Klinisk fysiologi anhåller om att bli egen basspecialitet

Svensk Förening för Klinisk Fysiologi 2010‐09‐10 ST‐ rådet, Socialstyrelsen Kopia Sveriges Läkarförbund Svenska Läkarsällskapet Sveriges Kommuner och Landsting Klinisk fysiologi anhåller om att bli egen basspecialitet Socialstyrelsen med ST‐ rådet har tidigare erhållit skrivelser och dokumentation i detta ärende. Inför översyn av gällande specialitetsordning vill vi ånyo översända vår samlade dokumentation och understryka, klargöra och motivera vår anhållan. Framställan kommer från en enig styrelse med stöd av 79% av medlemmarna. Varför skall klinisk fysiologi vara basspecialitet ? A. Klinisk fysiologi är viktig för svensk sjukvård, utbildning och forskning. • I dagens sjukvård blir det allt viktigare att rätt patient får rätt behandling. En förutsättning är en korrekt diagnostik Var 18:e svensk genomgår varje år en kliniskt fysiologisk undersökning och efterfrågan är ökande. Det finns idag en verksamhet som karaktäriseras av rationellt bedriven diagnostik, god metodkännedom, omfattande kvalitetsarbete och metodutveckling på vetenskaplig grund. • Klinisk fysiologi står för en stor andel av fysiologiundervisningen vid våra medicinska fakulteter. Specialiteten är forskningsintensiv och en brygga mellan preklinik och klinik, och kliniska fysiologer är frekvent anlitade samarbetspartners i den kliniska forskningen • Klinisk fysiologi bidrar med viktiga delar i specialistutbildningen av andra specialiteter, som kardiologi, internmedicin, anestesi och lungmedicin B. I nuvarande system finns allvarlig risk att kompetensområdet klinisk fysiologi förminskas och utplånas. • Innehållet utarmas. Bild och funktionsmedicin (tidigare radiologi) och klinisk fysiologi har vardera stora kunskapsbaser som till mycket liten del är gemensamma. När den kliniska fysiologen först skall bli specialist i bild och funktion, vilket motsvarar Europeisk radiolog, finns för liten tid att bli så pass kompetent inom klinisk fysiologi att man som grenspecialist kan utveckla verksamheten och fortsätta sitt livslånga lärande. • Rekryteringen försämras. Det finns bara en väg till att bli klinisk fysiolog. Hittills har endast en radiolog valt att bli klinisk fysiolog medan klinisk fysiologi rekryterat många specialister från kardiologi, medicin, anestesi och andra specialiteter. Denna möjlighet är nu stängd. Kardiologer kommer inte att anträda en utbildning i bild och funktion för att därefter kunna bli kliniska fysiologer. Rekryteringen av kliniska fysiologer i det nya utbildningssystemet har minskat med 50% sedan införandet av Bild‐ och Funktionsmedicin 2006 samtidigt som produktionen av klinisk fysiologiska undersökningar ökat med 4% årligen – en ekvation som hotar sjukvårdens behov av högkvalitativ vård. Dokumentation för ovanstående framgår av de olika bilagorna i denna försändelse. Hänvisar även till ”lägesbeskrivning” från 090923. Utbildningsbok/plan för klinisk fysiologi som basspecialitet har utarbetats och bifogas också. Denna anhållan bottnar inte i revirtänkande. Många nationella specialiteter och internationella föreningar delar vår bedömning och stödjer vår strävan. Denna anhållan vilar inte på spekulationer och obefogade farhågor. Systemet är nu prövat och fungerar inte. Verksamhetsansvariga beskriver samstämmigt stora svårigheter att rekrytera nya blivande specialister till utbildning enligt nya systemet med klinisk fysiologi som gren till bild och funktionsmedicin. Svensk sjukvård försämras när tillgången till avancerad funktionsdiagnostik minskar genom nedrustning av klinisk fysiologi. För att vända detta måste klinisk fysiologi åter bli en basspecialitet. För Svensk Förening för Klinisk Fysiologi Eva Nylander, ordförande Fysiologiska kliniken Universitetssjukhuset 581 85 Linköping e‐post [email protected] tel 010‐1033356 Bilagor 1. Lägesbeskrivning klinisk fysiologi 2. Statistik och verksamhetsenkäter 3. Andra föreningars och länders stöd 4. Radiologi och klinisk fysiologi har olika kunskapsbaser 5. ST‐ läkares dokumentation 6. Undervisning, forskning 7. Utbildningsbok för Klinisk Fysiologi som basspecialitet Lund 090923
Till:
Socialstyrelsens Nationella ST-råd, Högskole- och Forskningsminister Tobias Krantz, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges
Läkarförbund, Sveriges Kommuner och Landsting
Lägesbeskrivning 090923 inför Socialstyrelsens översyn av specialitetsförteckningen 2010:
Ansvaret för klinisk fysiologisk kompetens borde ligga hos kliniska fysiologer. Var annars?
Bild och Funktionsmedicin är ett namnbyte på radiologi (se Faktaruta 1 nedan). Det var ett
misstag att göra klinisk fysiologi till radiologisk gren-specialitet, eftersom klinisk fysiologi och
radiologi har fundamentalt olika kunskapsbaser (1). Radiologerna kontrollerar idag formellt
rekrytering, utbildning och finalt godkännande av och utfärdande av specialistbevis i BFM för
blivande kliniska fysiologer (Faktaruta 1). Att någon annan specialitet än radiologerna skulle
kontrollera utbildningen i radiologi skulle troligen uppfattas som en absurditet. Ett ökat inslag
av fysiologi i radiologernas utbildning och vice versa är bra. En sådan ordning kräver dock inte
att klinisk fysiologi är en gren till radiologi utan sker i själva verket bättre om utbildningen i
fysiologi förmedlas av kompetenta fysiologer. Klinisk fysiologi som gren-specialitet till
radiologi leder till att kunskapsbasen klinisk fysiologi utarmas. På sikt motverkar detta själva
syftet med ömsesidig befruktning. Utbildningssamarbete ja – gemensam utbildning nej.
Att minska antalet specialiteter i den nya specialistindelningen kan inte ha varit ett
självändamål för Regeringen och Socialstyrelsen, framför allt inte om det utarmar de ingående
kunskapsbaserna. Socialstyrelsen kommer att se över specialitetsindelningen nästa år (2). Det
är redan bevisat att klinisk fysiologi och radiologi som enskilda specialiteter frivilligt och
tillsammans kan bedriva framgångsrik verksamhet, forskning och utbildning som t ex i Lund.
Elva föreningar i Sverige har uttryckt oro över utvecklingen för klinisk fysiologi (3). ST-läkare
har uttryckt oro över utvecklingen (4). Verksamhetsföreträdare för klinisk fysiologi i Sverige
signalerar sjunkande rekrytering (5). Företrädare för klinisk fysiologi och nuklearmedicin i
Danmark och Finland har uttryckt oro för utvecklingen i Sverige (3). Danmark gjorde år 2000
en liknande utredning som Sverige men kom till motsatt slutsats: Radiologi skulle inte slås
samman med klinisk fysiologi och nuklearmedicin pga. av olika kunskapsbaser (6). Endast
10% av utbildningarna överlappade. En liknande jämförelse av kunskapsbaserna för radiologi
och klinisk fysiologi i Sverige ger en ännu tydligare bild, överlappningen är ännu mindre (1).
Tunga representanter för det amerikanska utbildningssystemet för humanfysiologi har visat oro
över utvecklingen i Sverige och inbjudit styrelsen att i en artikel redogöra för uppkommet läge.
Artikeln är i tryck och kommer ut i nästa nummer av ”Advances in Physiology Education” som
är en undertidskrift till American Journal of Physiology (7).
Radiologer är bra på radiologi. Fysiologer är bra på fysiologi. Samarbete mellan de olika
kompetenserna är bra. Ansvaret för radiologisk kompetens ligger i radiologernas händer. Var
skulle det annars ligga? Ansvaret för klinisk fysiologisk kompetens borde ligga hos de kliniska
fysiologerna. Var skulle det annars ligga?
Med vänlig hälsning
Håkan Arheden, ordförande ([email protected])
Bilaga: Referenser och Faktaruta 1
Referenser
1. http://sfkf.se/upload/090921_Olika_kunskapsbaser_KF_MR.pdf
2. http://sfkf.se/upload/090901_Socialstyrelsens_svar_till_verksamhetschefer.pdf
3. http://sfkf.se/upload/090823_Andra_foreningars_och_landers_stod.pdf
4. http://www.sfkf.se/upload/sfkf_old/BFM/090610_skrivelse_fran_blivande_fysiologer.pdf
5. http://www.sfkf.se/upload/090819_fran_KF_till_SOS.pdf
6. Speciallægekommisionen. Betænkning nr. 1384. Maj 2000
7. Arheden H. Clinical Physiology: A successful academic and clinical discipline in Sweden is
threatened. Adv. Physiol Educ 33: In press.
Faktaruta 1
Förtydligande av vad Bild och Funktionsmedicin (BFM) är
1. Bild och Funktionsmedicin (BFM) översätts till ”radiology” i Europa
2. Författningsmässigt är BFM inte en sammanslagen specialitet
3. Handledare för ST-läkare i BFM skall vara BFM (=radiolog)
4. Signerande verksamhetschef efter utförd ST-utbildning skall vara BFM (=radiolog)
5. Socialstyrelsens två granskare för specialistbevis i BFM skall vara BFM (=radiologer)
6. Specialist i BFM skall vara primärjourskompetent i medicinsk radiologi
7. Svensk Förening för Medicinsk Radiologi (SFMR) har ensamrätt att skriva utbildningsplanen
och utbildningsboken för BFM
8. I BFM-utbildningen ingår obligatoriskt 3 månaders klinisk fysiologi som ej behöver förmedlas
av kliniska fysiologer
9. SFMR avser att byta namn till Svensk Förening för Bild- och Funktionsmedicin
10. Två professurer i BFM har nyligen utlysts på Sahlgrenska respektive Huddinge med krav på
specialistkompetens i medicinsk radiologi
försättsblad
Verksamhetsenkäter och statistik
Styrelsen för Svensk Förening för Klinisk Fysiologi är angelägen att företräda medlemmarnas
uppfattning och att underbygga rapporteringar och ståndpunkter med aktuell statistik.
Enkäter har besvarats av verksamhetschefer företrädande de olika enheterna i landet, 2009
och 2010 med 87 resp 90 % svarsfrekvens. ST- läkarna i klinisk fysiologi har också
distribuerat en separat enkät till verksamhetsföreträdarna med fokus på ST- utbildningen (vg
se under denna rubrik)
Resultaten av 2009 års verksamhetsenkät sammanfattades i skrivelse från
verksamhetscheferna till Läkarförbundet, Läkarsällskapet och Socialstyrelsen, bilaga.
Enkätresultatet i sin helhet kan hämtas via föreningens hemsida, www.sfkf.se
Resultaten från 2010 års verksamhetsenkät, och viss jämförelse med 2009 redovisas i det
följande.
2010-09-10
Eva Nylander, ordf SFKF
Svensk Förening för klinisk fysiologi
Data från verksamhetsenkät augusti 2010
Enkäten distribuerades till 33 verksamhetsföreträdare, svar inkom från 30, svarsfrekvens 90%.
Bearbetning pågår fortfarande men följande basala data kan redovisas.
Sjukvård
Över 520 000 undersökningar gjordes inom klinisk fysiologi 2009 vilket innebär att var 18:e
svensk genomgick en klinisk fysiologisk undersökning. Antalet undersökningar har de senaste
tre åren ökat med cirka 4 % per år, enligt 2009 års kartläggning. Några av de vanligaste
undersökningarna är hjärt- och kärlultraljud, cirka 200 000 undersökningar, arbetsfysiologi
och lungundersökningar, 125 000 och nuklearmedicin, 65 000. Ca 18 000 neurofysiologiska
undersökningar utfördes vid enheter för klinisk fysiologi.
Bemanning
Det finns cirka 170 specialister i klinisk fysiologi och ca 55 ST- läkare. Således totalt ca 225
kliniska fysiologer.
Rekrytering/utbildning
Av de 225 läkarna i specialiteten är 51 över 60 år.
Det finns 55 ST- läkare under utbildning varav 14 enligt nya systemet, Bild och
funktionsmedicin med gren klinisk fysiologi, som nu funnits sedan 2006, och 41 enligt gamla
systemet. Noteras kan att 2009 utbildades 12 ST- läkare enligt nya systemet.
Kvalitetsarbete
30 % av enheterna använder kvalitetsledningssystem med regelbunden extern revision
I Equalis´ program för extern kvalitetssäkring deltar 83 % i kärlprogrammet, 87 % i
programmet för ekokardiografi och 47 % i nuklearmedicinprogrammet.
Samtliga enheter använder avvikelsehanteringssystem.
Samtliga enheter har fullständiga utrustningsförteckningar omfattande dokumentation av
programvaror, historik över service o förebyggande underhåll mm.
83% av enheterna har aktuella metodbeskrivningar för huvuddelen av verksamheten.
87% av enheterna kartlägger bemötande och service med patientenkäter.
Forskning och utbildning
31.12 2009 fanns 106 disputerade och 26 doktorander bland de anställda i verksamheten.
Detta oavsett yrkeskategori, men den stora majoriteten är läkare och detta gör specialiteten till
av de mest forsknings- och forskararutbildningsintensiva.
2009 publicerades 148 vetenskapliga artiklar med PubMed- citering, utgavs 7 läroböcker med
kliniskt fysiologiska författare, och disputerade 8 personer.
68 av läkarna har formell handledarutbildning för ST- läkare.
Sammanställt från 2010 års verksamhets- och kvalitetsenkät
Svensk Förening för Klinisk Fysiologi 2010-09-10
Eva Nylander
Ordförande
Peter Blomstrand
Sekr tekn. och kvalNämnd
Annkristin Svensbergh
Facklig sekreterare
Från landets sjukvårdsavdelningar med Klinisk Fysiologisk diagnostik
Augusti 19, 2009
Socialstyrelsen
Att. Nationella rådets ordf. Bo Lindblom
106 30 Stockholm
Cc:
Svenska Läkaresällskapet, Box 738, 101 35 Stockholm
Sveriges Läkarförbund, Box5610, 114 86 Stockholm
Sveriges Kommuner och Landsting, 118 82 Stockholm
Till Socialstyrelsen och Nationella rådet för specialiseringstjänstgöring:
Vi verksamhetsföreträdare (verksamhetschefer eller medicinskt ansvariga) för klinisk
fysiologisk diagnostik vill framföra vår djupa oro över en ökande bemanningsproblematik avseende specialistläkare i klinisk fysiologi, som noteras efter att klinisk
fysiologi blivit grenspecialitet till den nya basspecialiteten bild- och funktionsmedicin
(≈ Europeisk radiologi). Nedan redovisas resultatet av en enkät med 87%
svarsfrekvens, som genomfördes på verksamhetschefers initiativ VT 2009 (mer
detaljerad sammanställning finns att tillgå vid intresse).
Dagsläge: På 27 kliniker (varav 9 på universitetssjukhus och 2 privata) ansvarar 168
specialister i klinisk fysiologi tillsammans med 49 ST-läkare och 28 övriga
specialister i dagsläget för drygt 0,5 miljoner kliniskt fysiologiska
patientundersökningar, varav 10% inom nuklearmedicinska området (medelvärde
4411 undersökningar per år och heltids-specialist). Senaste åren har antalet
undersökningar ökat med ca 4% per år. Endast EN läkare med
specialistkombinationen medicinsk radiologi och klinisk fysiologi är verksam inom
klinisk fysiologi vilket bjärt kontrasterar mot 107 st med annan specialitet (50%
nuklearmedicin, 27% kardiologi, 23% övrigt). Detta trots att basen för
dubbelspecialist-utbildning redan före 2006 har kunnat vara radiologi.
