ORGAN för sveriges kliniska dietister
VOLYM XXI • NUMMER 5 • OKTOBER • 2012
Tema: Geriatrik
Organ för
S v e r i g es K l i n isk a D i e t is t e r
Redaktion
Ansvarig utgivare
Elisabet Rothenberg
Redaktör
Magnus Forslin
[email protected]
Postadress
Box 48
261 21 Bjuv
Telefon
042-702 50
Telefax
042-702 50
E-mail
[email protected]
WWW
www.dietistaktuellt.com
Annonser
ADVISER AB
Linda Larsson-Levin
Telefon: 08-551 785 85
Mobil: 0733-22 88 35
[email protected]
Layout & Material
STODAB
[email protected]
Tryckeri
Lenanders Tryckeri AB
TEMA: Geriatrik
Ledare: Undernäringsstatistikens obegripliga klarhet6
En liten skrift med ett stort ärende
8
Nutritionsbehandling vid trycksår
10
nutritionDay worldwide
16
Interaktion mellan mat och läkemedel
20
Vanliga frågor om mat och cancer
22
Abstracts från ESPEN congress, 8-11 september, Barcelona
24
16th International Congress of Dietetics
30
Riktlinjer vid hemodialys
32
Crossing Borders in Primary Care
36
Pengar från DRF-stipendium till resa för att lära mer om NCP 38
11th Sport Nutrition Conference
40
DRF informerar
42
Kommande nummer
Nr.
Manusstopp Utgivning
6/12
2 nov
23 nov
1/13
25 jan
15 feb
2/1322 mars
12 april
Prenumerationer
295 kr/år
För osignerat bild- och textmaterial svarar red.
Redaktionen förbehåller sig rätten att bearbeta insänt material. För signerade artiklar svarar författaren. För ej beställt material, text och
bild ansvaras ej.
7
11
16
TS-kontrollerad upplaga 2011:
5.900
Medlem av:
22
Tidskriften DietistAktuellt
DietistAktuellt har utgivits sedan 1991 med en fast periodicitet
om 6 nummer per år.
Tidskriften är ett medlemsorgan för dietister anslutna till Dietisternas Riksförbund (DRF) samt Föreningen för Nordiska Dietister.
DietistAktuellt vänder sig i huvudsak till dietister, men även till
andra grupper som är professionellt engagerade inom området
kost och nutrition.
DietistAktuellt är ett forum med vetenskaplig profil för informationsutbyte och diskussion inom området kost, näring och hälsa.
Målsättningen är att för sina läsare, utifrån ett kliniskt och
folkhälsoorienterat perspektiv, belysa aktuellt kunskapsläge samt
spegla dietistens yrkesroll.
Tidskriften förmedlar kunskap och information genom vetenskapligt utformade artiklar, rapporter, referat från symposier och
24
34
kongresser, intervjuer m m. Vidare, skall tidskriften informera om
kurser, konferenser, o dyl, samt ge utrymme för debatt.
Artiklar publiceras på ett nordiskt språk eller engelska.
En artikel skall vara koncentrerad och redigerad så innehållet blir
intressant och lättillgängligt. Tidskriften har vidare ett redaktionellt
råd som granskar till redaktionen inkomna vetenskapliga artiklar.
ledare
Magnus Forslin, redaktör
Undernäringsstatistikens
obegripliga klarhet
O
mkring 70% av alla svenskar över 70 år
riskerar att bli undernärda”, ”25-50% är undernärda då de tas in på sjukhus, 2/3 tappar
ytterligare i vikt under sjukhusvistelse”, ”undervikt
kostar samhället lika mycket eller mer än övervikt
och fetma”. ”En dietist i varje kommun kostar mindre
än 1% av den sjukdomsrelaterade undernäringen”…
siffrorna känns igen. Dietistaktuellt och andra media
har under alltför lång tid kunnat presentera bedrövlig statistik rörande äldre och undernäring. Samtidigt
visar sifferexercisen på hur systematiska kost- och
nutritionsåtgärder leder till ekonomiska besparingar
och stora hälsovinster, den visar hur investering i
dietistkompetens leder till minskat lidande, ökad
livskvalitet och en friskare sjukvårdsbudget.
Men siffrorna är också generella och anonyma,
kan dessa statistiska uppskattningar omsättas i
något konkret, i faktiska exempel?
Jag drar mig till minnes att vi i DA:s geriatriska
utgåva 2010, hade en artikel om ett mycket framgångsrikt äldreboendeprojekt i Kiruna som skulle
läggas ned efter att regeringens stimulansmedel
hade tagit slut. (Pengar som delades ut till Sveriges
kommuner, särskilt öronmärkta för ”kost och näring
inom äldreomsorgen”.)
Eldsjälen och dietisten Annica Stridsman hade
sedan 2007 drivit projektet med stor framgång. Hon
hade bl a fått igenom viktiga policybeslut och handlingsplaner kring måltidsordning och riktlinjer för att
fånga upp begynnande undernäring. Vi avslutade
vår artikel med: ”Avsikten är visserligen att sjuksköterskor skall ta sig an delar av Annicas roll, men frågan är
om de har den tid som krävs och om det ligger inom ramen för deras kompetensområde. Kommunerna säger
sig inte ha råd att tillsvidare anställa dietister efter att de
lokala projekten löpt ut. Mot bakgrund av samhällets
kostnader för malnutrition, kan man fråga sig: ’Har de
råd att inte anställa en dietist?’ ”. Så långt Kiruna.
4
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
Vi tittar på ett annat exempel. Ystad. Inte bara
Kirunas motpol geografiskt, utan också hur man
tycks värdera dietistinsats samt kompetent och
aktivt arbete med kost och näring inom äldreomsorgen. I Ystad finns idag flera dietister verksamma, bl
a Helena Petersson som uppmärksammats för sitt
engagemang i kost- och hälsofrågor rörande kommunens äldreboende. (Se även DA 3.11 där Ystads
lasarett fick utmärkelsen ”God förebild” i Kost & Närings stora riksinventering kring sjukhusmat – där
fastställdes bl a att dietistnärvaro är ett nödvändigt
villkor för att säkra en god måltidskvalitet)
Vidare, de båda kommunerna är ungefär lika stora
med 20.030 respektive 18.350 invånare (1.6.2012).
Går det att jämföra dem också i termer av undernäring och kostnader när vi vet hur dietistsituationen
ser ut? Äldreguiden som ges ut av Socialstyrelsen
jämför vården och omsorgen vid landets olika
hemtjänstverksamheter, olika särskilda boenden och
dagverksamheter. En snabb sökning i databasen ger
oss en uppfattning. Uppgifterna kan visserligen inte
i sig ge belägg för att ett faktiskt kausalitetssamband
skulle föreligga, men det går knappast att förneka
att korrelationen mellan variablerna ”dietist”, ”undernäring” och ”kostnad” är att betrakta som intressant:
• Finns idag ett program som beskriver hur socialtjänst och hälso- och sjukvård ska samarbeta för
att förebygga undernäring hos äldre? Kiruna: Nej.
Ystad: Ja
• Kostnaden per person för hemtjänst och hemsjukvård är i Kiruna 208.688:-. I Ystad är motsvarande
siffra 131.588:• Kostnaden per person på särskilt boende är i Kiruna
808.012:-. I Ystad är siffran 557.053:• Den beräknade risken att utveckla undernäring i
Kiruna är 61%. I Ystad är den 8%.
I rest my case.
Geriatrik
Noterat
Blodsockertest bör erbjudas oftare
Trötthet, nattliga toalettbesök och domningar i armar och ben kan vara tidiga
tecken på diabetes. Det visar en avhandling
vid Sahlgrenska akademin, som föreslår att
vårdinstanserna bör ta fler blodsockerprover,
även då symtomen är vaga.
Personer som är i förstadiet till diabetes har
en oförmåga att hantera blodsockret, som
visar sig flera år före själva insjuknandet.
Den nedsatta glukostoleransen kan mätas
i prover – och en tidig upptäckt ger stora
möjligheter att förhindra att diabetessjukdomen bryter ut.
I sin avhandling vid Sahlgrenska akademin,
Göteborgs universitet, konstaterar doktoranden Susanne Andersson därför att patienter
oftare bör erbjudas blodsockerprov, även då
symptomen är vaga och oklara.
– Vår studie visar att personer med nedsatt
glukostolerans kan uppleva en rad symptom,
som till exempel oförklarlig trötthet, ökad
känslighet i fötter, domningar och stickningar
i armar och ben, ökad törst och besvär från
urinvägarna i form av nattliga och täta trängningar, säger Susanne Andersson:
– Patientens upplevelser av vad som känns
i kroppen kan ge en viktig vägledning för hur
hälso- och sjukvårdpersonal ska agera. Därför
bör vården vara mer generös när det gäller
provtagning av blodsocker.
I en av avhandlingens studier fick 2 500
personer i Skövde och Vara svara på en enkät.
Enkäten, som gjordes medan deltagarna
fortfarande inte kände till att de hade nedsatt
glukostolerans, visar att hos män har nedsatt
glukostolerans samband med dålig sömn,
lägre livslust och lägre självskattad hälsa.
– Både män och kvinnor med nedsatt glukostolerans har en mer omfattande riskfaktorprofil än de som hade normala blodsockervärden, säger Susanne Andersson.
Avhandlingens slutsats är att patientens
egen berättelse är av stor klinisk relevans när
det gäller bemötande, diagnos och behandling av diabetes.
Avhandlingen ”Med risk för diabetes –
studier av symtom, självskattad hälsa och erfarenheter av att leva med risk för att utveckla
typ 2 diabetes” försvarades vid en disputation
i september.
Länk till avhandling:
http://hdl.handle.net/2077/29208
Källa: Sahlgrenska akademin vid Göteborgs
universitet
Ftalater kan ge ökad risk för typ 2-diabetes
Det finns ett samband mellan en typ av ftalater som används i bland annat kosmetika och
plaster och risk att få diabetes bland äldre.
Individer med förhöjda ftalatnivåer hade en
ungefär dubbelt så hög risk att ha diabetes
som de med lägre nivåer. Den slutsatsen drar
forskare vid Uppsala universitet i en studie
som publicerats i tidskriften Diabetes Care.
– Även om våra resultat måste bekräftas i
fler studier ger de stöd för hypotesen att
vissa miljökemikalier kan bidra till uppkomsten av diabetes, säger Monica Lind, docent
i miljömedicin på enheten för arbets- och
miljömedicin vid Uppsala universitet.
Tillsammans med Lars Lind, professor i
medicin vid Uppsala universitet, har hon
analyserat nya uppgifter från den så kallade
PIVUS-studien, som omfattar drygt 1 000
70-åriga kvinnor och män i Uppsala.
Vid en hälsokontroll undersöktes deltagarna i studien med fasteblodsocker och olika
insulinmätningar. De lämnade också blodprover för analys av olika miljögifter, däribland
flera ämnen som bildas när kroppen bryter
ner så kallade ftalater. De flesta människor
med förhöjda ftalatnivåer hade en ungefär
dubbelt så hög risk att ha diabetes som de
med lägre nivåer. Man fann också att vissa
av ftalaterna var förknippade med en störd
insulinproduktion i bukspottskörteln.
– För att veta om ftalater verkligen är
riskfaktorer för diabetes krävs dock ytterligare
studier som visar liknande samband. Idag
finns förutom denna aktuella studie bara en
mindre studie på mexikanska kvinnor. Men
det behövs också experimentella studier
på djur och celler för att undersöka vilka
biologiska mekanismer som kan ligga bakom
dessa samband, säger Monica Lind.
kommer dagligen i kontakt med ftalater
eftersom de används bland annat som mjukgörare i plaster och som bärare av parfym i
kosmetika och egenvårdsprodukter.
Som väntat var diabetes vanligare bland
deltagarna som var feta och hade höga
blodfetter. Men forskarna fann också ett
samband mellan halten i blodet av några av
ftalaterna och ökad förekomst av diabetes,
även då man tagit hänsyn till fetma, blodfetter, rökning och motionsvanor. Individer
Fakta ftalater:
Mono-metyl ftalat (MMP), Mono-etyl ftalat (MEP)
och mono-isobutyl ftalat (MiBP) är alla tre nedbrytningsprodukter av kemikalierna dimetylftalat
(DMP), Dietyl Ftalat (DEP) respektive Di-isobutyl
Ftalat (DiBP) och använd bland annat som bärare
av parfymer i kosmetika, egenvårdsprodukter,
doftblock och doftljus. DMP används även i bläck
och som mjukgörare i cellulosaplast.
P Monica Lind, Björn Zethelius, and Lars Lind,
Circulating levels of phthalate metabolites are
associated with prevalent diabetes in the elderly,
Diabetes Care
DietistAktuellt
oktober 2012
No 5
vol.XXI
5
Geriatrik
Gun-Britt Fagher blev färdig dietist
1980. Nu har hon samlat kunskap
och yrkeserfarenhet i en viktig liten
skrift, Ätglädje vid minskad aptit.
Ätglädje
– en liten skrift med
ett stort ärende
Ännu en dietist har skrivit en angelägen och viktig skrift. Det är Ätglädje vid minskad
aptit av Gunn-Britt Fhager, dietist på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Skriften, som har blivit mycket
väl mottagen riktar sig till såväl anhöriga och patienter, som omvårdnadspersonal på sjukhus och i
hemvård. Ätglädje är erfarenhetsbaserad och behandlar insiktsfullt och praktiskt nedsatt aptit och
förmåga att kunna eller orka äta.
M
Mag n us Forsl i n
Dietistaktuellt
[email protected]
an skulle kunna säga upprinnelsen till Gun-Britts skrift var
att hon helt enkelt upptäckte att
den behövdes. 2006 fick hon möjlighet att ta
tjänstledigt från sjukhuset i Borås och blev
erbjuden en halvtidstjänst på den palliativa
åtgärdsavdelningen inom njursjukvården på
Uddevalla sjukhus.
– Jag var den första dietisten som ingått
i det här palliativa teamet, och det blev lite
av att bygga upp min tjänst från scratch. Jag
började i köket, serverade mellanmål, matade
patienter, etc.
Efter ett par år kunde Gun-Britt urskilja tre tydliga faser eller nivåer, i vilka alla patienter kunde placeras beroende på grad av
nedsatt förmåga att äta. Det är också dessa
nivåer som kostråden i Ätglädje bygger på:
• Kostråd vid minskad aptit och sjunkande
kroppsvikt
• Kostråd när det är svårt att äta smörgås
• Kostråd när det är lättast att dricka
Att tydliggöra dessa nivåer för alla som kommer i kontakt med personer som har försäm-
6
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
rad förmåga eller ork att äta pga sjukdom,
är av stor vikt för att kunna möta patientens
eller den anhöriges behov på allra bästa sätt.
Att Gun-Britt gjorde slag i saken och bestämde sig för att skriva Ätglädje var en särskild händelse på avdelningen.
– Det var en undersköterska som bar in
korv och mos till en patient, som jag visste enbart kunde dricka. Jag frågade varför
hon serverade mat som patienten inte kunde äta, och hon svarade att ”han måste ju ha
sin lunch”. Felet är att man inte utgår ifrån
patientens behov eller förmåga. Mycket går
på slentrian, och många vågar inte göra fel
– personalen kan, som i det här fallet, tro att
det är fel att inte servera lunch.
Att läsa patientens behov
Giltigheten hos de tre nivåerna blev inte
tydliga för Gun-Britt med en gång, utan den
skrivning de nu fått har vuxit fram successivt.
– Vi hade t ex en yngre man i trettioårsålder som kom till oss, fortsätter hon. Doktorn hade gjort bedömningen att han var i
en tidig palliativ fas. Men när jag såg hans
kostintag var det uppenbart att han var be-
Geriatrik
lång erfarenhet och de observationer som jag
tydligt längre framskriden. Han kunde inte
gjort genom åren.
äta smörgås, utan började istället dagen med
Ätglädje är praktiskt orienterad där de
våfflor, som är lättare att äta.
tre faserna inledningsvis beskrivs och komGun-Britt menar att det är just genom
mer sedan igen i kombination med bl a målatt se nyanser och gradskillnader på förmåtidsförslag. Här finns vidare många tänkvärga och ork att äta som det är möjligt att ge
da tips och kostråd. Boken avslutas med 50
adekvata råd.
enkla recept.
– Det är först när du lyckas möta patienÄtglädje är enkelt uttryckt, ett obligatoriten på den nivå som han eller hon befinner
um överallt där det finns patienter med matsig som du också kan göra en skillnad.
leda och nedsatt förmåga att äta och dricka.
Många säger t ex att de kan tugga smörgåsen, men när de skall svälja ”är det
precis som det fastnar halsen”. När man
är i den fasen att smörgåsarna blir svåraIdébank
re att äta, brukar man också få problem
med varm mat. Och då skall man serveAP TITSTIMULERANDE
ÅTGÄRDER
ra ”neutral mat”.
Med neutral mat menar Gun-Britt
• Måltiderna kan bli dagens
höjdpunkter om man fokuse
mat som risgrynsgröt, risgrynsplättar,
rar på
möjligheter att dricka och äta
. Det kan vara svårt att äta
havregrynsgröt, och liknande. Sådana
mycket
på en gång om man har dål
ig aptit. Lägg ner alla presta
rätter kan göra underverk. Gun-Britt
tionskrav, och njut av små portio
ner.
illustrerar gärna sina resonemang med
• Måltiderna rutar in dagen
och det är mellan måltidern
exempel:
a man gör
olika saker.
– En patient sa till mig att hon ”fick
• Lugn miljö kan ge kraft att
orka koncentrera sig på sjä
så dålig mat här, men igår fick vi något
lva ätandet
fantastiskt, vi fick risplättar!”.
• Maten smakar bättre i en
trivsam miljö. Duka bordet
I den sista fasen har man lättast att
med duk,
blommor och levande ljus äve
n till vardags.
dricka. Kroppen klarar inte så myck• En bra stol att sitta bekväm
t i är viktigt för att orka äta
et protein och fett, men det går bättre
.
• Om matos upplevs som obe
hagligt, vädra före måltiden.
med kolhydrater och vätska.
• Gör en enkel matsedel och
sätt upp den med magneter
– 125g kolhydrater om dagen gör
på kylskåpsdörren.
att de mår mycket bättre. Jag har haft
• Be om hjälp. Vid nedsatt apt
it och minskad förmåga och
flera anhöriga som tackat mig då vi
ork att
äta har man inte krafter till
att både laga och äta mat vid
har serverat kolhydratrika drycker:
samma
måltid.
”Dryckerna gjorde att pappa pigg• Använd små glas och tallrika
r, lätta bestick.
nade till och vi kunde t o m ge oss ut
• Det är bra att själv få ta till
sig den mängd mat man öns
på en biltur tillsammans innan han
kar från
karotter som står på bordet
.
gick bort.” Så lite, kan göra så stor
• Låt måltiden få ta tid, vila
före eller efter måltiden.
skillnad.
• Om det kän
Utan ”prestationskrav”
ns motigt att äta, börja me
d efterrätten. Chansen är
då större att man även orkar
smaka på varmrätten.
Till dig som är anhörig:
• Tjata inte.
• Erbjud flera alternativ, till
exempel tre olika sorters krä
m.
• Fokusera på det som är mö
jligt. Det gör inget om man
äter gröt
flera gånger om dagen.
• Acceptera när din närståend
e säger nej.
Målgruppen för Ätglädje är kroniskt
sjuka vid livets slut, och som GunBritt säger ”den är helt befriad från
prestationskrav”. Även under månaderna strax innan en patient går
bort kan han må mycket bra av ett
förbättrat energiintag. Rösten blir
starkare, man fryser inte om nätterna, och man orkar betydligt mer
både fysiskt och psykiskt.
– Skriften bygger inte på sådant som står i facklitteraturen utan vilar på
Exempelsida ur Ätglädje vid minskad aptit.
