrangerar flera av de event som du ibland kan se på Nymble eller över hela campus när något företag bjuder dig på en bit information om din framtid hos dem. De kan också själva synas med ett bord och bjudkaffe för att uppmana just dig att börja engagera dig i THS Näringsliv.
Som student är det kanske inte alltid så att man har full koll på de organi­ sationer som finns på KTH, och deras historia. Till exempel kan det vara lätt att tro att föreningar är gamla och har ingjutna regler för hur saker skall göras, men THS Näringsliv är exempelvis i själ­ va verket bara fem år gammalt. De har kanske därför inte funnit sitt mest eff­ ektiva och smidiga format ännu. Detta
är något som dess ledning är medvetna om och därför har de valt att strukturera om organisationen. Det gör de med in­ spiration från bland annat THS Arma­ da, som kanske är lite mer bekant för gemene student. Inspirationen kan vara något bra eftersom, om man jämför,
är Armada som organisation nämligen unge fär 26 år äldre än THS Näringsliv och har därför mycket längre erfarenhet av hur de ska få sin organisation så eff­ ektiv och smidig som möjligt.
Mer i detalj är den nya strukturen sådan att föreningen numer kommer ha tre ansvarsnivåer där strukturen inleds med THS Näringslivschef Fabian Wahl­ gren. Han har sedan tre samordnare under sig som jobbar med dess tre huvu­ dområden projekt, företag och kommu­ nikation. Dessa tre ansvarar sedan för grupper som arbetar med sina respek­ tive områden. Denna nya struktur kan jämföras med hur de tidigare hade två ansvarsnivåer där nivån under Närings­ livschefen (och dess vice) bestod av dubb elt så många områden. Med denna nya och mer tydliga strukturen tror de sig kunna göra organisationen mer eff­ ektiv och dynamisk i framtiden. Fabian tillägger:
– Man vill göra det så enkelt och roligt som möjligt att engagera sig och det är självklart vårt mål.
En annan förnyelse är att lednings­ gruppen i julas valde att byta namn till den för dem fiffiga formen NX, vilket egentligen är en version av deras tidi­ gare namn då de kallade för sig till exem­ pel N6. Tidigare speglade namnet den aktuella storleken på ledningsgruppen, men formen har visat sig vara lite stel för en förening som tycker om att ändra på sig, vilket gjort att de införde ett X istället för en siffra. Det nya namnet kan kanske ses som att det ska spegla den nya smidigheten i organisationen och vidare kommenterar Fabian Wahlgren:
– Att vi vill vara lite egna i detta och inte bara behöva kalla oss för lednings­ gruppen som många andra, och då val­ de vi NX.
Det är tydligt att THS Näringsliv är en organisation som vill utvecklas och bli en naturlig del på campus för oss stu­ denter.
ad har Sverige, Kina, nASA, uppsala, MIT, elbilar, Sommar i P1, kemi, datorer och batterier gemensamt? Jo, Christina Lampe-önnerud. Osqledaren hade det stora nöjet att få göra en intervju med denna upptagna dam mitt under ett av alla hennes möten på andra sidan Atlanten.
Christina Lampe–Önnerud är grundare och VD för batteriföretaget
Boston Power. Ett företag som jobbar med miljövänliga litium–jon batterier se­ dan starten 2005 och har bland annat sa­ marbeten med NASA och HP och nu även ett kinesiskt bilföretag på CV:et. Det är dessutom ett av få batteriföretaget som faktiskt kan hålla vad de lovar när det gäller batteritiden på t.ex. datorer. Ska det hålla tre timmar håller batteriet tre timmar, längre än en vecka efter köpet dessutom. Det här är hennes resa.
Christina läste naturvetenska-
pliga programmet på gymnasiet som troligtvis många av oss på KTH också gjort. Efter det fick hon genom ett sti­ pendium av Sverige­Amerika Stiftelsen
TexT//evA OlssOn
//KRÖNIKA
36 OSQLEDAREN #1 OSQLEDAREN #1 37

//POrTräTT möjligheten att plugga i New York ett år, men kände sig för ung för att fortsätta plugga utomlands och flyttade därför hem till Sverige där hon till slut ham­ nade i Uppsala och läste Kemi. Ett ämne som hon sedan doktorerade i, oorganisk kemi närmare bestämt på samma uni­ versitet.
J
ag frågar henne om det var självklart att doktorera efter sina studier, och svaret var ja. Tack vare diskussionerna runt middagsbor­ det och sin pappa som var forskare och gav henne insikten i hur intressant det kan vara att fördjupa sig i ett ämne man brinner för, i detta fall problemen kring energi och vattenskador. Hennes far arbetade även internationellt och fick ta ställning i spännande debatter. Han blev även invald som hedersmedlem i
Kungliga vetenskapsakademin (IVA) där
även Christina blivit invald som ledamot på livstid, en utmärkelse som heter duga! IVA:s viktigaste uppgift är att som gränsöverskridande brobyggare mellan näringsliv, forskning, förvaltning och olika intressegrupper verka för samhäll­ ets utveckling.
karkulturen och att testa att studera på ett elituniversitet. Det fantastiska med
MIT och den amerikanska filosofin är att folk är mer intresserade av dina presta­ tioner och dina kunskaper än ditt ut­ seende; alla jobbade jättehårt och män­ niskor från alla världens hörn samlades under samma tak för att dela idéer och kunskap.
Hon forskade på avancerad mate­ rialkemi och materialfysik under året på MIT. Hur viss prestanda byggs upp i moderna material som består av flera grundämnen, och förhållandet mellan atomerna i dem samt ifall det går att an­ vända dem för elektriskt ledande mate­ rial eller magnetiska material. Jag nämnde även MIT (Massachutes
Institute of Technology i Boston, ett universitet varje civilingenjör bör känna till) i inledningen och hur sjutton får man en plats på detta prestigefyllda universitet då? Jo, tydligen blir man tillfrågad ifall man vill ha en post–doc­ tor tjänst där. Eftersom sådana tillfällen inte direkt dyker upp varje dag, utan det
är mer en «once in a lifetime opportuni­ ty» som Christina uttryckte sig var hon tvungen att ta tjänsten, och jag kan inte annat än att hålla med. Dessutom var hon nyfiken på den amerikanska fors­
Under hela sin studietid har hon sli­ tits mellan musiken och det akademiska.
Hon har spelat själv, dansat, dirigerat och haft ett stort intresse för musiken samtidigt som hon såg möjligheterna att fördjupa sig tekniskt och bidra med något som faktiskt spelar roll och gör en skillnad. Det har inte alltid vara lätt att bry sig om den högra hjärnhalvan och musiken under sin studietid. En gång fick hon höra att hon inte förstod hur duktig hon skulle vara om hon bara
ägnat sig åt vetenskapen. Dumheter tycker hon själv, varför ska man inte ha tid för båda, och varför ska man egen­ tligen behöva välja ett av dem att ägna sig åt? Hon är glad att hon tagit vara på möjligheterna som fanns och är hit­ tills nöjd över sitt liv och de val hon har gjort, men kanske framförallt också vart de valen fört henne. Framförallt för att hon varit orädd för att gå genom nya dörrar och att hon jobbat hårt för att lyckas trots att folk ibland sagt att det kunde man visst inte göra, lyckas och tro på sig själv alltså.