Från 1995-2007 utfärdades 10 specialistbevis per år i klinisk fysiologi och har varit i
ökande (ref. SoS). Sedan 2006 (3 år), då den nya specialitetsindelningen infördes, har
endast 12 bas+gren-block (4 per år!) i klinisk fysiologi tillsatts och ingen specialist
beräknas färdig innan 2014. Detta att jämföra med 37 block ”enligt gammalt mönster”
där 22 blockinnehavare har annan specialitet - och utbildning skall slutföras senast
2013; fr.a. kardiologi, men även nuklearmedicin, anestesi, pediatrik (ingen radiolog).
2011 upphör denna möjlighet till två-åriga dubbelspecialistblock.
Enkäten påvisar 2009 ett akut behov och ekonomi för ytterligare 37 specialister för att
kunna upprätthålla diagnostik, korta väntetider och jourberedskap, det senare drivs på
mer än hälften av universitetssjukhusen. Hälften av vakanserna finns på
universitetssjukhusen där undervisning och forskning också är en stor del av
…………………………………………………………………………………………………………….
Fysiologiska kliniken, 581 85 Linköping, tel: 013 223397, e-mail: [email protected]
verksamheten och där drygt 2/3 av specialisterna i klinisk fysiologi har eller
genomgår forskarutbildning.
Framtid: Maximalt 17 specialister beräknas examineras de närmaste 2 åren och fram
till 2013 ytterligare 20 st, (hänsyn ej taget till avhopp/annan verksamhet). Behovet av
nya specialister på 4 års sikt är 56 st, vilket syns än mindre uppnåbart med nuvarande
rekryteringsstrategi.
Vi konkluderar
•
Attraktionskraften för klinisk fysiologi för primärt radiologintresserade
kollegor är fortfarande mycket låg. Den kvarstår större inom flera andra
specialitets- och intresseinriktningar, som dock tvekar inför basutbildningen.
•
Intresse för kliniskt fysiologisk funktionsdiagnostik och forskning är starkt
kopplade, vilket behöver värnas om (medelålder docenter 57 år). Denna
koppling ses ej inom dagens medicinska radiologi, men mer inom områden
som fortfarande attraheras av klinisk fysiologi.
•
Den nya specialistutbildningen med klinisk fysiologi som gren till bas enbart i
bild- och funktionsmedicin äventyrar patientsäkerheten inom överskådlig tid
då den ökat bemanningsproblematiken och riskerar att minska
forskningsintresset samt försämra diagnostiska kvaliteten.
Vår bedömning är att en omedelbar översyn av specialistutbildningen i Klinisk
Fysiologi är nödvändig och att fler ingångsmöjligheter till specialiteten måste
övervägas. En specialitet attraherar först om den både passar individen och ger en
trygghet för framtiden. Inget av detta uppfylls med nuvarande system.
I tjänsten 2009-08-19
Rolf Samuelsson, Danderyd
Anders Nygren, Danderyd
Werner Fischer-Colbrie, Eskilstuna
Gert Hermansson, Östra Göteborg
Michaela Moonen , Sahlgrenska Gtb
Peter Blomstrand, Jönköping
Lars Brudin, Kalmar
A-C Svensbergh, Kalmar
John Andersson, Karlskrona
Leif Bojo, Karlstad
Magnus Simonsson, Kristianstad
Birgitta Janerot Sjöberg, Linköping
Håkan Arheden, Lund
Lena Lindström, Norrköping
Ernst Zuber, Aleris Stockholm
Bertil Andrén, Upsala
Göran Hedenstierna, Upsala
Hans Hedenström, Upsala
Flemming Larsen, Karolinska
Niklas Storck, Capio St Görans sjh, Sthlm
Anita Wigge, Sundsvall
Anna Beckman, Sundsvall
Kerstin Jensen-Urstad, SöS
Kent Emilsson, Örebro
Anders Olofsson, Östersund
Laszlo Illes, Växjö
genom
Birgitta Janerot Sjöberg
Verksamhetschef
Fysiologiska kliniken, Linköping
…………………………………………………………………………………………………………….
Fysiologiska kliniken, 581 85 Linköping, tel: 013 223397, e-mail: [email protected]
försättsblad
Många specialitetsföreningar understryker behovet av klinisk fysiologi.
Klinisk fysiologi är betydelsefullt för sjukvård, undervisning och forskning.
Denna bedömning görs inte bara av oss själva utan har stöd hos många specialitetsföreningar.
Det föreligger idag ingen konflikt beträffande vilken specialitet som skall bedriva den kliniskt
fysiologiska diagnostiken. Det sker ett betydande samarbete över specialitetsgränserna, för att
tillförsäkra patienten adekvat diagnos. I många fall har olika diagnostiska metoder tagits fram,
utvecklats och utvärderats inom klinisk fysiologi och sedan på ett ändamålsenligt sätt spridits
i sjukvården. Detta är en utveckling som pågår kontinuerligt och en styrka för svensk sjukvård
att vi har en specialitet som är inriktad på att utveckla och kvalitetssäkra metoder och utgöra
en brygga mellan basal fysiologisk kunskap och klinisk medicin.
Över 0,5 miljoner kliniskt fysiologiska undersökningar görs årligen och antalet
undersökningar ökar med 4 % per år samtidigt som komplexiteten i metoderna i många fall
också ökar.
En nedrustning av klinisk fysiologi, personellt pga rekryteringssvårigheter och
kompetensmässigt pga otillräcklig tid för utbildning av specialister äventyrar direkt
patientsäkerheten. Försämrade möjligheter för klinisk fysiologi att driva forskning och
undervisning, såväl på grundutbildningsnivå som för blivande specialister inom andra
specialiteter än klinisk fysiologi, leder också till sämre vård på sikt.
Här följer olika specialitetsföreningars uttalanden om stöd för klinisk fysiologis fortbestånd
och att åter bli en basspecialitet.
20100910
Eva Nylander, ordf SFKF
090823
Andra föreningars och länders stöd för klinisk fysiologi
har skriftligen inkommit från
•
Danmark
o Dansk Selskab for klinisk fysiologi og nuklearmedicin
•
Finland
o Finnish Society of Clinical Physiology
o Finnish Society of Nuclear Medicine
•
Sverige
o Svenska Cardiologföreningen
o Svensk Förening för Allmänmedicin
o Svensk Lungmedicinsk Förening
o Svensk Thoraxkirurgisk Förening
o Svensk Förening för Thoraxanestesi och Thoraxintensivvård
o Svensk Förening för Thoraxanestesiologi
o Svensk Förening för Klinisk Neurofysiologi
o Svensk Förening för Nuklearmedicin
o Svensk Förening för hypertoni, stroke och vaskulär medicin
o Svensk Njurmedicinsk Förening
o Svenska Hjärtförbundet
Dessa brev finns som bilagor på de följande sidorna
DANSK SELSKAB FOR KLINISK FYSIOLOGI OG NUKLEARMEDICIN
07-01-2009
Håkan Arheden
Ordförande for Svensk Förening För Klinisk Fysiologi
Kære Håkan Arheden
Tak for orientering om de svenske tiltag i retning mod en fusion af specialerne klinisk
fysiologi og medicinsk radiologi i Sverige.
I Danmark har vi for nogle år siden haft en tilsvarende diskussion, idet man fra centralt
administrativt hold i Sundhedsstyrelse og Sundhedsministerium samt i de daværende amter (nu
regioner) opfordrede til en sondering af mulighederne for en fusion af specialerne klinisk
fysiologi/nuklearmedicin og radiologi. Mulighederne blev undersøgt og sonderet af begge
specialer og der var en bred enighed om, som jeg fornemmer at det også er tilfældet i Sverige, at
specialerne er meget forskellige med hensyn til kultur. I Danmark blev der udarbejdet en
betænkning af Speciallægekommissionen (Betænkning nr. 1384 af maj 2000), hvor det
konkluderedes, "at det tværgående billeddiagnostiske område omfatter specialerne
diagnostisk radiologi samt klinisk fysiologi og nuklearmedicin. Kommissionen har overvejet,
om de to specialer med fordel kunne samles i et speciale. Kommissionen finder, at der er store
forskelle på de to specialer og at fællesmængden af viden og kompetence er beskeden".
Resultatet af Speciallægekommissionens betænkning og sonderingerne blev derfor, at ideen og
tanken om at sammenlægge de to specialer blev forladt.
I Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin mener vi fortsat, at der ikke vil være
særlige fordele ved sammenlægning af de to specialer. Klinisk fysiologi og nuklearmedicin er
traditionelt et videnskabeligt tungt speciale, der indgående beskæftiger sig med
funktionsdiagnostik, hvorimod radiologi i væsentligt omfang bygger på billeddiagnostik. Med
udgangspunkt i den omtalte Speciallægekommission samt forskelligheden mellem de to
specialer kan bestyrelsen for Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin således
ikke anbefale en sådan sammenlægning.
Med venlig hilsen
Søren Møller, overlæge, dr.med., klinisk forskningslektor
Formand for Dansk Selskab for Klinisk Fysiologi og Nuklearmedicin
Formand: Overlæge, dr.med. Søren Møller, Klinisk Fysiologisk/Nuklearmedicinsk afd. 239, H:S Hvidovre Hospital, DK-2650 Hvidovre.
Telefon 3632 3568. Fax 3632 3750. E-mail: [email protected]
Sekretær: Overlæge, ph.d. Susanne Rasmussen, Klinisk Fysiologisk afd., H:S Frederiksberg Hospital, Ndr. Fasanvej 57-59, 2000
Frederiksberg. Tlf. 3816 4771 Fax 3816 4779. E-mail: [email protected]
Finnish Society of Clinical Physiology
till Socialstyrelsen
Decision: Clinical Physiology as a sub-discipline to Radiology instead of independent
discipline.
The board of the Finnish Clinical Physiology is greatly worried about the decision to change
clinical physiology as a sub-discipline to Radiology in Sweden. Clinical physiology has been a
successful discipline in Scandinavia for decades and its role is growing. Each university and central
hospital in Finland has an independent clinical physiology department serving all conservative and
operative specialities.
Clinical physiology has an important role in diagnosing a disease and in determining the functional
impairment a disease may produce, which anatomical methods do not give. A variety of methods
are gathered under one dicipline, quality control methods are applied throughout the field in order to
produce reliable and reproducible data that clinical specialities need. Training for this discipline
cannot be given in a few years but deserves a full-length training for five to six years making it
unsuitable sub-specialty for radiology. It also means waste of resources. Knowledge in physiology
is necessary for all disciplines and a lot of specialists serve several months in clinical physiology
during their training for their own specialty. Clinical physiology also has a long history in scientific
research e.g. in cardiovascular and pulmonary medicine.
We feel that “Socialstyrelsens” decision about the status of clinical physiology is very unfortunate
and we strongly urge to reconsider it and all the consequences it will have on knowledge in
physiology, training possibilities of several disciplines and on science.
Tampere June 20th 2009
Antti Loimaala, MD, PhD
Chairman
Finnish Society of Clinical Physiology
Tampere, Finland
9.7.2009
To Swedish Society for Clinical Physiology
In Europe, Nuclear Medicine and Clinical Radiology are separate medical specialties
recognized by the European Union. The situation has been traditionally a little bit different
in Nordic countries where Nuclear Medicine has been part of the Clinical Physiology or its
subspecialty. However, the introduction of multimodality imaging (PET/CT, SPECT/CT and
PET/MRI) and its dramatic increase in use among clinical patients has led to the desperate
need for nuclear medicine physician and/or Clinical Physiologists and Radiologists to
create training programs to meet the challenges that requires the competency and
accreditation of individuals from both specialties (Clinical Physiology and Nuclear Medicine
and Radiology).
The unfortunate decision of the Swedish Ministry of Health and Social Affairs and the
National Board of Health and Welfare to include Clinical Physiology (and Nuclear
Medicine) as a sub-discipline to Radiology may partly be the result of above mentioned
development of multimodality technology. This decision is not in line with the recognised
policy of European association of Nuclear Medicine (EANM), the European Society of
Radiology (ESR) and European Union. On behalf of the Finnish Society of Nuclear
Medicine, we hope that the Swedish Ministry of Health and Social Affairs and the National
Board of Health and Welfare could reconsider the decision that Clinical Physiology is a
sub-speciality to Radiology and try to find out a more respectable solution to resolve this
issue. It is fundamentally important that each recognised specialty respect each other to
avoid a damaging confrontation which would not be good for the profession, for the future
collaboration (which is needed) of both specialties and for the public and ultimately for the
patients that we serve.
On behalf of
Finnish Society of Nuclear Medicine
Jari Heikkinen
President
Marko Seppänen
Vice-President
Chief Physicist, Ph.D.
Chief Physician, Ph.D
Director of Health Care Sercvices
Department of Nuclear Medicine and Turku
Etelä-Savo Hospital District/ Mikkeli Central PET Centre
Hospital
Porrassalmenkatu 35-37
P.O. BOX 52
50100 Mikkeli
FI-20521 Turku
Finland
Finland
Phone: +358 44 351 2452
Phone: +358 2 313 0000
Email: [email protected]
Email: [email protected]
Angående anhållan om stöd för klinisk fysiologi som egen
basspecialitet.
Svensk Förening för Klinisk Fysiologi (SFKF) har i ett brev daterat 081201 tillskrivit
styrelsen för Svensk Förening för Thoraxradiologi och bett om stöd att erhålla egen
basspecialitet.
Tidigare under hösten 08 har SFKF skrivit till Socialstyrelsen och anhållit om att bli en egen
basspecialitet.
Den ursprungliga tanken med bildandet av Bild- och Funktionsmedicin var enligt citat från
det brev som Svensk Förening för Klinisk Fysiologi tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo
Lindblom:”Bild- och funktionsmedicin (BFM) skapades, som namnet beskriver, utgående från
tanken att”bild” (bl a radiologi) och ”funktion” (fysiologi) är på väg att få ökade
samverkansytor i den komplicerade diagnostik som är under snabb utveckling.
Samverkansvinster uppnås genom samutnyttjande av investeringskrävande utrustning och
samverkan mellan olika kunskapsområden”
Svensk Förening för Thoraxradiologi stödjer helt denna tanke. Inom vårt ämnesområde ser vi
betydande samverkansområden både inom hjärt och lung diagnostik där vi ser stora framtida
utvecklingspotentialer och samarbetsvinster. Detta gäller t ex Hjärt-MR som nu görs av både
kliniska fysiologer och radiologer, samt kardiologer och ej som man kan få intryck av från
bilaga 1 i SFKF:s brev, av kliniska fysiologer enbart.
Som motivering för att erhålla egen basspecialitet anges bl.a som citeras ur brevet till Svensk
Förening för Thoraxradiologi: ”Anledningen är att utbildningen till specialist i klinisk
fysiologi i nuvarande författning kommer att utarma klinisk fysiologi och fysiologi som
kunskapsområden på sikt. Detta beror på skäl som närmare anges i bifogade ”Anhållan om
att klinisk fysiologi blir egen basspecialitet” (Bilaga 2) och som huvudsakligen innebär att
klinisk fysiologi och medicinsk radiologi är helt olika kunskapsområden och att utbildning till
specialist i klinisk fysiolog kräver att man först utbildas till specialist i Bild och
Funktionsmedicin (vilket enligt författningen skall motsvara ”Radiology” vid översättning till
engelska).”
