:: persika
vanligt förekommande frågor och svar rörande djurrätt
v.1.oo
red: stefan burneski, subcodes@subcodes.com :: http://www.subcodes.com/forum
1
Förord
8
Djurrättsliga frågor
9
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
38.
39.
40.
Vad är artism och speciesism?
9
Jag är feminist eller anti-rasist, men förstår inte varför jag skulle syssla med djurrätt.
Finns där ett samband?
9
Att jämföra djurförtryck med rasism och kvinnoförtryck är en förolämpning
mot svarta och kvinnor.
10
Jag är artist. Jag tycker människor är viktigare än djur. Vad spelar det för roll?
10
Är inte djurrätt bara en annan sida av politisk korrekthet?
11
Säkert finns det mer angelägna praktiska problem än DR, som hemlöshet;
har ni inte bättre saker att göra?
11
Det är okej att favorisera den man känner mer för. Eftersom människor bryr sig mer
om andra människor än djur är det okej att favorisera människor på djurs bekostnad.
11
Djuret har redan dött. Varför inte äta det?
12
Det var inte jag som dödade djuret.
12
Djuren måste ändå dö av något.
12
Människor är intelligentare än djur.
12
Vi är genetiskt och biologiskt närmare andra människor än djur.
13
Människan är evolutionens höjdpunkt; ger det inte dem rätten att utnyttja djur som de vill?
13
Människan är högst upp i näringskedjan; har de inte därför rätt att döda och äta allt?
13
Är djur och människor lika mycket värda?
14
Vem ska räddas om huset brinner och man måste välja mellan ett djur och en människa?
15
Kött är gott. Djurförsök är intressanta. Päls är snyggt.
15
Är djurrättsaktivister abortmotståndare? Om möss har rättigheter
måste väl även foster ha det?
15
Djur är djur och människor är människor. Man hör ju på själva orden
att det handlar om två olika grupper, med olika rättigheter.
16
Varifrån kommer tanken om människans moraliska särställning,
idén att människor är mer värdefulla än djur?
16
Ni hävdar att djur och människor är jämlika. Det är absurt.
16
Djur och människor är väl inte jämlikar? Man ser ju att det är skillnad på människor och djur. 17
Okej, vissa människor överträffar inte vissa djur när det gäller intelligens och språkförmåga.
Men, vi bör behandla individer utifrån vad som är normalt för deras art, och därmed kan vi hävda
att intelligens är moraliskt relevant för hur mycket respekt vi bör visa någon och ändå inte ge
barn och förståndshandikappade samma låga moraliska status som djur.
17
Barn är potentiella intelligenta och ansvarstagande varelser. Det är därför vi inte kan jämställa
djur och barn och därför ska vi ge barn men inte djur samma rättigheter som vuxna. Det är i
själva potentialiteten som den moraliskt relevanta skillnaden ligger mellan barn och djur.
18
Varför talas det ofta om förståndshandikappade i djurrättssammanhang? Är de mindre värda?
Eller jämställer ni dem med hundar?
18
Vill djurrättare mörda foster och handikappade? Varför har ni handikapprörelsen mot er?
18
Det känns fel att visa djur lika mycket hänsyn.
23
Ingen har rätt i etiska och moraliska frågor. Du kan tycka en sak, jag en annan.
Ingen kan säga att den andre har fel.
23
Människovärdet hotas om vi uppvärderar djuren.
23
Bör djur och människor ges samma rättigheter?
24
Exakt vad är rättigheter?
24
Rättigheter förutsätter skyldigheter. Djuren har inga skyldigheter och
kan därför inte ha några rättigheter.
25
Visar inte den etiska kontraktsteorin att djur saknar rättigheter?
25
Är det okej att döda djur smärtfritt?
26
Var ska man dra gränsen för vilka djur som ska visas hänsyn? Vilka djur kan lida?
Räkor? Ostron?
27
Om djuren inte existerar för vår skull, vad har de då för syfte?
27
Smärta och död förekommer i det vilda.
27
Är det okej att ha sällskapsdjur?
27
Djur kan inte förstå vad rättvisa är. Därför har vi ingen skyldighet att visa dem rättvisa.
28
Humanismen baseras på människans unika ställning. Är djurrättsrörelsen anti-humanistisk? 28
2
41.
42.
Får man döda skadedjur?
29
Det enda som betyder något för mig är att maximera min egen lycka. Jag blir inte lyckligare av
att inte äta kött. Alltså finns det ingen anledning för mig att bli vegetarian.
29
Teologi
31
43.
44.
45.
46.
47.
48.
31
31
31
31
32
33
Finns det något som kännetecknar de teologiska argumenten?
Bara människan har en odödlig själ.
Bibeln ger oss rätt att äta kött.
Hävdar inte bibeln att människan ska råda över djuren?
Allah vill att vi ska bete oss som vi gör.
Att djur lider beror på att de återfötts med dålig karma.
Veg-frågor
34
49.
50.
51.
52.
53.
54.
34
34
35
36
36
55.
56.
57.
58.
59.
60.
61.
62.
63.
64.
65.
66.
67.
68.
69.
70.
Vad är sambandet mellan vegetarisk kosthållning och djurrätt?
Veganer och vegetarianer får inte i sig den näring man behöver.
Veganer & vegetarianer är en subkultur.
Det öppna landskapet hotas om inte djur får gå på bete.
Vi blir utan gödsel om vi slutar med djurhållning.
Om alla blev vegetarianer så skulle kossor och grisar springa fritt på gatorna.
Det hade funnits för många djur.
Om alla blev vegetarianer skulle många djur aldrig få möjlighet att komma till världen.
Djuren kan således vara glada för att vi äter dem, annars skulle de inte existera.
Vad är fel med fiske? Fiskar lider inte.
Kött är nyttigt.
Det kommer att bli färre djur på jorden om alla blir vegetarianer.
Veganer och vegetarianer ska inte komma och säga vad andra ska äta!
Jag lägger mig inte i vad ni äter, då ska ni strunta i vad jag äter.
Jag vill fortsätta njuta av läcker mat och behålla mina recept.
Om eskimåer inte fick äta kött skulle de dö ut.
Hitler var vegetarian
Om djurrättsmänniskor är så oroade för dödande, varför blir de inte frukterianer?
Leder inte transporten och skördandet av spannmål till många djurs död?
Bör man köpa eller använda sig av begagnade skinnprodukter?
Bör man äta honung?
Hur vet man vart man ska dra gränserna som vegan/vegetarian?
Vad får man äta och göra resp. inte göra?
Hjärttvättar ni era barn till att bli veganer? Ska de inte få välja själva?
En vegetarian når fler människor med ett djurrättsligt tänkande än vad en vegan gör.
Ett veganskt liv verkar vara för krångligt för att folk ska ta åt sig det,
folk stöts istället bort från idéerna.
Vilka är djurrättarna?
36
37
37
37
38
38
38
38
39
39
39
39
41
41
42
42
43
Lantbrukets djur
45
71.
72.
73.
45
45
74.
75.
76.
77.
78.
Mjölkkorna har det väl bra?
Mjölkkossor står fastbundna, eftersom de inte behöver röra sig.
Kor måste mjölkas. Då kan vi lika gärna tillvarata mjölken!
Kor måste mjölkas för att inte juvren ska värka.
Mjölk behövs för kroppens kalkbehov.
Grisarna har det bra i Sverige
Ägg är nyttig och billig mat.
Är användningen av tjänstedjur och dragdjur också en form av utnyttjande?
Djurtransporterna är nödvändiga och går rätt till.
3
45
45
45
46
46
47
Djurförsök
49
79.
80.
81.
82.
49
49
49
83.
84.
Djurförsöksmotståndare är vetenskapsfientliga.
Djurförsöken behövs. Det finns inga alternativ. Djurförsöken räddar liv.
Djurförsöken är tillförlitliga
Om djurrättsaktivisterna var konsekventa skulle de inte
använda mediciner som testats på djur.
Även djuren gynnas av djurförsöken.
Alla djurförsök prövas först i en etisk nämnd, vilket exkluderar onödiga och väldigt
smärtsamma försök.
Päls & mode
85.
86.
87.
88.
89.
50
53
Vi bör acceptera päls från djur som fångats med saxfälla,
för indianerna och eskimåernas skull.
53
Pälsdjuren är domesticerade, ett slags husdjur. De lider inte i burarna.
53
Läder och päls är miljövänligt.
53
Att de rovgiriga minkarna gör rent i skogens skafferi beror på stolliga djurvänners minkutsläpp. 53
Vad är felet med ull, silke och dun?
53
Jakt
90.
91.
92.
93.
94.
49
50
55
Jakt är en gammal fin tradition.
Vad är oetiskt med älgjakt?
Den så kallade sårchocken gör att djuren inte känner smärta när kulan träffar.
Jakten håller nere viltpopulationen.
Jägarna har bra skäl till att jaga - skäl som ni inte tar upp här.
55
55
55
55
55
Etologi - djurens beteende och behov
59
95.
96.
97.
98.
99.
100.
Människans överlägsna intelligens gör att vi lider mer än djur.
Om djuren inte mådde bra skulle de inte växa och producera ägg, kött och päls.
Djuren har det bra. Det vore inte lönsamt att behandla dem illa.
Djuren vet inte om något annat liv. De är framavlade och lider inte av sin fångenskap.
Hur vet du att djur lider?
Ett vilt djur skulle avundas tamboskapen som får stå i en varm och trygg ladugård,
där de regelbundet serveras mat och slipper rovdjur.
101. Hur vet du vad djuren vill? De kan inte tala.
59
59
59
59
60
Ekologi, etik, natur & miljö
62
102.
103.
104.
105.
106.
107.
108.
109.
110.
60
60
Köttproduktion är miljöanpassad, ekologisk och naturlig.
I en svältande värld har vi inte råd att avstå från köttets livsviktiga protein.
62
Men jag har hört att köttätande är mer miljövänligt.
62
Är inte djurrättsfilosofin okänslig för naturen? Ni bryr er bara om djuren, och inte växter,
vattendrag och berg. Ni har inte mycket att säga om miljöförstöring, eller?
62
Varför begränsa sig till djur? Ska inte växter ges rättigheter? Är inte detta hyckleri?
63
Växter kan känna smärta.
63
I naturen äter djuren varandra. Innebär det inte att människan, som ett djur bland andra,
har rätt att äta andra djur.
64
Måste inte djurrättsaktivister agera polis i naturen och rädda haren från räven?
64
Om djur normalt lider i det vilda (t.ex. brist på mat och rädsla för rovdjur) är vi då inte
skyldiga att döda alla vilda djur för att minska lidandet i världen?
64
I naturen och i ekosystemet är det arter som räknas. Individuella djur har inget särskilt värde. 65
4
Diverse
111.
112.
113.
114.
115.
116.
117.
118.
119.
120.
121.
122.
123.
124.
125.
126.
127.
128.
129.
130.
131.
132.
133.
134.
135.
136.
137.
138.
139.
140.
141.
142.
143.
66
Men fåren har det väl bra?
66
Djurparkerna behövs i utbildningssyfte.
66
Bidrar inte djurparker till räddandet av arter från utdöende?
66
Djurcirkusar ger människor möjlighet att möta djur.
67
Hur är det med kapplöpningstävlingar för hundar och hästar?
67
Djuren omvandlar växter som vi inte kan äta till animaliskt protein.
68
Att bara jag blir djurrättsaktivist och vegetarian gör ingen skillnad.
68
Djurrättsaktivister demoniserar motståndarna. Kallar dem sadister, avskum och mördare.
69
Men ni säger ju att kött är mord.
69
Djurrättsaktivister är terrorister som hotar och misshandlar djurförsökare.
69
Vem kan man lita på? Läkemedelsbolagen och köttindustrin säger en sak,
djurrättsrörelsen en helt annan.
69
Vår kropp är skapad för kött. Vi har alltid ätit kött.
70
Det är kränkande att jämföra djurfabrikerna med koncentrationslägren.
70
Hur kan man bry sig om djurs lidande när så många människor lider?
70
Ni bryr er mer om djur än om människor.
71
Vad sker med samerna och den traditionella renskötseln om vi ger renar rättigheter?
72
Nazisterna hade Europas mest progressiva djurskyddslagstiftning.
72
Djurförsökare, pälsuppfödare och slaktare skulle bli arbetslösa om vi slutade att utnyttja djur. 72
I Sverige har vi lagar som skyddar djuren.
72
Djurrättsaktivister är extremister och fundamentalister.
73
Djurvännerna är stadsbor som fjärmat sig från djuren.
Folk som bor i staden förstår sig inte på lantbruket.
73
Har du någonsin själv varit på en djurfabrik eller ett laboratorium?
Folk som inte sysslar med djurförsök, pälsuppfödning, cirkus osv. vet inte vad de talar om. 73
Om det vore fel att utnyttja djur vore det väl inte lagligt?
74
Djur kan ägas. Ägodelar kan väl inte ha rättigheter?
74
Om djurförtryck vore jämställt med rasism och sexism skulle inte så många äta kött och
acceptera djurförsök. Majoriteten har rätt i en demokrati.
75
Omsorg om djuren är bara utlopp för något annat, ett pubertalt uppror.
75
Om vi inte utnyttjade djur skulle det inte finns så många mjölkkossor, labbråttor och minkar. 75
Kan vi inte få köpa kravmärkta produkter?
75
Finns det någon djurfråga som är viktigare än andra?
76
Vad kan djurrättsengagemang ge mig?
77
Jag har läst denna text men är ändå inte övertygad: Människor är människor och djur är djur. 78
Jag har läst hela texten och har blivit intresserad av djurrättsfrågor! Vad ska jag göra nu?
78
En eller flera av de svar som ges här är felaktiga. Nu har jag motbevisat djurrättsrörelsen.
79
faq:en
144.
145.
146.
147.
148.
80
Vem har skrivit den?
Är det lönt att läsa originaltexterna som denna faq bygger på?
Kan de tillföra något som man missat här?
Var kan jag få tag på den senaste versionen? När uppdateras den?
En del av det som står är befängt eller rent nonsens. Menar verkligen djurrättarna allt detta?
Var kan jag bidra genom att kritisera, komma med frågor, svar eller egna idéer?
80
80
80
80
80
Visste du att…
81
Noter
83
5
"How wonderful it is that nobody need wait a single minute before starting to improve the world."
- Anne Frank
6
7
efter att hålla skriften ständigt aktuell och ämnar
uppdatera den när ett behov uppstår.
Berätta om dina tankar och intryck,
kommentera, kritisera, ställ nya frågor som inte
redan finns besvarade, eller bidra på något annat
sätt! All medverkan efterlyses och välkomnas varmt
på www.subcodes.com/forum
Upphovsmännen har det yttersta ansvaret för
och äger rätten till allt sitt material. Materialet är
skyddat av upphovsrättslagen men får mångfaldigas
i sin helhet och i sitt ursprungsskick, förutsatt att
det sker för ett privat och icke-kommersiellt bruk.
Webmasters får gärna länka direkt till faq:en
på vår sida eller lägga upp en kopia av den på sin
egen om de har många besökare. Det förstnämnda
är dock att föredra då det kommer ske revideringar
och en direktlänk kan bespara er möda.
Vill du använda faq:en på ett annat måste du
kontakta oss och få ett skriftligt tillstånd på din
förfrågan.
Förord
De frågor och svar som finns i denna faq är ämnade
att ge läsaren en grundläggande och överskådlig
inblick i djurrättens värld. Skriften strävar efter att
vara lättillgänglig, den utgörs av vad som kanske är
de vanligaste frågorna och svaren rörande ämnet,
och bygger på delar av flera författares verk. Detta
är en enkel snabbstart för den som är nyfiken, och
inget filosofiskt massbygge på akademikerspråk.
Ett verk som bidragit mycket till skriftens
uppkomst och som även inspirerat till arbetet är
Pelle Strindlunds argumentsamling ”110 Frågor &
Svar”. Ett stort tack går därför ut till Strindlund,
men även till alla andra som låtit oss publicera
deras texter. Sist men inte minst tackas alla som
bidragit genom att komma med kommentarer, nya
frågor och konstruktiv kritik.
Det är av stor vikt att hålla i åtanke att svaren
som ges inte är universella - liksom andra rörelser
är djurrätten inte alltid enhällig, det finns en mängd
olika perspektiv och förhållningssätt. Det som tas
upp är därför aldrig alltäckande eller det enda
tänkbara, dels p.g.a. de många idéer och tankar som
finns och dels av utrymmesskäl.
Ibland kan det verka som olika författare ger
vitt skilda svar, och många gånger stämmer det det är helt i linje med att det erbjuds olika teoretiska
utgångspunkter. Många svar är därför oberoende av
varandra, de löser problemen olika, samt har
diskussioner som är inriktade på olika saker. Även
om det låter som om detta skulle kunna ha en
förvirrande effekt på läsarna hävdar vi att en
mångfacetterad text är den enda som är av värde.
Världen är inte uppdelad i två läger, det finns
inte bara rätt och fel, gott och ont. Ett så trångsynt
dualistiskt tänkande är inte vetenskapligt,
verkligheten är som bekant långt mer komplex och
nyanserad. Teorier och idéer ska aldrig behöva
döljas i rädsla för att läsaren inte ska begripa dem.
Läsarna begriper, om de är intresserade, och ger allt
den tid som krävs.
Oavsett vilken fråga det rör sig om uppmanas
läsaren att i en dialektisk anda själv reflektera över
svaren, forska vidare, och att inte nöja sig med
enbart de svar som erbjuds. Denna attityd ses som
en sund inställning till djurrätt och idéer för övrigt
också: Tankarna, idéerna och argumenten måste
ständigt prövas, förfinas, omskapas och förkastas då
de inte håller måttet.
Ett viktigt led i denna vetenskapliga tradition är
således att skapa möjligheten till den dialog som
behövs för att förverkliga en intellektuell prövning.
Internet, med sina många tekniska möjligheter,
utgör en utmärkt plattform för ett sådant arbete.
Vi vill med hjälp av detta verktyg därför
erbjuda alla möjligheten till att agera som
frågeställare, medförfattare och kritiker. Vi strävar
Förbehåll
Många gånger är frågor och svar hämtade direkt
från andra skrifter. För att passa bättre in här kan de
därför ha redigerats med avseende på språkbruket,
och därmed i en viss mån även på innehållet, även
om den logiska strukturen och innebörden alltid
försökt behållas intakt och ekvivalent med det som
författaren avsåg i den ursprungliga texten. Det
rekommenderas därför alltid att läsaren kontrollerar
med originaltexterna först i fall de vill kontakta
författaren eller om några andra frågor skulle
uppstå.
Författare
AECW Allen, Animal Rights FAQ, http://www.arviews.org/arfaqfile1.html1
8
BRO
Brian Owen, , Animal Rights FAQ
D.G.
Donald Graft, Animal Rights FAQ
JLS
Jennifer Stephens, Animal Rights FAQ
M.T.
Michael Traub, Animal Rights FAQ
P.S.
Pelle Strindlund, 110 frågor och svar,
http://www.djurratt.org/bocker_tidningar/1
10.pdf
S.B.
Stefan Burneski, red.
T.A.
Ted Altar, Animal Rights FAQ
låter. Håller man sig för argumentationens skull till
det mest utmärkande och centrala diskrimineras det
i rasismens fall p.g.a. etnicitet, och i sexismens
utgås det istället från någon typ av könstillhörighet.
Det både fallen har gemensamt är att det
diskrimineras på grundval av ett eller flera ickerationellt rättfärdigade attribut. Förtryckarens
formel är att ställa upp en mängd kriterier som, om
de
uppfylls,
den
anser
kan
berättiga
diskrimineringen. Hitler använde som bekant bl.a.
religionen och etnicitet, medan arbetsgivarna i
Sverige gärna kompletterar det med frånvaron av
penis.
Låt oss nu även beakta det från de förtrycktas
perspektiv, och försöka oss på en sammanfattning
för dem med: Det alla förtryckta har gemensamt är
att deras intressen medvetet, och i rasismens/
sexismens fall oberättigat, inte tillvaratas. I
förlängningen leder detta till att deras minsta
gemensamma etiskt relevanta nämnare är det
faktum att de kan lida eller fara illa av
diskrimineringen eftersom den resulterar i
otillfredsställda preferenser. Detta var ett av skälen
till varför slaveriet avskaffades. Och det är just
därför kvinnors liv inte ska tillägnas åt underbetalda
yrken
och
åt
att
serva
patriarkatet.
Även om medelsvensson vore den aktivaste av
alla antirasister och feminister begår hon likväl
dagligen samma tankefel som begicks av de värsta
nynazisterna. Hon väljer godtycklig en egenskap,
och förtrycker sedan på grundval av den. Men vem
förtrycks, p.g.a. vilken egenskap och varför?
Svaret är de ickemänskliga djuren. De
förtrycks eftersom deras intressen endast tillvaratas
i samma utsträckning som t.ex. de svarta slavarnas
tillvaratogs, m.a.o. till ett kostnadseffektivt
minimum där de precis kan uppnå sin ägares mål,
som de dessutom måste förverkliga under tvång.
Den godtyckligt valda egenskapen som vi i den
sekulariserade västvärlden fortsatt att se som giltig
är kort och gott att de är icke-människor. Minsta
gemensamma nämnaren för dessa djur är dessvärre
densamma som för oss: De har preferenser och
lider, och det gör de för att vi aktivt väljer att
diskriminera dem.
Av detta följer att antirasisten och feministen
gör sig skyldiga till logiska kontradiktioner varje
gång de beställer en tjock med mos, köper en päls,
går på cirkus eller dricker mjölk. I samtliga fall
diskriminerar man djuren, trots att man är en
människa som rationellt motsätter sig förtryck.
Smak sätts före liv, mode före lidande, nöje
framför frihet och chokladmjölk framför en annan
kännande individs monotona liv som är
skrämmande likt det som människorna i ”the
Matrix” får uppleva.
Det finns olika praktiska former av förtryck,
det är helt uppenbart. Det som däremot inte verkar
uppenbart för de flesta av oss är att dessa former i
regel bygger på en identiskt logisk tankestruktur.
Djurrättsliga frågor
1.
Vad är artism och speciesism?
Orden artism och speciesism betyder samma sak.
De är översättningar från engelskans ”speciesism”.
Filosofen Peter Singer definierar artism på följande
sätt: ”En sfördom eller attityd av partiskhet till
förmån för intressen hos medlemmar av den egna
arten på bekostnad av de som tillhör andra arter”.
(Ordet ”intresse” leder kanske tanken till hobbies,
eller fritidsintressen, men används i filosofisk
jargong synonymt med behov, önskemål,
preferenser). Artism är att godtyckligt diskriminera
en individ enbart på basis av arttillhörighet. Detta är
lika fördomsfullt och irrationellt som att
diskriminera enbart på basis av rastillhörighet
(rasism) eller könstillhörighet (sexism). När man
hävdar att människors lidande, enbart för att de
tillhör arten Homo sapiens, bör väga tyngre än djurs
lidande gör man sig skyldig till artism. Så även när
man hävdar att en människas död – enbart för att
hon tillhör arten Homo sapiens – är något mer ont
än ett djurs död. (Vi ska senare se att många
djurrättsfilosofer anser att en människas död i regel
är något ondare än ett djurs död, men då åberopar
de icke-artistiska skäl). Praktisk tillämpning av
artism är bl.a. köttindustri, djurförsök och
pälsfarmer. Den bestående ordningens ideologi
Artismen är en ideologi i betydelsen att den inte
står på saklig grund. Den kan inte rättfärdigas med
rationella och logiska argument, utan försvaras som
en dogm, en helig trossats. Tidigare har vänner av
den bestående ordningen kunnat säga: ”Det står i
bibeln att...” eller ”Kyrkan lär att...”, och därmed
var det slut på diskussionen. Idag kan man – i
samma försök att bevara saker som de är – anta
uttalanden som lyder: ”Människolivets unika
karaktär förbjuder varje jämförelse med andra
levande varelser, deras livsformer eller intressen”
(Tyskland 1990). Låt oss byta ut ett par ord.
”Européers unika karaktär förbjuder varje
jämförelse med andra raser, deras livsformer eller
intressen.” Så resonerar rasister.
P.S.
2.
Jag är feminist eller anti-rasist, men
förstår inte varför jag skulle syssla
med djurrätt. Finns där ett samband?
För att förstå hur pass förtrycksfria vi de facto är
bör man utföra en logisk analys av vad förtrycket
grundas på. Lyckligtvis är det enklare än vad det
9
flesta anse. Eftersom djur befinner sig i samma
moraliska kategori (båda grupper kan lida, men har
begränsad mental kapacitet) som dessa, blir
Sapontzis slutsats att det inte är opassande att
jämställa kampen för djurs frigörelse med kampen
för människors frigörelse.
Och än viktigare: Om själva strukturen för förtryck
är densamma och är etiskt klandervärd, kvittar det
vilka värden som sätts i variablerna - strukturen
förblir exakt lika felaktig och är därför lika
förkastlig i samtliga fall. Är ett av förtrycken fel är
alltså alla övriga också det.
Förhållandet mellan förtrycken har flera gånger
uppmärksammats av djurrättare, feminister och
antirasister. Många är ense om att det som skrivits
är självklart och att det begås felslut när man ena
stunden demonstrerar för lika hänsyn till lika
intressen men nästa ger sina pengar till en industri
som direkt och indirekt förtrycker andra. Det är
därför av uppenbara skäl svårt att rättfärdiga att
man t.ex. är feminist men inte vegan, ty
skillnaderna består i det konkreta uttrycket, och inte
i teoretiskt relevant innehåll.
Så… nu kvarstår kanske den intressantaste
frågan: Vem får lida p.g.a. dig: Kvinnor, invandrare
eller djur? Är du en rasist, sexist eller en speciesist?
Bara art-egoisten blir förolämpad
I påståendet att jämförelsen djurförtryck – rasism –
kvinnoförtryck är en förolämpning mot svarta och
kvinnor ligger underförstått att djurförtryck inte är
en första rangens fråga. Djurrättsaktivister tar
djurförtryck på blodigt allvar, och därför är det
ingen förolämpning att göra denna jämförelse.
P.S.
4.
S.B.
”Feminists we’re calling you!”
- Le Tigre
Jag är artist. Jag tycker människor är
viktigare än djur. Vad spelar det för
roll?
Okej. Jag är rasist. Jag tycker européer är viktigare
än afrikaner. So what?
P.S.
3.
Det kommer alltid finns människor som är
övertygade om att deras handlingar och trossatser är
korrekta, trots att de inte tagit del av vetenskapliga
resultat och resonemang eller känt sig manade att
med förnuftet visa hur saker och ting går ihop.
Är man t.ex. en rasist och inte tycker att det är
fel eller spelar någon roll, då gör det inte det för
personen ifråga. Detta innebär inte att det av det
skälet inte heller spelar roll för andra i omvärlden.
Rasistens paradigm (vetenskapliga ram) är inte
detsamma som brukas av professorerna vid de
svenska universiteten.
På samma sätt omfamnar en artist ett paradigm
som nöjer sig med etiskt system som grundas på
kulturellt godtycke och kvarlever från ett ickesekulariserat samhälle. Man kan vara något och
tycka att man har rätt, men det faktum att man är
det och anser som man gör är inget rättfärdigande
av vad man gör.
Vill man se sig själv som en rationell varelse
måste man med rationella argument kunna visa på
den etiska riktigheten i ens påståenden och
handlingar. Rasister har väldigt svårt för det, och
det är vår mening att speciesister stöter på samma
svårighet när man väl börjar utreda ärendet.
Att jämföra djurförtryck med rasism
och kvinnoförtryck är en förolämpning
mot svarta och kvinnor.
När filosofen Steve Sapontzis granskar detta
påstående konstaterar han att:
1. Vad det gäller antalet förtryckta så är djuren
otvivelaktigt fler. Bara i USA dödas fem miljarder
(!) däggdjur och fåglar varje år. I Sverige slaktas
varje år cirka 70 miljoner djur.
2. När det gäller hur grundläggande de intressen
ochrättigheter är som kränks, är djurförtrycket väl
så allvarligt som de övriga. Det handlar ju om att
kännande varelser torteras och dödas systematiskt.
3. Mot punkt 1. och 2. ska ställas att många (de
flesta?)djur saknar självmedvetande, vilket innebär
att de inte kan lida av att en situation är
förödmjukande och ovärdig, på ett sätt som
förtryckta människor kan. Förtryckta djur är i
samma situation som barn och gravt mentalt
handikappade som misshandlas och far illa.
Sapontzis påpekar dock att ingen skulle anse det
förolämpande att jämföra barnmisshandel med raseller könsdiskriminering (t.ex. att kvinnor ges lägre
lön). Om någon av grupperna, dvs. de misshandlade
barnen och de misshandlade mentalt handikappade
eller kvinnor och etniska minoriteter, skulle
betraktas som förolämpad vid en jämförelse av
deras situation vore det de misshandlade barnen och
de misshandlade mentalt handikappade. Dessa
människor lider värst i detta exempel, skulle de
Mer upplyst
Hitler lär ha gjort följande uttalande om böcker;
antingen vet jag redan vad som står i dem, eller så
har författaren fel. Hans påstående talar för sig
självt, det är de inskränktas måtto.
Om man som individ vill utvecklas
intellektuellt måste man ifrågasätta både sig själv
och sin omgivning. Man måste åtminstone kunna
klargöra och besvara enkla frågor som hur, var, vad
10
allmänna hälsan hos den mänskliga befolkningen,
och miljöförstöringen skulle minska mycket.
Omhuldande medkänsla för djur leder ofta till en
generell ökning av medkänsla i mänskliga
angelägenheter. Tom Regan uttrycker det på detta
sätt: ...djurrättsrörelsen är en del av, inte
motståndare till, människorättsrörelsen. Den teori
som rationellt tilldelar djur rättigheter tilldelar även
rättigheter åt människor. Därför är de som är
involverade i djurrättsrörelsen även deltagare i
kampen för att säkra respekten för de mänskliga
rättigheterna - kvinnans rättigheter, som exempel,
eller minoriteters, eller arbetares. djurrättsrörelsen
är skuren från samma moraliska tyg som dessa.
Slutligen, det beteende som djurrättsagendan
eftersträvar kräver en ringa förbrukning av energi.
Vi ber folk att INTE göra saker: ät inte kött,
utnyttja inte djur för underhållning, bär inte päls.
Dessa negativa handlingar inverkar inte på din
möjlighet att bry dig om människor. I några fall,
kan det faktiskt leda till att vi får mer tid tillgängligt
för att göra så (exempelvis, tid spenderad på jakt
eller på besök av djurparker och cirkusar).
och varför. Sett från detta perspektiv har man även
som speciesist ett intresse av läsa djurrättstexter och
bepröva både den argumentation som förs i dem
och framförallt den man förespråkar själv. Det är
man skyldig sig själv om man ska kunna stå för sina
åsikter, och man kan, oavsett om man byter
ståndpunkter eller inte, endast göra en intellektuell
vinst på en sådan undersökning.
”Jag anser verkligen att det är lika allvarligt att
plåga ett oskyldigt djur, som att plåga en oskyldig
människa. Arttillhörighet spelar ingen roll från
moralens utgångspunkt.”
- Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi
S.B.
5.
Är inte djurrätt bara en annan sida av
politisk korrekthet?
Om bara det vore sant! Termen ”politiskt korrekt”
brukar i allmänhet referera till en åsikt som är väl
synkroniserad med samhällets huvudström men
som några kan luta åt att inte samtycka till.
Exempelvis, vissa människor skulle kunna vara
böjda att avvisa lika behandling av raser som blott
”politisk korrekthet”. Djurrättsprogrammet är, för
närvarande, långt ifrån att vara en idé i
huvudströmmen.
Dessutom, är det löjligt att anta att en åsikts
giltighet kan minskas av att man sätter etiketten
”politiskt korrekt” eller ”politiskt inkorrekt” på den.
D.G.
Att leva fri från grymhet är inget heltidsjobb;
snarare, är det ett sätt att leva. När jag handlar,
kollar jag alltid ingredienserna och jag överväger
huruvida produkten är testad på djur. Dessa saker
tar bara fem minuter per dag. Det finns rikligt med
tid kvar att hjälpa både människor och
ickemänniskor.
JLS
D.G.
7.
6.
Säkert finns det mer angelägna
praktiska problem än DR, som
hemlöshet; har ni inte bättre saker att
göra?
Det är okej att favorisera den man
känner mer för. Eftersom människor
bryr sig mer om andra människor än
djur är det okej att favorisera
människor på djurs bekostnad.
Inte så få människor bryr sig mer om sina husdjur,
än om grannarna. Innebär det att de bör rädda sin
katt snarare än grannarna om det brinner? Ku Klux
Klan-medlemmar känner onekligen mer för vita än
för svarta. Bör de gynna vita på svartas bekostnad?
I denna fråga ligger ett antagande att det är
viktigare att hjälpa människor än ick-emänniskor.
Vissa skulle avfärda detta som en artistisk position
(se fråga #1). Det är möjligt, emellertid, att åberopa
att det finns en skala av livsupplevelser, och hävda
att det är ett större lidande och förlust associerat
med grymhet och försummelse av människor än
med djur. Detta kan verka konstituera ett primafacie fall för att spendera sin energi för människor
snarare än ickemänniskor. Emellertid, även om vi
accepterar att det finns en skala av livsupplevelser,
finns det sunda orsaker att spendera tid och energi
på frågan om rättigheter för ickemänskliga djur.
Många av konsekvenserna av ett utförande av
djurrättsagendan är mycket fördelaktiga för
människor. Som exempel, stoppandet av
produktionen och konsumtionen av djurprodukter
skulle resultera i en signifikant förbättring av den
P.S.
Att fatta etiska beslut med utgångspunkt från vem
man råkar gilla mest i en given tidpunkt är enligt de
flesta filosofer, Peter Singer inräknad, långt ifrån
oproblematiskt. Det man sysslar med då kallas i
bästa fall för omsorgsetik (ethics of care) på
fackspråk, och skulle väldigt grovhugget kunna
beskrivas som ett etiskt system grundat på
subjektiva känslor istället för förnuft, åtminstone
om man ska tro på James Rachels m.fl.
Det mest uppenbara problemet som en sådan
etik drabbas av är att människor känner olika starkt
inför olika fenomen, vilket i sin tur beror på en
mängd olika omständigheter. Grannen eller ens
11
den anförda analogin. Bojkottens värde som metod
är tydlig, den ger inte företagen någon anledning till
att föda upp, plåga och slakta fler djur.
egna barn kommer i regel sättas framför
hundratusentals svältande i ett avlägset land
eftersom man har personlig kontakt till de
förstnämnda och en sådan verkar göra att man
känner mer för dem än för främlingar. Enklare
uttryckt diskriminerar man på grundval av sina
känslor. Att t.ex. låta folk svälta för att man känner
mer för sin egen omgivning än för dem är
klandervärt om man tillskriver liv samma värde.2
S.B..
10. Djuren måste ändå dö av något.
S.B..
8.
Människor måste också dö av något. Det är väl
inget argument för att döda människor hur som
helst.
P.S.
Djuret har redan dött. Varför inte äta
det?
11. Människor är intelligentare än djur.
Peter Singer har påpekat att denna invändning
vittnar om att man inte förstått vad en bojkott, av
t.ex. kött, handlar om. En bojkott syftar inte till att
rätta till det onda som redan skett, utan försöker se
till att det onda inte upprepas. Vegetarianen kan
inte väcka liv i det djur som dödats. Men genom att
bojkotta kött minskar efterfrågan på kött och färre
och färre djur föds upp tills djurrättsaktivister nått
målet då köttindustrin slår igen. Jämför med
bojkotten av det multinationella livsmedelsbolaget
Nestlé. De barn som dött i fattiga länder som en
följd av livsmedelsbolaget Nestlés aggressiva
marknadsföring av bröstmjölksersättning kan inte
stå upp från de döda. Bojkotten kan dock förhindra
att fler barn dör i framtiden.
Antag att utomjordningar som var mentalt och
fysiskt överlägsna Homo sapiens skulle landa på
jorden. Skulle vi då acceptera att de åt upp oss med
argumentet: ”Vi är intelligentare än ni”?
Det är något underligt med detta
intelligensaristokratiska resonemang. Ändå är det
vanligaste argumentet i filosofihistorien för att
utnyttja djur människans överlägsna intelligens,
språkförmåga, kultur etc.
Detta är ett dåligt argument. Intelligens är
moraliskt relevant i så motto att det vore absurt att
tala om exempelvis rösträtt för djur eller djurs rätt
att läsa vid universitet. Djur har – liksom barn och
utvecklingsstörda – inget intresse av sådana
rättigheter.
De grundläggande rättigheterna, rätt till liv och
frihet, att slippa tortyr osv. bör inte ha något att
göra med individers intelligens. Djur är kännande
varelser vilkas liv kan vara bra eller dåliga. Detta är
tillräckligt för att visa samma hänsyn till deras
behov och önskningar (av t.ex. frihet och välfärd)
och ge dem dessa grundläggande rättigheter.
Politiskt ställningstagande
Dessutom är det viktigt att förstå att bojkott av kött,
om det sker offentligt, är ett viktigt politiskt
ställningstagande. Det synliggör bojkottarens etik,
och utmanar andra att tänka till kring sina
matvanor.
P.S.
9.
Freys obehagliga slutsats
Om vi menade att intelligens vore moraliskt
relevant skulle det innebära att småbarn,
utvecklingsstörda och senildementa kunde offras i
plågsamma medicinska experiment eller födas upp
till mat.
Det är ingen tillfällighet att en av de filosofer
som mest kraftfullt försvarar djurförsök, R.G. Frey,
accepterar – låt vara motvilligt – även plågsamma
medicinska experiment på människor med låg
intelligens. Frey är beredd att ta, de otrevliga men
logiska, konsekvenserna av uppfattningen att en
varelses intelligens är avgörande för hur mycket
respekt som bör visas henne.
Huvudmisstaget med argumentet att vår
överlägsna intelligens ger oss en moralisk särställning är att man tror att en skillnad i ett
avseende, i detta fall intelligens, innebär att man
Det var inte jag som dödade djuret.
Med samma logik skulle krigsförbrytare och
maffialedare kunna försvara sig: ”Det var inte jag
som utförde morden.” Med våra matvanor befaller
vi andra att döda, och vi är lika ansvariga som
slaktaren, den som direkt dödar djuret.
P.S.
Svaret på denna fråga kan också anknytas till det
som diskuterades i det föregående: En bojkott av en
vara på marknaden är alltid liktydig med mindre
efterfråga. En mindre efterfråga är i sin tur en
anledning för företagen att sänka sin produktion,
förutsatt att de inte vill gå i förlust. Denna minskade
efterfråga är detsamma som färre ”order” från
maffialedaren, om man ska fortsätta använda sig av
12
insekter och andra ”lägre” arter är på botten , och
människorna (så klart!) på toppen.
Denna idé kom som en del av en bredare, nu
misskrediterade evolutionära systemet vid namn
lamarckism. Charles Darwins upptäckt av det
naturliga urvalet stjälpte detta system.
Darwins framställning, däremot, är en
”utstrålande buske” av arter, där varje art utvecklas
för att anpassa sig bättre till sin omgivning. Med
detta synsätt, blir idén om en höjdpunkt oklar: Ja,
människor har anpassat sig bra till sin nisch (fast
många skulle bestrida detta, förfäkta det ohållbara
sätt på vilket vi använder planetens resurser), men
även bakterier har anpassat sig bra till sin nisch.
Kan vi verkligen säga att människan är bättre
anpassad till sin nisch än bakterierna, och skulle det
betyda någonting när nischerna är så olika?
Troligtvis, menar frågeställaren med ordet
”höjdpunkt” är främst i en speciell egenskap, och
att en skala kan göras relativ denna egenskap. Som
exempel, på skalan av mental kapacitet, står
människor klar högre än bakterier. Men olika val av
egenskap kan leda till väldigt olika resultat.
Bakterierna står ”på toppen” när det gäller
reproduktions fruktsamhet. Fåglar står ”på toppen”
när det gäller att flyga.
Låt oss nu undersöka etiken, och lämna den
tveksamma idén om evolutionens höjdpunkt åt
sidan. Låt oss acceptera att människan är rankad i
topp på intelligensskalan. Ger detta oss rätten att
göra vad vi vill med djuren, endast på grund av att
de är mindre klyftiga? Om vi säger ja, öppnar vi
Pandoras ask med problem för oss själva. Innebär
detta också att mer intelligenta människor kan
utnyttja mindre intelligenta människor som de vill
(ska vi alla vara slavar till
världens alla
Einsteinar)? Betänk ett annat exempel, får en fysisk
överlägsen misshandla den svage? Endast en
moraliskt känslolös person skulle hålla med om
denna allmänna princip.
kan göra skillnad i behandling i alla avseenden,
även när det påverkar djurs välfärd.
Ingen skolgång för djur
Att djur är mindre intelligenta än normalbegåvade
människor är ett skäl att inte ge djur rätt till
universitetsutbildning, men inte en ursäkt för att
droppa schampokoncentrat i deras ögon. Grisars
lägre intelligens gör dem inte lämpliga som
yrkesarbetande (t.ex. som vårdbiträden), men är
inget skäl att låta dem få lunginflammation i
bullriga och stressiga stall.
P.S.
12. Vi är genetiskt och biologiskt närmare
andra människor än djur.
Detta är riktigt, även om alla levande varelser har
ett gemensamt ursprung som bakterier för 4–5
miljarder år sedan. Men, som filosofen Evelyn
Pluhar konstaterat, vita människor är genetiskt
närmare andra vita, än svarta (även om rasrenhet
förstås är en myt).
Legitimerar detta att vita favoriserar vita?
Föräldrar som har adopterade barn bör ha samma
skyldigheter mot dem som mot barn de själva avlat,
trots att de adopterade barnen rent genetiskt står
dem längre ifrån. Vore ovanstående invändning
riktig skulle det innebära att dessa föräldrar hade
större skyldigheter mot avlägsna släktingar – som
de kanske inte ens träffat – än sina adopterade barn.
P.S.
Argumenten om hur genetiskt nära vi är någon är i
själva verket inga argument som har med
diskussionen att göra. Den som kommer med dem
måste visa på vilket sätt de skulle kunna vara
relevanta i sammanhanget. Den som anför dem har
godtyckligt redan antagit att genetisk likhet är
relevant. Hur kommer man fram till det? Varför
spelar genetisk likhet så stor roll? Och hur besvarar
man frågorna som ställdes ovan, rörande
adoptivbarnen, eller alla andra exempel som visar
på absurditeter?
AECW
14. Människan är högst upp i näringskedjan; har de inte därför rätt att döda
och äta allt?
S.B.
Nej; annars skulle eventuella kannibaler i vårt
samhälle kunna hävda samma försvar för sitt bruk.
Att vi gör någonting innebär inte att det är rätt att
göra så. Vi har mycket makt över andra skapelser,
men med en stor makt kommer ett ännu större
ansvar, som varje förälder kan vittna om.
Människan är överst på näringskedjan. därför
att de väljer att äta ickemänskliga djur. Det finns en
antydan till tautologi (upprepning) i frågeställarens
inställning. Om vi väljer att inte äta kött, skulle vi
inte vara högst upp i näringskedjan.
13. Människan är evolutionens höjdpunkt;
ger det inte dem rätten att utnyttja djur
som de vill?
Detta är ett av många argument som försöker dra
etiska slutsatser från vetenskapliga observationer. I
detta fall är vetenskapen osäker och de etiska
slutsatserna tveksamma. Låt oss först undersöka
vetenskapen.
Frågeställarens åsikt är att evolutionen har
skapat
en
linjär
rangskala
av
allmän
utvecklingsnivå, en stege om du så önskar, där
AECW
13
15. Är djur och människor lika mycket
värda?
sig det är självmedvetet eller ej. Med tanke på att vi
så extremt sällan befinner oss i situationer där vi
måste välja mellan ett djur och en människas liv
kan det vara bäst att ha som regel att aldrig döda
någon, oavsett vederbörandes mentala kapacitet.
Ja och nej, skulle många djurrättsfilosofer svara. Vi
har samma värde i den bemärkelsen att alla
kännande varelsers intressen, behov och önskningar
(t.ex. att undvika lidande) ska väga lika tungt,
menar djurrättsfilosofer som Peter Singer, David
DeGrazia och James Rachels. Djurs lidande ska
räknas som något lika ont som människors
motsvarande lidande. Singer tar som exempel att
det är lika illa att slå en häst hårt med en påk, som
det är att slå ett barn med handflatan. Slagen
genererar lika mycket lidande. I detta avseende är
djurens mindre intelligens betydelselöst.
Tom Regan i livbåten...
Filosofen Tom Regan hävdar att människor och
djur har samma inneboende värde – och att de
därför ska visas lika mycket respekt – men att
människan drabbas mer av döden än andra djur,
eftersom människor har fler och rikare möjligheter
till tillfredställelse. Måste man välja bör man ge
plats för en människa, inte en hund, i livbåten.
