Torun Zachrisson
Borgen på Birka är ett påtagligt inslag i det landskap som möter oss på Björkö. Den
är ett av de mäktigaste byggnadsverken från det vikingatida Skandinavien och den hittills enda utgrävda fornborg som daterats till vikingatid i Mälardalen. Själva borgen är därför i sig ett udda inslag och har av Lena Holmquist beskrivits som den förenande länken mellan förhistorisk fornborg och medeltida befästning. Rimbert skriver i Boken om Ansgar att befolkningen i Birka tog sin tillflykt ad civitatem .
Men som latinisten och översättaren Eva Odelman kommenterar så kan ”civitatis beteckna ett område med kyrkorättslig immunitet, över vilket en biskop har särskild jurisdiktion, eller också själva biskopssätet”. Min tanke är att Gautberts kyrka byggd på 830-talet är identiskt med Borg. I så fall skulle denna kyrka med samtida anlagd och omgivande befästningsvall vara placerad högt i landskapet ovanför den lägre liggande täta bebyggelsen av stadskaraktär. Ordalydelsen civitatem et vicum hos
Rimbert, kan syfta på denna topografiska liksom funktionella skillnad. Det skulle innebära att staden till sin struktur liknar en rad kontinentala, samtida städer, där det finns ett högre domkyrkoberg med en angränsande och lägre placerad
”marknadsstad”. Monika Porsche ger i sin grundliga genomgång av tidiga befästningar i medeltida tyska städer (2000) en rad fruktbara paralleller från Birkatid.
Borg skulle storleksmässigt motsvara den domburg som finns exempelvis i Minden.
Jag kommer att diskutera det arkeologiska materialet från äldre Birkatid i Borg,
Borgvallen och Garnisonen som jag menar öppnar för en sådan möjlighet.
Mathias Bäck
Resultaten från de amatörarkeologiska undersökningar som UV Mitt och Enheten för publik verksamhet vid Riksantikvarieämbetet genomförde på Björkö åren 2005-
2007, har så högt informationsvärde för birkaforskningen att det finns anledning att arbeta vidare med frågeställningar som de undersökta fyndmaterialet och bebyggelselämningarna genererade (se Bäck 2009, 2010a, 2010b, Bäck et.al 2011).
Forskningspotentialen med utgångspunkt i detta material är flerfaldig.
Det finns ett klart incitament att aktivera forskningen kring den södra sidan av ön.
En sådan aspekt torde involvera marinarkeologiska insatser i Kassviken.
Det skulle också vara möjligt att vintertid göra geofysiska undersökningar
över utvalda delar av Kassviken och strandbrinken (detta förutsatt att markägarna samtycker).

Riktade undersökningar på land är också tänkbara (fortfarande förutsatt att markägaren samtycker).
Bebyggelselämningarna fån undersökningarna vid Grindsbacka gravfält år
2007 väcker frågor om bebyggelsen karaktär utanför staden.
Med detta följer en fördjupad diskussion om försörjning av staden men även om social differentiering.
En sista men mycket viktig aspekt utgår från den troligen Orientaliska och
Sydosteuropeiska keramik som påträffades vid undersökningarna i Björkö by
2005-2006. Detta material motsvara en anmärkningsvärt stor andel av dessa godstyper som över huvud taget hittas i mellersta Sverige.
Frågan är också hur de undersökta lämningarna relaterar kontextuellt till gravfälten Grindsbacka och Kärrbacka.
Dessa förslag utesluter inte utan snarare kräver konstant relatering till lämningarna från de andra elementen som hittills utgjort Birka, d.v.s. Staden, Borgen och
Nekropolerna.
Bäck, M. 2009 . Vikingatida bebyggelse funnen utanför Birkas stadsvall. Fornvännen 2009:4 s. 262-
273.
Bäck, M. 2010a . Echoes from a Distant Shore – Aspects on the earliest Towns in Central
Scandinavia. In; Opll, F. & Sonnlechner, C. (Hg.) Europäische Städte im Mittelalter . Forschungen und Beiträge zur Wiener Stadtgeschichte 52, s. 119-130. Innsbruck 2010.