DietistAktuellt
oktober 2012 No 5 vol.XXI
7
Geriatrik
Vetenskaplig originalartikel
Nutritionsbehandling vid trycksår
– en översikt
I takt med att antalet äldre och multisjuka ökar i västvärlden är det rimligt att anta att incidens och prevalens av trycksår kommer att
öka. En studie av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Socialstyrelsen visade att 17% av geriatriska patienter inom kommunala boenden och landstingsvård hade ett eller flera utvecklade trycksår.(1) Dygnskostnaden för trycksårsbehandling uppgår till
cirka 1000 kr, vilket med den höga prevalensen ger, och kommer att ge, stora kostnader inom sjukvården.(2) Detta är en kostnad
som kan reduceras med optimerad behandling. Vid behandling av trycksår har nutrition fått en allt mer framträdande roll, trots
att resultaten har varit gynnande i praktiken, efterfrågas vetenskaplig evidens. I vårt examensarbete undersökte vi det senaste
underlaget för att uppdatera kunskapsläget.
Bakgrund
Etiologi/Patofysiologi
A n t on K i nnander
Leg. Dietist och Masterstudent
Dietistprogrammet
Göteborgs universitet
[email protected]
San dra S mi del i k
Leg. Dietist och Masterstudent
Dietistprogrammet,
Göteborgs universitet
[email protected]
Uppkomsten av trycksår orsakas av tryck
mot vävnader över beniga utskott, exempelvis höfter, hälar och sittknölar. Om såret inte
läker inom 6 månader benämns det som ett
kroniskt sår.(3) Uppkomsten av trycksår sker
genom en eller flera av nedan nämnda faktorer:
Tryck är den främsta orsaken till trycksårsutveckling. Det påverkar vävnaden genom att bland annat minska blodflödet vilket leder till ischemi som i sin tur kan leda
till nekros.
Skjuv innebär att huden på en viss punkt
är stilla medan underliggande fascia och
muskulatur flyttas på grund av gravitation.
Denna förskjutning leder till att kapillärer
skadas och ischemi kan uppstå. Skjuv sker
exempelvis när patientens övre sängända reses upp och patienten glider neråt, eller vid
förflyttning till eller i rullstol.
Friktion orsakar avskavning av epidermis
vilket leder till risk för skador i underliggande vävnad.
Fukt leder till att huden mjuknar och blir
ömtålig, vilket ökar risken för trycksår, framför allt i kombination med ökad kroppstem-
Handledare: Elisabet Rothenberg, leg dietist, docent, adjungerad lektor Avd för Invärtesmedicin
och klinisk nutrition, Sahlgrenska Akademin, utvecklingsledare nutrition, Medicin Sahlgrenska,
Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska
8
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
peratur. Ökad kroppstemperatur medför
att cellens metabolism förhöjs och orsakar
ökat syrebehov, detta i sin tur ökar risken för
ischemi.(4)
Riskfaktorer
Undernäring kan leda till minskad mängd
underhudsfett, vilket kan leda till att underliggande benutskott blir ytliga och därmed
mer utsatta för tryck. Fetma bör dock inte
likställas med att det inte föreligger någon
risk för trycksår, då fettväv har relativt dålig
genomblödning och därmed minskad syresättning.
Dehydrering är en riskfaktor framförallt i kombination med annan sjukdom. Exempelvis dehydrering i kombination med
hjärt- och kärlsjukdom ökar risken för cirkulationssvikt. Äldre har en större risk att bli
dehydrerade, då de har en minskad volym
kroppsvätska, ofta i kombination med en
minskad förmåga att uppfatta törst.
Inaktivitet kan medföra svårigheter att
behålla muskelmassa och försämra blodcirkulationen. Detta leder till minskad syresättning av vävnader och ökad risk för ischemi.
Fysisk funktionsnedsättning blir en riskfaktor då patienten har svårigheter att på
egen hand ändra sin kroppsställning, vilket
leder till upprepat tryck mot utsatta områden.
Geriatrik
Utveckling av trycksår
Känselnedsättning gör att patienten inte
kan tolka varningssignaler från kroppen som
exempelvis smärta eller fuktighet.
Inkontinens kan leda till att huden är
fuktig under långa perioder vilket ökar risken för sårbildning.(3, 4)
Hög ålder är i sig en riskfaktor då det
medför hudförändringar, så som nedsatt
kärlförsörjning, ökad skörhet, nedsatt förmåga att reglera kroppstemperatur, samt
nedsatt nybildning av epidermis. Åldrande
leder också till en förändrad kroppssammansättning med minskad muskelmassa och förhållandevis ökad fettmassa. Detta tillstånd,
som benämns sarkopeni, inkluderar även
minskad funktion och uthållighet i muskulaturen. Sarkopeni är relaterat till minskad
fysisk aktivitet och ökad risk för frakturer.(5)
Behandling
Att behandla trycksår är en multidisciplinär,
komplicerad och tidskrävande process som
inkluderar bland annat sårvård, lägesändringar, medicinering och specialhjälpmedel
(exempelvis dekubitusmadrasser).(6)
Nutritionens teoretiska roll i trycksårsläkning
Protein behövs för cellnybildning. Sjuka
äldre har ofta nedsatt aptit och därmed svårare att täcka behovet av protein. Rubbningar i proteinbalansen har en negativ effekt på
sårläkning och vid kraftig sårsekretion ökar
risken för proteinläckage. Ett högre proteinintag har påvisats förbättra generell sårläkning i tidigare studier.(4)
Askorbinsyra har en viktig roll vid hydroxylering och vid nybildning av protein. Tillskott av 1-2 g askorbinsyra/dygn har visats
kunna förhindra sårkomplikationer.(4)
Zink är en viktig komponent i celltillväxt
och proteinbildning, båda nödvändiga vid
sårläkning.(4)
Tidigare studier har undersökt den specifika effekten av zink respektive vitamin C på
sårläkning, men utan att finna signifikanta
resultat.(7) Arginin har visat en anabol effekt, med positiv inverkan på kvävebalans
och immunförsvar, men arginins enskilda effekt på trycksår har inte studerats.(8)
Problemformulering
ESPEN guidelines från 2006 rekommenderar proteinrik enteral nutrition/kosttillägg
vid prevention av trycksår, med evidensgrad
A. Nutritionsbehandling vid manifesta
trycksår har dock evidensgrad Grad C, vilket är den lägsta av tre grader.(9)
Cochrane Collaboration utförde en litteraturöversikt 2008 som undersökte det vetenskapliga underlaget för nutritionsbehandling
vid trycksår. Underlaget visade otillräcklig
evidens på grund av låg studiekvalitet samt
heterogena resultat.(10) Sedan 2008 har det
publicerats flera studier som gjorde en ny litteraturgranskning högst aktuellt. Vårt syfte
med denna översiktsstudie var således att undersöka och sammanfatta den vetenskapliga
evidensen som finns i nuläget för effekten av
nutritionsbehandling på läkning av trycksår
bland äldre patienter.
Metod
Litteratursökningen begränsades till Randomized Controlled Trials (RCT) på äldre
individer och där effekten av näringsdryck
och enteral nutrition undersöktes. Systematiska sökningar utfördes i databaserna PubMed och Scopus i februari 2012. Tre studier
återstod efter granskning. Det var studier
utförda av R.D. van Anholt et al(11), E. Cereda et al(12) samt T. Ohura et al(13).
Guide för mätmetoderna inom studierna
• Mätning av trycksårsyta sker med hjälp
av linjal eller dator. En kostnadseffektiv
metod som länge varit i bruk.(14, 15)
• PUSH-skalan är ett poänggraderat och
standardiserat formulär för trycksårsbedömning. Ju högre poäng desto allvarligare är trycksåret. Det är ett evidensbaserat, snabbt och pålitligt verktyg för
att kunna bevaka förändringar i trycksår
över tid.(16-19)
• EPUAP (European Pressure Ulcer Advisory Panel) har utvecklat ett system för
kategorisering av trycksår. Trycksår delas in fyra stadier enligt systemet, I-IV,
där högre grad innebär svårare trycksår.
(20)
Standardisering och
exklusionskriterier i samtliga studier
• Samtliga studier standardiserade vården
för både kontrollgrupperna (K) och interventionsgrupperna (I).
• Samtliga studier hade likartade exklusionskriterier som innefattade bland annat akut eller kronisk sjukdom.(11-13)
• Ingen studie hade någon signifikant
skillnad vid baseline mellan K och I.
DietistAktuellt
oktober 2012 No 5 vol.XXI
9
Geriatrik
Resultat
I alla tre studier var kontroll- och interventionsgrupper lika med avseende på ålder och BMI vid studiestart (Tabell 1). I
tabell 1 sammanfattas också energiintag,
samt specifikt proteinintag i kontroll- och
interventionsgrupperna. Compliance var
lika i båda grupperna i två av studierna.
Däremot i studien av van Anholt et al, var
compliance signifikant bättre i kontrollgruppen.
cm2. Gruppen som mottog enteral nutrition uppvisade en minskning i trycksårsytan på 10.6 ± 7.1 cm2. Studien visade att
läkningsprocessen förbättrades signifikant
vid administrering av interventionsprodukt jämfört med K (p < 0.05).(12)
T. Ohura et al
Populationen bestod av patienter från japanska sjukhus. Resultatet visar att I hade
en signifikant förbättrad läkning jämfört
med K (p < 0.001).(13)
Tabell 1: Patientöversikt, samt resultat, för inkluderade studier
van Anholt et al, 2010
Cereda et al, 2009
Ohura et al, 2010
N = 43
N = 28
N = 50
Kontrollgrupp
21 (48.8)
15 (53.6)
29 (58.0)
Interventionsgrupp
22 (51.2)
13 (46.4)
21 (42.0)
Kontrollgrupp
76.2 ± 3.2
81.4 ± 9.6
80.6 ± 8.91
Interventionsgrupp
73.0 ± 3.3
82.1 ± 9.6
81.4 ± 8.13
Kontrollgrupp
25.8 ± 1.1
23.1 ± 5.0
17.1 ± 2.6
Interventionsgrupp
23.7 ± 1.0
20.8 ± 3.2
18.6 ± 4.0
Kontrollgrupp
IA
30.0 ± 4.0
29.1 ± 4.9
Interventionsgrupp
IA
29.4 ± 4.7
37.9 ± 6.5
Kontrollgrupp
IA
1.2 ± 0.2
1.24 ± 0.22
Interventionsgrupp
IA
1.5 ± 0.2
1.62 ± 0.30
Kontrollgrupp
86.5 ± 2.3*
94.3 / 100a
IA
Interventionsgrupp
75.8 ± 3.7
94.7 / 100
IA
Bortfall
32
7
17
Fördelning, n (%)
Ålder, år
BMI, kg/m2
Energiintag, kcal/kg kroppsvikt/d
Proteinintag, g/kg kroppsvikt/d
Compliance, %
Angivna värden är medelvärde ± standardavvikelse om inget annat anges. BMI. IA, Inte Angivet
* p= 0.042 (Kontrollgrupp versus Interventionsgrupp);a Kosttilägg/Enteral nutrition
Beskrivning av studiernas
individuella resultat
Biverkningar
Van Anholt et al
Populationen bestod av patienter från 8
olika sjukvårdsenheter i Tjeckien, Belgien,
Nederländerna och Curacao. Studien visade att specifikt kosttillägg, jämfört med
kontrollprodukt signifikant påskyndade
trycksårsläkningen (p < 0.016).(11)
E. Cereda et al
Den undersökta gruppen var patienter
från fyra långtidsboenden i Italien. Studien visade att läkningsprocessen förbättrades vid administrering av Cubitan©
jämfört med kontrollprodukt.(12) Gruppen som mottog kosttillägg uppvisade en
minskning i trycksårsytan på 21.4 ± 4.0
10
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
Biverkningar som rapporterades var bland
annat illamående, dyspepsi och förstoppning.
Majoriteten av de biverkningar som
förekom i studierna ansågs dock inte bero
på interventionen utan kosttilläggen tolererades väl.(11-13)
Diskussion
Population
I samtliga studier var kvinnor i majoritet
vilket är naturligt med tanke på könsfördelningen i högre åldrar, fördelningen var
dock jämn i I och K.(21)
Då majoriteten av bortfallet i studien
av van Anholt et al inte var kopplat till interventionen valde vi att inte utesluta den
från översiktsstudien. Detta försvagar den
totala evidensen något, då studiepopulationen blev mindre och svårare att dra
slutsatser från. Högt bortfall i studier på
äldre patienter är förklarligt på grund av
mortalitet och morbiditet.(21, 22)
I studien av Van Anholt et al var compliance drygt 75% i I och 87% i K.(11)
Det givna energi- och proteintillskottet i I kan ha inneburit ökad mättnad vilket eventuellt resulterade i svårigheter att
konsumera hela dosen av näringsdrycken.
(23) Kanske hade compliance varit bättre om dosen delats upp i mindre volymer
och distribuerats fler gånger under dagen.
Ohura et al anger inte compliance vilket försvårar tolkningen av resultaten. De
har dock motiverat valet av enteral nutrition, med att ”denna infartsväg har uppvisat god compliance”.(13)
Denna litteraturöversikt pekar, trots
vissa brister i inkluderade studier, på att
nutritionsbehandling är av nytta för äldre
patienter som utvecklat trycksår.
Metod
Mätning av trycksårsytan kan utföras på
olika sätt vilket ökar risken för brister i
interbedömarreliabiliteten. Säkerheten
hos mätningen höjs med utbildad och
erfaren personal, vilket har tillämpats i
samtliga studier. (14, 15)
Vi hade gärna sett att behandlingarna eller utvärderarna av studieresultatet i
större utsträckning varit blindade för att
på så sätt minska risken för bias.
Resultat
I studien av Cereda et al hade I ett lägre
energiintag än K men visade ändå signifikant bättre läkning. Tidigare studier har
inte kunnat bevisa att ett högre energiintag påverkar läkningen av trycksår. Däremot kan den positiva effekten som syns i
interventionsgruppen, tänkas bero på att
kosttillägg medför ett ökat proteinintag,
även om inte patienterna i får i sig hela
dosen.(24) Samtliga studier uppvisade
signifikant förbättrad trycksårsläkning
med nutritionsbehandling oavsett patientens BMI.(11-13)
Klinisk betydelse
Nutritionsbehandlingen bör vara utformad efter individuellt energibehov, vara
proteinberikad och förslagsvis innehålla
en kombinerad berikning av zink, arginin
och vitamin C.(2, 7, 9, 11, 12) Ett intag
av cirka 1,5g protein/kg kroppsvikt/d kan
Geriatrik
Praktiska råd
vara ett steg i rätt riktning för förbättrad
trycksårsläkning hos äldre.(12) Det bör
dock tas i aktning att ett ökat proteinintag ska följas av ett ökat vätskeintag för
att undvika risk för uttorkning och förstoppning.
Cubitan© är en näringsdryck anpassad för patienter med trycksår.(25) Det
saknas vetenskaplig evidens om huruvida Cubitan© skulle vara effektivare vid
trycksårsläkning än andra proteinrika näringsdrycker. Liknande resonemang kan
föras gällande Cubison©. Cubison© är en
sjukdomsspecifik enteral formula framtagen för patienter med försämrad sårläkning, trycksår inkluderat. Den innehåller
högre nivåer av zink, vitamin C och arginin än andra enterala formler med proteinberikning.(26-28)
Vidare forskning
• Det är angeläget att vidare studera
optimal sammansättning på näringsdrycker och andra kosttillägg med
avseende på såväl energi och protein,
som mikronutrienter för att främja
läkningen av trycksår.
• Forskning kring berikning av kost
och huruvida det skulle kunna ge
förbättrad trycksårsläkning, är högst
intressant.
• Effekten av nutritionsbehandling på
diabetestrycksår samt för patienter
med trycksår i palliativt skede behöver studeras närmare.
•Nutritionsscreening bör utföras vid inläggning av geriatriska patienter. Detta
kan minska sjukhuskostnaderna samt
minska onödigt lidande hos patienten.
Att förebygga är alltid bättre än att
behöva behandla.
•Tillgodose det individuella behovet av
energi, protein och näring.
•Ett proteinrikt-/sjukdomsspecifikt kosttillägg är lämpligt.
•Dietist behövs för utvärdering av nutritionsstatus samt för utformning av
nutritionsbehandling.
Slutsats
Nutritionsbehandling bör vara en del av
behandlingen för patienter med utvecklade trycksår. Vidare forskning behövs
för att fastställa vilken sammansättning,
frekvens och typ av kosttillägg som är effektivast.
Referenser
1.Socialstyrelsen. Öppna jämförelser 2011 - Vård och
omsorg om äldre. 2011.
2.al AGe. Trycksår - Riskfaktorer och prevention ur ett
sjuksköterskeperspektiv 2002. Available from: http://
hv.diva-portal.org/smash/record.jsf ?pid=diva2:215669.
3.Traneroth C.
4.Lindholm C. Sår. 2003;2:a upplagan:169-72.
5.Socialstyrelsen. Näring för god vård och omsorg - en
vägledning för att förebygga och behandla undernäring.
2011.
6.Stenlund FLM. Pressure Ulcer - Nursing care at pressure ulcers prevention and ulcer healing. 2006.
Tabell 2:Beskrivning av inkluderade studiers interventioner och kontroller
Intervention
Innehåll (per 100 ml)
Interventionstyp
Energi, kcal
Protein (arginin), g
Zink, mg
Vitamin C, mg
van Anholt et al, 2010
N = 43
Cereda et al , 2009
N = 28
Ohura et al,
2010
N = 50
Cubitan©
Kosttillägg (200 ml per
os, 3 gånger dagligen)
Cubitan©
Kostillägg (400 ml per os,
2 gånger dagligen)
Alternativt: Cubison© Enteralt
(1000ml ) och Nutrison© (anpassat
för att nå 30 kcal/kg kroppsvikt)
Racol©
Enteralt
(enligt
energibehov)a
Cubitan©
125
10 (1.5)
4.5
125
Cubitan©
125
8.5 (1.5)
4.5
125
Racol©
100
4.4 (IA)
0.64
28.1
Interventionstyp
Energi, kcal
Protein (arginin), g
Zink, mg
Vitamin C, mg
Cubison© / Nutrison©
100 / 100
5.5 (0.85) / 4 (0)
2 / 1.2
38 / 10
Kontroll
200 ml kalorilös formula
3 gånger dagligen
Standardiserad sjukhuskost (16 E%
protein) per os
Nutrison© för att täcka individuella
behov
Interventionstid
< 8 veckor
12 veckor
12 veckor
Studiekvalitet, enligt
SBUs granskningsmall
Medelhög
Medelhög
Medelhög
a Beräknat enligt REE x 1.1, 1.3 eller 1.5; IA, inte angivet
12
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
7.Thomas DR. Improving outcome of pressure ulcers
with nutritional interventions: a review of the evidence.
Nutrition (Burbank, Los Angeles County, Calif ). 2001
Feb;17(2):121-5. PubMed PMID: 11240340. Epub
2001/03/10. eng.
8.Piatti PM, Monti LD, Valsecchi G, Magni F, Setola
E, Marchesi F, et al. Long-term oral L-arginine administration improves peripheral and hepatic insulin sensitivity in type 2 diabetic patients. Diabetes care. 2001
May;24(5):875-80. PubMed PMID: 11347747. Epub
2001/05/12. eng.
9.al DVe. ESPEN Guidelines on Enteral Nutrition: Geriatrics. 2006.
10.al LGe. Nutritional interventions for treating and preventing pressure ulcer (review) 2008.
11.van Anholt RD, Sobotka L, Meijer EP, Heyman
H, Groen HW, Topinkova E, et al. Specific nutritional
support accelerates pressure ulcer healing and reduces
wound care intensity in non-malnourished patients.
Nutrition (Burbank, Los Angeles County, Calif ). 2010
Sep;26(9):867-72. PubMed PMID: 20598855. Epub
2010/07/06. eng.