... och Evelyn Pluhars kritik
Evelyn Pluhar, också hon filosof, kritiserar både
Singer och Regan för att de gynnar människan i
denna liv och dödsituation. Hon menar att det är tre
faktorer som spelar in när man ska välja vilket liv
som bör räddas:
Djur omedvetna om deras ”liv”
Man kan dock säga att människor är mer värda i
bemärkelsen att vi i regel bör rädda en människa i
en situation där man måste välja mellan henne och
ett djur (se även nedanstående fråga). I denna
situation ger människans överlägsna mentala
kapacitet henne en särställning, enligt ovan nämnda
filosofer. T.ex. menar Singer att bara varelser som
är självmedvetna – det vill säga som vet att deras
liv har ett förflutet och en framtid; som förstår vad
det innebär att existera över en tidsperiod – kan ha
en önskan att fortsätta ”sitt liv”.
Detta eftersom endast varelser med denna
förmåga är medvetna om att det har ”ett liv”.
Varelser som lever i ett evigt nu vet inte om att de
har ett liv, och enligt Singer så krävs detta
medvetande för att man ska ha en stark ”rätt till
liv”. (Singer menar dock att vi bör avstå från att
döda icke självmedvetna varelser av andra skäl.
Lever någon ett lyckligt liv handlar vi fel om vi
avslutar detta liv, oavsett om den dödade inte är
självmedveten). Det är svårt att veta vilka djur som
är självmedvetna, men Singer förmodar att ”lägre
stående” djur som hönor och fiskar inte är det.
Ålder:
Det är värre att en ung varelse dör än en gammal.
Välfärd:
Det är värre att en frisk varelse dör än en sjuk.
Intelligens:
En människa kan vara medveten om att den dör
vilket innebär ett större lidande än om man är
omedveten om döden. (Pluhar anser alltså att man
t.ex. bör rädda en ung och frisk hund hellre än en
gammal och sjuk människa.)
Ett anspråkslöst förslag – ät barn
Filosofen Steve Sapontzis sammanfattar djurrättsrörelsens ståndpunkt så här: ”Rörelsen för djurens
frigörelse vill inte utsträcka till djur samma
uppsättning av rättigheter som människor åtnjuter,
inte heller förnekar man att mänskligt liv – genom
att man antar att vi i regel har en större förmåga att
göra världen en moraliskt bättre plats och att vi
kommer att använda denna förmåga – kan ha ett
större moraliskt värde än djurs liv. Snarare, vad
djurbefriare hävdar är att det på samma sätt som det
vore omoraliskt att följa Swifts ’anspråkslösa
förslag’ att regelbundet (och i onödan) offra vissa
människors intressen för att tillfredställa andras
intresse av mat, så borde det vara omoraliskt att
regelbundet (och i onödan) offra djurs intressen för
sådana ändamål”. (Den irländske författaren
Jonathan Swifts satir Ett anspråksläst förslag
förslog att man skulle lösa irländarnas problem, för
många människor och för lite pengar, genom att
sälja irländska småbarn som kött till de rikas
middagsbord).
Välja att födas
Singer menar dessutom att det inte är ett uttryck för
artism – det vill säga irrationell diskriminering
enbart grundat på arttillhörighet – att hävda att liv
är mer värdefulla om de rymmer högre grader av
medvetande, förnuft och förmåga till komplicerade
sociala relationer (egenskaper som människor i
regel har i högre grad än andra djur).
Om vi fick välja mellan att födas som en häst
eller en människa skulle vi välja att födas som
människa, och därmed har vi sagt att en människans
liv är mer värdefullt än en hästs, resonerar han.
Därmed har vi sagt att människors liv i regel är mer
värdefulla än djurs.
Att bli dödad är inte kul
Observera att detta inte ska tas som intäkt för att
döda djur. Att bli dödad sker sällan utan smärta,
och dessutom bör vi inte avsluta ett lyckligt liv vare
P.S.
14
17. Kött är gott. Djurförsök är intressanta.
Päls är snyggt.
16. Vem ska räddas om huset brinner och
man måste välja mellan ett djur och en
människa?
”Det är ju så skönt”, sa en pedofil om sina
övergrepp på barn, som försvar i rättssalen. Om
man rättfärdigar djurförtryck med egenintresset
förlorar man möjligheten att fördöma nazister,
kvinnomisshandlare, maffiagangsters och andra
våldsverkare, även när man själv blir offer för dem.
Denna fråga har delvis besvarats i ovanstående
resonemang kring djur och människors värde. Vi
har i sett att det åtminstone enligt Singer, Regan
och andra djurrättsfilosofer finns icke-artistiska skäl
för att i regel rädda människan (hennes självmedvetande o.s.v.). Till detta ska läggas att de
anhöriga till den innebrända människan, i de flesta
fall, lider mer av dödsfallet än djurets eventuella
anhöriga.
P.S
Det är ingen som ifrågasätter om man tycker om en
viss smak (kött/mango), föredrar vissa kläder
(päls/textil) eller om man finner vissa experiment
intressanta (på djur/med simulatorer). Människor är
olika och tycker om olika saker, det är det ingen
som förnekar. Det som däremot ifrågasätts är om
det praktiska utförandet av dessa handlingar kan
rättfärdigas etiskt.
Oro i samhället
Vad mer är, om vi inte hade som regel att rädda
människor i dessa situationer skulle det spridas oro
i människosamhället. Folk skulle vara rädda för att
eventuellt offras om valet stod mellan dem och ett
djur. Djur är inte medvetna om att vi brukar rädda
människor i dessa situationer och lider inte i förväg
så att säga. Dessutom lider människor i regel mer
än djur när olyckan skett. Banden mellan människor
i regel är starkare än de mellan djur, även om vi
ofta – t.ex. när vi skiljer mjölkkon från hennes barn
– bortser från att även djur sig emellan kan ha
starka band, som exempelvis moderskänslor.
S.B.
18. Är djurrättsaktivister abortmotståndare? Om möss har rättigheter måste
väl även foster ha det?
Det finns djurrättsaktivister som är vill inskränka
möjligheterna till abort av samma skäl som de är
för vegetarianism, och det finns djurrättsaktivister
som hävdar att abort och djurrätt inte har något med
varandra att göra. Bland djurrättsrörelsens ledande
teoretiker och filosofer är abortmotståndarna få.
Så här skulle man kunna resonera: Mellan djur
och människor finns sällan någon verklig
intressekonflikt. Det är inte ofta vi behöver döda ett
djur för att undvika att vår välfärd drabbas. Mellan
fostret och kvinnan som inte vill ha barn finns det
däremot en verklig intressekonflikt. Det kan vara
mycket psykologiskt påfrestande att föda och ta
hand om ett barn som en förälder inte önskar.
Många ofrivilliga mammor skulle uppleva att deras
liv förstördes, och i en sådan situation är abort
berättigat.
Ej generalisera nödsituationer
Ett annat sätt att svara på denna fråga är att säga
som Tom Regan: Tänk dig att huset brinner och du
tvingas välja mellan ditt barn och ett okänt barn.
Vem skulle du rädda? Förmodligen ditt eget barn.
Detta handlande rättfärdigar dock inte att du går
runt och döda andras barn hur som helst, bara för
att det roar dig. Även om vi väljer att offra djuret
till förmån för en människa i en nödsituation
betyder det inte att vi kan döda dem när vi vill.
Kvinnor först i båten
Steve Sapontzis ger ett annat exempel när han
skriver att även om man i enlighet med traditionell,
gentlemannamässig, moral anser att kvinnor och
barn bör räddas först i nödsituationer behöver man
inte anse att det ger kvinnor rätt att använda män
som forskningsredskap, äta män till middag eller
jaga dem som sport.
Ingen smärta, inget att ta hänsyn till
Under de första veckorna känner fostret ingen
smärta och då finns det överhuvudtaget inget att ta
direkt hänsyn till. När fostret nått så långt i sin
utveckling att det kan känna smärta – efter cirka 26
veckor, enligt brittiska experter – är det självfallet
viktigt att abortera så smärtfritt som möjligt, om
man måste abortera. På samma sätt som dödandet
av djur (eller människor), om det är nödvändigt, bör
ske så smärtfritt som möjligt.
Människan kan göra mer gott
David DeGrazia hävdar att människor har möjlighet
att göra mer gott, just i kraft av att vi är moraliska
agenter som kan välja hur vi ska handla. Detta anser
han vara ett argument för att rädda en människa
före ett djur. Detta förutsätter förstås att människan
verkligen gör gott. Om valet var att dra upp en
Hitler eller hans hund ur isvaken så skulle detta
argument tala för att dra upp hunden och låta Hitler
drunkna. En rimlig slutsats.
P.S.
P.S.
15
19. Djur är djur och människor är
människor. Man hör ju på själva orden
att det handlar om två olika grupper,
med olika rättigheter.
hänsyn man bör ta till individers behov, önskemål
och intressen.
P.S.
Vårt språks uppdelning av jordens levande varelser
i två skarpt åtskilda grupper; ”djur” och
”människor” är i sig ett bra exempel på den
artistiska ideologin. För vad finns det för skäl till
denna uppdelning, annat än att ge oss känslan att vi
är i en klass för sig? Så länge man trodde att
människan skapats till Guds avbild och med
uppdraget att råda över den övriga skapelsen gick
det kanske att upprätthålla bilden av oss som
väsensskilda från djuren. Den engelske biologen
Charles Darwins evolutionsteori har dock bryskt
väckt oss till verkligheten.
20. Varifrån
kommer
tanken
om
människans moraliska särställning,
idén att människor är mer värdefulla
än djur?
Filosofen James Rachels menar att tanken om det
unika människovärdet vilar på två pelare. Den
första är den judisk-kristna skapelseberättelsen, som
den kom att tolkas av kyrkan. Enligt den skapades
människan till Guds avbild med uppdraget att ”råda
över” djuren (1 Mos 1:26). Detta tolkade kyrkan,
med den helige Franciskus som möjligt undantag,
som att människorna var fria att göra vad de ville
med den övriga skapelsen. Det var denna
uppfattning som under århundraden formade det
kristna västerlandets syn på djurs värde. Det
samhälle som inte betraktar kyrkans bibeltolkning
som gudomliga bud har m.a.o. skäl att revidera sin
syn på djur.
Grad- eller artskillnad
Darwin skrev: ”Det kan knappast råda något tvivel
om att några arter har utvecklats synnerligen
långsamt och steg för steg. Arterna...är så nära släkt
inbördes att många av dem faktiskt är svåra att
särskilja”. Den engelske biologen hävdade att ”det
finns ingen fundamental skillnad mellan människan
och de högre däggdjuren vad gäller deras mentala
kapacitet...Skillnaden mellan människans och de
högre däggdjurens mentala förmåga är, stor som
den må vara, en gradskillnad och inte en
väsensskillnad”. Darwins främste försvarare i USA,
den framstående botanikern Asa Gray, ställde redan
1880 den fråga som blir uppenbar i ljuset av
evolutionsteorin: Om det bara är en gradskillnad
mellan oss och andra djur, hur kan vi då anse att
endast människor bör ges rättigheter?
Störst hjärna vinner
Det unika människovärdets andra pelare – som
blivit allt populärare i takt med att religiösa
föreställningar förlorat sitt inflytande – är idén att
människans mentala kapacitet ger oss ett särskilt
värde. Vi har dock sett att även detta är en klent
argument. Framförallt för att intelligens inte är
moraliskt relevant för hur mycket hänsyn man bör
visa någon, men också för att Darwins
evolutionsteori gör gällande att det blott är en
gradskillnad mellan oss och andra djur när det
gäller förnuft och intellektuella förmågor. Dogmen
om det unika människovärdet vilar således på
mycket bräcklig grund, enligt James Rachels.
Modern etologi
”Etologi” kallas läran om djurs beteende. Modern
etologisk forskning har gett Darwin rätt. Det har
visat sig att de egenskaper vi länge trott oss vara
ensamma om – att använda verktyg, att tillverka
verktyg, språk, förnuft osv. – delas av andra djur.
P.S.
Den tredje schimpansen
Ur ett genetiskt och evolutionärt perspektiv står det
klart att schimpansens närmaste släkting är
människan. Detta har föranlett fysiologen och
ekologen Jaired Diamond att tala om människan
som ”den tredje schimpansen”, vid sidan om den
vanliga schimpansen och dvärgschimpansen.
21. Ni hävdar att djur och människor är
jämlika. Det är absurt.
Djurrättsfilosofer som Peter Singer, James Rachels
och David DeGrazia menar att djur och människor
är jämlika endast i bemärkelsen att man ska ta lika
mycket hänsyn till djurs intressen (begreppet
intresse används alltså synonymt med önskemål och
behov) som man tar till människors intressen.
Observera att lika hänsyn inte betyder lika
behandling.
Man tar hänsyn till människors intresse genom
att ge dem utbildning, fast arbete och bostad, medan
djur har intresse av frihet, lämplig mat, social
gemenskap osv. Man gynnar inte djur genom att
skriva in dem vid universitet. Tom Regan
Relevanta skillnader
Det vore dock absurt att hävda att det inte finns
viktiga skillnader mellan ”djur” och ”människor”.
Lika absurt som att påstå att det inte finns viktiga
skillnader mellan barn och vuxna. Det avgörande är
dock att eventuella skillnader mellan djur och
människor – precis som skillnader mellan vuxen
och barn, eller mellan normalbegåvade och
utvecklingsstörda – inte är relevanta för hur mycket
16
hur mycket respekt vi bör visa någon
och ändå inte ge barn och förståndshandikappade samma låga moraliska
status som djur.
formulerar sin syn på djur och människor med att
alla ”livssubjekt”, dvs. djur och människor med
upplevelseförmåga och ett komplext medvetande,
är jämlika i det att vi har samma inneboende värde,
samma egenvärde, och att vi således ska visas lika
hög grad av respekt.
Den moraliska individualism som många
djurrättsfilosofer förespråkar hävdar att man ska
behandla en person beroende på hennes individuella
egenskaper, snarare än vilken grupp, ras, kön osv.
hon tillhör. (”Individualism” i denna bemärkelsen
har inget att göra med ”egoism”, att var och en ska
sköta sig själv och strunta i andra). Vi bör visa alla
samma hänsyn, och olik behandling är rättfärdigad
bara när det finns moralisk relevanta skillnaden
mellan individer. (Läkare bör inte ge samma
medicin till en cancersjuk som till en med hjärtfel.
Där finns en moraliskt relevant skillnad.
Sjukvården bör dock, allt annat lika, satsa lika
mycket resurser på båda patienterna. De bör visas
samma hänsyn. Intelligens, rastillhörighet osv. är
inte moraliskt relevanta skillnader.)
Individuell bedömning
Avkrävas moraliskt ansvar
Det finns en viktig skillnad mellan djur och
människor i det att endast (vuxna) människor till
fullo kan vara moraliska aktörer, dvs. att endast vi
kan avkrävas moraliskt ansvar. Endast vuxna
människor kan välja mellan rätt och fel, och ha
moraliska skyldigheter. I denna bemärkelse är djur
och människor självfallet inte jämlikar, men denna
skillnad berättigar inte att djur visas mindre hänsyn.
P.S.
22. Djur och människor är väl inte
jämlikar? Man ser ju att det är skillnad
på människor och djur.
Detta är en ståndpunkt som vi anser självklar när
det gäller behandlingen av människor. När någon
t.ex. söker en anställning ska denne inte bedömas
efter eventuella egenskaper som kännetecknar
vederbörandes grupp (socialklass, kön, yrke osv.),
utan efter sina individuella egenskaper och meriter.
Om det skulle visa sig att män har en biologiskt
betingad tendens till aggressivitet och kvinnor på
samma sätt tenderar till omsorg och vård (observera
att jag inte säger att det faktiskt är på detta vis) vore
detta inte ett skäl att generellt diskriminera män vid
tillsättningen av t.ex. vårdpersonal. Hur naturen än
skapat män och kvinnor är onekligen vissa män mer
vårdande och omsorgsfulla än vissa kvinnor, alltså
bör var och en bedömas på grundval av just sina
individuella egenskaper. Frågan är varför denna
princip inte ska omfatta vårt umgänge med djuren.
Bevisbördan tycks vila på den som inte tar det
logiska steget att låta alla kännande varelser
omfattas av detta synsätt.
De som hävdar att barn och vuxna är jämlikar, t.ex.
organisationer som Rädda Barnen, hävdar inte att
man inte kan se skillnader på barn och vuxna. De
anser dock att barn ska visas samma hänsyn och
respekt som vuxna. När djurrättsrörelsen talar om
djur och människor som jämlikar är det på samma
sätt. Självfallet finns det skillnader, men dessa
berättigar inte att djur visas mindre respekt.
Jämlikhet är en moralisk idé, en uppfattning om hur
individer bör behandlas, inte en beskrivning av
verkligheten.
P.S.
David Hume, och de flesta med honom, menar att
där finns en distinkt skillnad mellan är och bör:
Vad som är, hur saker förhåller sig, behandlas av
naturvetenskaperna så som t.ex. fysiken, kemin och
biologin, medan det som bör istället löses av
filosofin. Denna uppdelning har även den
akademiska världen tagit fasta på: Bör följer inte ur
vad som är.
Naturvetenskaperna är ett nödvändigt verktyg i
insamlandet av fakta, men hur den fakta sedan ska
användas och vilka åtgärder som bör vidtas står inte
att finna någonstans i naturen eller siffrorna. Man
kan därför inte sluta sig till vad som är etiskt
relevant eller inte genom att helt enkelt jämföra
skillnader i varelsers utseende.3
Darwin: Det finns inga arter
James Rachels menar dessutom att den moraliska
individualismen passar Darwins tanke att det
egentligen inte finns några arter, utan att vi som
lever på jorden är individer som liknar varandra
mer eller mindre. I Om arternas uppkomst skrev
han ”...jag betraktar termen ’art’ som en
bekvämlighetsterm som godtyckligt används för en
uppsättning individer som är mycket lika
varandra...”
S.B.
P.S.
23. Okej, vissa människor överträffar inte
vissa djur när det gäller intelligens och
språkförmåga. Men, vi bör behandla
individer utifrån vad som är normalt
för deras art, och därmed kan vi hävda
att intelligens är moraliskt relevant för
17
24. Barn är potentiella intelligenta och
ansvarstagande varelser. Det är därför
vi inte kan jämställa djur och barn och
därför ska vi ge barn men inte djur
samma rättigheter som vuxna. Det är i
själva
potentialiteten
som
den
moraliskt relevanta skillnaden ligger
mellan barn och djur.
diskussion om vilken status och vilket bemötande
dessa människor får i ett visst system kan ses som
ett lackmustest. På vilket sätt det kan tänkas vara
relevant framgår av en mängd andra frågor i texten.
Djurrättare har i regel samma syn som de flesta
andra på handikappfrågorna, eller rent utav en
humanare inställning till personer med handikapp.
Djurrätt handlar om lika hänsyn till lika intressen,
om man får låna Singers ord. Förutsatt att en
handikappad person har intressen, vilket de flesta
handikappade människor otvivelaktigt har, bör man
försöka tillgodose dem precis som man tillgodoser
andras intressen.
Enkelt sammanfattat är det djurrättarens
önskan att tillgodose alla djurs intressen, i den mån
intressena är etiskt relevanta. I den kategorin finns
handikappade och icke-handikappade människodjur, givetvis djurrättarna själva, samt en
omfattande del andra djurarter.
Svaret på frågan är därför ”nej förståndshandikappade som grupp är inte mindre
värda i en etisk kalkyl” och ”nej - de som grupp
jämställs inte med hundar, men däremot jämställs
alla djur som besitter vissa psykologiska
egenskaper med varandra, och allas intressen
spelar roll för utfallet av en sådan kalkyl.”
Det är riktigt att de flesta barn är potentiella (dvs.
de kan utvecklas till) ansvarsfulla, förnuftiga och
intelligenta varelser som kan reflektera etiskt och
välja mellan rätt och fel. Det är dock tveksamt att
denna potentialitet skulle vara moraliskt relevant.
Hönan och ägget
Kronprinsessan Victoria är Sveriges potentiella
regent. Det innebär dock inte att hon har en regents
rättigheter. Ett foster är en potentiell intelligent
människa i samma grad som barnet. Ändå ger vi
inte foster samma värde som en vuxen människa.
Ett befruktat ägg är en potentiell höna. Vi ser dock
stor skillnad mellan att kasta ett ägg i en kokande
gryta och att kasta en levande höna i samma gryta.
Kort sagt fäster vi inte stor vikt vid potentialitet –
möjligheten att utvecklas – när vi avgör någons
moraliska värde, utan vi bedömer människor, djur
och annat utifrån dess nuvarande tillstånd, deras
nuvarande egenskaper. Frågan är varför vi skulle
göra det när det gäller barn och deras potentialitet?
Skälet att ge barn grundläggande rättigheter är,
precis som med djur, att de kan lida, att de har en
individuell välfärd, dvs. liv som kan bli bra eller
dåliga.
S.B.
26. Vill djurrättare mörda foster och
handikappade? Varför har ni handikapprörelsen mot er?
Uppmärksamheten
kring
djurrättsoch
handikapprörelsen har stundvis varit stor i media.
Det som sagts och gjorts har dessvärre varit oerhört
beklagligt.
De handikappade är en marginaliserad grupp.
Deras liv försvåras av ett samhälle som tar liten
eller ingen hänsyn till deras situation. Man blundar
för vad ett handikapp kan innebära, man ger dem
inte heller det stöd de behöver och har rätt till. Att
det finns en handikappsrörelse som kämpar för sina
medlemmars rättigheter är därför av utomordentlig
vikt.
Med detta sagt ska det på en gång klargöras att
det varken finns eller någonsin har funnits en
intressekonflikt mellan de två rörelserna, eller, som
Adryan Linden, en av handikapprörelsen
företrädare, själv uttryckte det:
Vad är fel med barnmisshandel
Som svar på frågan: ”Varför bör vi inte misshandla
barn?”, anför de flesta de just nämnda egenskaperna
(att barnet kan lida osv.). Få skulle svara:
”Barnmisshandel är något ont eftersom barn är
potentiella ansvarsfulla, rationella och intelligenta
varelser”. Den som inte känner sig övertygad av
detta resonemang ska komma ihåg att det finns
många människor som aldrig kommer att kunna bli
lika ansvarsfulla och intelligenta som ”normala”
vuxna människor. Argumentet med potentialitet
räddar inte förståndshandikappade och andra med
permanenta mentala skador.
P.S.
25. Varför talas det ofta om förståndshandikappade
i
djurrättssammanhang? Är de mindre värda? Eller
jämställer ni dem med hundar?
”Jag vill bara poängtera att handikapprörelsen inte
är mot djurrätt/rörelsen - utan rörelsen agerar främst
mot Peter Singer grundat på de delar av hans
utilitaristiska
filosofi
som
är
funktionsförtryckande.” 4
Att det ofta talas om människor med handikapp är
för att denna grupp i många fall ger prov på hur väl
uttänkt ett etiskt system är i vissa avseenden. En
På frågan ”Vad är De Handikappades Riksförbunds
åsikter om djurrättsrörelsen och exempelvis
18
Den situation som uppstod såg givetvis minst
sagt bisarr ut om man öppnade en kvällstidning
eller såg på en nyhetssändning som har ett kort
inslag på en minut: Som oinvigd fick man se att det,
av alla möjliga rörelser och kombinationer av dem,
finns en konflikt mellan djurrättare och
handikappade. Mellan människor som dagligen
kämpar för sin existens, och galningar som kämpar
för hamstrar, kaniner och grisar. Uttryckt på det här
viset, vilket är det uttryck som nådde ut till
allmänheten åtskilliga gånger, var det svårt att
sympatisera med djurrättare, för att inte tala om att
var villig att lyssna på dem.
Ira Mallik har uppmärksammat bemötandet av
Singer i en artikel som publicerades i Dagens ETC.7
Journalisten är av åsikten att en högerextrem grupp
vid namn EPA av ideologiska skäl ville stoppa
Singers framträdande. Gruppen hade tidigare
kampanjat mot Olof Palme, och undersöktes bl.a. i
samband med herr Palmes död. Bortsett från att
påstå att Palme var KGB-agent, menade de att
Beatles, Noam Chomsky och brittiska kungahuset
var med i en satanistisk konspiration av globalt
omfång.8 EAP har också på senare tid försökt
rekrytera folk i universitetsstäder som Lund, där
man satt upp affischer med rubriken ”Darwin hade
fel - Människan är inget djur!”. I samma stad
angrep man även professorn Ingmar Persson vid
institutionen för praktisk filosofi då man påstod att
han drev en sekt tillsammans med Peter Singer.9
Mallik menar att gruppen p.g.a. sitt förflutna
inte hade kunnat nå ut i media på egen hand, och att
de därför behövde utnyttja någon som kunde driva
kampanjen åt dem. Denna någon blev handikapprörelsen.
Handikapprörelsen tog avstånd från EPA när
detta blev känt, men menar att man hade agerat på
eget initiativ i vilket fall som, medan Nordiska
samfundet mot plågsamma djurförsök hävdar att
tystandet av Singer var ett lyckat projekt för EPA.
Det som beskrivits här är p.g.a. att det uppstod
ett enormt massmedialt intresse troligtvis den
incident de flesta referera till. Detta är lyckligtvis
bara en enda händelse, och de handikappades
åsikter om Singer är oberoende av den. Händelsen
och EPA:s inblandning säger oss egentligen inte så
värst mycket om vare sig Singer eller de
handikappades åsikter, mer än att de motsätter sig
hans teorier. Därför finns det anledning att granska
frågan närmare.
Förbundet Djurens Rätt?” svarade Barbro
Gregorson, ombudskvinna för DHR, följande:
”Som handikapporganisation har vi inte och ska
inte ha någon åsikt om andra organisationer. Vi
arbetar enbart med handikappfrågor. Däremot kan
givetvis enskilda medlemmar ha olika åsikter om
djurrättsfrågor, liksom att vi - precis som alla andra
medborgare - kan ha åsikter i en mängd olika
frågor i samhället.”5
Nästkommande fråga, som löd ”Finns det enligt er
en intressekonflikt mellan rörelserna?” besvarades
med:
”Jag kan inte se, att det finns några direkta
intressekonflikter mellan oss. I DHR:s handlingsprogram finns inte djurrättsfrågorna med. Vårt
handlingsprogram rör enbart handikappfrågor men
självklart anser vi, att man så långt möjligt ska
undvika plågsamma djurförsök.”6
Det som sägs här är av yttersta vikt: Det har aldrig
funnits någon konflikt mellan rörelserna,
konflikten finns mellan handikapprörelsen och
Peter Singer som filosof.
Detta faktum i sig räcker för att avfärda det
absurda påståendet att djurrättare, i egenskap av att
de är just djurrättare, skulle förespråka mord på
foster eller handikappade: Djurrättare vill inkludera
fler i den etiska sfären, inte godtyckligt exkludera
sådana som har uppenbara intressen!
Eftersom Peter Singer är en prominent figur
inom djurrätten och dessutom författaren till det
verk som ofta beskrivs som ”djurrättsrörelsens
bibel” har handikapprörelsens åsikter om honom
som person, främst p.g.a. media, kommit att
förknippas med den övriga djurrättsrörelsen. Denna
association är som det nu visats helt obefogad rörelsen är heller inte beroende av hans teoretiska
bygge, även om man skulle förkasta delar av vad
han sagt hade det likväl funnits en djurrättsrörelse.
Trots att frågan redan besvarats och att
djurrättsrörelsen knappast utgörs av Singer som
person väljer vi att inte sky det som hänt: Frågan
har infekterat diskussioner och upptagit både
djurrättares och handikappades tid länge nog.
Singers Sverigebesök och EPA / Schillerinstitutet /
Lyndon LaRouche
I oktober 1997 skulle Singer komma på besök. Han
hade inbjudits på initiativ av Nordiska samfundet
mot plågsamma djurförsök (numera Djurens Rätt)
och skulle bl.a. tala om djurens rätt i Riksdagshuset.
Det som hände var att han, officiellt sett främst
p.g.a. handikapprörelsens begäran, förbjöds att tala.
Det uppstod istället massiva protester och skriverier
som beskrev honom som en mördare och som
likställde honom med nazisterna.
Om Singers förtryckande
När DHR får frågan ”Vad är DHR:s uppfattning om
Peter Singer, samt vad grundas denna uppfattning
på?” lyder svaret:
”DHR är motståndare till den människosyn
som Peter Singer företräder. Han företräder den
utilitaristiska människosynen (nyttofilosofin) som
bygger på "att nyttan för det stora flertalet är
19
“… killing a disabled infant is not morally
equivalent to killing a person.” [PE 2nd ed. P. 191.]
viktigare än nyttan för den enskilde. Handla så, att
det blir till största möjliga nytta för största möjliga
antal".
Den
samhällsekonomiska
nyttan
för det stora flertalet är för honom viktigast.
För oss som lever med funktionshinder kan en
sådan inställning få förödande konsekvenser och
leda till, att vi inte får de ibland kostsamma resurser
vi behöver för att kunna leva som alla andra
människor. Det ekonomiska tänkandet blir
viktigare, än alla människors lika värde och därmed
även funktionshindrade människors rätt till ett bra
liv. Vi vill ha en välfärdspolitik, som bygger på ett
solidariskt tänkande.
Vi kan inte heller ställa upp på Peter Singers
synsätt, att t.o.m. acceptera att man får ta livet av
spädbarn med funktionshinder. Vi menar, att
samhället i stället ska vara sådant, att resurser satsas
på att även barn med funktionshinder ska få stöd att
leva vidare. Det kan annars bli ett mycket grymt
samhälle och ett samhälle endast för "perfekta".”10
In fact I could have left out the word “disabled”
altogether. For the reason I have just quickly
sketched, I do not think that killing any newborn
infant is morally equivalent to killing a rational and
self-conscious being. This does not mean, of
course, that killing infants is a matter of moral
indifference. On the contrary, to kill an infant is
normally very wrong indeed, but normally it is
wrong primarily because of the harm it does to the
parents, who have conceived the child, and already
love it and wish to nurture it. /../ You might
immediately object that even if a newborn infant is
not a person, a newborn infant has the potential to
become a person. But if this is supposed to be the
reason why it is as bad to kill a newborn infant as it
would be to kill an older human being, we shall
have to acknowledge that the human fetus also has
a very similar potential to that of the infant, and
hence the same reason would make it very seriously
wrong to kill a human fetus. /../ …I do not think
that the fact that a human fetus would, in all
probability, become a unique, rational, self-aware
being is a reason against having an abortion. That
is all I have time to say today about my views on
the taking of infant life. I turn now to the
significance of disability. /../
Disabled people are discriminated against in
various ways. They may be denied education,
employment, or housing on grounds that are
irrelevant to their disability. This is simply wrong,
and should be stopped, just as discrimination in
those same areas on grounds of race, sex, or sexual
orientation is wrong and should be stopped. We
should all support disability advocacy groups in
opposing such discrimination.
Slightly different, but still definitely something
we should support, are the claims of disability
advocacy groups to a reasonable effort to remove
obstacles to the full participation of disabled people
in everyday life. This may range from wheelchair
access to buildings, to the provision of signing for
the deaf, or audible signals on pedestrian traffic
lights for the blind.
I say "reasonable efforts”
because obviously there are limits on the resources
that societies can spend on such matters. But they
are of vital importance to a significant proportion of
the community, so the effort should be substantial,
even if it cannot be infinite. Again, we should
support the efforts of disability advocacy groups to
ensure that societies, especially wealthy ones like
the United States, do these things.
Thirdly, people often have prejudices against
people with disabilities, based on irrelevant or
factually erroneous information. For example,
many people think that people with the lack of
muscular control associated with cerebral palsy are
intellectually disabled. Such prejudices should be
Det är tydligt att DHRs förståelse av Singer skiljer
sig från undertecknads när han menar att Singer
förespråkar just den solidariska välfärdspolitik som
DHR efterlyser. Singer själv föregår med ett
konkret exempel.
Att DHR inte vill ställa upp på Singers
tänkande gällande eutanasi visar inte att hans tankar
är felslut - det visar bara att DHR inte vill ställa upp
på det och att de antagligen anser att det är fel.
Singer skriver heller inte att man borde dra in de
handikappades stöd - det han förespråkar säger
snarare tvärtom - att de har samma rätt till ett
tillräckligt stöd som alla andra.
Man blir skärrad över den läsning som DHR
tydligen gör av Singer, och man blir högst skeptisk
till att de tillgodogjort sig Singers teser så som de är
avsedda att läsas, och hur de bör läsas vet trots allt
Peter Singer bäst själv. Därför tog undertecknad
kontakt med vederbörande och tillfrågade honom.
Som svar skickar bl.a. Singer en text där han
skriver:
”The fact that a being is capable of understanding
that it has “a life” does make it worse, other things
being equal, to end that life. Then, and only then,
are we ending the life of a being that knows it is
alive, and can see itself as existing over time.
Then, and only then, does the being have any
conception of what it might lose by being killed, or
have any capacity to have desires for the future that
are thwarted by being killed.
I use the term “person” to refer to those
humans who have the higher mental capacities,
whatever we may decide they are, that make it
much worse to kill someone like you or me than it
is to kill a chicken. /../ . Understanding this will
help you to understand one of those notorious
Singer quotations that is so beloved by the media:
20
life worse than it would otherwise be – and to injure
children so that they cannot walk is to make their
lives worse than they would otherwise have been.
To kill a newborn infant, before it is a person, is to
prevent a life being lived. And that is something
that can be done in many ways – by not having a
child at all, or by having a child but using genetic
counseling to avoid having a child with a disability,
or by having prenatal diagnosis and terminating the
pregnancy if the child will have a disability, by
withdrawing life-support from a baby born with a
disability, or by killing the child soon after birth.
These acts are different, in various ways, and some
of these differences are morally significant, but they
do all have the outcome that a life will not be lived.
/../
The decision to abort a fetus that has, say,
Down syndrome, is not a decision that is “antichildren”, still less “anti-life”. It is a decision that
says: “Since I will only have two children, I want
them to have the best possible prospects for a full
and rich life. And if, at the outset, those prospects
are seriously clouded, I would rather start again.”
This is surely a reasonable view to take. Does
it reflect a prejudice against the idea that life with a
disability can be worth living? No, no more than
putting money into medical research to find cures
for disabilities does. In both cases, we are not
denying that people with those disabilities can have
lives worth living, we are just saying that, other
things being equal, they would be better off without
those disabilities. It is curious that many of us
seem to accept such reasoning when it comes to
ending a life during pregnancy, and yet we are
shocked by exactly the same reasoning as soon as
the baby has been born. I am not sure why. If there
is one thing that the opponents of abortion are right
about, it is surely that birth does not mark any
decisive change in the nature of the being itself.
The development of the fetus into infant is a
gradual one.
Perhaps the most significant
difference that birth makes is that the infant can
more easily be given up for adoption. Hence where
the disability is not a very serious one, if there are
couples keen to adopt a child, that is a better
outcome than ending its life.
Apart from that distinction between the late
fetus and the newborn, I can see no reason for
drawing the line at birth – unless it is the need to
have some non-arbitrary line that compels us to take
our stand with birth. I have suggested that the real
moral dividing line occurs later, when selfawareness begins. But here too there is no sharp
line to be drawn. That is why, at one point, my
colleague Helga Kuhse and I proposed that a
breathing space of 28 days should be allowed after
birth, in which parents and doctors together should
have discretion to make life and death decisions
about a newborn child. But I now think this is too
arbitrary to work – so I will merely say that these
combated through educational programs, and again,
we should support disability advocacy groups in
their efforts to do this. But here we need to take
care.
At the extreme end of the spectrum of
disability advocacy groups, there are some who
deny that to have a disability is an inherent
disadvantage at all. They may claim either that the
disability is only a disadvantage because of the
way our society is constructed, or they may claim
that our perception that it is a disadvantage to have
a disability is itself a prejudice. I do not think we
should accept either of these claims.
Consider, for example, the common disability
of being paralyzed below the waist.
Is this a
disadvantage only because our society is so
constructed as to make it one? Surely not. There
are many things that people who are paralyzed
below the waist could not do in any society, no
matter how constructed.
They cannot visit
untracked wilderness, go ice-skating, or play
football. And many other things that they can do,
they can do only with difficulty, and with more
time than it would take those who have the use of
their legs. None of these things means that they
cannot have a worthwhile life, of course, but they
are things that many people like to do. And there is
no lack of evidence about this. Why would we
spend money in trying to find ways of overcoming
spinal injuries, if we did not believe that it is better
to be able to walk than not to be able to walk? And
the same goes for almost everything that we
currently regard as a disability.
Admittedly, there are some disabilities about
which it is possible to argue. Some deaf people
have rejected treatment to restore hearing in their
children, arguing that if they become able to hear,
they will no longer belong in the community of the
deaf. This raises an interesting issue, somewhat
akin, I believe, to the wishes of some religious
communities to raise their children in ignorance of
a world in which there are people who do not share
their religious beliefs and way of life. Is this child
abuse, or justifiable community autonomy, in
regard to which the state should remain neutral?
But I will not pursue these issues, here, because for
most of what we regard as disabilities, there can be
no doubt.
For parents in wheelchairs to
permanently cripple their children, so that they too
would be in wheelchairs all their lives, would be
child abuse.
At this point, of course, someone is going to
think: Peter Singer says that it would be child
abuse for parents to cripple their children. Yet he
thinks that it is all right for parents to kill their
children. Why is that not also child abuse? Isn’t it
worse to be killed than to be crippled?
Here, of course, I need to draw together the
two threads of my argument. We are talking about
severe impairment at the beginning of life. If a life
is going to be lived, then it is wrong to make that
21
decisions should be made as soon after birth as the
accurate diagnosis of the infant’s condition, and the
parents’ need for due consideration, permits.
In closing, let me acknowledge that many
people have written to me telling me that they have
a child with a disability, and that the child has
enriched their lives, and had a good life her- or
himself. I have no doubt that this is often the case.
But it is also quite often not the case.
If some couples find their lives enriched by
bringing up a child with a disability, I would not
wish to prevent them doing so – in fact, as I have
said, I would want to ensure that they had the best
possible support services. But I also believe that if
couples /../ do not think this is best for them, the
disabled child, or her family as a whole, others
should not force it upon them.”11
Göran Greider är tänkvärd då han skriver:
”En hel del inom handikapprörelsen har haft
oerhört svårt för inte minst Peter Singers moralsyn.
Det är begripligt, fast de har fel.
Funktionshindrade har levt under tyngden av
det arv som betraktat dem som icke fullvärdiga
människor, som lealösa offer, som straffade av
Gud, ja som - boskap. Och just när de är på väg att
kämpa till sig sin mänsklighet kommer någon och
säger att människan ändå inte automatiskt har ett
högre värde än boskap!”12
Lägg märke till hur Greider väljer att beskriva
relationerna mellan människo- och djurvärde ”…kommer någon och säger att människan ändå
inte automatiskt har ett högre värde än boskap!”.
Det är inte känt varför Greider valde just den
formuleringen och det sättet att beskriva förhållandet mellan de ”två” värdena. Den generösa
tolkningen är att han i grund och botten har rätt människan har inte automatiskt högre värd än
boskap.
Detta uttalandet som Greider försöker fånga de
handikappades tankegångar med visar också på det
möjliga missförstånd som kan ha uppkommit:
Greider och Singer skriver i ett samhällsklimat där
boskapens värde på sin höjd är av ekonomisk
karaktär, och där människans värde är av en helt
annan natur. Detta är dessvärre den uppfattning som
råder i samhället, att djur, enbart för att de är djur,
ses som mindre värda än människor. Om man i
detta klimat säger ”att människan ändå inte
automatiskt har ett högre värde än boskap” sänker
man människovärdet till det ringa värde som
boskap har. Man har all anledning att reagera både
som handikappad och icke-handikappad med tanke
på hur man behandlar djuren. En sådan sänkning är
ju kontrahuman.
Problemet med påståendet är nu ännu tydligare
- påståendet förutsätter att djur behandlas illa och är
mindre värda, för i annat fall hade det kvittat om
vårt värde blev detsamma som boskapens. För att
vara hemskt måste påståendet göras i en
speciesistisk värld. Hade man gjort samma
påstående i en värld där man behandlade djur som
subjekt hade det inte varit lika intressant längre.
Greiders påstående är därför inte det mest
lämpliga i sammanhanget med tanke på hur världen
faktiskt ser ut för nuvarande. Vill man beskriva
Singers ståndpunkter för de som lever i ett
speciesistiskt samhälle gör man det så mycket
lättare och mer korrekt genom att istället skriva ”att
boskapen ändå inte automatiskt har ett lägre värde
än människan”. Här använde vi Greiders egen
mening med de logiska justeringar som krävs i
dagens samhälle för att Singer ska bli korrekt
tolkad. Vår version av meningen kan till skillnad
från Greiders inte missförstås av speciesisten.
Det Singer skriver talat för sig självt, det ska därför
inte kommenteras mer än såhär.
Smygfascismen som få genomskådar?
Ingen vet vad som rör sig i Peter Singers innersta
tankar, men följande saker känner vi i alla fall till:
Peter Singer är jude av österrikisk härkomst.
Tre av hans far- och morföräldrar mördades i
koncentrationsläger, vilket är något som Singer tar
sig an i en bok som han gav ut 2003. Han är
filosofiprofessor och har arbetat på fem universitet.
Sedan 1999 har han undervisat i bioetik vid
University Center for Human Values som är en del
av det beryktade Princeton University, där bl.a.
Einstein var verksam. Han är djurrättsengagerad
och har t.ex. startat ett internationellt projekt som
har som mål att skydda apor. Han har skrivit
åtskilliga böcker, har översatts till 25 språk, och han
menar att vi borde ge mellan 10-20% av vår
inkomster här i väst till de fattiga runt om i världen,
och har i flera år själv skänkt 20% av sin egen lön.
Det som räknats upp är inte en garanti på att
Peter Singer inte förespråkar mord på handikappade, så mycket kan erkännas. Den intressanta
frågan är dock om det är plausibelt att, med andra
världskriget som hela världens facit, han kan ha
gjort sådana uttalanden och likväl ha den karriär
han har? Vilket universitet i världen (annat än
möjligen det av Hitler instiftat) hade på fullaste
allvar anställt Peter Singer om han gör sig skyldig
till det som handikapprörelsen beskyller honom
för? Handikapprörelsen har haft stort medialt
utrymme i denna frågan, men hur kommer det sig
att ingen inom den akademiska världen som är
insatt har reagerat och undersökt saken, gett honom
sparken för hans vansinne?
Singers förtryckande är i bästa fall ett missförstånd grundat på citat som ryckts ur sina
sammanhang eller vantolkningar av hela böcker,
och i värsta fall en ren och skär propagandamyt
som föds i ett speciesistiskt tänkande. Ett tänkande
som djurrätten motsätter sig och tydliggör.
22
Här kommer någon invända: ”Stopp och
belägg! Nu har ju halva poängen med Greiders
uttalande gått förlorat, och nu har ju inte de
handikappade någon anledning att bli upprörda
eftersom man inte nedvärderar dem, utan istället
uppvärderar boskapen”. Invändningen stämmer,
och den är också den slutsats som dras av
resonemanget kring det missförstånd som kan ha
uppstått.
Det är många djurrättares åsikt att Singer kan
användas av de handikappade i den kamp de
bedriver mot samhällets nonchalans och emellanåt
även fullt medvetna förtryck: De teorier som han
framlägger talar för alla som har intressen. Det har i
princip alla handikappade, och de som inte har ett
intresse kan följaktligen ej heller bli oetiskt
behandlade.
Slutligen ska det uppmanas till läsning: Låt inte
en djurrättare, handikappad eller en tabloid tala om
för dig vad Peter Singer skriver, tycker och tänker ta reda på det själv! Läs Praktisk Etik där hans
teoretiska ramverk byggs upp, eller Djurens
Frigörelse om du bara vill ha del av djurrätten.
Vakthållning mot egoismen
Vi bör vara särskilt misstänksamma när vår känsla
eller moraliska intuition gynnar oss, t.ex. när vita
kan rättfärdiga billig arbetskraft genom att hänvisa
till den ”vita rasen överlägsenhet”, eller när
människor kan försvara sin önskan att äta kött med
”människans moraliska överlägsenhet”. Till grund
för sådana känslor döljer sig ofta naken egoism.
(Känslor är självfallet grundläggande för etiken i så
motto att de är en förutsättning för att vi ska kunna
leva oss in i andras situation, vilket i sin tur är en
förutsättning för etisk reflektion. Men det är en
annan fråga).
P.S.
28. Ingen har rätt i etiska och moraliska
frågor. Du kan tycka en sak, jag en
annan. Ingen kan säga att den andre
har fel.
Denna invändning – som blandar ihop etiska frågor
med smakfrågor – gör ofta entré när köttätaren eller
djurförsökaren inte har några argument kvar, men
ändå inte vill ta de praktiska konsekvenserna av hon
avväpnats. Det kan låta som en demokratisk,
tolerant och upplyst ståndpunkt, men om man ser
frågan ur slavars eller misshandlade barns
perspektiv inser man att invändningen inte håller.
Vem skulle acceptera att barnmisshandlaren
försvarade sig med: ”Okej, du tycker det är fel med
barnmisshandel. Jag tycker det går för sig. Ingen av
oss kan säga att den andre har fel!”
S.B.
27. Det känns fel att visa djur lika mycket
hänsyn.
