SWEA
Toronto Canada
Nr. 2 Årgång 30—November 2012
SWEA TORONTOS STYRELSE 2012
Post
Namn / epost
Ordförande
Marianne Mannerheim
president@sweatoronto.org
Vice ordförande
Marie Larsson
vicechair@sweatoronto.org
Skattmästare
Linda Karlgren
skattmastare@sweatoronto.org
Sekreterare
Maria Dahlman
sekreterare@sweatoronto.org
Webmaster
Ida Jansson
webmaster@sweatoronto.org
Program &
Medlemskap
Anna Tvinnereim
medlemskap@sweatoronto.org
SWEA TORONTOS INTRESSEGRUPPER
SWEA Central
Kontakt: Cia Leander
central@sweatoronto.org
SWEA Central Bokklubb
Kontakt: Barbro Biringer
barbrobiringer@sympatico.ca
SWEA Norr
Kontakt: Margaretha Ferguson
norr@sweatoronto.org
SWEA Väst Bokklubb
Kontakt: Erika Johansson
vast@sweatoronto.org
SWEA Syd
Kontakt: Lise-Lotte Abramowitz
syd@sweatoronto.org
SWEA Öst Bokklubb
Kontakt: Ulla Robinson
ostbok@sweatoronto.org
SWEA Öst
Kontakt: Ulla Robinson
ost@sweatoronto.org
Smaklökarna
Kontakt: Cia Leander
smaklokarna@gmail.com
SWEA Väst
Kontakt: Erika Johansson
vast@sweatoronto.org
SWEA Buffalo
Kontakt: Anna-Lena Green
buffalo@sweatoronto.org
Satellit Ottawa
Kontakt: Birgitta Westin
ottawa@sweatoronto.org
MEDLEMSKAP
Medlemsavgift:
$50 / år + HST; <25 år $25 + HST
Medlemskap och
adressändringar
Anna Tvinnereim & Barbro Westin
medlemskap@sweatoronto.org
SWEA KALENDER
Kalenderredaktör
t.f. Marie Larsson
redaktork@sweatoronto.org
SWEA HEMSIDA—www.swea.org/toronto
Webmaster
Ida Jansson
webmaster@sweatoronto.org
SWEABLADET
Ansvarig utgivare:
Marianne Mannerheim
Tillfällig Redaktör:
Ida Jansson
redaktorsb@sweatoronto.org
Redaktören förbehåller sig rätten att redigera
inkommet material. Observera att redaktören inte
tar ansvar för presenterade fakta.
Annnonsansvarig:
Barbro Westin
Layout:
Mia Holmgren
Prenumeration:
$30 / år
Utgivnings och
materialdag 2013:
Utgivningsdag
Nr 1—april
Nr 2—november
SWEA Toronto
SWEA International
Styrelse
Namn / e-mail
Internationell ordförande
Margaret Sikkens Ahlquist
president@swea.org
Internationell vice ordförande
Ann-Marie Gustafson
vicepresident@swea.org
SWEA’s Grundare
Chairman Emeritus
Agneta Nilsson
founder@swea.org
Västra Amerikas—VAME
Annette Åsberg
vame@swea.org
Mellersta Amerikas—MAME
Barbro Westin
mame@swea.org
Östra Amerikas—OAME
Margaretha Talerman
oame@swea.org
Västra Europa, Mellanöstern
och Afrika—VEMA
t.f. Kersti Winblad von Walter
vema@swea.org
Mellersta Europa, Mellanöstern
och Afrika—MEMA
Ann Winstanley
mema@swea.org
Östra Europa, Mellanöstern
och Afrika—OEMA
Ingrid Westin
oema@swea.org
Reg. Ordf. Asien
Marita Löfdahl
asien@swea.org
ANNONSPRISER
Materialdag
1 februari
30 september
Materialet skall vara redaktören tillhanda på materialdagen
(eller tidigare).
HEMSIDOR
SWEA INTERNATIONAL, INC.