12.Cereda E, Gini A, Pedrolli C, Vanotti A. Diseasespecific, versus standard, nutritional support for the
treatment of pressure ulcers in institutionalized older
adults: a randomized controlled trial. J Am Geriatr Soc.
2009 Aug;57(8):1395-402. PubMed PMID: 19563522.
Epub 2009/07/01. eng.
13.Ohura T, Nakajo T, Okada S, Omura K, Adachi K.
Evaluation of effects of nutrition intervention on healing of pressure ulcers and nutritional states (randomized controlled trial). Wound Repair Regen. 2011 MayJun;19(3):330-6. PubMed PMID: 21539650. Epub
2011/05/05. eng.
14.Olsen L, Kallehave FL, Gottrup F. [Methods for
measurement of wound extent]. Ugeskrift for laeger.
1994 Dec 5;156(49):7345-8. PubMed PMID: 7801394.
Epub 1994/12/05. Malemetoder til vurdering af sarstorrelse. dan.
15.Langemo DK, Melland H, Hanson D, Olson B,
Hunter S, Henly SJ. Two-dimensional wound measurement: comparison of 4 techniques. Advances in wound
care : the journal for prevention and healing. 1998 NovDec;11(7):337-43. PubMed PMID: 10326350. Epub
1999/05/18. eng.
16.Pressure Ulcer Scale for Healing (PUSH). 2004.
17.Gunes UY. A prospective study evaluating the Pressure Ulcer Scale for Healing (PUSH Tool) to assess
stage II, stage III, and stage IV pressure ulcers. Ostomy/
wound management. 2009 May 1;55(5):48-52. PubMed
PMID: 19471048. Epub 2009/05/28. eng.
18.Gardner SE, Frantz RA, Bergquist S, Shin CD. A
prospective study of the pressure ulcer scale for healing
(PUSH). The journals of gerontology Series A, Biological
sciences and medical sciences. 2005 Jan;60(1):93-7. PubMed PMID: 15741289. Epub 2005/03/03. eng.
19.Stotts NA, Rodeheaver GT, Thomas DR, Frantz
RA, Bartolucci AA, Sussman C, et al. An instrument to
measure healing in pressure ulcers: development and validation of the pressure ulcer scale for healing (PUSH).
The journals of gerontology Series A, Biological sciences
and medical sciences. 2001 Dec;56(12):M795-9. PubMed
PMID: 11723157. Epub 2001/11/28. eng.
20.Trycksårsprevention - Kortversion av riktlinjer. 2009.
21.EUROSTAT. 2008.
22.al DKDe. Body mass index, weight change and mortality in the elderly. A 15 y longitudinal population study of 70 y olds. 2001.
23.Anderson GH, Luhovyy B, Akhavan T, Panahi S.
Milk proteins in the regulation of body weight, satiety,
food intake and glycemia. Nestle Nutrition workshop
series Paediatric programme. 2011;67:147-59. PubMed
PMID: 21335996. Epub 2011/02/22. eng.
24.Gaillard C, Alix E, Salle A, Berrut G, Ritz P. Energy
requirements in frail elderly people: a review of the literature. Clinical nutrition (Edinburgh, Scotland). 2007
Feb;26(1):16-24. PubMed PMID: 17034905. Epub
2006/10/13. eng.
25.Nutricia. Cubitan. 2012.
26.Nutricia. Cubison. 2012.
27.Nutrison Advanced - Sjukdomsspecifika Sondnäringar.
28.Nutrison sondnäring.
Geriatrik
nutritionDay Worldwide
U
Mag g i e Pag e
R ode b j e r B S C
RD l e g di e t ist
Projektledare område
kost & nutrition
FoUU-avdelningen,
Tiohundra
Förvaltningen
[email protected]
ndernäring är ofta förknippad med
utveckling av sjukdom, s k sjukdomsrelaterad undernäring (SRN). Studier
har visat att SRN förekommer hos 20-60% av
de patienter som läggs in och att nutritionsstatus försämras under sjukhusvistelsen.1,2,3,4
SRN drabbar energibehov och är associerad
med en betydande negativ inverkan på utfall,
livskvalitet och sjukvårdskostnader. 5,6,7
Trots fastställda fakta, förblir SRN ofta
oupptäckt och obehandlad, eftersom det inte
anses ha någon klinisk prioritet. Brist på medvetenhet, otillräcklig kunskap och utbildning är
bland de skälen för detta.8
Flera faktorer måste beaktas vid utveckling
av strategier och rutiner för att förebygga eller
behandla SRN, t ex:
• Sjukdomens påverkan på näringsbehov och
mat intag
• Tillgången till validerade bedömningsverktyg och riktlinjer med inriktning på undernäring 9,10,11,12,13,14,15
• Samordning av vård i hälso-och sjukvården
och tydlighet avseende roller och ansvar
Den internationella ”nutritionDay”-kartläggningen är ett användbart verktyg i utvecklingen
av SRN-relaterade strategier och rutiner.
14
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
I kamp mot undernäring
”nutritionDay Worldwide” – vad är det?
”nutritionDay Worldwide” är en internationell
kartläggning under en specifik dag varje år. Dess
samordnande centrum finns i Wien, Österrike.
Kartläggningen stöds av den österrikiska Society
for Clinical Nutrition (AKE), European Society for
Clinical Nutrition and Metabolism (ESPEN), och
andra kliniska förbund.
Kartläggningen följer rekommendationerna i resolutionen “On food and nutritional care in hospitals
by the Council of Europe, 2003”. 16
Syftet med den är att öka kunskapen och medvetenheten om SRN på sjukhus, särskilt boende
och intensivvård (ICU). Resultaten kan användas
för att utföra både lokala och internationella jämförande bedömningar av:
• SRN på sjukhus, särskilt boende och ICU
• Samordning av vård i hälso-och sjukvården angående SRN
• Förändringar i undernäringstillstånd och utfall
över tiden.
Den första nutritionDay kartläggningen utfördes
på sjukhus den 19 januari 2006. Mer än 15 000 inlagda patienter utvärderades på 859 sjukhusavdelningar i mer än 26 europeiska länder. Kartläggningen har expanderat och blivit global. Numera inkluderas tre separata moduler:
Geriatrik
8 november 2012
Delta du också!
www.nutritionday.org
• nutrition Day (ND), hospital wards (sjukhusavdelningar)
• nutrition Day (ND), ICU
• nutrition Day (ND), nursing homes (särskilt
boende)
Hur fungerar det?
nutritionDay-kartläggningen bygger på en multicenterkartläggning en viss dag varje år och
följs av en kort enkät efter 30 dagar (sjukhus och
ICU) eller sex månader (särskilt boende).
Datainsamlingsformulären är enkelt utformad för att lätt kunna fyllas i av personal, patienter eller boende, utan föregående kunskap
om kost och nutrition.
Varje deltagande enhet får en unik kod som
används i det webbaserade datainmatningssystemet.
En serie enkäter som är tillgängliga på fler
än 33 olika språk används för att samla in data
om personalbemanningen, patienter/boendeprofiler och födointaget under lunchen på ”nutritionDay”. Individuellt födointag under lunchen dokumenteras av patienterna själva, anhöriga eller kontaktpersonen. Exempel på de enskilda profiler och födointag frågeformulär visas
i figur 1 och figur 2 respektive. All information
är anonym och skyddad av personuppgiftslagen
(PUL).
Figur 1: Exempel på individuell profil frågeformuläret (nursing home modul)
nutritionDay ICU
Syftet med ICU-modulen är att undersöka rutiner hos olika ICU-enheter och om möjligt hur
dessa förhåller sig till behandlingsresultaten.
Alla patienter på ICU under morgonskiftet av nutritionDay-kartläggningen inkluderas.
Kartläggningen görs då på måndagar, onsdagar
och fredagar under tre veckor. Förutom hänsyn
till ICU-personalbemanning, patientenssjukdomshistoria och nuvarande status inkluderar
kartläggningen specifika faktorer som mål för
artificiell nutrition, (parenteral och enteral nutrition), och patienternas uppfattningar av vården.
Antagning, utskrivning och återbesök till
sjukhuset dokumenteras fram till dag 60 efter
kartläggningen.
Resultat och återkoppling
Figur 2: Exempel på födointag frågeformulär (lunch) (nursing home modul)
Historiska data
Data från nutritionDay kartläggningen år 2006
till 2008 sammanfattas i tabell 1 nedan.
Uppgifter som uppfyller kvalitetskriterier
analyseras och används för att bedöma nutritionrelaterade rutiner i verkligheten och förändringar i nutritionsstatus och utfall. Varje deltagande sjukhus, ICU, särkilt boende (sjukhem
DietistAktuellt
oktober 2012
No 5
vol.XXI
15
Geriatrik
Tabell 1:
Uppgifter om Commulative nutritionDay undersökningen 2006 – 2008
nutritionDay patienter & enheter
Resultat
Totalt antal patienter bedöms
Hospital wards (Sjukhusavdelningar) Nursing homes (särskilt boende)
(Pilot 2007/2008)
ICU (Pilot 2007/2008)
Deltagande länder Specialiteter
53 298 patienter
1553 (45548 patienter)
180 (5970 patienter)
150 (1780 patienter)
30
18
borträkande) får en serie av rapporter som jämför internationella referensvärden med patienters/boendes profiler, personalorganisation och
utfall i samband med näringsintag vid tiden för
nutritionDay-kartläggningen. För närvarande
presenteras rapporterna på engelska eller tyska.
”At a glance”-rapport
No 5
oktober 2012
nutritionDay kartläggningen har potential att bli
ett internationellt benchmarking-verktyg som
kan användas för att utveckla effektiva strategier och praktiska rutiner inom vård och omsorg,
t.ex, för undernäringsriskbedömning, utredning,
behandling och utvärdering angående SRN. På
samma sätt kan skillnader i sammansättningen
av personalen jämföras med patientens/boendes
funktionalitet och olika arbetsbelastningsnivåer.
Avsikten är att man med hjälp av dessa data
ska presentera förslag på personalsammansättning, nödvändiga kompetenser, etc för att optimalt främja rehabilitering och ökad livskvalitet.
Rapporterna kan också användas för att fokusera på relevanta aspekter inom varje modul:
Hospital wards-modulen
Svenskt deltagande
Resultat avseende tidig, kontra fördröjd nutritionsintervention skulle kunna undersökas.
Figur 3: Exempel på en ”at a glance”-rapport
vol. XXI
Hur du använder rapporter
nutritionDay-kartläggningen vidareutvecklas
kontinuerligt. Ett exempel på detta är framtagandet av en s k ”at a glance”-rapport. Den ger
en överblick över specifika resultat som illustreras i figur 3.
Hittills har 16 enheter deltagit i ”hospital
16
wards”-modulen och sju särskilt boende deltog i
”nursing homes”-modulen. Några av de särskilda
boendena finns i Norrtälje kommun och förhoppningsvis kommer fler att delta i år.
DietistAktuellt
Förhållandet mellan födointag och dödlighet
kan användas för att öka medvetenheten om förekomst och konsekvens av SRN.
ICU-modulen
Särskilt boende-modulen
Specifika resultat kan användas för att förbättra kvaliteten i
vården, t ex jämföra användningen av olika konsistenser, förekomsten av dysfagi, och tillgång till logoped och dietisttjänster.
Begränsningar av resultaten
Det är svårt att identifiera ett representativt slumpmässigt urval i denna typ av kartläggning.
Resultaten ska vara representativa för de deltagande länderna om internationella jämförelser ska kunna tas fram. De kan
därför påverkas av vilken typ av enheter som deltar i kartläggningen.
nutritionDay 2012
nutritionDay 2012 genomförs den 8 november 2012. Besök
hemsidan: www.nutritionday.org. Där finns all information du
behöver för att delta.
Sammanfattning
nutritionDay ger prestige att vara en del av en internationell
kartläggning. I dagens värld av ökande behov av vård och begränsade resurser, har den potential att bli en internationell
benchmarkingverktyg som kan användas för att öka medvetenheten och förbättra den kliniska och kostnadseffektivitet vården angående SRN.
Referenser
1. Bistrian BR, Blackburn GL, Hallowell E, Heddle R. Protein status of general
surgical patients. J Am Med Assoc 1974;230:858e60.
2. Hill GL, Blackett RL, Pickford I, Burkinshaw L, Young GA, Warren JV,
et al. Malnutrition in surgical patients. An unrecognised problem. Lancet
1977;1:689e92.
3. McWhirter JP, Pennington CR. Incidence and recognition of malnutrition in
hospital. Br Med J 1994;308:945e8.
4. Kondrup J, Johansen N, Plum LM, Bak L, Larsen IH, Martinsen A, et al. Incidence of nutritional risk and causes of inadequate nutritional care in hospitals. Clin
Nutr 2002;21:461e8.
5. Norman K, Pichard C, Lochs H, Pirlich M. Prognostic impact of disease-related malnutrition. Clin Nutr 2008;27:5e15.
6. Gibney ER. Energy expenditure in disease: time to revisit? Proc Nutr Soc
2000;59:199e207.
7. Kulstad R, Schoeller DA. The energetics of wasting diseases. Curr Opin Clin Nutr Metab Care 2007;10:488e93.
8. Mowe M, Bosaeus I, Rasmussen HH, Kondrup J, Unosson M, Rothenberg E,
et al. Insufficient nutritional knowledge among health care workers? Clin Nutr
2008;27:196e202.
9. British Association for Enteral and Parenteral Nutrition (BAPEN). The ‘MUST’
explanatory booklet. A guide to ‘Malnutrition Universal Screening Tool’ (‘MUST’)
for adults. Available at: www.bapen.org.uk/pdfs/must/must_ explan.pdf; November 2003.
10. Kondrup J, Allison SP, Elia M, Vellas B, Plauth M. ESPEN guidelines for nutrition screening 2002. Clin Nutr 2003;22:415e21.
11. Kyle UG, Kossovsky MP, Karsegard VL, Pichard C. Comparison of tools for
nutritional assessment and screening at hospital admission: a population study.
Clin Nutr 2006;25:409e17.
12. Weekes CE, Elia M, Emery PW. The development, validation and reliability of
a nutrition screening tool based on the recommendations of the British Association for Parenteral and Enteral Nutrition (BAPEN). Clin Nutr 2004;23:1104e12.
13. Meijers JM, Halfens RJ, van Bokhorst-de van der Schueren MA, Dassen T, Schols JM. Malnutrition in Dutch health care: prevalence, prevention, treatment, and
quality indicators. Nutrition 2009;25:512e9.
14. Lochs H, Valentini L, Schütz T, Allison SP, Howard P, Pichard C. ESPEN
guidelines on adult enteral nutrition. Clin Nutr 2006;25:177e360.
15. Akner G, Bosaeus I, Cederholm T, Rothenberg E, Ödlund Olin A. Näring för
god vård och omsorg en vägledning för att förebygga och behandla undernäring.
Socialstyrelsen 2011; Sept, ISBN 978-91- 86885-39-7 artikel nr 2011-9-2
16. Council of Europe – Committee of Ministers. Resolution ResAP (2003)3 on
food and nutritional care in hospitals (Adopted by the Committee of Ministers on
12 November 2003 at the 860th meeting of the Ministers’ Deputies)
17. Schindler K. et al. How nutritional risk is assessed and managed in European
hospitals: A survey of 21,007 patients findings from the 2007e2008 cross–sectional
nutritionDay survey Clinical Nutrition 29 (2010) 552e559
Geriatrik
Interaktion mellan
mat och läkemedel
Att olika läkemedel ibland inte kommer överens med varandra är för de flesta välbekant. Men kunskapen
om interaktion mellan vissa mediciner och livsmedel är i många fall inte lika etablerad, och heller inte
lika tillgänglig. Men det finns en hel del födoämnen som man bör iaktta försiktighet när det gäller vissa
mediciner.
P
Mag n u s For sl i n
Dietistaktuellt
[email protected]
rofessor Johan Fastbom forskar kring
karna sina patienter att undvika grönsaker som
äldre och läkemedel på Karolinska instituär rika på vitamin K, däremot vill man att patet, och är sedan många år deltidsanställd
tienten skall hålla intaget av broccoli, brysselav Socialstyrelsen i egenskap av expert kring
kål, spenat, kålrot, blomkål och andra grönsaker
dessa frågor, bl a har han skrivit kapitlet ”Intermed mycket vitamin K, så jämnt som möjligt
aktion mellan mat och läeftersom dosen Waran
kemedel” i myndighetens
ställs in individuellt efvälbekanta vägledning
ter ett värde på koaguleFödoämnen och naturläkemedel
Näring för god vård och
ringsförmågan i patiensom omfattas av SFINX
omsorg.
tens blod. Om intaget av
– När det gäller medK-vitaminrik föda varieapelsinjuice
vetenheten om möjliga inrar mycket kan dosen av
granatäpplejuice
teraktioner mellan föda
Waran bli svår att ställa
grapefruktjuice
och läkemedel så är den
in och risken öka för att
grönt te
nog i allmänhet ganska
effekten blir otillräcklig
mjölk
begränsad hos läkarkåren,
– eller för kraftig. Samtitranbärsjuice
tror Johan Fastbom. Det
digt är det givetvis viktigt
yoghurt
faktum att att K-vitaminatt patienten får ett allsiäppeljuice
rik föda kan reducera wardigt intag av grönt.
farinets blodförtunnande
– När det gäller blodallium sativum (vitlök)
effekt är nog en etablerad
förtunnande
medel är jag
curcuma longa (gurkmeja)
kunskap, men jag är indäremot
tveksam
till att
echinacea purpurea (röd solhatt)
te så säker på att man har
så
många
läkare
känner
ginkgo biloba
överblick över alla de intill andra interaktioner
hypericum perforatum (johannesört)
teraktioner som har uppmed föda, till exempel att
omega-3 triglycerider (fiskolja)
täckts på senare tid.
grapefruktkärneextrakt
panax ginseng (ginseng)
När det gäller warfarin
ökar effekten av warfarin,
serenoa repens (sågpalmetto)
(Waran®) avråder inte lämenar Johan Fastbom.
silymarin (mariatistel)
ubidekarenon (coenzym q10, ubikinon)
18
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
Foto: Lasse Skog
Geriatrik
Tabell 1. Några interaktioner mellan kost och läkemedel
Professor Johan Fastbom
Olika sätt kost interagerar med mediciner
Föda kan också interagera med läkemedel genom att påverka dess upptag i tarmen. Ett bekant exempel på detta är att mjölk hämmar
upptaget av järn. Kalcium kan också binda visa
mediciner som antibiotika och järn. Föda som
innehåller mycket fett eller fibrer, kan påverka
hastigheten som ett läkemedel passerar mag/
tarmsystemet och därmed påverka hur snabbt
det tas upp i kroppen. Ett långsamt upptag, kan
t ex innebära att effekten blir lägre än avsett.
I sitt kapitel ”Påverkan på läkemedels nedbrytning i levern” berättar Johan Fastbom att
under senare år ett växande antal rapporter har
pekat på det faktum att ämnen i födan kan påverka nedbrytningen av vissa läkemedel i levern:
”Det system som ombesörjer merparten av läkemedelsnedbrytningen – Cytokrom 450 – består av en
rad olika så kallade isoenzymer som vart och ett tar
hand om nedbrytningen av ett antal olika läkemedel. Om ett födoämne […] påverkar något av enzymerna kan nedbrytningen av dessa läkemedel
minska eller öka, med stigande eller sjunkande halt
i blodet.” I det här sammanhanget brukar man
nämna grapefruktjuice som kan blockera en del
av dessa enzymer och därmed förhindra nedbrytning av vissa läkemedel, bland annat blodtrycks- och hjärtmediciner samt immunologiska preparat. Det finns uppgifter som gör gällande att mängden medicin i blodet kan vara upp
till tre gånger högre än om man lät bli juicen.
Det kan också verka omvänt; vissa sk antihistaminer, som används vid allergi, tar sig in i kroppens celler med hjälp av s k transportprotein.