I etiska frågor måste man kunna ge argument för
sin uppfattning. Vi kan inte blint lita på våra
känslor, hur starka de än må vara. Ta frågan om
slaveri och rasism. De flesta vita kände under
århundraden att svarta var mindre värda. Om man
avgjort frågan på grundval av vad människor känt
hade det blivit svårare att avskaffa slaveriet.
Dessbättre fanns det människor som inte nöjde sig
med detta, utan frågade efter argument för att
svartas behov, önskemål och intressen skulle visas
mindre hänsyn. När man granskade dessa fann man
att skälen inte höll. Vi bör med andra ord vara på
vår vakt mot det som ”känns rätt”. Bakom okritisk
intuition finns inte sällan fördomar och
missförstånd. Det är alltså viktigt att vi försöker låta
våra känslor vägledas av förnuftigt och logiskt
tänkande.
Etiska frågor och smakfrågor
Det är skillnad på etiska frågor och smakfrågor. I
etiska frågor finns det – sedan en fråga fått
genomlysas av förnuft och logik – vissa
uppfattningar som är mer försvarbara än andra. Det
är därför vi kan fördöma rasism och sexism. I
smakfrågor, t.ex. vilken mat som är ”godast” eller
vilken musik som är ”vackrast”, är det dock
meningslöst att argumentera. I dessa bör vi vara
toleranta och acceptera olika uppfattningar.
P.S.
Elda under vreden
Därmed inte sagt att etiskt och politiskt liv inte
rymmer känslor. Tvärtom! När vi upptäcker hur
oförnuftig och fördomsfull rasism och djurförtryck
är blir vi med rätta rasande över det som
fördomarnas offer drabbas av. Det vore konstigt
annars. Känslor kan vara en fin drivkraft för
engagemang. Vi bör dock inte låta viktiga etiska
frågor avgöras av hur vi känner för något.
29. Människovärdet hotas om vi uppvärderar djuren.
Knappast! Vitas värde föll väl inte i och med
slaveriets avskaffande. Inte heller sjunker mäns
värde i takt med att män och kvinnor blir mer
jämställda. Det är snarare tvärtom. Så länge en
grupp (t.ex. djur) diskrimineras hotas andra svaga
grupper (t.ex. handikappade). Det faktum att en
grupp uteslutits ur den moraliska gemenskapen kan
användas som skäl att kasta ut även andra grupper.
23
Varifrån kommer dessa rättigheter? Har du en
speciell förbindelse med Gud, och har han talat om
för dig att djur har rättigheter? Garanteras
rättigheterna av lagen? Är inte rättigheter något
som människan måste garantera?
Det är riktigt att begreppet ”rättigheter”
omsorgsfullt måste preciseras. Det är även sant att
begreppet ”naturliga rättigheter” är behäftat med
filosofiska svårigheter. En sak som gör det ännu
mer komplicerat är förvirringen mellan begreppen
lagliga rättigheter och moraliska rättigheter.
Ett försök att undvika denna invändning är att
acceptera den, men att hävda att det inte finns
förhinder att tänka sig mänskliga rättigheter, så
borde det heller inte finnas några förhinder för djurs
rättigheter. Henry Salt skrev: Här de lägre djuren
”rättigheter?” Utan tvivel — om människor har det.
Riktigheten
i
denna
terminologi
är
omdiskuterad, men att visa att det finns verkliga
principer av detta slag kommer inte på fråga; så
meningsskiljaktigheten rörande ”rättigheter” är
knappast något mer än en akademisk ordstrid, som
inte ger någon praktisk vägledning.
Jag förutsätter därför att alla människor är i
besittning av ”rättigheter” i enlighet med Herbert
Spencers definition; och om någon av mina läsare
invänder mot denna inskränkta användning av
termen, så svarar jag att jag är villig att byta ord så
snart mer passande dyker upp.
Den direkta fråga som kräver vår
uppmärksamhet är denna: -- Om människor har
rättigheter, har inte även djur sina rättigheter?
Även om detta argument må vara
tillfredsställande, så lämnar det oss oförmögna att
svara på skeptikern som även förnekar mänskliga
rättigheter. Som tur är finns det emellertid en
rättfram tolkning av ”rättigheter” som är rimlig och
som tillåter oss att undvika kontroversiell rättighets
retorik och undermeningar.
Det är åsikten att en ”rättighet” är andra sidan
av ett moraliskt imperativ. Om vi av etiska skäl
måste avstå från att göra en handling mot en person,
så kan vi hävda att den personen har en ”rättighet”
att slippa handlingen. Om vår etik, exempelvis,
talar om för oss att vi inte ska döda den andre, då
har den andre rätt att inte dödas av oss. Faktum är
att denna tolkning av rättigheter är intuitiv och som
människor både förstår och gärna skriver under.
(Självklart är det så att denna tolkning av rättigheter
kan sättas på pränt som rättsliga lagar genom en
passande lagstiftning.)
Träning i empati
Dessutom är det rimligt att anta att vår inlevelse
med utsatta människor ökar om vi lär oss att ta djur
– varelser som det är ännu svårare att identifiera sig
med än människor – och deras lidande på allvar.
Detta har bland andra filosofen Torbjörn Tännsjö
påpekat.
P.S.
Inget argument…
Påståendet, att människovärdet skrivs ner om de
övriga djurens värde höjs, redogörs sällan ingående
av den som kommer med det. Varför skulle det
mänskliga värdet sänkas om man gör höjning av de
icke-mänskliga djurens? Den tanken verkar
dessutom förutsätta att den höjningen som skett inte
är reell, att den i själva verket inte är uppriktig.
Antingen det eller så har vederbörande som
använder argumentet inte greppat vad en höjning av
de övriga djurens värde består av, i vilken form det
sker, och vilka praktiska konsekvenser det kan få.
Den som kommer med påståendet måste, för att det
ska vara ett giltigt argument, visa på sambanden
mellan de två värdena.
S.B.
”Det är människans sympati med djuren som gör
henne till en verklig människa.”
- Albert Schweitzer
(doktor, Nobels fredspris 1952)
”Så länge människan massmördar djuren, kommer
de att döda varandra. I sanning, den som sår mord
och smärta kan inte skörda glädje och kärlek.”
- Pythagoras (filosof och matematiker)
30. Bör djur och människor ges samma
rättigheter?
Ja och nej. Djur bör ges samma grundläggande
rättheter som människor, t .ex. rätt till liv, frihet och
att slippa tortyr. Däremot vore det nonsens att ge
djur fri- och rättigheter som tryckfrihet,
religionsfrihet, rösträtt eller rätt till utbildning. Djur
har, liksom barn och förståndshandikappade, inget
intresse av sådana rättigheter.
P.S.
31. Exakt vad är rättigheter?
D.G.
Trots att man kan hävda att det är en del av den
västerländska liberala traditionen, är begreppet
”rättigheter” en källa till meningsskiljaktigheter och
förvirring i debatten om DR. En vanlig invändning
mot åsikten att djur har rättigheter är att blanda in
ursprunget till dessa rättigheter. Ett sådant
argument ser ut som följande:
24
32. Rättigheter förutsätter skyldigheter.
Djuren har inga skyldigheter och kan
därför inte ha några rättigheter.
varför de inte ska stjäla, är att andra inte ska stjäla
från dem.
Ett annat sätt att visa på att kontraktsteorin inte
stämmer med vårt verkliga moraliska beteende är
att fråga om, skulle du med risk för ditt liv rädda
mitt barn från att drunkna, på grund av en
kontraktsteoretisk plikt. Förvisso, utför man sådana
handlingar som ett svar på en annan varelses nöd,
inte som ett resultat av kontraktsteoretiska plikter.
Kontraktsteorin verkar därför inte kunna
förklara vårt moraliska beteende. Som bäst är det en
teori som hur vi borde handla. (Dess styrka är att
den förnekar rättigheter till djur, och legitimerar ett
fortsatt utnyttjande av dem?) Jag vågar nog påstå att
den
mest
allvarliga
invändningen
mot
kontraktsteorin är att den kan användas för att
sanktionera en ordning som nästan skulle fördömas
universellt. Tänk dig en grupp mycket rika
människor som samlas och skapar ett kontrakt
bland dem själva med syfte att försäkra sig om att
rikedomarna förblir inom deras kontroll. De
samtycker till ett kontrakt där repressiva metoder
kan användas för att hålla massorna kvar i
fattigdom. De anför skälet att, det är en dygd som
finns i deras kontrakt, så de gör inte något fel.
Liknande kontrakt kan dras upp för att utesluta
raser, kön osv.
Barn och utvecklingsstörda har inte skyldigheter i
högre grad än djur. Det är inget skäl att inte ge dem
rättigheter.
Varför har de rättigheter? Jo, de är varelser
vars liv kan gestaltas till det bättre eller till det
sämre. De har intresse av att leva goda liv, att inte
plågas osv.
Samma skäl kan användas för att ge djur
rättigheter. Poängen med moraliska rättigheter (rätt
till liv, god livskvalité etc.) är att se till att dessa
intressen tillgodoses. Djur befinner sig i samma
kategori som barn och utvecklingsstörda i detta
avseende, och så länge vi anser att den ena gruppen
ska ha rättigheter måste vi hävda detsamma för den
andra.
P.S.
33. Visar inte den etiska kontraktsteorin
att djur saknar rättigheter?
Kontraktsteorin är en etisk teori som försöker
förklara vår moral genom att peka på de
underförstådda
ömsesidiga
fördelaktiga
överenskommelserna, eller kontrakten. Till
exempel, den skulle försöka förklara vår vägran att
slå varandra med att vi har ett underförstått
kontrakt: ”Du slår inte mig och jag slår inte dig.”
Tillämpningen av kontraktsteorin på djurrätt
kommer ifrån antagandet att ickedjur inte är
kapabla att gå in i sådana kontrakt, följt av
påståendet att rättigheter endast kan tilldelas sådana
individer som kan gå in i sådana kontrakt. Grovt,
djur kan inte ha rättigheter eftersom de saknar
rationell kapacitet att samtycka till ett kontrakt som
kräver av dem att respektera våra rättigheter.
Kontraktsteorin är kanske det mest effektfulla
försöket att vederlägga djurrättspositionen; därför,
är det viktigt att begrunda det i detalj. Det vore lätt
gjort att skriva mycket i det här ämnet. Vi måste
begränsa oss själva till att betrakta de
grundläggande argumenten och problemen med
dem. De läsare som finner detta ofullständigt och
slarvigt råds att konsultera den primära litteraturen.
Vi börjar med att observera att kontraktsteorin
misslyckas med att erbjuda övertygande förklaring
av våra moraliska beteenden och motiv. Om man
frågar en vanlig person varför hon tycker att det är
fel att stjäla från sin granne, svarar hon inte att hon
avstår därför att grannen inte ska stjäla från henne.
Inte heller svarar hon att hon har ett underförstått
ömsesidigt kontrakt med sin granne. I stället för att
anropa kontrakt, brukar människor hävda någon
variant av principen att inte skada andra. De vill
inte stjäla eftersom det skulle skada deras granne.
Inte heller undervisar vi våra barn, att orsaken
John Rawls försöker komma förbi detta problem
genom att kontraktsinnehavare måste utgå ifrån en
”initial position” i vilken de ännu inte inkarnerats
som varelser och måste forma kontraktet i
okunskap om deras slutliga inkarnation. Därför
påstås det att eftersom en given individ i
startpositionen inte vet huruvida hon kommer att
inkarneras som, låt oss säga, en rik kvinna eller en
fattig kvinna , kommer individen inte att forma
kontrakt som baserar sig på sådana kriterium. Som
en spontan reaktion, man kan börja undra hur långt
några kan gå för att skapa ad hoc justeringar till en
otillräcklig teori. Men till saken, man kan vända
detta ad hoc försvar till förmån för
djurrättspositionen. Säkerligen, om individer i den
initiala situationen ska vara helt okunniga om sitt
öde, måste de anta att de kan bli inkarnerade som
djur. Förutsatt det, kommer kontraktet troligtvis
innehålla ett starkt skydd för djur!
Ett annat problem med Rawls påhitt är att
sannolikheten, även givet okunskap, kan leda till
kontrakt som de flesta anser vara orättvist. Om
chansen att inkarneras som en slavägare är 90%,
skulle mycket väl ett kontrakt kunna uppstå som
tillåter slaveri då de flesta människor känner att de
har en större chans att inkarneras som en slavägare.
Därför, misslyckas Rawls påhitt att uppnå sitt syfte.
Det är svårt att se hur kontraktsteorin kan tillåta
rörelse från status quo. Hur blev de påstådda
kontrakten, som förnekade frihet åt slavarna och
uteslöt kvinnorna från att rösta, omförhandlade?
25
befrias från det. Har vi då moralisk rätt att stjäla
från honom? Eller värre?
Som
sammanfattning,
kontraktsteorin
misslyckas därför a) det misslyckas med att på ett
riktigt sätt förklara våra faktiska, moraliska
handlingar och motiv i den verkliga världen, b) det
sanktionerar kontraktsteoretisk arrangemang som
de flesta människor skulle uppfatta som orättvisa, c)
det misslyckas med att räkna med hänsynstagandet
ger individer som inte har förmågan att gå in i
kontrakt, och d) det har några opraktiska
konsekvenser. Slutligen, det finns en bättre grund
för etiks — skadeprincipen. Den är enkel,
universell, undviker ad hoc konstruktioner, och
passar in på vårt verkliga moraliska tänkande.
Kontraktsteorin är också oförmögen att på ett
adekvat sätt förklara varför vi ger rättigheter till
sådana som själva inte kan forma kontrakt,
exempelvis, spädbarn, barn, senila personer,
mentalt handikappade, och även till djur i viss
utsträckning. Olika tankar har utvecklats för att
svara på frågan varför även dessa personer tillskrivs
rättigheter. Vi har inte plats att ta i tu med dem alla.
Istället, kommer vi att kort att nämna några.
Ett försök går ut på att vädja till intressena hos
verkliga rättighetsinnehavare. Som exempel, jag
äter inte din baby eftersom du har intresse av den
och jag skulle inte vilja att du kränkte ett sådant
intresse hos mig. Men tänk om ingen brydde sig om
ett givet spädbarn? Skulle det då inte vara något fel
att misshandla det och använda det till vad som
helst? Säkert inte. Ett annat problem här är att
många människor uttrycker intresse för skydd av
djur. Detta verkar kräva av andra att de ska avstå
från att använda eller misshandla djur. Emedan
detta resultat är attraktivt för djurrättsvänner, så
försvagar
det
med
säkerhet
argumenten
kontraktsteoretikerna har för att rättfärdiga
utnyttjandet av vårt djur. Andra vill låta individer
"rida" tills de själva är kapabla att respektera
kontrakt. Men vad händer med de som aldrig blir
kapabla att göra så, exempelvis, senila personer?
Och varför kan vi inte låta djuren rida?
TA/DG
34. Är det okej att döda djur smärtfritt?
Peter Singer menar att det är fel att döda varelser
som kan förväntas ha goda liv framför sig. Varför
släcka ett lyckligt liv? Tom Regan och Gary
Francione menar att djur har andra intressen än att
undvika lidande, i första hand att inte bli
behandlade som blott ett medel för mänskliga mål
”Lycklig” slaveri är inte desto mindre slaveri,
menar de. Ett smärtfritt mord är inte desto mindre
mord.
Några hävdar ett ”reducerad-rättighets” fall. Barn
får en mängd reducerade rättigheter som har
utformats för att skydda dem från dem själva, etc.
Problemet är här när det gäller djur att de
reducerade rättigheterna befinner sig vid sidan av
alla rimliga proportioner. Vi accepterar att vi inte
kan experimentera med spädbarn eller döda och äta
dem på grund av deras reducerade rättigheter.
Varför är då sådana extrema bruk acceptabelt för
ickemänniskor?
Några hävdar att det är irrelevant huruvida en
given individ kan gå in i ett kontrakt; vad som är
viktigt är hans teoretiska kapacitet att göra så. Men,
framtida generationer har kapaciteten men kan
uppenbarligen inte ha en ömsesidig interaktion med
oss, så grunden för kontraktsteorin utbränd (om vi
inte hävdar att vi har en moralisk skyldighet att
lämna en beboelig värld till framtida generationer).
Peter Singer frågar ”Varför begränsa moralen till
dem som har kapacitet att gå in i
överenskommelser, om faktum är att det är omöjligt
att de någonsin kommer att göra så?"
Det finns dessutom praktiska problem med
kontraktsteorin. Som exempel, vad blir vårt svar om
en individ avsäger delaktigheten i något
underförstått moraliskt kontrakt, och påstår att han
därför har rätt att gå in i vad andra skulle kalla för
omoraliska handlingar? Finns det något sätt för oss
att klandra honom? Och vad ska vi göra med
överträdelser av kontraktet? Om en individ själ från
oss, han har brutit kontraktet och vi borde därför
Dödsindustrins processer
I vilket fall torde det vara mycket svårt att döda djur
smärtfritt så länge vi håller ett så stort antal djur i
lantbruket som idag. Mängden djur tvingar oss till
industriella slaktförhållanden, med buller, elektriska
pådrivare, nya lukter, ljud och ljusreflexer som
stressar. I takt med att lokala och regionala
slakterier läggs ned och slakten i Sverige
koncentreras till ett litet antal jätteslakterier ökar
längden på transporterna.
Okej att döda barn?
Men om man då dödar djuret på sin egen gård? En
motfråga kan ställas: Är det okej att döda
människor, t.ex. spädbarn och förståndshandikappade, vars mentala kapacitet inte överstiger
många djurs? Så länge vi anser det fel att döda
dessa människor, måste vi i konsekvensens namn
också anse smärtfritt dödande av djur (på samma
mentala nivå) vara orätt.
P.S.
Ett liv man vill leva
Om man måste döda någon alls bör det ske så
smärtfritt så möjligt, oavsett vilket djur det rör sig
om. Sådana måsten är logiskt sett obefintliga i
djurindustrins sammanhang eftersom industrin har
vinstgenererande mål (att tjäna pengar genom att
t.ex. mörda och under hela djurets livstid tortera det
är inte ett tvång).
26
Långt ifrån alla djurrättsaktivister skulle ha en
dogmatisk attityd och mena att liv är heligt i sig
självt och att det därför alltid är fel att ta. Många
menar istället att det är vad du fyller ett liv med och
vad det består av som är det etiskt intressanta.
Här blir det genast intressant att definiera
begreppet ”liv” och se vad olika parametrar leder
till: Lever en planta? En fågel? En hjärndöd
människa? En gris? En sten?
Förespråkare av åsikten hade som svar på
frågan kanske pekat på att djuren lider konstant
under de förhållanden som råder inom industrin,
och att döden rent utav skulle kunna vara ett
befriande från eländet: Icke-existens är alltså att
föredra framför ständigt och garanterat lidande. Det
understryks att detta inte är en generell princip utan
att den helt beror på omständigheterna i respektive
fall. Lek med tanken själv: Vad hade du valt om du
fick välja att leva ett liv som enbart eller till
övervägande del bestod av lidande, - att leva det,
eller att aldrig ha funnits?
Angående syften
För kristna och andra troende människor är frågan
måhända relevant med tanke på gudomens planer
och liknande idéer. Denna relevans försvinner
däremot om man är en ateist och ställer samma
fråga. Varför skulle man bara få för sig att anta att
saker har ett syfte?
Man skulle också kunna hävda att syfte per
definition är något som tilldelas. Vem skulle i så
fall ha tilldelat alltings syfte? Och syfte ur
vems/vads perspektiv? Varför just x:s perspektiv
och inte y:s? Menar man syftet sett ur mänskliga
ögon, ögon som filtrerar och tolkar genom ett
kulturellt matris?
I det sistnämnda fallet gäller att kulturen har
gjort djuren till objekt, resurser, och därmed
föremål för godtycklig förbrukning och behandling.
Syftet med dem blir därför det kulturen tilldelar
dem. Det djurrättare säger är att detta tilldelande
inte gått helt rätt till - människorna har i princip
endast tillvaratagit de mänskliga intressena genom
att tilldela djuren de syften som idag råder.
Om någon plötsligt, mitt i ett samhälle med en
sådan kultur, säger att det syfte kulturen gav djuren
är förkastligt, är det föga konstigt att en
indoktrinerad medborgare ställer frågan vad djurens
existens har för annat syfte. Att frågan ställs är
således ett exempel på de banar som de förhärskade
samhällsnormerna rör sig i. Dessa banor är, av
historiska skäl, klart antropocentriska. Av detta skäl
är de förkastliga.
S.B.
35. Var ska man dra gränsen för vilka djur
som ska visas hänsyn? Vilka djur kan
lida? Räkor? Ostron?
Det är alltid svårt att dra gränser. När blir en kvinna
lång? Vid 175 cm? 180 cm? 185 cm? Denna
svårighet förhindrar dock inte att man utan
svårighet kan se skillnad på en kvinna som är 145
cm och en som är 190 cm. Den ena är kort, den
andra lång. På samma sätt kan man bedöma djurens
förmåga att lida. Även om det kan vara svårt att
exakt dra gränsen så finns det ändå solklara fall,
och de allra flesta djur vi utnyttjar är sådana
solklara fall. I de fall då det är svårt att avgöra djurs
upplevelseförmåga, t.ex. ostrons, bör vi ge dem
”the benefit of the doubt”, dvs. vara generösa så
länge det inte är en stor uppoffring att avstå från att
döda dem. Observera att detsamma gäller
människor. Även om vi inte vet exakt när det är
okej att döda en människa (foster, hjärndöda, i krig
och självförsvar osv.) finns det solklara fall då det
är fel att döda.
S.B.
37. Smärta och död förekommer i det
vilda.
Hur skulle detta göra den smärta och död som t.ex.
mjölkkor utsätts för mindre allvarlig? En ond
företeelse gör väl inte en annan ond företeelse
mindre ond? Det onda som vi åstadkommer i
labben och i lantbruket kan vi korrigera. Det som
sker i naturen är mycket svårt att göra något åt utan
att äventyra ekologiska värden, som t.ex. biologisk
mångfald. Människan har tidigare gjort – och
fortsätter att göra – stora ingrepp i naturen och
erfarenheterna förskräcker.
P.S.
P.S.
36. Om djuren inte existerar för vår skull,
vad har de då för syfte?
38. Är det okej att ha sällskapsdjur?
Djur är lika lite som människor på jorden för att
utnyttjas. ”Världens djur existerar för deras egen
skull. De skapades inte för människorna mer än
svarta skapades för vita och kvinnor för män”,
skriver den svarta författarinnan Alice Walker.
De som förespråkar sällskapsdjurshållningen
påtalar att djur och människor kan leva tillsammans
utan att utnyttja varandra. De säger också att detta
att leva tillsammans med sällskapsdjur är ett bra sätt
att lära känna djur och få respekt för dem – om man
behandlar dem väl dvs. Historikern Keith Thomas
P.S.
27
grundläggande rättigheter som liv och frihet? Det är
däremot inte orättvist att säga att blinda inte har
någon rätt att bli t.ex. taxichaufförer. I detta fall är
deras handikapp relevant. Det samma gäller djur.
Ingen har hävdat att det inte skulle finnas stora
skillnader mellan människor och andra djur (eller
mellan människor och människor, och djur och
djur). Frågan är om, eller på vilket sätt, skillnaderna
är moraliskt relevanta.
skriver att det tilltagande bruket bland städernas
medelklass att ha sällskapsdjur i England på 1500och 1600-talet bidrog till att riva muren mellan
människor och djur och lade grunden för uppfattningen att djur var berättigade moralisk hänsyn.
Många av de engelsmän som på 1700-talet skrev
om djur, t.ex. filosofen Jeremy Bentham, hade
själva sällskapsdjur. De som försvarar seden att ha
sällskapsdjur påtalar också att djur ger människor
möjlighet att älska, och uppleva sig älskade.
Rösträtt för djur
Människors i regel överlägsna intelligens är
moraliskt relevant när det gäller att avgöra vilka
som ska ha rösträtt eller rätten att studera vid
universitet. Att hävda att djur – eller spädbarn –
skulle ha rätt till detta vore absurt, och
djurrättsrörelsen sysslar inte med sådant nonsens. I
detta avseende (vem som ska ha rösträtt osv.) är
skillnaden i mental kapacitet relevant. Men när det
gäller lidande är den det inte.
Sällskapliga slavar?
De som är kritiska till sällskapsdjur säger att det är
en form av slaveri, att det till syvende och sist är
människan som bestämmer. ”Även välnärda och
välskötta slavar förblir slavar”, skriver djurrättsaktivisten John Bryant i ett angrepp på företeelsen
sällskapsdjur. Kritikerna påtalar att djuren blivit
lidande av den långt gångna aveln på vissa
egenskaper.
Många av sällskapsdjurskritikerna tycker dock
att det är bra att man tar hand om hundar som
kanske annars skulle avlivats. Det är själva
uppfödandet och aveln av djur de vänder sig emot.
Schampo i ögat
När man droppar schampo i kaninögon för att testa
produkters skadlighet, vad har då kaninens
begränsade intelligens för relevans? En mindre
intelligent varelse lider inte mindre av att få
schampo i ögonen än en intelligent. I denna
situation är intelligens lika irrelevant som hudfärg,
kön eller arttillhörighet.
Att ge husrum åt flyktingar
”Jag anser inte att djur bör födas upp för att bli
sällskapsdjur, men sanningen är att det finns massor
av övergivna djur i kennlar. Jag har fyra hundar
som skulle ha dödats om jag inte tagit hand om
dem. Jag betraktar dem som flyktingar, inte som
sällskapsdjursägodelar”, säger djurrättsjuristen
Gary Francione i en intervju. Hur man än gör bör
man tänka på vad man ger sällskapsdjuren att äta.
En vegetarian vill förstås inte ge kött till ”sitt” djur.
Hundar kan vara veganer. Huruvida katter kan det
är omdiskuterat.
P.S.
40. Humanismen baseras på människans
unika ställning. Är djurrättsrörelsen
anti-humanistisk?
P.S.
Frågan är förstås vad man menar med humanism.
Om man med humanism menar att människan har
rätt att använda andra djur för nytta och nöje måste
naturligtvis humanismen avvisas. ”Art-chauvinism”
eller ”art-tyranni” vore dock lämpligare namn för
detta ideologiska syskon till rasism.
39. Djur kan inte förstå vad rättvisa är.
Därför har vi ingen skyldighet att visa
dem rättvisa.
Att riva barriärer
Det finns dock en annan syn på vad humanism
innebär. Peter Singer formulerar det så här:
”grunden för den sanna humanismen är en
omfattande medkänsla med andras lidande, och ett
förkastande av all religiös och ideologisk
fanatism... Humanismen har rivit barriärer mellan
människor... När omsorgen en gång väl vidgats till
att gälla alla varelser av vår art, då är det ett logiskt
steg att också ifrågasätta gränsen mellan arterna. En
gång ska humanismen överskrida den gränsen, och
därigenom överskrida sig själv. Den kommer att bli
inte ’humanism’, utan omsorg om alla kännande
varelser. Veganismen och djurbefrielsen bygger på
humanismen, slår vakt om dess insatser, men går
Det må vara riktigt att djur inte förstår begrepp som
rättvisa, frihet, jämlikhet osv. Men på vilket sätt
skulle detta vara moraliskt relevant? Barn
överträffar inte djur i detta avseende, men det
innebär inte att barn inte bör ha rättigheter, att de
inte bör behandlas rättvist osv. Varje gång man
hänvisar till något speciell egenskap måste man
förklara på vilket sätt den är moraliskt relevant.
Blinda taxichaufförer
Vissa människor är blinda. Om någon föreslog att
alla blinda ska berövas mänskliga rättigheter – t.ex.
för att vetenskapen skulle kunna använda dem i
medicinska experiment – skulle vi med rätta fråga:
Men vad har någons synförmåga att göra med
28
hudfärg är en godtyckligt vald egenskap som inte
har någon moralisk relevans.
När någon säger: ”Mina intressen, min lycka är
det viktigaste”, kan vi ställa samma kritiska fråga:
”Vad är så speciellt med just dig? Varför ska just
dina intressen väga särskilt tungt? Vad har du gjort
som gör dig förtjänt av särskild hänsyn? Njuter du
av livet mer än andra? Är du särskilt begåvad?”
Vi ser då att egoism – påståendet att mina
önskningar och behov, enbart för att de är mina, ska
ges en särskild vikt – är av samma slag som rasism,
eller påståendet att dem som är födda på torsdagar
ska visas extra hänsyn. Att det är mina intressen,
vad har det för relevans? Varför skulle det vara mer
relevant än hudfärg?
utöver den.” Djurrättsaktivism kan alltså förstås
som en fördjupad humanism.
Humanismens fundamentalister
Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor i
miljöhistoria, har skrivit: ”Det synes mig som om
veganerna
är
ett
slags
humanismens
fundamentalister i det att deras omsorg inte upphör
med människan. De har tagit sin ’själs beslut’. De
vill fortsätta etikens utvidgning till andra varelser.”
P.S.
41. Får man döda skadedjur?
Vi – och de andra
Om man ska behandla någon annorlunda måste
man peka på någon särskild egenskap hos denne
som rättfärdigar denna behandling (man kan med
rätta vägra småbarn möjligheten att läsa vid
universitet med motiveringen att de inte kan
tillgodogöra sig studierna. Vid ansökan till
universitet är mental kapacitet, till skillnad från
rastillhörighet, en moraliskt relevant egenskap, som
rättfärdigar särskild behandling).
Egoisten kan inte peka ut någon sådan
egenskap som gör att just han eller hon bör ges
särskild, positiv, behandling. Egoister, precis som
rasister, delar utan skäl upp världen i två delar.
Jag/vi och de andra.
Det beror förstås vad det rör sig om för djur. Att
döda ”skadedjur” som sälar och älgar är inte
detsamma som att döda ”skadedjuret” barkborre.
Peter Singer anser det kan vara okej att döda vissa
skadedjur, om det verkligen finns en intressekonflikt; om vi verkligen har starka skäl att döda
djuret. Han påpekar att det viktiga är att vi inser att
det är en intressekonflikt, att vi faktiskt måste ta
hänsyn till djuret. Att slå ihjäl en råtta är inte
detsamma som att dra upp ogräs eller bryta en kvist.
P-piller för djur
När vi väl förstått detta kommer vi utveckla andra
metoder att hålla så kallade skadedjur borta och
lösa konflikter mellan människor och andra djur.
Exempelvis genom att vi lägger ut bete som
steriliserar djur, snarare än att döda dem långsamt
och plågsamt med gift.
Vad är så speciellt med människor
Observera att samma kritiska fråga bör ställas till
artister (dvs. art-egoister) som hävdar att endast
människors lycka är viktig: ”Varför? Har
människor en särskild förmåga att njuta av livet?
Har vi gjort oss förtjänta av speciellt goda liv?
Varför bör medlemmar av arten Homo sapiens
lidande väga tyngre än djurs motsvarande lidande?”
P.S.
42. Det enda som betyder något för mig är
att maximera min egen lycka. Jag blir
inte lyckligare av att inte äta kött.
Alltså finns det ingen anledning för
mig att bli vegetarian.
”...vad som har kallats Den Gyllene regeln borde
utvidgas från enbart den mänskliga sfären till hela
djurriket.”
- Thomas Hardy (1840-1928), Engelsk författare
Om någon skulle hävda: ”Det enda som betyder
något är att maximera lyckan för dem som är födda
på torsdagar” skulle vi ställa frågan: ”Vad är så
speciellt med dem som är födda på torsdagar?
Varför ska just deras lycka och önskningar räknas
som extra viktiga?” Vi skulle upptäcka att
människor som är födda på andra veckodagar har
samma behov och önskningar av att t.ex. uppleva
lycka. Påståendet att vi ska ta särskild hänsyn till
dem som är födda på torsdagar skulle avvisas som
ogrundat.
Detsamma gäller rasism. När rasister hävdar att
vita bör visas särskild hänsyn, frågar vi kritiskt:
”Vad är så speciellt med vita? Varför ska deras
lycka väga tyngre än svartas? Har inte svarta
samma intresse av välfärd?” Vi ser tydligt att
P.S.
Det finns de som kommer invända mot delar av
Pelle Strindlunds svar genom att peka på att
människor i grund och botten psykologiskt alltid
handlar utifrån egenintresse, och att alla, även
djurrättare, därför alltid kan betraktas som en typ av
egoister.
Påståendet verkar stämma. Altruismen är starkt
ifrågasatt. Alla handlingar kan omtolkas till att de
sker utifrån det egna intresset. Detta utgör
lyckligtvis inget problem.
Att alla har intressen som de vill förverkliga
innebär inte automatiskt att de, enbart för att de har
29
intressen, alltid har rätten att förverkliga dem. Det
är bl.a. detta som Strindlund indirekt skriver i sitt
svar.
Mest tydligt blir detta om man har intressen som
inskränker andras: ”Det enda som betyder något för
mig är att maximera min egen lycka. Jag blir inte
lyckligare av att inte våldta. Alltså finns det ingen
anledning för mig att bli en icke-våldtäktsman”.
Om man menar att det givna exemplet inte är
hållbart, att våldtäktsmannen som resonerar så
misstar sig, är i så fall ej heller den ursprungliga
invändningen hållbar eftersom det är exakt samma
logiska struktur i de båda påståendena.
Köttätande jämförs här inte i praktiskt
utförande med våldtäkt, det är två olika handlingar.
Däremot visas det att de är ekvivalenta
argumentationsmässigt då man ska utreda huruvida
man alltid har rätten att förverkliga sina egna
intressen, oavsett vilka de är, och oavsett vilken
annan individs intressen man inte tar hänsyn till.
S.B.
30
kommer dock igen i Jesajas vision om det framtida
Fridsriket, där ”vargar ska bo tillsammans med
lamm, och pantrar ligga tillsammans med
killingar...och lejon skall äta halm liksom oxar”
(Jes 11:6–9).
Jesus frossade inte i animalier, som många av
hans sentida efterföljare. Enligt evangelierna åt han
fisk, vilket inte vore så konstigt. I dåtidens Palestina
fanns förmodligen inget annat sätt att tillgodose
proteinbehovet. Det problemet har vi emellertid inte
idag, varvid det bibliska idealet om vegetabiliska
matvanor kommer i nytt ljus, hävdar djurengagerade kristna.
En inspirationskälla för djurengagemang kan
Jesu ord i Matteusevangeliet vara: ”Säljs inte två
sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem
faller till marken utan er fader”. Budskapet tycks
vara att Gud identifierar sig med djuren till den
grad att varje gång ett djur dör så dör Gud själv
med henne.
Teologi
43. Finns det något som kännetecknar de
teologiska argumenten?
Det enda de teologiska argumenten har gemensamt,
bortsett från att de i denna faq klassats som just
teologiska, är att de sällan är enkla att tolka.
Religiösa människor har ofta, även inom de
egna leden, meningsskiljaktigheter som bottnar i
allt från hur man uppfattar historiebeskrivningen till
hur man rent praktiskt ska tolka och tillämpa
skrifter och annat. Denna bredd av uppfattningar
tenderar att finnas oavsett vilken religion som
diskuteras, alternativa tolkningar existerar alltid.
Här presenteras den del av dem som vanligen
sammankopplas till djurrätten.
Det ska också tilläggas att de teologiska sätten
att resonera på inte håller sig inom de vetenskapliga
paradigm vi är vana vid. Man har t.ex. ofta helt
andra krav och synsätt på vad som är bevis eller
logiskt, vilket kan göra diskussionen än mer
invecklad. Slutligen gäller givetvis de teologiska
argumenten endast om man är religiös, är man t.ex.
en köttätande ateist är det föga produktivt att
hänvisa till bibeln när man frågar varför vi får
behandla djur som det behagar oss.
P.S.
46. Hävdar inte bibeln att människan ska
råda över djuren?
Det är sant att bibeln innehåller ett ställe som ger
mänskligheten rätt att råda över djuren. Vikten av
detta fakta kommer ifrån antagandet att bibeln är
Guds ord, och att Gud är den yttersta moraliska
auktoriteten. Låt oss för en stund lämna åt sidan
frågan rörande betydelsen av ”råda”, för att i stället
ta i tu med frågan huruvida vi kan söka moralisk
auktoritet från bibeln.
För det första, det finns seriösa problem med
tolkningen av bibelställen, där många verser
motsäger andra, och där de lärde ofta har dramatiskt
olika åsikter om versernas mening.
För det andra, det finns många anspråk på
gudomlighet bland diverse kulturer i denna värld;
en del av dessa gudomligheter ber oss ha respekt
för allt liv och att inte döda i onödan. Vems Gud
ska vi ta som den yttersta moraliska auktoriteten?
Slutligen, som Tom Regan observerar, många
människor tror inte på någon Gud och att hänvisa
till hans moraliska auktoritet är tomt för sådana
människor, riktigheten av den förmodade Gudens
uppfattning måste kontrolleras mot andra metoder
för fastställande av rimligheten. Vilka är de andra
kontroll metoderna för de bibliska anspråken?
Dessa anmärkningar gäller likväl alla bibelns
påståenden om hur människan bör handla (som
konsumtionen av djur). Även om vi accepterar att
bibelns Gud är en moralisk auktoritet, så är ordet
”råda” en vag term, som kan betyda ”förvalta” och
”vårdare”. Det är ganska enkelt att argumentera för
att vårda och förvalta vårt ansvar för djuren är att
respektera deras rätt till ett liv i enlighet med deras
egen natur. Hoppet från att ”råda” till att godkänna
S.B.
44. Bara människan har en odödlig själ.
Vissa kristna hävdar att bara människan har en
”odödlig själ”. Vore så fallet tycks, vilket bland
annat författaren och teologen C.S. Lewis och
Kardinal Bellarmine konstaterat, vår plikt att ta
hänsyn till djuren öka eftersom deras liv på jorden
då är det enda som erbjuds dem. De kan inte hoppas
på någon kompensation i himmelen.
”Själlöshet är, i så motto det överhuvudtaget är
relevant för frågan, ett argument mot djurförsök”
- C.S. Lewis (1898–1963) A Case for Abolition
P.S.
45. Bibeln ger oss rätt att äta kött.
Skaparens avsikt var att djuren skulle leva goda liv
i frihet, medan vi skulle livnära oss på vegetabilier
(1 Mos 1:29), menar många kristna djurrättsaktivister. Först efter syndafloden tycks Gud, som
en följd av människornas synd, kompromissa och
sanktionera köttätande. Det vegetariska idealet
31
också oss om att ”En vild och våldsam best är bättre
än en syndig och tyrannisk härskare”.
vår brutala utnyttjande av djur ryms inte i de
citerade bibelställena, varken direkt eller indirekt.
D.G.
Experiment och päls
Qaidatul-fiqhiyah fastslår att experiment på djur är
tvivelaktigt: Ens egna intressen ger en inte rätten att
åsidosätta någon annans - al-idtiraru la yabtil
haqqal-ghair. Vad som lockar till något förbjudet är
också själv förbjudet, Ma'ad'a ela al-harame,
fahuwaharamun". Ingen skada som är lika stor eller
större än den som redan uppkommit kan
rättfärdigas, Ad-dararu la yuzalu be mislehi au be
dararin akbaro minho.
Islams läror utmanar de som brukar päls idag
då de förtäljer att den handling som tillåts av ett
fullgott skäl blir otillåten när det goda skälet
försvinner, Ma jaza le uzrin, batala be zawalehi,
Sadduz-zarae al-mua'ddiyate ela-l-fasad. Eftersom
vi idag kan tillverka minst lika varma kläder av
andra material finns det inget fullgott skäl att låta
djuren lida för att vi ska kunna flå dem på deras
päls. Det bruk av skinnkläder som förekommer i
Koranen baseras på skinn från djur som antingen
självdog eller skulle ätas - inte pälsfarmade djur
som föds upp i trånga burar och som endast dör för
pälsens skull. Muhammed förbjöd också
användningen av vilda djurs skinn - detta talar emot
att vi skulle få fånga djur med fällor för deras päls
skull.17
47. Allah vill att vi ska bete oss som vi gör.
Vad vi äter
Det finns fatwor som utfärdats gällande veganism
och vegetarianism:
Hamza Yusuf säger t.ex. att köttätandet inte är
en nödvändighet enligt Islam. Shari'ah. Mufti
Ebrahim Desai, Sheikh M. S. Al-Munajjid och
Sayyid Fadhlullah påpekar att vegetarianismen är
halal, den strider inte mot Islams läror, men också
att Islam inte förbjuder folk från att äta kött.
Herr Muzammil Siddiqi hävdar att man som
muslim erkänner djurens rättigheter, att man inte får
tortera eller exploatera dem, och att man ska
använda en ”vass kniv” om man ska ta livet av
dem.
Ayatullah Shirazi menar att det finns en hadith
som uppmuntrar muslimerna att äta mindre kött,
och uttrycker ett bekymmer över det grymma vis
som djuren kan behandlas på för att tillfredsställa
oss.13 Djur som ska slaktas bör slaktas så smärtfritt
så möjligt. Om djuren utsatts för onödigt lidande
under sin fångenskap, transport eller själva slakten
anses köttet från dem vara orent och förbjudet,
haram, att äta. Detta gäller även om slakten skedde
i Islams namn eftersom den föregicks av felaktigt
förfarande - det blev skändade långt innan
slakteriet.
Vårt ansvar och Allahs vilja
Vi får enligt Islam inte låtsas som om vi inget visste
om djurens situation eller att vi inte har ett ansvar. I
Koranen står det uttryckligen ”I Allahs ögon är de
uslaste kräken förvisso de döva (och) stumma som
icke vill förstå.”18 Även om det i stycket hänvisas
till förståelse av Allahs vilja är det likväl relevant
eftersom Allahs vilja bl.a. är barmhärtighet, ickegrymhet och det som den heliga profeten
Muhammed förmedlade.
De gånger man talar om att djurens öde är
förutbestämt, Qaza wa Qadr, förväxlar man allt för
ofta vad förutbestämdheten innebär och hur den ska
tolkas. Det stämmer att djurs öden är fastställda i
och med att de givits den skepnad och de bilogiska
förutsättningar de har, men inom dessa ramar finns
det ett stort utrymme för hur man kan agera, och
om detta utrymme inte funnits hade man i Koranen
inte behövt uppmana muslimerna till att visa
barmhärtighet och avstå från djurplågeri.
Slutsatserna som dras av Islams attityd
gällande djuren är att man inte bör plåga dem eller
uppmuntra andra att göra det. Om man som muslim
får reda på vilka liv djuren lever innan de dör, och
detta liv inte var naturligt och fyllt av lidande,
måste man, allt enligt Islam och i barmhärtighetens
namn, ta avstånd från det som orsakade djuret
lidande. Ett brott mot det som nyss sagts är därför
ett brott mot Islam och det som förespråkas i den
heliga Koranen.
Grymhet
Som det redan framgått så motsätter sig islams läror
att djur ska lida i onödan, och islam fördömer
grymheten mot dem. I t.ex. Egypten har Muftin,
som är den högsta religiösa instansen där, inför en
tjurfäktning sagt att det är syndigt att organisera
eller närvara vid en sådan aktivitet eftersom Islam
förespråkar barmhärtighet och skydd för djuren.14
Att Islam motsätter sig dagens behandling av
djur framgår på ett flertal sätt av den heliga
Koranen. Av bokens 114 kapitel inleds alla utom ett
med att påtala Allahs barmhärtighet.
Profeten Muhammed motsatte sig vid
upprepade tillfällen grymhet mot djur, inte minst då
han säger ”Den som är vänlig mot Guds varelser är
vänlig mot sig själv”.15 Vid ett tillfälle anmärkte
han t.ex. på hur hans fru A'ishah red en kamel och
sa åt henne att behandla kamelen mer varsamt. Vid
ett annat tillfäller blev Muhammed själv tillsagd av
Allah att ta bättre hand om sin egen häst, vilket han
också började göra redan dagen efter.16
Även om Koranen också fastslår att människan
härskar över djuren (Koranen, 35:39) är detta
härskandet något som måste uppfylla vissa kriterier
och ske under ansvar. Imam Hazrat Ali upplyser
S.B.
32
48. Att djur lider beror på att de återfötts
med dålig karma.
Karman som domare över vilka liv vi tilldelas är
heller inte enkelt att begripa: Behöver det spirituella
verkligen oss för att verkställa straffen mot de som
har en dålig karma? Är det vår plikt att bestraffa
dem som har dålig karma, eller kan vi bara låta dem
vara?
Vetskapen om ens egen karma är inte
okomplicerad och uppdelad i svart-vitt tänkande:
Hur påverkas i så fall din egen karma när du
utnyttjar djuren? Får du inte negativ karma för att
du misshandlar ett djur som, enligt sin egen karma,
förtjänar att misshandlas? Eller läggs dessa grymma
handlingar inte till din egen karma eftersom de är
spirituellt legitima?
Förutsätt för enkelhetens skull att din karma
inte påverkas negativt av att du utnyttjar djur som
återfötts med dålig karma. Kommer inte den
behandling du utsätter dessa djur för att färga dig
och spegla av sig i ditt övriga liv? Kan t.ex. inte
våld eller exploatering av dessa djur, hur dålig
karma de än föddes med, påverka ditt omdöme och
få dig att agera klandervärt mot andra, sådana som
inte förtjänar det? Om så är fallet kommer du
indirekt själv få dålig karma då du behandlar andra,
sådana med god karma, dåligt - och allt detta är ett
resultat av bl.a. att du behandlade djuren illa.
