Sammendrag av artikler i Barn nr. 4 2012
Thinking relationally: Disability, families and cultural-historical activity theory
Jóna G. Ingólfsdóttir, Rannveig Traustadóttir, Snæfrídur Thóra Egilson and
Dan Goodley
Abstract
It is commonly expressed by parents of disabled children within the Nordic region that there
is a mismatch between the official aim s of the welfare state and the services provided. In an
attempt to explore ways to improve welfare services for disabled children and their families
this article proposes three social-relational approaches to disability, family, and service
systems which combined may create a basis for new and dynamic ways of working with
families. The first approach is a relational understanding of disability, the second a familycentred theory characterized by partnerships with parents, and the third a cultural-historical
activity theory emphasizing inter-organizational learning as a method to develop services.
Developing ways to fulfil the welfare states’ promise of equality and human rights for all is
particularly relevant now when all the Nordic countries are currently striving to meet the
demands of the new UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities.
Stöd och belastning – föräldrars erfarenheter av personlig assistans till barn med autism
och utvecklingsstörning
Ingrid Olsson, Katarina Flygare och Lise Roll-Pettersson
Sammanfattning
Denna artikel beskriver en kvalitativ intervjustudie av föräldrars erfarenheter av stödinsatsen
personlig assistans till barn. Deltagare är åtta föräldrar till sex barn med autism och/eller
utvecklingsstörning i Sverige. Intervjuerna analyserades med tolkande fenomenologisk
analys. Resultatet visar att föräldrar ser personlig assistans som viktig men också som
förknippad med problem. Organisationen av personlig assistans är inte anpassad för den
enskilda familjens förutsättningar, personliga assistenter uppfattas som okunniga och barnen
har lite inflytande. Med hjälp av Bronfenbrenners (1979) ekologiska modell visas hur
personlig assistans kan anpassas bättre til familjer. Studien tyder också på att det behövs ett
större kunskapsutbyte mellan yrkesverksamma och familjer samt en ökad förståelse för
förälderns ofta komplexa roll som assistent, expert, målsättare och genomdrivare.
”Jag är inte diktator – jag är också mamma”. Om föräldrastöd och föräldraansvar kring
barns fetma och övervikt
Helena Bergström och Petra Roll Bennet
Sammanfattning
I Sverige liksom i många andra länder har barns övervikt och fetma ökat. Ett sätt att motverka
denna problematik är stöd riktat till föräldrar. Föräldrar anses ha en central betydelse för barns
matvanor och fysiska aktivitet och stöd och råd till föräldrar poängterar gränssättning,
uppmuntran och att föräldern ska fungera som en förebild för barnet. Genom intervjuer med
föräldrar till barn med övervikt/fetma visar denna artikel hur föräldrar hanterar råd och
anvisningar i sitt dagliga liv. Det visar sig att föräldrarna står inför ett komplext dilemma som
innebär att de beaktar såväl fysisk som psykisk hälsa samt den vardagliga förhandlingen
mellan föräldrar och barn. Sett ur ett omsorgsetiskt perspektiv utmanas idén om en rationell
förälder som handlar i enlighet med kunskaper om vad som är en hälsosam livsstil.
Föräldraskap innebär mycket mer än att kontrollera barnets vikt och sätta gränser.
Hvor bevæger idegrundlaget i det nordiske familiearbejde sig hen? En kritisk
diskursanalyse af forældreprogrammet ”De Utrolige År”
Karin Pharès
Sammendrag
I seks år har den danske regering støttet implementeringen og udbredelsen af en ganske særlig
måde at strukturere det kommunale familiearbejde på. Denne politiske og økonomiske støtte
retter sig mod 18 såkaldte ”familieprogrammer” og opfattes i nærværende artikel som et
forsøg på at styre familiearbejdet i en bestemt retning. Artiklen bygger på en kritisk
diskursanalyse og søger at belyse betydningen af de politiske styringstiltag, som de kommer
til udtryk i ét af de 18 programmer (”De Utrolige År”). Analysen belyser, hvordan ”De
Utrolige År” (re-)producerer to divergerende diskurser. Den ene, og mest dominerende,
diskurs objektgør og kategoriserer børn i passive og heteronome positioner, ligesom den
positionerer voksne som ansvarlige for at modellere og regulere børn. Den anden af de to
overordnede diskurser er mindre udtalt og den indsætter børn og voksne i en symmetrisk
relation, der kategoriserer dem som ligeværdige subjekter med agens, kompetencer og
talenter. Endvidere diskuterer artiklen risikoen for, at det politiske styringsrationale og de
manual- og evidensbaserede programmer mistænkeliggør de professionelles kompetence til at
strukturere det faglige felt, hvilket kan medføre, at den praktiske erfaringsbaserede viden
undermineres og udgrænses til fordel for programmernes paradigmatiske idegrundlag.