Ur brevet som SFKF tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo Lindblom citeras även: ”När det nu
visat sig att BFM i praktiken utvecklats till ett namnbyte på medicinsk radiologi med krav på
primärjourskompetens i radiologi och med slutmål att motsvara europeisk radiolog kan man
möjligen behålla specialiteten klinisk fysiologi i teknisk mening men inte innehållsmässigt.
Kompetens- och kunskapsområdet klinisk fysiologi kommer på sikt att urholkas på sin
bärande kärnkunskap och därför försvinna i reell mening. Detta leder till att själva idén som
Bild- och Funktionsmedicin bygger på försvagas. Detta beror på flera förhållanden* där vi
kortfattat vill peka på två i denna anhållan:
• Kunskapsbaserna (Bilaga 1) och forskningstraditionerna för klinisk fysiologi och medicinsk
Sid 1 (av 2)
radiologi (BFM) är alltför skilda för att klinisk fysiologisk kompetens skall kunna säkras.
• Rekrytering av forskande läkare till klinisk fysiologi, en av de viktigaste resurserna för
forskning och utbildning inom fysiologi och patofysiologi, riskerar att omintetgöras.”
Svensk Förening för Thoraxradiologi har full förståelse att man från SFKF ifrågasätter att alla
inom BFM skall ha krav på primärjourskompetens i radiologi. Kunskapsbaserna är som man
påpekar mycket olika, och ett BFM där alla kan deltaga som primärjourer inom alla områden
torde vara en orealistisk tanke. Inom vår förening ser vi som tidigare påpekats betydande
framtida utvecklingspotentialer och samarbetsvinster inom vårt ämnesområde. Vi tycker att
det är en olycklig utveckling om SFKF skulle lämna BFM, vilket ju i praktiken betyder att
grundtanken med BFM förkastas. Detta konkreta förslag skulle betyda att BFM skulle förlora
den viktiga kunskap klinisk fysiologi kan bidra med inom thoraxområdet såväl som inom
andra områden. I den kliniska vardagen, t ex i rondsammanhang, finns en betydande
kunskapsöverlappning då våra olika metoder är komplementära och oftast behöver
sammanläggas till en samlad bild för korrekt diagnostik. Vi ser alltså att man snarare inom
ramen för BFM tillvaratar och tillmötesgår de speciella förhållanden som skapas av olika
tidigare specialiteters bakgrund, vilket inte verkar har skett i det förslag som nu finns. I
praktiken innebär det att man bör modifiera ”basen” för BFM. Detta för att de synergieffekter
som kan komma av BFM-processen realiseras och inte avstannar.
Styrelsen i Svensk Förening för Thoraxradiologi.
Åse Allansdotter Johansson
Tomas Bjerner
Sven-Göran Fransson
Kerstin Cederlund
Jan Harnek
Olov Duvernoy
Jenny Vikgren
090120 Genom
Olov Duvernoy
Ordförande Svensk Förening för Thoraxradiologi
Sid 2 (av 2)
Angående den nya specialistutbildningen i bild- och
funktionsmedicin.
Svensk Förening för Klinisk Fysiologi (SFKF) har i ett brev daterat 081201 tillskrivit
styrelsen för Svensk Förening för Nuklearmedicin och bett om stöd att erhålla egen
basspecialitet.
Tidigare under hösten 08 har SFKF skrivit till Socialstyrelsen och anhållit om att bli en egen
basspecialitet.
Den ursprungliga tanken med bildandet av Bild- och Funktionsmedicin var enligt citat från
det brev som Svensk Förening för Klinisk Fysiologi tillskrivit Socialstyrelsen attn. Bo
Lindblom:”Bild- och funktionsmedicin (BFM) skapades, som namnet beskriver, utgående från
tanken att”bild” (bl a radiologi) och ”funktion” (fysiologi) är på väg att få ökade
samverkansytor i den komplicerade diagnostik som är under snabb utveckling.
Samverkansvinster uppnås genom samutnyttjande av investeringskrävande utrustning och
samverkan mellan olika kunskapsområden”
Svensk Förening för Nuklearmedicin stödjer helt denna tanke. Inom vårt ämnesområde ser vi
betydande samverkansområden både inom all diagnostik där vi ser stora framtida
utvecklingspotentialer och samarbetsvinster. Detta gäller t ex diagnostik med PET/CT och
SPECT/CT som nu görs av både nukleramedicinare och radiologer tillsammans.
Vi håller med SFKF att kompetens- och kunskapsområdet klinisk fysiologi kommer på sikt att
urholkas på sin bärande kärnkunskap och därför försvinna i reell mening. Detta leder till att
själva idén som Bild- och Funktionsmedicin bygger på försvagas.
I nuvarande läge såsom utbildningsplanen är utformad har vi förståelse för SFKFs önskan att
erhålla en egen basspecialitet och motarbetar ej detta önskemål.
Vi tycker dock att det är en olycklig utveckling om SFKF skulle lämna BFM, vilket ju i
praktiken betyder att grundtanken med BFM förkastas. I den kliniska vardagen, t ex i
rondsammanhang, finns en betydande kunskapsöverlappning då våra olika metoder är
komplementära och oftast behöver sammanläggas till en samlad bild för korrekt diagnostik.
Vi ser alltså att man snarare inom ramen för BFM tillvaratar och tillmötesgår de speciella
förhållanden som skapas av olika tidigare specialiteters bakgrund, vilket inte har skett i det
förslag som nu finns. I praktiken innebär det att man bör modifiera ”basen” för BFM. Detta
för att de synergieffekter som kan komma av BFM-processen realiseras och inte avstannar.
SFNM vill också framhålla att det för nuklearmedicin och även övriga grenspecialiteter är det
angeläget med en modifierad bas att det finns möjlighet till fler ingångar till
grenspecialiteterna såsom onkologi och kardiologi. Denna fråga ingår förstås inte i arbetet
med nya utbildningsplaner och -böcker men SFNM vill ändå lyfta fram den då vi anser att den
har stor betydelse för utvecklingen av våra specialiteter.
2009-04-06
För styrelsen i Svensk Förening för Nuklearmedicin.
Sven-Åke Starck
Ordförande
Ordförande Eva Swahn
Angående anhållan från ”Svensk Förening för Klinisk Fysiologi” att
bli basspecialitet
Svenska Hjärtförbundet består av Svenska Cardiologföreningen, Svensk förening för Klinisk
fysiologi, Svensk Förening för Thoraxradiologi, Svensk Thorax kirurgisk förening och
Svensk förening för Thoraxanestesi och Thoraxintensivvård. Samarbetet mellan dessa
föreningar i SHF är framgångsrikt och syftet är att utöka samverkan inom såväl praktisk
hjärtsjukvård som utbildning och forskning. Svenska Hjärtförbundet arrangerar årligen
Svenskt Kardiovaskulärt Vårmöte med ca 1100 deltagare.
Svensk hjärtsjukvård är beroende av en välfungerande klinisk fysiologisk diagnostik.
Kardiovaskulära patienter utreds med klinisk fysiologisk diagnostik såsom ultraljud av hjärta
och kärl, arbetsprov, långtidsregistrering av EKG samt lungfunktionsutredningar. Den
skandinaviska modellen med att ha kliniska fysiologer som är specialister i kardiovaskulär
och pulmonell fysiologi med tillhörande metodkunskap har varit framgångsrik för
hjärtsjukvården. Svenska Hjärtförbundet ser därför med oro på utvecklingen där Klinisk
Fysiologi inte är en egen basspecialitet utan är en grenspecialitet till Bild och
Funktionsmedicin (BFM).
Vi ser en fara i att Klinisk Fysiologi är en grenspecialitet till Bild och Funktionsmedicin
(BFM) då detta innebär en kraftigt förkortad utbildning. Utbildningen inom BFM innehåller
åtminstone 2 år och 3 månader klassisk radiologi även för en ST-läkare i Klinisk Fysiologi. Vi
ser inte fördelen med att en klinisk fysiolog som arbetar till övervägande delen med
kardiovaskulära patienter ska genomgå en så lång utbildning inom radiologisk diagnostik av
t.ex. skelettröntgen, datortomografi av buken eller MR av hjärnan. Dessutom innebär
specialistutbildningen i BFM primärjourskompetens på en röntgenavdelning. Kostnaden för
denna utbildning torde vara ganska hög och nyttan svår att se för en grenspecialist inom
klinisk fysiologi som framförallt kommer att arbeta med kardiovaskulär diagnostik.
Hjärtsjukvården skulle främjas mer av att ST-läkaren i klinisk fysiologi kunde ägna den tiden
åt sidoutbildningar inom t.ex. kardiologi, lungmedicin och thoraxkirurgi för att kunna ge en
Eva Swahn, professor, överläkare, verksamhetschef
Kardiologiska kliniken
Universitetssjukhuset
SE 58185 Linköping
Tel: +46 13 222170
Fax: +46 13 222171
E-mail: [email protected]
Ordförande Eva Swahn
bättre hjälp åt de kardiovaskulära patienterna. Den gemensamma kunskapsbasen för en klinisk
fysiolog har större likheter i kunskapsbasen med övriga specialiteter inom Svenska
Hjärtförbundet än med medicinsk radiologi.
I specialistutbildningen inom kardiologi ingår klinisk fysiologi som en självklar
sidoutbildning vilket specificerats i den nya målbeskrivningen från SoS. Även
thoraxanestesiologer och thoraxkirurger gör ofta sidoutbildning inom klinisk fysiologi. Det är
av stor vikt att det finns en fungerande klinisk fysiologisk verksamhet för att denna utbildning
kan genomföras även i framtiden.
Klinisk fysiologi har en hög andel forskarutbildade läkare och bedriver omfattande forskning.
Klinisk Fysiologi är därför en viktig part vid forskningen inom svensk hjärtsjukvård och
Svenska Hjärtförbundet känner därför en oro att denna kompetens försvinner.
Svenska Hjärtförbundet föreslår därför att Socialstyrelsen ändrar författningen så att Klinisk
Fysiologi blir egen basspecialitet.
Linköping 22 augusti 2009
Eva Swahn
Eva Swahn, professor, överläkare, verksamhetschef
Kardiologiska kliniken
Universitetssjukhuset
SE 58185 Linköping
Tel: +46 13 222170
Fax: +46 13 222171
E-mail: [email protected]
försättsblad
Radiologi och klinisk fysiologi har olika kunskapsbaser
Samverkan, inte utplånande, gagnar svensk sjukvård.
Kunskapsbaserna för Klinisk Fysiologi och Bild och Funktionsmedicin ( tidigare radiologi) är
stora och expanderande. Att fusionera dessa skulle bygga på att mycket i specialiteterna är
gemensamt. En genomgång av innehållet visar emellertid att så ej är fallet (bilaga).
Det finns vissa likheter i arbetssätt, en del tung utrustning utnyttjas av båda specialiteterna,
och organisatoriskt finns ”röntgen” (dvs bild och funktion) och klinisk fysiologi på många
ställen i landet inom samma centrum, division eller motsvarande.
Samverkan och samarbete mellan dessa specialiteter, gagnar svensk sjukvård. Att klinisk
fysiologi är en grenspecialitet, som endast kan erhållas av personer som först blivit
specialister i bild och funktionsmedicin, utarmar den diagnostiska arsenalen och utvecklingen
av denna och försämrar svensk sjukvård. Klinisk fysiologi samverkar med många
avnämarspecialiteter. Närheten till dessa illustreras av att rekryteringen till klinisk fysiologi
till stor del skett från dessa. (vg se bilagor, och även inlagor från Sveriges yngre kliniska
fysiologer) .
2010-09-10
Eva Nylander, ordf SFKF
Klinisk fysiologi och radiologi har olika kunskapsbaser
Mål enligt tidigare utbildningsböcker för klinisk fysiologi och medicinsk radiologi innan radiologi bytte namn till
Bild- och Funktionsmedicin. Notera den begränsade överlappningen (gråmarkerad).
Klinisk fysiologi
EKG (vilo-, långtids-, PM-, vektor-, esofagus-EKG)
Ekokardiografi (transthorakal och transesofagealt)
Kateteriseringar
Bedömning av tryckkurvor
Bestämning av hjärt-minutvolym
Långtids-blodtrycksmätning
Arbetsprov (cykel, rullande matta, armcykling mm)
Arbetsprov med analys av utandnings + artärblodgaser
Muskelkraftsmätning
Lungmekanik i vila och arbete
DTPA-clearance
Sömnapnéutredning
DTPA-clearance
Cystometri, miktionsanalys
Esofagusmanometri med pH
Långtids-pH registrering
Segmentell blodtrycksmätning
Invasiv blodtrycksmätning
Hudtemperaturregistrering
Mätning av kritiskt öppningstryck
Vilo-EKG
Arbetsprov
Myokardscintigrafi
Radionuklidangiografi
Spirometri
Lungscintigrafi (ventilation och perfusion)
Blödningsscintigrafi
Lever- och gallvägscintigrafi
Meckelscint
Scintigrafi av det retikuloendoteliala systemet
Lymfscintigrafi
Scintigrafi med tumörsökande radiofarmaka
Thyreoideascintgrafi
Renografi
Statisk njurscintigrafi
Refluxscintigrafi
Plasmaclearance
Blod- och plasma-volymsbestämning
Ultraljud av halskärl, benens artärer, fistlar, ventromboser, venös insuff, venmapping
MR hjärta
Skelettscintigrafi
Medicinsk radiologi
Ultraljudsundersökn. av kärlsystemet (inkl opplerteknik),
MR hjärta
Skelettscintigrafi
Perfusionsscintigrafi av hjärna, inkl cerebral blodflödesmätning
Skelettröntgen
Lungröntgen
Kvantitativ benmineralanalys
Buköversikt, Röntgen av farynx, esofagus, ventrikel och duodenum, gallblåsa och gallvägar,
tunntarm och kolon (enkel- och dubbelkontrastteknik), utredning och behandling av volvulus,
Ultraljud av bukorganen, CT av bukorganen.
MR av bukorganen, Angiografi av bukens stora kärl, ERCP, PTC, herniografi, defekografi,
spottkörtelundersökning inkl sialografi, gastrointestinal transittidsundersökning, missbildningsdiagnostik av bukorganen. Perkutan inläggning gallvägsdränage, superselektiv kateterisering av bukkärl, embolisering av buktumörer och GI-blödning
Urografi, MUCG, ante-/retrograd pyelografi, renal angiografi, ultraljud njurar, urinvägar,
retroperitoneum, datortomografi njurar, urinvägar, retroperitoneum, basal intervention av
njurar/urinvägar via ultraljud och datortomografi (nefrostomi, punktion, biopsi), Bäckenmätning, HSG, ultraljud manliga genitalia, datortomografi av bäckenorganen.
Diagnostik av missbildningar i njurar och urinvägar, perkutan stenextraktion urinvägar, MR
njurar, urinvägar och retroperitoneum, embolisering av njurtumör, PTA njurartärstenos,
dilatation av strikturer i urinvägar, ESWL urinvägar, ultraljud kvinnliga genitalia, radiologisk
impotensutredning, endoskopiskt ultraljud av lilla bäckenet.
Konventionell röntgen av skelett och leder, konventionell tomografi av skelett och leder,
ultraljud av mjukdelar och leder, datortomografi av mjukdelar, skelett och leder, MR mjukdelar, skelett och leder.