Kanske vore det klokast att undvika de med dålig
karma, eller, i kärlekens namn försöka hjälpa dem
så de får en bättre sådan?
S.B.
33
varierad vegankost med tillskott av vitamin B 12 ge
tillfredsställande näring.
Veg-frågor
Det krävs dock en viss kunskap och förmåga för att
komponera en varierad vegankost. Bland annat
måste man ta hänsyn till de enskilda livsmedlens
aminosyrasammansättning så att den blandade
kostens högvärdiga animaliska protein ersätts av
vegetabiliska proteiner.
Protein från spannmålsprodukter och baljväxter
bör därför ingå i varje måltid och kompletteras med
protein från bladgrönsaker, nötter och näringsjäst.
För att höja proteinhalten i vegankosten används
ofta sojaprodukter.
Barn bör inte äta vegankost, i varje fall inte
under de första levnadsåren.”19
49. Vad är sambandet mellan vegetarisk
kosthållning och djurrätt?
Sambandet behöver inte nödvändigtvis finnas: Det
finns både vegetarianer och veganer som inte har
något som helst intresse av djurrätt. Vilka skälen är
till att var och en väljer en viss kost får man fråga
den enskilda individen. Någon är kanske vegan för
att det är kul, en annan för sin egen hälsas skull
eller för att den anser det vara trendigt.
Då det kommer till djurrättare omfamnar de i
regel en etik som säger dem att inte utsätta andra
för onödigt lidande. Därav följer det för många av
oss att man bör avstå från produkter som består av
eller innehåller animalier. På så sätt finns det ett
samband mellan djurrätt och vegetarisk kosthållning. Detta samband är alltså enkelriktat,
djurrätt leder bl.a. till vegetarisk kosthållning,
medan vegetarisk kosthållning inte alls behöver
leda till djurrätt.
På ett annat ställe gör man följande uttalande:
”Finns det risker med att barn äter vegankost?
Ja, barn under två års ålder år bör inte äta vegankost
om inte föräldrarna har stor erfarenhet av vegankost
till små barn.
Övriga åldersgrupper kan få ett tillfredställande
näringsintag genom en välplanerad och varierad
vegankost med tillskott av vitamin B 12.”20
S.B.
Man ger också skolorna följande riktlinjer:
”Det är min åsikt att ett vegetariskt sätt att leva
genom sitt rent fysiska effekt på det mänskliga
temperamentet skulle ha den mest fördelaktiga
påverkan på det stora flertalet.”
- Albert Einstein (fysiker, Nobel 1921)
”Man bör sträva efter att i möjligaste mån ge
vegankosten ett energi- och näringsinnehåll som
uppfyller rådande rekommendationer. Med hjälp av
berikade
produkter
och/eller
kosttillskott
innehållande vitamin B12 och vitamin D är det fullt
möjligt att i praktiken utforma en vegankost, som
uppfyller detta krav. /../
Lång erfarenhet och vetenskapliga studier har
dock visat att en välplanerad och varierad
vegankost (med kontrollerat innehåll av vitamin
B12) ger ett tillräckligt näringsintag för friska
individer. Bristsjukdomar har främst rapporterats
vid ensidig kost (typ makrobiotisk vegankost) eller
då det totala energiintaget varit otillräckligt.”21
50. Veganer och vegetarianer får inte i sig
den näring man behöver.
Följande är hämtat från livsmedelverkets faq:
”Vilka näringsämnen riskerar vegetarianer och
veganer att få för lite av i sin kost?
American
Dietic
Association,
som
bl.a.
Livsmedelsverket länkar till, skriver följande:
Varierad laktovegetarisk kost ger som regel
tillräckligt av samtliga livsnödvändiga näringsämnen, så att hela näringsbehovet för en vuxen
tillgodoses utan extra vitamintillskott eller liknande.
För barn och ungdomar finns inga
invändningar mot en varierad laktovegetarisk kost,
men små barn behöver tillskott av D-vitamin enligt
de riktlinjer som ges av barnavårdscentralerna. I
allmänhet behövs inga andra tillskott för friska
barn. Även äldre kan behöva extra D-vitamin.
Därför bör man helst välja berikade matfett- och
mjölkprodukter.
Vegankost saknar vitamin B 12 och D samt
innehåller vanligtvis mindre protein, kalcium, järn
och zink. Trots det tycks en välplanerad och
”Can vegetarian eating supply your body with
enough nutrients?
The answer is yes. Both vegetarian and
nonvegetarian eating styles can be healthful. The
bottom line depends on your food choices over
time. Studies show a positive link between
vegetarian eating and health.
In general, heart disease, high blood pressure,
adult-onset diabetes, obesity and some forms of
cancer tend to develop less often among vegetarians
than nonvegetarians.”22
34
chanserna till att man ska drabbas av diverse
sjukdomar.
“It is the position of the American Dietetic
Association and Dietitians of Canada that
appropriately planned vegetarian diets are healthful,
nutritionally adequate, and provide health benefits
in the prevention and treatment of certain
diseases.”23
Falsifieras dagligen
För den som är skeptiska till vetenskapen och alla
rapporter, och som menar att forskningen kommer
fram till nya rön och ändras fram och tillbaka från
dag till dag finns det ett kanske mer givande sätt att
få klarhet i frågan - gå efter ditt eget förnuft:
Enbart i USA fanns det år 2004 ca 6 miljoner
vegetarianer enligt det amerikanska dietistförbundet.25 I Sverige var antalet veganer minst
30 000, och i Storbritannien är motsvarande siffra
170 000 (vuxna), men lägger man till de brittiska
vegetarianerna blir siffran istället 2,6 miljoner.26
Än en gång kan vi för argumentets skull vara
skeptiska till siffrorna. Låt oss säga att man har helt
fel, att det bara finns 1000 veganer i hela Sverige,
och att det i Storbritannien endast finns 0,5 miljoner
vegetarianer. Låt oss också halvera siffran
amerikanska vegetarianer, så att den blir 3 miljoner.
Nu är det dags för påståendet att prövas: Vad
hade hänt om vegetarianer och veganer inte fick i
sig den näring som vi behöver för att vara friska?
Jo, de hade naturligtvis blivit sjuka, och, om det vill
sig illa, rimligtvis även dö av undernäringen.
Vi har lekt med siffrorna från Sverige,
Storbritannien och U.S.A, och reducerat dem
bortom alla statistiska felmarginaler. Likväl får vi
kvar minst 3,5 miljoner vegetarianer, i enbart dessa
tre länder.
Hur många miljoner av dessa har fått en
sjukdom eller dött för att de är vegetarianer? Kan
det ens vara möjligt att där finns ett så uppenbart
samband, och att så många blivit sjuka eller dött,
utan att läkarkåren eller någon annan än du själv
upptäckt detta samband mellan vegetarisk
kosthållning och deras grymma öden?
Det vi vill ha sagt är att påståendet att man inte
kan leva och må bra av vegetarisk kost är falskt det bevittnar du själv dagligen. Runt om i världen
finns det miljontals vegetarianer och säkerligen en
och annan miljon veganer. Dessa faller inte till
marken som övermogna apelsiner. Om påståendet
vore sant hade sambanden mellan den vegetariska
kosten och folks hälsotillstånd synts, om inte i de
rapporter som du misstror så i praktiken när folk
omkring dig börjar falla ihop som dominobrickor.
“Well-planned vegan and lacto-ovo-vegetarian diets
are appropriate for all stages of the life cycle,
including during pregnancy and lactation.
Appropriately planned vegan and lacto-ovovegetarian diets satisfy nutrient needs of infants,
children, and adolescents and promote normal
growth. /../ However, recent data suggest that
adopting a vegetarian diet does not lead to eating
disorders. With guidance in meal planning,
vegetarian diets are appropriate and healthful
choices for adolescents.
Vegetarian diets can also meet the needs of
competitive athletes. Protein needs may be elevated
because training increases amino acid metabolism,
but vegetarian diets that meet energy needs and
include good sources of protein (eg, soyfoods,
legumes) /../
Lacto-ovo-vegetarian and vegan diets can meet
the nutrient and energy needs of pregnant women.
Birth weights of infants born to well nourished
vegetarian women have been shown to be similar to
birth-weight norms and to birth weights of infants
of nonvegetarians.”24
Slutsatser om en vegetarisk kosthållning
Livsmedelsverket, som är en statlig myndighet vars
uppgift bl.a. är att leda och samordna kontrollen av
livsmedel, avfärdar påståendet. Detsamma gör de
amerikanska och kanadensiska dietistförbunden.
De slutsatser som kan dras utifrån de rapporter
och utredningar som finns är dels triviala och dels
intressanta: Den självklara lärdomen från dem är att
om man missköter sig och slarvar med maten
kommer man på ett eller annat sätt få betala med sin
hälsa. Detta gäller alla människor, oavsett om de är
vegetarianer,
veganer
eller
blandkostare.
Vegetarian och veganer kan alltså enligt
vetenskapen få i sig allt de behöver för att leva och
vara friska. Äter man rätt kan man vara
vegetarian/vegan oavsett om man är gravid, aktiv,
tonåring, ung eller gammal.
Själva valet människor gör mellan att äta rätt
och fel mat beror inte på om de är vegetarianer,
veganer eller blandkostare. Det valet beror på hur
pass upplysta de är och vilken utbildning och
information de fått gällande kost och näringslära,
samt på hur väl man tillgodogjort sig den
informationen och omvandlat den till praktisk
handling.
Det är just här den intressantare aspekten av
diskussionen kommer in i bilden: Forskningen
menar att man som vegetarian/vegan genom sitt val
av kost i många fall på ett generellt plan sänker
S.B.
51. Veganer &
subkultur.
vegetarianer
är
en
Detta påstående är inget som på något vis besvarar
de frågor eller bemöter det som djurrätten tar upp.
Att man kallas för något visar inte hur riktigt eller
felaktigt det man påstår är.
35
landskapet får alltså estetiska hänsyn stå tillbaka för
de etiska, dvs. att inte utnyttja djur.
De flesta vegetarianer skulle nog heller inte
klassas som del av en subkultur såvida man inte har
en väldigt snäv definition av vad mainstreamkulturen är - vegetarianer är en del av
vardagen för många i väst såväl som i öst. Att vara
vegetarian är inget egendomligt, och det har funnits
vegetarianer åtminstone sedan antikens filosofer.
Det finns mer förståelse för de som menar att
veganer skulle kunna tänkas tillhöra eller utgöra en
subkultur. Detta är, som vi såg inledningsvis, inte
relevant för vad djurrätten tar upp.
För diskussionens skull kan man vidareutveckla påståendet: Vad menar man med att
veganer är/tillhör en subkultur? Är det automatiskt
något negativt? Tillhörde anti-fascisterna i
HitlertTyskland en subkultur som avvek från
normen?
Det enda man vet om en subkultur är att den på
ett eller annat sätt avviker från konventionen.
Skulle det kunna tänkas vara positivt att ta avstånd
från och inte vilja vara en del av de bitar i en kultur
som förespråkar att man mördar, torterar och
exploaterar levande och kännande individer för
pengarnas, smakens, eller det egna nöjets skull?
Sett från detta perspektivet är veganer en
subkultur, om man nu menar att kostval och
ideologi räcker för att skapa en sådan.
Och? Blandkostare tillhör en mainstreamkultur.
Vad säger allt detta oss? Antagligen föga intressant.
Det säger oss inget mer än att det finns folk som
avviker från samhällsnormen som bl.a. säger att det
är legitimt att exploatera och mörda vissa.
P.S.
Stora delar av det öppna landskapet är i själva
verket kulturlandskap. Det innebär att det inte
uppkommit naturligt utan att det är en mänsklig
skapelse som man åstadkommit genom att röja bort
den ursprungliga naturen. Dessa ingrepp, oavsett
om det handlat om skövling av skog eller annat, har
i regel resulterat i en negativ inverkan på det
ekologiska systemet. Både djur- och växtarter har
t.ex. decimerats eller helt försvunnit.
Som det framgår i en annan fråga kan man, om
människor enbart äter vegetariskt, använda en
mindre markareal för att föda dem än vad man
behöver i nuläget då de är blandkostare. Detta
innebär alltså att vi gott och väl hade kunnat
återställa en del av de ”öppna vackra landskapen”
till förmån för ekosystemet, och samtidigt
producera lika mycket mat.
S.B.
53. Vi blir utan gödsel om vi slutar med
djurhållning.
Nej. För det första är det viktigt att komma ihåg vad
gödsel är, nämligen växter som passerat genom ett
djur. Istället kan man låta växterna passera en
kompost.
För det andra kan man använda växelodling för
att ge näring till marken. Icke-animalisk odling
använder kvävefixerande leguminoser som ärtor,
bönor, lupiner osv.
S.B.
52. Det öppna landskapet hotas om inte
djur får gå på bete.
Sluter kretsloppet
Av de olika metoder som finns för att odla utan
djurhantering är emellertid det viktigaste att vi
sluter kretsloppet och börjar återföra människoavföring till åkrarna. Detta gör man redan i stor
skala i Kina, samt i olika ekobyar i Sverige.
Vi kan hålla landskapet öppet genom att odla
spannmål, rotfrukter och grönsaker och genom de
reservat med fria djur som vi möjligen kan inrätta
när djur inte används i lantbruket. Om det finns ett
starkt önskemål att uppleva sommarängar får vi,
genom skattsedeln, helt sonika betala för att folk
ska slå ängarna med lie eller slåttermaskin, på
motsvarande sätt som vi betalar för att bevara
vackra stadsmiljöer.
Öppna landskapsinvändningen är besläktat
med ”Päls är snyggt”-argumentet. Det handlar om
att ett grundläggande behov för djuret offras för
människans relativt oviktiga önskemål.
P.S.
54. Om alla blev vegetarianer så skulle
kossor och grisar springa fritt på
gatorna. Det hade funnits för många
djur.
Det är märkligt hur ofta man hör denna absurda
invändning. Man får försöka behålla lugnet och
förklara att det aldrig kommer att bli tal om att
släppa djur vind för våg. Folk kommer inte bli
vegetarianer över en natt, inte heller kommer alla
djurförsök att avskaffas över en natt. Allt eftersom
människor blir vegetarianer kommer efterfrågan på
kött minska. Det blir alltså en långsam process där
Negrer i bomullsfälten
Människor tycker det är vackert med elfenben, ändå
accepterar vi inte att elefanter skjuts hur som helst.
Om nakna arbetande negerkroppar i vita
bomullsfält skulle innebära en skönhetsupplevelse
för någon skulle vi med rätta inte godta det som ett
argument för negerslaveri. I frågan om det öppna
36
för att vi skulle skilja barn från deras mödrar,
kastrera djur, hålla dem under dåliga
omständigheter, transportera dem och slakta dem
under industriella förhållanden. De lantbruksdjur vi
beslutar ha kvar – sedan vi slutat äta djur – bör få
leva så fritt och bra som möjligt, kanske i stora
reservat.
färre och färre djur föds upp. Så länge vi har djur
som inte klarar sig själva har vi ett ansvar att göra
deras liv så bra som möjligt och att inte döda dem i
förtid.
P.S.
P.S.
55. Om alla blev vegetarianer skulle
många djur aldrig få möjlighet att
komma till världen. Djuren kan således
vara glada för att vi äter dem, annars
skulle de inte existera.
56. Vad är fel med fiske? Fiskar lider inte.
Tänk dig att du sträcker dig mot ett äpple som
hänger på ett träd när plötsligt en järnkrok borrar
sig genom din hand och lyfter dig – med hela din
kroppsvikt på den genomborrade handen – till en
atmosfär där du inte kan andas.
Den största oberoende undersökning som gjorts
om fiskars smärta, The Medway Report (1980),
konstaterade enhälligt att beläggen för att fiskar kan
känna smärta är lika starka som beläggen för smärta
hos andra ryggradsdjur.
Tänk dig att människor som älskar småbarn, men
inte vill ha tonåringar eller vuxna barn, skulle döda
sina barn vid t.ex. tre års ålder. Skulle vi acceptera
att monsterföräldrarna försvarade sig med: ”Barnen
ska vara glada för att vi satt dem till världen. Tre
års liv är bättre än inget liv alls!”
Lyckliga grisar
Det är svårt att komma ifrån känslan att människor
äter kött för att de tycker det är gott, och inte av
hänsyn till djuren, som ”ät djuren för deras egen
skull”-argumentet antyder. Men låt oss ändå
granska frågeställningen.
Frågan tycks förutsätta att lantbruksdjurens liv
innehåller ett överskott av välfärd, och att man
därför har gjort dem en tjänst genom att sätta dem
till världen. Detta är ett tveksamt antagande. Många
djur hålls så illa att deras liv sannolikt innehåller
mer lidande än lycka. Djurfabrikernas invånare
lider av stress, sjukdomar, ångest och tristess. Man
gynnar dem således inte genom att låta dem komma
till världen. Men kanske finns det djur i lantbruket
(t.ex. den promille av Sveriges grisar som får gå
utomhus, utomhus frigående höns osv.) vars liv
innehåller ett överskott av välfärd.
P.S.
Attityden att fiskar inte känner smärta är förlegad
och verkar basera sig på allt annat än forskning. Det
har de senaste åren kommit ett flertal vetenskapliga
rapporter som slår fast att allting pekar på att de
förnimmer smärta.
I Dagens Nyheter återfanns det den 2:a maj
2003 en artikel av Leif Norrman med följande
ingress: ”Nu är det fastslaget av brittiska forskare
att fisk känner smärta precis som fåglar och
däggdjur.” I själva artikeln står det bl.a. ”...fiskarna
har en mängd smärtmottagare i sina huvuden.”
Det åligger dessutom den som kommer med
påståendet om deras icke-lidande att bevisa att
fiskar inte lider. Vad utgår man ifrån? Att de är
tysta eller efter ett tag ser lugna ut då man fiskat
upp dem?
The more – the merrier
Har vi då en skyldighet att sätta dessa lyckliga djur
till världen? Detta är en svår filosofisk fråga. Den
som ställer denna fråga ska man fråga om hon
verkligen menar att vi har en skyldighet att sätta så
många djur som möjligt till världen.
Om vederbörande anser det, ja då måste hon
också mena att vi är tvungna att maximera antalet
människor, något som leder till den föga tilltalade
uppfattning att vi måste fördöma preventivmedel,
abort och införa sexuell avhållsamhet. Dessutom:
Eftersom det skulle kunna leva fler människor på
jorden om vi åt veg-mat och inte hade djur som åt
spannmål tycks detta att maximera antalet
människor tala för en drastisk minskning av
djurhållning och köttätande.
S.B.
57. Kött är nyttigt.
Kött innehåller kolesterol och mättat fett, vilket vi
bör äta mindre av. Kött saknar fibrer vilket vi bör
äta mer av. Kött innehåller onödigt mycket protein.
För högt proteinintag – i synnerhet animaliskt
protein – leder till kalkförluster i skelettet och
benskörhet enligt flera undersökningar. En rad
studier pekar på att vegetarisk/vegankost leder till
bättre hälsa.
Visst kan kött i begränsade mängder vara
nyttigt. Det är dock inget argument för att behandla
djur illa om man kan leva hälsosamt utan kött och
andra animaliska produkter.
Leva i reservat
Vad mer är: Om vi skulle vara tvungna att
maximera antalet djur på jorden finns det inget skäl
P.S.
37
inkvisatörerna pådyvlade sina, eller som kyrkan
pådyvlade sina åsikter på Galileo.
Vi känner, emellertid, en moralisk skyldighet
att presentera vår sak för allmänheten, och ofta för
våra vänner och bekanta. Det finns goda förebilder
för detta: Protesterna mot slaveri, mot
Vietnamnkriget, fördömelsen av of rasism, etc.
58. Det kommer att bli färre djur på jorden
om alla blir vegetarianer.
Idag finns det över 1,2 miljarder boskapsdjur. När
vi inte längre behöver odla spannmål för att föda
dem och sedan vi sett till att alla människor får
tillräckligt med spannmål, kommer vi att kunna låta
skog och vildmark åter breda ut sig på områden
som vi nu använder till odling av fodersäd. Vilda
djur kommer med andra ord att ersätta lantbrukets
fångna djur, och människor kommer att ha rikare
möjligheter till friluftsliv i skog och mark.
Någon kanske kommer påpeka att den grövsta
formen av pådyvlande står utnyttjaren för mot hans
oskyldiga och försvarslösa offer.
D.G.
60. Jag vill fortsätta njuta av läcker mat
och behålla mina recept.
P.S.
De djur som hade försvunnit om alla blev
vegetarianer är sådana som lider och far illa. Jorden
är alltså ingen bättre eller vackrare plats enbart för
att de i dagsläget faktiskt finns inne i ett bås,
eftersom deras existens är synonym med lidande.
Detta är dessutom djur som i många fall inte hade
funnits i naturligt tillstånd i vilket fall som eftersom
de är framavlade för att fylla en funktion på
marknaden.
Det är därför inte bara själva behandlingen och
hanteringen av djuren som är ett problem utan
djuren själva också p.g.a. den biologiska
konfiguration man gett dem. Köttgrisar och
broilerkycklingar är två exempel på hur man
vanställt kropparnas proportioner, och vad sådana
kroppar innebär för djurens välbefinnande och
möjlighet till ett normalt liv.
Veg-mat kan vara lika läcker som animaliebaserad
kost. Pröva t.ex. Terneborgs Lyckliga Kokbok, av
Jim och Gabriella Terneborg, eller Läcker
veganmat av Elisabet Karlix. Du kommer upptäcka
att du kan använda de flesta av dina gamla recept
även om du skulle bli vegan. Sockerkakor,
pannkakor och mycket annat du trodde man
behövde mjölk och ägg i kan man laga utan
animalier. De få rätter som kräver animalier
(maränger och dylikt) klarar man sig utan. Det finns
så mycket annat gott. Djurköttets smak och
konsistens kan man ersätta genom så kallat sojakött.
P.S
Pedofilen vill fortsätta njuta av läcker sex, och
behålla sina inspirationsgivande videos.
Det kvittar vad man vill i vissa situationer.
Smaken i din mun går inte före liv och lidande, på
precis samma sätt som den sexuella tillfredsställelsen hos pedofilen inte går före liv och
lidande.
S.B.
59. Veganer och vegetarianer ska inte
komma och säga vad andra ska äta!
Jag lägger mig inte i vad ni äter, då ska
ni strunta i vad jag äter.
S.B.
Återigen, vem skulle acceptera pedofilen eller
barnmisshandlaren som försvarade sig med: ”Ingen
ska komma och säga hur jag ska behandla mina
barn”, eller ”Jag ger tusan i vad du gör med dina
barn, då ska du inte bry dig om hur jag behandlar
mina.”
För övrigt har LRF, Scan, Arla och andra som
säljer animaliska produkter oändligt mycket större
ekonomiska resurser än djurrättsrörelsen. Och dessa
bolag talar om för oss varje dag, genom annonser,
reklam, sponsring osv., att vi ska äta deras
produkter. De om några lägger sig i vad vi äter.
61. Om eskimåer inte fick äta kött skulle
de dö ut.
Det kan vara så att vissa folk, i den tekniskvetenskapliga och kulturella utvecklingsfas de
befinner sig i för tillfället, tvingas äta kött för att
överleva. Många kristna vegetarianer accepterar
utan problem att Jesus åt fisk. Det var förmodligen
det enda sättet att tillgodose proteinbehovet i den
tidens Palestina.
I städer odlas ej
Tvingas eskimåerna att välja mellan sin egen
överlevnad och sälarnas finns det goda skäl att jaga
sälar. Dessbättre står de inte inför detta val eftersom
vi numera kan transportera livsförnödenheter med
flyg och båt. I städer där asfalt och cement brer ut
sig, kan invånarna lika lite som i polarområden odla
P.S.
Det finns en inte så subtil skillnad mellan att
pådyvla någon ens åsikter och att tillkännage dem.
Djurrättsförespråkare pådyvlar verkligen inte sin
åsikter på det vis som, låt oss säga, de spanska
38
att avsiktligt dödande av djur är en konsekvens av
djuruppfödningen. Vår acceptans av handlingar
som leder till oavsiktlig död kräver inte acceptans
för handlingar som leder till avsiktligt dödande. (En
möjlig måttstock på avsiktligheten är att fråga om
framgången av verksamheten återspeglas i
utsträckningen av dödande. I vårt fall återspeglas
inte framgången i spannmålsodling i antalet
oavsiktliga
dödsfall;
och
omvänt,
i
djuruppfödningen så återspeglas framgången av
verksamheten direkt i antal djur som produceras för
slakt och konsumtion.)
Efter att ha visat att överföringen från
oavsiktligen till avsiktligen inte är berättigat, kan vi
fortfarande fråga oss vad det är som berättigar
oavsiktligt dödande. Vi måste inse att
frågeställningen inte är specifik för djurrätt. Svaret,
i korta ord, är att de oskyldigas rättigheter kan
åsidosättas under vissa förhållanden. Om
rättigheterna befinner sig i en verklig konflikt är en
förnuftig princip att försaka rättigheterna för de få.
Inte desto mindre, när ett sådant överskridande
av de oskyldigas rättigheter har gjorts, finns det ett
ansvar att se till att den uppkomna skadan
minimeras. Säkerligen är ett vegetariskt jordbruk att
föredra framför ett animaliskt i detta avseende. I det
senare fallet, måste vi lägga till det stora
oavsiktliga dödandet på grund av den mycket större
mängden gröda för att föda upp djur (jämfört med
att föda upp gröda direkt till människor), och den
avsiktliga död av de uppfödda djuren.
Slutligen, många argumenterar för mer
organiska och arbetsintensiva metoder inom det
vegetariska jordbruket som reducerar det
oavsiktliga dödandet. Som en lustigkurre uttrycker
det - vi har ett ansvar att överleva, men vi kan också
överleva ansvaret!
mat. Folk överlever i städer tack vare att man
fraktar maten dit.
P.S.
62. Hitler var vegetarian
Jaha, men Stalin åt kött! Varför är Hitlers matvanor
intressanta när man diskuterar veg-livsstil och
djurrätt? Hitler lät bygga motorvägar. Innebär det
att motorvägsbyggen är fascistoida? Hitler var
konstnär. Bör vi stänga alla konstmuseer?
Mördarens hälsokost
I Hitlers bordsamtal i führerhögkvarteret 1941–42
uppges att Hitler talade varmt om vegetarisk kost.
Men observera att i samtliga referenser till
vegetarisk kost så rör det sig om dess hälsoaspekter,
ej hänsyn till djur. Även massmördare kan inse
värdet av en hälsosam livsstil. Nazisterna
bekämpade ju t.ex. rökning.
P.S.
De flesta pedofiler, mördare och våldtäktsmän är
statistiskt sett köttätare. Vad har det med saken att
göra? Dessutom finns det hundratals framstående
personer med vegetarisk kosthållning som haft
större inflytande än Hitler.
S.B.
63. Om djurrättsmänniskor är så oroade
för dödande, varför blir de inte
frukterianer?
D.G.
Dödandet, i sig självt, är inte en central
angelägenhet inom djurrättsfilosofin som rör
onödig smärta och lidande. Följaktligen, därför att
växter varken känner smärta eller lidande, påbjuder
djurrättsetiken inte frukterianism (en diet där bara
frukt äts därför att de kan skördas utan dödande av
plantan från vilken de kommer).
Ett etiskt system är bara intressant om vi har
möjligheten att leva upp till det. Hållbara etiska
system kräver aldrig att vi ska ta livet av oss för att
på så sätt leva så ”renlärigt” så möjligt, de tankarna
hör snarare hemma i vissa sekter och religioner än
en djurrättsrörelse som bygger på rationell
argumentation.
Hamnar på en öde ö och det enda som finns där
är du och ett djur är det helt okej att klubba ner
djuret och äta det om och endast om det rör sig om
din överlevnad. Detsamma gäller oss för övrigt något måste vi äta. Det vetenskapen säger oss är att
vi skapar mindre lidande och tar färre liv om vi äter
vegetabilier, trots att det stryker med insekter i
processen.
AR-Faq
64. Leder inte transporten och skördandet
av spannmål till många djurs död?
Frågeställningen syftar troligtvis på att vi, eftersom
vi utför handlingar som resulterar i många djurs död
när vi odlar spannmål, en form av mat, inte bör
fördöma handlingar som uppfödande och slakt,
som ger en annan form av mat (kött). Hur vi än gör
leder vår matproduktion till många djurs död. Hur
bemöter vi dessa argument?
Det är uppenbart att en sidoeffekt av spannmålsodling är en del djurs död. Det är också klart
S.B.
65. Bör man köpa eller använda
begagnade skinnprodukter?
39
sig av
dessvärre lysa med sin frånvaro så länge det anses
vara fullt normalt eller fint att gå omkring i skinnoch pälsplagg. Varje person som bär sådana plagg
medverkar till att bärandet av dem är en av de
rådande normerna. Djurrätten vill förändra dessa
normer då de är förtryckande.
Här finns det möjligheter att resonera på en mängd
olika vis. Ett ofta förekommande resonemang är att
man, p.g.a. att produkten är begagnad, inte stödjer
marknaden. Låt oss ta en skinnjacka som exempel
och se vad som kan tänkas följa:
Köper man en skinnjacka är det sant att
producenten redan har fått sina förtjänst långt innan
man själv köper jackan. Likaså har även t.ex.
pälsaffären fått sina pengar av den som först köpte
den.
Inne i secondhandaffären hänger nu jackan.
Där kommer den hänga ända fram till att antingen
någon annan köper den eller den av någon
anledning förstörs eller försvinner. Jackan är fin,
det kliar i fingrarna och innan man vet ordet av det
köper man den. Vad har man nu gjort sig skyldig
till?
Möjligheten till bojkotten av produkten gick
förlorad i och med att någon nu redan köpte den i
nyskicket. Men stämmer detta påstående verkligen?
Om man är av åsikten att det är korrekt att
bojkotta jackan som ny för att den kommer från en
industri som orsakar lidande, varför skulle man inte
vilja bojkotta samma jacka som begagnad?
Det finns nämligen föga skäl till att dra en
gräns vid en andra försäljning av den - den säljs,
precis som första gången. Den försäljningen visar
för secondhandaffärerna att det finns en marknad
för sådana produkter och att det finns en anledning
att köpa in skinnjackor så man sedan kan sälja dem.
Att folk handlar dem visar också för affärerna att
handeln anses vara legitim.
Resursslöseri och miljöeffekter
Nu invänder säkert någon att skinn ofta är en sk.
restprodukt. En annan närabesläktad invändning är
att det är bättre att ta tillvara på t.ex. ko och
grisskinnen som blir över då djuren slaktas än att
slänga dem, och att sådant slängande är ett slöseri
med resurser, samt att skinnproduktionen är
miljövänligare än andra produktioner.
Det sista påståendet ska bemötas först: Att
skinn är miljövänligt och naturnära är en ren myt,
vilket framgår under andra frågor och svar i faq:en.
Skinnproduktion är inte nödvändigtvis miljövänligare än produktion av annat, och skinnets
påstådda miljövänlighet beror endast på vad man
jämför det med Ingen tvingar en att jämföra
skinnets miljöpåverkan med just den giftigaste av
alla plaster. Det räcker länge och väl att påpeka att
det finns gott om andra material som vi kan
framställa och producera kläder som tillgodoser
våra behov, material som inte ens är i närheten av
skinnets negativa miljöinverkan. Detta är i sig självt
svarar även på de resterande två invändningarna,
men vi behöver inte nöja oss med det här svaret, låt
oss anta att vi har fel, att de som är insatta i
miljöfrågorna inte vet vad de sysslar med, och se
hur alternativa svar kan se ut:
Argumentet om att det är bättre att ta tillvara på
skinnet än att slänga det är inte problemfritt även
om skinnet nu inte hade haft en negativ
miljöpåverkan. Nazisterna tillvaratog t.ex. judarnas
guldtänder och andra tillhörigheter när de mördade
dem. Nazisternas handling (inte morden utan själv
tillvaratagandet av x) är enligt argumentet
klanderfri, ty om inte nazisterna hade tagit tillvara
guldtänderna hade dessa slängts bort, och det är ju
definitivt ett resursslöseri, om inte annat så för att
de allierade hade funnit mindre guld när de vann
kriget.
Kusligt nog är satsen att det är ett resursslöseri
att låta guldtänderna gå till spillo sann, men här
störs vi ändå av något annat. Att vi reagerar beror
på att vi vet, trots resursanalysens korrekthet, att
nazisterna inte hade rätten att ta livet av judarna till
att börja med.
Här följer naziexemplets
sensmoral: Den resursfördelningen som här sker
kan endast ske om något som är etiskt klandervärt
har begåtts dessförinnan. Varför Hitler gjorde sig
skyldig till både juridiska såväl som etiska brott då
han bestal, torterade och mördade sex miljoner
judar behöver vi inte redovisa här.
Istället ska det belysas att djurindustrin gör sig
skyldig till brott av samma karaktär, fast av en långt
Samhällets normer
Även om affärerna inte köper in dem utan får dem
som gåvor finns det likväl ett problem, ett som är
förknippat med bärandet av jackan och som
kvarstår oberoende av hur jackan kom i ens ägor:
Genom att flanera i en skinnjacka så skickar
man ut en signal till folk om att det är acceptabelt
och schysst att bära en skinnjacka, i värsta fall kan
man kanske inspirera någon annan att göra ett eller
flera liknande eller rent utav värre inköp.
Från att man går omkring i en skinnjacka följer
det att man antagligen själv anser det vara
acceptabelt med den produktionsprocess som
föregår jackan, det är i alla fall vad folk kommer tro
oavsett om man är djurrättare eller ej, trots allt
kommer de på stan inte se dina innersta tankar.
Eftersom produktionsprocessen inte är etiskt
acceptabel är det därför en dålig idé att förespråka
eller uppmuntra den, för att inte tala om att genom
sitt omkringströvande i skinnjackan uppmuntra
andra personer att göra detsamma.
Om man lever i ett samhälle som inte reagerar
över att man går omkring i skändade kroppars hud,
kroppar som en gång var individer och led p.g.a. det
människan gjort dem, och man tycker att det är
konstigt att ingen reagerar, så bör man försöka få
folk att börja reagera. En sådan reaktion kommer
40
Konstgjord insemination medför död för de av
mankön, det är också det normala för nästa
generation bidrottningar. Den mest populära
metoden för att skaffa sig bisperma är genom att
dra av insektens huvud (halshuggningen ger en
elektrisk impuls till nervsystemet vilket orsakar en
sexuell upphetsning). Den undre halvan av det
huvudlösa biet kramas sedan för att få det att
sädesuttömma. Den resulterande vätskan samlas i
en injektionsspruta.
större magnitud, och att dessa brott sponsras av en
välvillig medelsvensson.27
Det var varje medveten tysks plikt att hindra
det som pågick i Auschwitz. Det är av samma skäl
varje medveten svensks plikt att hindra det som
pågår i dagens koncentrationsläger, trots att vi blir
utan ”livsförnödenheterna” billig bacon och
skinnjackor. Låt oss än en gång anta att det
resonemang vi fört är fel, och att det är inte utgör
ett etiskt problem att sko sig på de som blivit
mördade eller som håller på att mördas, och som
innan mordet blir utsatta för tortyr:
Argumentet om att skinn är en restprodukt är
inte ens sant. Det finns inte några reella
”restprodukter”. Skinnet ges inte bort gratis av
köttproducenterna. De som vill förädla skinnet
köper det av köttproducenterna. Därför stödjer man
köttindustrin när man köper något som är tillverkat
av skinn, oavsett om det är begagnat eller inte, och
oavsett om man kunde ha använt det eller slängt
det.
Utan det köpet hade köttindustrin tjänat mindre
(likt skinnindustrin i längden), och, om man
bojkottar produkterna som nya gör man ju det just
för att industrierna ska tjäna mindre och som en
pekpinne på att deras verksamhet är förkastlig. Det
är därför inkonsekvent att köpa begagnade
skinnprodukter eftersom varje frivilligt stöd till en
förtryckande industri går emot djurrättens
intentioner.
Detta gäller oavsett om man handlar kött från
ICA, en begagnad skinnjacka från Myrorna, eller
om man väljer att handla från bolag som ägs av
djurindustrifirmor, även om det som bolagen säljer
till det yttre är vegetabiliskt och fritt från övriga
spår av förtryck.
Det är därför varje djurrättares skyldighet att se
till så att man bojkottar förtryckarna så långt ens
kunskap tillåter och det i nuet är möjligt att
praktisera.28 Varje öre som kringgår dem är en
vinst för djurrätten. Som konsument måste man
bekämpa segment för segment. Ens uppgift är att
med alla medel demontera en koloss. Varje
bortburen bit lämnar kvar färre bitar att bära. Varje
led av djurindustrin som faller är en seger.
M.T.
Vissa veganer äter honung medan andra står över,
allt beroende på vad man har för uppfattning om
binas behandling och lidande. Om man inte anser
sig få klarhet i frågan och inte tycker honung är
väldigt viktigt för en är ett förslag att man undviker
det för att vara på den säkra sidan.
Om det imorgon vetenskapligt skulle visa sig
att bina lider oerhört av det de utsätts för kommer
antagligen de som äter honung välja att avstå de
med.
S.B.
67. Hur vet man vart man ska dra
gränserna som vegan/vegetarian? Vad
får man äta och göra resp. inte göra?
Det finns ingen ”veganbibel” där det står vad man
får och inte får göra, djurrätt är ingen religiös
rörelse med påbud och imperativ. Många gränsdragningsfrågor är invecklade och kräver en del
arbete av djurrättaren. Detta arbete består främst i
att rationellt pröva sina handlingar: Man måste
kunna förklara varför man har rätten att handla som
man gör, eller varför man inte skulle ha den.
Att enbart t.ex. säga att man är vegan eller
vegetarian är alltså inget giltigt rationellt skäl till att
inte äta kött. Ett sådant uttalande måste komma
med en mer klargörande argumentation, och denna
argumentation ska i sin tur bygga på fakta och ett
resonemang som kan verifieras/falsifieras.
Genom att läsa på inom respektive ämne och
sluta sig till den samtida vetenskapens resultat och
teorier kommer man som djurrättare att ha en rätt
bra koll på vilka handlingar som är förkastliga.
I de fall där djurrättare kommer fram till olika
slutsatser beror det med största säkerhet på att a)
någon av dem misstar sig eller b) de inte har haft
bästa möjliga information tillgänglig, eller, för att
inte glömma c) de har haft tillgång till olika
informationskällor. Samtliga av dessa problem
löses genom en öppen dialog om vad man sysslar
med och hur man kommer fram till just det.
Det viktigaste för en djurrättare är inte att
uppvisa en tom fasad av renlärighet och utåt sett
identifiera sig som en djurrättare, det viktigaste är
att vara en tänkande individ som verkar mot djur-
S.B.
66. Bör man äta honung?
Bin blir ofta dödade i honungsproduktionen, i
värsta fall kan hela bisamhället utplånas om inte
skötaren vill skydda dem under vintern. Inte alla
biskötare gör detta, men det allmänna bruket är på
så vis att det tydliggör en attityd att levande
varelser bara är materia utan något medfött
egenvärde annat än deras kommersiella värde som
vi kan krama ur dem.
41
arvet kommer spela en roll. En förnuftig individ
kommer antagligen inte låta sig styras av detta utan
kommer, oavsett vad den sluter sig till, att agera
efter sitt intellekt.
och alla andra övriga förtryck också. Ens skyldighet
är att göra sitt bästa - inte att vara perfektionen
själv. Som djurrättare kommer man säkerligen
missta sig i en eller annan fråga, men det gör inget,
det som spelar störst roll är att man försöker att
omsätta sina tankar till praktisk handling. Under
resans gång utvecklas man och blir bättre på det
man gör.
S.B.
69. En vegetarian når fler människor med
ett djurrättsligt tänkande än vad en
vegan gör. Ett veganskt liv verkar vara
för krångligt för att folk ska ta åt sig
det, folk stöts istället bort från idéerna.
S.B.
68. Hjärttvättar ni era barn till att bli
veganer? Ska de inte få välja själva?
Den första invändningen är att påståendet saknar
faktaunderlag, det är godtyckligt. Eftersom detta
underlag inte finns kan vi för argumentets skull leka
med tanken och se vad vi kommer fram till:
Ponera att en snittvegetarian under sin livstid
bär direkt ansvar för att ytterliggare två personer
blir vegetarianer. Allt som allt finns det då tre
vegetarianer, som ska ställas mot en vegan som inte
lyckas få någon att bli vare sig vegan eller
vegetarian. Är det då rimligt att anta att
vegetarianerna enbart p.g.a. sitt större antal bidrar
mer till en lidandefri värld? Vad gynnas djuren
mest av - tre vegetarianers handlingar, eller en enda
vegans?
Svaret på frågan är invecklat. Ett säkert svar
bygger på korrekta kalkyler som inte genomförts.
Dessa måste i sin tur ta hänsyn till exakt vad det
innebär att vara en av de tre vegetarianerna,
respektive den enda veganen. Vilka handlingar
utför de/låter de bli att utföra? På vilka vis påverkar
det? Är deras handlingar representativa för de både
grupperna i övrigt?
En snittvegan påverkar t.ex. dagligen långt
flera ekonomiska institutioner, fler företag och
därför fler marknader än vad ett visst antal
vegetarianer gör i och med en total bojkott i den
mån det låter sig göras.
Antalet personer i en viss grupp är inte relevant
i sig själv - det relevanta är hur väl gruppernas
faktiska mål uppnås. Beaktar man detta är det
ingalunda givet att det måste spela någon roll att
vegetarianer når fler människor än veganer, om det
påståendet ens skulle visa sig stämma.
Om man i diskussionen utgår från barn mellan 0-18
år är det i Sverige åligger det föräldrarna att ta hand
om barnet på bästa möjliga sätt, enligt vad deras
omdöme och sunda förnuft säger dem. Brister
föräldrarna i ansvar kan sociala instanser rycka in
och försöka korrigera eventuella problem. Man
behöver som blandkostare därför sällan oroa sig
över att ”skadlig hjärntvätt” pågår i varje hem och
hus där det finns veganer/vegetarianer. Undernärda
och svältande barn lär synas i det svenska
samhället, och tack och lov kommer föräldrarna att
i så fall tillrättavisas.
Barn i en låg ålder kan inte tänka lika kritiskt
eller abstrakt som en vuxen individ. Man kommer
därför som förälder tvingas göra tusentals olika val
åt sitt barn, och många av dem kommer påverka
barnet för resten av livet. Vissa är kanske mer
uppenbara än andra, som t.ex. val av daghem, skola
och tv-tider, medan andra är mer svåra att peka ut.
De flesta av dessa val kommer inte ske i en
demokratisk anda eller av skäl och på villkor som
barnet kommer förstå fullt ut vid den tidpunkt då de
görs. Man skulle alltså kunna säga att man genom
sina val ”hjärntvättar” barnet, trots att man enbart
har goda intentioner och försöker vara bra föräldrar.
Eftersom detta är oundvikligt då det gäller barn
i en låg ålder är det ofrånkomligt att man väljer åt
dem och påverkar dem i en viss riktning. Alla
blandkostare som är föräldrar begår exakt samma
handlingar som en vegan/vegetarian gör när de
serverar maten på bordet - de väljer åt barnen.
Svaret är därför, i samtliga fall, oavsett vad
man serverar sina barn, ”ja, man hjärntvättar sitt
barn”, och samtidigt bör man kanske passa på att
påpeka att ord som ”hjärntvätta”, av nu uppenbara
skäl, inte riktigt hör hemma i denna diskussionen.
Majoriteten av barnen på dagis får det itutat att
det är ”normalt och bra” att äta köttbullar, köttkorv
och lik i alla dess former. En minoritet får lära sig
annat. Inga av barnen är mogna att analysera
situationen och själva fatta beslut som grundar sig
på korrekta teoretiska resonemang.
Så småningom växer de dock upp och kommer
kunna det. Vad de väljer kommer alltid vara upp till
dem själva, men det ska inte förnekas att det sociala
Metodologi
Påståendet berör i viss mån den metodologi som
djurrättsrörelsen använder för att tillvarata sina
intressen.
Om det av någon mystisk anledning endast
skulle finnas ett enda val, och det valet består av att
man kan påverka en människa och att få den att
enbart sluta äta kött, eller att inte ha påverkat någon
alls, är det förstnämnda självfallet att föredra ur ett
djurrättsperspektiv. Trots allt är en centimeter mot
rätt riktning alltid närmare målet än noll.
42
efterlevs inte. Den enskilda individen tycker kanske
det är för krångligt att recycla, handla kravmärkt,
engagera sig politiskt, ifrågasätta teknologins
säkerhet och kräva nyttig mat istället för fettfylld.
Är detta då en anledning till varför man inte borde
sträva efter att rätta till allt detta?
Ska man behöva idiotförklara människan och
enbart be dem recycla, för man inte tror att de har
kompetensen eller viljan till att klara det övriga?
Eller ska man tro det bästa om vår kapacitet som
varelser, uttrycka den tron och uppmuntra den
genom att visa vägen, genom att själv vara ett
exempel på att det går och är möjligt att förändra
både sig själv och världen till det bättre?