Det hon tycker att vi studenter ska ta vara på under tiden vi pluggar är att vi måste inse hur häftig framtiden kommer att vara för oss med ett teknik intresse.
Tyvärr framställs vi ofta som mindre so­ ciala och rätt tråkiga i media vilket var­ ken hon eller jag som faktiskt pluggar på
KTH håller med om. «Fire all cylinders»
är hennes råd. Använd möjligheterna som ges oss på bästa sätt och ta initiativ till så mycket som möjligt under studie­ tiden. Vi erbjuds en fantastisk miljö att lära oss saker i och utvecklas i. Varje dag
är det någon som vill lära oss något. Idag måste Christina själv schema lägga sin tid för att lära sig något nytt eller träffa någon som kan lära henne.
KTH ger oss möjligheterna att vara nyfikna på något och sedan ta det in­ tresset ett steg vidare. Hon tycker att vi ska lära oss så mycket vi kan på vägen och omge oss med de människor som kan inspirera oss och lära oss något på vägen. Lära oss att uttrycka oss på både vanligt och nya ovanliga sätt. Att inse att kunskap är viktigt, men
även att vara street smart
//POrTräTT i kombination med att vara akademiskt insatt öppnar många dörrar för fram­ tiden. Hennes livsfilosofi som jag tycker att många av oss blivande civilingenjörer också kan anamma är: «Låt dem som
ChrisTinA lAmPe–önnerud under sin studietid men även fortsätta med under sitt arbetsliv. För det var just kontakter från hennes tidigare arbetsliv som gjorde att Christina och Boston
Power fick möjligheten att skicka ut sina batterier i rymden med NASA och deras robot som ska hjälpa astronauter under farliga uppdrag i rymden. Det är även kontakter som bidrog till att HP valde att samarbeta med Boston Power när de valde nya batterier till sina datorer. nAmn christina lampe–önnerud född 1967
BOr Westborough, usa från ludvika fAmilj man och två barn uTBildninG doktor i oorganisk kemi, post doktor från mit
övriGT
• grundade batteriföretaget boston poWer 2005
• invald i kungliga ingenjörsakademin sedan 2010
• innehar idag över 80 patent
• spelar cello och sjunger
• flertalet priser och utmärkelser har hon tilldelats, bland annat ernst & young’s entrepreneur of the year samt mit’s magazine of innovation.
säger nej tycka så, men de som säger ja, dem vill jag omge mig med om jag får möjligheten». Samtidigt påminner hon oss om det enkla, att inte glömma bort att ta vara på dagen och alla möjligheter som ges under den.
Under vår KTH–tid har vi alla hört att kontakter är väldigt viktiga och något som vi borde skaffa oss under vår tid på
KTH. Detta är något Christina verkli­ gen rekommenderar alla att skaffa sig
Boston Power startades 2005 men Christina hade varit verksam inom branschen i femton år med doktors­ utbildningen inkluderat i detta. Dessa
år hade gett henne insikt i området och visste att det fanns enorma problem inom batterifältet. De stora spelarna drev ingen större, om ens någon, inn­ ovation för att utveckla industrin och hon kände sig lurad som konsument.
Det stod även klart att många av dagens batterier utgör ett stort miljöhot, och med vetskapen om att batterierna går att förbättras på många plan kände hon sig tvungen att ta tag i problemet. Även om hon inte kom fram till den perfekta lösningen, var det iallafall en lösning och därmed gjorde hon något åt problemet och anslöt sig inte till en av alla personer som bara klagar men inte gör något åt problemet.
S
ju år senare, med drygt 500 personer anställda och ett globalt företag som både tagit sig ut i rymden, datorindustrin, batt­ eriindustrin och nu även industrin för elbilar kan man ju inte säga annat än att hon lyckats. Att batterierna dessutom är
Svanenmärkta, miljömärkta i Kina, är eff ektivare än vanliga litium–jon­batte­ rier och håller längre är extra pluspoäng ur miljösynpunkt. Nästa steg var att sätta eltransport på kartan, och med de lösningar Boston Power idag tillhanda­ håller har hon även lyckats med detta.
Hon visste inte vad hon gav sig in på till en början men tänkte att någon måste göra det. Vi testar liksom. Det var ett stort problem, så förändring och ny teknisk input behövdes i branschen. Det var fel att batterier såldes med en specifi­ kation som inte höll vad den lovade. Efter beslutet att starta Boston Power skaffade hon sig snabbt kapital och omgav sig av smarta människor med en annan kom­ petens än vad hon hade, men som ändå brann för samma saker hon gjorde. Detta
är även rådet hon ger till er som funderar på att starta eget. Förse er med kompe­ tenser som skiljer sig från er egen, samt kapital för att driva företaget.
2
Jag hoppas att detta personporträtt har gjort er minst lika inspirerade och fascinerade som intervjun var för mig, och att ni som blivande ingenjörer kan tänka er en framtid inom entreprenörskap, men framförallt en framtid där ni gör världen till en bättre plats att leva på. Vill ni veta med om
Christina re kommenderar jag varmt hennes somm arprat från denna sommar i P1.
EvA OLSSON
LYSSNA På cHRISTINAS SOMMARPRAT:
[ http://bit.ly/ol_lampe ]
Batteriet Sonata är Boston Powers första produkt, och är enligt dem själva det batteri med snabbast laddningstid, det mest hållbara, och det miljömässigt bästa batteriet på marknaden.
38 OSQLEDAREN #1 OSQLEDAREN #1 39

I och med att skolan börjar än en gång kommer man tillbaka till den konstanta frågan: var, när och hur ska man egentligen studera? OL valde att fråga tre olika personer: en nuvarande KTH–student, en gammal KTH–student och Björn
Liljeqvist. nyantagna studenter på KTH brukar ha en mycket uppskattad föreläsning av Björn Liljeqvist om just studieteknik. Kom bara ihåg att vad som passar bäst för en person, inte nödvändigtvis är bäst för dig.
FO
T
:
O
BR
A
G
GunnAr BArKsTen
ELEKTRO ‘77 dAvid rydBerG
DATA ‘10
Björn liljeqvisT
GRUNDARE BRAINGAIN
I det gamla biblioteket, som låg i en av husen vid fontänen. Alltså husen precis ovanför bussarna.
Om möjligt helst ute i solen. Annars en lugn plats i skolan, till exempel en av ljusgårdarna i E eller D husen.
På en handfull lugna platser som du kan återvända till igen och igen. Det viktiga är att du har några ställen du kan vara på och plugga, exakt vilka platser spelar mindre roll. Skapa dig studieplatser!
Pluggade under dagtid istället för att gå på föreläsningarna. under kvällstid blev det inget pluggande. Inför tentaperioder hemma hos någon, då var det heldag med studerande och man lagade lunch tillsammans.
Förmiddagen och tidig eftermiddag. Se upp för sena tider eller tidiga mornar, då blir det bara flummigt och ofokuserat. Roligt men inte så lärorikt.
Många korta studiepass fördelade under veckan. Plugga inte länge, plugga ofta. Avsätt vissa tider och vänj dig gradvis vid att plugga regelbundet, om det är ovant. utnyttja småstunder som uppstår på resor t.ex.
Inför tentor var det extentor som gällde. Ibland fick man några utdelade under kursen eller så kunde man köpa häften med flera extentor. Annars var det kursboken och övningar i den som gällde till 100%.