Artrografi axel-, armbågs-, hand-, höft-, knä- och fotled, diagnostik av skelettumörer,
diagnostiska punktioner av skelettförändringar, tredimensionella datortomografirekonstruktioner
Röntgenundersökning av hjärta, lungor, halsens mjukdelar, genomlysning av thorax, torakal
aortografi, datortomografi av thorax och hals.
Diagnostisk punktion av thoraxorganen via genomlysning, ultraljud, datortomografi, MR av
thoraxorganen, ultraljud av tyreoidea/paratyreoidea, ultraljud av thorax, bronkografi, pulmonalisangiografi, hjärtangiografi, koronarangiografi, PTCA, superselektiv torakal arteriografi,
lungfunktionstester, hjärtfunktionstester, perikardpunktion.
Angiografiska undersökningar av perifera kärlsystemet, flebografier, CT av de stora kärlen.
MR av kärlsystemet, perkutana endovaskulära interventioner.
Aortocervikal angiografi, carotisangiografi, vertebralisangiografi, ultraljudsundersökning av
halskärl, lumbal, torakal och cervikal myelografi.
Bedömning av skallen: Suturslutning, hydrocefalus, ultraljudsundersökning hos nyfödda,
datortomografi och shuntläge.
Typfrakturer och typluxationer hos barn, värdering av skelettutveckling, kongenital höftledsluxation, Mb Perthes och epifyseolysis capitis femoris, neonatala andningsstörningar,
beräkning av hjärtvolym, värdering av hjärtmissbildning vid röntgenundersökning av lungor i
nyföddhetsperioden, identifiering av kärlkatetrars läge hos nyfödda, diagnostik av neonatala
gastrointestinala problem, hypertrofisk pylorusstenos, invagination, diagnostik av neonatala
urologiska problem, främmande kropp i luftvägar, värdering av barnnjurens storlek och
parenkymskada, pyelonefrit, reflux från urinblåsa och urethradiagnostik, hydronefros,
diagnostik vid tumörsjukdom.
Mammografi, punktion av palpabel och icke palpabel brösttumör, galaktografi, ultraljud
mammae.
/ha 090921
Kardiologi
Medicin
Anestesi
Pediatrik
Allmänmedicin
Lungmedicin
Thoraxkirurgi
Patologi
Onkologi
Röntgen
Privat
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
0
Antal specialister som rekryterats till KF från annan
verksamhet de senaste 3 åren
Enkät verksamhetsföreträdare Klinisk Fysiologi vt 2009
13
ST‐LÄKARNAS PERSPEKTIV PÅ KLINISK FYSIOLOGI SOM GRENSPECIALITET TILL BILD‐ OCH FUNKTIONSMEDICIN (BFM) Sedan 2006, då Klinisk Fysiologi blev grenspecialitet till Bild‐ och Funktionsmedicin (BFM), har antalet tillsatta ST‐tjänster inom BFM, inriktning Klinisk Fysiologi minskat med > 50%. Verksamhetsföreträdare för Klinisk Fysiologi runt om i landet anser att införandet av BFM gjort det svårare att rekrytera kliniska fysiologer (Figur 1, se även bilaga ”Enkät 2010‐09‐10 angående rekrytering”). Lättare
4%
Oförändrat
4%
Figur 1. Verksamhetsföreträdares svar på frågan: ”Hur bedömer Du att den nya specialistindelningen, med Klinisk Fysiologi som grenspecielitet till Bild‐ och Funktionsmedicin (BFM), påverkat rekryteringen av blivande kliniska fysiologer?” Svårare
92%
Blivande kliniska fysiologer har uttryckt sin oro över denna utveckling då nuvarande specialistutbildning inte kommer att kunna motsvara hälso‐ och sjukvårdens nuvarande eller framtida behov av fysiologisk diagnostisk kompetens. I en skrivelse som undertecknats av 97% (35/36) av tillfrågade blivande kliniska fysiologer, belyses de problem som det nya utbildningssystemet i Klinisk Fysiologi inom BFM inneburit (Bilaga ”Skrivelse från blivande kliniska fysiologer”). Det framhävs att en författningsförändring rörande specialistindelningen således är nödvändig. Den uppkomna situationen har även diskuterats av ST‐läkare i såväl Dagens Medicin (3) som Moderna läkare (4) 20100913 Henrik Engblom och Magnus Hansson Bilagor 1.
Enkät 2010‐09‐10 angående rekrytering 2.
Skrivelse från blivande kliniska fysiologer 3.
Artikel Dagens Medicin (2009;nr24,del2:sid4) 4.
Artikel Moderna läkare (2010;nr3:sid11) ENKÄT TILL VERKSAMHETSCHEFER INOM KLINISK FYSIOLOGI ANGÅENDE REKRYTERINGSLÄGE OCH UTBILDNING AV ST‐LÄKARE. BAKGRUND Sedan 2006 har den årliga efterfrågan på kliniskt fysiologiska patientundersökningar från hälso‐ och sjukvården ökat med ca 4%, vilket innebär att det för närvarande utförs drygt 500 000 undersökningar per år. Under samma tidsperiod, d.v.s. sedan Klinisk fysiologi blev en grenspecialitet till Bild‐ och funktionsmedicin (BFM), har tillsättningen av ST‐block inom klinisk fysiologi minskat med mer än 50 % (1). Såväl nationella som internationella specialistföreningar har uttryckt sin oro över denna utveckling (2), då framtida fysiologisk kompetens, inom såväl klinik, utbildning som forskning, riskerar att gå förlorad och att patienterna kommer att drabbas i såväl det korta som det långa perspektivet (3). SYFTE Syftet med undersökningen var att kartlägga hur företrädarna för Klinisk fysiologi i Sverige upplever möjligheten att rekrytera läkare för specialisering inom Klinisk fysiologi samt hur de bedömer att den nya specialistindelningen, där Klinisk fysiologi är grenspecialitet till BFM, har påverkat rekryteringen och utbildningsmöjligheter för blivande Kliniska fysiologer. METOD Företrädare för klinisk fysiologi enligt ovan ombads att mellan april och juni 2010 fylla i en enkät (Appendix 1) bestående av 10 frågor, utformade för att belysa bl.a. nuvarande och framtida rekrytering i relation till den nya specialistindelningen. RESULTAT I KORTHET Företrädare för 26 av totalt 29 enheter för Klinisk fysiologi besvarade enkäten vilket gav en svarsfrekvens på 90%. Majoriteten av de tillfrågade (85%) ansåg nuvarande rekrytering vara icke fullgod och 92% upplevde att rekryteringen blivit svårare sedan införandet av Klinisk fysiologi som grenspecialitet till BFM. Nästan ¾, 73%, upplevde möjligheterna att få till stånd en adekvat utbildning i Klinisk fysiologi i det nya specialistsystemet som dåliga och ca en tredjedel hade erfarenhet av potentiella blivande medarbetare som avstått från att utbilda sig till Kliniska fysiologer på grund av BFM. SLUTSATS Rekryteringsläget och utbildningsmöjligheterna för ST‐läkare i Klinisk fysiologi är enligt verksamhetsansvariga inom klinisk fysiologi mycket dåliga. En majoritet av dessa angav den nya specialistindelningen med Klinisk fysiologi som bas till BFM som en av de viktigaste orsakerna till de mörka framtidsutsikterna där fysiologisk kompetens inom såväl klinik, utbildning som forskning riskerar att gå förlorad. Det är således mycket angeläget att få till stånd en förändring av nuvarande specialistindelning för att kunna möta det ökande behovet av kvalificerad fysiologisk diagnostik för såväl dagens som morgondagens patienter. 1
RESULTAT Företrädare för 26 av totalt 29 enheter för Klinisk fysiologi besvarade enkäten vilket gav en svarsfrekvens på 90%. En sammanställning av 6 av 10 frågor rörande rekrytering och utbildning följer nedan. Övriga frågor avsåg antalet och typ av läkartjänster på kliniken (Appendix 1). Andelen som svarat enligt förutbestämda svarsalternativ presenteras grafiskt. Till de frågor som inte hade bestämda svarsalternativ har svaren sammanfattats i text. De kommentarer som lämnats efter varje fråga samt svarsunderlaget till de frågor som sammanfattats redovisas i Appendix 2. 1. Upplever Du den nuvarande rekryteringen av blivande kliniska fysiologer som fullgod? Ja
15%
Nej
85%
2. Om Nej på föregående fråga, vad tror Du är den viktigaste anledningen till detta? Av de som svarat nej (22 st) på om de upplevde den nuvarande rekryteringen av blivande kliniska fysiologer som fullgod angav 18 stycken (82%) att en av de viktigaste anledningarna var den nya specialistindelningen med Klinisk fysiologi som bas till Bild‐ och funktionsmedicin (BFM). Den nya specialistindelningen uppgavs ge en osäkerhet kring Klinisk fysiologi som specialitet och en oklarhet hur ST‐läkarna skall utbildas. Många kliniker har rekryterat läkare från internmedicinska specialiteter, framför allt från kardiologin, men denna väg med dubbelspecialisering upplevs i praktiken som stängd med den nya specialistindelningen. Det angavs också av flera att väldigt få tycks vara intresserade av 2
att bli Kliniska fysiologer om de först måste bli Radiologer och att rekryteringsvägen via Radiologi hittills varit sällsynt. Andra skäl som uppgavs till att rekryteringen inte är fullgod var att många inte vet vad Klinisk fysiologi är och att det råder oklarheter om vad som egentligen skall ingå i Klinisk fysiologi. Vidare att kontakten med underläkarkåren är för låg och att specialiteten inte syns tillräckligt mycket bland t ex AT‐läkarna. Ekonomiska förutsättningar och brist på tilldelade ST‐block där andra specialiteter prioriteras angavs också som anledning. Det upplevdes också finnas en generell brist på Kliniska fysiologer i landet. 3. Hur bedömer Du att den nya specialistindelningen, med Klinisk Fysiologi som grenspecielitet till Bild­ och Funktionsmedicin (BFM), påverkat rekryteringen av blivande kliniska fysiologer? Lättare
4%
Oförändrat
4%
Svårare
92%
4. Uppfattar Du det som att någon läkare hos Er avstått från att specialistutbilda sig till klinisk fysiolog med anledning av den nya specialistutbildningen med Klinisk Fysiologi som gren till BFM? Frågan upplevdes av många som svår att ta ställning till eftersom dessa personer sannolikt inte kommer till kliniken eller avstår från att söka tjänster. Trots detta bedömde 10 klinikföreträdare (34%) att de förlorat blivande kollegor p g a nya specialitetsindelningen. Flera angav att läkare som övervägt klinisk fysiologi inte var intresserade p g a den långa radiologiutbildningen i BFM. Exempel på svar var ”Vi hade en vikarie som dock inte ville bli röntgenläkare”, ”Jag har haft många anställningsintervjuer med personer som sökt 3
annons vi haft ute om ST i BFM med inriktning klinisk fysiologi och flera av de sökande hade helst velat bli enbart kliniska fysiologer utan att behöva gå på Röntgenkliniken. Jag har blivit förvånad över detta eftersom jag trott att den nya utbildningen skulle ha varit attraktivare” och ”…de som redan har en specialitet i någon medicinsk specialitet överväger inte alls en dubbelspecialitet då de först måste vara 3 år på röntgen”. En annan viktig aspekt hade också framförts av en ST‐läkare som uttryckt till sin verksamhetschef att ”Jag vill bli fullt kompetent i det jag går in i. Om jag går in i ett ST­
block inom klinisk fysiologi så blir det lite av varje och jag blir inte fullt kompetent någonstans. Både röntgen och klin fys har ett stort kunskapsinnehåll. Jag känner att jag nu måste fokusera på röntgen” 5. Hur bedömer Du att rekryteringen av blivande kliniska fysiologer idag motsvarar Er verksamhets behov av nya medarbetare inom de närmsta 5 åren? Vet ej
15%
Bra
0%
Tillräcklig
27%
Dålig
58%
4
6. Hur bedömer Du möjligheterna att få till stånd en adekvat specialistutbildning i Klinisk fysiologi med Klinisk fysiologi som gren till BFM? Goda
Vet ej 0%
4%
Tillräckliga
23%
Dåliga
73%
DISKUSSION OCH SLUTSATSER Rekrytering av underläkare och ST‐läkare till Klinisk fysiologi är grunden för att upprätthålla och vidareutveckla kompetensen inom klinisk fysiologisk diagnostik. Resultaten av denna enkät visar att en överväldigande majoritet av företrädarna för de Kliniskt fysiologiska enheterna i Sverige upplever att rekryteringen av blivande kliniska fysiologer inte är fullgod. Flera tänkbara anledningar till detta läge beskrevs men de flesta angav den nya specialistindelningen, där Klinisk fysiologi är gren till BFM, som en av de viktigaste anledningarna. Hela 92% ansåg att BFM gjort det svårare att rekrytera blivande Kliniska fysiologer och ca en tredjedel hade erfarenhet av potentiella blivande medarbetare som avstått från att utbilda sig till Kliniska fysiologer på grund av BFM. Den fråga som en verksamhetsföreträdare ställer sig ”Vem vill bli radiolog först för att bli fysiolog?” tycks sålunda vara relevant och tyvärr verkar svaret oftast vara så som en företrädare uttrycker sig att ”Flera som är intresserade av att bli fysiologer, tvekar då intresse inte finns för radiologi i samma grad.” I enkäten framkommer också en negativ bild över utbildningssituationen för de som faktiskt rekryteras till klinisk fysiologi som grenspecialitet. Knappt 75% ansåg att möjligheterna är dåliga att få till stånd en adekvat specialistutbildning i Klinisk fysiologi som gren till BFM. Ingen tyckte möjligheterna var goda. Olika lösningar på problemet efterfrågades inte i denna enkät men gavs ändå uttryck för i kommentarer från frågorna. En uttryckte att ”Klinisk Fysiologi måste snabbt få bli en egen basspecialitet igen, annars tror jag tyvärr att vår specialitet tynar bort och försvinner 5
på sikt.” En alternativ lösning angavs av en annan företrädare ”Jag tycker att tanken med ett utökat samarbete mellan röntgen och klinisk fysiologi är bra. Vi arbetar med likartade metoder och har stor glädje av ett utökat samarbete. Hur detta skall bäst utvecklas är svårt. Troligen hade det underlättat om vi hade två separata ST­linjer, men med möjlighet att utbyta delar av tiden. Jag föreslår ett block inom BMF med två vägar som kommunicerar, där en går med radiologisk EU­kompetens och en utan radiologisk kompetens…” Slutsatsen blir således att det sammantagna rekryteringsläget och utbildningsmöjligheterna för ST‐läkare är mycket dåliga på Sveriges Kliniskt fysiologiska enheter. Den nya specialistindelningen med Klinisk fysiologi som bas till BFM verkar vara starkt bidragande till de mörka framtidsutsikterna där fysiologisk kompetens inom såväl klinik, utbildning som forskning riskerar att gå förlorad. Det är således mycket angeläget att få till stånd en förändring av nuvarande specialistindelning för att kunna möta det ökande behovet av kvalificerad fysiologisk diagnostik för såväl dagens som morgondagens patienter. REFERENSER 1. Från landets sjukvårdsavdelningar med Klinisk Fysiologisk diagnostik http://www.sfkf.se/upload/090819_fran_KF_till_SOS.pdf 2. Andra föreningars och länders stöd för klinisk fysiologi http://sfkf.se/upload/090823_Andra_foreningars_och_landers_stod.pdf 3. Arheden H. Clinical physiology: a successful academic and clinical discipline is threatened in Sweden. Adv Physiol Educ 33: 265–267, 2009 Eva Nylander, 2010-09-10
Ordförande Svensk Förening för Klinisk Fysiologi
Sammanställt av:
Henrik Engblom & Magnus Hansson
ST-läkare vid BFC Klinisk Fysiologi, Skånes universitetssjukhus, Lund
6
Appendix 1 Enkät till klinikchefer inom Klinisk Fysiologi 1. Hur många anställda kliniska fysiologer (kliniska heltidstjänster) har Ni på Er klinik? a. antal specialister b. antal icke‐specialister (ST‐läkare och vikarierande underläkare) Kommentar: 2. Hur många läkare delar på dessa heltidstjänster? Kommentar: 3. Hur många ST‐läkare, med avsikt att bli kliniska fysiologer, arbetar för närvarande hos Er enligt a. den gamla ST‐utbildningen (Klinisk Fysiologi egen bas) b. den nya ST‐utbildningen (Klinisk Fysiologi som gren till Bild‐ och Funktionsmedicin) Kommentar: 4. Upplever Du den nuvarande rekryteringen av blivande kliniska fysiologer som fullgod? Kommentar: 5. Om Nej på fråga 4, vad tror Du är den viktigaste anledningen till detta? Kommentar: 7