Om människor likväl stöts bort från en när man
är ett sådant exempel måste man fråga sig vad det
är för människor man har att göra med. Har de
förstått vad man försöker vara ett exempel på?
Strävar inte de efter samma saker? Hur tänker de?
Är det rationellt? Har de reflekterat över dessa
frågor innan? Eller är allt ett stort missförstånd som
grundats på frånvaron av en öppen dialog och
fördomar?
Stöts människor bort av en ökad medmänsklighet och en utökad humanism måste något
ha blivit fel i den bild som förmedlats, för hur
många människor hade sagt sig sätta smak före liv,
eller sin bekvämlighet framför andras lidande? Hur
många hade gått med på att det är okej med rasism
och sexism?
Detta gäller som sagt var ett val med endast de
två alternativen. I verkligheten har man oftast fler.
Dessutom får man inte likställa valsituationen med
frågan om man bör bli vegan eller vegetarian
eftersom de två frågorna kan frikopplas från
varandra: Vilket val man gör i situationen med de
två valen beror inte på om man själv är vegan eller
vegetarian, det beror enbart på om man är
djurrättare eller inte. Är man djurrättare är valet
alltid givet så länge djurindustrin ser ut som den
gör.
Inveckladhet repellerar
Det finns mycket som talar för att människan som
varelse föredrar så enkla lösningar som möjligt, och
att saker som ter sig invecklade eller omständliga
kan avskräcka oss från dem. Ett vanligt skäl till
avskräckandet är att många människor misstror sitt
intellekt och de förmågor de i själva verket besitter.
Vid blotta åsynen av något invecklat tror de att de
aldrig kommer förstå eller klara av en uppgiften.
Nedvärdering av den egna förmågan är, oavsett vad
den beror på, ett hinder som leder till självprofetior.
Tror man inte att man klarar av en sak, och därför
låter bli att ens göra ett försök och det som krävs
för att klara uppgiften (t.ex. utbilda sig eller läsa sig
in på ämnet), är det heller ingen risk att man klarar
den. Istället förverkligar man sin egen dom.
Ett annat, kanske mer förekommande skäl till
avskräckandet bygger enbart på bekvämligheten.
Det är inte förnuftigt, och är oftast en omedelbar
reaktion som beror på ens befintliga bekvämlighet
och den strävan efter bekvämlighet som de flest
människor verkar ha.
Att man inte alltid bör gå efter ens egen
omedelbara bekvämlighet står tydligt om man t.ex.
tänker på alla de morgnar man inte velat gå till
skolan eller arbetet för att man varit trött, eller när
man ska ner till tvättstugan trots att man får en skön
massage, eller vara i rättegången för att man
bevittnat ett våldtäktsfall där man är det enda
vittnet, istället för att sitta hemma i soffan och se på
tv. Ger man bekvämligheten stor etisk relevans
kommer man snabbt fram till absurda scenarion.
S.B.
70. Vilka är djurrättarna?
Statistik ska alltid tolkas med en viss försiktighet.
Följande säger föga om djurrättens teoretiska
innehåll, men avslöjar desto mer om hur samhället
är strukturerat. De som läste tidningen Djurens Rätt
var år 2001 enligt Göteborgs universitet:
•
•
•
•
•
•
Den bästa av världar
Det sätt vilket vi lever på i västvärlden medför en
mängd negativa konsekvenser för både oss som
människor och jorden för övrigt. Krig, miljöförstöring, utdöende arter, vissa former av cancer,
onyttig mat och allergier är exempel på ett fåtal
fenomen som vi bär direkt ansvar för och som har
sitt upphov i vår levnadsstil. Att förändra denna
levnadsstil verkar vara väldigt krångligt, det verkar
rent utav vara ”krångligt för att folk ska ta åt sig”
budskapet att vårt sätt att leva på inte är hållbart
över tid.
Tankar som vetenskapen kommer med och de
rekommendationer som finns och som den enskilda
medborgaren i många fall skulle kunna följa
•
oftast kvinnor
något mer utbildade än genomsnittet
sysselsatta som i genomsnittet
hade relativt få har barn
jämnt spridda i landet
i större grad än genomsnittet vänsteranhängare.
47 procent stod till vänster (eller klart till
vänster), 31 procent i mitten, 16 procent till
höger. Detta var ännu tydligare hos yngre
medlemmar (61 procent vänster upp till 24 år).
mer engagerade i människo- och miljöorganisationer än genomsnittet29
Ovanstående är hämtat från en artikel av Staffan
Melin som publicerades i Yelah, där man också
hävdar att:
”Birgitta Forsman skriver följande i sin avhandling
Djurförsök. Forskningsetik, politik, epistemologi en
43
undersökning av djurrättsrörelsen i USA: Rörelsen
bestod år 1987 till dominerande del av kvinnor, i
ledande positioner är dock könsfördelningen
jämnare. Medlemmarna bestod även till större delen
av människor med högskoleutbildning och de stod
övervägande till vänster. Många var aktiva i
radikala politiska frågor: fredsfrågor, feminism,
världssvält, imperialism.”30
S.B.
44
P.S.
Lantbrukets djur
72. Mjölkkossor står fastbundna, eftersom
de inte behöver röra sig.
71. Mjölkkorna har det väl bra?
Till kons naturliga beteende hör att förflytta sig,
t.ex. vid födosök, och att idissla vid en avskild
plats. I frihet rör sig en nötflock sig cirka fyra
kilometer per dygn. Motionen förbättrar kossornas
ämnesomsättning, vilken är hårt ansträngd av
mjölkindustrins produktionskrav. Motion stärker
också kons muskler och förebygger ben- och
ledbesvär.
I Sverige finns cirka 500 000 mjölkkor. De har
alldeles för liten möjlighet att få utlopp för sina
nedärvda, naturliga behov. Under större delen av
året står den förkrossande majoriteten av mjölkkor
fastbundna vid en båspall, med ingen annan
sysselsättning än att resa sig, lägga sig och äta.
Maten serveras mitt under mulen.
P.S.
Kor vill röra på sig
Att överhuvudtaget binda upp kor är att förgripa sig
på deras motions- och rörelsebehov. Sättet de binds
upp på i Sverige är i sig ett problem. Används så
kallade långbås har korna inte tillgång till foder
hela tiden. Används så kallat kortbås kan de inte
ligga ned med utsträckt framben, vilket de gärna
gör.
73. Kor måste mjölkas. Då kan vi lika
gärna tillvarata mjölken! Kor måste
mjölkas för att inte juvren ska värka.
Kossors mjölkproduktion fungerar som kvinnor.
När kon/ mamman har slutat att ge di/amma så
produceras inte mer mjölk. Det är bara för att
människan tvångsbefruktar, eftersom kon måste bli
gravid och ständigt föda för att producera mjölk,
och tvångsmjölkar kossan som hon ger ifrån sig
mjölk. (Mjölkas kon mindre, så ger hon också ifrån
sig mindre mjölk). Dessutom har människan avlat
fram kossor som mjölkar mycket.
Mjölkmaskiner
En mjölkko på riktigt bra bete utan kraftfoder kan
mjölka högst 15–20 liter per dag. Men med hjälp av
bl.a. avel och kraftfoder (spannmål, soja, ärter
osv.), producerar dagens mjölkkossor 25–50 liter
mjölk per dag, under den tid hon mjölkar per år,
dvs. 8-10 månader efter kalvningen. Juvret kan
väga upp till 50 kilo. Under de första veckorna som
kossan mjölkar är mjölkproduktionen så hög att hon
gör av med mer energi än hon kan äta. Hon kan av
energibristen drabbas av sjukdomen acetonemi.
Kons ämningsomsättning är alltså mycket
ansträngd p.g.a. de stora mängder hon tvingas
producera. I takt med att kons mjölkproduktion
ökar, stiger också hennes känslighet för sjukdomar.
P.S.
74. Mjölk behövs för kroppens kalkbehov.
Dessbättre behöver vi inte komjölk. Kalciumberikad sojamjölk, tofu, gröna bladgrönsaker,
sesammjölk, oskalade sesamfrön är exempel på
kalkrika vegetabiliska produkter. De innehåller inte
komjölkens stora mängder mättat fett. Mättat fett är
en viktig orsak till i-ländernas vanligaste dödsorsak,
hjärt- och kärlsjukdomar. Kalktabletter är ett annat
sätt att undvika det skadliga mättande fettet.
Mjölkindustrin suger
Den kontinuerligt höga ämnesomsättning som följer
av ständigt mjölkande, tillsammans med de många
sjukdomar (t.ex. juverinflammation, kalvförlamning
och acetonemi) som mjölkindustrin orsakar, leder
till att djuren slits ut och slaktas vid 4–5 års ålder,
ibland ännu tidigare. Kons naturliga livslängd är
20–25 år.
P.S.
75. Grisarna har det bra i Sverige
Att ta barn från deras mödrar
Att skilja kalven från modern är en påfrestning för
båda parter. Korna föder en kalv, ibland två, om
året. Hälften är tjurkalvar, vilka säljs till
nötköttsproducenter. Där växer de upp i karga
boxar i vilka de ofta utvecklar beteendestörningar.
Cirka 90 procent av det nötkött som äts kommer
från mjölkkoasen. Mjölk- och köttindustrin är alltså
sammanflätade. Stödjer man den ena – stödjer man
den andra. I Sverige slaktas 165 000 köttkor varje
år, enligt Slakteriförbundet/Scan.
Det slaktas 3,7 miljoner grisar i Sverige varje år.
Bara en bråkdel av dem får gå utomhus och se
solens ljus, innan slaktbilen kommer. Många av
slaktsvinen drabbas av lunginflammation p.g.a. den
dåliga stallmiljön. Grisar är intelligenta djur, med
naturliga behov av att t.ex. böka och bygga bon. De
flesta tvingas emellertid leva i bullriga och
dammiga byggnader med cementgolv, där den enda
sysselsättningen är att gnaga på järnrör eller på
45
sjukdomar som förfettad lever, bölder och
äggledarbesvär – det sista som en följd av den höga
äggproduktionen. I burarna får hönsen inte utlopp
för sitt naturliga beteende; leva ett socialt liv med
andra hönor, motion, flaxa med vingarna, sprätta,
sandbada, söka efter föda, sitta på pinne, värpa på
undanskymd plats osv.
varandras svansar. Den bullriga miljön kan leda till
att grisar utvecklar lungsäcksinflammation.
Att äta sig mot döden
Ganska tidigt efter födseln, efter tre månader, när
grisarna väger cirka 25 kilo, flyttas de till tillväxtoch slaktsvinsstallar. Där står de tre, fyra månader
för att bara äta och växa, tills de nått slaktvikten på
cirka 110 kilo. Nio, tio grisar delar på varje box och
de har 0,64 kvadratmeter liggyta var. Enligt lagen
ska grisarna ha halm i boxarna, men i många äldre
stallar går det inte eftersom halmen täpper till
gödselgallren.
Tuppkycklingar dödas direkt
Häften av alla höns som föds är tuppkycklingar.
Dessa dödas omedelbart, genom att gasas eller
malas ner i kvarn, eftersom man inte har någon
nytta av dem. Det är mer lönsamt att använda
framavlade snabbväxande broilerkycklingar i så
kallad matfågelproduktion. Värphönskycklingarna
växer inte tillräckligt snabbt. Men med tanke på
torftiga liv som väntar slaktkycklingar ska de
kanske vara glada för att de slipper leva.
Många transporter
Fram till det att de är sex veckor tillåter lagen att
man kastrerar galtarna helt utan bedövning.
Suggorna hålls fixerade vid betäckning och
förlossning, den tid då de har störst behov av
aktivitet och rörelse. Lägg till detta att grisarna
möter döden på hektiska fabriksslakterier efter
timslånga stressande transporter. Allvarliga magsår
kan uppkomma på mindre än ett dygn vid transport
och slakt. Svenska grisar transporteras mycket, efter
som cirka två tredjedelar av smågrisarna föds upp i
annan besättning än där de är födda.
Hönsslakt
Höns har avlats fram för att lägga så stora ägg att
det händer att kloaken, det hål där ägget kommer ut,
går sönder och de blir ihjälhackade. Till detta ska
läggas att höns slaktas på löpande band. Det händer
att bedövningen inte tar och att hönan får halsen
avskuren vid fullt medvetande. Att många
människor avstår helt från ägg borde inte förvåna
den som känner till dessa fakta.
Egen gård, egen vård
Den som tycker det är okej att äta kött från
”lyckliga” lantbruksdjur ska dock vara så
konsekvent att hon avstår från att äta det som läggs
på tallriken om hon inte kan förvissa sig att köttet
verkligen kommer från en så kallad lycklig gris.
Om hon inte har en egen gård, eller känner någon
som föder upp grisar, där hon kan kontrollera att
djuren har det bra tycks hon, av rent praktiska skäl,
vara förpliktigad att vara vegetarian.
Problem med s.k. frigående höns
Den som inte vill avstå från ägg väljer ibland ägg
från så kallad frigående höns. Man bör dock veta att
även i alternativ värphönshållning på golv finns
problem, t.ex. fjäderplockning, kannibalism och
hög dödlighet.
P.S.
P.S.
77. Är användningen av tjänstedjur och
dragdjur
också
en
form
av
utnyttjande?
76. Ägg är nyttig och billig mat.
Ett enkelt närmande till denna frågeställning är att
framkasta att vi alla måste arbeta för att leva och att
inte borde vara någon skillnad för djuren.
Problemet är att vi vill se på djuren som på
barn, med andra ord, värdiga samma skydd och
rättigheter, och som dem, oförmögna att vara
moraliskt ansvarig. Men vi tvingar inte barn att
arbeta!
Emellertid, kan man göra en distinktion så ser
ut ungefär så här: Djuren är permanent i ett
begränsat tillstånd (oförmögna att frivilligt
samtycka till arbete); barn är det. Vi prackar inte på
barnen valmöjligheten att arbeta därför att barn
behöver tid att utvecklas till sitt fulla vuxna
medvetande.
Med djuren, väljer vi för dem en roll som
tillåter dem att bidra; i gengäld, som misshandlar vi
Eftersom äggulan innehåller mycket kolesterol,
vilket orsakar hjärt- och kärlsjukdomar, kan ägg
knappast beskrivas som nyttigt. Men visst är ägg ett
förhållandevis billigt livsmedel. Om det är ett etiskt
livsmedel är förstås en helt annan sak.
Industrihönor
Hönan är den art som industrialiserats mest. Av
Sveriges drygt 6 miljoner värphöns lever 85–90
procent i storskaliga anläggningar (mer än 5000
höns) tätt hoppackade i burar, med en buryta per
höna som motsvarar ett A4 ark, dvs. betydligt
mindre än hönans vingspann.
Några av äggfabrikernas konsekvenser är:
kannibalism, kloakhackning, fjäderplockning, fötter
som deformeras av nätgolvet, svaga muskler och
försvagat skelett på grund av brist på rörelsefrihet,
46
djuren för skade- och sjukdomsrisker, från direkta
fysiska tryck- eller klämskador till cirkulationskollaps beroende på för hög temperatur och
bristande ventilation, är visat i ett stort antal
undersökningar /../ Vibrationer i fordonen medför
ofysiologisk stress för djuren varför det är
viktigt.”31
dem inte genom att äta dem, etc. Om detta görs med
sann omtanke att deras arbetsförhållande är
passande och inte av slavnatur, att de får tillräckligt
med vila och fritid, o.s.v., skulle deras arbete vare
en form av tjänande som är acceptabelt och
fördelaktigt för båda parter, och det skulle inte vara
tvärtemot djurrättsfilosofin.
D.G.
”Innan pålastning sker skall lastutrymmet vara så
upplyst att det är minst lika ljust som förhållandena
utanför fordonet. Inga lampor eller motsvarande får
ha ljuset riktat mot djurens ögon när de lastas på
eller av. För varandra okända djur med undantag
för får måste placeras så att de skyddas för skador
genom den aggression som lätt uppstår mellan för
varandra okända djur.”32
78. Djurtransporterna är nödvändiga och
går rätt till.
Transporterna av djur är sällan nödvändiga och den
som anser det bygger sitt tyckande på antagandet att
marknaden i sin nuvarande form, där djur betraktas
som produkter, är en nödvändighet i sig. Eftersom
det sistnämnda är falskt är påståendet om nödvändigheten av transporterna det också, åtminstone
i de fall det rör sig om transporter som sker p.g.a.
kommersiella intressen.
En annan invändning, som dessutom accepterar
handeln med djur, är att man skulle kunna
reformera inom industrin på ett sätt som gör det
möjligt att de avstånd djuren behöver transporteras
minskar. Invändningen mot detta är att det finns ett
skäl till att det ser ut som det gör idag - näringen är
redan så ekonomiskt optimal som den klarat av att
bli hittills, och skulle man börja omstrukturera
kommer man rucka den fria marknaden och dess
mekanismer och således skapa en situation som är
mindre ekonomiskt gynnsam än den som råder.
Det som sägs i invändningen kan vara sant,
även om det inte är fullt så okomplicerat att ta reda
på hur det skulle förhålla sig utan att ha prövat det.
Låt oss därför anta att opponenten har rätt, vi stör
marknaden genom att på olika vis korta ner
transportsträckor och transporttider.
Detta är ur en djurrättares perspektiv inget
större problem eftersom marknadens intressen i
form av köparnas (t.ex. smaken av griskött) och
säljarnas (pengar, vinst) inte kan rättfärdiga den
behandling djuren får utstå då de transporteras.
Marknaden går alltså inte före lidande och liv.
Tycker man att den gör det borde man t.ex. även
stödja barnarbete och försäljning av människokött
om en marknad nu skulle uppstå för sådant.
” Vid pålastning skall tillses att inte flera djur tas in
i varje avdelning av djurutrymmet än att alla djur
kan inta naturliga ställningar. Varje djur måste ha
tillräckligt utrymme för att kunna kompenserar
fordonets rörelser genom att ändra sina
benställningar och huvudets position. Risken för
aggression mellan enskilda djur måste undvikas
genom att varje djur tillåts upprätthålla
individualdistans.” 33
” Transportfordon för hästar, svin, nötkreatur, får,
getter och strutsar bör hålla en innertemperatur på
10.20°C och en luftfuktighet på 70±10%.” 34
” …inga transporter av djur borde ske under längre
tid än åtta timmar med undantag för djur som är
vana vid transporter, t.ex. sport- och tävlingshästar,
för vilka det erfarenhetsmässigt visat sig att ägare
och transportör visar djuren god omsorg. I avvaktan
på att en begränsning av tillåten rransporttid till
högst åtta timmar införs borde med hänsyn till vad
som är känt om djurens behov av vatten, foder och
vila krävas att a) fordonen blir så utrustade att
vattning och utfodring kan ske ombord eller att
djuren bereds möjlighet att i lugn och ro lastas av
för vattning och utfodring samt att b)
transportlagstiftningen ändras så att om en eller
flera transporter företagits utan att var och en ha
föregåtts av minst två dygns vila, utfodring och
vattning under optimala förhållanden skall samtliga
transporter tidsmässigt räknas som en transport.
Gödsel, urin och därav förorenat strö bör avlägsnas
senast efter 8 timmars transport.”35
Vad är problemet med transportern?
Djurtransporterna är problematiska på flera sätt och
vis. Att djurrättare inte accepterar dem har redan
framgått, men vad anser övriga och varför?
Staten tillsatte en utredning kring frågan och
resultatet av den finns i SOU 2003:6. I den skriver
professor Ingvar Ekesbo bl.a:
Det krävs en god fantasi för att få för sig att ens
hälften av alla villkor han menar måste råda under
transporterna. Verkligheten går inte efter
professorns text, den rättar sig efter marknaden där
djuren behandlas som objekt, något som
uttryckligen säges då han skriver:
”Att fordon vilkas inredning och utrustning inte är
anpassade till djurslagets biologiska krav utsätter
47
transporttid.
/../
Resultat
från
många
undersökningar har bekräftat att på- och avlastning
är de mest stressframkallande transporthändelserna.
Detta innebär att anordningar och metoder som
används för dessa aktiviteter inte är tillräckligt
optimala. Forskare har avslöjat detta problem, men
rekommendationer om tillfredsställande metoder
har ännu inte avgetts och i de fall som
rekommendationer har utfärdats så har de inte
genomförts.”39
”De bevis på vanlig förekomst av misshandel av
samtliga djurslag som föreligger i den
vetenskapliga litteraturen nödvändiggör att skärpta
regler införes om människans uppträdande mot djur
i samband med pålastning, transport och avlastning.
Således bör regler införas om att elektriska
pådrivare ej får användas. Vidare att käppar, stavar
eller motsvarande endast skall få användas för att
lotsa djuren rätt väg och för att hålla ett anfallande
djur från sig men aldrig för att slå djuren.
För att åstadkomma reella förbättringar
bör införes obligatorisk utbildning om respektive
djurarts biologi samt om människans uppträdande
mot djur som villkor för bedrivande av och
anställning i anslutning till djurtransport.
Dessutom visar all erfarenhet att människor,
som dagligen hanterar ett stort antal djur på det sätt
som sker vid transporter och på slakterier, blir
avtrubbade genom att en relation aldrig kan
upprättas mellan den enskilda människan och det
enskilda djuret.
Därför måste, vid sidan om den nödvändiga
utbildningen, dessa människor dagligen påminnas
om att djuren måste behandlas väl. På detta sätt kan
en bättre kultur för djurbehandling vinna insteg än
den som fortfarande alltför ofta råder.”36
Slutsatsen av detta och utredningen för övrigt är att
djurtransporter inte går rätt till, något som också
visas i en mängd andra rapporter, åtskilliga gånger
och i åtskilliga länder.
S.B.
”De miljöfaktorer som innebär störst risk [för
mortalitet] oavsett djurslag synes vara olämpligt
klimat med för hög temperatur och relativ fuktighet
i fordonen, olämpliga lastningsmetoder, alltför små
ytor per djur, för lång transporttid”37
”Oavsett djurslag visar alltså de olika
undersökningarna att transporttiden har betydelse
och ju längre tid ju starkare negativ påverkan på
djurens hälsa och välfärd. Alla transporter innebär
belastning på djur, i än högre grad om de inte är
vana att hanteras och än mer att transporteras.
Belastningen ökar med längden på transporten.
Även om det inte låter sig göra att uppsätta en exakt
gräns, beroende på variationer mellan individer och
mellan djurslag, så visar ett stort antal
vetenskapliga rapporter på ett övertygande sätt att
transporter över 6.8 timmar innebär en gräns när
djurets trötthet ökar och därmed i olika avseende
belastningen på djuret. Från djurhälso- och
djurskyddssynpunkt
borde
därför
alla
djurtransporter som överskrider förslagsvis 8
timmar icke vara tillåtna.”38
I samma rapport skriver Professor Girma
Gebresenbet från Institutionen för lantbruksteknik
vid Sveriges lantbruksuniversitet också:
”Forskning som hittills genomförts har visat att
stressnivån i hög grad är relaterad till
transporttiden. Resultat som framkommit
nyligen tyder på att en ökning av stressnivån ökar
snabbt hos nötkreatur efter sex timmars
48
Socialpolitik, inte experiment
Vad som behövs om vi verkligen vill minska antalet
sjuka och döda är politiska och sociala åtgärder.
Rättvis världsordning, offensiv alkohol-, tobak- och
narkotikabekämpning, sundare livsstil – t.ex. bättre
matvanor och mer motion – skulle rädda fler liv än
aldrig så många djurförsök.
Djurförsök
79. Djurförsöksmotståndare
skapsfientliga.
är
veten-
P.S.
Djurförsöksmotståndare är inte mer vetenskapsfientliga än människor som motsätter sig
plågsamma medicinska experiment på människor
som inte lämnat sitt samtycke; sådana som t.ex.
nazisterna utsatte judar för.
Djurförsöksmotståndare är inte vetenskapsfientliga eftersom de vill satsa på andra
vetenskapliga forskningsmetoder som alternativ till
djurförsöken.
Filosofen Tom Regan har påpekat att de
verkligt vetenskapsfientliga är de som avvisar
alternativa metoder till djurförsöken, innan de
prövats. Att säga: ”Det går inte” innan forskningen
på allvar försökt med alternativa metoder är en
vetenskapsfientlig attityd.
”...Om du inte kan få kunskap utan att tortera en
hund, så måste du avstå från kunskap”
- George Bernard Shaw 1856–1959,
(ur förord till pjäsen ”Doctor´s dilemma”),
författare, Nobelpristagare 1925, vegetarian,
djurförsöksmotståndare
81. Djurförsöken är tillförlitliga
Tillförlitliga eller inte. Frågan är om djurförsöken
kan försvaras etiskt. De må vara tillförlitliga, de är
likväl inte moraliskt acceptabla.
P.S.
Medeltida människosyn
Som vi konstaterat tidigare: Djurrättsrörelsen har
vuxit fram i takt med att vetenskapen, i synnerhet
biologin, lärt oss mer om djur, om deras beteende,
känsloliv, förmåga att lida etc. Vetenskapsfientliga
är de som klamrar sig fast vid den uppblåsta
medeltida uppfattningen av människan som världen
och tillvarons centrum, skapelsen krona, väsenskild
från de andra djuren.
Är djurförsöken så som de utförs idag tillförlitliga
måste i så fall försök på människor vara än mer
tillförlitliga. Om tillförlitligheten är det främsta
argumentet måste man börja utföra försöken på
människor istället.
S.B.
P.S.
82. Om djurrättsaktivisterna var konsekventa skulle de inte använda
mediciner som testats på djur.
”Djurförsök är det svartaste av svarta brott som
människan för närvarande begår mot Gud och hans
underbara skapelse.”
- Mahatma Gandhi (1869-1948)
Djurrättsfilosofen Evelyn Pluhar svarar på frågan
genom att be oss föreställa oss att de förfärliga
experiment som nazisterna utsatte koncentrationslägerfångar för gett oss information som kunde
rädda liv. Hon säger sig förstå den som i en sådan
situation skulle ta del av denna medicinska
information med motiveringen att ytterligare död
och lidande inte hjälper dem som redan offrats. Det
viktiga är dock enligt Pluhar att vi lovar: ”Aldrig
mer!” Det faktum att vi utnyttjar kunskap som
uppnåtts med omoraliska metoder – experiment på
djur eller människor – får absolut inte uppmuntra
till vidare omoralisk forskning. Vidare kunde den
information som vi har tack vare djurförsök
erhållits på annat sätt, genom alternativa metoder.
Det faktum att man fått kunskapen genom
djurförsök bör inte blockera oss från att använda
den. Varför ska vi behöva lida för att myndigheter
och företag envisats med att djurtesta?
80. Djurförsöken behövs. Det finns inga
alternativ. Djurförsöken räddar liv.
Alla de djurförsök som utförs för att ta fram ännu
ett schampomärke eller ännu en hostmedicin
behövs förstås inte. Men kanske tänker man på
andra djurförsök, experiment som bryter ny
vetenskaplig mark.
Frågan gäller dock inte om djurförsöken är bra
vetenskap, utan om de kan rättfärdigas etiskt. Man
kan jämföra med experiment på försvarslösa
människor, som rent vetenskapligt skulle vara
mycket mer intressanta och värdefulla än försök på
djur. Även om sådana skulle man kunna säga:
”Experimenten på förståndshandikappade behövs.
Det finns inga alternativ. De räddar liv!”. Men inte
skulle vi väl acceptera detta som ett argument för
dylika experiment?
Dilemma
49
naturligtvis i ännu högre grad försökens nytta för
djur.
Filosofen Tom Regan har påtalat att det är helt
okej att ta redan sjuka djur (dvs. djur som inte med
avsikt gjorts sjuka så att man ska kunna studera
dem i djurförsök), försöka bota dem och använda
eventuell kunskap som kommer ur detta.
Inte bara djurförsök ställer denna oss inför detta
dilemma. I en orättvis och ofullkomlig värld är det
så gott som omöjligt att inte indirekt stödja
orättfärdiga samhällssystem.
Den som ville bekämpa rasism i den
amerikanska södern var tvungen att resa på vägar
som byggts av slavar. Den som vill minska
bilismen kanske gör sig av med sin bil för att
istället köpa en cykel.
Nå, vid cykelköpet betalar miljövännen moms,
och en liten del av de skattepengarna går till statens
motorvägsbyggen. Med cykelköpet stöder hon
m.a.o. bilismen indirekt. Vi måste minska de
globala koldioxidutsläppen för att hejda
växthuseffekten. Om man ringer ambulansen vid en
hjärtinfarkt ökar koldioxidutsläppen något eftersom
ambulansen går på bensin. Bläcket som det här
häftet trycks med är sannolikt djurtestat. Listan av
exempel är oändlig.
P.S.
84. Alla djurförsök prövas först i en etisk
nämnd, vilket exkluderar onödiga och
väldigt smärtsamma försök.
Djurskyddsmyndigheten skriver:
”År 1979 infördes den djurförsöksetiska
prövningen av djurförsök som ett obligatorium i
landet. År 1989 omformades prövningen och
infördes nya regler om prövningen. Den 1 mars
1998 förändrades lagstiftningen på nytt.
Idag finns sammanlagt sju djurförsöksetiska
nämnder i landet som prövar djurförsök.
Nämndernas sekretariat är placerade vid domstolar
där man kan få upplysningar om behandlingen av
en ansökan eller om andra frågor kring nämndernas
prövning.
Konsekvent först som död
Vad är då alternativet? Att ta livet av sig?
Nej, snarare att göra så mycket som är rimligt
för att hitta alternativ i liten och stor skala. I liten
skala kan det vara att handla etiskt och
miljömedvetet, och förändring i stor skala kan
innebära att man organiserar sig för att tillsammans
med andra arbeta för samhällsförändring.
Ansvar och skuld förutsätter handlingsfrihet,
och finns det bara djurtestade mediciner har man
ingen handlingsfrihet. Till kött, djurtestade
hygienartiklar och päls finns det dock alternativ.
Om djurrättsaktivisten inte bojkottar dessa
produkter kan hon med fog anklagas för att inte
vara konsekvent i sitt engagemang.
Nämndernas beslut är bindande men kan
överklagas. Varje nämnd består av 14 ledamöter,
varav ordföranden och vice ordföranden är
domstolserfarna jurister. Av de tolv övriga
ledamöterna
är
ena
hälften
forskare,
försöksdjurstekniker eller försöksdjurspersonal
medan den andra hälften består av lekmän, av vilka
några kommer från djurskyddsorganisationer.
Ledamöterna utses som regel för en tid av fyra år.
P.S.
”Du har just ätit, och hur samvetsgrant än slakteriet
är dolt i det behagfulla avståndet i mil, finns där
delaktighet.”
- Fate Ralph Waldo Emerson (1803-1882)
Nämnderna prövar årligen omkring 1.600-1.800
ärenden om planerade djurförsök (1.733 för år
2003). Av dessa försök förändrades eller
modifierades 312 st ansökningar av nämnderna
medan 22 st avstyrktes. Försöksdjursanvändningen
i landet för år 2002 uppgick till 281.000 djur enligt
den europeiska definitionen.”40
83. Även djuren gynnas av djurförsöken.
Det är svårt att se hur djur kan gynnas av att
medlemmar av arten Homo sapiens droppar
schampo i deras ögon, ger dem reumatism, eller
drogar dem för att studera aggressivitet.
Invändningen är särskilt absurd eftersom så gott
som alla djurförsök genomförs för att de ska vara
till nytta för människor. Läkemedelsbolagen ger ju
inte möss reumatism för att man ska bota
reumatism på möss. Det är människor forskningen
vill kurera.
Men okej, kanske finns det något djurförsök
som gynnat något djur på något sätt. I vilket fall
överstiger den skada som djurförsöken åsamkar
djuren vida dess eventuella nytta för människor och
Siffror från Djurens rätt:
” Antal djur som försök börjats på i Sverige år 2003
(år 1990 inom parantes) enligt den svenska
definitionen för djurförsök:
Möss: 241 077 (153 000)
Råttor: 87 787 (188 000)
Marsvin: 3 196 (15 100)
Guldhamstrar: 22 (-)
Övriga hamstrar: 99 (-)
Övriga gnagare: 1 244 (3 770)
Kaniner: 2 349 (9 870)
50
den etiska nämnden. Idag finns den epiteten inte.
Etiker är istället synonymt med akademins filosofer
eftersom det är filosofin som sysslar med etik på en
akademisk och vetenskaplig nivå - det är på de
filosofiska institutionerna runt om i världen
”etikerna” finns i form av studenter, doktorer och
professorer. Man har därför anledning att fråga hur
många filosofer (i en utbildad och akademisk
mening) det finns i varje nämnd, eftersom dessa är
våra främsta forskare inom ämnet etik.
Ska sanningen fram finns det inget krav på att
det ska finnas någon med etisk kompetens i
nämnderna. Det framgår klart och tydligt om man
tittar på vilka som är med i dem - jurister, forskare,
labbpersonal, lekmän, och några djurvänner.
De etiska beslut som tas i nämnderna tas därför
inte utifrån vad vetenskapen säger eller har att
erbjuda, ty den relevantaste vetenskapen i form av
filosoferna sitter inte med i nämnderna. Istället
fattas besluten i princip godtyckligt efter varje
nämndemedlems egna värderingar och tyckande,
utan krav på en teoretiskt rättfärdigande
argumentation där bevis i form av intellektuella
argument behöver framläggas. Bryskare uttryckt
skulle man kunna hävda att merparten, om inte
alla, av medlemmarna i de etiska nämnderna saknar
kompetens eller har tvivelaktig sådan. Kompetens
inom etikens värld kan man, såvitt undertecknad
förstått, endast få på universiteten och högskolorna
då man läser ämnet praktisk filosofi, med inriktning
på etik förståss.
Inte nog med att nämndemedlemmarna är
inkompetenta, de är med största sannolikhet
dessutom medlemmar av den kultur som i grund
och botten är speciesistisk. De är redan präglade av
speciesismen och verkar, eftersom de saknar den
analytiska och teoretiska kompetensen, inom
ramarna för det konventionella tänkandet - och
detta tänkande är förkastligt enligt just de som inte
sitter med i nämnderna - våra vetenskapliga vänner
filosoferna.
Även om man inte skulle ha kravet på
professionalism och vetenskaplig riktighet går det
att ifrågasätta dessa fjorton lekmäns metodik.
Vetenskapsrådet och Uppsala universitet skriver på
Codex bl.a:
Människoapor: 0 (0)
Nya världens apor: 4 (-)
G:a världens apor : 56 (-)
Övriga apor: - (690)
Hundar: 753 (670)
Katter: 180 (690)
Tamillrar: 123 (-)
Övriga rovdjur: 45 (3 360)
Hästar, åsnor och blandraser: 159 (110)
Svin: 4 410 (5 380)
Får: 243 (-)
Getter: 36 (-)
Får och getter: - (500)
Nötkreatur: 2 946 (540)
Övriga däggdjur: 151 (170)
Vaktlar: 602 (-)
Övriga fåglar: 91 730 (98 000)
Kräldjur: 116 (-)
Groddjur: 9 802 (3 090)
Fiskar: 9 662 450, varav annat syfte än provfiske
och märkning: 65 386 (10 700)
Rundmunnar: 446 (290)
Totalt: 10 110 026, provfiske och märkning av fisk
borträknat: 512 962 (493 930)”41
Enligt djurskyddsmyndigheten avstyrktes ca 1,3%
av alla de förfrågningar som nämnderna fick år
2003. Detta innebär med andra ord att 98,7% av
alla djurförsök anses vara klanderfria ur ett etiskt
perspektiv.
Den intressanta frågan i sammanhanget är från
vems och ur vilket etiskt perspektiv dessa försök är
legitima. Detta har man tagit fasta på bl.a. på
jordburksdepartementet då MHTF i ett yrkande
skriver:
”…att det saknas en definition av orden
lidande, onödigt lidande samt en beskrivning av
vilken etisk teori nämnderna ska använda vid sin
bedömning. Tydligare riktlinjer krävs för att
nämnden ska kunna bedöma om djur i ett försök
kommer att utsättas för lidande eller onödigt
lidande. Ett maximalt acceptabelt lidande måste
också anges. Utan dessa förtydliganden kommer en
subjektiv bedömning utifrån var ledamots
inställning att råda och betydligt försvåra arbetet i
nämnderna”42
” Enligt den svenska djurskyddsförordningens (SFS
1988:539) 49 § gäller att:
’Vid prövningen av ett ärende skall nämnden ta
hänsyn till å ena sidan försökets betydelse och å
andra sidan lidandet för djuret. Nämnden skall avslå
en ansökan om att få använda djur för vetenskapliga
ändamål, om en sådan användning inte kan anses
angelägen från allmän synpunkt. Nämnden skall
också avslå en ansökan om sådan användning av
djur, om det är möjligt att få likvärdig kunskap
genom andra metoder.’
DFS 2004:4 säger att den försöksplan ska
väljas som förorsakar det minsta lidandet och den
Låt oss titta närmare på vad som föreslås: Av de 14
som sitter i en nämnd är två stycken jurister, sex är
direkt anknutna till eller beroende av djurförsöken,
och de sista sex är lekmän, varav några kommer
från djurskyddsorganisationer. Det man inrättat är
en etisk nämnd som ska pröva ett agerande etiskt.
Vem bör ingå i en sådan nämnd, förutom
kanske de redan nämnda? Om vi förhåller oss rent
vetenskapligt till spörsmålet bör en inte så vild
gissning vara att etiker bör utgöra grundstommen i
51
ingen uttalad tes om att djurförsök är
nödvändiga och att vår framtida utveckling
hänger på dem.
lägsta graden av bestående men för det enskilda
djuret. Vidare bör valet inriktas mot en plan som
har de största utsikterna att ge ett tillfredsställande
resultat, tar i anspråk djur med den lägsta graden av
neurofysiologisk känslighet, samt kräver det minsta
antalet djur. En försöksledare ska i ansökan särskilt
överväga, motivera och beskriva slutpunkt,
avbrytningspunkt, hur bedömningen av smärta,
obehag eller annat lidande för djuren ska göras,
samt hur tillsynen av djuren under och efter
försöket ska utföras.”43
•
Majoriteten av medlemmarna i nämnderna är
med största sannolikhet speciesister då de är
indoktrinerade och uppvuxna i en speciesistisk
kultur. Att låta dem sitta i nämnden är som att
låta ”Dr.” Mengele & Co. sitta i en jury där en
person av judisk härkomst ska dömas. En
majoritet av dem kan därför antas vara partiska.
S.B.
Man behöver inte ens vara en utbildad filosof för att
förstå vilka problem nämnden redan ställs inför.
Nämnden ska ta hänsyn till djurens lidande,
men också försökets betydelse. Vilka i nämnden
kan förstå eller ens förklara försökets betydelse mer
än forskarna själva, som enligt siffrorna att döma,
anser att hela 98% av alla djurförsöken har stor
tillräckligt stor betydelse? Lekmännen är trots allt
bara lekmän och rättar sig förhoppningsvis efter
”expertisen”. Expertisen, i den form den nu finns
där och inom det de nu är experter (vilket
fortfarande inte är etik), säger att forskningen är av
vikt. Är det då konstigt att 98% går igenom?
Nämnden ska också avslå försök om man kan
få likvärdig kunskap utan att involvera djur, med
t.ex. simulationer eller andra modeller. Hur vet
nämnden om det är möjligt? Återigen - hur vet
lekmännen vad forskningen kan och inte kan? Och,
vilka skäl har forskningen att ta fram dessa
modeller om man hela tiden tillåts forska på djur?
Sist men inte minst, när är kunskaperna likvärdiga,
och vem avgör det - de jäviga forskarna?
Vi har nu sett att det finns skäl att ifrågasätta
nämnderna som institutioner. Dessa skäl, om de är
korrekt anförda, räcker långt för att underminera
påståendet om att de etiska nämnderna skyddar och
värnar om medlemmar av andra arter, och de kan
sammanfattas på följande vis:
•
Nämnderna saknar rationell legitimitet
eftersom de, sett ur etikens perspektiv, utgörs
av hela 14 lekmän, och inte 7. Nämnderna är
alltså inte en instans som bör ha ett fällande
omdöme i etiska frågor, och att acceptera dessa
omdömen som om de vore uttalade av en
expertis är, som det framgått, ett felslut då
filosoferna inte har en avgörande roll.
•
Nämnderna har heller inte kompetens att
bedöma vad som är bra eller dåligt för
vetenskapen. De skulle kunna, som i vissa fall
med djurförsök, rent utav stävja vetenskapen
istället för att främja den genom sin ogrundade
attityd som säger att djurförsök i regel är
gynnsamma. Lägg märke till att särskilt det
sistnämnda inte är något som bevisats eller som
gäller universellt - forskningsmetodiken har
52
I Sverige klassas pälsfarming som miljöfarlig
verksamhet. Pälsfarmerna förorenar grundvatten
och läcker näring till åkermark. Vid bearbetning
och behandling av päls används giftiga kemikalier.
Men även om det vore ekologiskt med läder och
päls finns det andra alternativ som inte är sämre i
ekologiskt avseende och som dessutom inte går ut
över djur.
Päls & mode
85. Vi bör acceptera päls från djur som
fångats med saxfälla, för indianerna
och eskimåernas skull.
P.S.
Den avgörande frågan i just detta fall är naturligtvis
huruvida vi anser att indianer och eskimåer ska ha
rätt att bevara sin kultur, utan att i stor skala plåga
och döda djur (observera att endast två procent av
Kanadas ursprungsbefolkning, inuiter, ägnar sig åt
fångst av pälsdjur). En självklar åtgärd vore att
möjliggöra för dessa människor att försörja sig på
ett sätt som är i överensstämmelse med djurs
önskemål att slippa lidande och en förtida död.
88. Att de rovgiriga minkarna gör rent i
skogens skafferi beror på stolliga
djurvänners minkutsläpp.
Helt fel. Vad man än anser om att det finns vilda
minkar i den svenska faunan så är sanningen att det
är pälsindustrin som är orsaken till att de finns här.
Minkarna, vars ursprungliga miljö är Nordamerika,
har fötts upp på farmer i Sverige sedan 1928. Enligt
radioprogrammet Vetandets värld smet minkar från
farmerna redan från början. De etablerade sig först
vid sjöar och vattendrag, och sedan vid kusterna.
Minkar får sex till sju ungar per hona. Det är ett
skäl till att de ökat explosionsartat de senaste fem
tio åren.
Brott i kulturens namn
Den livsstil som vi inte accepterar för oss själva ska
vi inte påtvinga andra. (De som slungar ut
ovanstående påstående menar sällan att vi ska fånga
vilda djur med saxfällor i Sverige). Det är för övrigt
ett dåligt argument att tillåta grymhet i traditionens
eller kulturens namn. Negerslaveriet i de
amerikanska sydstaterna innehöll en särskild kultur,
men det rättfärdigade inte slaveriet. Könsstympning
av kvinnor är en del av kulturen i vissa länder. Det
är ändå inget skäl för detta kvinnoförtryck.
Kritik från djurrättsorganisationer
De utsläpp som djuraktivister gjort de senaste åren
påverkar förstås inte minkpopulationen mer är
möjligen lokalt. I synnerhet som de flesta minkar
som är uppfödda på farmer inte överlever i det fria.
Flera djurrättsorganisationer har bl.a. av detta skäl
kritiserat minkutsläpp i stor skala.
P.S.
86. Pälsdjuren är domesticerade, ett slags
husdjur. De lider inte i burarna.
P.S.
Pälsdjur i burar drabbas av apati, eller stereotypt
beteende som överdriven putsning av sin päls. Att
rävhonan ofta biter ihjäl sina ungar är ett annat
tecken på vantrivsel. Minkar lever ofta i vatten och
är goda simmare. Ett sådant beteende har de förstås
ingen möjlighet till på pälsfarmerna.
89. Vad är felet med ull, silke och dun?
Ull
Vetenskapsmän har genom åren avlat fram
merinofår vilka är överdrivet rynkiga. Ju mer
rynkor, ju mer ull. Olyckligtvis, är större vinster
sällan i fårens intresse. I Australien innebär fler
rynkor mer svettning och känslighet för ett hemskt
tillstånd som kallas flugangreppet (fly-strike).
Det beror på larvansamlingar i de svettiga
vecken i fårets överdrivet skrynkliga hud. För att
motverka detta, utför djuruppfödarna en operation
utan bedövning som kallas för ”mulesing”, där
sektioner av kött skärs bort runt anus, med ett
blodigt, smärtsamt sår som följd.
Utan mänsklig inblandning, skulle får ha precis
tillräckligt med ull för att skydda dem från kyla,
men de vetenskapliga uppfödningsteknikerna har
sett till att dessa djur har blivit ullproducerande
odjur.
P.S.
87. Läder och päls är miljövänligt.
Eftersom stora mängder krom används vid
konventionell läderframställning är läder allt annat
än ekologiskt. Till detta ska man lägga att genom
att köpa läder så bidrar man till köttindustrin (läder
är ingen så kallad biprodukt. Skinnet representerar
en ansenlig del av boskapens värde), en av de stora
miljöbovarna.
Päls är miljöfarligt...
53
Deras onaturliga börda av ull (ofta halva deras
kroppsvikt) ökar deras misär under sommaren då de
ofta dör av överhettning. Och, en miljon får dör
bara i Australien varje år på grund av köld efter
rakningen.