övningsuppgifter under kursens gång och sedan gamla tentor när tentaperioden närmar sig. En bra idé är att läsa igenom det som ska gås igenom på föreläsningar innan föreläsningen och sedan repetera det efteråt.
Förslagsvis i kollektivtrafiken hem/dit.
Före: Bekanta dig rutinmässigt med kommande avsnitt så det hinner sjunka in innan du lär dig det på riktigt.
Medan: Börja enkelt med att återskapa färdiga lösningar, fortsätt sedan med svårare uppgifter. Koppla ihop ny kunskap mentalt med sådant du redan vet, så kommer du ihåg mer. Sammanfatta i egna ord för att förstå.
Efter: Repetera innan du hinner glömma. Förhör dig själv samma dag, gör sedan en kort repetition dagen efter.
sAmmAnsTällninG//mArTin BArKsTen illusTrATiOn//Axel hAmmArBäCK
40 OSQLEDAREN #1
FOTO: SARA EDIN
//Kåseri
9
A
tt bli ihågkommen är något som många människor eftersträvar, och genom his­ torien har ett antal olika me­ toder testats. Exempel på välbeprövade tekniker är att uppfinna en bra grunka, skriva en banbrytande bok, bli en stor en väldans massa mänskliga rekord­ tagare nedplitade i boken. Knepet är att komma på något riktigt unikt som ingen har tänkt på förut – till exempel slicka på flest batterier på 24 timmar eller skaffa sig världens största njursten, och – vips!
– är du en del av det mänskliga världs­ att Usain Bolt faktiskt klev förbi en ti­ digare beräknad gräns när han sprang
100 meter på 9,58 sekunder år 2009.
Nya beräkningar säger minst 9,20 för män och 9,80 för kvinnor, men det är ju bara spekulationer, och det kommer antagligen fortsätta att komma nya ge­ ledare eller göra något riktigt hemskt.
Kombinationen att vara en hemsk ledare kommer garanterat sätta dig i historie­ böckerna.
arvet.
netiskt avvikande människor som tar banbrytande rekord även om det komm­ er bli mer och mer ovanligt.
Om detta inte låter som något för dig men du ändå vill göra ett litet avtryck så kan du ju alltid sätta ett världsrekord.
Det kan låta svårt, men Guinness re­ kordbok innehåller för tillfället 44 000 rekord och även om inte alla är tagna av människor – en del är tagna av stora krabbor eller gamla träd – så finns det
Vill du ta ett mer prestigefyllt, men otroligt mycket mer krävande rekord, så har vi ju Olympiska spelen. Här täv­ lar specialtränade människor från hela världen i relativt få grenar som alla av någon märklig anledning går ut på att flytta sig själv eller något annat snabb­ are, längre, eller snyggare än dina mot­ ståndare. Det konstiga är att trots att de flesta grenar i OS har varit med i många
år så fortsätter vi att slå rekord även om det sker mer sällan idag.
Att ta ett rekord i någon av dessa grenar är dock inte något för alla efter­ som vi är nere och sniffar på den fy­ siska gränsen för vad som är möjligt på många ställen. Intressant att nämna är
En intressant fråga som antagligen kommer på tapeten inom en ganska snar framtid är var man ska dra gränsen för en normalt avvikande person, och när det faktiskt ser ut som att någon har var­ it framme och pillat lite för mycket med personens genetiska material. Om Bolt naturligt har en mutation som tillåter honom att röra sina muskler omänskligt fort, vad är det i sådana fall som hindrar mig från att skaffa de generna på konst­ gjord väg och plötsligt ha en chans att faktiskt slå ett rekord som inte innebär en faslig massa batterislickande?
Det ser ut som att det finns två olika vägar för OS i framtiden. Antingen komm er det bli mer accepterat att man
ändrar sitt DNA, vilket känns ganska otroligt, eller så knoppar gen–OS av från de vanliga spelen och vi får ett nytt OS där bisarra halvmänniskor tävlar. Hur som helst kommer vi antagligen fort­ sätta ta rekord på det gamla vanliga sättet, och om du som alldeles vanlig människa vill slå ett rekord av den här kalibern så gör du kanske bäst i att vänta in gen tekniken.
ANDERS NILSSON
OSQLEDAREN #1 41

//us eleCTiOn
S
ocial media has been a buzz­ word of the last few years and the new marketing channel credited for allowing a more personal interaction between companies and consumers. But how does this new medium stack up in the political world?
It is said to have been the fuel and or­ ganizing medium for the people of the
Arab Spring uprising. Many also claim it was Barack Obama’s embrace of Twitter and other social media that won him the election back in 2008. Now it is 2012, a new election year and now «everyone who is someone» is using social media.
Will it have an impact on the election this year? And politics in general, how are they affected by the ever scrutinizing eye of the web?
9 level of transparency that never before existed in the United States, which can be both good and bad. He continues to argue that there can be unintended consequence of what he calls «over–de­ mocratization.» Government by social media leads to an environment where in every setting a politician has to be «on.»
According to Donehue, «technology has expedited our descent toward a politi­
Lets begin with the latter, pundits all have a different opinion, some believe social media is a blessing and others believe it is a curse. Wesley Donehue, a Republican Internet consultant who teaches federal and state candidates how best to use new technologies in their campaigns, recently wrote a column on CNN in which he both praised and cursed the social web. The web and social media have according to him created a
– Adam Haft cal system devoid of real ideas and bold, controversial thought.» He claims a poli­ tician can no longer make a radical sugg­ estion without it making headline news and blowing out of proportion on the web. This is crippling the government’s decision making process, he concludes.
It is election year and there is less than a month left till the big day, voting day
(November 6th) and now the question is whether social media will help any of the presidential candidates. Obama still has a gigantic lead over GOP (Grand Old
Party, another word for the republican party) candidate Mitt Romney in the use of the social web with close to 20 million followers on Twitter compared to Rom­ ney’s 1.2 million. On Facebook, Obama also has a tremendous lead over Romney with almost 27 million likes compared to Romney’s 7 million. Does this really make a difference many wonder.
Adam Haft, a regular blogger for many well­known news sources, wrote a column on Mashable where he argues that social media lacks the ability to win swing votes. He claims that «only a few masochists and those with low blood pressure follow those they dis­ agree with» on any type of social media.
Only the already hardcore supporters of both candidates are the ones engaged in social media. The voters that will deter­ mine the outcome of this election are the so called swing voters, or the unde­ cided, and he argues that they will not be moved by ads on Facebook that say
«Click like to stand with Mitt.» or «Let
Barack know you’re with him. Sign his birthday card now!»
The question remains whether so­ cial media will affect the outcome of this election. Although, one thing’s for certain – the social web is a medium where debates and discussions can be held in real–time by the people, for the people. Hopefully these discussions will also make a dent in the campaigns and opinions of the candidates and let them know what the people really want to hear them discuss.
SEBASTIAN OLS
42 OSQLEDAREN #1
//us eleCTiOn
A lthough the sweltering temperatures don’t show it, the cacophony of debates and flashing American flags on my
TV screen let me know that the fall elec­ tion season is in full swing. Every four years America goes into a frenzy. We are bombarded with slogans and shouts, promises and patriotism, rallies and ri­ ots, all trying to persuade us to vote for a certain candidate for president. This year will prove to be one of the most important, and most underwhelming, presidential elections in a generation.
More on that later; first though, what the hell are we doing here?