Bäck, M. 2010b . Birka och den transkontinentala kommunikationen – om främmande föremål, etnicitet och sammanhang. Situne Dei 2010, s. 183-195.
Bäck, M.,Grenler, H., Hinterleitner, A., Nordström, A., Ramström, A, Trinks, I. & Östlund, S.
2011.
Mellan byn och staden – Birkas och Björkös bebyggelse ur nya synvinklar. Amatörarkeologiska undersökningar 2005-2007. Uppland, Adelsö socken, Björkö, RAÄ 171. Riksantikvarieämbetet,
Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, rapport 2010:40.
Ingrid Gustin
Inom svensk arkeologi har man förvånansvärt sällan diskuterat de vikingatida förbindelserna mellan Mälardalsområdet och det sydvästfinska fastlandet. Detta projekt har därför syftat till att diskutera förekomsten av kontakter områdena emellan. I projektet har Birkagravar innehållande dräktdetaljer och keramik från det finska fastlandet, dvs föremålsgrupper som anses kunna uttrycka kulturell identitet, kartlagts och analyserats. Undersökningen visar att ca 4% av alla gravar i Birka innehåller föremål från detta område. Vilka var då de gravlagda personerna och vad går det att utläsa om deras kulturella identitet?
Föremål från det finska fastlandet förekommer i såväl mans- som kvinnogravar.
Några av gravarna tillhör de ”rikaste” av Birkas gravar. Föremålen från det finska

området uppträder i kombination med föremål från andra områden. I studien analyserades övriga dräktdetaljer för ett antal gravar. Analysen visade på en heterogenitet när det gäller proveniens. Dräktdetaljerna kom ifrån såväl skandinaviskt som östligt belägna områden. Detta kan tolkas som att de gravlagda personerna rört sig mellan flera samhällen och deras identitet har varit kopplad till flera platser.
Blandningen av skandinaviskt och utifrån kommande föremål i Birkas gravar visar på den mångkultur som fanns på platsen samt att den lokala kulturen kunde ingå i ett samspel med främmande uttryck. Individerna med de blandade föremålsuppsättningarna var troligen personer med många långväga kontakter. Deras kulturella identitet tycks ha varit konstruerad i förhållande flera grupper eller platser.
En del av dessa tycks ha funnits på det finska fastlandet.
Neil Price
In October 2011 I will begin a three-year full-time research sabbatical funded by the Leverhulme Trust in the UK, conducting a personal research project entitled
Vikings Remembered: Funerary Drama and the Origins of Norse Mythology . As has long been known, the burials of the period fall into a number of broad but meaningful categories such as cremations under mounds, ship and boat graves, inhumations, chamber graves and so on. However, within these general patterns, the precise detail of each burial is often individual and unique. What can explain this massive diversity played out within a relatively limited repertoire of monumental forms? The central idea that my research is designed to test involves the possibility that these funerals may have involved the dramatic enactment of mortuary narratives.
The project will involve a number of detailed case studies, exploring the composition of individual graves and clusters of burials from a variety of contexts, environments, localities, scales and dates across the Viking diaspora. The connection to Birka comes with one of the longer chapters of case studies, titled as for my talk at this meeting. This will focus on the Birka chamber graves, reviewing the full corpus, examining their dispositions and also reconstructing them visually with the artist Þórhallur Þráinsson with whom I have worked before. The project includes funding for more than 40 such reconstructions and the possibilities for interpretation that they offer are a major component of the research.

Anders Biwall, Immo Trinks & Wolfgang Neubauer
The Viking age archaeological site Birka near Stockholm and the Iron Age settlement Uppåkra in Scania form two of Sweden's most prominent proto-urban Iron
Age and Viking Age settlements and trading places located in two different landscape types.