1/1 sida
färg
$250
1/2 sida
färg
$120
1/4 sida
färg
$75
Visitkort
färg
$35
Paketpris erbjudande finns vid annonsering i andra medier.
www.swea.org/toronto
www.swea.org
INNEHÅLL
Orföranden har ordet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2
SWEA Tipsar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2
Medlemskapet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3
Bästa artikel i SWEA Bladet . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Östergötland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Västergötland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6
Ångermanland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Ishotellet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
Grattis SWEA Toronto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Ett annorlunda Toronto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
TorRo30 & Regionmöte . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14
Tulipmania i Ottawa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
New York Resa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
SWEA Stipendiat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
SWEA Central “Stick & Drick” . . . . . . . . . . . . . 19
Magnesium och recept . . . . . . . . . . . . . . . . . . .20
SWEA Toronto Hälsa och fitness . . . . . . . . . . . . . . . . . .21
Halvmaraton . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .23
Jag tror på SWEA Toronto—Gör Du? . . . . . . . . . . . . . . .25
Julmarknaden 2012 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .26
Organisationsschema . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .28
4
6
TÄNK PÅ ATT GYNNA VÅRA
ANNONSÖRER
Advokat Barbro E. Stålbecker-Poutney
. . . . .27
Air Canada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . baksidan
Beaches Bakeshop and Café . . . . . . . . . . . . . 27
--BLU Ristorante and Lounge . . . . . . . . . . . . .22
Bed & Breakfast—Collingwood . . . . . . . . . . .27
Collacutt Travel—Milka Cook . . . . . . . . . . . . .27
Fastighetsmäklare—Marie Agay . . . . . . . . . . .22
Financial Planner—Mary D’Aversa . . . . . . . . . . .27
Grennaskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .24
Mannermex International . . . . . . . . . . . . . . . 18
Massage Therapist—Shirley Cameron . . . . . . .22
Optiker Olsson Optical . . . . . . . . . . . . . . . . .16
SVT World . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .25
Tandläkare Elias `Lou` Tsilkas . . . . . . . . . . . .24
Tandläkare Susanne Niwong . . . . . . . . . . . . .22
The Westin Harbour Castle Toronto . . . . . . . .12
TORON Investment Management . . . . . . . . . . .5
Wild Wing . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .27
Yorkville Design Centre . . . . . . . . . . . sista sidan
Hej Sweor!
Tänk att vi redan är inne i november!
Julmarknaden närmar sig med stormsteg och
även den “riktiga julen” med massvis av packning
och flygresor över Atlanten. I år firar jag med
hela familjen uppe i Norrland. Längtar redan nu
efter att åka upp till Älvsbyn med renar
springandes framför bilen och farmors köttbullar gjorda på älgfärs! Två saker som följer
med i väskorna hem: SWEAs kokbok samt det
här numret av SWEA-Bladet. Det har nämligen
visat sig att min pappa finner vår tidning
väldigt underhållande, så stort tack till alla er som skickat in bidrag!
Så, vad bjuder vi pappa på den här gången? Först av allt, det här är ju
vårt landskapsnummer, så vi får stifta närmare bekantskap med både
Ångermanland, Östergötland och Västergötland. I artikeln om Östergötland
beskrivs det vackra landskapet i detalj, med oändliga rapsfält och glittret
från Bråviken, och i artikeln från grannlandskapet får vi veta mer om hur
livet levdes förr. Vidare får vi besöka ishotellet i Jukkasjärvi som åtminstone
gjorde mig sugen på att åka dit för att dricka en iskall drink i deras isbar!
Något som jag tror kommer att intressera pappa extra mycket är Louise
Lettström-Hannants artikel om magnesium. Pappa är ju läkare och arbetar
intensivt på att förbättra sin egen hälsa, så jag är övertygad om att
Louises receptförslag kommer att bli en verklig fullträff! Jag har faktiskt
lagat hennes grönkåls- och quinoa-sallad i samband med arbetet för kokboken och den är jättegod! Jag serverade den tillsammans med en bit
ugnsbakad lax och det blev en helt fantastisk middag! Prova i mellandagarna när byxorna spänner lite extra!
Sen får pappa också höra mig ryta till. Jag står nämligen bakom vår allra
första insändare här i SWEA-Bladet. Den berör ett ämne som har diskuterats
många gånger förr - hur svårt det är att hålla igång en sån stor organisation
som SWEA Toronto med bara en handfull individer som gör allt jobb. Vi
tjatar ju om det här hela tiden, så mitt förslag är att DU går med i
styrelsen för 2013 så att vi kan ägna nästa år att tänka på vårt nya fitnessinitiativ, inte paniskt försöka komma på vem som ska hålla i kalendern
(tack Marie för att du räddar oss under de kommande månaderna!) eller
någon av de andra vakanta posterna. Vi ses på julmarknaden!