Kurs som trening i selvstyringen av foreldre med barn i fosterhjem
Bjørn Øystein Angel
Sammendrag
I nasjonal eller internasjonal sammenheng foreligger det ikke forskningsbasert kunnskap om
foreldreveiledningsprogrammer rettet mot foreldre som har sine barn i fosterhjem. Artikkelen
tar utgangspunkt i et slikt kurs. Den viser hvordan kurset framstår som en ledelsesteknologi
hvor foreldrenes selvforhold iscenesettes som et sentralt styringsobjekt. Artikkelen viser
hvordan kurset muliggjør bestemte former for selvledelse. Michel Foucaults begrep
selvteknologi og perspektiver om makt anvendes som teoretisk utgangspunkt for å drøfte
foreldrenes opplevelser.
När föräldrarna inte räcker till – anlitade och lämpliga fosterhem under 1900-talet
Ann-Sofie Bergman
Sammanfattning
I alla tider och i alla samhällen har det funnits barn som av olika skäl inte har kunnat växa upp
hos sina biologiska föräldrar. Lösningarna på problemen har varierat, i Sverige har det
vanligaste varit att dessa barn placerats i fosterhem. När lagen om samhällets barnavård
trädde i kraft år 1926 blev det obligatoriskt för alla kommuner att inrätta en barnavårdsnämnd.
Dessa nämnder ansvarade för placeringar av barn och för kontroll av fosterhem.
Fosterföräldrarna skulle vara lämpliga. Denna artikel handlar om vilka som anlitades som
fosterföräldrar under 1900-talet. Studien bygger på textanalyser av fosterbarnsvårdens praktik.
Studien visar att barnavårdsnämnden hade ambitionen att placera barn i familjekonstellationer
som bedömdes vara ”normala” och ”naturliga”, för att bidra till normalisering.
Fosterföräldrarna skulle helst vara gifta par. De skulle varken vara för gamla eller för unga. I
mitten av seklet var fosterföräldrar ur mellanskiktet överrepresenterade. Under 1970-talet var
det ett skifte i vilka som anlitades. Det blev exempelvis mindre vanligt med placering hos
släktingar. Det ställdes nya krav på fosterföräldrarnas lämplighet. Tidigare erfarenhet av barn
ansågs nu önskvärt. Vissa fosterföräldrar kunde benämnas som en typ av experter, deras hem
kunde beskrivas i termer av behandlingshem.
Home-school relationships and cooperation between parents and supervisory teachers
Kristín Jónsdóttir and Amalía Björnsdóttir
Abstract
Supervisory teachers are responsible for the home-school relationship in compulsory schools
in Iceland. According to this study on parental involvement in compulsory schools, the
practices in the relationship are systematic and regular, and quite similar to those in Denmark
and Norway. Data was gathered using two online surveys, one for professional staff in 20
compulsory schools and another for parents of children in those same schools. Ninety percent
of parents find communication with supervisory teachers to be easy. The ease of
communication is related to overall satisfaction with the experience of school, which
demonstrates the importance of the supervisory teachers’ role. Cooperating with parents is
more difficult for the supervisory teachers. Two-thirds of them said that they spend 2–4 hours
per week cooperating with parents, and a major part of the cooperation is concerning
individual students. The results show no difference in parental satisfaction with the
cooperation in relation to the age of the child, but teachers use more time on cooperation
about learning for the older students, which can indicate greater emphasis on learning and
achievement. It should be considered to encourage teachers to spend more time on
cooperating with the whole parent group, to increase direct contact with all parents and to be
aware that parents can be vulnerable due to their child’s special needs. In practice, parent
participation and involvement must be encouraged in many different ways if the aim is a joint
responsibility of student welfare and education.
Working together: a study on co-produced parenting support services in a Swedish
municipality
Saeid Abbasian and Anna Sarkadi
Abstract
This article describes an evaluation of co-producing parenting support services in a rural
municipality in Sweden. The evaluation looked at the implementation process of a series of
positive activities for children and their parents, data from the participating parents and the
economy of the project. Methods included interviews, questionnaires, observations and a
review of protocols, e-mails, and web pages. Both qualitative and quantitative analytical
methods were used. We identified two essential components for successful co-production: 1)
The balance between the two actors (public and voluntary sector) in terms of interests,
commitment and experienced positive impacts and 2) That both actors remain within their
core competencies. Parents were satisfied with the number and quality of the activities and
reported improvement in their relationship with their child. Costs for the six sessions provided
during the project were 1897 SEK/participant for the orienteering club and 2635
SEK/participant for the riding club.