While the UNESCO world cultural heritage site Birka is located on two islands in
Lake Mälaren, which was subject to considerable landscape transformations due to coastline changes related to the postglacial uplift (ca. 6m since 800 AD), the prehistoric settlement Uppåkra is located in the wide open agriculturally used
Scanian landscape. So far only small scale archaeological investigations have been conducted at either site. Both sites comprise areas for settlement, workshops, tracks, communication ways and grave fields. Today only very few traces of these sites are visible above the ground surface. The mapping of Birka/Hovgården and Uppåkra and the surrounding areas using remote sensing and high-resolution georadar and magnetometer prospection is ideally suited to demonstrate an holistic, landscape archaeological approach for this type of northern European sites, as well as to generate considerable new knowledge about these sites.
We present plans for a new landscape archaeological prospection case study at Birka that starting in May 2011 will be conducted by UV in collaboration with the Ludwig
Boltzmann Institute for Archaeological Prospection and Virtual Archaeology and the
Swedish National Heritage Board.
Sebastian Wärmländer, Linda Wåhlander, Michael Neiss, Sabrina Sholts
Vikingatida tillverkning av metalltråd för användning i smycken – bland annat för filigranarbeten – har tidigare undersökts av bland andra Duszko (1985) och Eilbracht
(1999). Duszko och Eilbracht behandlar dock inte föremålskategorin pärlhängen, trots att ornamenterad metalltråd är en central komponent i dessa smycken. Ett pärlhänge består i korthet av en pärla uppträdd på en metalltråd – vanligtvis av silver
– som knutits ihop så att en fristående ögla har bildats. Pärlhängena återfinns oftast bland andra pärlor på ett halsband, även om de ibland har hängts på ett band mellan två spännbucklor. Metalltråden har i de flesta fall en tvärrandig (strierad) ytstruktur som påminner om den mönstrade tråd som använts i filigranarbeten. Tråden i pärlhängena är emellertid grövre än filigrantråd och har inte enbart en dekorativ funktion utan utgör även fästanordningen för pärlhängena. I den här studien undersöker vi hur silvertråden i ett antal pärlhängen från Birka har tillverkats och

formgivits. En central fråga är om det strierade ytmönstret är ett resultat av den teknik med vilken tråden tillverkats, eller om det är ett mönster som senare påförts tråden. Duszko har visat att större delen av metalltråden i Birkas filigranarbeten är tillverkad genom dragning, varefter den har getts ett tvärrandigt pärlliknande mönster genom en för ändamålet avsedd handhållen fil, eller genom att pressas i ett så kallat
”organarium”. Enstaka filigrantrådar från Birka har dock funnits vara tillverkade genom blockvridning och lanvridning, vilket ger tråden en naturlig spiralformad ytstruktur. Det är därför tänkbart att sådana tekniker användes för att tillverka pärlhängenas silvertrådar. Genom att undersöka metalltrådarna i Birkas pärlhängen – framför allt genom högupplöst svepelektronmikroskopi – hoppas vi kunna klargöra hur tillverkningen av dessa trådar förhåller sig till filigrantekniken: är det i stort sett samma tillverkningsprinciper som används, eller har pärlhängenas strierade metalltrådar en helt egen tillverkningstradition?
Duczko, Wladyslaw 1985. Birka: Untersuchungen und Studien. 5, The filigree and granulation work of the Viking period: an analysis of the material from Björkö. Stockholm : Almqvist & Wiksell international.
Eilbracht, Heidemarie 1999. Filigran- und Granulationskunst im wikingischen
Norden: Untersuchungen zum Transfer frühmittelalterlicher Gold- und Silberschmiedetechniken zwischen dem Kontinent und Nordeuropa. Zeitschrift für Archäologie des Mittelalters. Beiheft, 11.
Michael Neiß
Denna kvinnograv påträffades redan 1972 men har ändå förblivit förhållandevis okänd. Projektgruppens nyundersökning av materialet har resulterat i några spännande ledtrådar. Å ena sidan tycks kvinnan tillhöra samma högreståndsmiljö som kammargrav-folket i Birka. Å andra sidan skvallrar ingående analyser av föremålen och båtgravens omgivning om en gravläggning långt efter Birka.
Dessutom förefaller gravgodset understundom som ett hopplock från kringliggande gravar. Försökte gravläggarna alltså att återskapa en ”förlorad värld”? Eller kommer en nybearbetning av Birkas artefaktmaterial leda till helt nya insikter?