Ida Jansson
Tillfällig redaktör för SWEA-Bladet
8
10
13
14
21
23
ORDFÖRANDEN HAR ORDET
Marianne Mannerheim president@sweatoronto.org
Marianne Mannerheim
Avdelningsordförande
SWEA Toronto
International
Kära Sweor,
Höstrusket börjar göra sig gällande hos oss, det är ett
som är säkert. Nu har det regnat, varit grått och molnigt över en vecka. Våra tankar och hjärtan går ut till
alla Sweor och New York bor som har upplevt en av
det värsta stormarna genom tiderna. ``Megastormen``
Sandys förödelse av denna härliga metropol är helt
enkelt otrolig. En skadegörelse av oerhörda mått. Om
det finns något som vi i SWEA Toronto kan göra för
våra Swea-systrar, så låt oss veta.
Vi närmar oss firandet av vårt andra 30 års jubileum
efter ToRo30 i år. Vår 30 åriga julmarknad på
Harbourfront går av stapeln den 24-25 november,
2012. Julmarknaden är vår största fundraiser.
Förberedelserna har redan pågått sedan ett par
månader tillbaka. Många nya och festliga idéer har
kommit up. Tack alla ni Sweor och volontärer som
stödjer, engagerar och är så positiva till att göra vår
organisation så livlig och levande! Julmarknaden
kommer att bli en oerhörd succé!
Höstens SWEA Blad har temat ``Landskap``. Vi har fått
in många trevliga artiklar där ni kan läsa om olika
delar av vårt land. Det har varit riktigt roligt och
lärorikt att gå igenom alla artiklarna. Vi har verkligen
många bra skribenter ibland oss!
Vi har nu 189 medlemmar plus 4 portomedlemmar. Vi
är nästan uppe i 200 som var vårt mål! Tack för att ni
gör ett så bra jobb att värva svensktalande kvinnor.
Detta SWEA år är på väg mot sitt slut. SWEA Toronto
behöver nya kandidater till styrelsen till nästa år
2013. Jag hoppas att det finns mycket intresse bland
er alla. För er som är intresserade, kontakta någon i
valberedningen Birgitta Sigfridsson-Harquail, Anna
Tvinnereim eller Ylva Dahl-Dimitrieff. En styrelsepost
är intressant och kul och behöver inte alls vara särskilt
betungande.
Kokboken som iordningställs av Ida Jansson är i det
närmaste färdig. Ni kommer att bli helt förtjusta i den.
Ida har gjort ett fantastiskt jobb. Ett stort tack går
också till alla er Sweor som har lånat ut svenskt
porslin för bilderna. Kokboken som heter ``Kokbok—A
Swedish Food Journey``, kommer att säljas på årets
julmarknad.
Vi ses på julmarknaden!
Marianne Mannerheim
SWEA Tipsar
Julen närmar sig och därmed stressen över att hitta alla de där julklapparna som måste
köpas in. Ett tips är att åka ut till Vaughan Mills. Ett gigantiskt shopping center som har allt
från en friluftsaffär som är så stor att det hänger flygplan i taket till outlet affärer där man
kan göra helt otroliga fynd! Vaughan Mills hittar du på 1 Bass Pro Mills Drive, Vaughan, ON.
Ytterligare ett tips, försök shoppa på en vardagskväll då kommersen på helgerna ofta är
väldigt intensiv. Har du ett bra Toronto-tips? Maila till redaktorsb@sweatoronto.org!
2
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
MEDLEMSSKAPET
- Anna Tvinnereim & Barbro Westin
Minne av Ingrid Taylor
Född 23 april 1924 och
gick bort 8 maj 2012
Ingrid Taylor växte upp i Östersund,
Jämtland och studerade sen på
Konstfack i Stockholm. Ingrid kom
till Toronto 1950 med man och son.
Hon födde ytterligare tre söner och
under deras uppväxttid, startade hon
en hemindustri av textilprodukter som
växte under åren.