6. Hur bedömer Du att den nya specialistindelningen, med Klinisk Fysiologi som grenspecielitet till Bild‐ och Funktionsmedicin (BFM), påverkat rekryteringen av blivande kliniska fysiologer? Lättare Oförändrat Svårare Kommentar: 7. Uppfattar Du det som att någon läkare hos Er avstått från att specialistutbilda sig till klinisk fysiolog med anledning av den nya specialistutbildningen med Klinisk Fysiologi som gren till BFM? Kommentar: 8. Om ja på fråga 7, ungefär hur många läkare rör det sig om? Kommentar: 9. Hur bedömer Du att rekryteringen av blivande kliniska fysiologer idag motsvarar Er verksamhets behov av nya medarbetare inom de närmsta 5 åren? Bra Tillräcklig Dålig Vet ej Kommentar: 10. Hur bedömer Du möjligheterna att få till stånd en adekvat specialistutbildning i Klinisk Fysiologi med Klinisk Fysiologi som gren till BFM? Goda Tillräckliga Dåliga Vet ej Kommentar: Är det någon fråga vi glömt ställa? Kommentar: 8
Appendix 2 Lämnade kommentarer till fråga 1 (4) ”Upplever Du den nuvarande rekryteringen av blivande kliniska fysiologer som fullgod?” Kommentarer från de som svarat Ja: ‐ Hos oss, ja. men ser ett stort problem framöver med nya ST. ‐ Ja, tidigare svårt ‐ Just nu bra, men det är färska individer med mkt begränsad erfarenhet. Exempel på kommentarer från de som svarat Nej: ‐ Katastrof är en någorlunda rimlig beskrivning ‐ Mycket svårt att rekrytera både specialister och ST ‐ Matchar inte pensionsavgångar här, och inte behovet utanför vår Universitetsklinik ‐ ...har vid ett flertal tillfällen de senaste åren annonserat efter klinisk fysiolog men inte lyckats rekrytera någon ‐ Det är mycket svårt pga den nya specialiteten. Jag vet inte hur jag ska göra. ‐ Ej svårt att rekrytera men svårt att få nya ST‐tjänster i Region Skåne. ‐ Upplevs som svår. Vi har vid avdelningen tidigare i omgångar försökt rekrytera dels ur AT‐
läkar‐kadern på sjukhuset och haft informationsträffar utan framgång. Även eftersökt specialist tidigare i omgångar. Endast enstaka sökanden totalt sett Samtliga svar fråga 2 (5) ”Om Nej på föregående fråga (Upplever Du den nuvarande rekryteringen av blivande kliniska fysiologer som fullgod?), vad tror Du är den viktigaste anledningen till detta?” BFM relaterat, helt eller delvis (18 av 22, 82%, som svarat nej samt 1 av de som svarat ja) : ‐ Med det aktuella regelverket har vi inte ens försökt rekrytera ST, alltför oklart hur dessa skulle utbildas ‐ Kardiologen har varit och är en bra rekryteringsbas för klinisk fysiologi, sällan ngn radiolog kommit och velat bli klinisk fysiolog. Med den långa tid ST‐läkarna i BFM med inriktning klinisk fysiologi skall vara på Röntgenklin finns risk att de väljer att enbart bli BFM:are d v s radiologer och hoppar över grenspecialiteten. ‐ Osäkerhet om framtiden för klinisk fysiologi som direkt följd av den förändrade specialistindelningen. ‐ 1. Nya ST‐utbildningen med BFM 2. Viss generell brist på läkare i landet jämfört med behovet ‐ Sannolikt osäkerheten kring klinisk fysiologi som specialitet i framtiden samt oklarhet kring nuvarande ST‐utbildning ‐ Ett skäl är nog att många specialiteter miniutbildar inom egna metoder. Ett skäl är nog att radiologin är för ”stark” i det nya. Ett skäl är nog att klinfys är lite svårdefinierat (många metoder delas med andra). ‐ Nya specialiteten BFM. Vem vill bli radiolog först för att bli fysiolog? ‐ Lite otillfredställande att man vid grenspecialisering blir borta så länge från kärnverksamheten. Rent praktiskt krävs nu dubbelt antal ST jmfrt tidigare utb plan för att fylla lokala schemat ! ‐ Felet ligger inte enbart i BFM, fler måste attraheras av specialiteten, kombinationstjänstgöring om så önskas, spec inom flera områden ex lungmed, anestesiologi, kardiologi ‐ Tveksamheter bland blivande ST‐läkare då de inte vill bli "radiologer" först ‐ Det går trögt att få in folk som ska göra minst 3 års röntgen och tiden att utbilda folk med näraliggande specialitet inom det gamla systemet börja ebba ut. ‐ Röntgen har inte tidigare varit vanlig rekryteringsväg/ många har tidigare rekryterats via lungmedicin/kardiologi ‐ Ont om färdiga specialister. Svårt att kunna ge klart besked om hur utbildningen kommer att se ut i framtiden. Börjar bli kort om tid att konvertera kardiologer och anestesiologer till fysiologer. 9
‐ Smal specialitet som har väldigt lite kontakt med AT‐läkarna... Den nya ST‐utbildningen gör det ännu svårare att rekrytera ‐ Idiotisk förslag till indelning av specialiteter enbart på teoretisk grund. ‐ Att en läkare med intresse av klinisk fysiologi måste först blir radiolog (BMF). En läkare med kardiologiskt intresse är sannolikt mycket svår att rekrytera via den nya ST‐vägen in i ett BMF‐
block! Det måste till andra vägar in till klinisk fysiologi utan att kräva radiologisk kompetens. ‐ 1) Klinisk Fysiologi är grenspecialitet till BFM; 2) Inga möjligheter för dubbelspecialitet Kardiologi/Klinisk Fysiologi ‐ Har varit svårt att rekrytera i många år då det har varit oklart vad som ska hända med klinisk fysiologi på sikt och vad som ska ingå i klinisk fysiologi. ‐ Just nu landstingets, sjukhusets och divisionens ekonomiska situation. I framtiden specialitetens utformning som gren i BFM Andra skäl: ‐ Vet uppriktigt sagt inte. Kanske att man som AT‐läkare i vägval väljer en direkt patientbehandlande specialitet i högre utsträckning. Har kanske trots allt inte riktigt förstått vad klinisk fysiologi är. ‐ Vi har för lite kontakt med underläkarkåren. Vi har en knepig roll som inte attraherar yngre läkare. Hur många AT‐läkare drömmer om klinisk fysiologi? Jag har inte mött någon. Man vill istället bli kardiologer, kirurger eller specialist med tydligare profil. Vi är för få och syns ej. ‐ Jag uppfattar att det finns en brist på kliniska fysiologer i landet. ‐ För få utlysningar av ST‐tjänster. Andra specialiteter prioriterade Lämnade kommentarer till fråga 3 (6) ”Hur bedömer Du att den nya specialistindelningen, med Klinisk Fysiologi som grenspecielitet till Bild­ och Funktionsmedicin (BFM), påverkat rekryteringen av blivande kliniska fysiologer?” Kommentar från den som svarat Lättare: ‐ Lättare för att specialiteten ”landat ned” efter beslut. Tidigare svävade allt vilket försvårade individuella beslut. Hade specialiteten kvarstått som stabil egen basspecialitet hade vi haft detta läge tidigare enligt bedömning. Kommentarer från de som svarat Svårare: ‐ Svårt motivera blivande specialister att först bli radiolog innan man blir Klinisk fysiolog. Speciellt svårt för de som under mellanperiod sökt Klin Fys men nu blir tvungna gå nya ST‐utb. ‐De tidigare vanligaste rekryteringsvägarna från olika medicinska subspecialiteter har stängts, tre månaders randning av någon som har medicinsk radiologi som mål är knappast tillräckligt för att väcka intresse för fysiologi. ‐ Flera som är intresserade av att bli fysiologer, tvekar då intresse inte finns för radiologi i samma grad. Samtliga svar från de som svarat Ja på fråga 4 (7­8) ”Uppfattar Du det som att någon läkare hos Er avstått från att specialistutbilda sig till klinisk fysiolog med anledning av den nya specialistutbildningen med Klinisk Fysiologi som gren till BFM?” ‐ Jag har haft många anställningsintervjuer med personer som sökt annons vi haft ute om ST i BFM med inriktning klinisk fysiologi och flera av de sökande hade helst velat bli enbart kliniska fysiologer utan att behöva gå på Röntgenkliniken. Jag har blivit förvånad över detta eftersom jag trott att den nya utbildningen skulle ha varit attraktivare. ‐ Det kan ha bidragit vid val av specialitet hos 1‐2 läkare. ‐ Ja, den enda som visade intresse ‐ Ja, jag håller på att ”tappa” en kollega på detta sätt. … kan tyvärr bli ytterligare en borde fått ett Fys‐block ‐ Ja, hittills har en lovande person valt att hoppa av till BFM med enbart röntgeninriktning. Hur många som hesiterat pga ovanstående går ej att svara på eftersom de aldrig har dykt upp på kliniken. ‐ Ja. Vi hade en vikarie som dock inte ville bli röntgenläkare. 10
‐ Vet inte, men det kan vara så. Eller som min ST‐läkare antydde. ”Jag vill bli fullt kompetent i det jag går in i. Om jag går in i ett ST‐block inom klinisk fysiologi så blir det lite av varje och jag blir inte fullt komptent någonstans. Både röntgen och klin fys har ett stort kunskapsinnehåll. Jag känner att jag nu måste fokusera på röntgen” En tanke värd att notera. Hittills en av två ST‐
läkare ‐ Ja. Det var faktiskt en ST‐läkare som är mycket intresserad av Klinisk Fysiologi men ville också bli Kardiolog. Han föredrog Kardiologi. ‐ Ja. Vet inte hur många det rör sig om exakt, men många har sagt att man ej funderar över klinisk fysiologi då det är så oklart hur utbildningen ska bli och de som redan har en specialitet i någon medicinsk specialitet överväger inte alls en dubbelspecialitet då de först måste vara 3 år på rtg. ‐ Ja, minst 2 personer (1 med delutbildning i kardiologi och 1 med delutbildning i akutmedicin) Kommentarer från fråga 5 (9) ”Hur bedömer Du att rekryteringen av blivande kliniska fysiologer idag motsvarar Er verksamhets behov av nya medarbetare inom de närmsta 5 åren?” indelade efter svarsalternativ. Tillräcklig: ‐ Räknat med ST‐läkarna som kommer att börja i augusti 2010. Annars är svaret Dålig ‐ Tillräcklig. Under förutsättning att de specialister som arbetar idag fortsätter att arbeta på kliniken och att vi får någon sökande till den regionfinansierade ST‐tjänsten. ‐ Kan nuvarande personer behållas så är det en tillräcklig nivå. Dålig: ‐ Svårt rekryteringsläge och det kommer inte bli bättre. ‐ Otillräcklig, vi kommer att få en brist inom fem år (pensionsavgång) och har idag en bemanning som just jämt täcker dagens verksamhet. ‐ Sannolikt svårt – men positiv förhoppning. Vi behöver de närmaste 5 åren anställa 1 ST och troligen 1 specialist ‐ Vi kommer att kläcka 4 nya specialister nästa år som ersätter pensionärerna. Vi behöver utbilda dubbelt så många eftersom hälften går till andra sjukhus + den privata marknaden. Kommande ST‐läkare är borta från Fysiologkliniken i 3 år och behöver då ersättas med en större mängd vikarier/nya ST‐läkare än tidigare. Vet ej: ‐ Vi skall rekrytera med det finns två frestelser: 1. Vi har en kardiolog som vill arbeta hos oss => skapa "kardiologtjänst" inom kliniken (På lång sikt ej optimalt) 2. Avvakta till SoS‐utredningen; finns chans om något år at rekrytera ST‐läk inom basen klinfys (på kort sikt ej optimalt) ‐ Som det ser ut nu kommer behovet inte täckas. Kommentarer från fråga 6 (10) ”Hur bedömer Du möjligheterna att få till stånd en adekvat specialistutbildning i Klinisk fysiologi med Klinisk fysiologi som gren till BFM?” indelade efter svarsalternativ. Tillräckliga: ‐ Det går men kommer att ta lång tid att få färdiga BFM‐are med inriktning klinisk fysiologi och risk finns att några ”går förlorade” på vägen. Det kommer att bli glapp i bemanningen då nuvarande fysiologer går i pension och innan vi har nya på plats, detta riskerar att göra att kardiologerna ser en chans att ta över verksamheten. ‐ Det går att skapa utbildningen men den tycks ej vara attraktiv. ‐ De nya BFM med inriktning klin fys kommer att ha en bredare utbildning än vi har och kanske inte är lika specialiserade (som vi äldre) när de är specialister men kommer å andra sidan ha ett bredare metodkunnande. ‐ Ett samarbete med radiologin t ex när det gäller nuklearmedicin skulle kunna fungera bra i en framtid ‐ Ej goda, men framtiden får utvisa om förutsättningarna räcker. Frågetecken angående ”radiologisk omväg”. Behövs två år på Rtg? Dåliga: 11
‐ Risk kan finnas att det kan bli mindre lyckligt om intentionen och lex praxis är att BFM bas är att jämställa med nuvarande Medicinsk Radiologi – dvs basårets 5 år i praktiken blir radiologi. Ter sig svårt att lägga in 5 års specialistutbildning enligt ”gamla systemet” i något års grenspecialisering. Kunskapsmassan blir inte mindre. Tid avsatt för klinisk fysiologi relevant sidoutbildning – ex 3‐6 månader på kardiologenhet och 2‐3 månader på thoraxkirurgisk enhet samt ytterligare 6 månaders sidoutbildning torde vara svårt att realisera utan undanträngningseffekter på annat kunskaps‐ och färdighetsstoff. ‐ Att inom 5 år lägga ca 2½ ‐ 3 år på radiologi kan göra det svårt hinna få tillräcklig färdighet i ultraljud Hjärta & Kärl, EKG & alla andra delområden. ‐ Tiden inom klinisk fysiologi otillräcklig för adekvat utbildning utan förlängning av utbildningstiden jämfört med idag. ‐ teoretiskt upplevs det som omöjligt att få en fysiolog med samma kunskaper med de fysiologer som får spec examen enligt gamla utbildningen ‐ Det ställs höga krav inom BFM (radiologi) för att bli EU‐radiolog. ‐ I xxx har nyligen Klinfys och Röntgen slagits samman till en klinik, vilket sannolikt inte är ngn nackdel. Jag själv, som är chef, är radiolog. Sammanslagningen av klinikerna kan kanske göra att jag kan få ngn ST‐läkare att intressera sig för klin.fys. Tyvärr har röntgen också haft rekryteringsproblem, men detta tycks lätta och ev måste vi överanställa ST inom klinken för att få läkare att välja grenspecialiteten klinfys. ‐ (Dåliga) under nuvarande omständigheter där radiologin har kapat specialiteten BFM. Hade man gemensamt kunnat bygga upp från botten och sett till de olika behoven skulle det kunnat vara annorlunda. ‐ Man får inte tillräckligt lång tid för klinisk fysiologi för att kunna utföra de arbetsuppgifter som krävs som det ser ut nu. Övriga kommentarer: ‐ Jag tycker att tanken med ett utökat samarbete mellan röntgen och klinisk fysiologi är bra. Vi arbetar med likartade metoder och har stor glädje av ett utökat samarbete. Hur detta skall bäst utvecklas är svårt. Troligen hade det underlättat om vi hade två separata ST‐linjer, men med möjlighet att utbyta delar av tiden. Jag föreslår ett block inom BMF med två vägar som kommunicerar, där en går med radiologisk EU‐kompetens och en utan radiologisk kompetens som kan leda till klinisk fysiologi, neuroradiologi eller nuklearmedicin beroende på innehåll. BFM finns ju inte i Europa, så varför i Sverige?!? ‐ Klinisk Fysiologi måste snabbt få bli en egen basspecialitet igen, annars tror jag tyvärr att vår specialitet tynar bort och försvinner på sikt. 12
2009-05-25
Till: Arbetsgruppen för BFM, Svensk Förening för Medicinsk Radiologi, Svensk Förening för
Neuroradiologi och Svensk Förening för Nuklearmedicin, Svenska Läkaresällskapet,
Nationella rådet, Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting, Läkarförbundet, Sveriges
yngre läkares förening
Kopia: Svensk Förening för Klinisk Fysiologi
Hej!