Projektledare & -partner: Sten Tesch, Annika Larsson & Gunilla Larsson
Vid en nybearbetning av artefaktmaterial erbjuder det sig att integrera kostnadseffektiv och lätthanterlig 3D-teknologi. Inom ramen för denna pilotstudie laserskannades vikingatida dräktsmycken från Ryssland, Birka och övriga Sverige, i syfte att kartlägga teknologins möjligheter och begränsningar vid föremålsstudier.
Studien bekräftar att den nyaste 3D-teknologin erbjuder effektiva analysverktyg – exempelvis när det gäller att identifiera vikingatida verkstadstraditioner och att kartlägga den typologiska utvecklingen hos en viss föremålstyp.
Projektpartner: Sebastian Wärmländer & Sabrina Bannister Sholts

Gunilla Larsson
Birkas lämningar efter båtar berättar inte bara om sjöfart, utan även liksom i många andra sammanhang även om religiösa föreställningar och om samhället. Av särskilt intresse är Birkas begravda båtar, som dokumenterats av både Stolpe och Arbman.
De utgör inte vanliga båtgravar. Deras belägenhet i stadsvallen relaterar till skeppets roll som symbol och som uttryck för en liminal zon. Skeppet förekommer i gränsområdet mellan land och vatten och har därför tidigt kommit att utgöra en liminal symbol i ett vidare sammanhang. De förekommer i värdeladdade gränszoner, inte bara vid hamnar, utan för järnåldersmänniskan även i området mellan människor och gudar, som symbol för viktiga fruktbarhetsgudomligheter, liksom i gränsområdet mellan de levande och de döda, där båten för de avlidna till dödsriket. Inom tidigmedeltida jurisdiktion finns en förhöjd frid, vilken är knuten till både handelsskepp och krigsskepp. Detta kan ha medfört att skeppssymbolen kommit till användning i gränsområdet mellan olika jurisdiktionsområden på land. Sannolikt är det i detta ljus som man får se förekomsten av nergrävda båtar i stadsvallen vid
Birka. Skeppet kan, liksom skölden på stäven i hamnen, i sig ha symboliserat den förhöjda frid som även gällde ombord på skeppen. Birka var ett område där enligt
Vita Ansgarii en särskild lag gällde, stadens eller kanske Bjärköarättens, med ett eget ting som var underställt den omgivande landsbygdens ting.
Björn Ambrosiani
Bearbetningen av resultaten från undersökningarna i Svarta jorden 1990-1995 pågår fortfarande. Ett omfattande och genomgripande arbete har lagts ned på en revidering av det stratigrafiska materialet och upprättande av en ny kronologisk översikt av materialet. Ca 2/3 motsvarande fas B1-B5 är slutförd så att manuskript finns för
översättning, slutredigering och tryckning.
Revideringen har inneburit en genomgång av alla aktuella S-enheter för att få fram så horisontella plan som möjligt inom bronsgjutarverkstaden. Resultatet är ca 20 delnivåer, som ger ett intervall av i genomsnitt 3,5 – 4 år per delnivå under perioden
790-860 e. Kr. Jag kommer att redovisa arbetsgången i denna revidering vid mötet.
Det fortsatta arbetet kommer dels att fullfölja den stratigrafiska analysen upp till den nutida marknivån, dels att närmare bearbeta gjuterimaterialet i förhållande den nya stratigrafiska förståelsen. Härigenom kommer en tillverkningskronologi att kunna sammanställas för de bronser vi normalt brukar räkna till den första hälften av 800talet. Verkstaden har producerat så gott som alla de föremålstyper, som är kända från denna tid, och några till.

Immo Trinks & Wolfgang Neubauer
The in 2005 within the archaeological excavation department (UV) of the Swedish
National Heritage Board established geophysical archaeological prospection unit has in 2006 conducted first high resolution test measurements using single channel georadar (500 MHz) and Fluxgate magnetometer measurements. Over the course of three days a test survey site covering 5,000 square metres in the central Black Earth area of Birka was mapped with dense georadar measurements, revealing detailed traces of an older town rampart including gate, stone constructions, numerous Viking age houses, track ways, graves and property boundaries. Magnetometer measurements conducted over the assumed course of the outer town wall in the meadow east of the hill fort and south of the Black Earth area have revealed stone foundations of the former outer rampart, confirming that it actually had extended all the way to the hill fort.