Många sammanknippar Ingrid med
de röda dukarna på borden på
Julmarknaden. Ingrid införskaffade
det röda tyget när hon arbetade på
Lizanne och klippte till dem i rätt
längder till borden. Alla var väl
märkta med längd på duken så att
det skulle bli lätt att ta fram varje år.
Ingrid lärde ut hur man hänger en
duk på bordet så att det ser snyggt
ut. Den tekniken används fortfarande.
På senare tid hjälpte Ingrid till att
sälja de trearmade ljusen på julmarknaden.
På bilden syns Ingrid i sin folkdräkt.
Födelseannons—
Chloé Alice Lions
Den 28e maj blev Linnea
Ericson och Vincent Lions
föräldrar till en liten flicka
på 53 cm och 3238 gram.
Chloé föddes hemma med
hjälp av två barnmorskor
och hennes föräldrar är så
glada att det finns möjlighet
till hemförlossning här i
Toronto. Chloé är nu 4
månader och växer så det
knakar. Bilden är tagen i
somras när hon var 2
månader gammal och fick
uppleva cottage life i
underbara Muskoka.
BÄSTA ARTIKEL I SWEA BLADET
Favoritartikel från förra SWEA
Bladet Vi skickar ett stort grattis till
Rebecka Högdahl som i förra numret
guidade oss genom dejtingens
snårskog.
En artikel som både fick oss att dra på smilbanden och nicka eftertänksamt. Nu väntar vi
alla med spänning på uppföljningen som
utlovats. Tills dess får du njuta av en fika för
två hos Anna på Beaches Bakeshop—varför inte
förlägga nästa dejt dit?
Grattis Rebecka!
SWEA Torontos Styrelse genom Maria
SWEA Bladet Toronto Nr 2— 2012 3
Östergötland
Motala Ström—Rådhustornet
Östergötland—Länet med den fula
dialekten. Östergötland—där de
tråkiga industri städerna
Norrköping och den något mindre
tråkiga Linköping är de största.
Östergötland—med de tunga
utdragna Ä-na och Ö-na. Där folk
pratar som de låter lite allmänt
lätt enkla och intelligensbefriade.
Så får man ofta höra andra icke Östgötar
beskriva vårt län. Visst, de har kanske rätt,
visst låter det "bondigt" och kanske t.o.m.
töntigt när vi pratar. Visst, det går inte att
jämföra våra städer med Stockholm,
Göteborg eller Malmö, men OJ så fel de
har när de beskriver det som tråkigt!
Östergötland är ett fantastiskt vackert
landskap med mängder av fält och åkrar
mellan stora djupa granskogar. På somrarna
när man är ute och kör bil på de slingrande småvägarna, ser man kanariegula
rapsfält så långt ögat når. Lupiner, hundkex, prästkragar, gullvivor och blåklockor
växer vilt utmed vägrenen. Bråviken
smyger sig långt in i Östergötland och
därmed har vi en helt otrolig lekplats för
alla sommarsugna, badälskande människor.
I skärgården kan man inte bara segla (som
min familj gjorde) utan även med den minsta
lilla eka lätt ro ut till kobbar och skär.
Öarna ligger så tätt och det fullkomligt
vimlar av dom!
Jag minns alla sköna sommardagar vid
Moon där vi badade, rodde ut med ekan
och flöt omkring på en blå-röd luftmadrass. En gång när min pappa tog med
mig ut för att fiska abborre fick en av de
gamla gubbarna upp en ål! Jisses, som vi
skrek när den slingrade sig över bergsklipporna och försökte smita ner i vattnet igen.
I Östergötland finns otroligt många små
sjöar. Vi badade i fem stycken, alla med
närhet till stan. En del cyklade vi till och
andra körde vi till. Det tog högst 10 minuter.
Norrköping är staden som jag växte upp i.
En ganska vanlig stad med svenska mått
sett. Ingen stad som skryter med att vara
varken speciell eller märkvärdig. Ingen
stad dit folk reser för att uppleva någonting.