Grapefruktjuicen kan låsa proteinet och medicinen tas då inte upp.
Födoämne Läkemedel Mekanism
Konsekvens
för läkemed
lets effekt
Kalciumrik kost (mjölk, Järn, tetracykliner Kalcium hindrar upptaget
ost m.fl.) m.fl. genom att binda sig till
läkemedlet i magtarmkanalen.
Minskar
C-vitaminrik kost (frukt, Järn C-vitamin förbättrar upp-
vissa grönsaker) taget i mag-tarmkanalen.
Ökar
Grapefrukt* Kalciumantagonister, Grapefrukt hämmar ned-
statiner, vissa immuns- brytningen i levern.
uppressiva läkemedel m.fl.
Ökar
Grapefruktkärne- Warfarin (Waran®) Grapefruktkärneextrakt
extrakt hämmar nedbrytningen i
levern.
Ökar
Vitlök Antivirala medel m.fl. Vitlök stimulerar nedbryt-
ningen i levern och ett
läkemedelstransporterande
enzym.
Minskar
Vissa grönsaker (broccoli, Warfarin (Waran®) brysselkål, grönkål
m.fl.) och grönt te,
rika på K-vitamin
K-vitaminet motverkar
warfarinets hämmande
effekt på syntesen av koagulationsfaktorer i levern.
Minskar
Lakrits Urindrivande medel
av loop-typ
Lakrits imiterar effekten av hormonet aldosteron
som bl a har vätskesparande effekter.
Minskar
*Liknande effekt har rapporterats för bland annaty pomelo, pomerans, lime, stjärnfrukt, tranbärsjuice. granatäpple och röda driver (Fastbom Johan, Mossberg T (Red). Näring för för god vård
och omsorg. Socialstyrelsen 2011)
SFINX Databas
SFINX är en webbaserd interaktionstjänst, en
databas med läkemedel som på olika sätt kan
interagera med varandra. Tjänsten kan bl a knytas till en patientjournal varmed läkaren kan se
om ett preparat som skall förskrivas är lämpligt
att kombinera med den medicin som redan tas.
Man kan emellertid ännu inte göra samma kontroll av interaktion mellan livsmedel och läkemdel. Man får istället gå in och manuellt kontrollera om negativa konsekvenser kan uppstå. Än så
länge finns mest fruktjuicer i förteckningen (se
lista t.v.) eftersom man gjort flest studier kring
dessa och därmed kunnat säkerställa en interaktion. Registret är öppet för allmänheten och
adressen är www.janusinfo.se
Källor
Näring för god vård och omsorg
US Food and Drug Administration
Today Health. NBC News 2006-10-26
DietistAktuellt
oktober 2012
No 5
vol.XXI
19
Geriatrik
American Cancer Society’s guidelines and
physical activity for Cancer Prevention
Vanliga frågor om mat och cancer
American Cancer Society (ACS) presenterar sina guidelines som råd till verksamma inom
sjuk- och hälsosjukvården och till olika beslutsfattare, men man vänder sig också till den
breda allmänheten för att informera om kost och motionsvanor som kan bidra till att
minska risken för att drabbas av cancer. Riktlinjerna grundar sig på befintlig, evidensbaserad vetenskap och har sammanställts av ACS:s vetenskapliga kommitté. En uppgradering
sker var femte år och 2012 års upplaga vilar på forskning som gjorts sedan 2006.
Ylva G e f v e rt
leg dietist
Skövde primärvård
[email protected]
N
är det gäller frågor rörande nutrition
och cancer är inte alltid evidensen definitivt fastställd eftersom resultat från olika
studier kan vara motsägelsefulla, och metoderna
vad gäller studier på populationsnivå utvecklas och
förändras stadigt. ACS menar att en del av osäkerheten kan förklaras av att många studier tittar
på enskilda näringsämnen, vilket leder till resultat som överförenklar komplexiteten vad beträffar
kost och måltidsmönster.
Emellertid överenstämmer ACS:s guidelines
med rekommendationer rörande cancer som tagits
fram av en rad olika myndigheter och organisationer i världen. Ylva Gefvert har tittat närmare på
ACS:s guidelines och sammanfattar dem här:
ALKOHOL
Ökar alkohol risken för cancer?Ja, det ökar risken för cancer
i mun, svalg, struphuvud, matstrupe, lever, tjocktarm-
20
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
ändtarm och bröst. Rekommenderad maxdos för män: 7dl
öl eller, 3 dl vin eller 8 cl sprit per dag. Rekommenderad
maxdos för kvinnor: 3,5 dl öl eller 1,5 dl vin eller 4 cl sprit per
dag. Kombinationen av alkohol och rökning ökar cancerrisken ännu mer. Kvinnor med ökad risk för bröstcancer bör
överväga att avstå helt från alkohol.
ANTIOXIDANTER
Antioxidanter är bl a ämnen i livsmedel, som skyddar mot
skador på kroppen som normalt uppstår vid ämnesomsättningen. Antioxidanter är t ex C-vitamin, E-vitamin,
karotenoider och många andra fytokemikalier. Antioxidanter i tablettform har INTE visats ge något skydd mot cancer
i randomiserade, kontrollerade studier (RCT), som har den
största vetenskapliga evidenskraften.
Frukt, bär och grönsaker har visats ge skydd mot en del
cancerformer, t ex bröstcancer (genom att det hjälper till att
minska risken för övervikt) och cancer i mag-tarmkanalen.
Stor dos av antioxidanten beta-karoten i tablettform
ökade risken för lungcancer hos rökare i två RCT-studier.
America Cancer Society avråder från intag av stora doser
betakaroten i tablettform, i synnerhet för rökare. Stora doser
E-vitamin i tablettform anses heller inte bidra till cancer-
Geriatrik
skydd utan kanske snarare ökar risken.
BEKÄMPNINGMEDEL
Hur påverkar de cancerrisken? De kan vara cancerframkallande om de används fel. Grönsaker och frukt som odlas inom
EU innehåller mindre mängder bekämpningsmedel än de
som kommer längre bort ifrån. Även om grönsaker och frukt
ibland innehåller små mängder kemikalierester är det ändå
bättre att äta varierande sorter av dem, än att låta bli, om man
vill skydda sig mot cancer. Om man skär av en cm närmast
blasten på t ex morötter minskar bekämpningsmedelsresterna med 90 % i dem.
EKOLOGISK MAT
Skyddar det mer effektivt mot cancer? Studier saknas.
FETT
Skyddar man sig mot cancer om man äter mindre fett? Vet
ej. Studier saknas som bevisar samband mellan totalt fettintag
och cancerrisk, trots att det gjorts en del studier.
FIBER
Nyare studier visar att t ex fullkornsprodukter, havregryn,
torkade ärter och bönor, grönsaker, frukt, bär ger skydd mot
flera cancerformer, framför allt tjocktarmscancer. Fibertabletter skyddar däremot inte. Man vet inte om det är fibrerna eller
andra ämnen som har den skyddande effekten.
FISK
Skyddar det mot cancer att äta fisk? Fisk är en källa till omega 3-fettsyror, som i djurförsök visats skydda mot cancer. Men
det finns för lite evidens för att kunna säga om det skyddar
människor mot cancer. Däremot skyddar fiskintag människor
mot hjärt-kärlsjukdomar. Vissa fiskar innehåller mer miljögifter.
Därför bör man äta olika sorters fiskar och begränsa strömming och insjöfisk till max en gång/vecka. (Gravida bör äta
mindre än så, se www.slv.se).
FOLAT och FOLSYRA, ett B-vitamin – ökar det risken för
cancer?
Några studier finns som pekar på ökad risk för prostata-,
tjocktarms- och kanske bröstcancer om man tar folat-/folsyratillskott under lång tid (t ex via vitamintabletter). Före och
under graviditet rekommenderas folat-/folsyra, då det skyddar
mot ryggmärgsbråck hos foster, om kvinnan har för lite folat
i blodet. På lång sikt rekommenderas att man får sitt folat
från källor som mörkgröna grönsaker, bönor, blomkål, vitkål,
apelsin, bär, yoghurt, filmjölk, lax, ägg och inte från vitamintabletter.
FYSIK AKTIVITET
Skyddar det mot cancer om man ökar sin fysiska aktivitet
(är fysiskt aktiv längre tid eller med högre intensitet)? Ja,
det skyddar mot bröst-, tjocktarms-, livmoder- och avancerad
prostatacancer. Effekten på övriga cancerformer är inte tillräckligt studerad. Regelbunden fysisk aktivitet skyddar också
mot övervikt, som ökar risken för många cancerformer. Minst
150 minuter pulsökande motion i veckan rekommenderas
eller 75 min intensiv fysisk aktivitet per vecka eller en del av
båda. Barn och ungdomar rekommenderas minst 60 minuter
per dag samt mer intensiv aktivitet vid tre tillfällen per vecka.
FYTOKEMIKALIER
Vad är det och skyddar det mot cancer? Det är en grupp
ämnen som finns naturligt i växter, t ex karotenoider och flavonoider. En del har antioxidativ eller hormonliknande effekt.
Det finns ingen evidens för att fytokemikalier i tablettform
skyddar mot cancer.
GENMODIFIERADE LIVSMEDEL
Kan de öka risken för cancer eller skydda? Studier saknas, så
man vet inte. Eftersom de inte funnits så många år, vet man
heller inte någonting om långtidseffekten av att äta dem.
GRÖNSAKER OCH FRUKT
Minskar det risken för cancer om man äter frukt och grönsaker? Ja. Det finns belägg för att risken minskar för cancer
i lungorna, munnen, struphuvudet, svalget, matstrupen,
magen och tjocktarmen. Dessutom kan frukt- och grönsaksintag minska risken för fetma, som innebär en betydligt ökad
cancerrisk. American Cancer Society rekommenderar oss att
äta 7,5 dl om dagen av olika, färgrika frukter och grönsaker.
Potatis inberäknas inte.
Är det någon skillnad i näringsvärde om man äter dem
färska, frysta eller konserverade? Färska grönsaker som man
konsumerar snabbt efter skörden anses vanligen ha det
högsta näringsvärdet. Men även frysta grönsaker är mycket
näringsrika då de ofta plockas när de är mogna och fryses in
snabbt. Grönsaker på burk har ofta förlorat mer näring, men
det är ändå bättre att äta dem, än att inte äta grönsaker alls.
Ät gärna varierade sorters grönsaker!
Hur påverkar matlagningen näringsvärdet? Kokning,
speciellt under lång tid och i småbitar, gör att vattenlösliga
B- och C-vitaminer läcker ut i kokvattnet. Kokning gör å andra
sidan att cellväggarna i grönsakerna bryts ner och vissa näringsämnen tas upp lättare. Försiktig stekning av grönsaker i
olja, kan öka upptaget av fettlösliga fytokemikalier. Tillagning
i mikrovågsugn och ångkokning är de tillagningsmetoder,
som mest bevarar näringen i livsmedel.
Ska jag göra juice av mina grönsaker och frukter? Juice
ger variation till kosten och kan vara ett sätt att öka konsumtionen av frukt och grönsaker, särskilt om man har svårt att
tugga och svälja. All fruktjuice kan dock öka kroppsvikten p
g a relativt stort kaloriinnehåll, vilket – för den överviktige –
innebär ökad risk för cancer.
Regelbunden fysisk aktivitet skyddar
också mot övervikt, som ökar risken för
många cancerformer.
KAFFE
Ökar kaffe risken för cancer? Nej, för närvarande finns inga
studier som tyder på det.
KALCIUM
Hur påverkar kalciumintaget risken eller skyddet mot
cancer?
Kalciumtabletter har visats ge måttligt skydd mot återkommande adenom i tjocktarmen men ett stort kalciumintag via
tabletter eller stor mjölkkonsumtion är associerad med ökad
risk för prostatacancer. ACS uppmanar till intag av kalcium
enligt näringsrekommendationerna. Lågfettsprodukter av
mjölk rekommenderas och att man följer läkares förskrivna
dos av kalcium-D-vitamintabletter, om man är benskör och
inte får tillräckligt med kalcium från livsmedel.
KOSTTILLSKOTT
Kan de minska risken för cancer? Nej, för närvarande finns
ingenting som tyder på det. Medan en kost rik på grönsaker,
frukt, bär, fullkorn, bönor kan minska risken för cancer och
hjärt-kärlsjukdomar, finns f n ingenting som tyder på att kosttillskott eller fibertabletter minskar risken för cancer. Tar man
kosttillskott är det säkrast att välja sådana, där innehållet inte
är mer än 100 % av rekommenderat intag.
Ger det samma värde att dricka drycker som marknadsförs med ”ger fem frukter per portion” som att äta frukt
och grönt? Nej.
KRYDDOR
Kan gurkmeja och andra kryddor skydda mot cancer?
Gurkmejans effekt är under studium. Andra kryddor som
undersöks är rödpeppar, kummin och curry. Långtidsstudier
på kryddors effekt på cancersjukdomar saknas dock.
KÖTT
Bör man undvika processat kött? Flera epidemiologiska
studier har visat koppling mellan tjocktarms- och magcancer
och processat kött, t ex bacon och korv. Nitritinnehållet i
chark-produkter och bacon kan vara en bidragande orsak.
Å andra sidan skyddar nitrittillsatsen mot mycket farliga
DietistAktuellt
oktober 2012
No 5
vol.XXI
21
Geriatrik
bakterier.
Hur påverkar tillagningen risken? Vid stekning och grillning i höga temperaturer ökar halten potentiellt farliga
ämnen i köttet. Vid kokning, bräsering eller tillagning i
mikrovågsugn ökar inte halterna av dessa ämnen.
OLIVOLJA
Påverkar det cancerrisken om man använder olivolja?
Olivolja minskar risken för hjärt-/kärlsjukdom, men är troligtvis neutral, när det gäller risken för cancer. Dock ger ju oljor
liksom smör och margarin många kalorier och kan bidra till
övervikt.
KORTFAKTA
Bästa evidensen för att det skyddar
mot cancer har matråden:
• Håll normal vikt! Öka i alla fall inte
mer i vikt, om du är överviktig (väg
dig regelbundet!).
• Begränsa alkoholintaget.
• Motionera raskt minst 150 minuter
per vecka.
SALT
Ökar stort saltintag risken för cancer? Det finns övertygande evidens för att koster med stort intag av saltinläggningar,
pickles och annan konservering med salt ökar risken för
cancer i magen, näsa-svalg och i matstrupen. Det finns inte
evidens för att ”normalt”, svenskt saltande i matlagningen
ökar risken för cancer.
SELEN
Vad är selen och kan det minska risken för cancer? Selen
är ett mineral med antioxidativ effekt. Det finns inga övertygande bevis för att selentillskott skyddar mot cancer.
SOJABÖNSPRODUKTER
Kan sojabaserade produkter minska cancerrisken?
Sojabönor är rika på protein och är ett nyttigt alternativ till
kött. Evidensen från epidemilogiska studier ökar och visar
att konsumtion av traditionell sojamat, t ex tofu, kan minska
risken för cancer i bröst, prostata, livmoder och kanske
även för annan cancer. Huruvida detta även gäller moderna
sojaprodukter som t ex texturerat sojaprotein och sojakorv,
vet man inte.
SOCKER
Ökar socker risken för cancer? Socker innehåller inga cancerskyddande ämnen. Kaloriinnehållet i socker ökar risken
för övervikt. Övervikt ökar risken för cancer, så indirekt kan
större sockerintag innebära en cancerrisk. Detsamma gäller
råsocker och honung. Att begränsa intaget av kakor, godis,
sockrade flingor, sockrad läsk och sportdrycker kan hjälpa till
att minska kaloriintaget.
SÖTNINGMEDEL
Får man cancer av sötningsmedel? Nej, det
finns inte evidens för det. Alla sötningsmedel
verka vara säkra om de konsumeras i måttliga
mängder. Gränsen för intag av t ex aspartamsötad läsk är max fyra liter per dag för en
vuxen person.
TE
Kan tedrickande (av svart eller grönt te)
minska cancerrisken? Epidemiologiska
studier har visat olika resultat, så f n kan
man inte säga något säkert om det.
TRANSFETT
Ökar transfett cancerrisken? Transfett
bildas när man gör hårt fett av oljor,
men finns också naturligt i t.ex
smör och grädde. Transfett
ökar risken för hjärtkärlsjukdom. Transfetts
eventuella påverkan
på cancer har inte
studerats tillräckligt.
Olivolja minskar
antagligen inte
risken för cancer men
förebygger hjärtkärlsjukdom
Ett minskat intag rekommenderas.
VEGETARISK KOST
Minskar vegetarisk kost risken för cancer? Vegetarisk kost
kan ha många hälsofrämjande drag. De kan innehålla mindre
mättat fett, mer kostfiber, mer vitaminer och fytokemikalier
och innehåller inte något rött kött eller processat kött. Det
gör att man kan tro att cancerrisken är mindre för personer
som äter vegetariskt. Nya brittiska studier bekräftar också
detta. Personer som bara uteslöt kött, men åt fisk, hade i
en studie ytterligare minskad risk för cancer, jämfört med
vegetarianer.
VITAMIN A
Minskar A-vitamin cancerrisken? Förstadium till A-vitamin
- betakaroten och andra pro-A-vitaminer – bidrar troligen till
ökat cancerskydd, om man får dem i sig genom att äta grönsaker, frukt och bär. A-vitamin eller betakaroten i tablettform
har inte visats minska cancer- risken. Tvärtom ÖKAR risken
för lungcancer, om rökare eller ex-rökare tar A-vitamin eller
betakaroten i tablettform i höga doser.
VITAMIN C
Minskar C-vitamin risken för cancer? Många studier har visat samband mellan intag av C-vitaminrika frukter och grönsaker och minskad cancerrisk. I de få studier där C-vitamin
givits i tablettform, har ingen minskad risk för cancer visats.
VITAMIN D
Minskar D-vitamin cancerrisken? Evidensen från epidemiologiska studier har ökat för att D-vitamin kan hjälpa till
att förebygga tjocktarmscancer. Evidens finns ännu inte för
något samband med andra cancerformer. Det dröjer ännu
flera år innan resultat från randomiserade, kontrollerade
studier är klara.
VITAMIN E
Minskar E-vitamin cancerrisken? SELECT-studien som designats just för att undersöka effekten av selen och E-vitamin på
risken för prostatacancer visade att preparaten har ingen
förebyggande effekt. I själva verket visades att män som
tar E-vitamintillskott kan ha en ÖKAD risk att få cancer. I
HOPE-studien, där E-vitamin och verkningslösa placebopiller jämfördes, visades att gruppen som fått E-vitamin hade
en ÖKAD risk för hjärtsvikt. Däremot bidrar E-vitaminrik mat
som fet fisk, nötter, färgrika grönsaker till skyddet hjärt-kärlsjukdomar.
VITLÖK
Kan vitlök skydda mot cancer? Studier pågår. Preliminära resultat visar att det kan skydda mot tjocktarmscancer. Evidens
för att vitlökskapslar skyddar saknas. Vitlök och annan lök bör
gärna ingå i kosten dagligen.
ÖVERVIKT
Ökar det cancerrisken om man är överviktig eller fet? Ja,
det ger en klart ökad risk för bröstcancer efter klimakteriet
för tjocktarms-, ändtarms-, livmoder-, matstrups-, njur- och
bukspottskörtelcancer. Troligen ökar övervikt också risken för
cancer i gallblåsan. Det kan också finnas ett samband mellan
övervikt/fetma och levercancer, non-Hodgkins lymfom,
multipelt myelom, livmoder-halscancer, äggstockscancer
och aggressiv prostatacancer.
Det finns begränsat med studier angående effekt av
viktminskning på cancerrisken, men några studier indikerar
att viktnedgång kan minska risken för bröstcancer efter klimakteriet och kanske även andra cancerformer. Om man kan
sluta att öka i vikt (många ökar ½-1 kg i vikt per år) minskar
det risken för cancer och vuxendiabetes, som också ger ökad
cancerrisk.