The American government is di­ vided into three branches: legislative, executive, and judicial. American citi­ zens elect two of these branches of gov­ ernment. Members of Congress are elected in statewide elections, and the president is elected in a national elec­ tion. Congress makes the laws and it is
the President’s job to enforce the laws they enact.
The two major political parties each pick a presidential candidate formally at their national conventions, basically huge weeklong political rallies and or parties held in basketball arenas in key battleground states. The Republicans held their convention the last week of
August in Tampa, Florida, where they nominated former Massachusetts gov­ ernor Mitt Romney. The Democratic convention was held the first week of
September in Charlotte, North Carolina, where they nominated Barack Obama for another four–year term as president.
9
Although everybody knows who will be nominated, the conventions are a candidate’s first chance to address the entire country. The modern presidential election is as much an exercise in media savvy as it is an exercise of democracy.
Think of the election as America’s ver­ sion of Melodifestivalen, and the con­ ventions are like the first round. A good convention speech can make a politi­ cian’s career – see the 2004 Democratic
Convention speech by a young man who wasn’t even elected to the Senate yet.
His name was Barack something...
During the 2008 campaign, Obama was known for his soaring speeches and grand ideas, but four years of the com­ promises of governing have changed him as a candidate. Gone are the sweep­ ing promises of a renewed America. This year Obama is defending his record and explaining why more promises weren’t kept. He has to remain positive about his record while explaining why Guan­ tanamo Bay prison is still open, no en­ vironmental legislation has been passed and why the federal government still does not recognize gay marriage. Who could have imagined in 2008 that Barack
Obama’s proudest achievement would be that he secretly invaded a sovereign nation and killed Osama Bin Laden?
But it isn’t foreign policy, national se­ curity, or marriage equality that will de­ fine this election. This year it is all about the economy. Millions of Americans are still out of work and the Great Recession is still happening in many American cit­ ies. Neither candidate can decisively campaign on this issue. Mitt Romney’s campaign rhetoric is essentially, «Look at how bad your life is right now. Oba­ ma didn’t help you at all, so you should vote for me.» While Obama’s message in a nutshell is, «Your life could have been a lot worse if it wasn’t for the job I did.
Let me keep going.» Neither message is very inspiring. In fact, the most exciting speech of this convention was by former
President and member of the Democra­ tic Party Bill Clinton. He dared to offer a grand dream of America and where our country can go, but he wasn’t saddled with the burdens of actually governing and sadly he can’t be elected again.
As the campaign rolls on until Elec­ tion Day on November 6th, ideas will be debated and candidates will change.
We will all endure more negative ads and idle rhetoric hoping to find a substan­ tive debate on the issues that shape our world. But we probably won’t be as in­ spired as we were four years ago, regard­ less of who ends up winning. The chants of «Yes We Can!» from four years ago are now a distant echo; this time around all we hear is the grumble of politicians say­ ing «Yes We Can, But…» Either way it is sure going to be a long fall.
jOHN GLADWIN
OSQLEDAREN #1 43

I
//Guide
2 Har du ett intresse och skulle vilja hitta andra som delar detta med dig? Starta en egen kårförening vetja!
Det är inte alls svårt – OL visar hur du ska gå till väga.
2 när du kommit underfund över vad för förening som saknas på kåren
är det dags att sätta igång! Kanske är ni redan ett gäng, men letar du efter personer med samma intresse kan du få hjälp av kårens studiesocialt ansvarig Douglas Victor Cedrum.
IV
Håll ert första möte, till vilket alla medlemmar ska kallas. På det mötet antas stadgarna och det fastslås vilka som ska sitta i styrel sen.
Det måste som minst finnas en ordförande.
II
V när ni samlats ihop, kontrollera att majoriteten av medlemmarna
är KTH-studenter; det måste man vara vid ansökningstillfället.
Skaffa ett organisationsnummer!
Alla THS kårföreningar måste ha det och man ansöker om ett sådant hos Skatteverket.
III
Dags för lite regler. Som kårförening måste man vara en ideell förening.
Regler för ideella föreningar kan man läsa om på Skatteverkets hemsida.
Man måste också följa THS regler för en kårförening – de finns att hitta på
THS hemsida. Sedan måste ni komma på de regler, eller stadgar, som gäller för just er förening.
VI när allt detta är klart fylls en ansökan i och, om du inte redan har gjort det, kontakta studiesocialt ansvarig.
Guide//KATjA rAnTAlA
OL tipsAR: TOPP TRE KÅR­
FÖRENINGAR SOM INTE FINNS
• THS Fotboll
• THS Odlarförening
• THS Fight Club
Som du ser nämner vi personligheten först.
Det är helt enkelt så att hur du är som person är minst lika viktigt som dina akademiska färdigheter. Att vara generös, öppen, omtänksam och så vidare, är grunden för hur bra vi kan jobba med varandra här på Tetra Pak – det mesta här är utpräglat team work.
Sedan utgår vi förstås från att du kan ditt ämne utan och innan.
I alla fall i teorin; att omsätta det du pluggat till praktiska färdigheter går kanske inte
över en natt. Men vår syn på att få allt att fungera bygger på ett ömsesidigt givande och tagande. Ställer du upp på oss kan du också lita på att vi ställer upp på dig.
OSQLEDAREN #1
Tetra Pak, och PROTECTS WHAT´S GOOD är varumärken som tillhör Tetra Pak Gruppen. www.tetrapak.com
//PrAKTisKT
Ska du på halloweenfest men spenderat allt för många sömnlösa nätter med att klura på vad du ska klä ut dig till? Räds ej! Osqledaren har gnuggat geniknölarna och kommit på sju förslag du kan använda för att verkligen framhäva ditt sanna jag som teknolog.
Ben: Apa. Torso: Grottmänniska. Huvud: ...Hipster.
MATERIAL:
• Ap-ben (eller bara väldigt håriga ben)
• Skinnväst/leopardfäll (från en
äkta leopard)
• Second hand Pälsmössa
• Fönsterglas-glasögon, gärna tjockbågade
• Ironisk mustasch
Var festens kuf! Det man förlorar i ligg–faktor vinner man på i kufighet.
MATERIAL:
• Kuf–skägg
• Noppig kofta
• «Illustrerad Vetenskap»tidning
• För korta byxor
• Sandaler
• Klocka
Alltid lika spännande att se om katten är död eller levande. Går att kombinera med ‘Dick in a box’.
MATERIAL:
• Flyttlåda
• Modifierad «Twister»-snurra
• Lolcat-bilder
Pluspoäng om dina kompisar klär ut sig till Storm Troopers och pysslar ihop den åt dig.
MATERIAL:
• Hönsnät
• Papier-mâché
• Silverfärg
Vad är väl mer skräckinjagande än en misslyckad tenta? Säg «Men tja fan, tack för senast!» till tentavakten.
MATERIAL:
• En större utskrift av en tenta, modell svår
• Röd penna bakgrundsfoto: miss tristan b
Vandenbussche
Partytrick: Gå runt och säg att du letar efter Higgs. Invänta
«Men ååååhh...!», och var sjukt nöjd med dig själv.
Dans­move: Snurra galet fort på dansgolvet
MATERIAL:
• En stor badring
• Silverfärg
För den late. Innan festen gått så långt att du måste fråga var du är, kan du roa dig med att fråga när du är.