Vi skriver till Er i egenskap av blivande kliniska fysiologer. Med anledning av den nuvarande
författningen och nyligen föreslagna utbildningsplanen för specialistutbildning inom ramen
för Bild- och Funktionsmedicin (BFM) vill vi med denna skrivelse uttrycka vår oro för den
framtida fysiologiska kompetensen och dess unika kunskapsbas.
Då Klinisk fysiologi med gällande författning är en grenspecialitet till BFM är det med stort
intresse vi har följt arbetsgruppen för BFMs arbete med den blivande ST-utbildningen. Vi har
nu fått ta del av utbildningsplanen för BFM. Utbildningsplanen är väl genomarbetad och
täcker på ett bra sätt in basen i det kunskapsområdet som för närvarande ryms inom
medicinsk radiologi. Därutöver innfattas kortare placeringar inom grenspecialiteterna och
möjlighet till ett års individuellt vald fördjupning. I utbildningsplanen finns flera specifika
målsättningar och detaljerade tidsangivelser för vad som skall ingå i den gemensamma s.k.
common trunk. Under Etapp A står det att ”Utbildningen fokuseras i denna etapp på
diagnostik som är vanlig på jourtid” och därefter ges ett antal exempel på akuta
undersökningar som i nuläget handhavs av radiologer. Under Etapp B anges att utbildningen
avser att ge en bred utbildning ”…omfattande alla organsystem och modaliteter”. Om man
önskar utbildning till BFM med inriktning klinisk fysiolog finns det enligt utbildningsplanens
riktlinjer möjlighet att helt ägna 1 år och 3 månader åt klinisk fysiologi. Ytterligare 1 år av
utbildningen är tillägnat allmän fördjupning förutsatt att övriga BFM mål är uppfyllda, en
bedömning som kommer att ske i samråd med huvudhandledaren som ska vara specialist
inom Medicinsk Radiologi. Lägger man till ett extra år för grenspecialisering innebär det
totalt i en 6-årig utbildning endast garanterad tid för 2 år och 3 månaders studier inom klinisk
fysiologi.
Så som författningen och utbildningsplanen för BFM nu är utformad kommer en ST-läkare
med avsikt att bli specialist inom klinisk fysiologi erhålla basal kompetens inom medicinsk
radiologi men enbart rudimentära kunskaper inom ämnesområdet klinisk fysiologi. Vi är djupt
oroade över att vi med denna strategi inte kommer att kunna säkra framtida fysiologisk
kompetens, än mindre bidra till utvecklingen av dagens och morgondagens fysiologiska
undersökningsmetoder. Dessutom tror vi att rekryteringen av kliniska fysiolog kollegor
framöver kommer att försvåras avsevärt, inte minst eftersom det idag inte finns möjlighet för
specialister inom andra områden, som t.ex. kardiologi och lungmedicin, att vidareutbilda sig
till kliniska fysiologer utan att gå vägen om BFM.
Vi ser gärna ett nära samarbete med de olika specialiteter som för närvarande förlagts till
BFM för att kunna erhålla en god utbildning inom de områden som är viktiga för en klinisk
fysiolog.
Vi blivande kliniska fysiologer önskar nu Ert stöd i att arbeta för en ny författning där
kompetens- och kunskapsområdet Klinisk Fysiologi kan förvaltas och vidarutvecklas i nära
samarbete med övriga specialiteter som med nuvarande författning innefattas av BFM. På så
sätt kan vi tillsammans möta framtidens patienter och diagnostiska utmaningar.
1
2009-05-25
Magnus Hansson, ST-läkare, Dr med vet, Avd. för Klinisk fysiologi, USiL, Lund
Henrik Engblom, Underläkare, Dr med vet, Avd. för Klinisk fysiologi, USiL, Lund
Paula Lipponen Anderson, ST-läkare, Avd. för Klinisk fysiologi, Sundsvalls sjukhus
Jacek Baranowski, ST-läkare, Fysiologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping
Jonas Bengtsson, AT-läkare, Helsingborgs lasarett
Linda Beskow, ST-läkare, Klinisk fysiologi, Centrallasarettet Västerås
Carljohan Carlhäll, ST-läkare, Fysiologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping
Irina Dioubanova, ST-läkare, Fysiologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Maria Filì, Leg Läk, Fysiologiska kliniken, Capio St Görans sjukhus
Sophia Frantz, ST-läkare, Avd för Klinisk fysiologi, UMAS, Malmö
Anna-Karin Gefvert, Underläkare, Avd för Klinisk fysiologi, USiL, Lund
Adrian Gonon, Specialist Internmedicin och Kardiologi, Dr med vet, Karolinska
Universitetssjukhuset, Solna
Thomas Gustafsson, ST-läkare, Dr med vet, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge
Sara Günther, ST-läkare, ST-läkare, Fysiologiska kliniken, Södersjukhuset, Stockholm
Åsa Haugstvedt, ST-läkare, Avd. för Klinisk fysiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset,
Östra, Göteborg
Fredrik Hedeer, ST-läkare, Avd för Klinisk fysiologi, USiL, Lund
Ola Hjelmgren, ST-läkare, Klinisk fysiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Sahlgrenska,
Göteborg
Wafa Sabir Ibrahim, ST-läkare, Fysiologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Jonas Johansson, ST-läkare, Klinisk fysiologi, Centrallasarettet Västerås
Anna Johansson-Alm, ST-läkare, Fysiologiska kliniken, Gäve sjukhus
Elin Trägårdh Johansson, ST-läkare, Dr med vet, Avd för Klinisk fysiologi, UMAS, Malmö
Erika Moe Jönsson, ST-läkare, Klinisk Fysiologi, Östersunds Sjukhus
Jonas Jenner, ST-läkare, Klinisk fysiologi och nuklearmedicin, Danderyds sjukhus
Johan Karlsson, ST-läkare, Fysiologiska kliniken, universitetssjukhuset i Linköping
Lena Karlsson, ST-läkare, Avd. för Klinisk fysiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset,
Östra, Göteborg
Kerstin Landgren, ST-läkare, Kliniskt fysiologiska avd, Centralsjukhuset i Kristianstad
Carina Mattson Ljungberg, ST-läkare, Avd för Klinisk fysiologi, USiL, Lund
Anna Ormegard, ST-läkare, Klinisk fysiologi, Mälarsjukhuset, Eskilstuna
Ulrika Pahlm-Webb, Board Certified i Internal Medicine, Coastal Carolina Health Care, NC,
USA
Jafar Taklif, ST-läkare, Klinisk fysiologi, Mälarsjukhuset, Eskilstuna
Johanna Thegerström, ST-läkare, Fysiologiska kliniken, Länssjukhuset i Kalmar
Martin Ugander, Leg läk, Dr med vet, NIH, Bethesda, MD, USA
Annika Welinder, ST-läkare, Avd för Klinisk fysiologi, USiL, Lund
Jonas Widell, ST-läkare, Fysiologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Tone Eikrem Øygarden, Underläkare, Avd. för Klinisk fysiologi, USiL, Lund
2
försättsblad
Klinisk fysiologi är viktig för fysiologiundervisningen vid läkarutbildning och andra
medicinska utbildningar.
Fysiologi är ett oundgängligt och grundläggande stort ämne för alla medicinska
professionsutbildningar. Längre tillbaka bedrevs denna undervisning av teoretiska fysiologer.
Eftersom den teoretiska fysiologin alltmer lämnat organ- och systemfysiologi och i nuläget
behandlar cellbiologi, molekylärgenetik etc., har den grundläggande fysiologiundervisningen
alltmer kommit att ges av kliniska fysiologer.
I länder där klinisk fysiologi inte finns har man identifierat bristen på kompetens för
undervisning i systemfysiologi som ett problem. The American Physiological Society har
uttryckt sin oro för fysiologigundervisningen och sitt intresse för den svenska modellen med
klinisk fysiologi och sitt stöd för denna modell. Korrespondens bifogas.
Det amerikanska intresset för den svenska kliniska fysiologin och för diskussion om frågan
kring systemfysiologiundervisning framkommer också genom att den ansedda amerikanska
tidskriften Advances in Physiology Edcucation (dottertidskrift till Am J Physiol.) publicerat
lägesbeskrivning av vår förenings förre ordförande Håkan Arheden. Artikeln bifogas här.
20100910
Eva Nylander, ordf SFKF
Bilagor:
Stöd från American Physiological Society
Amerikanskt intresse för klinisk fysiologi.
Håkan Arheden
Advan Physiol Educ 33:265-267, 2009. doi:10.1152/advan.00072.2009
You might find this additional information useful...
This article cites 3 articles, 1 of which you can access free at:
http://ajpadvan.physiology.org/cgi/content/full/33/4/265#BIBL
Medline items on this article's topics can be found at http://highwire.stanford.edu/lists/artbytopic.dtl
on the following topics:
Sociology .. Responsibility
Medicine .. Patient Care
Physiology .. Humans
Updated information and services including high-resolution figures, can be found at:
http://ajpadvan.physiology.org/cgi/content/full/33/4/265
Additional material and information about Advances in Physiology Education can be found at:
http://www.the-aps.org/publications/advan
Advances in Physiology Education is dedicated to the improvement of teaching and learning physiology, both in specialized
courses and in the broader context of general biology education. It is published four times a year in March, June, September and
December by the American Physiological Society, 9650 Rockville Pike, Bethesda MD 20814-3991. Copyright © 2005 by the
American Physiological Society. ISSN: 1043-4046, ESSN: 1522-1229. Visit our website at http://www.the-aps.org/.
Downloaded from ajpadvan.physiology.org on April 20, 2010
This information is current as of April 20, 2010 .
Adv Physiol Educ 33: 265–267, 2009;
doi:10.1152/advan.00072.2009.
A Personal View
Clinical physiology: a successful academic and clinical discipline is
threatened in Sweden
Håkan Arheden
Department of Clinical Physiology, Lund University Hospital, Lund, Sweden
Submitted 17 August 2009; accepted in final form 2 September 2009
education; medical; graduate; undergraduate
THE FIRST DEPARTMENT OF CLINICAL PHYSIOLOGY was created at
Karolinska Institute in 1947 by Torgny Sjo¨strand. Partly inspired by this department, an evaluation of the medical school
curriculum in 1953 (SOU 1953:7) found that the curriculum
should be modernized due to the rapid developments within
physiology and biochemistry. It reads as follows:
The newest stage is characterized by the new methods in
biochemistry and physiology that have provided a much greater
understanding for the deeper nature of different disease states
as well as for diagnostic workup and therapy.
The new institutions, such as that of clinical physiology, should
ensure “contact between routine clinical work and the scientific
progression.” The committee suggested that clinical physiology should be an independent part of the medical school
curriculum. In 1954 (Government Bill 1954:212), clinical
physiology therefore became an independent academic and
clinical discipline in Sweden (2). This required the fast establishment of clinical physiology in all Swedish universities.
The first Departments of Clinical Physiology in Denmark
and Finland started in 1963 and 1971, respectively, and are
today represented academically by professors at the universiAddress for reprint requests and other correspondence: H. Arheden, Dept. of
Clinical Physiology, Lund Univ. Hospital, Lund SE-22185, Sweden (e-mail:
[email protected]).
ties and clinics of most of the larger hospitals (2). In Denmark,
clinical physiology and nuclear medicine merged in 1982 and
became a single discipline.
In Sweden, clinical physiology was an offspring of scientifically strong preclinical Departments of Physiology. Clinical
physiology was meant to be a bridge between preclinical and
applied clinical physiology. The name “Department of Physiology” disappeared in several Swedish universities a few years
ago, and most preclinical scientists have limited or no patient
contact but focus successfully on cellular and molecular biology. As a consequence of that development, there has been an
increasing demand for clinical physiologists to participate in
teaching human integrative physiology and pathophysiology in
the medical curriculum.
Some of the founding professors of clinical physiology have
concluded the following (2):
The most important task for clinical physiologists is to
transfer knowledge and methods that are developed in physiology to clinical practice in healthcare, research and teaching.
This requires solid knowledge in physiology and pathophysiology that enables correct conclusions to be drawn out of the
enormous flow of information that modern investigational
methods provide––to understand what actually happens in what
seems to happen. In that way optimal requirements are shaped
to develop and use those methods in the best interest of the
patients.
1043-4046/09 $8.00 Copyright © 2009 The American Physiological Society
265
Downloaded from ajpadvan.physiology.org on April 20, 2010
Arheden H. Clinical physiology: a successful academic and clinical discipline
is threatened in Sweden. Adv Physiol Educ 33: 265–267, 2009; doi:10.1152/
advan.00072.2009.—Clinical physiologists in Sweden are physicians (the majority
with a PhD degree) with thorough training in system physiology and pathophysiology. They investigate patients in a functional approach and are engaged in basic
and applied physiology teaching and research. In 1954, clinical physiology was
founded as an independent academic and clinical discipline by the Swedish
government to ensure “contact between routine clinical work and the scientific
progression.” Up until 2008, clinical physiology was an independent clinical
discipline but was then made a subdiscipline to radiology, a fundamentally different
discipline. Individuals wishing to become clinical physiologists are required to be
trained and certified as European radiologists, after which training and certification
as clinical physiologists may be pursued. This means that radiologists without
training in clinical physiology have become gatekeepers for future clinical physiologists. Unfortunately, this development takes place at a time when research and
education in preclinical integrative physiology have diminished in favor of other
organizational levels, such as cellular and molecular biology. The responsibilities
for education and research in integrative human physiology have therefore mainly
been transferred to clinical physiologists. Clinical physiology has been a successful
independent clinical discipline in Sweden for the past 55 years and could serve as
a model for other countries. Unless clinical physiologists regain control over their
own discipline, systems physiology as a knowledge base and resource for patient
care, education, and research will be severely impaired.