Källa: CA: A Cancer Journal for Clinicans, volume 62, Issue
1, sid 30-67, jan-feb 2012. Sammanställt och översatt av leg
dietist Ylva Gefvert, tfn 44 71 45, Skövde primärvård
22
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
34th
Geriatrik
ESPEN congress
8-11 September 2012, Barcelona
Då har European Soceity of Clinical Nutrition and Metabolism avhållt sin trettiofjärde kongress. Denna gång i
Barcelona. Som vanligt presenterades en mängd intressant forskning. Mycket positivt var också det svenska deltagandet. Ett urval abstracts följer på dessa sidor. 2013 är det Dubrovnik i Kroatien som är värd för ESPEN.
Topic: Geriatrics
NUTRITIONDAY IN NURSING HOMES – CHARACTERISTICS OF ELDERLY
EUROPEAN PARTICIPANTS UNTIL 2010. Abs n°:ESPEN12-1763
R. Schlaffer1, K. Schindler2,*, M. Mouhiedinne2, J. Tripamer1, C. Schuh2, S.
Frantal2, R. Diekmann3, D. Volkert3, C. Sieber3, M. Hiesmayr2
1
Austrian Society for Clinical Nutrition,2Medical University of Vienna, Vienna, Austria,3University of
Erlangen-Nürnberg, Erlangen-Nürnberg, Germany
Rationale: The nutritionDay initiative in nursing homes (NDNH) is an international yearly 1-day multicenter audit, which started in 2007 to increase
malnutrition awareness. The aim of the present evaluation is to describe
results of the participating centers and residents >65y in EUR.
Methods: NH staff collected nutrition-related data of residents by questionnaires with ½- year follow-up during up to 5 runs. Data were analysed
using SPSS19.0.
Results: 15.247 residents >65 years from 232 NH in 14 EUR countries
are included in the present evaluation. The mean age was 83.8±8,4y.
78% were female. The median length of stay in the NH was 30 months
(Q.5;Q.95:2;175). 46.8% of the residents needed at least 2h time for daily
basal care. The main care-causing diagnoses were illnesses of brain and
nerves (68%), heart and circulation problems (52%) and skeleton, bone and
muscles diseases (34%). 40.8% of the population received antidepressants
and 20.8% were on opiates.
29.2% (Q.5;Q.95/NH: 10;60) of the participants had a BMI <22kg/m2. 32.7%
of the residents had lost weight in the previous year. 35.3% (3.4;50) thereof
>5kg.
Regarding actual nutritional intake, 59.4% (25;93) received normal diet (not
blenderized, fortified or special) of which 57% (33;86) ate all at lunch. The
main reason for eating less were too large portions (18.2%) or little appetite
(9.1%). 32.1% of the residents needed help with feeding.
Of those 8.729 residents with outcome data, 83% (28;100) were still in the
NH after 6 months, 14% (3;39) had died, 3% were discharged home, transferred or had another outcome.
Conclusion: Loss of body weight and low BMI is quite common in NH
residents despite higher proportion of residents who eat all at lunch than
reported in hospitalized ND patients. Nutrition care needs a substantial
amount of dedicated care. Results show a high variability of residents´
characteristics in European NH.
Keywords: nursing homes, nutritional status
INTEGRATED NUTRITIONAL INTERVENTION IN THE ELDERLY AFTER HIP
FRACTURE. A PROCESS EVALUATION, Abs n°:ESPEN12-1197
J. J. Breedveld-Peters1, P. L. Reijven2, C. E. Wyers1, S. van Helden3,4, J. J. C. Arts5,
B. Meesters6, M. H. Prins1,7, T. van der Weijden8, P. C. Dagnelie1
Department of Epidemiology CAPHRI School for Public Health and Primary Care, Maastricht
University,2Department Clinical Dietetics,3Department of Trauma surgery, Maastricht University
Medical Centre, Maastricht,4Department of Trauma surgery, Isala Clinics, Zwolle,5Department of Orthopaedic Surgery CAPHRI School for Public Health and Primary Care, Maastricht University Medical
Centre, Maastricht,6Department of Surgery, Atrium Medical Centre, Heerlen,7Department of Medical
Technology Assessment, Maastricht University Medical Centre,8Department of General Practice
CAPHRI School for Public Health and Primary Care, Maastricht University, Maastricht, Netherlands
1
Rationale: Within a multicentre randomized controlled trial aimed at improving the nutritional status and increase the speed of recovery of elderly
hip fracture patients, we performed a process evaluation to investigate the
feasibility of the intervention within the present Dutch health care system.
Methods: Patients in the intervention group received nutritional counseling during ten contacts (five face to face contacts and five telephone calls)
combined with oral nutritional supplements as needed until three months
after hip fracture surgery. The intervention was evaluated with respect to
dieticians’ adherence to the study protocol, content of nutritional counseling, and patients’ adherence to recommendations given.
Results: We included 66 patients with a mean age of 76 years (range 55-92
years); 74% were women.
In total 83% of patients received all ten contacts as planned, but in 62%
of the patients one or more telephone calls had to be replaced by face to
face contacts. Content of nutritional counseling was complete in 91% of
contacts. The actual duration of patient contacts was 32 minutes for face to
face contacts, and 17 minutes for telephone calls.
Seventy percent of patients were considered to be adherent to nutritional
recommendations given. Based on the dietician’s judgment oral nutritional
supplementation was needed for a median period of 76 days; 75% of the
patients took the oral nutritional supplements as recommended.
Conclusion: Intensive individual nutritional intervention in elderly hip
fracture patients through face to face contacts and telephone calls is feasible with regard to number, duration and content of contacts. Nutritional
support for hip fracture patients was needed for a prolonged period after
surgery, and the ONS was needed for more than two months in the majority of hip fracture patients, before they were able to meet requirements by
a normal diet.
Keywords: nutritional intervention, process evaluation
DietistAktuellt
oktober 2012
No 5
vol.XXI
23
IMPAIRED APPETITE AND DIETARY INTAKE IN COMMUNITY-DWELLING
OLDER ADULTS. Abs n°:ESPEN12-1267
B. S. Van Der Meij1,*, H. A. Wijnhoven1, J. S. Lee2, D. K. Houston3, T. Hue4, T. B.
Harris5, S. B. Kritchevsky3, A. B. Newman6, M. Visser1
Department of Health Sciences and the EMGO Institute for Health and Care Research, Faculty of
Earth and Life Sciences, VU University Amsterdam, Amsterdam, Netherlands,2Department of Foods
and Nutrition, University of Georgia, Athens,3Department of Internal Medicine, Section on Gerontology and Geriatric Medicine, Wake Forest School of Medicine, Winston Salem,4Department of
Epidemiology and Biostatistics, University of California, San Francisco,5Laboratory for Epidemiology,
Demography, and Biometry, National Institute of Aging, National Institutes of Health, Baltimore,
Maryland,6Graduate School of Public Health, University of Pittsburgh, Pittsburgh, United States
1
Rationale: Poor appetite in older persons increases the risk of undernutrition. The aim of this study was to examine the differences in dietary intake
between older adults with impaired vs. good appetite in communitydwelling older adults.
Methods: A semi-quantitative interviewer-administered 108-item food
frequency questionnaire was used to estimate dietary intake and Healthy
Eating Index Score of 2627 community-dwelling adults aged 70-79 in the
Health, Aging and Body Composition Study. Impaired appetite was defined
as a report of moderate/poor/very poor appetite in the past month.
Differences in the dietary intake between impaired and good appetite
participants were examined using one-way ANOVA and logistic regression
while adjusting for gender, age, race, education level, study site, physical
activity, total energy intake and oral problems.
Results: 21.8% of the study sample reported impaired appetite. These participants had a lower intake of energy, protein and dietary fibre, and a lower
Healthy Eating Index Score and BMI compared with participants with good
appetite (P≤0.001). Food group intake analysis showed that participants
with impaired appetite had a lower consumption of solid foods, protein
rich foods, and fruits and vegetables, but a higher consumption of dairy
foods, fats and oils, sweets and sodas (P<0.001). In addition, they were less
likely to report consumption of larger portion sizes (P<0.001).
Conclusion: Older adults reporting impaired appetite showed a different
dietary intake pattern compared to those with good appetite in energy,
nutrient and selected food group intake. Better understanding on the
specific dietary intake pattern related to impaired appetite in older adults
can be used for nutrition intervention to enhance the quality of diet.
Keywords: appetite, elderly
HOW TO IMPROVE NUTRIENT INTAKE OF ALZHEIMER´S PATIENTS LIVING
AT HOME WITH THEIR SPOUSES - QUALITATIVE DESCRIPTION OF TAILORED NUTRITIONAL ADVICE. Abs n°:ESPEN12-1493
T. Puranen1,*, S. Jyvakorpi1, U. Eloniemi-Sulkava2, M. Suominen1
Society for Memory Disorders Expertise in Finland, Palmenia, Helsinki, Finland
1
Dep of Social and Elderly Care, Huddinge Municipality, Huddinge,2Clinical Nutrition and Metabolism, Dep of Public Health and Caring Sciences Uppsala University, Uppsala,3Dep of Clinical Nutrition
and Dietetics Karolinska University Hospital, Clinical Nutrition, Neurobiology Care Sciences and
Society, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
1
Rationale: Dietary intake in frail elderly is often lower than estimated
needs. The effects of an energy-rich formula on energy intake and weight
is earlier reported (Espen 2011). Another aim was to evaluate how serum
lipids and fatty acid (FA) profile was effected.
Methods: 38 residents in care residential homes south of Stockholm, assessed as being at risk for malnutrition were randomised to controls or to treatment with Calogen® extra, i.e. a fat emulsion (rapeseed and sunflower-oil)
containing 400 kcal and ~30 % of recommended micronutrients per 100
ml. A daily dose of 3 x 30 ml was distributed at the same time as the medication, for 6 weeks. The effects on serum lipids were studied by analysing
total cholesterol, high density lipoprotein (HDL), low density lipoprotein
(LDL) cholesterol and f-serum triglyceride concentrations. FA-profiles were
measured in serum phospholipids. Coagulation factors such as plasmafibrinogen and P-plasminogen Activator inhibitor-1 (PAI-1) were included.
All samples were collected at start and at follow-up.
Results: 32 residents fulfilled the protocol, intervention group (IG,n=14,
87±6yrs, 50 %w) and control group (CG,n=18, 84±8yrs, 78%w). Total
cholesterol decreased but not significant between the groups (-2.0mmol/L
in IG) vs (-0.1mmol/L in CG). P-fibrinogen tended to decrease in IG (P=0.09
between groups). Palmitic acid (16:0) and palmitoleic acid (16:1) decreased within IG (P=0.004 respectively P=0.040) and between the groups
(P<0.0001 and P=0.043). Linoleic acid (18:2n6) increased within the IG
(P<0.0001) and (P=0.0004) between the groups.
Conclusion: An energy-dense oral supplement, rich in mono- and polyunsaturated fatty acids, distributed at medication rounds to elderly care
residents had a favourable effect on the fatty acid profile and tended to
have beneficial effects on serum lipids and coagulation.
Keywords: Energy dense oral supplement, fatty acid profile
MULTIDISCIPLINARY TEAM – PROMOTING EFFECTIVENESS IN NUTRITION
OF ELDERS WITH DEMENTIA. Abs n°:ESPEN12-1572
C. S. Guerreiro1,*, M. J. Duarte1, A. Bernardo2, M. C. Almeida2, L. Mendes1
Dietetics and Nutrition, ESTeSL,2Hospital Mar, Lisbon, Portugal
1
2
Rationale: Patients with Alzheimer´s disease (AD) and their old spouses are
important target groups for nutritional care. The purpose was to describe
tailored nutritional advice given to AD patients and their spouses and their
response to it.
Methods: Qualitative description of nutritional advice given to homedwelling AD patients and spouses. At the baseline participants nutritional
status was assessed with MNA –test and food intake by three day food
diaries. Based on the MNA, food diaries and discussions, nutritionist gave
tailored nutritional advice and wrote a nutritional plan for each participant. Nutritionist visited couples at their homes 4-9 times during one year.
Advice given usually included following: sufficient protein, vitamin C, fiber
and fluid intake. Nutrient supplements were recommended when needed.
Participants received a booklet of nutrition and brochure how to estimate
protein and calcium intake. They were offered to take part in group meetings twice during the intervention. At the end participants were asked
what they thought was the best way for nutritional advice. The study is
part of RCT-study: Nutritional treatment of aged individuals with Alzheimer
disease living at home with their spouses.
Results: Altogether 92 participants completed the intervention, their mean
age was 77.4 (SD 5.6) years and one third was at risk of malnutrition. Of
participants 89 % answered that the best way for nutritional advice was
personal discussions with nutritionist. Written plan and brochures were beneficial for some. Practical suggestions of different food items were useful
in improving the quality diets of the participants.
Conclusion: Tailored nutritional advice carried out by personal discussions
with the help of understandable brochures is useful and feasible for homedwelling AD patients and their old spouses.
Keywords: Alzheimer disease, nutritional advice
24
EFFECTS ON SERUM LIPIDS AND FATTY ACID PROFILE BY AN ENERGY RICH FORMULA DISTRIBUTED AT MEDICATION ROUNDS TO
ELDERLY CARE RESIDENTS – A RANDOMISED CONTROLLED TRIAL, Abs
n°:ESPEN12-1507
S. Tylner1, T. Cederholm2, G. Faxén Irving3
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
Rationale: Food intake is one of the basic activities of daily living that
becomes a common problem in older people, especially in those with
dementia. The main factors that may interfere with this basic activity are
the meals environment, cognitive inability to start and continue feeding
strategies in an effectively way, the decline of neuromuscular skills and
presence of perceptual deficits. The aim was to estimate dietary intake of
individuals with dementia, compared with patients without disease.
Methods: The sample included 33 patients with a diagnosis of dementia (20F: 13M, mean age 79.70 ± 6.48 years), and 32 patients without
the disease (20F: 12M, mean age 79.70 ± 6.48 years), living in a geriatric
rehabilitation institution. The quantification of food intake was done in
the patients group using the 24hour direct observation and quantification
method, and in the control group the method used was the 24 hour recall.
Results: Individuals with dementia had, on average, a higher proportion
of dietary intake (84.31 ± 14.8) compared to individuals without dementia
(80.08 ± 12.5). Despite this, the groups did not differed amongst themselves (p>0.05>), showing most of the patients a dietary intake among 75100% of what was daily offered.
Conclusion: Although it was expected a lower dietary intake by individuals
with dementia, due to their cognitive incapacity to start and continue effectively the feeding strategies, this was not observed. These results may be
the reflection of the fact that individuals with dementia were admitted in
a specialized unit, where a trained team (dietitian, occupational therapist,
speech therapist and auxiliary food staff ) monitors and ensures their daily
meals, using strategies that guarantee effectiveness of feeding process. It is
imperative this integrated multidisciplinary approach in dementia units to
provide specialized services to achieve specific needs of each patient.
Keywords: dementia
EFFECT OF NUTRITIONAL INTERVENTION ON NUTRITIONAL INTAKE AND
STATUS IN HIP FRACTURE PATIENTS: A MULTICENTRE RANDOMISED
CONTROLLED TRIAL (RCT). Abs n°:ESPEN12-1488
C. E. Wyers1,*, J. J. Breedveld-Peters1, P. L. Reijven2, C. Arts3, B. J. Thomassen4,
A. D. Verburg4, I. C. Heyligers5, M. C. van Dongen1, P. A. van den Brandt 1, S.
van Helden6, P. C. Dagnelie1
Epidemiology, Maastricht University,2Dietetics,3Orthopaedic Surgery, Maastricht University Medical
Centre, Maastricht,4Orthopaedic Surgery, Orbis Medical Centre, Sittard,5Orthopaedic Surgery,
Atrium Medical Centre, Heerlen,6Trauma Surgery, Maastricht University Medical Centre, Maastricht,
Netherlands
1
Rationale: Hip fracture patients are often malnourished at hospitalisation
and nutritional status can deteriorate during admission. Aim: to assess
whether nutritional intervention improves nutritional intake and status in
hip fracture patients.
Methods: Design: multi-centre RCT. Patients in the intervention group
received intensive dietetic counselling (10 face-to-face contacts and telephone calls) and Oral Nutritional Supplements (ONS) for 3 months. Patients
in the control group received usual dietetic care. Nutritional intake (24h
recall) and status (anthropometry) were assessed at baseline and 3 and 6
months postoperatively. Data analysis: ANCOVA.
Results: Out of 152 patients, 73 were allocated to the intervention group
and 79 to the control group. Median age was 79 years and 71% were female. Baseline nutritional intake was comparable in both groups (Table). At
one week postoperatively, nutritional intake of macro- and micro-nutrients
had increased to a significantly larger extent in the intervention group than
in the control group (= intervention effect). At 3 months postoperatively,
a statistically significant positive intervention effect was seen for intake of
energy, fat, calcium, vitamin B2, folic acid, weight, BMI and supra-iliac skin
fold thickness. At 6 months postoperatively, only the intervention effect for
supra-iliac skin fold thickness remained statistically significant.
Baseline
1 week
3 months
6 months
Energy (kcal)
Weight (kg)
I 1268 (67) C 1304 (65)
I 69.1 (1.4)
C 67.6 (1.5)
I 1703 (60)
C 1488 (50)
-
-
I 1699 (58)
C 1602 (61)
I 70.4 (1.4)
C 67.3 (1.5)
I 1763 (66)
C 1762 (72)
I 70.6 (1.5)
C 67.9 (1.5)
Conclusion: Intensive dietetic counselling and ONS for 3 months improved
nutritional intake of both macro- and micronutrients, and induced weight
gain in elderly subjects after hip fracture.
INFLUENCE OF PROTEIN AND ENERGY INTAKE ON THE PREVALENCE OF
SARCOPENIA: AN INVESTIGATION WITHIN THE BERLIN AGING STUDY-II
(BASE-II). Abs n°:ESPEN12-1396
J. Nikolov1, V. Acker1, D. Spira1, M. Heinig1, J. Sasse1, I. Demuth1, E. Steinhagen-Thiessen1, R. Eckardt1
Charité-Universitätsmedizin Berlin, Berlin, Germany
1
Rationale: Optimal protein supply evenly distributed over the day, positive
energy balance and physical activity are the premise of an effective
conservation or rise of skeletalmuscles mass in adults and prevention of
sarcopenia.
Aim of the study was to determine the protein and energy intake, as well
as the prevalence of sarcopenia of community-dwelling elderly people.
Methods: The data were collected within BASE-II included 2200 subjects
of an older and younger cohort. A total of 1002 subjects were analyzed
(f=63%, m=37%) including 233 in the young cohort (20-35y) and 769 in the
old cohort (60-83y).For the diagnosis of sarcopenia we used dual-energy
X-ray absorptiometry (DXA) in order to determine the appendicular skeletal
muscle mass. Protein and energy intake were determined with the EPICFFQ questionnaire.
Results: Prevalence of sarcopenia within the older group was 19% for woman and 23.7% for men. The BMI of sarcopenic subjects was significantly
lower (f=22.7 vs. 27.3; m=24.1 vs. 27.8kg/m²) whereas their protein intake
was significantly higher (f=1.14 vs. 0.98; m=1.17 vs. 1.07g/kg/d). The energy
intake of these subjects was obviously increased. For the skeletal muscle
mass index (SMI) no significant difference between younger and older
subjects could be observed. However, on average younger subjects took in
more protein and energy than older ones.
Conclusion: The seniors within this study have insufficient protein and
energy intake. Sarcopenic subjects had remarkably an even higher intake.
This leads to the conclusion that nutritional aspects may not prevent sarcopenia alone. Factors such as physical activity and timing of protein and
DietistAktuellt
oktober 2012
No 5
vol.XXI
25
energy intake should be additionally considered during further progress of
the study. The relatively low SMI of younger subjects hints to the conclusion that the measures should also be considered for younger people.