In 2008 the novel full-resolution multichannel MALÅ Imaging Radar Array (MIRA) has been tested in the Black Earth area of Birka by UV in collaboration with the system manufacturer MALÅ Geoscience. The 16 channel 400 MHz antenna array using automated positioning systems was used to cover an area of three hectares in unprecedented resolution, revealing unknown Viking age buildings, confirming the
2006 test measurements and permitting the detection of individual postholes of only
25 cm diameter.
Lena Holmquist
En redogörelse för erfarenheterna av att planera och genomföra en forskningsgrävning i en mycket publik miljö med alla de särskilda förutsättningar som det innebär. Hur kvalitetssäkrar man en vetenskaplig undersökning när det är så många olika faktorer som är inblandade?

Pernilla Flyg, Jim Hansson, Jens Lindström & Andréas Olsson
Det skyddade hamnläget och de omgivande farlederna var av central betydelse och en viktig förutsättning när Birka etableras på 700-talet e. Kr. Kunskapsläget om
Birkas ”sjösida” är emellertid bristfälligt. Hur var hamnverksamheten organiserad?
Fanns det en eller flera hamnar och vilka verksamheter bedrevs i så fall i de olika hamnarna? Var de olika hamnarna kanske till och med ämnade för olika användare och vilka likheter/skillnader finns det i jämförelse med andra vikingatida städer i
östersjöområdet? I Hedeby vet vi t.ex. att hamnområdet utgjorde en central del av staden och att det fungerade som stadens torg.
Med förhoppning om att besvara några av ovanstående frågor har Sjöhistoriska museet och Södertörns högskola bedrivit undersökningar i vattnen som omger
Björkö sedan 2003. Undersökningarna har till en början omfattat inventeringsdykningar och karteringar med olika typer av geofysiska instrument. Ett hundratal pålar har mätts in och dokumenterats och 2007 grävdes det första provschaktet i botten utanför Svarta jorden. 2010 grävdes det ytterligare provschakt både på land och ute i vattnet.
Undersökningarna har hittills visat på ett omfattande kulturlager utanför Svarta jorden med fantastiska bevaringsförhållanden. Hundratals välbevarade föremål av framförallt trä har påträffats, men även andra organiska material finns representerade som sällan eller aldrig påträffas vid utgrävningar på land. I kulturlagret har det även påträffats enstaka båtdelar som daterats till vikingatid. Utforskningarna av Birkas hamnområde har i stort sett bara börjat och behovet av ytterligare fältundersökningar, både över och under ytan, är stort. Klart är emellertid att konstruktionerna ute i
Birkas hamn har varit betydligt mer omfattande och komplexa än vad som tidigare varit känt.
Till sommaren 2011 planeras nya undersökningar av området utanför Svarta jorden.
Anna Kjellström
Projektet Människor i brytningstid omfattar en studie av obrända skelett från människor som begravts i Birka samt på samtida och tidigmedeltida gårdsgravfält runt om i Mälardalen. I fynd och kontext påminner gravarna mycket om varandra men någon större sammanställande och jämförande analys av de osteologiska materialen har hittills aldrig gjorts. Birkas olika gravfält kommer att undersökas var för sig och tillsammans. Det finns också en ambition att belysa relationen mellan de analyserade individerna och det tidiga Sigtuna.
Preliminära resultat påvisar stora skillnader i parametrar som styrs av stress under barndomen (exempelvis infektioner och näringsbrist) där framförallt barnen från
Birka tycks ha varit speciellt utsatta. I de fortsatta undersökningarna kommer det att framgå om denna skillnad är signifikant, samt om andra hälsoparametrar stärker dessa resultat. De bioarkeologiska undersökningarna inkluderar även isotopanalyser

vilka kommer att relateras till frågor kring kosthållning, genus och etnicitet. Det praktiska analysarbetet som slutförs under våren har försvårats av olika tafonomiska, kontextuella och antikvariska faktorer. Dessa kommer att också lyftas fram och redogöras för i och med projektet slutförande. Projektet har pågått sedan maj 2009 och resultaten kommer att publiceras under 2012-2013.