A Personal View
266
CLINICAL PHYSIOLOGY IS THREATENED IN SWEDEN
Clinical Physiology Today
Current Threat to Integrative Physiology
In 2001–2002, a government-initiated survey and analysis
were performed (4) with the main purpose to improve the
quality of resident training and to adjust the structure of the
clinical disciplines. It was finalized in 2004 (5).
It was stated that “physiology is of fundamental and undebated importance for the basic education of physicians” and
that “clinical physiology could successively take over the
physiological education as the pre-clinical physiology diminishes.” This should be read with the understanding that the
American undergraduate and medical curriculum also has
faced difficulties with the fragmentation of physiology (6, 8,
9). However, the decision was made to terminate radiology and
clinical physiology as disciplines and institute a new discipline
called “image and functional medicine” where radiology and
clinical physiology would merge.
In Denmark, a similar analysis was made in 2000 to see if
radiology should merge with clinical physiology and nuclear
medicine (7). The conclusion of the Danish Ministry of Health
and the Board of Health in Denmark was the opposite to that
in Sweden: there should be no merger.
Consequences for Clinical and Integrative Physiology
The future of integrative physiology in patient care, education, and research is already compromised due to the new
regulations. The recruitment of future clinical physiologists has
decreased by ⬎50% since the institution of the new regulations.
This development unfortunately takes place at a time when
research and education in preclinical integrative physiology
have diminished in favor of other organizational levels, such as
cellular and molecular biology. These theoretical approaches
have impaired the recruitment of medical staff to preclinical
institutions, and the departments are now mainly manned by
people with biomedical training and limited clinical competence and experience. The lack of knowledge in integrative
physiology has therefore transferred the responsibility to clinical physiologists for teaching and research in human integra-
Advances in Physiology Education • VOL
33 • DECEMBER 2009
Downloaded from ajpadvan.physiology.org on April 20, 2010
Clinical physiology is a dynamic discipline that has been
under constant development since its foundation. Methods
have been developed or adopted rapidly according to the needs
of the healthcare system. Examples of methodology and fields
of activity today are noninvasive measurements of electrical
activity, pressure, flow, resistance, gas exchange, exercise
testing, ultrasound, nuclear medicine, single photon emission
computed tomography (SPECT), positron emission tomography (PET), and MRI. This is applied in testing for arrhythmias,
regional and global cardiac function, cardiac valve function,
stress-induced myocardial ischemia, obstruction to cerebral or
extracranial blood flow, abnormalities of lung function and
pulmonary circulation, detection of peripheral vascular disease,
obstruction or functional disturbances of urogenital system,
etc. Measurements are made not only at rest but also during
exercise and under daily living conditions.
Patients are referred to clinical physiology from other disciplines, most commonly from e.g., cardiology, emergency
medicine, family medicine, pulmonary medicine, and internal
medicine. This system, to have functional testing organized
within an independent department, prevents self-referral,
which may induce unnecessary investigations and costs. Clinical physiology also often has the role of a “final investigational station” when other investigations have not been fruitful.
Sweden, with a total population of 9 million, has 27 Departments of Clinical Physiology with 196 MD specialists (most of
them with a PhD degree as well), 49 residents, and 600
technicians, engineers, and physicists. They perform more than
half a million patient examinations annually and teach basic
and applied physiology to medical students, nurses, physical
therapists, and engineers. Specialists from other disciplines,
such as cardiology, internal medicine, emergency medicine,
family medicine, pulmonary medicine, renal medicine, and
anesthesiology, receive part of their specialist training (3– 6
mo) in clinical physiology. Clinical physiology is also one of
the most research intensive disciplines in Sweden and serves as
an important research resource for other disciplines.
What happened in Sweden was that radiology was terminated and that image and functional medicine was created with
clinical physiology as a subdiscipline. Image and functional
medicine, however, is in reality a change of name for radiology, which has been explicitly explained by the National Board
of Health and Welfare. The translation of the new discipline in
official documents in English is “radiology.”
The new federal regulations, which took effect on September 1, 2008, created a situation where radiology, a clinical
discipline that is fundamentally different from clinical physiology, was given the authority to control the appointment,
education, training, and certification approval that educational
and training goals are met during a 5-yr residency period. After
that, two additional radiologists at the National Board of
Health and Welfare have to certify that the future clinical
physiologist has reached the status of European Radiologist.
This situation will impoverish both academic and clinical
physiology as resources of knowledge for healthcare, teaching,
and research in the future. The concept of systemic or integrative physiology will eventually die.
Cooperation by several clinical and diagnostic disciplines
around major equipment, such as SPECT, PET, and MRI, is
probably cost effective and promotes cooperation and prevents
“turf battles.” The bases of knowledge in radiology and clinical
physiology are, however, completely different, even if they to
some extent use the same equipment in clinical practice,
research, and teaching. The fundamental idea is to bring
disciplines with different knowledge together to work for the
best interests of the patient. This does not, however, mean that
different disciplines should have the same education and training background. That would oppose the basic idea.
In 2008, in a member poll, 79% of the members of the
Swedish Society for Clinical Physiology voted that clinical
physiology education and training are best conducted as an
independent discipline or in conjunction with nuclear medicine. Only 15% of the members voted that the education and
training are best achieved as a subdiscipline to image and
functional medicine (⫽ radiology).
The Danish and Finnish Societies for Clinical Physiology
and the Finnish Society for Nuclear Medicine have officially
expressed serious concerns over the situation in Sweden (3).
Thirty-five young people under training for clinical physiology
in Sweden have expressed their concerns in an open letter to
the Swedish National Board of Health and Welfare (1).
A Personal View
CLINICAL PHYSIOLOGY IS THREATENED IN SWEDEN
tive physiology. The present situation, when clinical physiology is controlled by radiology, will lead to a depletion of
knowledge in system physiology, which is detrimental to
patient care, education, and research. No new generation of
integrative physiologists will be trained. Systems physiology
will be taught by individuals who lack training and expertise in
systems physiology– or not taught at all.
Conclusions
The reinstatement of clinical physiology as an independent
academic and clinical discipline would assure the presence and
survival of knowledge in human integrative systems physiology in Sweden. The discipline could even serve as a model for
other countries. Unless clinical physiologists regain control
over their own discipline, as has been the case for the past 55
years, systems physiology as a resource for patient care,
education, and research will be severely impaired.
The author is the Chairman of the Swedish Society for Clinical Physiology.
This article has been read and approved by each member of the board of The
Swedish Society for Clinical Physiology. The translation of titles and citations
from Swedish and Danish to English was performed by the author.
REFERENCES
1. Clinical Physiology Residents in Sweden. Letter to the National Board of
Health and Welfare From Clinical Physiology Residents Under Education
(in Swedish) (online). http://sfkf.se/upload/sfk_old/BFM/090610_skrivelse_
fran_blivande_fysiologer.pdf [9 September 2009].
2. Lindell SE, Sundstro¨m G, Svensson SE, Westling H. Clinical Physiology–
Past, Present and Future (2nd ed.; in Swedish). Lund, Sweden: KFS, 2006.
3. Loimaala A, Heikkinen J, Seppa¨nen M, Møller S. Letters of support from
Finland and Denmark (in English and Danish) (online). http://www.sfkf.se/
upload/support_from_finland_and_denmark.pdf [9 September 2009].
4. Lundqvist G. National Board of Health and Welfare. Medical Residency
and the Structure of the Medical Disciplines–a review (in Swedish) (online). http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10589/
2003-107-1_20031071.pdf [9 September 2009].
5. Persson L. Medical Residency and the Structure of the Medical Disciplines–Consequences for Clinical Research, Etc. Promemoria S2004/8487/HS
(in Swedish) (online). http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/03/38/02/
8466c3ff.pdf [9 September 2009].
6. Smith JJ, Koethe SM, Forster HV. A new PhD training track: a
proposal to improve basic science teaching. Adv Physiol Educ 17:
36 – 46, 1997.
7. Speciallægekommisionen. Future Medical Specialists. Report From the
Commission for Medical Specialists (in Danish). Betænkning no. 1384. Maj
2000 (online).
8. Silverthorn DU. Restoring physiology to the undergraduate biology curriculum: a call for action. Adv Physiol Educ 27: 91– 6, 2003.
9. Westling H. Back to basics! American call for integrative biomedical
research (in Swedish). La¨kartidningen 92: 1196, 1995.
Advances in Physiology Education • VOL
33 • DECEMBER 2009
Downloaded from ajpadvan.physiology.org on April 20, 2010
ACKNOWLEDGMENTS
267
FÖRSLAG
Utbildningsplan och Utbildningsbok
för Klinisk Fysiologi
som basspecialitet
FÖRSLAG
Utbildningsplan för Klinisk Fysiologi
1. Inledning
Klinisk Fysiologi är en basspecialitet där minimitiden för ST-utbildningen är 5 år. Denna
utbildningsplan och utbildningsbok för Klinisk Fysiologi har utarbetats och godkänts av
Svensk Förening för Klinisk Fysiologi (SFKF). Allmän information avseende nya STutbildningen och de blanketter och intyg som ska skickas in till Socialstyrelsen efter fullgjord
ST-utbildning kan hämtas på http://www.socialstyrelsen.se.
Klinisk fysiologi är en medicinsk specialitet inom vilken man på ett integrativt och
vetenskapligt sätt mäter, analyserar, och bedömer fysiologiska och patofysiologiska förlopp i
patientens sjukdomsbild. Detta sker med användande av funktions- och bildgivande
undersökningsmetoder i diagnostiskt-, prognostiskt- och behandlande syfte. Kärnan i en
klinisk fysiologisk bedömning och värdering av undersökningsresultat, är beaktande av
dynamik och tidsförlopp. Arbetet är genomgående problemlösande till sin karaktär och sker i
nära samarbete med andra specialiteter. Specialiteten klinisk fysiologi innefattar också
kunskap om mätutrustning och dess bakomliggande fysikaliska, tekniska, matematiska och
statistiska principer. Med patienten i centrum ingår även metodutveckling och vetenskaplig
problemlösning i kompetensområdet.
För specialistkompetens i klinisk fysiologi krävs kunskaper och färdigheter för att behärska
arbetet kring de vanligaste undersökningarna i klinisk fysiologi. Detta innebär att man
behärskar indikationer och initial prioritering vid de vanligaste undersökningarna inom klinisk
fysiologi såväl som att ha kunskap att bedöma dess undersökningsresultat. Dessutom krävs
kännedom om behandling och intervention inom kunskapsområdet. Vidare krävs kunskaper
om det praktiska genomförandet av de vanligaste bild- och funktionsanalyserna inom klinisk
fysiologi, så väl som metodkunskap, framför allt med inriktning på analysernas fördelar och
begränsningar, vilket medför kunskap om medicinsk nytta och risk. Krav för
specialistkompetens i klinisk fysiologi inkluderar även att man har kunskap om den
medicinska handläggningen, vården och behandlingen av de patienter som genomgår
undersökningar inom klinisk fysiologi, vilket ger ett perspektiv på vad
undersökningsresultaten får för konsekvenser för patienten. För specialistkompetens i klinisk
fysiologi krävs också att man behärskar att ändamålsenligt och medicinsk korrekt
dokumentera och kommunicera resultat från undersökningar, och kan sätta resultatet i ett
fysiologiskt och patofysiologiskt sammanhang och därmed ge underlag till optimering av den
medicinska bedömningen och omhändertagandet av patienter. Man ska dessutom ha kunskap
om risker med i kunskapsområdet ingående diagnostiska och terapeutiska metoder, kunna till
området relaterad fysik inkluderande strålningsfysik och strålskydd, samt ha kännedom om
relevant lagstiftning som berör verksamheten. Man ska ha kunskap om fysikaliska, tekniska,
matematiska och statistiska principer avseende de vanligaste metoderna, om metodernas
styrkor och svagheter samt om medicinsk och teknisk kvalitetssäkring av undersökningsdata.
Man ska behärska anatomi, fysiologi och patofysiologi med relevans för klinisk fysiologi.
2. Teoretiska Kunskapsmål:
Klinisk Fysiologi är en specialitet där kunskap om de fysiologiska och patofysiologiska är
central. Dessutom är Klinisk Fysiologi en diagnostisk specialitet där kunskap om de olika
metodernas teoretiska bakgrund, styrkor och svagheter är viktig för att kunna bedöma
FÖRSLAG
undersökningsresultaten. Nedan följer en checklista på kunskaper som är centrala för STläkaren att tillgodogöra sig under ST-utbildningen.
2. 1. Teoretisk kännedom om fysiologiska principer:
2.1.1.Hjärtfysiologi:
• Pumpfysiologi och kännedom om trycknivåer och volymsvariationer i hjärtrummen
under hjärtcykeln
• Hjärtsviktens patofysiologi
• Elektrofysiologi
• Arytmiernas patofysiologi
• Atheroskleros och ischemisk patofysiologi
2.1.2 Hemodynamik och cirkulationsfysiologi:
• Cirkulationsfysiologi
• Arbetsfysiologi
• Blodtrycksreglering i stora och lilla kretsloppet
• Medelartärtryck, perfusionstryck och stealfenomen
• Patofysiologi vid arteriell insufficiens
• Patofysiologi vid venös insufficiens
2.1.3 Lungfysiologi
• Ventilationsreglering
• Ventilationsfysiologi
• Lungmekanikens fysiologi
• Gastransport och relevant blodfysiologi
• Patofysiologin vid obstruktiva lungsjukdomar
• Patofysiologin vid restriktiva lungsjukdomar
• Patofysiologin vid diffusionshinder och lungemboli
2.1.4 Njurfysiologi
• Glomerulär filtration
• Tubulär sekretion
• Njurens roll i reglering av osmolalitet, urinvolym, pH och blodtryck
• Patofysiologiska mekanismer vid nedsatt njurfunktion
2.1.5 Gastrointestinal fysiologi
• Gastrointestinal motilitet
• Ventrikelns syrasekretion
2.2 Teoretisk kännedom om metodik:
2.2.1Signalbehandling
2.2.2. EKG
Signalregistrering
Medelvärdesbildning/Filtrering
2.2.3 Tryckmätning
2.2.4 Volymsmätning
FÖRSLAG
2.2.5 Gasanalys i luft och blod
2.2.6 Ultraljud
Tekniska Principer
Doppler
2.2.7 Nuklearmedicin
Radiofarmaka
Gammakamera
PET
2.2.8 Magnetisk Resonanstomografi
2.2.9 Röntgentekniker
Röntgenröret
Genomlysning
Datortomografi
2.2.10 Strålskydd
ALARA principen
Stråldosnivåer
2.2.11 Bildbehandling, filtrering och rekonstruktionsmetoder
Högpass och lågpassfilter
Iterativ rekonstruktion, filtrerad bakåtprojektion
MPR, MIP och Volume rendering
2.2.12 Bedömning av diagnostiska metoder, statistik
Statistisk signifikans och konfidensintervall
Sensititivitet/specificitet/NPV/PPV
Korrelation/regression
Bland-Altman analys
Pretest och posttest sannolikhet, Bayes teorem
2.3 Handledning
En handledare för ST-läkaren skall utses av studierektor eller medicinskt ansvarig läkare.
Handledaren ska ha specialistkompetens inom Klinisk Fysiologi samt ha genomgått
utbildning i handledning. ST-läkaren och handledaren utarbetar en utbildningsplan som ska
följas upp regelbundet. Om måluppfyllelse inte har nåtts får planen revideras. Om
måluppfyllelse inte nås under planerad tid förlängs ST utbildningen.