MATERIAL:
• Dålig fantasi illusTrATiOn//KArl BOlmGren idé//Ol–redAKTiOnen
OSQLEDAREN #1 45

//KRÖNIKA
Att fullfölja en Ironman är enligt många och i somras ställde han upp i en av de – Jag ger kanske skenet av att träna den mest fysiskt krävande utmaningen som tuffaste i världen: Norseman, som går av stapeln i Norges kuperade fjordar.
finns. Det tar flera år av träning och planering för att göra kroppen redo för ett sådant lopp. För KTH–studenten Marcus Hultgren är en Ironman ingen större pärs; han har redan lite för att vara triathlet, men jag tränar mycket och under åren har jag lärt mig att lyssna på min kropp för att optimera min träning. Jag behöver ingen puls­ klocka för att veta vilken nivå jag ligger på till exempel.
ett par starter i bagaget och tillhör en av de bästa triathleterna i Sverige.
Marcus tränar tio till femton timm ar i veckan, men menar att det inte
är kvantiteten som är det avgörande.
Det gäller att träna smart – ha en plan inför varje träningspass och undvika gråzonen av mellanmjölksträning.
: Bosse Hultgren
– Antingen ska man träna länge och lugnt, helst över två timmar, eller kort och hårt. Det är få motionärer som har förmågan att lägga upp sin träning och träna tillräckligt tufft för att nå bättre resultat eller elitnivå, förklarar han.
Charmen med triathlon beskriver
Marcus som variationen och det faktum att karriären för en triathlet inte tar slut redan i tidig ålder. Hans starkaste kort
är att springa en marathon som sista och avslutande gren i ett lopp, vilket i en
Ironman innebär efter 3,8 km simning och 18 mil cykling. Det är just de längre distanserna inom triathlon som Marcus
är specialist och tränar inför.
Att han skulle ha svårt att hinna med att träna avvärjer han och säger att det är få förunnat att kunna disponera
över sin tid som en student har möj­ lighet till.
– Om jag börjar klockan 10 hinner jag gott och väl med ett pass innan skolan.
Är jag ledig på lunchen kan jag gå till
GIH–hallen för att simma eller gymma och längre cykelpass klarar jag av på helgerna, förklarar han.
– Jag ser inte en start i Ironman som någon större utmaning utan har lärt mig hur jag ska lägga upp min trä ning inför loppet. Som triathlet blir det mer som ett jobb som ska klaras av, säger
Marcus och berättar också att han tränade igen redan två dagar efter årets upplaga av Ö till Ö.
Marcus Hultgren, 32, pluggar fjärde
året på kemiteknik, men har låtit studi­ erna tagit lite längre tid på grund av sitt främsta intresse: triathlon. Sedan några
år tillbaka har han ägnat sig åt sporten och tillhör toppskiktet i sin åldersklass.
I början av september placerade han sig på plats sju, av 100 startande par, på den extrema tävlingen Ö till Ö, bestående av
10 kilometer simning och 54 kilometer löpning, i Stockholms Skärgård. Han har dessutom ställt upp i flera IronMan­ starter och plockat topp tio placeringar
Marcus följer dock helst inte ett träningsschema slaviskt och ger sig inte ut och cyklar när det regnar, till exem­ pel.
– Det finns ingen anledning till att försöka härda sig, utan det ska vara roligt under tiden också, säger han med ett skratt och berättar att det händer att han fikar bort sina håltimmar.
Triathlon är en uthållighetsidrott som består av tre grenar: simning, cykling och löpning. Grenar­ na genomförs i en följd utan avbrott och växling sker mellan sim och cykelmomentet (T1) samt mellan cykel och löpmomentet (T2) i ett speciellt växlingsområde. Triathlontävlingar genomförs i olika distanser, från sprint till en så kallad Iron­ man. En sprint mäter 750 meter simning, 20 km cykling och 5 km löpning och en Ironman 3,86 km simning, 180,2 km cykel och 42 195 m löpn­ ing . Ironman blev resultatet efter en lång tids diskussioner mellan utövare av de tre sporterna som inte kunde enas vilken sport som var mest krävande och krävde den bäst tränade athleten.
En Ironman anses vara något av det mest ut­ manande i fysisk väg.
OSQLEDAREN #1
//KRÖNIKA
Få har kunnat undgå Lisa nordéns bragd i
OS i London i somras – den silvermedalj i tria thlon som hon plockade hem till Sverige.
Men hur många var bekanta med sporten triathlon innan Lisa satte den på kartan?
Bara någon månad senare talas det dock i media om en triathlonboom som sprider sig genom landet. Snart är ett maraton en lika vanlig merit som att klara av att springa en mil och många motionärer tar sikte mot större utmaningar – Vasaloppet, Vätternrundan och just triathlon.
1
Jag erkänner att jag själv föll för grupptrycket likt en dominobricka. Lisa
Nordéns dramatiska målgång under
OS lämnade spår hos mig och när jag fick nys om att ett triathonlopp skulle gå av stapeln i Stockholm i augusti var jag inte sen med att anmäla mig till piska distansen. Visserligen
är jag knappt simkunnig, men jag är en cykelfjolla av rang, och att springa är i alla fall inte svårt. Att dessa tre grenar ska avklaras i följd ansåg jag vara en parentes i sammanhanget.
snabbt en bit framför mig, som bröst­ simmade. Jag hade lovat mig själv att inte bli stressad av detta och koncentre­ rade mig på att hitta någon slags rytm i bröstsimningen. Efter en stund började jag dock tycka att det var trist att ligga i vattnet – förflyttningen skedde fruk­ tansvärt långsamt, och bojarna framför mig kom inte närmare.
När jag äntligen simmat klart kla­ rade jag av konsten att springa till min egen växlingsruta samtidigt som jag drog ner våtdräkten och upprepade för mig själv att vara noga med att sätta på mig hjälmen innan jag nuddade cykeln, en viktig regel inom triathlon. I samma stund som jag lämnade växlingsområdet på cykeln började det regna. Trist, men under första varvet uppför Västerbron började jag köra om andra cyklister, vilket gav självkänslan en puff i rätt rikt­ ning! Tre varv skulle köras runt banan som mätte cirka 13 kilometer, och det kändes som att tiden försvann snabbt.
Att cykla snabbt inne i centrala Stock­ holm på avspärrade gator och dessutom inför en publik som hejade på får de flesta att glömma tiden och känna sig snabba!
Dagen innan mitt lopp visade Lisa
Nordén åter igen vart skåpet ska stå genom att vinna en deltävling i världs­ cupen i Stockholm. Detta såg jag som ett gott tecken och inspiration för egen del
– men var mäkta nervös innan jag skulle hoppa i Riddarfjärden för att si mma
1500 meter. Startskottet gick, pang iväg – och alla som crawlade befann sig
Ut på sista grenen, löpning, kändes benen förvånansvärt pigga, simningen och cyklingen till trots. De blöta och hala kullerstenarna i Gamla Stan var inte mysiga att springa på – däremot var det trevligt att ha många andra löpare om­ kring sig. Banan sträckte sig från Råd­ huset upp till Slottet och sedan tre varv
á 2,5 kilometer i Gamla Stan. Tre gånger kutade jag uppför backen till målet och två av dessa fick jag vika av – det var psykiskt jobbigt!