Annika Larsson a) Som uppföljning till avhandlingen Klädd krigare. Skifte i skandinaviskt dräktskick kring år 1000 (2007) görs jämförelser mellan textila fynd från Birkas krigargravar och liknande gravar i närområdet, framför allt de opublicerade fynden från vikingatida båtgravar i Valsgärde. b) Särskilt fokus läggs på den vikingatida kvinnodräkten med spännbucklor, där jämförelser görs mellan Birkas fynd och båtgravarna från Tuna i Badelunda och
Turinge. Fyndet av en näst intill komplett kvinnodräkt med spännbucklor från ryska
Pskov (2006) ligger till grund för en radikal omtolkning av den förkristna kvinnodräkten som vi känner den från både Birkas gravar och avbildningar. Som textilingenjör/mönsterkonstruktör har jag unika möjligheter att förstå plaggens konstruktion.
Jag är också projektledare för ett VR-finansierat forskningsprojekt som gör omfattande tvärvetenskapliga undersökningar i syfte att studera inlandets vattenvägar
- utifrån hypotesen att transporter av och kontroll över viktiga råvaror, såsom järn och koppar, utgjort grunden för folklanden i Mälardalen. Birka var utpost i söder för folklandet Fjärdhundraland, och i en fallstudie studeras transportleden från Dalälven till Birka inom Fjärdhundralands gränser. I sommar genomförs en utgrävning av ett
”Birka i miniatyr”, beläget längs vattenleden och med verksamhet daterad till
Birkatid.
Elin Ahlin Sundman
Syftet med studien är att undersöka hur levnadsmiljön och livsstilen påverkar hälsan, närmare bestämt bihålornas hälsa, och hur olika grupper i samhället påverkas olika.
Projektet är en fristående fortsättning på Hälsa och levnadsvillkor i den medeltida staden , där bihålorna hos 274 individer från Sigtuna undersöktes. Det visade det sig att frekvensen av bihåleinflammation i Sigtuna var mycket hög jämfört med i andra medeltida urbana miljöer. För närvarande har inga motsvarande undersökningar gjorts på en befolkning från landsbygden i samma område, varför det är svårt att säga hur stor betydelse stadsmiljön har för resultatet. Materialet för denna undersökning utgörs av individer från vikingatida gårdsgravfält i mälardalen, samt från Birka. I
Sigtuna fanns signifikanta skillnader mellan olika grupper i frekvensen av bihåleinflammation. Dessa skillnader kommer att jämföras med det nya materialet,

för att se om de hör samman med den urbana miljön, eller om i den rurala miljön är likartat. God bevaring är en förutsättning för denna typ av undersökning, och i materialet ingår bara obrända individer. Hur det urvalet påverkar resultatet är en viktig fråga.
Lars Jørgensen
One of the major sites in Scandinavia is the Danish settlement complex at Lake Tissø in Western Zealand, dating to the 6 th
to the 11 th
century. The settlement is situated at a distance of six kilometres from the coast and extends for a stretch of 1,6 kilometres along the west bank. The total settlement area covers 50 hectares of which so far have been excavated c. 80,000 m
2
. Two manors have more or less been excavated totally, whereas only parts of the extensive area with pit houses and the market area with trade and craft activities have been investigated. More than 12,000 metal objects found in the top soil during metal detector surveys witness to activity all over the 50 hectares at least in periods. The Tissø-complex demonstrates a number of different societal functions: elite residence, cult centre, assembly site and market place. One important function was probably that the residence functioned as an assembly site for a greater number of farms in the area – perhaps as many as 200 or more. The extensive distribution of objects indicates that a large area was occupied during these periods (20-30 hectares), reflecting that many families were present at one and the same time. The market area was among others probably in function during the periods of assemblies.