3. Metoder för lärande för medicinsk kompetens
3.1 Klinisk tjänstgöring
Specialistutbildningen i klinisk fysiologi bör huvudsakligen genomföras genom klinisk
tjänstgöring på enheter som bedriver Klinisk Fysiologi. SFKF anser det vara en viktig del av
ST-utbildningen att se hur olika Kliniska Fysiologiska avdelningar utför undersökningar. Den
kliniska tjänstgöringen bör inkludera en längre tjänstgöringsperiod på universitetssjukhus,
åtminstone 3 månader. ST-läkare på universitetssjukhus bör göra en tjänstgöringsperiod på
annat sjukhus. Vid denna tjänstgöring bör ST-läkaren ingå i den ordinarie verksamheten med
möjlighet att lära sig undersökningar som ej utförs på hemmakliniken.
3.2 Behandlingskonferens
FÖRSLAG
Under ST-utbildningen ska ST-läkaren delta i behandlingskonferenser. Efter handledning
skall
ST-läkaren
under
ST-utbildningen
självständigt
kunna
demonstrera
undersökningsresultat från klinisk fysiologiska undersökningar vid behandlingskonferenser.
3.3 Sidoutbildning
Sidoutbildning på behandlande klinik relevant för klinisk fysiologi. I första hand
rekommenderas internmedicinsk avdelning med kardiologisk och/eller lungmedicinsk
inriktning under åtminstone 3 månader. Dessutom rekommenderas 3 månaders sidoutbildning
inom medicinsk radiologi av ultraljud, CT och MR diagnostik av thorax samt buk. Dessutom
bör ST-läkaren ha kunskap om interventionell radiologi inklusive terapi av kranskärl och/eller
perifera kärl.
3.4 Kurser
Flera kunskapsmål är lämpliga att inhämtas med SK-kurser och kurser som anordnas inom
ramen för Klinisk Fysiologi tillsammans med självstudier. Exempel på kurser som ST-läkaren
i Klinisk Fysiologi har nytta av är:
• Kurs i kardiovaskulär fysiologi
• Kurs i lungfysiologi
• Kurs i arbetsfysiologi
• Kurs i nuklearmedicinsk teknik, strålfysik och strålskydd
• Kurs i bildbehandling, IT, mät och datateknik
• Kurs i myokardscintigrafi
• Kurs i ekokardiografi
• Kurs i kärldiagnostik
• Kurs i kardiologi
• Kurs i lungmedicin
Detta är exempel på områden där kurs är av värde för ST-läkaren. Observera att en kurs kan
täcka mer än ett område.
3.5 Internationell konferens
Klinisk Fysiologi är ett kompetensområde där det är av vikt att kunna ta till sig och kritiskt
utvärdera ny teknik och nya undersökningsmetoder. Därför bör ST-läkaren beredas möjlighet
att delta i åtminstone en internationell konferens under ST-utbildningen.
3.6 Litteratur
Det bör finnas tid för självständiga litteraturstudier under ST-utbildningen. De böcker som
givits ut av SFKF är lämpliga i respektive ämnen. Rekommendationer från internationella
professionella och vetenskapliga organisationer för diagnostik är en viktig del av
studielitteraturen. Litteraturlistan kommer att uppdateras kontinuerligt.
Böcker:
• Klinisk Fysiologi, Jonson och Wollmer
• Klinisk Fysiologisk Kärldiagnostik, Jogestrand
• Njurfysiologi, Granerus
• Det kliniska arbetsprovet, Pahlm
• Elektrokardiologi Pahlm & Sörnmo
• EKG, Jern
FÖRSLAG
Internationella rekommendationer:
• Arbetsprov. Rodgers GP et al. American College of Cardiology/American Heart
Association clinical competence statement on stress testing. J Am Coll Cardiol
2000;36:1441–53
• EKG: Kligfeld et al. Circulation 2007;115;1306-1324
• Arbetsprov: Gibbons et al. AHA/ACC 2002 guideline update for exercise testing:
a report of the American College of Cardiology/American Heart Association Task
Force on Practice Guidelines (Committee on Exercise Testing). 2002. American
College of Cardiology Web site. Available at:
www.acc.org/clinical/guidelines/exercise/dirIndex.htm.
• Myokardscintigrafi: Hesse et al. Eur J Nucl Med Mol Imaging (2005) 32:855–897
• Ekokardiografi. European Association of Echocardiography recommendations for
training, competence, and quality improvement in echocardiography. Bogdan A.
Popescu, (Chair)1, Maria J. Andrade, (Co-Chair), Luigi P. Badano, Kevin F. Fox,
Frank A. Flachskampf, Patrizio Lancellotti, Albert Varga, Rosa Sicari, Arturo
Evangelista, Petros Nihoyannopoulos and Jose L. Zamorano on behalf of the
European Association of Echocardiography. Eur J Echocardiogr 2009;10:893-905
• Ekokardiografi. ACCF/ASE/ACEP/ASNC/SCAI/SCCT/SCMR 2007
Appropriateness Criteria for Transthoracic and Transesophageal
Echocardiography. Douglas et al. JACC 2007.
• Magnetisk Resonanstomografi. Kramer C et al. Standardized cardiovascular
magnetic resonance imaging (CMR) protocols, society for cardiovascular magnetic
resonance: board of trustees task force on standardized protocols,JCMR 2008.
Hundley et al. Society for Cardiovascular Magnetic Resonance guidelines for
reporting cardiovascular magnetic resonance examinations, JCMR 2009.
4. Kommunikativ kompetens, ledarskapskompetens samt kompetens inom
medicinsk vetenskap och kvalitetsarbete
4.1 Kommunikation och ledarskap
Kompetens inom kommunikation och ledarskap tillägnas kontinuerligt under utbildningen
genom klinisk tjänstgöring under handledning. Dessutom bör ST-läkaren delta i de kurser och
utbildningar som anordnas lokalt av sjukvårdshuvudmannen.
4.2 Vetenskapligt arbete
Med anledning av specialitetens karaktär, där ett granskande och analytiskt arbetssätt är
centralt, bör ST-läkaren genomföra ett medicinskt vetenskapligt arbete. Detta är betydelsefullt
även på grund av den snabba utvecklingen inom metodologi inom klinisk fysiologi. Projektet
kan även avhandla andra ämnesområden såsom kvalitetsutveckling, metodutveckling,
patientsäkerhetsarbete eller sjukvårdsorganisation. Projektarbete bör planeras i ett tidigt skede
av ST-utbildningen, pågå kontinuerligt under ST-utbildningen och totalt omfatta cirka 3
månader. Det vetenskapliga projektarbetet skall genomföras under handledning. Handledaren
bör vara disputerad men behöver ej vara samma person som ST-läkarens ordinarie
handledare. Det vetenskapliga arbetet skall presenteras som ”abstract” på nationell konferens
såsom Läkarstämman, Kardiovaskulärt Vårmöte eller Nuklearmedicinskt Vårmöte. STläkaren deltar i kursverksamhet som anordnas lokalt av sjukvårdshuvudmannen där följande
moment bör ingå: artikelsökning, vetenskapsetik och etikprövning, epidemiologi och
grundläggande statistik. En doktorsexamen får tillgodoräknas som sex månaders tid under STutbildningen.
FÖRSLAG
4.3 Förbättrings- och kvalitetsarbete
Den specialistkompetenta läkaren ska ha kunskap om och kompetens i evidensbaserat
förbättrings- och kvalitetsarbete. Målet är att kunna initiera, delta i och ansvara för
kontinuerligt systematiskt förbättringsarbete med betoning på helhetsperspektiv,
patientsäkerhet, patientnytta, mätbarhet och lärandestyrning för att kritiskt kunna granska och
utvärdera den egna verksamheten. ST-läkaren ska kontinuerligt under utbildningen delta i
förbättrings- och kvalitetsarbete under handledning av kvalitetsansvarig på kliniken.
FÖRSLAG
Utbildningsbok för Klinisk Fysiologi
Klinisk Fysiologi är en diagnostisk specialitet där en stor del av ST-utbildningen utgörs av att
lära sig att handlägga olika patientbundna undersökningar. Nedan listas de undersökningar
som utförs inom klinisk fysiologi och vilken nivå ST-läkaren skall tillägna sig kunskap om
undersökningarna under utbildningen. De nivåer som anges i författningen ”behärska, ”ha
kunsap om” och ”ha kännedom om” definieras nedan. I de fall en tjänstgöringstid anges är
detta ett riktmärke för hur lång klinisk tjänstgöring som är rimligt för att tillgodose
kunskapsmålen. Denna tjänstgöringstid behöver ej vara kontinuerlig, då verksamhetens
karaktär i flera fall innebär att ST-läkaren arbetar med flera undersökningar samtidigt. Till
exempel kan en ST-läkare utbildas inom arbetsprov och EKG samtidigt. Den teoretiska
utbildningen ingår i den tid som är rekommenderad för respektive område.
A: Behärska, d.v.s. fullständigt kunna bedöma och handlägga utredning, diagnostik,
behandling och uppföljning av en patient, eller motsvarande, och att fullständigt kunna
använda för området relevanta tekniker
B: Ha kunskap, d.v.s. genom teoretiska studier och/eller praktisk
yrkesutövning ha tillägnat sig vetande och insikter inom ett område
C: Ha kännedom, d.v.s. genom teoretiska studier och/eller praktisk
yrkesutövning ha tillägnat sig visst vetande inom ett område
D: Ingår i specialiteten men krävs ej för att kallas specialist
FÖRSLAG
Nivå
A
A
B
D
Undersökning
Undersökningsantal/tid
ELEKTROFYSIOLOGI
Vilo-EKG
• EKG-registrering
• Bedöma kvaliteten på EKG-registreringen
• Felkällor vid EKG-registrering
• EKG-tolkning normalvarianter
• EKG-tolkning ischemi
• EKG-tolkning arytmi
• Pacemaker-EKG
• Pediatriskt-EKG
6 månader
Långtids-EKG
Esofagus-EKG
Vektor-EKG
A
C
C
ARBETSFYSIOLOGI OCH HEMODYNAMIK
8 månader
Arbets-EKG
• Ischemitecken under/efter arbete
• Arytmi under/efter arbete
• Blodtrycksreaktion
• Hjärtfrekvensreaktion
• Arbetsprov med pulsoximetri
Ergospirometri / kontinuerlig analys av syrgas och
koldioxid under arbete
Arbetsprov med analys av artärblodgaser
Arbetsprov med analys av laktat
Ischemiskt arbete med laktatanalys
A
B
A
Ambulatorisk blodtrycksmätning
Högersidig hjärtkateterisering
Ortostatiskt prov och TILT-test
A
A
A
C
A
A
A
A
A
B
KÄRLFYSIOLOGI
8 månader
Perifer blodtrycksmätning nedre extremitet
Perifer blodtrycksmätning fingrar
Duplex av halsens artärer
Duplex av nedre extremitetens artärer
Duplex av nedre extremitetens vener – djup
ventrombos
Duplex av nedre extremitetens vener – venös
insufficiens
Duplex AV/dialys-fistlar inklusive graft
Transkraniell doppler
FÖRSLAG
B
B
Duplex njurartärer
Duplex bukaorta
B
B
B
HJÄRTFUNKTION
8 månader
Transthorakal ekokardiografi
• Praktiskt genomförande
• Avgöra om normalfynd eller ej
• Kammarfunktion bilateralt
• Patologi som kan leda till hemodynamiskt
instabila tillstånd
• Översiktlig vitiediagnostik
• Beräkning av tryckgradient enligt Bernouille,
kontinuitetsekvationen,
beräkning
av
slagvolym och ejektionsfraktion
• Bedömning av perikardexudat
• Bedömning av embolikälla/endokardit
• Körkort
steg
1
enligt
Svenska
Hjärtförbundets riktlinjer
Transesophageal ekokardiografi
TTE vid medfödda hjärtfel samt GUCH-diagnostik
TTE för tumör/tromb diagnostik
C
B
B
Kardiell Magnetresonanstomografi
Radionuklidangiografi för shuntdiagnostik
MUGA för kammarfunktion
A
A
A
B
C
C
C
D
D
A
LUNGFUNKTION
5 månader
Spirometri
• Dynamisk
• Statisk
• Effekt av bronkdilatantia
• Diffusionskapacitet för CO
• Luftvägsmotstånd
Spirometri med bronkialprovokation (farmakologisk
alternativt fysikalisk på gångmatta eller med torrluft)
Lungmekanik i vila
Arbetsprov med analys av flöde-volym kurvor
alternativt Lungmekanik i arbete
Analys av respiratorcentrums känslighet för CO2
N2-utskjöljningstest
Andningsmuskelfunktion
Sömnapnéutredning
Lungscintigrafi
• Ventilation
• Perfusion
• Diagnostik av lungemboli
• Sidofördelning av perfusionen
• Diagnostik av intrapulmonell shunt
FÖRSLAG
C
A
C
C
C
C
C
Lungclearance för DTPA
MYOKARDPERFUSIONSFYSIOLOGI
Myokardscintigrafi
• Vila
• Scintigrafi vid arbete
• Scintigrafi vid farmakologisk provokation
• gated SPECT
PET för myokardischemidiagnostik
Dobutamin stress ekokardiografi
Coronarflödesmätning med TTE
Perfusions-ekokardiografi
Perfusions-MR
6 månader
A
B
NJUR OCH URINVÄGSFYSIOLOGI
3 månader
Renografi (dynamisk njurscintigrafi) inklusive med
ACE-hämmar provokation
Statisk njurscintigrafi
Plasmaclearance
C
C
C
Miktionsanalys
Cystometri
Blås och miktionsscintigrafi
1 månad
C
B
D
D
D
D
GASTROINTESTINAL FYSIOLOGI
Esophagusmanometri
24-timmars pH-mätning
Blödningsscintigrafi
Scintigrafi av Meckels divertikel
Ventrikeltömningsscintigrafi
Cholescintigrafi
NUKLEARMEDICIN
Skelettscintigrafi
Thyroideascintigrafi
Scintigrafi med tumörsökande radiofarmaka
• Somatostatinanaloger
• MIBG
PET med FDG
Leukocytscintigrafi
Sentinel Node
6 månader
A
C
C
C
C
C
C
FÖRSLAG
EXEMPEL PÅ UPPLÄGG AV ST-UTBILDNINGEN
Observera att utbildning inom kvalitetsarbete, ledarskap, kommunikativ kompetens samt
kurser och deltagande i konferenser är inberäknad i de placeringar som anges nedan.
År 1.
Elektrofysiologi (4 mån), Arbetsfysiologi (5 mån). Myokardperfusionsfysiologi (3 mån).
År 2.
Elektrofysiologi (2 mån). Arbetsfysiologi (3 mån). Myokardperfusionsfysiologi (3 mån).
Kärlfysiologi (3 mån). Eget vetenskapligt arbete (1 mån).
År 3.
Kärlfysiologi (5 mån). Hjärtfunktionsdiagnostik (5 mån). Eget vetenskapligt arbete (1 mån).
Lungfunktion (1 mån).
År 4.
Lungfunktion (4 mån). Eget vetenskapligt arbete (1 mån). Nuklearmedicin (4 mån).
Hjärtfunktionsdiagnostik (3 mån).
År 5.
Nuklearmedicin (2 mån). Sidoutbildning inom medicinsk radiologi (3 mån). Njur och
urinvägsfysiologi (3 mån), Gastrointestinal fysiologi (1 mån). Sidoutbildning på behandlande
klinik (3 mån).
Specialist i Klinisk Fysiologi.