Därför var det en lättnad att efter tredje varvet vika av till vänster i back­ en och springa in i mål, över samma mållinje som Lisa Nordén passerade dagen innan. Vilken glädje – jag klarade av mitt första triathlon och detta på en tid som jag inte vågade drömma om – 2 timmar och 49 minuter! Även om jag var hemskt trött vid målgång fick jag mer­ smak, och samma kväll anmälde jag mig till Ironman i Kalmar.
INGRID KjELLSTRöM inGrid KjellsTröm
Ingrid pluggar till Civilingenjör i Sam­ hällsbyggnad åk 3, men tränar så fort det ges möjlighet. Hon har precis slutfört En Svensk Klassiker och siktar nu mot nya utmaningar inför år 2013
– att cykla i den snabbaste tjejklungan
SubXX runt Vättern och stå på startlin­ jen till Ironman i Kalmar. När Ingrid inte studerar eller tränar skriver hon gärna om träning och driver träningsbloggen
Endorfinkick.com.
OSQLEDAREN #1 47

//KRÖNIKA Alright, THS är sjukt gammalt. KTH ännu äldre. Så vi tänkte att det måste ju finnas så otroligt mycket intressant historia mellan dessa anrika väggar. Och det gör det. I vår artikelserie «Arkivet» går vi igenom viktiga delar från en tid som flytt. Första delen handlar om Osqledaren.
...var Kårbladet. Tidningen kom till som ett sätt att nå ut med THS verksamhet till samtliga studenter.. Tidningen har helt i svart–vitt och innehöll inga bilder, utöver
THS logga, samt annonser och en satir–illustration. Den skickades gratis ut till samtliga medlemmar av kåren, och en större del av Kårbladet ägnades till att väcka Osquars (benämning på manliga teknologer) intresse för idrott.
Osqledaren såg dagens ljus 1959. Syftet var detsamma, men de största skillnaden var att man nu även inkluderar Osqulda (samlingsnamn för kvinnliga teknologer) i målgruppen, samt att man lyckats trycka loggan i färg.
OSqLEDAREN #1 1959
KåRBLADET #1 1944
Hade Osqledaren nakenuppslag i varje nummer på 1960–talet?
Nej, bara en enda gång 1964 och det väckte ingen större uppmärksamhet förrän 40
år senare, som skrevs när Osqledaren hade haft en «nakenchock» år 2007.
Den grafiska tekniken var inte lättarbetad på
1960­talet: Maskin­ eller handskrivna manus sändes till tryckeriet för blysättning och redak­ tionen fick tillbaka trycka korrektur på långa remsor, som klipptes (med sax!) och sattes ihop
(med klister!) till tidningssidor. Sedan gjorde tryckeriet ombrytning för hand av spalterna och satte in bilderna som kom som små plåtar från en särskild klichéanstalt.
Vi hade mycket klara mål för vad vi ville göra av och med Osqledaren: Ge seriös information till teknologerna, roa teknologerna, roa oss själva i redaktionen, hålla ett vakande men välvilligt
öga på Kårstyrelsen. Kårstyrelsen lade sig inte i vad som stod i tidningen; den hade gjort sitt genom att utse en kompetent redaktion. Redak­ tionen lade ned mängder av arbete på Osqleda­ ren, trivdes tillsammans och hade roligt, och förlorade ingen studietid under de två år som man tillhörde redaktionen.
Gick alla teknologer nakna på 60–talet? Nej, inte om jag minns rätt, den enda nakenheten på
Kåren under 60–talet var nog utvikningsflickan i Osqledarens nummer 4/1964. Och hon var ju inte teknolog, hon kom från en bildbyrå på
Roslagsgatan. Nakenheten skötte väl teknolo­ gerna, som alla andra människor, på sin fritid.
Annars började nakenhet bli på modet, både i pressen och på scenen, men inte i TV förstås.
Då fanns ju dessutom bara en TV–kanal, i svart­ vitt, och alla som har sett ett utdrag ur «Hy­ lands Hörna» vet hur upphetsande TV var på den tiden.
Blev teknologerna upp rörda? Nej, inte myck­ et. De tyckte kanske att nakna människor är någonting naturligt. Redaktionen fick någon enstaka insändare, som nog inte togs in. Kraven på litterär kvalitet även i insändare var höga. Däre­ mot reagerade Gaudeamus
(Gadden), kårtidningen på Stockholms Högskola
(några år senare omdöpt till universitet) lika surt som väntat. Vad kunde man vänta sig av stu­ denter som var så kon­ servativa att de några år senare ockuperade sitt eget kårhus?
Varför publicerade vi då utvikningsbilden?
Redaktören året före mig påstår att det var för att kårmedlemmarna skulle bry sig om att läsa tidningen eftersom läsårets första Osqledare inte postades utan fick plockas upp i Kårhuset.
Men han var nog bara avundsjuk över att han inte kommit på idén själv.
Det egentliga skälet var att Osqledarens redaktion tyckte att teknologerna hade blivit tråkiga och kon­ servativa. Det fanns teknologer som inte fikade i
Kårhuset varje dag, det fanns sådana som aldrig gick på gasquer. De behövde ruskas om, tyckte vi och få någonting att prata om och helst uppröras över.
UTvIKNINGSBILD OL#4 1964
ThOmAs eCKered, SIGNATUR The
OSqLEDARENS SUPERREDAKTöR 1964
«Jag var superduper red aktö r–88,
året då vi kastade ut Pripps och tog in Arla som sponsor, året vi sköt kpist genom en stu­ dentmössa, året vi hade ett halvklädd kille på rosbädd som mittuppslag.
Jag höll på att bli avsatt redan efter andra numret för att jag inte var tillräckligt solidarisk med övriga kåren, utan tog studenternas beva­ kande perspektiv och förpackade information
48 OSQLEDAREN #1 som mandelmassan mitt i grädden, under locket.
Bästa artikeln på hela året var Patriks gästspel med semmeltest i nummer två eller tre.
Fred på jorden, thunderbolt and light­ ning, MacPlus med disketter och Pagemaker
1.02. det var tider det.»
PeTer nõu,
SUPERDUPERREDAKTöR OL 1988
«Nakenhet är inte en en­ kel sak för alla människor.
Och speciellt inte för många teknologer som under vin­ tern 2007 hörde av sig till mig. Det var en spännande
FRAMSIDA OL#3 2007 tid. Jag fick julkort med hot om polisanmälningar, teknologer som grät på min telefon­ svarare för de kände sig ofredade, mail av kristna som anklagade mig för att leva ett omoraliskt liv och anmälnin­ gar till KTHs jämställdshetsnämnd och
Närings livets etiska råd mot könsdis­ kriminerande reklam, ERK. Det var till och med en arg fysiker som försökte slå mig en gång på en fest ordnad av rek­ torn. Så mycket känslor producerade en bild på en kvinna iförd hängslen. Jag hade inte förväntat mig all denna upp­ ståndelse, men inte något gott som inte för något ont med sig. Att granska THS
är ingen enkel sak.
Mitt starkaste minne från min tid som chefredaktör hände på slutet av min tid på OL. Jag fick träffa kemisten John Au­ sonius, mer känd som Lasermannen. Det
//KRÖNIKA mötet är svårt att beskriva i ord, men det påverkade mig på ett sätt att jag idag fortfarande tänker på det.