Keywords: nutritional assessment, sarcopenia
EFFECT OF NUTRITIONAL INTERVENTION ON LENGTH OF STAY, POSTOPERATIVE COMPLICATIONS, FUNCTIONAL STATUS AND MORTALITY IN
HIP FRACTURE PATIENTS: A MULTI-CENTRE RANDOMISED CONTROLLED
TRIAL (RCT). Abs n°:ESPEN12-1486
C. E. Wyers 1,*, P. L. Reijven2, J. J. Breedveld-Peters1, S. van Helden3, M. Schotanus4, B. Meesters5, M. C. van Dongen1, P. A. van den Brandt1, P. C. Willems6,
P. C. Dagnelie1
Epidemiology, Maastricht University,2Dietetics,3Trauma Surgery, Maastricht University Medical Centre, Maastricht,4Orthopaedic Surgery, Orbis Mecial Centre, Sittard,5Surgery, Atrium Medical Centre,
Heerlen,6Orthopaedic Surgery, Maastricht University Medical Centre, Maastricht, Netherlands
Table 1: Change from BL (mean±SEM) for renal function
TG (n=23)
CG (n=24)
eGFR (ml/min/1.73m2)
Serum urea (mmol/l)
+2.7 ± 2.0
+1.1 ± 0.5
+0.2 ± 1.9
+1.9 ± 0.5
Conclusion: Protein supplementation via HP/HE ONS for 8 week gives
no indication of an effect on renal function in elderly including those
with stage 3 CKD. There is no indication for a difference in effect on renal
function between small- and standard volume HP/HE ONS under these
conditions of use.
Keywords: elderly, high protein supplementation, renal function
1
Rationale: Hip fractures have a high burden on health care resources and
as a consequence high health care costs. Our aim was to assess whether
nutritional intervention in elderly hip fracture patients reduces length of
stay, postoperative complications, and one-year mortality rate, and improves functional status and quality of life.
Methods: Design: multi-centre RCT. Patients in the intervention group
received nutritional intervention comprising intensive dietetic counselling (10 face-to-face contacts and /or telephone calls) and oral nutritional
supplements (ONS) for 3 months. Patients in the control group received
usual dietetic care. Primary outcome measure was total length of stay
in hospital and rehabilitation clinic. Secondary outcome measures were
functional, mental and cognitive status, quality of life and complications
over 6 months post-surgery and one-year mortality. Data were analysed
according to intention-to-treat, by Cox proportional hazards analysis or
linear/logistic regression analysis as appropriate.
Results: Of 152 patients enrolled, 73 were randomised to the intervention group and 79 to the control group. Median total length of stay was
36 (4-185) days in intervention group vs. 38 (3-183) days in control group
(p=0.85). In hospital and in rehabilitation clinic separately length of stay
was also comparable in both groups. No significant effect of nutritional
intervention on secondary outcomes at 3 and 6 months postoperatively
was detected.
Conclusion: Intensive nutritional intervention comprising intensive dietetic
counselling and ONS for 3 months after hip fracture did not influence
length of stay, postoperative complication rate, functional, mental, and
cognitive status, quality of life, or one-year mortality.
Keywords: Hip fracture nutritional intervention
A HIGH PROTEIN SMALL VOLUME ORAL NUTRITIONAL SUPPLEMENT
DOES NOT ADVERSELY AFFECT RENAL FUNCTION IN UNDERNOURISHED
ELDERLY. Abs n°:ESPEN12-1632
D. Van De Looverbosch1, H. Heyman2, M. Kuhn3,*, H. van der Woude4, P. ter
Wee5, D. Fouque6
26
SERUM TOTAL CHOLESTEROL: A MORTALITY PREDICTOR IN ELDERLY
HOSPITALIZED PATIENTS. Abs n°:ESPEN12-1456
Y. Beloosesky1, H. Schmilovitz-Weiss2, E. Grossman3, M. Boaz4, A. Weis1
Geriatrics,2Gastroenterology, Beilinson Hospital, Petach-Tikva,3Internal Medicine D , The Chaim
Sheba Medical Center, Tel-Aviv,4 Epidemiology&Research Unit, Wolfson Medical Center, Holon, Israel
1
Rationale: Elevated serum total cholesterol (STC) levels predict total and
cardiovascular mortality among middle aged adults, but this does not hold
true for the elderly. We therefore examined whether increased STC reduces
mortality risk in hospitalized elderly.
Methods: Of 1852 patients consecutively admitted to an acute geriatric
department from January 1, 1999 through December 31, 2000, only 298
(49.6% males, mean age 81.36 ±6.3 years) had STC and albumin levels
measured and were included in the study. Patients were followed until
August 31, 2004. Mortality data were extracted from their death certificates.
In data analysis t-test, Mann-Whitney U, chi square test, Cox proportional
hazard regression model, Log Ranks test (all were 2-sided) were used. They
were considered significant at p<0.05.
Results: During a follow-up of 3.47±1.87 years, 248 patients died. They
had significantly lower levels of baseline STC (183.3±45.4 vs. 200.2±37.9,
p=0.01) and albumin (3.6±0.5 vs. 3.8±0.3 g/L, p=0.002) than the survivors.
In the Cox regression analysis, STC emerged as a significant, independent
predictor of mortality in this cohort. Specifically, each 1 mg/dL increase
in STC reduced risk of death by 0.4%. This association persisted even after
controlling for serum creatinine, age, body mass index, dementia and congestive heart disease. These factors were also significantly, independently
associated with mortality.
Conclusion: In very elderly hospitalized subjects, increased levels of STC
and albumin are associated with reduced mortality risk.
Keywords: Cholesterol, Elderly, Mortality
Topic: Nutritional assessment
DO WE MEET THE NUTRITIONAL GOALS FOR INPATIENTS? RESULTS
FROM A ONE-DAY SURVEY AT UPPSALA UNIVERSITY HOSPITAL, Abs
n°:ESPEN12-1529
S. Wegener1, M. Sundberg Hjelm2, L. Åkerlind3, K. Wahlroth4, S. Rodebjer5
1
University of Antwerpen, Geriatrics department,2Trustee of the European Pressure Ulcer Advisery
Panel (EPUAP), Antwerpen, Belgium, 3Nutricia Advanced Medical Nutrition, Danone Research, Centre
for Specialised Nutrition,4Danone Food Safety Center, Wageningen,5Nephrology department, VU
University Medical Center, Amsterdam, Netherlands,6Nephrology department, Hôpital E. Herriot and
University of Lyon, Lyon, France
1
Clinical Nutrition, University hospital, 751 85 Uppsala,2Clinical Nutrition, University hospital,
Uppsla,3Avd 40 B, University hospital, Uppsala,4University hospital, 751 85Uppsala,5Enköpings
lasarett, Enköping, Sweden
Rationale: High protein oral nutritional supplements (ONS) have been
proven to alleviate protein energy wasting in the elderly. However, there
is discussion concerning the safety of high protein intake for persons with
declining renal function, including elderly. The authors investigated the
effects of a new high energy, high protein (HE/HP) small volume ONS on
renal function in elderly to add to the body of evidence in this area.
Methods: Elderly residents in need of ONS were randomized to receive 1-3
servings/day of a HE/HP small volume ONS (125 mL, 300 kcal, 18 g protein
(Compact Protein); treatment group TG) or a HE/HP ONS (200 mL, 300 kcal,
20 g protein (Fortimel Extra); control group CG) for 8 weeks. Protein intake
and renal function were assessed at baseline (BL) and week 8. Estimated
glomerular filtration rate (eGFR) was defined by Modification of Diet in
Renal Disease study equation. Data were analysed by repeated measures
mixed model, Van Elteren test.
Results: 67 elderly (84.7±6.0 y; BMI 19.7±3.6 kg/m2) were involved, including subjects with eGFR <60 mL/min/1.73 m2 (stage 3 CKD). Protein intake
increased relative to BL by 17.1 ± 3.7 and 19.5 ± 3.7 g/day in TG and CG
respectively (both n=22). Urine and serum osmolality were within normal
reference values. No significant difference was seen between groups in
change from BL in eGFR and serum urea (table 1). Reported adverse events
did not point to a deterioration of renal function.
Rationale: In 2010, goals for nutrition were established at the hospital. The
goals should be measurable and reachable. A one-day survey was performed, to see at what extent these nutritional goals are reached.
Methods: Nutritional goals were: energy intake should reach the level of
≥75% of estimated energy requirement in ≥70% of the patients. Screening
for nutritional status should have been performed in ≥50% of the patients.
At least 70% of the patients classified as having a risk for malnutrition or as
malnourished should have a care plan for nutrition. Criterion for exclusion
was: fasting, due to surgery or medical examination. Energy requirement
were estimated by using 30kcal/kgbdw/d for persons < 70year, and 25kcal/
kgbdw/d for them aged ≥70year. In obese patients, the weight corresponding to BMI 30 were used. Eating problems, undesirable weight changes,
and BMI out of normal reference interval, were the criterions used for
screening of malnutrition. To set risk for malnutrition two out of three had
to be positive.
Results: Data from 505 patients and 46 units (3 missing) were collected.
Energy intake: 49% of the patients reached the goal, compared to 57%
the year before. Screening for malnutrition; 53%. Risk for malnutrition or
malnourished: 25%. Eating problems: 35%. Undesirable weight change:
16%. BMI out of normal range: 34%. Care plan for nutrition: 25%, which
meet the standard if it is the same individuals that are classified at risk who
has a care plan.
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
Conclusion: Only 49% of the inpatients reached the level of 75% of their
calculated energy need, which is far from the goal of75%. One third had
eating problems. The goal of screening for malnutrition was reached. There
has been no improvement between the last years. Coming closer to the
aim of energy intake, probably means tremendous effort in working with
education and routines at hospital.
HIGH PROPORTION OF DIETARY FAT INTAKE INCREASES RISK OF BEING
MALNOURISHED 10 YEARS LATER, Abs n°:ESPEN12-1503
H. Frid1, L. Söderström1, A. Wolk2, L. Bergkvist 1, A. Rosenblad1
1
Center for Clinical Research Västerås, Uppsala University, Västerås,2Institute of Environmental Medicine, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden
Rationale: Malnutrition in elderly is likely to be affected by illness, but
the association with eating habits is unclear. The aim of the study was
to examine the association between previous eating habits and current
nutritional status in elderly individuals.
Methods: In 1997 (baseline), men born 1918-1952 and women born 19171948 and living in Mid-Sweden were asked to report eating habits using
a food frequency questionnaire. At follow-up in 2008-2009, the nutritional
status of n=732 (378 women; 51.6 %) of these participants was assessed
using the Mini Nutritional Assessment (MNA) instrument at the age of ≥65
years. Potential predictors for nutritional status at baseline (sex, age, BMI,
tobacco use and percentage energy, E%, from dietary fat, carbohydrates,
protein and alcohol intake) were analysed using multinomial logistic
regression model with nutritional status at follow-up (well-nourished
(MNA>23.5) n=294, (ref.); at risk of malnutrition (MNA 17-23.5) n=385; malnourished (MNA<17) n=53) as outcome. P-values <0.05 were considered
statistically significant.
Results: At baseline, mean±sd age, BMI and energy intake were 66.7±7.1
years, 25.7±4.2 kg/m2 and 2090±839 kcal/day, respectively, while n=170
(23.4 %) were current smokers. Mean±sd time to follow-up was 10.9±0.5
years. Univariately, age, BMI, smoking, and E% from fat were significantly associated with nutritional status, while sex and E% from carbohydrate, protein and alcohol were not. After adjusting for age, BMI and tobacco use, the
OR (95% CI) for being malnourished was 1.09 (1.02-1.16) for each additional
percentage point of E% intake from fat (p=0.005); Nagelkerke R2=0.105.
Conclusion: Malnutrition in elderly is associated with previous percentage
energy intake of dietary fat. These results imply that effects of traditional
preventive interventions such as increasing energy intake from fat need to
be further evaluated.
TOTAL CHOLESTEROL LEVEL AT 50 YEARS OF AGE IS ASSOCIATED WITH
RISK OF MALNUTRITION WHEN ADMITTED TO HOSPITAL 17 YEARS
LATER, Abs n°:ESPEN12-1138
A. Rosenblad1, L. Söderström1, H. Frid1, J. Leppert1
Center for Clinical Research Västerås, Uppsala University, Västerås, Sweden
1
Rationale: To examine the association between cardiovascular risk factors
measured at 50 years of age and nutritional status when admitted to
hospital at age ≥65 years.
Methods: During the years 1990-1999, a total of 34,000 men and women born 1940-1959 and living in the county of Västmanland, Sweden,
were examined for cardiovascular risk factors at the age of 40 or 50 years
(baseline). These risk factors included sex, smoking status, body mass index,
waist-hip-ratio, systolic and diastolic blood pressure, pulse rate, total cholesterol level and plasma glucose level. In 2008-2009, the nutritional status
of n=121 (64 women; 52.9%) of the individuals examined at 50 years of age
were assessed, using the Mini Nutritional Assessment (MNA) instrument,
when they were admitted to hospital at ≥65 years of age. The individuals
were classified according to the MNA score as well-nourished (MNA>23.5;
n=56; 46.3%) or malnourished/at risk of malnutrition (MNA≤23.5; n=65;
53.7%). The association between cardiovascular risk factors and nutritional
status were analyzed using step-wise backward multivariate logistic regression analysis with well-nourished as reference group. P-values<0.05 were
considered statistically significant.
Results: Both nutritional status groups were at a mean age of 50.1 years at
baseline and 67.1 years at follow-up. A significant association with being
malnourished/at risk of malnutrition was found for female sex (p=0.001)
and total cholesterol (mmol/L) level (p=0.015), with adjusted ORs (95% CI)
of 3.51 (1.62-7.61) and 1.53 (1.08-2.17), respectively.
Conclusion: Each additional mmol/L of total cholesterol level at 50 years
of age is associated with a 53% higher risk of malnutrition when admitted
to hospital 17 years later. Health care providers should be aware of the
risk of malnutrition at old age among middle aged individuals with high
cholesterol levels.
Kongressrapport
16th International
Congress
of
Dietetics
3-8 September 2012, Sydney, Australia
Den internationella dietistkongressen International Congress of Dietetics (ICD) ägde rum i Sydney,
Australien, i början av september denna höst. Cirka 2200 dietister från 60 olika länder deltog i
kongressen som hade temat ”LEAP: Leadership, Evidence & Advanced Practice”. Tack vare ett stipendium
från Lundellska Fondstiftelsen hade jag möjlighet att vara med på denna kongress.
K
ongressen inleddes med en översiktlig
E l i n L öv e sta m
Leg dietist, doktorand
Institutionen för
kostvetenskap
Uppsala universitet
[email protected]
28
vol. XXI
No 5
presentation av den internationella dietistorganisationen ICDA (International Confederation of Dietetic Associations), som stod som
huvudorganisatör. ICDA är en förening vars medlemmar består av olika nationella dietistorganisationer. Sverige
representeras i ICDA endast av
Kost och Näring, vilket beror på
att bara en organisation per land
får bli medlem.
Med hjälp av en enkät som
hade skickats till samtliga medlemsorganisationer kunde man
vid presentationen visa på statistik som att dietistutbildningen
varierar mellan 2,5-5 år i olika
länder och att man i de flesta
länder har någon form av kontroll för att få kalla sig legitimerad dietist, även om
denna kontroll skiljer sig åt mellan olika länder. Vi
fick också höra att antalet dietister per 100 000 in-
oktober 2012
DietistAktuellt
vånare i olika länder varierar från mindre än en
dietist (Indien) till 56 ( Japan). En fullständig rapport som beskriver dietistens utbildning och arbetssituation i olika länder kommer senare i höst
att presenteras på ICDAs webbplats.
Temat ”Leadership…” avspeglades i en mängd föreläsningar och seminarier kring hur
vi som dietister kan ta en ledande roll i folkhälsoarbete och liknande. Bland annat höll Pauline
Mulholland från Storbritannien en inspirerande föreläsning
om sitt arbete på Department of
Health Social Services and Public
Safety där hon bland annat tagit fram standarder för mat på
sjukhus i Storbritannien. Detta
innebar också ett systematiskt
arbete för att förebygga och identifiera undernäring på sjukhus.
Nutritionsbehandlingsprocessen (NCP) och
den tillhörande internationella nutritionsterminologin
(IDNT) togs givetvis också upp vid ett flertal tillfällen.
Ett av de mest välbesökta och engagerande seminarierna
handlade om hur vi internationellt kan gå vidare med implementeringen av NCP och IDNT i olika länder. Ylva
Orrevall och Elisabet Rothenberg höll vid detta seminarium en presentation av hur vi i Sverige arbetat med översättningen av IDNT och implementeringen av NCP. Vid
ett annat seminarium berättade representanter från olika delar av Australien hur man där arbetar med att införa
NCP och IDNT, bland annat med hjälp av utbildning av
NCP-experter som får en lärarroll i de verksamheter där
implementeringen pågår. Mitt sammantagna intryck från
NCP- och IDNT- föreläsningarna och seminarierna är
att intresset verkar enormt från alla delar av världen och
man arbetar på många håll med att införa de här arbetssätten. En viktig insikt är dock att förändring tar tid och
att vi i olika länder har olika förutsättningar och utgångspunkter. Många av deltagarna uttryckte att vi i Sverige
verkar ha kommit väldigt långt med implementeringen
och det fanns ett intresse för vårt arbete med översättningen av IDNT.
Ett annat intressant område som för mig var helt nytt,
var symposiet om ”Critical dietetics”, en rörelse som vuxit
fram främst i Kanada, som en motreaktion mot vad man
kallar för ”nutritionism”. Vid symposiet tryckte man på att
vi som dietister har ett stort ansvar att ta hänsyn till andra
faktorer än ren näringslära, exempelvis de sociala och ekonomiska faktorer som gör att vissa grupper i samhället är
mer utsatta än andra när det gäller livsstilsrelaterade sjukdomar, eller varför inte den miljöpåverkan maten har?
Inom temaområdet ”Evidence” höll Jayne Thirsk från
Kanada en översiktlig presentation om vikten av att som
praktiserande dietist hålla sig uppdaterad inom sitt område för att vara säker på att ge evidensbaserad behandling. Hon framhöll det problematiska i att använda enskilda vetenskapliga artiklar som stöd för sin praktik, utan
rekommenderade att i första hand använda de nationella
eller internationella riktlinjer som finns baserade på sammanställningar som gjorts via exempelvis Cochrane, Evidence Analysis Library eller liknande. Den internationella
databasen PEN (Practice-based Evdence in Nutrition) är
ett exempel på en sammanställning av den evidens som
finns för olika behandlingsmetoder inom nutrition.
Under de fyra dagar som kongressen pågick visades
också över tusen postrar i utställningssalen, däribland min
egen poster ”An NCP-based audit instrument for dietitians’ documentation in medical records”. Det fanns också
utrymme för besök i de olika utställarnas montrar, och en
hel del givande och inspirerande mingel med internationella kollegor.
Nästa ICD-kongress kommer att äga rum i Granada,
Spanien, i september 2016. Jag rekommenderar varmt de
kollegor som har möjlighet att åka dit!
DietistAktuellt
oktober 2012
No 5
vol.XXI
29
Referensgruppen i njurmedicin presenterar
Riktlinjer för nutrition
vid hemodialys
Behandling med hemodialys (HD) medför en ökad risk att drabbas av undernäring då den stjäl både
aminosyror, peptider och kolhydrater från patienten. Därför är det viktigt att patienter i dialys kompenserar för dessa förluster för att undvika muskelförluster och protein-energy waisting (PEW) på sikt.