Varje år dör tio miljoner lamm innan de har
blivit mer än några få dagar gamla enbart i
Australien. Detta beror på ett alldeles för
ohanterbart stort antal får och otillräckliga
djuruppfödare.
Av ull från Storbritannien, är 27% ”skinn ull”,
taget från skinnet av slaktade får och lamm.
Silke
För att utvinna silket använder man kokongen
medan den fortfarande innehåller den levande
larven. Detta ger längre silkestrådar än om larven
tillåts framträda. Silkesmasken kan med säkerhet
känna smärta och den kommer att dra ihop och
vrida sig när den skadas.
Dun
Metoden att plocka fågeln levande är utbredd. Den
skräckslagna fågeln lyfts upp i nacken, med sina
ben bundna, och sedan rycks alla kroppsfjädrar ut.
Den kämpande gåsen får utstå skador och efter
prövningen kastas den tillbaka till sina olyckskamrater tills det blir dags igen. Denna tortyr, som
har beskrivits som ”extremt grym” av veterinärer,
och även av gässuppfödare, börjar när gåsen endast
är åtta veckor gammal. Detta upprepas två eller tre
gånger till med åttaveckors intervaller. Fåglarna
slaktas sedan. De ”lyckosamma” dödas först och
plockas sedan.
MT
54
expert åt staten och som intressegrupp för
medlemmarna.”
Jägarförbundet har under många år fått stora
summor i statsbidrag för oklara och allmänt hållna
uppgifter. 1997 uppgick de till drygt 46 miljoner.
Jakt
P.S.
90. Jakt är en gammal fin tradition.
Oetiska samhällsföreteelser bör avskaffas. Att de är
traditioner, något som pågått länge, gör bara vår
skyldighet att avskaffa dem ännu starkare. Har
individer lidit länge under ett förtryck är det ännu
mer bråttom att befria dem.
92. Den så kallade sårchocken gör att
djuren inte känner smärta när kulan
träffar.
Birger Schantz, tidigare professor i veterinär kirurgi
och nu forskningsdirektör vid Försvarets
forskningsanstalt (FOA), har forskat kring
skottskador i 20 år. Att påstå att djuren inte skulle
känna något första timmen efter skottet
– den så kallade sårchocken – beskriver han som
cynisk:
”Ingen kan säga att ett påskjutet djur inte lider.
Vad vi vet är att nervsystemet som uppfattar smärta
ser ut ungefär likadant hos alla däggdjur. En bra
tumregel är att det som du tror gör ont på dig själv
också gör ont på ett djur.”
Tradition att jaga?
Är jakt då traditionellt? Fysiologen och ekologen
Jaired Diamond skriver:
”Studier av de flesta nutida jägarsamlare med långt
effektivare vapen än tidiga Homo sapiens visar att
det mesta av en familjs kaloriintag kommer från
växter som samlats av kvinnorna — Under större
delen av vår historia var vi inte mäktiga jägare, utan
skickliga schimpanser, som använde stenredskap
för att anskaffa och bearbeta växter och smådjur.”
P.S.
Statussymbol
Under lång tid var jakten kungen och adelns
privilegium. Jakt har fått status till stor del för att
det var något de rika och mäktiga sysslat med, det
gäller för övrigt köttkonsumtion i största allmänhet.
Jakt med älggropar eller spjut, för att klara
livhanken må vara traditionellt. Nöjesjakt med
sofistikerade gevär, kikarsikten och walkie-talkie är
ett mycket nytt påfund. I vilket fall bör vi inte
bevara dåliga traditioner.
93. Jakten håller nere viltpopulationen.
Om det inte vore nöjet av att jaga utan
populationsvård som driver jägarna till skogs kan
man för det första fråga sig varför de inplanterar
vilt, dvs. med mänskligt ingripande ökar stammen.
Och för det andra varför de dödar rovdjur, som
håller populationen nere utan mänskligt ingripande.
Jägarna döljer inte att de ser rovdjuren som
konkurrenter om bytet, och jägarkåren bidrar till att
hålla liv i rovdjurshatet. För det tredje. Om det inte
var jaktens sport och spänning som lockade, varför
avstår man då från att använda motorfordon. Med
dessa kunde ju populationskontrollen sker mer
effektivt. För det fjärde. Varför jagar man så kallat
småvilt? Populationen av hare, orre, tjäder och
andra små djur som dödas, påverkas inte nämnvärt
av jakten på dem.
P.S.
91. Vad är oetiskt med älgjakt?
10 000 älgar och 60 000 rådjur skadskjuts varje år,
enligt Svenska Jägareförbundet. Skadskjutna älgar
kan plågas i flera dagar. Jägarexamen kan man ta
över en helg, utan att någonsin sett en levande älg.
De nyexaminerade jägarna tränar alltså på levande
djur. Det har blivit vanligt att älgjakt fungerar som
ett sätt att knyta affärskontakter. Oerfarna jägare –
ibland från andra länder – beväpnas. Inte sällan
med skadskjutningar som följd.
P.S.
94. Jägarna har bra skäl till att jaga - skäl
som ni inte tar upp här.
Skadeskjuten demokrati
Svenska Jägareförbundet är inte bara ett hot mot
djuren utan också mot demokratin, om man får tro
Studieförbundet Näringsliv och Samhälles (SNS)
Demokratirapport 1996. Där står: ”Staten och
Jägareförbundet har bundits samman i en symbios
av beroenden...Jägareförbundet uppträder både som
Följande skäl till jakt ges av det svenska jägarförbundet:
•
55
”Vi har våra rötter i jakten. Under den längsta
delen av den tid vi människor funnits på jorden
själva jakten som ett naturligt sätt att leva. På precis
samma sätt kan en våldsverkare eller huligan
resonera när den slår sönder andras egendom eller
klubbar ner en människa – att slå är ett naturligt sätt
att avreagera sig på, ett naturligt sätt att leva.
Om de med ett naturligt sätt att leva menar att
de skaffar födan genom att själva jaga motsäger de
sig för övrigt eftersom en väldigt liten del av all
deras föda utgörs av jakten.
Vidare är det viktigt att inte falla i den grop
som de försöker gräva: Genom att skriva att jakt är
ett naturligt sätt att leva ställer de upp en dikotomi
av typen ”jakt är ett naturligt sätt att leva, därav
följer det att inte jaga är ett onaturligt sätt att leva”.
Detta är en falsk dikotomi, det finns fler alternativ,
som att t.ex. inte jaga, men likväl leva naturligt. Ett
naturligt leverne kan således inte enbart definieras
utifrån jakttermer. Ett konkret exempel på det är
nomadfolken i Afrika – de lever väldigt naturligt,
utan att jaga eftersom de kanske varken vill eller
har möjlighet till det.
har vi varit jägare. Att jaga är ett naturligt sätt
att leva.
•
Jakt är ett sätt att uthålligt skörda ett överskott
som naturen ger. En betydelsefull del av
jaktskickligheten är att nyttja den resursen
klokt och inte ta ut mer än naturen producerar.
•
En viktig del av den jaktliga upplevelsen är att
jaga med etik. De regler nöjesjägarna jagar
efter är betydligt hårdare än de villkor som
råder i naturen.
•
I den jaktliga känslan ingår också
tillfredsställelsen att själv kunna hämta sin mat
från naturens skafferi och laga till den. Viltet
har levat ett naturligt liv fjärran från
djurfabriker, antibiotika och andra konstgjorda
sätt att hantera djur.
•
Att jaga tillsammans är ett naturligt sätt att
umgås. I jaktlaget blir man bedömd efter hur
god jägare och kamrat man är, inte efter social
position gods och guld.
•
Jakt är också naturupplevelse. Många jaktdagar
är det enda "bytet" minnen av upplevelserna i
skog, på fjället eller i skärgården.
•
Den trognaste jaktkamraten är hunden. Mycket
av jaktlyckan ligger i att träna sin hund och
glädjas åt hans arbete. ”44
Punkt två tar upp den ekologiska balansen som skäl
till jakt. Detta argument bemöts under en annan
fråga i faq:en.
Här räcker det med att belysa att den
ekologiska balansen många gånger kan behållas
utan jakt, samt att det är människan som är
anledningen till att balansen brutits från första
början. Istället för att jaga kunde man jobbat på att
återskapa naturliga miljöer där de reducerade
arterna kan leva, och på så sätt bli en del av det
ekologiska systemet. Ett fungerande ekologiskt
system sköter sig självt genom en symbios av alla
involverade djur- och växtarter. Mänskliga jägare är
överflödiga i ett sådant system. Jakt kan i bästa fall
vara en ytterst temporär lösning, men utan annat
långsiktigt och medvetet artbevarande arbete är det
inget som bidrar till att återställa de ekologiska
system vi en gång förstört.
Dessa punkter ska vi nu kika närmare på och
bemöta i tur och ordning.
Punkt ett berör var vi har våra rötter som
människor. Detta argument skulle måhända kunna
vara ett argument för jakt om inga andra metoder
att få mat fanns, att se på hur vi bar oss åt på
stenåldern hade kunnat hjälpa oss om det bidrog till
mat på bordet, men lyckligtvis har tiderna
förändrats. Idag kan man få mat på annat sätt än
jakt. Faktum är att jaktens bidrag till all mat som
serveras i västvärlden är väldigt klent.
Man fortsätter och påpekar att vi jagat under
flera århundraden, och på naturligheten i akten.
Detta påståenden talar, hur gärna jägarna än önskar
det, inte för jakt. Det talar i själva verket inte för
någon tänkbar företeelse alls. Att man gjort
handling x under tid y rättfärdigar inte handlingen,
speciellt inte då den utförs i framtiden. Den tid en
handling pågått har alltså föga etisk relevans:
Skulle man kunna rättfärdiga handlingar på det
viset hade t.ex. stöld, våldtäkt, kidnappning och
diverse annat varit legitimt helt enkelt för att man
alltid gjort det – det är naturligt, precis lika naturligt
som jakt, och, det har förekommit lika länge också.
De menar också att jakt är ett naturligt sätt att
leva. För jägare kanske det må vara så, de definierar
Punkt tre berör etiken. Där menar jägarna att det de
gör är väldigt mycket mer kontrollerat än det t.ex.
rovdjuren i naturen gör. Detta är ett väldigt platt
påstående, det säger oss ingenting och ingen hade
fått för sig att förneka själva påståendet eftersom
det uppenbarligen är sant.
Tyvärr kvittar sanningshalten eftersom
påståendet inte rättfärdigar deras gärningar.
Regleringen, om den fungerar och efterlevs,
minskar i bästa fall antalet illdåd, men det i sin tur
gör inte att de illdåd som likväl begås blir goda
gärningar.
Att sedan dessutom peka på att djuren i naturen
har ”mildare villkor” då det kommer till jakt än vad
mänskliga jägare har är en missvisande jämförelse
– människorna behöver ju inte ens jakten till att
börja med, medan jakten för de djur som nu jagar
de facto är livsnödvändig, både för dem själva och
övriga i naturen med hänseende på det ekologiska
56
Sista punkten tar upp jägarens relation med hunden.
Denna relation kan finnas även om man inte mördar
eller skadar djur.
Det finns bevisligen många hundägare som har
en underbar relation till sin hund utan att för den
delen någonsin ha jagat. Jägarens relation hunden
kan dessutom ha exakt samma form utan att något
djur måste dö – t.ex. så kan någon av jägarens
släktingar springa i skogen och bli jagade av
hunden.
Sist men inte minst är jägarens relation till sin
hund mindre etiskt intressant sett ur ett lidandeperspektiv där man ser på vad bytesdjuren får utstå.
systemet. För övrigt behöver det knappast påtalas
att djuren inte har samma val som människan - vi
kan låta bli att jaga.
Punkt fyra visar att jägare säger sig värdesätta
känslan de får av att hämta naturlig mat som är fri
från djurindustrins gifter. Denna punkt är ytterst
intressant, den antyder att jägare är människor som
är måna om att äta ekologisk mat och att de
motsätter sig en del av djurindustrins verksamhet.
De skriver att de får en ”tillfredsställelse” av
kunna hämta sådan mat från naturen. Denna
tillfredsställelse hos jägarna borde rimligtvis kunna
uppnås om de istället för att jaga gjorde något mer
konstruktivt och fredligt, som att odla tomater eller
annat på en kolonilott eller i växthus. Förbundet är
stort, de skulle t.ex. kunna köpa mark och odla
tillsammans, möjligheterna är många om viljan
finns, och ska man tro dem så finns den där.
Betraktar man denna punkt en aning seriösare
måste man ifrågasätta uppriktigheten i den: Handlar
jägare verkligen ekologisk mat? Protesterar de mot
djurindustrin? Är de t.ex. med i Förbundet Djurens
Rätt för att på så sätt förändra djurindustrin? Vilken
annan mat brukar de själva hämta från naturens
skafferi? Odlar de grödor? Plockar de bär och
svamp? Svaren på dessa frågor torde vara jakande
om deras påstående är uppriktigt.
Oavsett hur det förhåller sig med ovanstående
måste man ställa sig följande fråga: Går jägarens
tillfredsställelse före de jagade djurens liv och
lidande? Om så, hur kommer man fram till det?
Jägarförbundet skriver också:
”Självklart är jakten utsatt för kritik av grupper i det
omgivande samhället. Svaret på varför vi jagar är
att jakten ger oss jägare mycket. Skalar vi bort alla
de självklara sakerna som kamratskap, arbete med
hundar, ekologisk mat och vistelse i naturen återstår
själva kärnan i jakten – det är en skön och rik
känsla att få fälla ett byte och i bästa fall ta med det
hem, eller bara delta i en jakt. Jakt kan inte
beskrivas, den måste upplevas.”45
”Skalar vi bort alla de självklara sakerna som
kamratskap, arbete med hundar, ekologisk mat och
vistelse i naturen…” Dessa saker skalade vi precis
bort, därför ska vi istället kika närmare på följande
resonemang:
”…återstår själva kärnan i jakten – det är en skön
Punkt fem är en social aspekt på jakten, man
belyser att den kamratskap som finns inom jakten är
god och fördomsfri, samt att jakten är ett sätt att
umgås på. Detta har, tjatigt nog, inget att göra med
rättfärdigandet av mord och tortyr att göra.
Det är glädjande att det finns trevliga sociala
gemenskaper, men man måste vara bra naiv om
man tror eller insinuerar att jakten är den bästa av
dem eller en sådan som inte går att uppnå på annat
sätt. Jakt är en social gemenskap som bygger på att
man tillsammans tar livet av alternativt skadeskjuter andra individer som upplever smärta.
Jämför detta med en gruppvåldtäkt, där våldtäktsmännen pekar på sina sociala band och hur bra
kompisar de är medan de våldtar eller planerar
våldtäkt, eller kanske bare ger sig ut på en
våldtäktsrunda utan att den kvällen ha våldtagit en
enda kvinna.
och rik känsla att få fälla ett byte och i bästa fall ta
med det hem, eller bara delta i en jakt.”
I punkt sex poängterar man vilken naturupplevelse
man får genom jakt, men observera – de menar att
man får den naturupplevelsen även om man inte
skjuter ett endaste djur. Invändningen ges därför av
jägarna själva.
Samhällets distansering
Vidare skriver jägarförbundet:
Jägarna försvarar här jakten med att det helt enkelt
är en skön känsla. Det är en skön känsla för dem att
mörda, och därför ska man acceptera deras
handlingar.
Detta är dessutom självaste ”kärnan i jakten”.
Denna acceptans finns det givetvis inget som helst
utrymme för i en rationell etik. Deras känsla är lika
irrelevant som i en del av de redan kritiserade
punkterna. Den är irrelevant för att jägarna av
någon anledning glömmer komplettera den etiska
kalkylen: I den ska man nämligen ställa deras
känsla mot den jagades/beskjutnas känsla. Först då
kan man resonera om vilken hänsyn man bör ta till
respektive känsla, och, med en komplett etisk
kalkyl är svaren mer än evidenta.
”Lägger vi ett storskaligare mönster över
jaktkritiken märker vi att vi är på väg från en
landsbygdskultur med landsbygdens värderingar
med nära och naturliga vägar från sätten att försörja
oss, till värderingar som kommer från storstadens
57
nazisternas etiska sfär. På samma sätt räknar
jägarna inte in icke-mänskliga djur i sin.
Den viktigaste invändningen här är att det inte
är relevant om jägarna respekterar mina eller dina
åsikter. Här finns inte en reell konflikt mellan
människor. Det är just det som jägarnas uttalande
avslöjar, att de tror att det den etiska konflikten
finns mellan djurrättaren och jägaren själv. Det rör
sig dessvärre inte om en sådan konflikt. Konflikten
står primärt mellan jägaren och den jagade.
Djurrättarens roll är att vara den stummas advokat,
och inte rollen av en etiskt diskriminerad part.
Det är mycket möjligt att jägare respekterar
djurrättare och andra, men vad förändrar det för
djuren som får lida eller plikta med sina liv för att
jägarna ska ha en hobby? Respekten och omtanken
är alltså missriktad, och detta missförstånd visar
återigen på jägarnas antropocentrism.
sätt att hålla naturen och de naturliga
sammanhangen på armslängds avstånd.”46
Urbaniseringen och den inverkan den haft på folket
går i linje med vad jägarförbundet skriver. Stadsmänniskan har en uppfattning om saker och ting
som präglats av den miljö hon är uppvuxen i, den
moderna staden är självfallet en social faktor som
påverkar och formar individen. Att detta medför en
beklaglig distansering från djur och natur är både vi
och jägarförbundet fullt eniga om.
Våra olikheter blottläggs när man frågar sig på
vilket sätt detta är anknutet till jakten som fenomen.
Jägarna verkar mena att jaktkritikerna är
urbaniserade och därför inte förstår varför man bör
jaga. Det hänvisas till ”landsbygdens värderingar”,
och i kontrast till dem ställs det urbaniserade folkets
värderingar.
Detta sätt att bortförklara kritiken mot jakt
avfärdar inte den. Det som görs är en enkel
kategorisering av värderingar. Den ena kategorin
sätts i en positiv kontext och den andra i en negativ,
och kritikerna kastar man in i den negativa. Av
förfarandet framgår att man inom jaktrörelsen har
en förutfattad mening om vad ”jaktkritik” är och
kan tänkas bestå av. Den kritik som ges i bl.a.
denna faq kategoriseras istället för att göra det man
borde ha gjort – bemött den.
De argument som finns i faq:en är inte nya. De
har sett likadana ut sedan djurrättens begynnelse
p.g.a. att det som kritiseras, jakten och dess
konsekvenser, inte bytt karaktär. Personerna inom
jaktrörelsen är väl medvetna om detta men likväl
bemöts inte en enda av de sedan länge bekanta
invändningarna mot jakt.
Som jägare kan man inte gömma sig för
kritiken genom att försöka ge sken av att vara en
anspråkslös miljövän som vill vara ett med naturen
och leva naturligt. Det där är, även om det låter
vackert, inget svar på den kritik som djurrättsrörelsen kommer med. Att kalla x för y är således
inte att ogiltigförklara x. Jämför det med nazisterna
då de kallade judarna för svin: Blev de mindre
människor enbart för att de blev kallade för svin?
S.B.
Sköt ert, så sköter vi vårt….
Jägarförbundet hävdar också att:
”Vi anser att var och en får tycka som den vill,
människor äger sina egna känslor. Vi jägare
respekterar andras åsikter, då får också andra
respektera våra”47
Vi nazister anser att var och en får tycka som den
vill, människor äger sina egna känslor. Vi nazister
respekterar andras åsikter, då får också andra
respektera våra.
Med ovanstående argumentation finns det ett
antal problem. Nazisterna ansåg inte att judar,
svarta m.fl. var människor. Dessa fanns alltså inte i
58
97. Djuren har det bra. Det vore inte
lönsamt att behandla dem illa.
Etologi - djurens beteende
och behov
Det intressanta för djurindustrin är inte avkastning
per djur utan avkastning per enhet (t.ex. per
djuruppsättning). Animalieproducenterna gör större
vinst på att ha många djur (även om det skulle ge
lite mindre avkastning) än färre djur som ger högre
avkastning.
”Djurvetenskapsmän har visat att fler djur dör i takt
med att man tränger ihop dem, men dessa förluster
är obetydliga jämfört med den högre avkastningen
av kött och ägg per ytenhet, arbetskraftskostnader
och fasta utgifter”, skriver Jim Mason och Peter
Singer. Av detta skäl har djurindustrin börjat föda
upp grisar i våningsburar som burhöns. Det sker
bland annat i Danmark, det land från vilket vi
importerar mest griskött.
95. Människans överlägsna intelligens gör
att vi lider mer än djur.
Visst finns det skäl att tro att människans mentala
kapacitet gör att hon lider mer än djur i
motsvarande situation. En döende människa kan
t.ex. lida av vetskapen att hennes barn lämnas
ensamma och av vetskapen att hon inte kommer att
kunna förverkliga de livsmål (t.ex. karriär, få barn,
resa jorden runt) hon hade. Ett döende djur lider
inte av just detta.
Burhönsförbudet
Ett bra exempel på att det kan vara ekonomiskt
lönsamt att behandla djur illa är den svenska
äggindustrins motstånd mot att avskaffa
hönsburarna. För äggproducenterna är det lönsamt
att hålla hönsen på en så liten yta som möjligt. Om
det inte vore ekonomiskt lönsamt att utnyttja djur
till max skulle djurindustrin, vars enda mål är
vinstmaximering, naturligtvis inte göra det.
Hantera smärta
Man kan emellertid också hävda det motsatta. Det
tycks finnas skäl att tro att frånvaron av ett
komplicerat språk och hög intelligens leder en
individ att lida värre. Detta menar t.ex. fysiologen
och filosofen Bernard Rollin. Han refererar bl.a. till
smärtfysiologen R L Kitchell som anser att det
faktum att djur inte kan hantera smärta och fara
med sitt intellekt på samma sätt som vi, gör att de
lider mer. Författaren Brigid Brophy tar upp samma
tanke när hon skriver: ”smärtan uppfyller troligen
fårets hela förmåga till upplevelse på ett sätt som
sällan sker inom oss då vårt intellekt och vår fantasi
kan göra våra upplevelser mindre omedelbara”.
P.S.
98. Djuren vet inte om något annat liv. De
är framavlade och lider inte av sin
fångenskap.
I fånglägret
Peter Singer illustrerar detta faktum med att man till
en krigsfånge kan säga att vederbörande släpps fri
när kriget är slut. Ett djur kan däremot inte veta om
den fångenskap eller smärta det utsätts för ska vara
för evigt, något som gör lidandet värre.
Djuren behåller sina medfödda instinkter och
genetiskt betingade behov av att bete sig naturligt,
även om man domesticerar dem och håller dem
fångna. Släpper man ut en höna från buren, börjar
hon snart att bete sig naturligt, sprätter, flaxar med
vingarna, sandbadar, bygger reden osv. Djurens
hjärnor är ”programmerade” att utföra vissa
beteenden. En sugga som närmar sig grisningen vill
bygga bo – och manifesterar bobyggningsbeteende
– trots att hon egentligen inte behöver det på
grisfarmen, där farmaren sörjer för att hon och
hennes barn håller sig varma.
”När djurfabriksägarna säger oss att djur som
hålls i ’intensiv’ (dvs. ’koncentrations’) läger, är
välvilligt besparade den stränga vintern utomhus
och att kalvar inte har något emot att stå uppbundna
på livstid på spaltgolv, därför att de inte vet om
något annat, borde det eka i vårt historiska samvete:
Minns du hur de barnlika svartingarna välvilligt
besparades frihetens ansvar, hur pigorna inte
plågades av att skura hela dagarna, därför att de var
vana vid det, hur de fattiga accepterade att bo i
slummen för de hade ju aldrig vetat om något
P.S.
96. Om djuren inte mådde bra skulle de
inte växa och producera ägg, kött och
päls.
Detta är fel. Höns kan värpa trots äggledarinflammation och grisar som inte kan stå på
bakbenen kan växa lika fort som friska grisar.
Etologen Per Jensens slutsats är att det inte finns
något samband mellan god välfärd och god
produktion.
P.S.
59
afrikanerna ”ett mycket lyckligare levnadssätt” än
livet i Afrika, hävdade juristen och författaren
James Boswell. Men att slaverianhängare resonerat
så här är förstås inget argument i sig. Låt oss
granska invändningen. För det första glömmer den
att det inte är en fråga om att välja mellan ett liv i
det vilda eller ett liv i ladugården. Det är ju
nämligen inte de vilda djuren som vi håller i
lantbruket, utan framavlade och manipulerade djur
som i regel inte kan överleva i frihet. Det är svårt
att se vad de vilda djurens situation skulle ha med
saken att göra.
annat?” Författarinnan Brigid Brophy i Clark &
Linzey Political Theory and Animal Rights
P.S.
99. Hur vet du att djur lider?
1600-talsfilosofen René Descartes förnekade att
djur kunde lida, men denna uppfattning har alltid
varit ovanlig, och idag ifrågasätter väldigt få att
djur kan känna smärta. Hur vet vi att människor
lider? Jo, vi känner igen deras beteende från våra
egna erfarenheter av smärta.
De klagar eller gråter, de vrider sig och
försöker komma bort från det som orsakar smärtan.
Dessutom vet vi att andra människor har ett
likadant nervsystem som vi själva. Observera att
detsamma gäller djur (men inte växter). Djur beter
sig i princip som människor när de upplever smärta
(de skriker, försöker fly osv.). Dessutom har de ett
nervsystem som liknar vårt.
Lön för mödan
För det andra är det faktum att tamboskap och
andra djur i lantbruket inte behöver leta efter mat,
inte någon välsignelse. Detta berövar nämligen
djuren deras huvudsakliga och mest naturliga
aktivitet, att leta efter föda. Resultatet blir ett liv i
tristess där den enda aktiviteten är att på samma
plats äta samma mat dag efter dag.
Hela eller halva livet
Till detta ska läggas att djur i det vilda, till skillnad
från husdjuren, kan gå, springa, sträcka ut sig och
leva i flock. Lantbrukets djur lever dessutom bara
en liten del av sin naturliga livslängd. Ett liv i frihet
tycks vara att föredra, om det nu fanns något sådant
val. Med få undantag finns det dock inte några
förutsättningar för ett liv helt i det vilda för det
moderna lantbrukets djur. I en värld utan
djurförtryck kanske vi kan ha grupper av
lantbruksdjur i reservat, i den mån klimatet tillåter
det, där de får gå fria och leva hela sin livslängd.
P.S.
Hur vet du att någon alls lider? Många filosofer
menar att man inte kan veta att någon annan än en
själv kan lida. T.ex. så kan det vara så att
människor runt omkring oss inte lider. Vi ser dem
göra vissa rörelser och ljud, som vi själva gör när vi
lider, men de kan givetvis vara ett sammanträffande
(om än ytterst osannolikt) eller så kanske de bara
härmas för skojs skull.
Detta låter måhända absurt, men vad grundar
sig din vetskap om att andra människor kan lida på?
Den grundar sig just på dina iakttagelser,
associationer, och vad forskarna sagt åt dig vara
fallet. Du har i själva verket aldrig erfarit den
smärta någon annan erfar, och därför kan du alltså
inte veta att en annan människa än du själv kan lida.
Det rör sig alltså om kvalificerade gissningar.
Dessa verkar vara väl underbyggda med tanke på
att vi p.g.a. vissa begränsningar inte kan sätta oss in
i andras tankar och upplevelser så att vi förnimmer
det identiska. Om vi gissar en sak om våra
medmänniskor, tolkar deras kommunikation och
agerande som lidande, vad finns det då för orsak att
gissa på annat rörande andra djur, förutsatt att de
beter sig på ett snarlikt sätt och uppfyller samma
kriterier?
Lyckligt slaveri, alltjämt slaveri
Tom Regan och Gary Francione skulle svara på
invändningen med att ”lyckligt” slaveri, där
slavarna hölls i ”varma och trygga” bostäder, där de
”regelbundet serverades mat och slapp rovdjur” lika
fullt är slaveri.
P.S.
101. Hur vet du vad djuren vill? De kan inte
tala.
Inte heller småbarn kan tala, ändå vet vi ganska väl
vad de vill, och framför allt vad de vill undvika
(t.ex. hunger, köld och våld). Många av våra
känslor, önskemål och attityder uttrycker vi ickeverbalt, genom beröringar och kroppsspråk.
Denna ordlösa kommunikation är ofta mer
pålitlig är verbal sådan. Det är naturligtvis svårt att
veta exakt vad djur uttrycker och vilka behov de
har, men det är heller inte nödvändigt. Vi vet att de
vill undvika lidande och leva goda med möjlighet
till naturligt beteende. Det är tillräckligt för att vi
ska sluta utnyttja dem i djurförsök, djurfabriker osv.
S.B.
100. Ett
vilt
djur
skulle
avundas
tamboskapen som får stå i en varm
och trygg ladugård, där de regelbundet
serveras mat och slipper rovdjur.
Det är intressant att notera att negerslaveriet
försvarades på samma sätt. Slavhandeln erbjöd
60
P.S.
61
103. Men jag har hört att köttätande är mer
miljövänligt.
Ekologi, etik, natur & miljö
I december 1997 publicerade den engelska
tidskriften New Scientist en artikel som hävdade att
köttkonsumtion var bättre för miljön än vegetariskt.
Motiveringen var att en ny engelsk undersökning
hävdar att det krävs mindre energi för att producera
kött jämfört med till exempel salladsgrönsaker.
Tidningarnas telegrambyrå skrev en notis om
artikeln, som flera svenska medier uppmärksammade.
Naturvårdsverkets studie Att äta för en bättre
miljö, som kom i slutet av december 1997 hävdar
emellertid det motsatta. Minskad köttkonsumtion
innebär minskning av energianvändningen,
kväveläckaget och behovet av mark konstaterar
deras rapport. Studien hävdar att det krävs ungefär
fyra gånger mer energi för att producera
fläsksteksprotein än ärt- eller bönprotein.
Naturvårdsverket presenterar ett exempel på
hur vi äter år 2021. I det är konsumtionen av kött,
fågel och korv bara en fjärdedel av dagens. Hur kan
New Scientist och Naturvårdsverket komma till så
olika slutsatser?
102. Köttproduktion är miljöanpassad, ekologisk och naturlig. I en svältande
värld har vi inte råd att avstå från
köttets livsviktiga protein.
Sanningen är att vår planet och dess fattiga inte har
råd med i-ländernas köttkonsumtion. En rad miljöoch solidaritetsorganisationer har påtalat att det inte
räcker med rättvis fördelning av Jordens resurser
om vi vill att maten ska räcka till alla. Vi måste,
med tanke på befolkningsökningen, dessutom
radikalt minska vår köttkonsumtion.
Proteinslöseri
Upp till 90 procent av proteinet och 96 procent av
kalorierna går förlorade då man låter vegetabiliskt
protein passera genom husdjur för att producera
animaliskt protein. Idag används 35–40 procent av
Jordens spannmål till djurfoder. Köttproduktion
innebär dessutom slöseri med vatten, en allt mer
bristfällig resurs.
Kalorier eller protein
Jo, den engelska undersökningen mätte energiåtgång (MJ) för att producera visst många kalorier av
olika sorters livsmedel. Till exempel: Hur mycket
energi krävs det för att producera 1000 kalorier
tomater eller 1000 kalorier kött? Fett- och
kaloririka livsmedel (som glass, potatischips och i
viss mån kött) klarar sig således bra i
undersökningen, medan fett- och kalorisnåla
livsmedel (som grönsaker) får dåligt betyg i den
engelska undersökningen. Detta är förstås helt
tokigt. Vi äter ju inte bara för att få i oss energi,
utan näringsrik kost. Man måste alltså räkna på
näringsinnehåll, om det ska vara någon mening med
en sådan här studie.
Med New Scientist artikelns logik vore det
”miljövänligt” att bara dricka margarin, eller bara
äta gräddglass, eftersom man på så vis fick i sig
väldigt mycket energi, i förhållande till den energi
som förbrukas vid margarin- eller glassproduktionen.
McMiljöförstöring
Animalieproduktionen innebär en omfattande
miljöförstöring. Regnskogar har skövlats för att ge
plats åt boskapsrancher. När idisslare bryter ned
föda bildas växthusgasen metan. Ammoniak som
avdunstar från husdjurens urin och exkrementer
bidrar till försurning av sjöar och mark.
Animalieproduktion kräver mer energi än
vegetabilieproduktion.
Det
alltför
höga
proteinintaget som följer på animaliekonsumtion
leder
till
kväveutsläpp
till
vatten
via
avloppssystemet. Något som bidrar till övergödning
och fiskdöd. Jorderosion och vattenförorening är
andra av animaliekonsumtionens konsekvenser.
Ett första steg
Vegetarianism är inte lösningen på jordens alla
problem – men det är ett konkret steg i rätt riktning.
Dessutom är det ett steg som var och en av oss som
haft turen att födas i en välmående del av världen
enkelt kan ta.
P.S.
P.S.
”...halva världen svälter. Vilken planet. Och
ätandet, om du är lycklig nog att ha något. Stoppa
bitar av döda djur i ett hål i ansiktet. Sen, mums,
mums, mums. Om någon såg det skulle de väl
skratta ihjäl sig.”
- Iris Murdoch (1919– )
104. Är inte djurrättsfilosofin okänslig för
naturen? Ni bryr er bara om djuren,
och inte växter, vattendrag och berg.
Ni har inte mycket att säga om miljöförstöring, eller?
Ett sätt att svara är så här: Varför ska naturen
skyddas? Eftersom växter, vatten, stenar inte kan
känna eller uppleva något har de inga intressen och
kan inte ha någon ”välfärd”, i någon icke-
62
Denna typ av argument används flitigt mot DR.
Det krävs inga djupare analyser för att inse att de
väger lätt. Först kan man anta hypotes A med
följesatsen B. Om man misslyckas med att bekräfta
B, är man hycklare, men det gör inte nödvändigtvis
A falskt. Visst, att anta A och inte B kan sätta ifråga
ens trovärdighet, men det medför inget ifråga om
sanningshalten hos A.
Dessutom är påståendet om hyckleri sakligt
sett ogrundat. I exemplet ovan finns det grund för
att skilja mellan djur och växter (växter har inget
centralt nervsystem), så anklagelsen om hyckleri är
orättvis. Man kan anse att kriteriet är fel, men
antagandet av ett sådant kriterium upphäver
anklagelsen om hyckleri.
metaforisk bemärkelse. När vi säger att en växt
eller en sjö ”mår bra” uttrycker vi oss metaforiskt,
dvs. säga i bilder. Ingenting kan vara gott – i någon
moralisk mening – för en icke-kännande organism
eller ett ting.
Att förstöra någons hem
Vi bör skydda miljön för att människors och djurs
välfärd blir sämre av miljöförstöring. Det är alltså
för alla kännande varelsers skull vi bör kämpa för
en god miljö. Naturen är djurens hem, och bryr man
sig om någon vill man inte förstöra hennes bostad,
tänker många djurrättsaktivister. Eftersom köttkonsumtion bidrar till en omfattande miljöförstöring
(t.ex. skogsskövling, försurning,
växthusgasen metan, vatten- och landförorening,
övergödning och fiskdöd) gör man dessutom en
insats för miljön när man blir vegetarian eller
vegan.
Det är ingen tillfällighet att djurrättsfilosofen
Peter Singer är miljöengagerad och aktiv i
Australiens miljöparti.
Slutligen, kan anklagelsen om hyckleri i de flesta
fall reduceras till simpel artism. Exempelvis, kan
citatet ovan omkastas till: ”Det är hyckleri att ge
människor rättigheter men inte växter, därför kan
inte människor ha rättigheter.”
För att komma undan denna reductio ad
absurdum i första citatet, måste man hitta en
avgörande relevant skillnad mellan kor och
människor, med andra ord måste man rättfärdiga
den artistiska tilldelningen av rättigheter till
människor men inte till kor.
Djurrättsfilosofin inte eko-djup
Djurrättsfilosofin sätter den enskilda kännande
varelsen i centrum. I detta skiljer man sig från den
så kallade djupekologin/ekosofin som menar att allt
levande, eller t.o.m. ekosystem, har inneboende
värde.
När vi hugger ner ett träd, eller smutsar ner en
bergskedja, förbryter vi oss direkt mot det enskilda
trädet eller den enskilda bergskedjan, menar
djupekologerna. Djurrättsrörelsen är alltså inte
holistisk eller eko-djup, även om djurbefriare
naturligtvis ofta har samma politiska mål, att t.ex.
bevara skogar och vatten, som djupekologer.
D.G.
106. Växter kan känna smärta.
Nej. En av dem som spritt denna idé är L. Ron
Hubbard, grundare till den religiösa sekten
scientologikyrkan. Det finns inget vetenskapligt
stöd för detta påstående.
T.ex. har växter, till skillnad från människor
och djur, inget centralt nervsystem. Evolutionen
utrustar oss med egenskaper vi behöver i kampen
för överlevnad. Eftersom växter inte kan förflytta
sig vore det högst osannolikt att evolutionen
utvecklat dem med förmågan att känna smärta. De
skulle inte, till skillnad från människor och de flesta
andra djurarter, ha någon nytta av smärtförnimmelse (t .ex. rycka bort handen från eld eller
en het platta).
Växter beter sig inte som djur och människor
när de skadas. Om det skulle visa sig att växter
kunde känna smärta skulle skälen att äta veg-mat
vara ännu starkare, eftersom animalieproduktion
kräver mycket mer vegetabilier än om vi
konsumerar dem direkt utan omvägen via djur.
P.S.
105. Varför begränsa sig till djur? Ska inte
växter ges rättigheter? Är inte detta
hyckleri?
Endast för varelser som kan känna och lida är det
meningsfullt att tala om rättigheter. Varför? Jo,
finns ingen känsel finns inget att ta hänsyn till.
Därför har vi inga direkta skyldigheter mot växter
och stenar. Däremot finns det dock andra goda skäl
till varför vi ska ta vara på naturen. Framförallt för
att den är hem för många kännande djur, men också
för att naturen ger oss möjligheter till avkoppling
och skönhetsupplevelser.
P.S.
P.S.
Det allmänna argumentet om hyckleri uppträder i
många olika former. En vanlig form är följande:
”Det är hyckleri att hävda kons rättigheter men inte
växtens; därför har kon inte heller några
rättigheter.”
63
107. I naturen äter djuren varandra. Innebär
det inte att människan, som ett djur
bland andra, har rätt att äta andra djur.
djurens fromma, i något större skala. Det skulle
t.ex. kunna ske genom att människosamhället i
större utsträckning byggde tunnlar under
motorvägar så att exempelvis älgar och rådjur ges
möjlighet att röra sig över större områden. Här
ligger Sverige efter kontinenten.
För det första måste rovdjur döda för att överleva.
Det behöver inte vi som lever i dagens i-länder. För
det andra bör vi inte ta naturen eller det ekologiska
kretsloppet som förebild när det gäller vårt
moraliska agerande. Om vi tar naturen till förebild
får vi avskaffa sådant som sjukvård och socialt
skyddsnät, och acceptera ett samhälle där svaga
lämnas åt sitt öde.
Vi hamnar i någon form av fascism där starka
lever på svagas bekostnad. Det är en annan sak att
det självfallet är viktigt att känna till fakta om natur
och ekologi för att kunna fatta väl avvägda etiska
beslut.
Pilla med ekosystemet
Det finns emellertid ett starkt skäl för att avstå från
att styra och ställa med ekosystemet i stor skala,
nämligen den erfarenhet som vi har av dylika
ingrepp.
Några exempel är introduceringen av vilda
kaniner i Australien, implanteringen av nilaborre i
Victoriasjön i Västafrika, det moderna kinesiska
experimentet att utplåna småfåglar, skövlingen av
regnskogen och koldioxidutsläpp. Resultatet har i
regel inneburit minskad välfärd för samtliga
inblandade, djur och människor. Lärdomen är
således att vi, för djurs och människors bästa, bör
visa försiktighet i vår hantering av ekosystemet.
Vår utgångspunkt bör vara att man tar mest hänsyn
till djurs behov, intressen och välfärd genom att låta
dem leva i sin naturliga miljö, där de kan tillgodose
sina intressen av att leta efter föda, para sig, röra sig
fritt, upprätta en social struktur osv.
Moralisera över vargen
Skillnaden mellan oss och andra djur är att vi kan
fundera kring vad som är rätt och fel. Djur kan lika
lite som spädbarn resonera etiskt. Det är lika
meningslöst att kritisera vargen som river en ren
som spädbarnet som slår sönder en vas. Vuxna
människor kan dock välja mellan rätt och fel, vi kan
förstå när vi handlar fel, och därigenom har vi ett
moraliskt ansvar.
P.S.
109. Om djur normalt lider i det vilda (t.ex.
brist på mat och rädsla för rovdjur) är
vi då inte skyldiga att döda alla vilda
djur för att minska lidandet i världen?
108. Måste inte djurrättsaktivister agera
polis i naturen och rädda haren från
räven?
En form av kritik som riktades mot Peter Singer
och andra lidandecentrerade djurrättsfilosofer,
skulle kunna formuleras så här:
Om vi anser att lidande är någonting ont,
oavsett om den som utsätts för det är svart eller vit,
människa eller djur, innebär det att vi måste gå in
för en alternativ rovdjurshållning, för att skydda
t.ex. renar från vargar. Människor har frihet vad det
gäller sin kost, vi kan välja mat som medför
lidande, men har vi inte samma frihet, och
skyldighet, att se till att rovdjur får en alternativ
kost, så de inte äter andra djur?
Denna invändning går ut på att en jämlik
hänsyn till djurs intressen får orimliga
konsekvenser. Det skulle innebära att vi ständigt
skulle tvingas agera polis i naturen och i djurens
inbördes förhållanden.
Från en nyttoetisk (utilitaristisk) horisont är denna
fråga förvisso berättigad, eftersom nyttoetiker
menar att det är lycka/välfärd som bör maximeras.
Om det är så att ett djur eller en människans liv
rymmer mer olycka än lycka – detta är naturligtvis
inte lätt att mäta – finns det skäl att avsluta det
genom dödshjälp, anser nyttoetiker. Frågan är dock
om djuren är olyckliga i det fria. Man tvingas
erkänna att detta är en svår fråga, precis som
frågan: Är människor mer lyckliga än olyckliga?
Söka lyckan
Charles Darwin trodde att strävan efter lycka var
den huvudsakliga drivkraften för djur, och att
djurens liv således innehöll mer lycka än lidande.
Han menade att evolutionen utrustat oss med de
egenskaper som har överlevnadsvärde (om vi inte
försökt tillfredställt hunger genom att söka mat
skulle vi dött osv.), och bland dessa egenskaper
finns strävan efter lycka. Det skulle således finnas
skäl att ur ett evolutionärt perspektiv tro att djur i
regel har ett överskott av välfärd i sina liv i det
vilda.
Bör katten tas ned från trädet
De flesta anser att det är rätt att hjälpa en
sköldpadda som kommit på rygg, och inte kan ta sig
runt. Likaså anser vi att det är rätt att hjälpa en katt
som inte kan komma ned från ett träd. Vi ingriper
m.a.o. redan idag i naturen och bistår djur, på
samma sätt som vi hjälper människor i trångmål.
Det vore inte omöjligt att göra dessa insatser, till
64
Tumregel – döda inte
Det bästa svaret på denna fråga är kanske att
konstatera att det är svårt att veta om människors
liv innehåller mer lidande än lycka, ändå överväger
vi inte att barmhärtighetsdöda friska och aktiva
människor.
Gäller denna princip för människor borde den
förstås gälla även för djur. Det lämpligaste tycks
vara att ha en tumregel om att inte - utom i
exceptionella fall (t.ex. i krig och i självförsvar) döda vare sig människor eller djur.
P.S.
110. I naturen och i ekosystemet är det
arter som räknas. Individuella djur har
inget särskilt värde.
Samma princip tillämpad på människor skulle
kunna låta så här: Att enstaka (miljoner?)
människor dör, t.ex. i svält, gör inget så länge arten
Homo sapiens består. Accepterar vi inte denna
princip på människor bör vi inte göra det när det
gäller djur. Även om vi skulle acceptera antagandet
att det i naturen ”är arter som räknas” gäller
återigen att vi inte bör hämta moralisk vägledning i
naturen och det ekologiska kretsloppet. Att det är
på ett vis i naturen, t.ex. att vissa hanar dödar
avkomman till den hona de vill befrukta, innebär
inte att människor bör göra detsamma (t.ex. döda
sina styvbarn).
P.S.
65
113. Bidrar inte djurparker till räddandet av
arter från utdöende?
Diverse
Djurparker hävdar ofta att de är ”arker”, som kan
bevara arter vars naturliga miljö förstörts, eller som
i det vilda utrotats av andra orsaker (som
exempelvis jakt). Den menar att de kan bevara
arterna i fångenskap ända tills orsakerna till djurens
utrotande är avhjälpt, och sedan framgångsrikt
återinföra djuren i den vilda naturen, resulterande i
en hälsosam och livskraftig population. Djurparker
försvarar ofta på dessa grunder sin existens när de
utmanas av djurrättsrörelsen.