Det är synd, för om de gjorde det skulle de
upptäcka att det faktiskt är en mycket
vacker stad. Gamla fina putsfasader på de
anrika husen med Motala ström som
ringlar sig igenom staden. Bråviken tar sig
ända in till hamnen och därefter tar Motala
ström vid. Det finns gångvägar på båda
sidorna där man kan vandra runt och njuta
av inte bara den virvlande strömmen och
de vackra husen utan även många vackra
blommor och planteringar. Blommor och
planteringar är något av Norrköpings specialitet. Där finns bl.a. den fina kaktus
planteringen. Intill Folkparken ligger en
glasskiosk där man kan njuta av den allra
godaste grädd-mjuk-glass som finns. Vill
man ha citykänsla är det bara att man går
upp till Drottninggatan. Det är numera en
4 SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
gågata där endast spårvagnarna får köra.
Butikerna och de stora affärskedjorna
trängs med varann och tävlar om kunderna
med fint skyltade fönster. Sveriges absolut
godaste tårtor och andra bakverk hittar
man på Lindahls Konditori som funnits så
länge man minns.
Tjugo minuter från Norrköping ligger
Söderköping. Där flyter Göta Kanal fram.
Med det stora Ramunder berget på ena
sidan och kanalen i mitten blir Söderköping
en riktig liten pärla till stad. Små trånga
kullerstensgator med 100-åriga hus. Vid
slussen finns ett glasscafé där folk äter
glass och tittar på när nervösa och svettiga
sommarseglare ifrån hela landet febrilt
försöker slussa och se ut som om de visste
vad det gjorde. Jag har många roliga minnen
därifrån.
I Vadstena ligger Heliga Birgittas kloster.
Det känns verkligen som att kliva tillbaka
flera hundra år när man befinner sig där.
En charmig, mysig och idyllisk liten stad.
Lägger man en hand på den metertjocka
klostermuren och är alldeles tyst kan man
nästan höra viskande röster ifrån nunnorna
som en gång i tiden levde där.
Detta var bara ett ytterst litet smakprov på
ställen som Östergötland har att bjuda på.
Nu när Prinsessan Estelle har blivit
Hertiginna av Östergötland, kommer
kanske fler turister att hitta hit. Alla är
välkomna så länge de inte retar sig på vår
dialekt! —Carin Porporo
Norrköping—ett helt vanligt hus i Jugenstil
Norrköpings äldsta hus
Det gamla industrihusen vid Bergbroni Motala Ström
Söderköping—Göta Kanal
Västergötland
Den bördiga Västgötaslätten har varit mycket
betydande i Sveriges historia. Den rika jorden har
bidragit mycket till Sveriges välstånd och kultur.
Jag tänker här reflektera på vad denna landskapsbygd har betytt för mig och hur den har förändrats
under min tid.
Min far Karl Carlsson föddes 1912, äldsta sonen till gods-ägaren
Oscar Carlsson på godegården Djupedal utanför Stora Leverne.
Mitt på Västgötaslätten alltså. Två år senare fick han en bror och i
samband med det fick han flytta in till sina två ogifta fastrar Mina
och Selma, som bodde i ”lilla huset” på gården. Mamma hade för
mycket att ta hand om som husmor på gården och nybliven
mamma. Det blev två syskon till men min far fortsatte att vara sina
fastrars ögonsten och blev kvar i lilla huset. När han skulle börja
fjärde klass tyckte Mina och Selma att Kalle skulle få högre
utbildning än folkskolan och därför skaffade de sig en lägenhet i
Lidköping och såg till att min far fick fortsätta i bättre skola där.
Under helger tog de tåget hem till gården och laddade upp med
proviant, ägg, mjölk, smör, ost etc. för kommande veckor. Hans
tre syskon fick bara gå ut folkskolan och stannade kvar på gården.
Min far var duktig i skolan och fortsatte sin utbildning i Allmänna
Läroverket i Skara. Pappa var vad man kallade en Skaradjäkne
(flickor fick först börja att gå där 1927). Efter studentexamen
blev han antagen vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i
6
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
Stockholm. Under sina år där mötte han min mamma som
genomgick apotekareutbildning vid Stockholms Universitet.
Jag är mittenbarnet med en 3 år äldre bror och en 4 år yngre syster.
Vi växte upp i Danderyd. Pappa jobbade inne i stan. När vi var
små minns jag att även mamma jobbade och vi hade aupairflickor
från Österrike som bodde ett eller två år i taget och tog hand om
oss. Men somrarna tillbringade vi i Västergötland på gården
Djupedal. Dessa somrar var underbara och även efter det att
mamma slutat sin heltidstjänst fortsatte vi att tillbringa somrarna
på landet då det var lättare för mamma att få vikariat under den
tiden och vår faster tog hand om oss syskon.