Osqledaren mitt år var mer än halvnakna kvinnor, mördare och arga mail. Det var en fantastisk redaktion, hård granskning av kåren, studenter som brydde sig om sin studiesituation, samarbete med andra föreningar, fester och det bästa kontoret i hela Nymble.» dunjA vujOviC cHEFREDAKTöR OL 2006/2007
«Osqledaren äntrade 2010-talet med 18 000 läsare, sex nummer per
år och pondusen hos en nybliven fem­ tioåring. I och med kårobligatoriets avskaffande har hela THS sett över sin verksamhet och så även OL. För att vara en relevant del av studenternas tid på
KTH och såväl inspirera som informera har tidningens fokus allt mer riktats mot utbildnings­ och kårrelaterade frågor.
Läsarna har visat stor uppskattning för denna utveckling och allt eftersom OL fortsätter på det spåret är jag säker på att
årgången 2012/2013 helt klart kommer bli den bästa någonsin!» sArA GABrielssOn cHEFREDAKTöR OL 2011/2012
●
●
●
• SSIF • Frescatihallen • T-Universitetet • SSIF: 08-15 10 75
• Öppettider: Mån-tor 07-23 • Fre 07-21 • Lör 08-19 • Sön 08-22

//Ths CenTrAlT
5
TexT OCh fOTO//Axel hAmmArBäCK
I drygt trettio år har ett gäng entusiaster dagligen sänt radio på frekvensen 95.3
FM från nymble. Men en hård budget och lokal frågan har gjort att THS och radion nu gått skilda vägar. THS Radios sista sändning
ägde rum under eftermiddagen fredagen den 10 augusti 2012 – Osqledaren var där.
«T minus fifteen seconds, guidance is internal... Twelve, eleven, ten, nine – ignition sequence start – six, five, four, three, two, one, zero – all engines running. Lift-
off, we have a liftoff!». Ljudupptagning­ en från uppskjutningen av Apollo 11
år 1969 markerar starten på att dagens sändning av Rocket.fm börjat, och Eric
Paglia välkomnar THS Radios lyssnare vant på sin utpräglat amerikanska dia­ lekt, varpå han vrider på mikrofon­ reglagen och sätter igång eftermidda­ gens första låt – precis som varje fredag.
E
ric är stationschef för THS
Radio såväl som programledare för rock–radioprogrammet Rock-
et.fm samt det miljöorienterade programmet Think Globally Radio. Han är ursprungligen från Boston, men flyttade till Sverige 1993 i ett år för att stu dera
Internationella Relationer på Stock­ holms Universitet. Samtidigt fick han jobb som DJ på kultradiokanalen Bandit
Radio – «The Rock Home of Stockholm».
Detta är alltså inte Bandit Rock som startade 2004 («Their slogan ‘Vi spelar vad vi vill’ – that’s just bullshit», säger
Eric), utan «the original Bandit» – start­ ad av ett kärngäng amerikaner 1994.
Eric kände att ett beroende började ta fart – han blev fast på radion, och i
Sverige. Bandit Radio bytte dock 1996 riktning och ägare, vilket ledde till att alla amerikaner på kanalen, inklusive
Eric, fick sparken. «Nya» Bandit Radio blev snabbt illa omtyckt av många, och en proteströrelse med det explicita nam­ net «Fuck Swedish Bandit» tog fart, ledd av KTH­studenten Joakim Bergström.
Eric fick nys om Studentradion på THS, och var inte sen med att söka in. Efter samtal med dåvarande stationschef Klas
Brising skapade Eric sig namnet «Eric in the afternoon», och sände sin första sändning av Rocket Radio tisdag 27 augusti 1996, kl. 14:00. Det som skulle följa var en tolv år lång historia för Rock-
et.fm, som varje vecka sänt «rock radio» från Medieflygeln, högst upp på plan två i Nymble.
Rocket Radio växte, tog in fler
DJ:s – nummer två var tidigare nämnda
Joakim Bergström – och under åren har hundratals band och artister besökt stu­ dion för att göra intervjuer och spela
50 OSQLEDAREN #1
//Ths CenTrAlT exklusiva live–set. Bland de mer kända finns The Ark, Nickleback, Moby, Cla­ rence Clemons, Soundtrack of Our Lives, och The Hives, för att nämna några.
– When The Hives played in 2000,
Howlin’ Pelle forgot the lyrics to «Hate to Say I Told you so», so he wanted me to hand him the CD cover so he could check the lyrics. It was a classic gig – I actually still think it’s on YouTube, berättar Eric.
– Eric Paglia
En annan anekdot Eric med värme berättar om är den när Steve «Little Ste­ ven» Van Zandt – Bruce Springsteens ständige gitarrist i The E Street Band tillika «Sopranos»­ och «Lillyhammer»­ skådespelare – gästade studion och
Nymble 2009 för att göra reklam för hans eget radioprogram,
«Little Steven’s Underground
Garage», som sänds varje vecka, fredagkvällar på 95,3 FM.
– It was great – Little Steven was here in 2009 – the studio was crammed with a lot of photogra­ phers, press, and Steve’s
Litt le Steven was scheduled for two hours, but ended up staying for four and a half hours – just playing songs and talking.
T
HS Radio tog sin början för drygt trettio år sedan, 1979, då Osqradion grundades i sam­ band med att radiolicenserna för närradion släpptes. Detta var innan de kommersiella radiokanalerna kickade igång sin verksamhet, och sedan starten har man bytt namn två gånger – till Stu­ dentradion, och till THS Radio. I nuläget sänder man varje dag utom måndagar, och man har runt 15–18 program med en stor bredd – allt från pratradiopro­ grammet Spärr som diskuterar aktuella samhällsfrågor till rub­a­dub­reggae­ programmet New Romantic Posse.
Men nu är THS Radios historia fär­ digskriven. I flera år tillbaka har THS styrelse såväl som Kårfullmäktige deb­ atterat frågan om THS Radios framtid.
Det har funnits en oro från THS sida att ra­ dion inte engagerar tillräckligt många studenter – både sett i det antal som jobbar med radion och lyss­ narantal. Man har dessutom haft ett av Nymbles mest attraktiva rum i drygt trettio år, och när man de senaste åren jobbat med att diskutera lokalfrågan för att opti­ mera kvadratmetrarna baserat på vilken studentnytta de tillför, har THS Radio hängt på en skör tråd. Sara Emilsson, vice ordförande för THS 2011/2012 berättar:
– Man har från styrelsens perspektiv i flera år tänkt att det är synd att radion inte verkar engagera särskilt många, det är en liten sluten grupp som sysslar med radion. Man frågade sig var stu­ dentnyttan var, och kom fram till att en verksamhet är vettig om den antingen engagerar många, eller ger mervärde på annat håll, till exempel om många medlemmar eller andra studenter lyss­ nar på radion och tycker den bidrar med mycket. Ingen av dessa två kändes helt uppfyllda, och på KF­mötet precis efter jul fick vi en fråga av ledamöterna som undrade varför radion gjort av med my­ cket pengar men dragit in långt ifrån vad som var bud getterat. Kårfullmäk­ tige verkade skeptiska till om radion i sig tillförde mycket till verksamheten.
Däremot ville man från THS sidan inte bara säga tack och hej till radion, utan erbjöd ett mindre rum i Nymble, men med kravet att man övergick från att sända närradio till att sända web­ bradio, vilket skulle lösa lokalproblemet och dra ner kostnaderna för THS Radio.
Men mindre lokaler och endast webb­ radio föll inte THS Radio på läppen.