Emellertid finns det ett flertal problem med
dessa argument. För det första, antalet djur som
krävs för att bevara en livskraftig genpool kan vara
ganska hög, och kan aldrig uppskattas säkert. Om
genpoolen i fångenskap är för liten, kan inaveln
resultera i en ökad mottaglighet för sjukdomar,
födelseskador, och mutationer; arterna kan bli så
försvagade att de aldrig blir livsdugliga i den vilda
naturen.
Vissa arter har extremt svårt att föda i
fångenskap, däribland vattenlevande däggdjur, och
många fågelarter. Pandan, som har varit i oavbruten
fokus i flera decennier när det gäller
ansträngningarna med att föda upp djur i
fångenskap, har som alla vet svårt att föda i just
fångenskap. Med sådana arter utgör djurparkerna
nettoavtömning för de vilda populationerna genom
att ta djuren från den vilda naturen för att sätta in i
sina uppfödningsprogram.
Hela föreställningen om återställande av
djurens naturliga miljö är befläckade av allvarliga
svårigheter. Djur som hotas av tjuvskytte (elefanter,
noshörningar, björnar och annat) kommer aldrig att
vara säkra i den vilda naturen så länge som
skjutvapen, materiella behov, och en villighet att
konsumera kolliderar med deras intressen.
Arter som hotas av kemisk nedsmutsning (som
t.ex. fågelarter som är sårbara för bekämpningsmedel och blyförgiftning) kommer inte att vara
kandidater för frisläppning förrän vi slutar släppa ut
de skadliga substanserna och tillräckligt lång tid har
passerat för att gifterna ska ha hunnit brytas ner.
Eftersom
både
tungmetaller
och
vissa
bekämpningsmedel är beständiga och biologiskt
ackumulerande kan detta betyda årtionden eller
århundraden innan det är tryggt att återinföra
djuren.
Även om dessa problem kan lösas finns det
fortfarande svårigheter med själva processen i
återinförandet. Problem som påverkan av
människan, behovet av att lära djur att flyga, jaga,
bygga bo och föda upp sina ungar är allvarliga
hinder och måste lösas individuellt för varje art och
stam.
Det antal arter som kan bevaras av det globala
nätverket av djurparker även under de mest
optimistiska förutsättningar är mycket begränsat.
111. Men fåren har det väl bra?
Jo, jämfört med andra arter som utnyttjas för
mänsklig vinning i Sverige har får det
förhållandevis bra. De tillåts gå ute och själv söka
föda när vädret tillåter.
Men inte heller de har möjlighet att bete sig
naturligt. I Sverige stängs får p.g.a. kylan in på
vintern, med stereotypt beteende som följd. I andra
länder har fåren det verkligen bedrövligt. I
Australien, en av världens största ullproducenter,
dör 30– 40 procent av lammen vid födseln eller före
åtta veckors ålder p.g.a. svält eller hårda väderförhållanden. Merparten av australisk ull kommer
från merinofåren. På dessa skär fårägarna bort
huden runt analöppningen. Det kallas ”mulesing”
och är en mycket smärtsam procedur som sker utan
bedövning.
P.S.
112. Djurparkerna behövs i utbildningssyfte.
Frågan är vad man kan lära sig i djurparker, som
man inte kan lära sig lika bra eller bättre genom
böcker, multimedia, modeller, filmer och studiet av
djur i det fria.
Jo, en sak lär man sig vid Kolmården, Skansen
och andra djurparker. Det är att människan, som
förströelse, har rätt att spärra in medlemmar av
andra djurarter. 1988 gjorde Zoo Check (en
organisation som arbetar för fångna djurs välfärd)
en undersökning av Europeiska djurparker. Man
besökte över 1000 djurparker och djursamlingar
och inte en enda klassificerades som ”verkligen
bra” (really good).
P.S.
Djuren som finns på djurparkerna beter sig sällan
naturligt eftersom de är begränsade i en mängde
olika avseenden. Tvärtom kan man näst intill anta
att deras beteende p.g.a. de psykiska följder
fångenskapen för med sig snarare visar hur djur i
det fria inte beter sig. Det som visas upp är
jämförbart med ett ”djurens dårhus”, där friska
individer kidnappats och satts i fångenskap för att
sedan bli galna och/eller föda fram andra som i
fångenskap dagligen kommer bli störda, betraktade
stressade och därav vanskötta.
S.B.
66
djurcirkusarna ett övergrepp på djur, och ingen
mänsklig önskan om att få möta djur rättfärdigar
sådana kränkningar av djurindividers rättigheter
Grundläggande begränsningar tillkommer på grund
av brist på utrymme i djurparkerna och deras
begränsade ekonomiska resurser: Få djurparker har
t.ex. mer än två individer av större däggdjursarter.
Behovet att bevara 20-tals eller 100-tals av en
speciell art skulle överskrida även de största
djurparkernas resurser, och även hela världens
djurparksgemenskap skulle få svårt att bevara
endast några få dussin arter på detta sätt.
Jämför det med den effektiviteten hos stora
naturreservat,
vilka kan bevara livskraftiga
populationer med hela komplex av arter med
minimal mänsklig inblandning. Stora reservat
bevarar varje art i ekosystemet på ett i huvudsak
självförsörjande sätt då man håller djuren i en orörd
och naturlig miljö.
Om de ekonomiska resurserna och den
biologiska expertisen som nu förbrukas av
djurparker omdirigerades till bevarande och skötsel
av den naturliga miljön skulle vi ha mycket mindre
problem med miljöförstöring och bevarandet av
utrotningshotade arter vars naturliga miljö
försvunnit.
Att som medel för bevarande av arter välja
djurparker leder till allvarliga etiska problem även
om man bortser från att det är för dyrt och
ineffektivt.
Att hålla djur i djurparker skadar dem genom
att man förnekar dem fritt umgänge och
rörelsefrihet, något som är viktigt för sociala djur.
Fångenskapen hindrar många av deras naturliga
beteendemönster, vilket åtminstone gör dem
uttråkade, och i värsta fall allvarligt neurotiska.
Medan människor kan känna att det finns en
viss försvarbar nytta med deras fångenskap (att
arten bevaras, och att den kanske en dag
återintroduceras i det fria) är detta inte någon
kompensation för de individuella djuren. Försök att
bevara arter genom fångenskap har beskrivits som
att offra den individuella gorillan till den abstrakta
gorillan (d.v.s. det abstrakta begreppet gorilla).
P.S.
De flesta djur vill inte möta människor, och hur det
väl går när sådana möten sker finns det gott om
exempel på.
Vill man möta djur kan man göra antagandet
att det är faktiska djur man vill möta. Är man
nyfiken på något vill man se hur det uppför sig i sin
naturliga miljö, inte hur det kan strutta runt med en
boll för att det fruktar piskan eller blir lurat att göra
det.
Cirkusar ger ingen reell möjlighet till möten
med djur. De ger möjlighet till att se hur vi kan
kuva andra arter och hur vi kan lära dem nonsens
som de vare sig begriper, behöver, eller hade valt
att utföra i det vilda - nonsens som vi finner
underhållande för att det sett ur ett mänskligt
perspektiv sjukligt nog är ”intressant” att se på. Ska
sanningen fram ger vilken naturfilm som helst oss
en närmare kontakt med djuren än den vi kommer
få på en cirkus.
Den enda möjligheten som finns där man kan
komma i kontakt med djuren erbjuds av naturen.
Det är bara på naturens egna villkor vi kan förstå
och få en inblick i andra arters världar. Ta tillvara
på den möjligheten medan vi fortfarande har den.
Ta tillvara på naturen.
S.B.
115. Hur är det med kapplöpningstävlingar
för hundar och hästar?
Kapplöpning är ett exempel på människans
missbruk av djur endast för underhållning och nöje,
utan hänsyn till behoven eller villkoren för djuren.
Nöjet kommer primärt oftast ifrån spelandet på
utgången av loppet. Medan vissa spelare uttrycker
ett intresse för den sidan som handlar om djuren, så
är de flesta personer som är intresserade av
kapplöpning inte intresserade av djuren utan av
vadhållning; närvaron vid kapplöpningstävlingar
föll dramatiskt när det blev möjligt att spela utanför
banan.
Medan vissa av de bästa hundarna och hästarna
hålls under goda förhållanden, är så inte fallet för
majoriteten av djuren. Medan ett minimum av
levnadsstandard måste uppfyllas, introduceras
andra faktorer för att gynna prestationsförmågan.
(eller i vissa falla att manipulera ett lopp genom att
göra förlusten säker genom medicin, elektriska
stimuli, piskor, etc.). Logiken gör gällande att när
en så stor mängd pengar flyttas runt som vid kapplöpningstävlingar, är frestelsen stor att manipulera
utgången.
J.E.
114. Djurcirkusar ger människor möjlighet
att möta djur.
Columbus förde tillfångatagna indianer från den
nyupptäckta kontinenten till det spanska hovet, så
att de kunde beskådas av kungaparet. Ökade detta
kolonialmaktens förståelse för den amerikanska
ursprungsbefolkningen?
Negerslaveriet
gav
européer möjlighet att möta afrikaner, men ökade
det européernas inlevelsen och uppskattningen för
sina mörkhyade bröder och systrar? Snarare
tvärtom.
På samma sätt är det med djurcirkusar. De lär
oss att djur får fängslas, förnedras och förlöjligas
för människors skull. I vilket fall innebär
67
att ta hennes lever. Om båda parter, både älgen och
människan, riskerar att dö p.g.a. resursbrist anser
hon dock att det är berättigat att döda för att rädda
sig själv och sina anhöriga.
I hästarnas fall utgör banan i sig själv en fara;
fall och frakturer är vanliga både på plana- och
hopptävlingar. Ofta dopas halta hästar för att få
dem att kunna fortsätta tävla, trots att den finns en
stor risk för att en allvarlig skada ska inträffa.
Och slutet på det hela, om inte djuret är
framgångsrikt eller inte presterar så strålande som
man hoppats, är att det blir sålt.
Hästar är så lyckligt lottade att de då och då
kommer till hem där de blir väl behandlade och
respekterade,
men
hästslakteriet
är
ett
förekommande alternativ. (På senare tid har ett nytt
bruk uppdagats: Ägarna till tävlingshästar mördar
ibland hästar som inte når sin fulla ”potential” eller
som har passerat sin ”topp” för att sedan hävda
orättmätiga försäkringsanspråk.)
De möjliga hemmen för vinthundar är få och
långt från varandra.
P.S.
117. Att bara jag blir djurrättsaktivist och
vegetarian gör ingen skillnad.
Varför röstar du i val? En röst gör ju ingen skillnad!
Ingen som engagerar sig i politiska och etiska
frågor, t.ex. mot kvinnodiskriminering och
miljöförstöring, kan förvänta sig att just hon ska
vara tuvan som stjälper lasset. En befrielserörelse är
ett maskineri som består av en massa kuggar, och
den som vill göra något för förtryckta får ställa in
sig på att bli en sådan kugge.
J.K.
Tävlingshästar är benägna för en sjukdom som
kallas för exercise-induced pulmonary hemorrhage
(EIPH). Den kännetecknas av närvaron av blod i
lungorna och luftstrupe hos hästar efter en intensive
kroppsrörelse. En undersökning i Australien visade
att 42 procent av 1,180 hästar lider av EIPH.
En stor del av tävlingshästarna lider av halthet.
Knäfrakturer är vanliga, liksom stukningar i
ligamenten och lederna, och såriga smalben.
Hinderbanorna är utformade för att få hästarna att
falla vilket ibland leder till att hästarna dör antingen
genom bruten nacke eller genom en ”obotlig skada”
som orsakar att hästen dödas av en veterinär.
Sätta snöbollen i rullning
Författaren George Bernard Shaw (1856-1950) lär
ha sagt att han skulle följas till graven av en stor
grupp kossor, grisar, höns, fiskar och andra djur
som var tacksamma över att de fått leva tack vare
hans vegetariska matvanor. Genom att bli
vegetarian kommer färre djur att lida och dö. I takt
med att färre människor äter kött kommer
efterfrågan att minska och med den minskar
uppfödningen av djur. I takt med att människor blir
vegetarianer ökar utbudet av vegetariska alternativ,
och förståelsen för vegetariska livsstil, och på så
sätt blir det lättare för andra att ansluta sig till det
vegetariska lägret. Snöbollen sätts i rullning.
David Cowles-Hamar
Föregå med gott exempel
Dessutom är människor som visar med sina
matvanor och sina liv att det faktiskt är möjligt att
leva väl utan att äta kött den bästa propagandan för
veg-livsstil och djurrätt . Som Albert Einstein
uttryckte det: ”Att föregå med gott exempel är inte
ett sätt att påverka människor – det är det enda
sättet!”
116. Djuren omvandlar växter som vi inte
kan äta till animaliskt protein.
Det stämmer. Problemet är att vi använder 35–40
procent av jordens spannmål till djurfoder, dvs.
stora jordarealer upptas för att föda i-ländernas
lantbruksdjur. Med en växande världsbefolkning
borde naturligtvis denna åkerareal användas för att
odla mat till svältande människor
Var offentlig
Men det avgörande är att man gör sin ståndpunkt
offentlig, känd för andra. Att grannar, vänner och
allmänheten tvingas tänka till om sina matvanor
och djurs värde. Att stå på djurens sida handlar inte
om att sopa framför sin egen dörr, att eliminera
djurprodukter bara ur sitt eget liv, utan om att
försöka få andra att också göra något. I den
bemärkelsen är det viktigare att vara aktivist – än
vegetarian. Det är bättre att vara köttätare som inför
andra försvarar vegetarianism och beklagar sina
egna matvanor, än att vara vegan i hemlighet.
Älgjakt för överlevnad
Om vi skulle hamna i en situation där maten inte
räckte – trots att vi delade lika och inte slösade
genom att föda upp husdjur på spannmål – ja, i en
sådan situation menar Peter Singer, Tom Regan och
många andra att vi kan döda, t.ex. älgar, för att
överleva.
En sådan krissituation står vi dock inte inför
idag, och sannolikt inte heller i framtiden. Filosofen
Evelyn Pluhar ifrågasätter vår rätt att döda ens i en
sådan krissituation. I hennes ögon är det som om vi
– efter att diagnosticerats med en obotlig
leversjukdom – skulle döda en annan människa för
P.S.
68
120. Djurrättsaktivister är terrorister som
hotar och misshandlar djurförsökare.
118. Djurrättsaktivister demoniserar motståndarna.
Kallar
dem
sadister,
avskum och mördare.
Det är riktigt att det förekommit hot mot
djurförsökare och andra som utnyttjar djur. De allra
flesta
djurrättsorganisationer
och
ledande
djurrättstänkare har tagit kraftigt avstånd från dessa.
Man menar att en rörelse som vill bekämpa våld
och övergrepp inte får använda sig av sådana
metoder. Dessutom brukar man påpeka att dessa
metoder är kontraproduktiva eftersom allmänhetens
sympati går till djurutnyttjare. Man glömmer
djuren, och fokuserar på metoderna.
Det är riktigt att det finns somliga djuraktivister
som använder uttryck som ”sadister”. Man kan
emellertid fråga sig om dessa har en klar
uppfattning om vad djurrättsfilosofins idéer handlar
om. Djurrättsfilosofin hävdar ju att det är
djurförtrycket som samhällssystem som är
problemet; att samhället bygger på en artegoistisk
ideologi och ett institutionaliserat förtryck av djur.
Djurrättsfilosofin hävdar inte att problemet är
att det finns onda, grymma individer som gillar att
plåga djur, utan att samhället bygger på förtryck av
andra arter. Det är systemet som djurrättsrörelsen
försöker förändra, inte enstaka ”nyckelindivider”,
vare sig dessa är djurförsökare, politiker, eller
slakteridirektörer. Idén att djurförsökarna skulle
vara ”grymma” är något som kritiserats av bl.a.
djurrättsfilosoferna och aktivisterna Tom Regan,
Lawrence Finsen och Susan Finsen. Regan påpekar
att med grymhet menar man någon som njuter av
andras lidande, eller är likgiltig inför det, och det är
uppenbart att de flesta djurförsökare inte är grymma
i denna bemärkelse.
Våld mot djurrättsaktivister
Man ska dock veta att inte en enda djurutnyttjare
dödats eller skadats allvarligt av djurbefriare.
Jämför detta med att ett flertal djurrättsaktivister –
bland andra flera som helt fredligt och lagligt
försökt hjälpa djur under jakter, så kallade
jaktsabotörer – inte bara skadats svårt utan också
dödats av dem som vill utnyttja djur.
P.S.
121. Vem kan man lita på? Läkemedelsbolagen
och
köttindustrin
säger en sak, djurrättsrörelsen en helt
annan.
P.S.
119. Men ni säger ju att kött är mord.
Som i alla frågor gäller det att lyssna på
argumenten och väga dem mot varandra; se vilka
argument som väger tyngst. Men man kan få
ledning genom att betänka vilka de olika sidorna i
debatten företräder. Läkemedelsbolagen, LRF
(Lantbrukarnas riksförbund), djurindustrin etc.
försvarar sina egna intressen, och för detta ändamål
har de enorma ekonomiska resurser. De tjänar
pengar så länge de kan få folk att tro att det är okej
att använda sig av djur till mat och forskning.
Man behöver inte betrakta kött som mord för att
vara djurrättsaktivist. Peter Singer t.ex. skulle inte
använda ett sådant uttryck. Men visst ser många
djurrättsaktivister djurdödande som mord.
Åtminstone så vårt samhälle anser att det är
mord att ta livet av människor som har samma
mental förmåga som djur, måste den fördomsfrie
betrakta dödandet av djur som mord. Man kan
emellertid ha denna uppfattning utan att för den
delen kalla folk för mördare. Hjälper det djuren om
någon blir kallad ”mördare”? Hjälper det henne att
byta matvanor? Ledande djurrättsteoretiker som
Tom Regan och Andrew Linzey har påtalat vikten
av att vara ödmjuk och respektfull gentemot de som
inte insett art-förtrycket och Peter Singer har talat
om hur djupt rotat djurförtrycket ligger i vår kultur.
Talar ej i egen sak
De som försvarar djuren har inget att vinna för egen
del. De blir inte rika av att folk byter matvanor,
slutar bära päls eller att den medicinska forskningen
läggs om. Djurrättsaktivister arbetar i regel
oavlönat. De drivs inte av vinstmotiv. De vill vara
solidariska med utsatta och röstlösa individer.
Företag och personer som utnyttjar djur har
däremot helt andra motiv bakom sin ”information”
– annonser, reklam, sponsring etc. – till
allmänheten. De arbetar och sprider propaganda för
sin egen egoistiska vinning.
”...det handlar om att bekräfta mänskligheten hos
den som vi har framför oss. Om vi blir ursinniga,
om vi talar till henne med förakt, så fjärmar vi oss
från henne, och det hade varit bättre om vi tigit.”
- Tom Regan, djurrättsfilosof
P.S.
Descartes skonade köttätaren
Den franske 1600-tals filosofen René Descartes
hävdade att djur inte har några känslor, utan att de
är att likna vid maskiner. När man slår en hund och
hunden skriker är det inte för att den känner smärta.
69
och djurrättsrörelsen inte är ovanligt att likna
djurfabrikerna vid koncentrationsläger.
Nej, djuret reagerar som en klocka som klämtar och
lever om när man slår sönder den. Eftersom man
inte behöver visa moraliskt omsorg om känslolösa
maskiner kunde djurförsökare i Descartes efterföljd
spika fast djur och skära upp dem utan att ge
bedövning.
En judisk Nobelpristagare
Den judiske författaren, vegetarianen och
Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer skriver i sin
roman Fiender: ”Herman... hade en längre tid
funderat på att bli vegetarian. Så snart han hade
tillfälle framhöll han att det som nazisterna hade
gjort med judarna, det gjorde människan mot
djuren. — Varje gång Herman bevittnade slakt på
djur slogs han av samma tanke – i sitt uppträdande
mot djuren var alla människor nazister. Det
välbehag med vilket människan behandlade andra
arter precis som hon behagade var ett utmärkt
exempel på den mest extrema rasteori – principen
att makt är rätt.”
Matvanor som filosoferar
Att Descartes insåg den praktiska nyttan av en
sådan filosofi framgår av följande ord: ”min åsikt är
inte främst grym mot djur, utan mild mot
människor – åtminstone de som inte gett efter för
Pythagoras (vegetarian) vidskepelse – eftersom det
fritar dem från varje misstanke om brott när de äter
eller dödar djur”. Oavsett vilket motiv Descartes
hade för sin teori om djurs frånvaro av känslor kan
citatet tjäna som påminnelse om att det kan vara
frestande att formulera filosofiska och etiska idéer
så att de passar ens egna egoistiska syften.
En sak är säker. Vi hedrar inte Hitlers offer genom
att vi gentemot djuren tillämpar nazismens
kungstanke, de starkas rätt att förtrycka de svaga.
P.S.
P.S.
122. Vår kropp är skapad för kött. Vi har
alltid ätit kött.
124. Hur kan man bry sig om djurs lidande
när så många människor lider?
Det är helt irrelevant huruvida vi alltid ätit kött.
Människor har alltid använt våld mot varandra.
Kvinnor har alltid utnyttjats. Detta är väl inga
argument för våld och kvinnoförtryck?
Detta påstående bygger på det artistiska antagandet
att djurs intressen (t.ex. mat, frihet, sömn) ska väga
lättare än människors intressen vid etiska
bedömningar; att djurs lidande ska räknas som
något mindre allvarligt än människors motsvarande
grad av lidande. Detta vore detsamma som att säga
att det lidande svarta utsätts för är något mindre ont
än vitas lidande, något som bara en rasist skulle
hävda. Det spelar ingen roll vem som lider, djur
eller människa, ung eller gammal, begåvad eller
obegåvad. Lidande är lidande. Den engelske 1700tals filosofen Jeremy Bentham formulerade, med
avseende på djur, det med orden: ”Frågan är inte:
Kan de resonera?, ej heller: Kan de tala? utan: Kan
de lida?”. Arttillhörighet är inte mer moralisk
relevant än rastillhörighet i när det gäller lidande.
Djurfabrikernas entré
För övrigt kom det verkliga uppsvinget i köttätande
inte förrän efter andra världskriget. Även om
storskalig djurhållning funnits i många kulturer slår
djurfabrikerna igenom först på 1960-talet. Kött i
stora mängder är alltså en mycket ny företeelse.
”...likheterna mellan förslavandet av svarta
människor i det förgångna (och inbegripet andra
förslavade folk) och förslavandet av djur, i nutid
och dåtid...är en jämförelse som, även för de av oss
som erkänner dess giltighet, är svår att konfrontera.
I synnerhet om vi är ättlingar till slavar. Eller till
slavägare. Eller bådadera”
- Alice Walker, amerikansk författarinna (ur
förordet till Spiegels The Dreaded Comparison)
Enkelt att bojkotta
Man kan göra en stor insats för djuren enbart
genom att bojkotta de produkter som framställts på
djurs bekostnad, t.ex. kött och djurtestade
hygienartiklar. Detta tar inte tid från annat
humanitärt och politiskt arbete. Det tar inte längre
tid att laga och äta vegetariskt mat än animalisk.
Däremot tar köttätandet mer av hushållskassan,
eftersom kött är dyrt jämfört med näringsrika
vegetabilier. De pengarna kunde man ju använda
till något humanitärt ändamål.
P.S.
123. Det
är
kränkande
att
jämföra
djurfabrikerna med koncentrationslägren.
Man behöver inte anse att djurförtrycket är av
samma omfattning som judeutrotningen för att vara
djurrättsaktivist, och somliga djurrättsaktivister
undviker att detta skäl att göra denna jämförelse.
Man bör dock veta att det i den judiska vegetariska-
Köttet och miljöförstöringen
Upp till 96 procent av proteinet går förlorat när man
ger vegetabiliskt protein till husdjur för att få
animaliskt protein i form av kött. Med tanke på att
70
minskad köttkonsumtion är en förutsättning för att
maten ska räcka till en växande världsbefolkning
samt att köttätandet innebär en omfattande
miljöförstöring kan man genom att äta veg-mat i ett
slag göra en insats för både djur, svältande
människor och miljön.
Europeiska undersökningar...
Frågan är om det överhuvudtaget finns
undersökningar eller studier som skulle stödja tesen
att människor som bryr sig om djur bryr sig mindre
om människor. I vilket fall finns det fakta som
hävdar det motsatta. En stor europeisk
opinionsundersökning genomfördes 1990. I den
frågade man bl.a. människor om deras uppfattning
om djurs värde. Religionssociologen Thorleif
Pettersson påpekar att de som i denna studie
värderade djur och människor lika snarare var ”mer
etiska” i sin syn på människor än de som ansåg att
djur har ett mindre värde än människor. Detta är
helt i linje med djurrättsfilosofin, som vill
uppvärdera djuren, inte nedvärdera människor. I en
opinionsundersökning som 1997 genomfördes på
medlemmarna i Nordiska samfundet mot
plågsamma djurförsök uppgav 60 procent av
medlemmarna att de var medlem i någon annan
djur-, natur- eller människorättsorganisation (t.ex.
Amnesty och Rädda Barnen). Motsvarande
procenttal bland icke-medlemmar var 22 procent.
P.S.
”Jag och mina döttrar och make har betraktats som
nästan fanatiska in vår omsorg om djur var än vi har
varit.”
- Harriet Beecher Stowe,
författare till anti-slaveriromanen Onkel Toms
stuga, i brev till Henry Bergh, grundare av USA:s
första djurskyddsförening.
125. Ni bryr er mer om djur än om
människor.
”Under slutet av sjuttonhundratalet var många av
djurens förkämpar samtidigt aktiva på andra
områden” skriver historikern Keith Thomas i sin
studie av natursynen i England 1500–1800. Han
presenterar en lång rad med personer som arbetade
för djur och samtidigt mot religiös intolerans,
slaveri, krig osv.
...och amerikanska
Amerikanska
sociologer
gjorde
en
opinionsundersökning av prenumeranter till den
ledande amerikanska djurrättstidningen The
Animals’ Agenda. Det visade sig att de
slumpmässigt utvalda läsarna i hög grad stödde
frågor som svartas rättigheter, feminism, kampen
mot apartheid, pacifism och homosexuellas
rättigheter. Detta resultat stämmer med en
undersökning av USA:s kongressledamöter 1989.
Det visade sig att de som oftast hade röstat för
lagförslag som skulle gynna djur var de som också
oftast hade röstat positivt i frågor om social rättvisa.
Det motsatta var också fallet. De som visat minst
intresse för frågor om social rättvisa var de som
visat minst intresse för djurskydd. En annan
undersökning som gjorts kring vilka som är aktiva i
djurrättsrörelsen i USA hävdar att ”många är aktiva
i frågor som feminism, imperialism, världssvält och
fred”, eftersom djurrättsaktivisterna anser att dålig
behandling av djur är en manifestation av social
orättvisa och exploatering.
”Vanligen...var omtanken om djurens välfärd en del
av en betydligt mer omfattande rörelse som innebar
att de humana känslorna riktades också mot de
människor som man tidigare hade föraktat, som
brottslingar, sinnessjuka och slavar”, skriver han.
För att bara ta ett exempel. Thomas Tryon (1634–
1703) var vegetarian, social reformator och
motståndare till negerslaveriet.
Kvinno- och slavfrigörelse
Flera av ledarna i slavmotståndet i England
tillhörde samtidigt RSPCA (Royal Society for the
Prevention of Cruelty to Animals), föregångaren till
de moderna djurskyddsorganisationerna. Biologen
Charles Darwin var en av dem som hade detta
breda engagemang. ”De två frågor som kanske
engagerade min far starkare än några andra var
grymhet mot djur och slaveri”, sa Francis Darwin
om sin far. Kvinnorörelsens grundare, Mary
Wollstonecraft, försvarade inte bara kvinnorna,
utan även djuren. Hon skrev t.ex. barnböcker som
uppmanade till god behandling av djur. Många av
de brittiska kvinnor som stred för kvinnlig rösträtt,
var djurförsöksmotståndare. I USA förespråkades
vegetarianism och kvinnors rättigheter av bl.a.
Elizabeth Stanton och Lucy Stone. Den traditionen
upprätthåller den amerikanska organisationen
Feminists for Animal Rights.
Människor har djurrättigheter
Visst finns det människor som bryr sig om djur och
struntar i människor. Dessa människor är dock inte
djurrättsmedvetna, eftersom djurrättsaktivister –
medvetna om att människor också är djur – också
verkar för människors rättigheter och frigörelse.
Den amerikanske filosofen Tom Regan blev
djurrättsmedveten när han var aktiv mot
Vietnamkriget och läste pacifisten och vegetarianen
Mahatma Gandhi. Regan skriver: ”Man kan inte
förespråka djurrätt utan att samtidigt förespråka
människorätt”. Djurrättsfilosofen Peter Singer
kräver inte bara att vi slutar utnyttja djur, utan
71
också att vi radikalt omfördelar resurser från rika
länder till fattiga. En av förgrundsgestalterna i den
moderna amerikanska djurrättsrörelsen, Henry
Spira, hade ett långt liv som fackförenings- och
solidaritetsaktivist bakom sig innan han blev
djuraktivist.
Bekämpa tyranniet
Om nazisterna skulle haft en progressiv
djurskyddslagstiftning – eller om det kommer
någon framtida diktatur som har det – måste
djurrättsaktivister likafullt bekämpa en sådan regim
och ideologi. Eftersom människan är en kännande
varelse inkluderas hon av djurrättsfilosofin.
P.S.
”En nations storhet och dess moraliska framsteg
kan mätas efter hur den behandlar sina djur”
- Mahatma Gandhi (1869–1948),
The Moral Basis of Vegetarianism
126. Vad sker med samerna och den
traditionella renskötseln om vi ger
renar rättigheter?
P.S.
Rennäringen ger utkomst till ett litet antal utsatta
samer, vilket skulle kunna vara ett skäl för
rennäring. Mot detta står dock de stora markskador
den på sina håll orsakar, bilolyckor, att renar
infångas, transporteras till slakteriet långa sträckor,
och dödas i onödan och att vargar och lodjur skjuts
då renägarna inte – till skillnad från t.ex. de
fårägare som runt om i världen vakar över sina
hjordar – vill vakta renarna utan ser sig tvungna att
skjuta rovdjur. Till detta ska läggas den centrala
etiska frågan, att renar infångas och dödas. Samerna
har rätt till en utkomst, livsstil och kultur som inte
bygger på att man utnyttjar renar. Samhället måste
finna andra utkomstmöjligheter – genom turism,
naturvård, regionalstöd osv. – för den minoritet av
samer som försörjer sig på rennäring.
128. Djurförsökare,
pälsuppfödare
och
slaktare skulle bli arbetslösa om vi
slutade att utnyttja djur.
Avskaffade man kärnvapen skulle de människor i
vapenindustrin som utvecklar sådana förlora jobbet.
Men det är väl inget skäl mot kärnvapennedrustning? Dessutom skulle de som förlorade
arbetet när det systematiska djurförtrycket
eliminerats kunna få andra arbeten genom de nya
arbetstillfällen som skapas i ett samhälle som inte
bygger på förtryck av djur. De kunde jobba med
alternativa
forskningsmetoder,
vegetabilieproduktion osv. I själva verket skulle en
omställning till ett samhälle som inte förtrycker
djur kunna innebära att ekonomin stimulerades och
många nya arbeten skapades.
”Tysklands nya djurskyddslag tillåter vivisektion”
- Rubrik på kritisk ledare i den svenska tidningen
Djurens rätt 1934. Djurförsök kallades vivisektion
på den tiden.
P.S.
127. Nazisterna
hade
Europas
mest
progressiva djurskyddslagstiftning.
129. I Sverige har vi lagar som skyddar
djuren.
Den logik som ligger i detta påstående – precis som
med Hitlers påstådda vegetarianism – är förstås
galet, ett klassiskt exempel på ”guilt by
association”. Nazityskland genomförde Europas
mest omfattande anti-röklagstiftning. Är det ett skäl
att inte försöka begränsa rökning?
I ovanstående frågor har vi mött några scener ur det
svenska lantbruket. Döm själv om du tycker att
djurskyddslagen är tillräcklig. (Ofta efterföljs inte
ens lagen. Tillsynen av djurskyddslagen är mycket
dålig). Lägg till detta att försöksdjuren är helt
undantagna djurskyddslagens stolta formulering om
att djuren ska ges ”möjlighet att bete sig naturligt”.
Nazisterna stoppade inte djurförsök
Den ansedda brittiska medicinska tidskriften the
Lancet har granskat nazisternas lag om djurförsök
från 1934, med slutsatsen att den inte skilde sig från
den brittiska lag som varit i kraft sedan 1876. Båda
begränsade vissa djurförsök, men de förbjöd dem
inte. Nazisttyskland genomförde djurförsök på
samma sätt som andra europeiska länder. Faktum är
att den nazistiska lagen gällde i östtyskland ända
fram till den tyska återföreningen, men hindrade
inte djurförsök i Östtyskland.
Djur som medel för mänskliga mål
Allt detta är dock bara symptom på
huvudproblemet, att medlemmar av andra djurarter
betraktas som ägodelar och inte som individer med
rätt att leva deras egna liv. Djur ses som
produktionsmedel som man kan använda för att
omvandla foder till kött, som provsmakare för
jordens kungar – Homo sapiens – eller som levande
fyrbenta pälsleverantörer. Och detta, att djur
betraktas som blott medel för våra mål, ifrågasätter
ingen lagstiftning. Att situationen är ännu värre i
72
131. Djurvännerna är stadsbor som fjärmat
sig från djuren. Folk som bor i staden
förstår sig inte på lantbruket.
andra länder är ingen ursäkt, vilken politisk eller
etisk fråga den än gäller.
Onödigt lidande
För övrigt kan man diskutera om de
djurskyddsförordningar som bestämmer mer i detalj
hur djur ska hållas i lantbruket inte bryter mot
djurskyddslagens andra och fjärde paragraf. § 2
börjar med följande ord: ”Djur ska behandlas väl
och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom”. § 4
inleds med: ”Djur som föds upp eller hålls för
produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller
för att användas i tävling skall hållas och skötas i en
god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar
deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig
naturligt.” Det är uppenbart att djur inte ges
möjlighet att bete sig naturligt. Och det lidande
icke-människor utsätts för är förstås onödigt,
eftersom vi inte behöver utnyttja djuren. Toge man
lagens formulering om ”onödigt lidande” på allvar
skulle djurutnyttjandets epok vara över.
Att slakteriägare och lantbrukare inte går i bräschen
för djurens frigörelse är inte konstigt. De som tjänar
på ett orättfärdigt system brukar vara de sista att
vilja avskaffa det. Det var inte slavägarna och
människorna i USA:s sydstater som först
protesterade mot slaveriet och rasismen, även om
de var närmare slavarna rent fysiskt och
geografiskt, utan invånarna i nordstaterna, där
slaveriet var avskaffat.
”Nordstatarna lever inte med slavar och har främjat
sig från slaverikulturen”, kunde slaverianhängarna i
sydstaterna säga med logiken i ovanstående
invändning.
Vetenskap och djurrätt hand i hand
Djurrättsidéerna har vuxit fram i takt med att
vetenskapen lärt oss mer om djur. Allt sedan
Charles Darwin har biologer, zoologer och etologer
har visat på likheterna mellan arterna. Under
årtusenden fjärmade sig människan från djuren
p.g.a. okunskap, fördomar och religiösa dogmer.
Djurrättsaktivister bryter sig loss från den predarwinistiska idén om människans särställning, och
närmar sig djuren. Det är de som tror att arten
Homo sapiens är väsenskild från andra arter som,
alltjämt, lever ”fjärmade från djuren”.
Grannens djurplågeri
Du kan testa din inställning till det djurutnyttjande
lagen tillåter idag genom att fråga dig hur du skulle
reagera om grannen hade sällskapsdjur under
samma förhållanden som djurindustrin idag håller
djur i lantbruket. Om hon hade papegojor i så små
burar att de inte kunde sträcka på vingarna, eller
hundar som hela livet stod i trånga burar och som
aldrig fick gå utomhus; skulle du tycka det var
acceptabelt?
P.S.
Att ta Homo sapiens ned på jorden
Charles Darwin kritiserade den uppblåsta
mänskliga fåfängan med orden:
”Människan i sin arrogans anser sig vara ett
storverk värdig en gudoms mellanställning. Dock
vore det mer ödmjukt och troligen sannare att anse
henne skapad från djuren”.
130. Djurrättsaktivister är extremister och
fundamentalister.
Martin Luther King är en av alla världsförbättrare
som avfärdats som ”extremist”. Det finns vissa
frågor i vilka man måste inta en extrem ståndpunkt.
Rasism, slaveri, våldtäkt, tortyr och folkmord är
exempel på sådant man alltid måste bekämpa. I så
motto är både människo- och djurrättsaktivister
extremister och fundamentalister.
P.S.
132. Har du någonsin själv varit på en
djurfabrik eller ett laboratorium? Folk
som inte sysslar med djurförsök,
pälsuppfödning, cirkus osv. vet inte
vad de talar om.
Anti-extremism
I en annan bemärkelse är djurbefriare allt annat än
extremister. Filosofen James Rachels har påtalat att
detta att inte orsaka lidande eller död i onödan är en
av de mest allmän accepterade etiska normer vi har.
Vad kan vara mindre extremt än detta?
Djurrättsaktivister tar endast de praktiska
konsekvenserna av principen att inte döda eller
plåga i onödan.
Denna fråga antyder att man med egna ögon måste
sett något för att man ska tillåtas ha en uppfattning.
En annan variant av detta är: ”Jag är ju inte
biolog/filosof så jag kan inte uttala mig...”, som
också antyder att man måste ha expertkunskaper för
att kunna ha en uppfattning i grundläggande etiska
frågor. Det är förstås fel. Man behöver inte ha levat
under 30-talet för att ha en uppfattning om nazism.
Man behöver inte ha blivit torterad för att ha en
åsikt om tortyr. Man behöver inte vara ekonom för
att tycka till om skatter osv.
P.S.
73
– Har du ingen levandes hu, ditt as! ropade en
gammal man i hopen.
– Hur skulle en sån krake kunna klara det här?
tillade en annan.
– Du har ju ihjäl’na ropade en tredje.
– Strunt i det! Det är jag som äger märren.
– Han slår ihjäl’na! skriks det runt omkring.
– Han har ihjäl’na!
– Det är min egendom! vrålar Mikolka och
drämmer till...”
Egenintresset skymmer sikten
Det kan tvärtom vara så att den som betraktar något
utifrån ser tydligare om något är galet. Detta gäller i
synnerhet om de som är inne i verksamheten tjänar
på den. Då brukar det vara svårt att se det
orättfärdiga i vad man gör. Även historiens mest
klarsynta män har haft svårt att se det orättfärdiga i
att kvinnorna spelat en underordnad roll i samhället
och varit förpassade till hemmet. Varför? Jo,
männen har ju tjänat på denna samhällsordning.
P.S.
För nuvarande betraktas individerna i djurindustrin
och många andra sammanhang som ägodelar,
samtidigt som det finns de som ser sina älskade
husdjur som livskamrater eller små barn. Detta
visar på att människans uppfattning om relationen
till djuren är motsägelsefull, samt att det finns
tusentals frågor som måste besvaras angående hur
man kan rättfärdiga en viss behandling av t.ex.
hundar men en annan av grisar.
Låt oss här förutsätta att den som kommer med
påståendet har rätt: I det indirekta och oskrivna
kontrakt vi har när vi köper en hund eller en katt
från djuraffären står en regel som bygger på sunt
förnuft och medmänsklighet.
Regeln är en av de tankar som kännetecknar en
modern och framstående civilisation, och den lyder:
”Du får privilegiet att ha denna hund vid sin sida
som din livskamrat förutsatt att du inte tänker
sparka på den, brännmärka den, kastrera den utan
bedövningsmedel eller medvetet låta den lida på
annat sätt. Du förbinder dig härmed att behandla
den som ett subjet istället för ett objekt.”
Alla som någon gång varit i en djuraffär vet att
denna regel aldrig påtalats. Den behöver inte
påtalas eftersom den dels är sunt förnuft och en del
av mänskligheten, men dels för att den även finns
författad som juridisk lag.
Som djurägare har man därför skyldigheten att
behandla sina djur på ett sätt som inte vållar dem
ont, den skyldigheten har man trots att man äger
djuret. (Tillämpat på människor kan detta jämföras
med att arbetsgivaren äger ett visst antal av dina
timmar under dagen, och att han under dem
timmarna, enbart för att han ger dig en lön/äger dig,
inte får lov att misshandla eller trakassera dig.)
Föreställ dig nu att du är en person som inte
äger husdjur men som äter vanligt kött som man
kan köpa i livsmedelsaffären: Genom att du betalar
för köttet ger du den industri som levererar det dina
pengar. Problemet är inte transaktionen, utan att
den industrin inte bryr sig om att leva upp till det
underförstådda kontrakt som finns om att djuren
inte ska få fara illa i onödan. Det du har köpt är ett
resultat av ett kontraktsbrott.
Om du är medveten om detta kontraktsbrott,
och även medveten om att industrin fortsätter att
bryta kontraktet för att maximera sin egen vinst,
och du likväl väljer att ge industrin dina pengar
genom att köpa köttet, så bär du direkt ansvar för
”För oss tycks det otroligt att de grekiska
filosoferna skulle ha studerat rätt och fel så
noggrant och ändå inte uppmärksammat det
omoraliska i slaveriet. Kanske om 3000 år, kommer
det kanske att tyckas lika otroligt att vi inte
uppmärksammade vårt eget förtryck av djur.”
- Brigid Brophy (1929- ), Sunday Times 10/10
1965
P.S.
133. Om det vore fel att utnyttja djur vore
det väl inte lagligt?
En uppfattning blir inte mindre omoralisk för att
den upprätthålls av lagen. I USA:s sydstater
försvarade lagen rasdiskriminering, inte gjorde det
väl rasismen mer försvarbar? Frågan är om
djurutnyttjande är lagligt. Läs djurskyddslagens
skrivningar i §2 och § 4 och döm själv om du
tycker att lagtexten sanktionerar pälsdjurshållning,
djur i lantbruket osv.
P.S.
134. Djur kan ägas. Ägodelar kan väl inte ha
rättigheter?
Det är ju just det som är problemet: Att djur kan
säljas och ägas som varor, att djur betraktas som
egendom. Människor kunde också ägas en gång i
tiden. Med frågans logik skulle man inte kunnat
avskaffat slaveriet eftersom de svarta var ägodelar,
som inte kunde ha rättigheter. Läs nedanstående
utdrag ur Fjodor Dostojevskijs roman Brott och
straff. Det faktum att Mikolka äger hästen – gör det
misshandeln mindre allvarlig?
”Någon skrek ’hoppla’, märren tog i av alla krafter,
men inte kunde hon sätta av i galopp, nej, hon
kunde knappt ta ett steg, hon bara hasade framåt en
smula, gurglade och kröp ihop under slagen, som
haglade över henne från de tre piskorna.
– Piska ihjäl’na! vrålade Mikolka. Det är det bästa
man kan göra. Jag ska allt piska dig jag!
74
att kontraktet fortsätter brytas. Du bär alltså i så fall
ansvar för att djur far illa.
Denna linje har även vunnit juridiskt stöd i
bl.a. vårt grannland Norge, där man fastslagit att
djur inte är ens egendom om man inte kan ge dem
tillräcklig omsorg.48
137. Om vi inte utnyttjade djur skulle det
inte finns så många mjölkkossor,
labbråttor och minkar.
S.B.
Det är riktigt att det inte skulle finnas så många djur
i lantbruk, i djurförsök och i pälsfarmer (vi har
emellertid konstaterat att vilda och fria djur – harar,
rävar, tjädrar osv. – kommer att ta lantbruksdjurens
plats när skog och vildmark breder ut sig över de
områden som nu används för foderodling till
lantbrukets djur). Att det kommer vara färre av
dessa fångna och torterade djur är emellertid ett
tecken på moraliskt framsteg, och inte något att
beklaga.
135. Om djurförtryck vore jämställt med
rasism och sexism skulle inte så
många äta kött och acceptera
djurförsök. Majoriteten har rätt i en
demokrati.
Under århundraden ansåg majoriteten att kvinnor
var mindre värda än män. Inte innebär det väl att
kvinnoförtryck var moraliskt acceptabelt under alla
dessa år? Om en helt demokratiskt utförd
folkomröstning skulle besluta att afrikaner är
mindre värda än européer, inte skulle väl det
innebära att det faktiskt är på det viset?
Det finns inga ”mjölkkossor”
För övrigt finns det inga ”mjölkkossor”,
”försöksdjur”, och ”slaktsvin”. Namnen antyder att
de skulle vara anpassade och skapade till att
mjölka, att vara studieobjekt för djurförsökare osv.
Namnen döljer att de är vanliga kossor, vanliga
möss och vanliga grisar, precis som deras fria
artfränder.
Människans minoritetstyranni
En ståndpunkt blir inte mer eller mindre acceptabel
beroende på hur många människor som omfattar
den. Demokrati handlar om att alla berörda ska
kunna vara delaktiga i beslut. Demokratin är ingen
garanti för att man fattar etiskt sunda beslut. För
övrigt så är det de icke-mänskliga djuren som är
majoriteten i Sverige och i världen. Homo sapiens
apartheidstyre, är precis som i Sydafrika, en
minoritetsdiktatur.