Gården sköttes av pappas två bröder och en dräng som hette
Lagfort. Han hade varit på gården så länge som någon mindes.
Min faster Berta var enda kvinnan kvar på gården och hon tog
hand om alla hushållsbestyr. Jag minns henne som väldigt varm
och generös. ”Minst lika mjuk som mamma.”
Under dessa tidiga barndomssomrar var jordbruklivet fullt av
aktiviteter. Det fanns kor och grisar, många höns för ägg och tupp
till söndagsmiddagar. Kvar fanns även två arbetshästar fram till
mitten på 50-talet. Men även traktor.
Hästarna blev kvar av sentimentala skäl och användes sällan som
arbets-djur annat än vid höskörden. Hö var en stor del av odlingen
på markerna. Det skulle räcka under den långa vintern till alla
djur. När höet skördades så samlades det först i hässjor som
sedan alltid en vacker dag forslades in till ladan. Att åka hölass
efter häst och hoppa i hö—finns det något roligare? Det tyckte jag
i alla fall då. Och
kanske har jag haft
mer nytta av dessa
otaliga dagar på
höloftet då det nu
visar sig hjälpa i förebyggandet av allergier.
Allt på landet var så
naturnära. Grönsaker
och frukter skördades
och inlades. Frysboxen
kom senare in i
bilden. Innan dess
konserverades allt.
Kött saltades och
hängdes, ibland rökte
man det också.
Mjölken från korna
förvarades i kylrum
och hämtades regelbundet. Mjölken för
gårdens eget bruk
sänktes ner i stor hink
i brunnen och fick
sitta där några dagar.
Sen skummades grädden
av som samlat sig
överst. Min faster var
flink som bara den
och gjorde allt. Min
näsa och mina ögon hängde med och
ibland fick jag även hjälpa till med något.
Oh, lycka! Även om det var trivialt njöt jag
över att få delta. Att plocka ägg när
många fortfarande var varma eller fylla på
hönsmat i trålarna.
Varje sommar längtade jag till att smultronen
skulle mogna. Det blev min specialitet att
kunna känna så många smultron-ställen
som möjligt. I början blev det timotej
strån med uppradade smultron. Senare i
säsongen halvliter mått och t.o.m. 1-liter
korgar fulla. Bigarråer och körsbär, ut i
skogen och plocka blåbär tills Lars
kissade på bären. Det vill säga efter hans
namnsdag den 10 augusti börjar bären bli
för gamla. Då kommer lingonen till
krösamos istället. Plommon, päron och
äpplen också förstås men ofta måste vi nu
åka tillbaks till Stockholm.
Ja, jag växte upp med somrar i
Västergötland men blev van vid vad en
storstad kan erbjuda och ser mig som
Stockholmsflicka. Att jag skulle få utbilda
mig var självklart. Jag blev läkare och reste
nyfiken gärna utomlands. Mötte så min
amerikanska man och emigrerade. Att jag
sen bott på fyra olika kontinenter och i
många olika länder är en annan sak. Jag
blev SWEA när möjligheten därtill kom
under tidigt 90 tal i Seoul, Korea.
Så vad har ändrat sig sen min barndom
bränsle planeringarna
av salix, en sorts
videbuske, är för mig
främmande.
och uppväxttid? Västgötaslätten är ju fortfarande platt som en pannkaka. Jo, mycket
har förändrat sig och detta blev jag verkligen
Mycket på gården är
förfallet. På tavlan
av Djupedal målad
1911 (hundra år
sedan!) kan man se
hur imponerande den
en gång varit. Mycket
är nu överväxt,
syrenhäcken nästan
magnifik i sin
dominans, och
härligt doftande.
Flera av uthusen är
rivna. Dammen är
nästan hopväxt men
gamla magasineringshuset är fortfarande
i gott skick. Inga
djur har funnits här
på gården de sista
40 åren. Den gamla
ko, stall och
höladan av trä är
helt riven p.g.a. eldfaran. Inget finns
kvar som påminner
om den. Dynghögarna är nu prydda med
många vilda blommor. Äldre redskap är rostiga
och endast minnande om svunna tider.