R
Sara L un d st r öm
ledamot DRF referensgrupp i
Njurmedicin leg. dietist Medicinkliniken, Njurmedicin Norrlands
universitetsjukhus
[email protected]
eferensgruppen i njurmedicin har
granskat flertalet internationella och
nationella riktlinjer för nutrition vid
HD och i samarbete med nefrologer och dietistkollegor verksamma inom området, tagit
fram riktlinjer för nutrition vid HD. Riktlinjerna är generella och tänkta att passa för
de flesta patienter som har HD två till fyra
gånger per vecka. Givetvis kan riktlinjerna
behöva anpassas och justeras för vissa patientgrupper till exempel om patienten har
diabetes eller hjärtsvikt.
Riktlinjerna är tänkta att vara praktiskt
användbara i vardagen för den som arbetar
med patienter i dialys. Detta visar sig som
”tipsrutor”, se exempel, där riktlinjerna har
omformulerats till konkreta råd. Ytterligare
fördjupning finns även för vissa avsnitt till
exempel tabell för fosfor/proteinkvot inlagd
som bilaga.
ålder, kön, fysisk aktivitet och vikt. Därför är
rekommendationen för lämplig energinivå i
ett spann mellan 25-35 kcal per kilo kroppsvikt och dygn. Detta gör att en äldre patient
över 70 år kan komma att rekommenderas
mindre energi än den som är yngre och fysiskt aktiv, trots samma vikt.
Vid varje dialysbehandling förloras i genomsnitt mellan tio till tolv gram protein.
Proteinrekommendationen är därför något
högre än den som rekommenderas för den
friska befolkningen. Målet är att uppnå ett
proteinintag på 1,1 gram per kilo kroppsvikt
och dygn. Även en lägsta nivå på 1,0 gram
per kilo kroppsvikt och dygn finns med för
att undvika ett allt för lågt intag. Ett högre
proteinintag än det som är målet, har i studier inte kunnat påvisa en ytterligare förbättring av patientens kvävebalans.
Individuella råd
Vilken nivå av protein och energi en patient
bör uppnå är individuellt och kan variera
över tid. Flera faktorer kan påverka nivån till
Precis som för den friska befolkningen varierar energibehovet för en dialyspatient med
30
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
Prioritera energi eller protein – det är frågan?
exempel vilket nutritionsstatus patienten
har och om det finns andra negativa faktorer som har betydelse för nutritionen. För att
uppnå kvävebalans kan energi och protein
behöva ställas mot varandra.
Är patienten underviktig och undernärd
med ett lågt energiintag, bör man koncentrera sig på att öka det totala energiintaget
och sträva efter energibalans med ett tillräckligt intag av kolhydrater för bästa proteinutnyttjande. Energibalansen leder till
att proteinet patienten ätit kan utnyttjas på
bästa sätt och man undviker att kroppens
muskler används som energikälla, när det inte finns andra energireserver (fettlager) att ta
av. Även för den patient som har svårt att äta
tillräckligt med protein och ligger förhållandevis lågt i proteinintag, bör fokus vara att
tillgodose energibehovet för att på bästa sätt
utnyttja de proteiner som patienten äter.
För den överviktiga patienten är energibalans inte lika viktig. För dessa patienter är
risken liten att de använder de kroppsegna
proteinerna för att uppnå kvävebalans, trots
ett lågt energiintag, eftersom det finns tillgång till energireserver. För dessa patienter
bör istället fokus vara att uppnå rekommendationen för protein.
Hälften av proteinintaget bör vara av
högt biologiskt värde, det vill säga av animaliskt ursprung. Det efterliknar det kroppsegna proteinet bäst och utnyttjas därför mer
effektivt och sparar på kroppsproteinet bättre, än protein som kommer från vegetabiliska livsmedel.
Timing
En dialysbehandling och ett motionspass
kan liknas vid varandra, rent fysiologiskt.
Under dialysen förloras aminosyror som i
sin tur påbörjar en nedbrytning av kroppens
muskler för att återställa nivåerna av aminosyror i blod och celler. Det här kan på sikt
leda till muskelförluster. Vilket också vad
som sker i kroppen vid fysisk aktivitet om
inte kroppens glykogenlager är tillräckligt
påfyllda inför ett pass.
Därför är ”timingen” av näringsintaget i
samband med dialysbehandlingen av stor
betydelse. Eftersom tillförsel av näring före, under och efter dialysbehandling (fysisk
aktivitet) kan minska den nedbrytning som
annars sker på kroppen. Rekommendationen blir därför att under en behandling på
tre till fyra timmar servera patienten protein och kolhydrater till exempel som en lagad
måltid, en smörgås och/eller näringsdryck.
Observera att för patienter med hjärt-kärlsjukdom finns en viss risk för blodtrycksfall
vid matintag under behandlingen.
Referensgruppen i njurmedicin: Fr.v Helena Simonsson, Sara Lundström, Hanna Nixon, Monica Skoglund,
Sintra Eyre och Stig Mattsson. (Sigrid Wegner är inte
med på bild)
Vitaminer och mineraler
Behovet av supplering av vitaminer och mineraler för patienter i HD är inte klarlagt i
forskningen. Behovet styrs av många faktorer så som, kön, ålder, näringsintag, förluster
via dialys, restfunktion, tid i dialys och förändring av vitaminomsättning.
Vattenlösliga B-vitaminer och fettlösligt
aktivt D-vitamin suppleras patienten med reSammanfattning av riktlinjerna dan innan dialysstart
Rekommendation
och detta kvarstår också
som regel efter dialys
ENERGI
<70 år 30-35 kcal/kg/dygn
påbörjats. Övriga vita
>70 år och/eller låg fysisk aktivitet miner, både vattenlösli25-30 kcal/kg/dygn
PROTEIN
Mål – 1,1 g/kg/dygn
ga och fettlösliga supp
Lägsta intag – 1,0 g/kg/dygn
leras vid konstaterad
50 % HBV
brist. Någon vetenskapFOSFOR
<1400 mg/dygn
lig dokumentation som
KALIUM
2000-2500 mg/dygn eller 1 mmol/kg
NATRIUM5-6 g/dygn
säger annat finns inte i
IDWG
Ej över 2-2,5 kg eller <4% av torrvikt
nuläget.
Rimliga
rekommendationer
NUTRITIONSBEDÖMNING
1:a dietistkontakt inom 1 månad efter dialysstart
Uppföljning var 3:e till 6:e månad
Eftersom ett högre proteinintag också leder
till ett högre fosforintag är rekommendationen för fosfor satt till
en nivå på <1400 mg per dygn. Det anses
DietistAktuellt
oktober 2012 No 5 vol.XXI
31
Hyperkalemi i praktiken – tips
som en rimlig nivå för att både tillgodose
proteinbehovet samtidigt som fosfatvärdena inte överstiger det övre referensintervallet. Hur mycket fosfor som absorberas är viktigt att tänka på. I en blandad
svensk husmanskost kan man räkna med
ett upptag på ca 50-70 procent, med fosfatbindare blir upptaget ca 40 procent. I
många processade livsmedel till exempel
skinka, smältost och kakor finns fosfor
som olika typer av livsmedelstillsatser.
Hur stor mängd vi i Sverige får i oss via
dessa är oklart, eftersom mängden inte
behöver deklareras. Andelen som absorberas i kroppen är däremot hög, upp mot
90 procent.
Inte alltid kostens fel
För att hålla kaliumnivåerna inom referensvärdena är det viktigt att
också kontrollera för andra faktorer som kan påverka nivåerna,
såsom acidos, katabolism, insulinbrist, förstoppning, otillräcklig dialys eller vissa läkemedel.
Rekommendationen för intag
av kalium är 2000-2500 mg
per dygn eller 1 mmol per kilo
kroppsvikt. Att tänka på är; om
patienten äter kaliumrika livsmedel under behandlingen hinner inte dessa dialyseras bort.
•Se till att restriktioner i kosten inte blir så omfattande att näringsinnehållet blir ofullständigt. Undvik förbud
•För att undvika onödiga begränsningar av
livsmedel, identifiera icke dietära orsaker till
höga kaliumvärden
•Förklara varför det är viktigt att kaliumvärdet
ligger bra
•Informera om livsmedelsval och om hur val
av tillagningsmetod kan påverka kaliumvärdet
av saltintaget till fem till sex gram skulle
underlätta för patienter i dialys att följa
givna vätskerestriktioner och undvika stora viktökningar mellan dialystillfällena.
Dietistkontakt inom en månad
Den individuella bedömningen är viktig.
En regelbunden uppföljning av patientens
näringsstatus har stor betydelse för att tidigt upptäcka förändringar i patientens
Minska saltet,
ger bättre koll på vätskan
Ill: Leonardo da Vinci. Urinsystemet
Många patienter i HD får problem med övervätskning och
har behov av stor ultrafiltration
i takt med minskad urinproduktionen. Att minska på saltintaget är första steget för att
underlätta och undvika ett för
stort vätskeintag. Hur mycket
vi dricker styrs fysiologiskt för
att hålla en jämn balans av salter i blodet. För en dialyspatient
utan urinproduktion innebär
detta att den måste dricka en liter vätska om den ätit åtta gram salt under
en dag för att hålla balansen av natrium i
blodet. En optimal viktökning mellan dialyserna (Intradialytisk Weight Gain, IDWG) anses vara 2-2,5 kilo eller mindre än
fyra procent av torrvikten. En minskning
32
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
näringsintag och kunna göra justeringar
i nutritionsbehandlingen. För att uppnå
detta underlättar ett bra teamarbete, där
man tar vara på hela teamets kunskaper
och erfarenheter för bedömning av nutritionsstatus.
Första kontakt med dietist rekommenderas inom en månad efter dialysstart, för
att få information om kost vid HD. Därefter bör regelbunden uppföljning ske var
tredje till sjätte månad. Vid ökad risk för
PEW bör bedömningen ske oftare. Använd enkla verktyg för bedömning av nutritionsstatus; vikt, viktutveckling, BMI
och ätsvårigheter är basen. Ta även i beaktning relevanta laboratorievärden och
bedömning av energi- och proteinintag.
Det validerade sceeningverktyget Subjektive Global Assessment (SGA) rekommenderas för HD-patienter och är
det verktyg som ingår i Svensk njurmedicinskt register (SNR) för nutritionsbedömning.
Om inte maten räcker till
För vissa patienter är det svårt att
tillgodose sitt energi- och proteinbehov med enbart mat. För
att optimera näringsintaget hos
patienter med otillräckligt intag
och/eller definierad undernäring
är nutritionsstöd motiverat. Första valet är alltid att försöka öka
patientens intag via den vanliga
maten.
Räcker inte det får man göra
tillägg av i första hand kosttillägg,
sjukdomsspecifikt eller energioch proteinrika. Är inte detta tillräckligt får man överväga enteral
nutrition via nasogastrisk sond
eller perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG), beroende på hur
lång tid behandlingen väntas pågå. Tredje alternativ är parenteral
nutrition (PN) och/eller intradialytisk parenteral nutrition (IDPN). Där IDPN rekommenderas
till de patienter som har ett intag
på mer än 20 kcal per kilo kroppsvikt och dygn och svårigheter att
ta kosttillägg eller har absorptionsstörningar i tarmen. Är energiintaget lägre rekommenderas istället PN hela dagen. För att ta del
av riktlinjerna med referenser i sin helhet kan ni besöka DRFs referensgrupps
hemsida (www.drf.nu/njurmedicin/ ). De
finns även på Svensk njurmedicinsk förenings hemsida (www.njur.se).
International Sports Nutrition Conference and
ISAK - The International Society for
the Advancement of Kinanthropometry
Bosön Stockholm 2012
Snart är den här!
Hosted by the Swedish Sports Confederation inconjunction with GIH
& SFIN
We proudly present, for the first time in Sweden,
some of the greatest researcher in the world
Friday 9th of November and
A three day course in anthropometry
Tuesday- Thursday 6th -8th November for
Coaches at junior and senior level SF, RIG, NIU, Dieticians, Nutritionists
and others with a special interest in the field of Sports Nutrition
Schedule ISAK
Tuesday to Thursday 9.00 -16.00 Price: 3000 SEK
For further information: www.isakonline.com
Sport Nutrition Conference
Friday 09.30 – 19.00 Price: 100 Euro
Program
• Theory and Practice in Nutrition for Performance; how good is the match?
Prof Bengt Saltin
• Timing of Protein Intake and Recovery, Dr Naomi Cermak
• The New Carbohydrate Guidelines - Prof Asker Jeukendrup
• Supplements – is Contamination the Only Problem or Are There Others? –
Prof Ron Maughan
• Information about IOC, Prof Ron Maughan
• Fluid Intake – What Guidelines should we listen to? - Dr Susan Sherreiff
• Protein Intake and Weight Loss, Prof Kevin Tipton
• Nutrition and the Brain, Prof Romain Meuseen
For further information: Petra Lundström, Riksidrottsförbundet
[email protected] 0739 – 62 62 60. Liselotte Ohlson, Riksidrottsförbundet [email protected] 08 – 699 62 27
Registration: Pierre Styfberg, RF: [email protected]
Mer info inom kort på
www.dietistaktuellt.com
Rapport från EFPC-mötet i
Göteborg, 3-4 september
Dietisterna Maria Magnusson, Sofia Andersson, Karin Haby framför sina postrar på
Market Place
Crossing
Borders
in
Primary
Care
European Forum of Primary Care
F
ör två år sedan hade jag nöjet och
K ar i n Hab y
Leg dietist
Mödrahälsovården Göteborg
[email protected]
34
vol. XXI
No 5
oktober 2012
äran att få delta i ett möte i Pisa som
ordnades av EFPC, European Forum
for Primary Care. Det var den tredje träffen
för detta unga nätverk och i höstas, 3-4 september, var det dags för det 4:e EFPC-mötet, nu i det sköna Göteborg!
EFPC startades 2005 av olika hälsoaktörer i Europa, inklusive de nya staterna i öst.
Föreningens främsta mål är att främja befolkningens hälsa genom att arbeta för en
stark primärvård och via evidens gemensamt komma fram till vilka strukturer och
strategier som kan medverka till bäst folkhälsa. EFAD, European Federation of the Associations of Dieticians, är medlem i EFPC
och det var som EFAD-representant jag fick
närvara på både Pisa- och Göteborgsmötet.
Det som var nytt i Göteborg var att vi
dietister fick möjlighet att presentera oss litet närmare, vilket vi gjorde genom att vara med på posterutställningen tillsammans
med andra aktörer och projekt från Västra
Götaland, som t ex FaR-teamet, Hälsolyftet, Sexualmedicinskt Centrum, Gröna Rehab och Design med omtanke. Vår poster,
Primary Care Settings where the dietetic profession is useful, åskådliggjorde dietistens arbetssätt och var i teamarbetet på vårdcentralen såväl som omgivande samhället die-
DietistAktuellt
tisten kan komma in. Det var en ganska visionär bild eftersom dietistens situation i
primärvården, i alla fall i Västra Götaland, är
högst osäker för tillfället. Men vi tänkte till
och beskrev viktiga funktioner för dietisten
som teammedlem, konsult, projektledare och
samarbetspartner med omgivande hälsoaktörer inom folkhälsa – utöver att vara behandlare vid olika sjukdomstillstånd. Tillsammans
med Maria Magnussons poster Health Equilibrum Initiative om projektet Jämvikt utgjorde vi en ”grön hörna” på Market place.
Poster sessionen pågick under en intensiv
1,5 timme på eftermiddagen första konferensdagen. Vi hade besök i vår posterhörna
av hälsoarbetare från hela Europa. Intressant
kommentar från bl a en holländsk sjukvårdsadministratör var att ”ja, i Holland försvann
allt detta med prevention och dietist i förra
valet, och inte lär det komma tillbaka efter
valet nu i höst” (som nu har varit och resulterat i samma politik en omgång till). Men
vi fick även positiva kommentarer som att
det är viktigt med kosten och att dietisten
borde vara självklar i det multiprofessionella
teamet, etc. Det multi-professionella/disciplinära var annars något som lyste ganska mycket med sin frånvaro under mötet,
trots den uttalade ambitionen från nätverket
att överskrida gränser (”crossing borders”)
och att vilja få till stånd ett samarbete med
andra yrkesgrupper än sin egen (doktorn).
Återigen, liksom i Pisa, kunde jag konstatera
att vi kommit ganska långt i Sverige med
vår hälso- och sjukvård när det gäller att
naturligt inkludera andra professioner än
GP (general practician) och nurse (sjuksyster). Glädjande är det också - med tanke på
framtida samarbete mellan olika yrkesgrupper i sjukvården och därav beroende patientsäkerhet - att den pågående läkarutbildningsutredningen säger att studenten efter
genomgången utbildning ska kunna ”initiera
och genomföra hälsofrämjande arbete för
såväl enskilda som grupper av patienter och
kunna lagarbeta och samverka med andra
yrkesgrupper såväl inom hälso- och sjukvården som inom vård och omsorg”.
De två mötesdagarna inleddes med två
huvudtalare varav den ena var Eva Nilsson
Bågenholm som är nationell samordnare för
de mest fragila äldres vård i Sverige. Hon
pratade om att en välfungerande primärvård
är ett krav för en bra vård för äldre och att
man måste återfå samarbetet med socialtjänsten. Hon refererade till Japan som ett
sorts skräckexempel med omvänd befolkningspyramid, minskat barnafödande och
minskande befolkning. Tack vare att Sverige
har mer invandring och större jämlikhet
mellan könen så är vi inte lika hårt drabbade,
även om vi också kommer att ha en äldreboom om några år. Eva menar att primärvården måste vara så beskaffad att den kan
ta hand om alla äldre, t ex ska kompetensen
inom demens stärkas, bland annat eftersom
primärvård är den vårdnivå som ger relativt
mycket hälsa (sjukvård) för litet pengar.
Nästa Key-note speaker var Anders
Olausson, president i EPF (European
Patient´s Forum) och grundare av Ågrenska
akademin (centrum för ovanliga diagnoser)
bland mycket annat. Anders menade att primärvården måste vara både vertikal och horisontell, att dialogen måste ersätta monologen i patientarbetet och att vi måste vara
rädda om den terapeutiska alliansen. Många
tänkvärda ord kom från denne talare, bland
annat att ”patients are not cost drivers – they
are essential parts of solution”.
Den andra mötesdagen inleddes av Steve Raid, professor och familjeläkare från
Kapstaden i Sydafrika. Han använde många
okonventionella metoder i sitt hälsoarbete
i Zululand och efterfrågade andra utvärderingar av effekten av sjukvårdande insatser
än RCTs (Randomized Controlled Trials).
Han menade att världen har mycket att lära av
det som händer på landsbygden i Afrika och
att man aldrig kan komma ifrån att en person
har sin identitet i sammanhang med sitt omgivande samhälle/kulturen. Just kulturen och
dess betydelse för hälsan och tillfriskandet
återkom Steve till flera gånger. Han och hans
medarbetare var inte främmande för att använda sång, musik och teater, liksom att dela
ut äpplen i väntrummet för att åstadkomma
hälsa hos befolkningen.
Det var två spännande och intensiva dagar på Värlsdskulturmuséet i Göteborg med
många workshops där Europas framtida primärvård stöttes och blöttes. Och samtidigt
som man har en eftersmak av för litet multidisciplinärt och tvärprofessionellt i diskussionerna (många deltagare konstaterade detta) så
kan man glädjas över att EFPC:s styrelse söker en ny medlem och man önskar att denna
person ska ha en annan profession än läkare,
gärna en dietist! Så är det någon som känner
sig hågad blir de nog glada för ett erbjudande
där nere i Utrecht där högkvarteret finns.
DietistAktuellt
oktober 2012 No 5 vol.XXI
35
Nutritionsbehandlingsprocessen
DRF-stipendium
Studiebesök för att
lära mer om NCP
Hanna
Olvenmark
Katarina Ryhr
Carina
Samuelsson
Linda Schiller
D
en 21 maj hölls DRF:s användarkon-
ferens kring NCP och IDNT i Stockholm. Tack vare ett stipendium från
DRF kunde vi fyra dietister från sjukhuset i
Borås och Skene åka på konferensen och ett studiebesök på Karolinska Universitetssjukhuset.