OSQLEDAREN #1 51

//Ths CenTrAlT sovrar igenom låtlistan i datorn och förklarar att det finns så mycket han vill spela innan sändningen är slut – men fastnar slutligen vid en speciell låt.
– We’re gonna play the last song for to­ night, which is «Misirlou» by Dick Dale and the Del­Tones», which we played at our very first show back in 2000. Well, this is it, folks – I’m gonna leave you all with a few final words. «If you can’t be good, be bad baby».
– It felt like a one­two punch… With the smaller room, we couldn’t have bands, and I don’t think the radio would’ve held the interest of our mem­ bers. Web is still important, but the ra­ dio still has the... Mystique, y’know? We might have looked like we were behind budget, but that’s only because most of our money came in at the end of the fis­ cal year, berättar Eric now, rather than just for THS. But we really wish the new tennants and the studentkår all the best.
Eric trycker också på att han väl­ digt gärna vill att Stockholm College
Radio fortsätter det bra samarbete man haft med KTH och THS under alla år, trots att man inte längre är en del av
THS.
Detta ledde till att THS och ra­ dion nu gått skilda vägar, och lokalerna flygeln kommer i framtiden huseras av Quarnevalen. THS Radio har
även bytt namn till Stockholm College
Radio, och har flyttat till nya lokaler i
Midsommarkransen.
E
ric stirrar på ett grunnande sätt ut genom fönstret som vett­ er bort mot Flygs sektionslokal, och några sekunder se nare ska­ kar han av sig det lilla uns av bitterhet över flytten han har, om han ens har någon, och ser på det positivt istället.
– I’m optimistic, we’ve got some really great people involved. We’re a part of a bigger radio network in Sweden now,
Studentradio Sverige. We’re setting up a new studio in my boostaads-rhetts-fo-
reening, and we’re more explicitly a stu­ dent radio station for all of Stockholm
Under sista sändningen spelas en kavalkad av låtar som alla går under den bredaste definitionen av rock – allt från
Jimi Hendrix till Jack White, Ramones till Gaslight Anthem, Bon Iver till Iggy
Pop – där Iggy spelades speciellt med anledning av att han hade konsert på
Gröna Lund samma kväll [bra konsert,
reds. anm]. Att kvällens sändning skulle vara den sista från Nymble någonsin var inte uppenbart. Eric förklarar att flytt­ en egentligen inte kommer att innebära någon märkbar skillnad för lyssnarna, och vill därför inte markera avslutet på något speciellt sätt. Men det är svårt att undvika att bli nostalgisk, och tidigare nämnda Klas Brising får en shout–out och ett tack för hjälpen för den där förs­ ta sändningen.
Klockan börjar närma sig 18:00, sluttiden för programmet, och det är dags för Eric att spela sista låten. Han
Eric tar av sig hörlurarna, stänger av mikrofonen, och samtidigt som de sista takterna i ‘Misirlou’ ljuder ut, hälsar
Steve Van Zandts förinspelade röst oss välkomna. Precis som varje fredag.
ålder: 42 – «spring chicken»
Gör: stationschef stockholm college radio. two mastersexamina, håller just nu på med att doktorera inom Environmental History.
BOr: midsommarkransen fAvOuriTe AlBum: van halen i –
«it’s the first album i ever bought, and the album that got me into rock n’ roll. i was selling newspapers for the boston globe when i was a teenager, and some guys with whom i used to hitch a ride home refused to play any other cd’s than van halen i»
SE THE HIvES SPELNING I THS RADIO:
[ http://bit.ly/ol_hives ]
52 OSQLEDAREN #1
//OrdförAnde AvsluTAr om
T
H
,
S
A
frikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vatten-
pipor» – så lät det när jag slog på radion tidigt en morgon i mitten av september. Jag undrade förbluffat för mig själv vad tusan det var radioprataren syftade på och blev väldigt förvånad när det visade sig att det var ett uttalande från Behrang Miri, konstnärlig ledare för unga på Kulturhuset. Jag lyssnade vidare och kände hur jag blev mer och mer upprörd när jag förstod att det Miri uttalat sig om var böckerna om Tintin och att dessa borde rensas bort från biblioteket. Ta bort Tintin från Kul­ turhuset? På allvar?
I efterhand visade det sig att ut­ talandet inte var fullt så allvarligt som det först verkade, då det Miri egentligen förespråkade var en flytt av böckerna till en annan avdelning, men principfrågan kvarstod.
serier en viktig del av mitt bokslukande under min uppväxt. Utbudet av Bandes
Dessinées är stort och jag utforskade det hungrigt; jag läste mycket Astérix, Gas­ ton och Lucky Luke, men oavsett vilka nya serier jag upptäckte behöll jag en förkärlek till Tintin.
Berättelserna om den unge, djärve journalisten som reser världen över sporrade min nyfikenhet för omvärlden och andra kulturer; jag tjusades av
Tintins bravurer i Sovjet, hans möte med
Inkaindianer i Anderna och kampen mot opiumkarteller i Kina. För varje album dök det upp nya miljöer som Tintin och hans kompanjoner utforskade, och i grund och botten kretsar alla Tintins historier kring möten med häpnads­ väckande individer och upptäcken av an­ norlunda perspektiv. Det var detta som orsakade min förtjusning för Hergés verk och även det som var skälet till min ilska inför uppmaningen att ta bort dem från Kulturhuset ­ jag vill inte att någon ska gå miste om de världar som Tintins
äventyr öppnar upp.
Samtidigt som jag insåg skälet till uttalandet, att vissa Tintinalbum port­ rätterar människor från andra kulturer med stereotypiska och ibland kränkande drag, kunde jag verkligen inte förmå mig att hålla med om att man ska ta bort dem. Min indignation höll i sig. Över min tekopp funderade jag på vad det var som gjorde mig så upprörd – vad har
Tintin betytt för mig?
Min fascination och nyfikenhet för människor och kulturer lotsade mig till att alltid i första hand välja Tintin när jag var liten och det är desamma som motiverar mig till att leda den stora, fina organisationen THS. För vad vore THS utan människor? Vad vore THS utan alla de individer som förvaltar sina intressen och värderingar inom organisationen?
Mina föräldrar bodde i Frankrike när jag föddes och när det var dags för mig att börja skolan placerade de mig därför i det franska skolsystemet trots att vi då hunnit flytta till ett nytt land.
Tecknade serier, eller Bandes Dessinées, har en alldeles speciell plats i den fran ska bokhyllan* och i och med det utgjorde
Utifrån sett kan världen THS verka relativt homogen, som en plats där likasinnade teknologer i ovvar till­ bringar sin tid med att spexa, sjunga och dricka öl. I själva verket utgörs ju kåren av ett hopplock av många skilda mikro kulturer. THS definieras av de som engagerar sig och i och med att vi är så många och så olika blir det en spänn­ ande och mycket komplex värld. Alla olika föreningar och sektioner har egna traditioner och synsätt och mötena mell an dem bildar forum där folk träff­ as och perspektiv byts. Bara du vill, så finns det alltid någon att prata med som kan öppna upp nya synsätt – precis på samma sätt som Tintin kan öppna upp nya världar för ett barn.
DENISE FUGLESANG oRDFÖRANDE THS 2012/2013
OSQLEDAREN #1 53

Osqledaren, THS, 100 44 Stockholm