P.S.
138. Kan vi inte
produkter?
få
köpa
kravmärkta
Termen ”kravmärkt” används för att indikera den
produktionsmetod där djuren (vad det sägs) inte är
industriellt uppfödda utan, istället, garanteras
sådana förhållanden som tillåter dem att fullt
uttrycka sina naturliga behov fullt ut. En del
personer känner därför att kravmärkta produkter är
etiskt acceptabla.
Det finns två fall att betänka: Först, det fallet
där det kravmärkta djuret slaktas för användning,
och för det andra, det fall där djuret står för en
produkt (exempelvis, höns producerar ägg och kor
producerar mjölk).
Gemensamt för dessa båda fall är den oriktiga
framställningen att djurens naturliga behov
tillgodoses. Mycket av vad som passerar som
kravmärkt är knappast bättre än vanlig industriuppfödning; ett besök på en stor "kravmärkt”
äggfarm gör det uppenbart.
Näringsmässigt, är kravmärkta produkter inte
bättre än andra, som är helt eller delvis orsaken till
en lång lista med sjukdomar.
För de fall där kravmärkta djur slaktas för
användning, måste vi fråga oss själva varför
kravmärkta djur mer förtjänar en onödig död än
andra djur? I denna faq har vi genomgående
argumenterat för att djur har rätt att leva fria från
mänsklig brutalitet - vår brutalitet kan inte ursäktas
med att vi frambringat ett kort och lyckligt liv.
”Den dag kan komma, när den övriga skapelsen i
djurvärlden erhåller dessa rättigheter som aldrig
skulle ha förvägrats dem annat än genom tyranni.”
- Jeremy Bentham (1748-1842), engelsk filosof och
samhällsreformator, Principles of Morals and
Legislation,
P.S.
136. Omsorg om djuren är bara utlopp för
något annat, ett pubertalt uppror.
”Pubertalt uppror”, kallar vissa de unga
djurrättsaktivisternas engagemang. Den här typen
av kvasipsykologiska förklaringar på politiska
fenomen är inte nytt. Somliga av de som var
likgiltiga – eller rent av stödde USA:s bombningar
av Vietnam – sa att Vietnamrörelsen var ett
”fadersuppror”
eller
ett
uttryck
för
gemenskapsbehov, snarare än en legitim moralisk
och politisk protest mot ett orättfärdigt
angreppskrig.
P.S.
75
reklamfilmer är en extremt förvanskligad bild. Det
finns regler, förordningar och specifikationer för
vilka kriterier som måste uppfyllas för att
någon/något ska få bli kravmärkt. Om man synar
dessa genom att läsa de faktiska dokumenten istället
för att låta sig luras av marknadsföringen inser man
snabbt att kravmärkningen inte lever upp till vad
konsumenten tror sig köpa.
Det rekommenderas därför att du gör en sådan
efterforskning på egen hand, så att du själv får reda
på vad kravmärkning innebär. Var dock noga med
att få tag på de riktiga dokumenten, d.v.s. alla de
papper som lantbrukare m.fl. skriver under då de
förbinder sig. De finns tillgängliga för
offentligheten, bl.a. på nätet.
Att handla kravmärkt ger vissa signaler till
marknaden. Det finns två huvudsakliga sätt att tolka
dem på: Det första och mest förekommande är att
kravmärkning är något positivt. Att produkter,
inklusive djur, har märkningen gör att världen blir
bättre. Försäljningen och inköpen av dem blir
således en positiv handling.
En annan tolkning av signalerna är den som
vissa djurrättare har. De bävar för att
kravmärkningen skapar en ökad acceptans för
förtryck och utnyttjande eftersom kravmärkningen
inte förkastar förtrycket - det förmildrar det bara.
Om slaveriet hade funnits kvar i västvärlden
hade en kravmärkt slav kanske fått vistas utomhus
en timme om dagen, och fått rätt till åtta timmars
sömn, samt föda så att han aldrig hotas av svält
eller undernäring. Hur ska man reagera på en
kravmärkt slav som humanist? Hur bör man uttala
sig gällande frågan om man är emot förtryck och
slaveriet, emot den starkas rätt över den svaga?
Sannolikast är att man anser kravmärkt slaveri
vara en måhända mildare form av slaveri. Märk väl
att det fortfarande kommer vara slaveri. Bara för att
det är en mildare form innebär inte att slaven
slipper lida, har det bra eller är lycklig. Han har det
kanske bättre än icke kravmärkta slavar, men han
har det inte bra. Han har inte det han är berättigad
till, och han är och förblir en slav så länge ingen för
hans kamp. Kravmärkt tar inte en principiell
ställning mot förtryck, hade märkningen gjort det
hade den varit synonym med en veganmärkning
kombinerad med miljö- och rättvisemärkning.
Budskapet är därför återigen att man ska
undvika alla varor som finns p.g.a. att någon
förtryckts. Skulle en sådan produkt vara en livsförnödenhet bör man köpa den som vållar mindre
skada, d.v.s. den kravmärkta.
David Cowles-Hamar uttrycker det på detta
sätt: ”Föreställningen att djur borde betala för sin
frihet med sina liv är moraliskt nonsens.” Dessutom
- är det etiskt acceptabelt att äta små barn enbart för
att de är frigående?
När det gäller fallet med produkter fån
kravmärkta djur, kan vi identifiera minst fyra
problem:
•
•
•
•
Det är fortfarande en ineffektiv användning av
matresurserna,
Det skadar fortfarande miljön
Djuren dödas så fort de blir olönsamma
Djuren måste ersättas; de ickeproduktiva av
hankön
dödas eller går till industriell
uppfödning (det allra värsta exemplet på detta
är ödet för kalvarna av hankön som föds av kor
inom mjölkproduktionen; många skickas till
kalvköttsproduktionen).
BRO
Exempel från den kravmärkta äggindustrin:
För att få äggläggande hönor måste man ha fertila
ägg. Hälften av äggen kommer att utvecklas till
kycklingar av hankön. Dessa dödas direkt (genom
gasning, krossning, kvävning, tryckkammare eller
dränkning), eller föds upp som ”sällskapsfåglar ”
(används oftast i broileranläggningar) och slaktas så
fort de når en ekonomisk vikt.
Så, för varje frigående höna som pickar runt på
gården eller farmen (som, om hon hade förmåga att
köpslå, skulle kunna betala hyran med sitt dagliga
obefruktade ägg), finns en motsvarande av hankön
från hennes bak som får genomlida ett liv i
broilerhuset, som redan blivit utsatt för slakt eller
som kastats iväg för att dö. Varje år, bara i
Storbritannien, dödas det mer än 35 miljoner
dagsgamla kycklingar av hankön. De används i
huvudsak till gödningsmedel eller kastas bort på en
nedgrävningsplats.
Hönorna slaktas så fort deras produktion
minskar (vanligtvis efter två år; deras naturliga liv
varar 5-7 år). Dessutom, var medveten om att
många ställen som klassificeras som frigående inte i
verkligheten är frigående; de är bara väldiga
ladugårdar med tillträde till utsidan. Eftersom
maten och ljuset är inomhus, vågar sig sällan
hönorna ut.
M.T.
Först och främst ska det påpekas att man som
konsument, om man tvunget måste handla
produkter som har sitt ursprung i ett förtryck, alltid
bör välja kravmärkt framför icke-kravmärkt. Detta
gäller i synnerhet när prisskillnaden är liten eller det
kravmärkta rent utav gynnar en ekonomiskt. När
detta klargjorts bör man fråga sig om ett sådant
måste ens kan förekomma här i Sverige.
Kravmärkningen är, som föregående personer
påpekat
väl,
diskutabel.
Det
sken
av
kravmärkningen som ges av bolagen genom t.ex.
S.B.
139. Finns det någon djurfråga som är
viktigare än andra?
Ja, kanske kan man säga att köttdisken i
livsmedelsaffären
är
djurförtryckets
själva
76
”Den enda kamp som förloras är den man överger”
- De galna mödrarna, Madres de Plaza de Mayo.
Argentinsk människorättsorganisation.
brännpunkt. Om man bara kan göra en sak för
djuren så bör man sluta äta kött och andra
animaliska produkter, samt propagera för
vegetarianism och veganism. Matvanorna är den
centrala djurfrågan, vilket bl.a. Peter Singer
påpekat. Det är i lantbruket den överväldigande
majoriteten av djur plågas och dödas. Och det är
genom att vi lär oss att äta kött som vi får en syn på
djur som resurser; en fördomsfull attityd som är en
förutsättning för att människor ska acceptera andra
former av djurförtryck.
P.S.
Till läsaren som säger "Varför skulle jag bry mig?"
kan vi peka ut följande skäl:
•
•
•
Djurförsök förutsätter köttätande
Så länge människor äter kött finns det föga hopp
om att andra former av djurförtryck, som
djurförsök, ska avskaffas. Varför skulle människor
avstå från att döda och plåga djur för medicinska
ändamål om man accepterar det för något så trivialt
som att massera smaklökarna? Genom att bojkotta
kött och andra animalier kommer dessutom ditt
ställningstagande mot djurförtryck att bli offentligt,
andra kommer att se ditt ställningstagande och
själva tvingas reflektera över djurs värde.
•
•
•
•
Man bryr sig om att minska lidandet
Man bryr sig om att främja medkänsla i
mänskliga angelägenheter
Man bryr sig om att förbättra mänsklighetens
hälsotillstånd
Man bryr sig om mänsklig svält och
undernäring
Man bryr sig om att bekämpa ekosystemets
grundläggande upplösning
Man vill bevara djurarter
Man vill bevara vildmarken
Sambandet mellan dessa frågor och djurrätt är inte
alltid uppenbart men finns där och framgår väl av
denna text. Det rekommenderas därför att du läser
hela texten.
P.S.
”Hur kommer det sig att ungdomar är beredda att
bryta mot lagar och förordningar för att tvinga
pälsaffärer att stänga eller för att släppa ut minkar
och spränga slakterier?”
- Per Landgren (kd), protokoll 1998/99:80
”Den dag torde komma när resten av de skapade
djuren vinner de rättigheter som inte kunde
förvägrats dem utan genom tyranni. ”
- Jeremy Bentham (filosof)
”Ickevåld leder oss till den högsta etiken, som är
målet för all evolution. Ända tills vi slutar skada
andra levande varelser, är vi fortfarande vildar.”
- Thomas Edison (uppfinnare)
140. Vad kan djurrättsengagemang ge mig?
Att ta konsekvenserna av vad etik och förnuft
kräver – t.ex. i förhållande till u-ländernas fattiga,
flyktingar, efterkommande generationer och djur –
kan vara ett sätt att ge sitt liv en djupare och mer
äkta mening, skriver Peter Singer i sin bok ”Hur ska
vi leva? – etik i egennyttans tid”. För att illustrera
detta tar han personer han mött i djurrättsrörelsen.
Singer menar att ett politiskt och humanitärt
engagemang för andra, till skillnad från allt annat
mindre viktigt som vi ofta upptar oss med, aldrig
kan te sig meningslöst.
”Den tid ska komma då människor som jag ser på
mord av djur som de nu ser på mord av människor.”
- Leonardo Da Vinci (konstnär och vetenskapsman)
D.G.
Djurrättsengagemang ger dig en mängd saker: Det
ger dig en praktisk möjlighet till att leva
konsekvent, att leva som du lär. Är du t.ex. mot
rasism eller sexism måste du, rent logiskt, vara
emot speciesism/artism, för i annat fall motsäger du
dig själv, eller så väljer du att uppmärksamma vissa
förtryck men förneka andra.
Djurrätten ger dig chansen att engagera dig i
något som är långt viktigare än att t.ex. slötitta på
tv. Även i de fall där man redan har ett väldigt
aktivt liv med ett fullbokat schema är det lika enkelt
att vara del av djurrätten: Man hjälper djuren
genom att förändra sina inköpsvanor av mat och
andra dagligvaror, man hjälper dem varje gång man
bojkottar en produkt som vållat dem onödigt
lidande.
Det djurrätten kräver av oss är egentligen
skrattretande lite med tanke på vad våra handlingar
kan få för resultat för djuren. Det som krävs av oss
är medmänsklighet. Varför man bör vara
”Du kan tänka över dina mål och fundera vad du
gör med ditt liv. Om din nuvarande livsstil inte
håller måttet inför en opartisk värdering, kan du
förändra den... En sak är klar: du kommer att ha
massor av meningsfulla saker att göra. Du kommer
inte att bli uttråkad, eller gå otillfredsställd genom
livet. Viktigast av allt är att du kommer att veta att
du inte levt och dött för ingenting, för du kommer
att ingå i den stora tradition som formats av dem
som har reagerat på allt lidande genom att försöka
göra världen till en bättre hemvist för oss alla.”
- Peter Singer, Hur ska vi leva?
77
Du kommer garanterat få svar på alla dina
frågor rörande ämnet, djurrättare är oftast väl
pålästa och insatta i vad de sysslar med. Var även
beredd på att svara själv, för svar på enkla frågor är
nämligen det enda som djurrättsrörelsen kräver av
dig för att du ska få fortsätter att stödja ett förtryck.
Just svar är ett nyckelord här. Svar är det som
vi både behöver få av andra och ge själv för att vi
ska förstå både andras och det egna tänkandet. Du
må tycka ett och annat om djurrättsrörelsen, men
hur besvarar du alla de frågor som ställts i häftet?
Tycker du det är bra svar som du ger? Är de
förnuftiga och konsekventa? Är dina svar något
som forskarna i världen hade skrivit under på och
som du själv efterlever?
Djuren kräver ett svar, och ditt eget förnuft
kräver dig på ett rättfärdigande av dina handlingar.
Peka inte på andra och på vad de flesta i samhället
gör och inte gör, peka på dig själv och berätta vad
som ger just dig rätten att dagligen begå illdåd mot
helt oskyldiga individer. Detta är en mänsklig
vädjan, ett rop efter mänsklighet och omtanke för
såväl djur som natur. För att behåll din självrespekt
som människa måste du följa ditt förnuft, oavsett
vad kulturen indoktrinerat dig i, oavsett vad du är
van vid och vad bekvämligheten säger dig, och
oavsett vilka värderingar vi ofrivilligt blivit
påpackade sedan barnaben. Låt det vara känt att du
är en människa som värnar om de värderingar och
tankar som gör oss till just människor.
Kulturen kväver till en början alla nya och
främmande idéer, men de mest förnuftiga idéerna
överlever alltid och kväver så småningom de
mindre förnuftiga delarna av kulturen.
Det vi begär är så lite, likväl ter det sig i folks
ögon som så mycket. Hur kommer det sig? Svaret
kan endast du själv upptäcka - sapere aude - våga
veta.
medmänsklig är inget som vi tänker förklara för dig
- det är uppenbart. Det du får av ett djurrättsengagemang är en chans att spela någon roll och att
förändra en del av den värld vi lever i till det bättre.
S.B.
141. Jag har läst denna text men är ändå
inte övertygad: Människor är människor och djur är djur.
Att påstå att människor är människor och att djur är
djur är inget argument, det är en onödig
upprepning, en som dessutom ingen djurrättare
någonsin hade ifrågasatt. Givetvis är vi människor,
vi är djurarten Homo Sapiens Sapiens, och andra
arter är andra arter. Och?
Denna skrifts främsta syfte var inte att övertyga
dig eller hjärntvätta dig så att du blir en viljelös
djurrättsmarionett. Sådant sysslar vissa sekter med
och andra rörelser som inte tål en granskning.
Syftet med skriften är snarare den motsatta: Att
väcka ett intresse för frågorna genom att presentera
dem och ge grundläggande svar som åskådliggör
delar av djurrättsrörelsens åsikter. Syftet är att få
dig att ifrågasätta både dig själv, din omgivning och
samhället för övrigt, djurrättsrörelsen inkluderad.
Vi vill att du tänker efter, blir nyfiken och
vetgirig. Vi vill att du kritiskt rannsakar argumenten
från vem de än må komma och skärskådar dem med
ditt förnuft, och vi vill att du ger alla parter en
jämlik chans att presentera sina tankar och idéer.
Det vi vill är nog detsamma som du själv vill att du får reda på hur saker och ting förhåller sig så
att du med hjälp av det underlaget kan fatta de rätta
besluten - de som är i linje med den person du vill
bli och utvecklas till. Vill du vara en rättvis
människa? En god person som avstår från att stödja
förtryck i alla dess former? Då bör du tänka över
det som diskuterats i texten.
Det erkänns att det kan verka vara väldigt
mycket information och väldigt många tankar på en
gång. För många kan mycket inom djurrätten vara
väldigt fjärran eller verka utopiskt. Låter allt för
galet? Känns det bara fel?
Det gör inget - det viktiga är att du gett tagit
dig igenom hela texten och gjort ett försök. Din
skeptiska inställning är både naturlig och sund. Det
är bra att du inte köper saker direkt och att du är
försiktig med att anamma nya idéer, speciellt då det
rör ditt levnadssätt.
Lämna texten på hyllan ett tag. Gå ut och ha
kul. Plocka sedan upp den igen. Kanske kommer du
se på den ur ett annat perspektiv, kanske kommer
du ha svar på vissa frågor. Kom i kontakt med en
djurrättare, be henen förklara sådant som verkar
konstigt eller knäppt. Ta reda på vad djurrättare är
för människor och vad de egentligen vill ha sagt
innan du orättmätigt stämplar dem.
”Jag stödjer både djurrätt såväl som människorätt.
Detta är vägen för en hel människa.”
- Abraham Lincoln (16:e presidenten i USA)
S.B.
142. Jag har läst hela texten och har blivit
intresserad av djurrättsfrågor! Vad ska
jag göra nu?
Det finns massor och åter massor med saker du kan
och bör göra! Här är några konkreta förslag på
några av dem:
•
78
Läs djurrättslitteratur. Kunskap är A och O, så
även inom djurrätten. Börja t.ex. med Lisa
Gålmarks superba bok ”Djurrätt - En fråga om
frihet, jämlikhet, solidaritet”. Den är lättläst,
väldigt grundläggande och således en jättebra
start på ens djurrättsliga engagemang eftersom
den täcker väldigt mycket. När du läst den
143. En eller flera av de svar som ges här är
felaktiga. Nu har jag motbevisat
djurrättsrörelsen.
kanske du kan få tag på ”Djurens Frigörelse”
av Peter Singer, den ses av många som en av
djurrättens inflytelserikaste böcker. Det
rekommenderas inte att du hoppar på den mest
svårlästa och akademiska djurrättslitteraturen
som finns - den kommer troligen stjälpa istället
för att hjälpa. Avverka den tids nog, när du är
mer insatt.
•
Börja utöva din makt som konsument! Tala om
för företagen vad du finner acceptabelt och vad
du inte vill befatta dig med: Bojkotta allt som
är eller innehåller animalier, och som du
känner att du kan avstå från för djurens skull.
Var väldigt noga med att inte försöka bli
vegetarian eller vegan över en natt. Se det som
en psykologisk avvänjningsprocess som får lov
att ta sin tid. Ta saker i en takt du själv orkar,
avstå en sak i sänder, låt det gå någon månad,
och utöka sedan listan över produkter som du
bojkottar. Det viktigaste är att det du gör är
hållbart i längden. Dra gränsen där du tycker
det passar dig, vi är bara människor, och vissa
saker kan ta lång tid. Sträva därför efter mål
som du tror att du kan klara av… och skaffa en
vegetarisk kokbok eller två.
•
Registrera dig på djurrättsliga hemsidor, ta del
av den information och de diskussioner som
finns där. Besök t.ex. www.vegan.nu och kika
runt lite. Det är ett bekvämt sätt att
kommunicera med andra på och där finns gott
om människor man kan prata med eller fråga
något om det skulle behövas. Forumen är en
guldgruva eftersom mycket av det som man
kommer råka ut för eller tänker på redan har
diskuterats flitigt. Sök därför gärna i dem.
•
Träffa nya djurrättare, bli än mer aktiv och
engagera dig i Förbundet Djurens Rätt
(www.djurensratt.se) eller någon annan
djurrättsgrupp. Hjälp till med diverse
aktiviteter, var med och kampanja - din hjälp
räknas alltid, och det finns alltid någon
aktivitet som kommer passa dig.
•
När du känner att är relativt insatt kan du ge
dig ut på din egen lilla minikampanj: Prata med
folk i din närhet, de som du känner bäst och
står dig närmast. Diskutera djurrätt med dem,
fråga dem hur de tänker, och var en god
lyssnare. Var noga med att inte försöka
hjärntvätta folk, det är lönlöst och det är inget
som djurrättsrörelsen har intresse av. Ha en
uppriktig diskussion där du även låter dem
ifrågasätta djurrätten. Forska tillsammans om
det är något du inte kan ge svar på.
På en del frågor ges flera svar, svar som inte
nödvändigtvis är beroende av varandra. Förfäktar
man ett av dem kan det fortfarande finnas andra
kvar, som är precis lika giltiga som innan man
motbevisade det första.
En del av frågorna har inget med varandra att
göra. Det innebär att man mycket väl skulle kunna
tänka sig att djurrättare har misstagit sig i en fråga,
men har rätt i en annan. Ett eller flera fel innebär
inte att allt är fel. Därav följer att man inte har
motbevisat allt som djurrättsrörelsen säger enbart
för att man tycker sig ha gjort det i ett eller några
enskilda fall.
Många av svaren som ges i texten är i grund
och botten noga genomtänkta av såväl professorer
som aktivister. Även om de skulle vara klumpigt
formulerade just här ligger det ett enormt tankearbete bakom. Chanserna för att du egenhändigt
med hjälp av ditt förnuft ska kunna ogiltigförklara
alla svaren och slutsatserna är försvinnande små,
såvida du inte besitter intellektuella krafter som är
övernaturliga. Skulle du göra det är du välkommen
att dela med dig av dina tankar, det lär bli högst
spännande att ta del av dem, och de kommer gynna
alla inblandade.
Det går ju inte att säga emot er
Djurrätten bör alltid prövas intellektuellt, av
djurrättarna själva och av alla andra som vill delta i
en sådan prövning. Vissa frågor är viktigare än
andra inom djurrätten, och därför bör prövningen
primärt fokuseras på dessa istället för på triviala
detaljfrågor. Några exempel på viktiga spörsmål är:
Varför och när är det fel att orsaka lidande hos
andra? Har vi rätt att göra vad vi vill enbart för att
vi är människor? Vilka bör omfattas av vår etik och
varför? Finns det ett samband mellan sexism,
rasism och speciesism? Är det etiskt klanderfritt att
utnyttja andra arter så som vi gör?
Man kan diskutera väldigt mycket inom
djurrätten och det finns många obesvarade frågor
att reda ut. Djurrättare är inte perfekta tänkare, vi är
människor precis som alla andra. Det innebär att
även vi kan missta oss. Det åligger dig att visa var
och hur vi gör det om du menar att vi faktiskt gör
det. Vi gör vårt bästa för att visa på hur vi tänker
och hur vi kommer fram till våra ståndpunkter, och
i en diskussion värd namnet förväntas detsamma av
våra opponenter.
S.B.
S.B.
79
frågor har uppenbarat sig eller då gamla frågor har
fått nytänkande svar.
faq:en
S.B.
147. En del av det som står är befängt eller
rent nonsens. Menar verkligen djurrättarna allt detta?
144. Vem har skrivit den?
Faq:en är ett samarbete mellan flera olika författare
och baseras i huvudsak på utdrag ur eller fullständig
återgivning av deras texter. Efter varje fråga
framgår upphovspersonens signatur. En förteckning
över signaturerna och fullständiga namn finns i
förordet.
Ett verk som spelat stor roll för tillblivelsen av
faq:en är 110 Frågor och Svar av Pelle Strindlund.
Ett annat är den engelska texten Animal Rights
FAQ, som även den skrevs av flera författare och
som sedan översatts av en hittills okänd person.
Vad djurrättarna menar exakt i vartenda en fråga är
svårt att uttala sig om eftersom djurrättarna är olika
individer som har olika teoretiska ramverk. Detta
poängteras också i inledningen av arbetet. Varje
svar som ges är därför kanske inte representativt för
varje djurrättare. Det finns säkerligen de som hade
svarat tvärtom eller på ett annat sätt. Undersök
därför med flera djurrättare innan du bildar dig en
uppfattning om djurrätten som rörelse - vissa
ståndpunkter kan sägas vara mer generella än andra.
Menar man att något är nonsens får man
förklara mer utförligt varför det är det. Du inbjuds
alltid till att framföra dina åsikter om faq:en,
positiva som negativa, så länge du kan redogöra
och argumentera för dem. Medförfattare välkomnas
- kritiken är varje vetenskaps bäste vän.
S.B.
145. Är det lönt att läsa originaltexterna
som denna faq bygger på? Kan de
tillföra något som man missat här?
S.B.
Denna texts övergripande mål är att inkorporera det
som kan tyckas vara mest relevant från övriga
texter i den mån det låter sig göras och är möjligt.
På ett generellt plan kommer en läsning av
originaltexterna måhända kännas en smula repetitiv
om man tagit del av hela denna texten dessförinnan,
förutsatt att denna textens mål nu verkligen
uppnåtts.
Trots detta kan det finnas mer än en god
anledning till att läsa igenom originalverken
eftersom strukturen i dem troligtvis är en annan,
och där finns frågor i dem som av ett eller annat
skäl inte står med här eller som här ägnats en annan
prioritet. Några av dessa opublicerade frågor ligger
dig kanske varmt om hjärtat.
Genom att läsa originalverken kan man
dessutom försäkra sig om att det som författarna
tillskrivs här verkligen stämmer med vad de sagt.
Man kan också bilda sig en ny eller annorlunda
uppfattning om en specifik författare då man läser
honom eller henne i sitt ursprungliga sammanhang.
148. Var kan jag bidra genom att kritisera,
komma med frågor, svar eller egna
idéer?
Besök och registrera dig gärna på vårt forum som
finns på www.subcodes.com/forum
All kritik välkomnas. Innan du ställer dina frågor
bör du undersöka så att de inte redan finns
besvarade i faq:en eller på forumet. Använd gärna
den inbyggda sökfunktionen för att ta reda på om så
är fallet.
S.B.
S.B.
146. Var kan jag få tag på den senaste
versionen? När uppdateras den?
Den senaste versionen av faq:en finns alltid att
laddas hem från www.subcodes.com/arkiv/faq.pdf
Eventuellt så har andra hemsidor den också online.
Faq:en uppdateras närhelst det finns goda skäl
till det. I regel innebär det att det sker då mycket
relevant kritik har tillkommit, då nya intressanta
80
•
Visste du att…
I detta avsnitt finns det en siffror och småfyndigheter från diverse ämnen som alla på något sätt
relaterar till djurrätt. Känner du till något som kan
tänkas vara med här? Låt oss veta! Allt är
intressant, litet som stort.
Päls
•
Djur av samma art som dör för att en päls ska
göras: 65 minkar, 130-200 chinchillor, 10-12
grävlingar, 20-30 huskatter, 16-20 bävrar,30-45
får, 10-24 rävar, 100-400 ekorrar, 10-16 uttrar,
60-70 skunkar, 20-30 tvättbjörnar, 3-5 vargar,
120-160 hamstrar, 8 sälar.
•
1993 pälsfarmades det 19,5 miljoner minkar i
världen. 57 Idag producerar Europa cirka 25
miljoner minkskinn, och Amerika ungefär lika
många.. Världsproduktionen är alltså över 50
miljoner minkskinn. Av detta producerar
Danmark över 13 miljoner skinn och Sverige
cirka 1,3 miljoner.58
•
Tigrar dödas bl.a. genom att man kör upp en
het järnstång i anus, för att på så sätt inte skada
deras päls som man avser sälja.59
Resurser
•
•
•
Vi skulle kunna mätta en världsbefolkning som
är sex gånger större om alla åt vegetariskt.49
FN-organet Food and Agriculture Organization
(FAO) uppger enligt FDR följande information
för hur många som år 2003 dog runt om i
världen i syfte att bli mat:
45,9 miljarder kycklingar (dessa utgör 93% av
det totala antalet djur som dödas), 2,3 miljarder
ankor, 1,2 miljarder grisar, 857 miljoner
kaniner, 691 miljoner kalkoner, 533 miljoner
gäss, 515 miljoner får, 345 miljoner getter, 292
miljoner kor och kalvar, 65 miljoner gnagare,
63 miljoner duvor (och andra fåglar), 23
miljoner bufflar, 4 miljoner hästar, 3 miljoner
åsnor, 2 miljoner kameler.
Hälften av de djur som dödas för att bli mat
dödas i bara fem länder. Notera att det i
siffrorna ej redogörs för vattendjur. 50
Underhållning
Om man i västvärlden halverade sin
köttkonsumtion hade man kunnat mätta de
svältande.51
•
Vart tredje dag ökar världsbefolkningen med
ungefär en miljon invånare. 52
•
Ungefär 14,6 miljoner hektar mark (en yta
större än Storbritannien och Frankrike) i uländerna används till att enbart producera mat
till europeisk boskap.53
•
I dokusåpor misshandlas djur emellanåt. Tvserien "Farmen" bröt mot djurskyddslagen vid
ett flertal gånger under år 2001. Det fastslogs
av länsstyrelsen i Kalmar, i ett yttrande till
polisen i Västervik.60
•
Inför OS i Grekland 2004 massförgiftade man
herrelösa hundar och katter, och inför OS i
Kina 2008 har man börjat klubba ihjäl hundar
med järnrör.61
Jakt
•
Djurplågeri
•
Under 1990-talet dömdes totalt 358 personer
för djurplågeri. Hela 84 procent av de fällande
domarna gällde män. Endast 9 procent fick
fängelse. Majoriteten dömdes till böter och 20
procent villkorliga domar.54
Plocka bär kan vara farligt: 2002 sköts en
litauisk bärplockare ihjäl här i Sverige.
Jaktledaren dömdes till villkorlig dom och
3600 kr i böter. Han trodde att det var en älg
han sköt på.62
Naturen
•
Var fjärde däggdjursart i världen hotas av
utrotning, liksom en tredjedel av världens
groddjur, nästan hälften av sköldpaddorna och
var åttonde fågelart.
•
Världens biologiska mångfald utarmas i
snabbare takt än någonsin tidigare. Takten är
flera hundra, kanske till och med tusen, gånger
Experiment
•
1991 mördades 200 miljoner djur, utan
bedövningsmedel och i experimentsyfte.56
I amerikanska labb så dör det varje dag tre djur
i sekunden. För Storbritannien är motsvarande
siffra ett djur vart sjätte sekund.55
81
högre än den naturligt betingade utslagningen
av arter skulle ha varit, utan människans
ingripande.63
Vego
•
I USA fanns det år 2000 cirka 4,8 miljoner
vegetarianer. De utgör 2,5% av den vuxna
befolkningen. 8 av 10 amerikanska restauranger serverar vegetariskt. 64
•
Veganer har fått en egen radiokod i polisnätet.
Beteckningen på de som förespråkar en utökad
humanism och motsätter sig onödigt lidande är
på polisspråk bl.a. ”R209”. 65
•
Köttätare har i snitt ett kolesterolvärde som är
20% högre än vegetarianers.66
Diverse
•
En fri ko lever upp till 20 år, medan den inom
djurindustrin i snitt lever 7 år.
•
2003 dog en massa djur när Australien
exporterade dem, närmare bestämt så kom
aldrig 45 460 får, 780 nötkreatur och 400 getter
i hamn levande.67
82
Noter
15
1
16
Muslims against cruelty to Animals, 2004-11-15
http://www.themodernreligion.com/an_main.htm
Muslims against cruelty to Animals, 2004-11-15
http://www.themodernreligion.com/misc/an/an2.ht
m
Detta är en nyare version än den som översattes
till svenska, variationer kan därför förekomma.
2
Den bild som ges av omsorgsetiken är långt ifrån
alltäckande p.g.a. utrymmesskäl och det faktum att
omsorgsetiken inte är helt enhetlig eller en
omfattande etisk skola jämfört med de klassiska.
Fördjupa dig gärna mer i ämnet.
Det sätt James Rachels förfäktar den på finns i
The Elements of Moral Philosophy, som är en
grundläggande och väldigt lättbegriplig inkörsport
till etikens värld.
17
Muslims against cruelty to Animals, 2004-11-15
http://www.themodernreligion.com/misc/an/an1.ht
m#fur
18
Den heliga Qur’anen, översatt av Dr Qanita
Sadiqa, tryckt 1988 Islam International Publications
LTD. s.166, 9:23
19
Livsmedelsverket, www.slv.se
2004-10-26, sist sidan uppdaterades var 2002-06-11
3
Det som diskuteras är mer allmänt känt som
”Humes lag”.
4
I ett brev till S.B, oktober 2004.
5
2004-11-03, i ett svar på mitt mail till DHR.
6
Ibid.
20
Ibid. 2004-10-26, sist sidan uppdaterades var
2002-06-11
21
Ibid.
http://www.slv.se/default.asp?FrameLocation=/tem
platesSLV/SLV_Page____2862.asp
2004-10-26, sist sidan uppdaterades var 2002-05-26
7
http://www.etc.se/arkivet/textarkiv/971120/im_eap
.html 2004-10-27
22
American Dieteic Association,
http://www.eatright.org/Public/NutritionInformatio
n/index_2827.cfm 2004-10-26
8
Åsard Kris, Olsson Karin, Lundagård nr 5/2001
http://www.geocities.com/kriskrister/EAP/ldg2001.
html
23
Ibid.
http://www.eatright.org/Public/GovernmentAffairs/
17084.cfm 2004-10-26, Författat av: Ann Reed
Mangels, PhD, RD, FADA (The Vegetarian
Resource Group, Baltimore, MD); Virginia
Messina, MPH, RD (Nutrition Matters, Inc., Port
Townsend, WA); Vesanto Melina, MS, RD
(NUTRISPEAK.COM, Langley, BC, Canada).
9
Olsson Karin, Lundagård nr 5/2001
http://www.geocities.com/kriskrister/EAP/ldg2001.
html
10
2004-11-03, i ett svar på mitt mail till DHR.
24
11
Ibid.
http://www.eatright.org/Public/Other/index_adap11
97.cfm 2004-10-26, Författat av: Virginia K.
Messina, MPH, RD, and Kenneth I. Burke, PhD,
RD
Singer Peter, Severe Impairment at the Beginning
of Life: Theory and Polic, American Society for
Bioethics and Humanities, October 29, 1999,
Philadelphia. Singer bifogade skriften i mailet, men
ställde sig skeptisk till att det skulle få folk att den
skulle göra någon nytta. Skriften finns att laddas
ner för att läsas i sin helhet från:
www.subcodes.com/arkiv/DisabilityASBH.pdf
25
Ibid.
http://www.eatright.org/Public/NutritionInformatio
n/index_19639.cfm
12
Greider Göran, Metro
http://www.metro.se/site/metro/discuss/?archive_au
thor_id=2649&entry_id=17295 2004-10-27
26
Gålmark Lisa,Djurrätt - En fråga om frihet,
jämlikhet, solidaritet, 1998, Nya doxa
27
13
Textens avsikt är inte att på något sätt förringa de
som föll offer för nazisternas galenskaper. I texten
talas det inte primärt om människornas religion
utan om att det var människor som dog i ofattbara
mängder. De refereras till som judar av historiska
skäl och för att läsaren enklare ska begripa vilka
sex miljoner som faktiskt föll offer för ett
Animals and Religion, 2004-11-15
http://www.animalsuffering.com/articles/islam_veg
etarianism_fatwas.html
14
Islam bans Animal Cruelty , 2004-11-15
http://www.sparealife.org/ban.html
83
hänsynslöst och förkastligt förtryck. Judarna må ha
dött som judar, men de var först och främst
människor.
Tolkningen av att man förringar judarna som
grupp kan inte göras med tanke på att djurrättare
vill uppvärdera djuren, inte nedvärdera människan
(människan är dessutom också ett djur,
nedvärderingen av henne kan därför inte göras av
djurrättaren själv).
Då vi här jämför Hitler-morden på 6 miljoner
människor med de årliga morden av minst 50
miljarder djur inom djurindustrin görs jämförelsen i
första hand med avseende på det lidandet som alla
förmodas ha genomgått.
Även om man av något skäl skulle få för sig att
summan av 6 miljoner människors fasor och död i
t.ex. koncentrationsläger är större än 50 miljarder
andra djurs i deras koncentrationsläger har det gått
50 år sedan förintelsen ägde rum. Matematiskt
betyder det att summan djurlidandet under årens
lopp torde ha överstigit den som sex miljoner
människor fick genomlida, även om djurindustrin
inte var lika omfattande förr. Djurens koncentrationsläger står än idag kvar, effektivare än
någonsin.
Lidandet till följd a förintelsen hos nutida judar
är av ett historiskt slag även om det upplevs i nuet.
Många känner naturligtvis en stor sorg och oerhörd
saknad för att deras släktingar mördades. Detta kan
vi inte hjälpa dem med eftersom händelserna som
utgör grunden till deras sorg redan har ägt rum.
Lidandet till följd av djurindustrin, i vilken
mån det nu än må vara jämförbart med judarnas, är
däremot något som pågår i skrivandets stund. Det
kan, till skillnad från judarnas, förhindras.
Än en gång: Det påstås inte att judarna inte led
under förintelsen - de led mer än någon av oss kan
föreställa sig, och nazismens fasor är
väldokumenterade. Läser man denna faq framgår
det att djurrätten motsätter sig onödigt lidande. Det
kommer gång på gång framgå att det som judarna
utsattes för var moraliskt förkastligt.
Det som här sägs är att, trots att judarna lidit
oerhört, är tänkbart att andra kännande individer
(ickejudar och/eller icke-människor) årligen lider
minst lika mycket eller mer. Detta förringar inte
judarnas lidande, det som judarna upplevt kan
aldrig förringas eftersom det redan ägt rum och
talar för sig självt.
Jämförelsen i sig talar dessutom för judarnas
lidande, för om inte judarna led vore det ju dåligt
att använda dem som exempel på det omfattande
lidandet inom djurindustrin.
omedvetet
ska
sponsra
förtryckarna
är
överhängande: Man får göra så gott man kan, vad
man än gör så får det en positiv effekt så länge man
agerar i rätt riktning. Ibland erbjuds man inga
alternativ, valet kanske består av pest eller kolera.
Då får man välja det man tror gör minst skada, och
komma ihåg allt annat man faktiskt påverkar och
bidrar med. Man får också komma ihåg att man
föddes in i det förtryckande systemet - man har inte
valt vilka alternativ som ska erbjudas en, men
däremot så jobbar man aktivt för att framtida
generationer ska kunna få välja mellan bättre
alternativ, förhoppningsvis sådana som inte är lika
felaktiga.
29
Melin Staffan, Yelah
http://www.yelah.net/yelah/20020506/debatt020512
2004-10-27
30
Ibid.
31
Ekesbo Ingvar , SOU 2003:6, s.7 bilaga 10
32
Ibid. s.16
33
Ibid. s.195
34
Ibid. s.202
35
Ibid. s.208
36
Ibid. s.215
37
Ibid. s.234
38
Ibid. s.244f.
39
Gebresenbet Girma, SOU 2003:6, s.303f.
40
Djurskyddsmyndighetens hemsida,
http://www.djurskyddsmyndigheten.se/jahia/Jahia/p
id/32 ,2005-01-23
41
FDR:s hemsida,
http://www.djurensratt.se/dyntext/xlink.asp?id=233
2005-01-23
42
http://www.ymh.se/yttrande_sou2002_86.pdf
2005-01-23
43
http://www.codex.uu.se/oversikter/djur/djur.html
2005-01-23
44
Jägarförbundets hemsida,
http://www.jagareforbundet.se/attjaga/default.asp,
2004-10-22
28
Detta kan som bekant vara invecklat när man har
en marknadsekonomi där jättelika aktörer äger en
mängd bolag, varav vissa mer förtryckande än
andra. Det förslås inte att man ska bli
självförsörjande enbart p.g.a. risken för att man
84
45
Ibid.
http://www.jagareforbundet.se/attjaga/fordigsomint
ejagar.asp, 2004-10-22
63
46
Ibid.
64
47
Ibid.
Bojs Karin, Dagens Nyheter, 2004-11-17
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=
344210&previousRenderType=6 2004-11-17
http://www.eatright.org/Public/GovernmentAffair
s/17084.cfm
48
http://www.djurensratt.org/articles/article.asp?id=
1399 2004-11-06
49
65
http://polisradio.net/poliskoder.htm 2004-11-06
66
American Journal of Clinical Nutrition (1989 50)
67
State of World Population Report, 1990, UNFPA.
http://www.animalsaustralia.org/default2.asp?idL
1=1273&idL2=1290, 2004-11-06
50
Nilsson Peter, Förbundet Djurens Rätt,
http://www.djurensratt.se/articles/article.asp?id=13
48 2004-10-28, nyheten publicerades 2004-09-17
Strindlunds noter
51
Why You Don’t Need Meat, Peter Cos
(Thorsons, 1986)
Jag tror en fullständig litteraturlista är av ringa
värde i en skrift av det här slaget. Här nämner jag
alltså inte samtliga böcker och tidskrifter som jag
hänvisar till, utan endast de böcker i
källhänvisningen som jag inte ger fullständigt namn
och tryckår på i källförteckningen.
52
http://www.yptenc.org.uk/docs/factsheets/env_fac
ts/animal_rights.html 2004-11-06
53
Common Ground, A. Mayes, Oxfam (1985).
Här följer alltså de böcker som jag upprepade
gånger refererar till:
54
http://www.djurensratt.se/articles/article.asp?id=5
68 2004-11-06
Börresen, Bergljot Husdjuren och deras människor
(Rabén Prisma 1994)
55
The Dreaded Comparison, Marjorie Spiegel,
(Heretic Books, 1988).
Cox, Peter The New Why You Don´t Need Meat
(Bloomsbury 1994).
DeGrazia, David Taking Animals Seriously –
Mental Life and Moral Status (Cambridge
University Press 1996).
56
International Association Against Painful
Experiments on Animals.
57
http://www.animalsaustralia.org/default2.asp?idL
1=1273&idL2=1299, 2004-11-06
Finsen, Lawrence & Finsen, Susan The Animal
Rights Movement in America. From Compassion to
Respect ( Twayne Publishers 1994).
58
Gun Ljungkvist, Borås Tidning, i en insändare
mot vissa djurrättare,
http://www.borastidning.se/bt/btartikel.asp?version
=200726 2004-11-06, artikeln publicerades 200410-13
59
Forsman, Birgitta Djurförsök – Forskningsetik,
politik, epistemologi (Almqvist och Wiksell
International 1992).
60
Francione, Gary Rain without Thunder – The
Ideology of the Animal Rights Movement (Temple
University Press 1996).
61
Garner, Robert Animals, politics and morality
(Manchester University Press 1993).
62
Gålmark, Lisa (red.) Djur och människor – en
antologi i djuretik (Nya Doxa 1997).
Norma Benny in Reclaim the Earth: Women
Speak Out for Life on Earth (The Woman’s Press,
1983).
http://www.djurensratt.se/articles/article.asp?id=5
65 2004-11-06
http://www.djurensratt.org/articles/article.asp?id=
1402 2004-11-06
http://www.djurensratt.se/articles/article.asp?id=5
65 2004-11-06
Godlovitch, Roslind, Godlovitch, Stanley & Harris,
John (red.) Djur människor moral (Aldus 1976).
85
Jasper , James M. & Nelkin, Dorothy The Animal
Rights Crusade – The Growth of a Moral Protest
(The Free Press 1992).
Tidsskrifter
Between the Species. A journal of ethics.
Djurens rätt
The Animals’ Agenda
The Vegan
Veganbladet
Vegetar
Jensen, Per Husdjurens beteende (LTs förlag 1983).
Djurens beteende – och orsakerna till det (LTs
förlag 1993).
Stress i djurvärlden (LTs förlag 1996).
Linzey, Andrew & Regan, Tom Getting it Taped.
The rights of animals (Ecuvision 1987. Består av
fyra kassettband).
Lund, Vonne & Odén, Kristina Samarbeta med
djuren (Bokskogen och Naturskyddsföreningens
Förlag 1993).
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök
Pälsdjursfarmning (1996).
Pluhar, Evelyn Beyond Prejudice – The Moral
Significance of Human and Nonhuman Animals
(Duke University Press 1995).
Rachels, James Created from Animals – The Moral
Implications of Darwinsm (Oxford University Press
1990).
Regan, Tom The Case for Animal Rights
(University of California Press 1983).
Rollin, Bernard Animal Rights and Human Morality
(Prometheus Books 1981)
Sapontzis, S.F. Morals, Reason, and Animals
(Temple University Press 1987)
Schröder, Ann-Marie Köpa mat
(Utbildningsförlaget Brevskolan 1995).
Singer, Peter Djurens frigörelse, andra upplagan
(Nya Doxa 1992).
Praktisk etik, andra upplagan (Thales 1996).
Hur ska vi leva? – etik i egennyttans tid (Natur och
Kultur 1997).
Spiegel Majorie The Dreaded Comparison (Hertics
books 1988).
Thomas , Keith Människan och naturen (Ordfront
1988).
Jon Wynne-Tyson The Extended Circle – An
Anthology of Humane Thought (Cardinal 1990).
86