Detta var något vi verkligen kände behövdes eftersom NCP för oss upplevts som både lite jobbigt, utmanande och svårt. För 5000 kronor kunde vi fyra
ta oss tur- och retur med tåg och checka in en natt
på hotell Clarion. Dagen efter konferensen skulle vi
ta oss till Karolinska Universitetssjukhuset för vårt
studiebesök. Efter en skön natts sömn, och en härlig
och uppladdande hotellfrukost begav vi oss till Karolinska för att lära oss mer om NCP.
På Karolinska har man kommit långt i arbetet
med NCP och IDNT.
Vi hade därför förberett oss med en mängd frågor, för att vi kunna sätta igång arbetet på våra hemsjukhus. Stina Fransén, som har skrivit en D-uppsats om kvalitetsgranskning av dietisternas journaler
utifrån NCP, och som också har en coachande roll
i dietistens arbete med NCP, gav tillsammans med
Lena Martin, Ylva Orevall och Ella Veidemann
många bra råd som kommer att hjälpa oss att ta arbetet vidare på hemmaplan. Det var ett mycket trevligt och givande studiebesök! Vi tog framförallt med
oss dessa råd
• Sätt igång! Vänta inte på att man ska känna att”
nu kan vi det här och är redo att starta” ( för det
kommer vi inte känna utan att börja öva)
Fr.v: Ylva Orrevall‚ Ella Veidemann, Stina Franzén, Katarina
Ryhr, Hanna Olvenmark, Lena Martin, Linda Schiller och
Carina Samuelsson.
36
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
• Det finns inga PES-uttalanden som är fel, bara de som är
mer rätt…
• Börja med att göra minst 1 PES om dagen för att komma in
i tänket. Efter hand kan man öka antalet och till slut skriva
PES-uttalande i alla jorunalanteckningar. Eftersom vårt
arbete innebär både slutenvård och öppenvård rekommenderades att sätta igång med nybesöken i öppenvård, det är
enklare än slutenvård med fler uppföljningar.
• Gör en egen pärm med de vanligaste nutritionsdiagnoserna, utskrivet från The Academy (tidigare ADA), som du
oftast stöter på. Senare i hösten kommer en ny svensk upplaga av IDNT-termer i spiralbok, med alla de engelska referensbladen för nutritionsdiagnoserna lättillgängiga. Men
i väntan på den är det alltså bra att göra sin egen för att inte
behöva gå in på den amerikanska hemsidan varje gång (det
tar tid och kan upplevas motigt)
• Avsätt tid för regelbunden feedback i mindre grupper med
kollegor
• Låt gärna 1-2 personer hålla i huvudansvaret kring arbetet
med NCP på sjukhuset
Vad vi upplevde som en stor vinst av de två dagarna var insikten i att verkligen använda nutritionsdiagnoser tagna från The
Academy. Innan såg vi den amerikanska sidan mer som ett
komplement, men att det räckte att använda sig av det gröna,
svenska häftet för att hitta rätt diagnos. Nu när vi är tillbaka
har vi börjat att skriva PES-uttalanden och vi märkte snabbt
att det är en förutsättning att använda de amerikanska nutritionsdiagnoserna för att kunna skriva ett PES. Learning by
doing =). Innan har arbetet med NCP och IDNT känts lite
tungt och komplicerat. Hur ska man egentligen få tid att lägga
ner mer arbete på dokumentation…? Visst, absolut är det en
utmaning men efter de två dagarna i Stockholm och de råd vi
fick känns det nu mycket enklare, det känns roligt och härligt
utvecklande!
Vi ser fram emot att komma igång mer strukturerat nu under hösten med detta verktyg som tydliggör dietistens arbete
och utvecklar vår profession!
11 Sport Nutrition Conference
th
S
Foto: Niklas Larsson, SOK
ports Nutrition Conference är en årlig
konferens som samlar forskare och personer som arbetar med nutritionsrådgivning
till idrottare. Den elfte upplagan av konferensen
var förlagd till Mallorca, Spanien mellan den 6-8
december och genomfördes i regi av universitetet Maastricht, Holland, med finansiell
uppbackning av PowerBar Europe samt
Nestlé Nutrition Institute. Konferensens
huvudsyfte är att via välrenommerade
forskare sprida kunskap inom området
kost och idrott, men även att praktiker
skall få tillfälle att diskutera hur forskning inom idrottsnutrition kan förmedlas vidare till berörda parter inom
idrottsvärlden. För att främja meningsS t e fan P e t t e r s s on utbyte och diskussion är konferensen begränsad
endast till inbjudna deltagare, och vid detta tillfälle
Department of Food and var vi totalt 90 personer.
Nedan följer en kort rapport om de föreläsNutrition, and Sport Sciningar och seminarier som avhandlades under de
ence
University of Gothenburg två fullspäckade konferensdagarna, där mitt [email protected] tagande delvis möjliggjordes med hjälp av DRF:s
idrottsnutritionsstipendium.
Konferensens förste talare var John Hawley
från Melbournes universitet. John presenterade
det aktuella forskningsläget gällande ett område
som rönt stor uppmärksamhet inom uthållighetsi-
38
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
Mallorca 6-8 december 2011
drotter de senaste åren, nämligen huruvida träning
med låga glykogendepåer på sikt kan leda till gynnsammare tränings adaptioner jämfört med den kostregim som normalt rekommenderas, dvs att normalisera muskelns kolhydratsinnehåll före ett träningspass. Trots att den kortsiktiga prestationsförmågan
tycks påverkas negativt av att bedriva träning i glykogentömt tillstånd har man i ett flertal studier påvisat att en enzymatisk uppreglering gynnsam för fettoxidationen inträder över tid. Konceptet, som inom
träningskretsar kommit att benämnas som ”train low,
compete high” syftar alltså till att träna vissa pass
med låga glykogendepåer under en längre period, för
att sedan inför en tävlingssituation fylla upp kolhydratsdepåerna. Genom att både dra nytta av de prestationsmässiga fördelar som en följd av de cellulära
adaptioner som inträtt, tillsammans med det sedan
långt tidigare fastställda faktum att glykogen är det
energisubstrat som har mest betydelse vid långvarigt
högintensivt arbete, finns det en potentiell chans att
förbättra prestationsförmågan. John sammanfattade
dock med även prata om potentiellt negativa effekter
med denna kost/träningsregim, såsom nedsättning
av immunförsvaret.
Dagens andra talare var Andrew Jones från University of Exeter, England. Jones och hans forskargrupp har under de senaste åren publicerat en rad
artiklar där de påvisat positiva effekter av att konsu-
mera nitratinnehållande livsmedel (nitrat
finns främst i rödbetor samt gröna bladgrönsaker som spenat, olika typer av sallad, broccoli mm). Baserat på den forskning som finns publicerad till dags datum
tycks ett intag motsvarande 5-7 mmol nitrat (vilket motsvarar ca 5 dl rödbetsjuice)
bland annat leda till ett sänkt syrgasuttnyttjandet vid submaximalt arbete, vilket
i sin tur förbättrat prestationsförmågan
hos testpersoner markant. Det som är intressant i sammanhanget är att nitratets
effekt även kan vara av betydelse för andra populationer än idrottare, exempelvis
äldre individer med nedsatt syreupptagningsförmåga. Genom att syrgasuttnyttjandet sänks skulle dessa potentiellt kunna
öka sin dagliga dos av fysisk aktivetet med
mindre upplevd ansträngning.
Första dagens sista talare, amerikanen
Kevin Tipton höll ett föredrag om nutritionsintagets roll för att påskynda läkprocesser samt återhämtning efter idrottsrelaterade skador. Han inledde med att ge
en bild av de muskelnedbrytande processer som är involverade i återhämtningens
olika skeden samt hur man med hjälp av
nutrition kan minimera dessa. Det finns
viss forskning som tyder på att ett förhöjt
proteinintag kan påverka muskelproteinsyntesen positivt bland individer som
tvingas till vila från fysisk aktivitet, men
även att ett tillräckligt intag av n-3 fettsyror och mikronutrienter via kosten är viktiga beståndsdelar för att påskynda läkprocessen. Tipton visade även på viss data
som indikerar att kosttillskottet kreatin
kan ha en gynnsam effekt under rehabilitering.
Eftermiddagen avrundades med en paneldiskussion samt frågestund kring dagens ämnen. Ett trevligt inslag i denna
panel var medverkan av de speciellt inbjudna elitidrottare (en cyklist, 2 triatleter
samt en 10000 meterslöpare, där samtliga
var tidigare olympiska medaljörer inom
sina sporter) gav sin syn på praktiska aspekter på kost och vätska under träning
och tävling.
Dag 2
Dag två av konferensen inleddes fram
till lunch med två föredrag, följt av olika
workshops där man bland annat fick tillfälle att lära sig mer om samt diskutera
specifika områden inom idrottsnutrition,
såsom nutritionstajming, nya ergogena
tillskott, praktiska begränsningar av kol-
hydratsintag under träning/tävling mm.
Efter de gruppindelade workshopsen följde ytterligare tre föredrag i helgrupp.
Förmiddagspassets första föredrag
hölls av Martin Gibala från McMaster
university, Kanada, som diskuterade olika
nutritionsstrategier för att optimera effekten av högintensiv intervallträning. Intervallträning är vanligt förekommande
inom de flesta idrotter. Gibala hade valt
att lägga fokus på lagidrotter som fotboll,
då just intervallträning är mycket viktigt
och vanligt förekommande inslag eftersom matchsituationen inom de flesta lag/
bollsporter utgörs av intermittent arbete.
Föredraget belyste olika strategier gällande kolhydratsintag, men även supplementering av bikarbonat och beta-alanin
som genom sin buffrande effekt visat sig
leda till förbättrad prestationsförmåga vid
högintensivt arbete. Ytterligare information om kolhydratsintag under träning/
tävling pratade Asker Jeukendrup, dagens
andra föredragshållare om. Det har sedan
länge varit känt att kolhydratsintag under
långvarig aktivitet (>2 timmar) kan förbättra prestationen. Tidigare har man rekommenderat idrottare att konsumera 6070 gram kolhydrat/timme, då försök visat
att glukosttransportören SGL1 i tunntarmen inte har kapacitet att transportera
högre mängder än så under arbete. Senare
studier har dock visat att om man tillsätter
en viss mängd fruktos till englukoslösning
(en mix motsvarande proportionen 2:1
glukos-fruktos) så aktiveras även GLUT5
transportörer i tarmen vilket lett till en
total ökning av kolhydratsoxidationen i
skelettmuskeln med hela 75% mer än vad
man tidigare trott varit möjligt.
Efter lunch inledde Louise Burke från
Australian institute of sport med att prata
om bikarbonatsupplementering vid högintensivt arbete. Trots en ständigt ökande mängd ergogena kosttillskott på den
kommersiella markanden är det i huvudsak endast fyra preparat (kreatin, koffein,
beta-alanin samt bikarbonat) där den prestationshöjande effekten är väl undersökt
och vetenskapligt dokumenterad. Burkes
föredrag handlade till stor del om optimala doser av bikarbonat samt tillvägagångssätt för att minimera de vanligt förekom-
mande negativa effekterna (framför allt
diarré och kräkningar) av oralt bikarbonatsintag.
Efter Burke avhandlade Luc Van
Loon från Maastricht university det
bland elit och motionärer ständigt omtvistade ämnet protein och återhämtning.
I motsats till vad många kommersiella
kosttillskottsproducenter vill påskina visade van Loon att det troligen inte behövs
några större mängder protein direkt efter träning för att optimera proteinsyntesen: mängder över 20-25 gram är troligen
att elda för kråkorna. Även betydelsen av
samtida intag/mängder av kolhydrater
samt proteinkvalitet för att optimera träningsadaptioner och muskelproteinsyntes
via kostintag direkt efter ett träningspass
avhandlades.
Konferensens siste talare var Michael
Gleeson från Loughborough University i
Storbritannien. Gleesons föredrag handlade om nutritionella strategier för att bibehålla/förbättra immunförsvaret bland
personer med hög träningsfrekvens/intensitet. Centralt i denna diskussion var
betydelsen av energibalans, men även kolhydrat och till viss del protein intaget.
Däremot visade Gleeson att den vetenskapliga evidensen för positiva effekter på
immunförsvarsfunktioner via supplementering av antioxidanter eller växtextrakt
som exemplevis enchinacea, ginseng eller
curcumin är svag. Däremot finns det stöd
för att ett kolhydratsintag motsvarande
30-60g/timme under aktivitet dämpar
ökningen av stresshormoner och cytokiner vilka potentiellt skulle kunna påverka
immunförsvaret negativt. Data angående
huruvida regelbundet kolhydratsintag under träning de facto minskar infektionsriken bland idrottare saknas dock.
Sammanfattningsvis tycker jag att
konferensen var mycket bra både avseende arrangemang och innehåll. Förutom
nya teoretiska kunskaper var erfarenhetsutbytet med andra dietister/nutritionister
som jobbar med elitaktiva idrottare runt
om i världen mycket värdefullt för min
del. Så igen, ett stort tack till DRF som
genom den ekonomiska uppbackningen
via idrottsnutritionsstipendiet möjliggjorde mitt deltagande.
DietistAktuellt
oktober 2012
No 5
vol.XXI
39
DRF informerar
Kassör
Veronica Eriksson
Stockholm
[email protected]
Ledamot
Maggie Page Rodebjer
Vaxholm
[email protected]
Ordförande
Elisabet Rothenberg
Göteborg
[email protected]
Ledamot
Sophie Rodebjer
Enköping
[email protected]
Vice ordförande
Åsa Ottoson
Göteborg
[email protected]
Studeranderepresentant
Karin Runeson
[email protected]
Sekreterare
Evelina Dahl
[email protected]
Dietisternas Riksförbunds Kongress 2013
med efterföljande Användarkonferens
Boka in i din kalender redan nu!
Kongressen 18 -19 mars och den kostnadsfria Användarkonferensen
20 mars (NCP/IDNT) äger rum på Burgårdens Konferenscenter i
Göteborg.
Preliminärt program och övrig information kommer läggas ut på
www.drf.nu under hösten och uppdateras löpande.
Anmälan
Anmälan till Kongressen och Användarkonferensen kan göras från och
med september 2012 på www.confacta.eu/drf2013
Obs! Det är lägre kongressavgift om du anmäler dig före 19 november 2012.Vid frågor gällande anmälan, kontakta Margareta Arnlund,
Confacta Möteskompetens AB, [email protected]
Övriga frågor gällande DRFs Kongress, kontakta Evelina Dahl, [email protected]
Välkommen och väl mött på DRFs Kongress 2013 i Göteborg! Önskar DRFs styrelse
Till DRF:s medlemmar
Dietister inom onkologi (DIO) tog beslut på årsmötet 2012 att
ombilda referensgruppen inom onkologi till sektionen för onkologi.
På årsmötet i mars 2012 gjorde vi en tidsplan för hur ombildning
ska ske. Vi anser att ombildning till sektion möjliggör att fler specifika
områden inom onkologisk nutrition kan utvecklas. Det kan tex ske
genom att arbetsgrupper bildas som arbetar med specifika frågeställningar.
DIO kommer att upplösas och en ny styrelse för sektionen för onkologi kommer att utses. För att detta ska ske i en demokratisk anda är
första steget att nominera och välja en valberedning. Vi önskar därför
få förslag på lämpliga personer till en valberedning. Du kan nominera
någon du känner eller dig själv. Du får nominera flera personer, kravet
är att personerna är medlemmar i DRF. Denna uppmaning skickas ut
via nyhetsbrev, DietistAktuellt och DIO:s nätverk för att nå alla DRF:s
medlemmar.
För att utse valberedningen kommer en röstning av nominerade
personer att ske under våren-13 via en enkät från Naturvetarna. De
tre personer som erhållit flest röster bildar valberedning. Dess arbete
blir att föreslå DRF anslutna personer till en styrelse via en öppen
demokratisk process. Förslaget presenteras för DRF:s styrelse för godkännande. Valberedningen presenterar därefter ett förslag på styrelse
i samband med DIO:s utbildningsdag i Stockholm i april/maj-13.
Detta för att val av styrelsen skall kunna ske på plats. Har du förslag på
personer som är lämpliga att ingå i valberedningen mailar du dessa
namn till Ulla Kronqvist([email protected]) senast den sista februari
2013. Ange namn, arbetsplats och gärna e-postadress på den person
du nominerar.
DIO åtar sig att ta fram ett förslag på stadgar till den nybildade
sektionen för onkologi. Stadgeförslaget kommer att utgå från gällande riktlinjer för referensgrupper och sektioner. Dessa stadgar skall
överensstämma med DRF:s stadgar med avseende på styrelsens
storlek det vill säga 1 ordförande och 4-6 ledamöter. Förslag på stadgar skickas till DRF:s styrelse för godkännande. De av DRF:s styrelse
godkända stadgarna läggs fram vid ovannämnda möte i april/maj
där stadgarna ska godkännas och styrelse för den nya ”Sektionen för
Onkologi” ska väljas. DIO tar fram en dagordning för april/maj mötet
och ansvarar för valet.
I enlighet med stadgarna för DRF:s referensgrupper upplöses därefter
DIO av DRF:s styrelse.
Dietister inom onkologi
Lilian Morén, Ylva Orrevall, Ulla Kronqvist, Ella Veidemann,
Anna Agdestein, Anna Pettersson
Sandra Ottosson, Jenny Mc Greevy
40
vol. XXI
No 5
oktober 2012
DietistAktuellt
Var med som utställare!
Dietisternas Riksförbunds Kongress 2013
med efterföljande Användarkonferens
Boka in i din kalender redan nu!
Kongressen 18 -19 mars och Användarkonferensen 20 mars äger rum
på Burgårdens Konferenscenter i Göteborg.
Anmälan för utställare
Anmälan till Kongressen och Användarkonferensen kan göras från och
med september 2012 på www.confacta.eu/utstallaredrf2013
Vid frågor gällande anmälan, kontakta Margareta Arnlund, Confacta
Möteskompetens AB, [email protected]
Övriga frågor gällande DRFs Kongress och Användarkonferens, kontakta Evelina Dahl, [email protected]
Tack för DRF:s studerandestipendium!
De medel jag fick användes till att bekosta resor till
och från den verksamhetsförlagda utbildningen jag
har haft under sex veckor på Dietistmottagningen
på Länsjukhuset Ryhov, Jönköping. Min huvudhandledare var Kerstin Ramfelt men jag har också haft
stor hjälp och glädje av Anna Kempe, Madelene
Johansson, Emma Davachi, Anna Neymark Wolgast,
Elisabeth Allheim, Katharina Danielsson och Helene
Park Petersson.
Under praktiken har jag haft ungefär 20 egna patientsamtal med diagnoser
som hyperlipidemi, övervikt, undervikt, diabetes, celiaki, laktosintolerans,
fruktos- och sorbitolintolerans. Jag har dessutom informerat föräldrar på en
förskola om bra mat för barn och tillsatser, haft en föreläsning för postpoliosjuka samt lett en butiksvandring för en grupp överviktiga. Vid ett par
tillfällen har jag haft möjlighet att auskultera andra professioner och har
bland annat varit med vid gastroskopi, dialysstart samt logopedsamtal med
strokepatienter.
Praktiken har varit fantastiskt lärorik och hjälpt mig att utvecklas i min framtida roll som dietist. Jag har fått öva på att möta och samtala med patienter
i olika åldrar och med olika bakgrund, att praktiskt använda all den kunskap
jag fått under utbildningen samt att samarbeta både med blivande dietistkollegor och andra yrkesgrupper. Så återigen, tack för stipendiet och för ett
otroligt bra bemötande på Dietistmottagningen, Ryhov.
Linnéa Adolfsson, nyutexaminerad dietist, Eksjö
POSTTIDNING B
Returadress:
Dietistaktuellt
Box 48
267 21 BJUV