Inga smultronställen finns kvar och
lärkan slår inte ofta sin drill längre.
Varför? Jo först var det täckdikningen
som infördes under 50 talet och alla
diken som var perfekta för smultronplantorna i kanten är borta. Sen kom
nya gödsel-medel och dessa inte bara
gödde säden utan även förstörde
”ogräs”. Tyvärr utrotades härigenom
många vilda blommor och även smultronen
som ”ogräs”. Så att floran helt förändrades. Insekter i sin tur påverkades
av detta och fågellivet. Många fåglar
har nästan helt försvunnit. När jag
reflekterar på skillnaden, hur det var
när min pappa växte upp, hur det var
när jag växte upp och hur det är nu så är
det otroligt vad mycket som är helt
annorlunda.
Varje sommar längtade jag
till att smultronen skulle
mogna. Det blev min
specialitet att kunna känna
så många smultron-ställen
som möjligt.
medveten om när jag de sista åren varit
tillbaka flera gånger för att tillsammans
med mina syskon och två kusiner dela upp
och rensa gårdens innehåll efter det vår
farbror gått bort, fortfarande ungkarl vid
96 års ålder.
Nu finns inga hässjor längre utan bara vita
korvar efterlämnade av moderna maskiner
eller kanske uppradade vid fältkanten.
Överallt ses höga vindkvarnar som surrar
konstant. Vyn över landskapet visar långt
flera vindkvarnar än kyrkspiror! Åkerfälten
är större och homogenare. Rapsen blommar i
juni lika praktfullt som förr men de nya
Som utlandssvenska är det ofta svårt att
känna sig helt hemma när man är tillbaks i
Sverige. Nya byggnader, nya vägar gör att
det ser annorlunda ut. Men vad jag berättat
om här, hur landskapet i Västergötland har
ändrat sig är samma för mina syskon som
bott kvar i Sverige. Det är inte bara jag
som ändrat mig utan Sverige också.
—Ulla Dagert
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 7
Ångermanland
Solnedgång
Ångermanland, Sveriges vackraste
landskap! Det ligger söder om
Lappland och polarcirkeln ute
vid kusten till Bottenviken. Jag
växte upp i en liten by, Banafjäl,
strax norr om Örnsköldsvik med
86 invånare. Min far var folkskollärare i en B-skola och skolan låg
alldeles bredvid vårt hus. Nära
och bra till skolan!
Jag googlade Höga Kusten för att få med
det senaste och hittade följande: ”Upplev
Ångermanland på ditt egna sätt, perfekt för
företagets årliga konferens, svensexan eller
den stora födelsedagen. Ni skräddarsyr er
upplevelse utöver vad ni vill göra och sen
tar Westin Adventure över resten så att ni
får ut så mycket som möjligt av er vistelse.
Njut till fullo av älven på en bastuflotte
som erbjuder er allt från att bada i det
vedeldade vildmarksbadet, basta och dricka gott, till att äta en trerätters god middag. Åk ut på en bäversafari där ni en lugn
8
sommarkväll flyter nedför älven spanandes
in mot strandkanten för att sedan försiktigt
paddla närmare så vi kan ta oss i land och
se Ångermanlands landskapsdjur i sitt egna
hem.”
Bäversafari har jag inte hört talas om men
det verkar spännande. Jag skulle gärna
säga att vi äger Westin Adventure, men det
gör vi inte.
En resa genom Höga Kusten är en av
Sveriges största turistattraktioner. Genom
slingrande vägar ser man skogar, berg, dalgångar och den branta kusten ner mot
havet. Förutom en fantastisk utsikt finns
ett rikt växt och djurliv, spännande geologiska fenomen, och sevärda kultur- och
fornminnen med hällristningar.
Skuleberget, som ligger längs E4 mellan
Härnösand och Örnsköldsvik, är en del av
Höga Kusten. I berget finns en grotta där
det sägs att rövare hade sitt tillhåll förr i
världen. Kerstin Ekman har skrivit en bok
om dessa rövare. Väl värd läsning!
Ulvön ligger i Örnsköldsviks skärgård och är
kanske mest känd för surströmming, som
tillverkats på ön i över hundra år. Om man
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
bortser från lukten har sur-strömming en
intressant smak, men är inte riktigt min
favorit. Jag minns när man hade
’Surströmmingsnatta’ mitt i stan, i en stor
park. Det var en tävling om vem som kunde
äta mest sur
strömming och lockade tusentals åskådare.
Kända artister som t.ex. Björn Skifs uppträdde vi ett tillfälle och han minns att folk
åt och kräktes och att det luktade pyton, och
det gör det ju.
Pappersmasseindustrierna gör numera nästan uteslutande fina kemikalier, men vem
minns inte lukten från dessa fabriker! Bra
ursäkt när man släppte en, ni vet vad….
Örnsköldsvik är en stor hockeystad som
genererar NHL hockeyspelare som Anders
Hedberg under slutet av 70-talet och början
på 80-talet. Markus Näslund, tvillingarna
Daniel och Henrik Sedin och Peter, Foppa,
Forsberg, på senare tid. Ungdomshockeyprogrammet är starkt, där ungdomar skriver
kontrakt med organisationen om att vara
lagspelare, inte röka, inte dricka och vara
en positiv influens på laget och bra förebild för andra kompisar. Min svägerskas
båda barnbarn är med i programmet. De är
båda gulliga pojkar med otrolig ledarskaps-
Titta Finland!
förmåga för sin ålder, mycket tack
vare hockeyn.
Fjällräven och deras välkända
frilufts-kläder och ryggsäckar icke att
förglömma. Ryggsäcken Kånken
finns till och med att köpa i
Toronto. Ett besök på Fjällrävens
fabrikslager strax utanför Örnsköldsvik är ett
måste och sist
köpte jag den
klassiska
Fjällräven jackan.
Den är härligt
vindtät.
det börjar inte mörkna förrän vid
midnatt. Solnedgången (se bild) är
alltid vacker, eller hur?
Längs skogsvägen till stugan kunde
man i år se travar av fällda träd.
Skogsröjning är stor i Sverige och
vid röjning lägger man grunden för
hur skogen ska se ut i framtiden.
Sommarblommorna
längs vägrenen gör
en alltid glad. Ett
år hittade vi faktiskt kantareller
längs vägen.
Ovanligt kantarellställe, men deras
gula färg lyste oss
rakt i ansiktet och
bara bad att få bli
plockade.
Smörstekta kantareller är väl
En resa genom
Höga Kusten är en av
Sveriges största
turistattraktioner
Mitt eget
smultronställe,
Långroudden,
ligger utanför
Örnsköldsvik
och vid kusten nära Skeppsmalen
och Skagsudde, som är kända för
sin fyr och väderobservationer
längs Bottenviken. Vår stuga ligger
ute vid kusten och om jorden inte
var rund, kunde man se Finland på
andra sidan, fast långt borta.
Dagarna på sommaren är långa och
underbart.
—Barbro Westin
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 9
Ishotellet
Vem överger Florida i februari
för att ta sig över Atlanten och
hela vägen upp till ishotellet,
200 km norr om polcirkeln? Jo,
en SWEA med ett barnbarn i
Holland, som skulle fylla 2 och som
ville kombinera ett besök där med
ett löfte till en väninna att följa
med henne till ishotellet under
den kallaste månaden där uppe.
Sagt och gjort—färden gick från Holland
via tåg upp till Kiruna, en drygt 3.000 km
lång resa. Därifrån buss ytterligare 17 km
till Jukkasjärvi, en tur som bjöd på otroliga
snömassor längs vägarna, ett bländande
solsken och snötäckta vidder, helt orörda
av djur och snöskotrar.
Visserligen hade jag sett foton på nätet,
tittat i kataloger och hört min väninna,
som skulle dit upp för 8 (ja, åttonde) gången,
berätta, men ingenting kunde ha förberett
mig för det som väntade: Var det ljuset,
den klara luften eller helt enkelt spänningen
inför allt detta som jag trodde mig veta så
mycket om? Det var nog allt detta och litet till.
Vi möttes redan vi incheckningen av goda
nyheter: Vi hade blivit uppgraderad till en
svit, nämligen 'Kraken's lair'. Kraken är ett
mytiskt sjöodjur, som ser ut som en bläckfisk
med långa armar, som används till att dra
ner farkoster i djupet, där djuret har sitt
bo. Där sov vi alltså i en bädd som hade
formen av en glasskål från Nybro glasbruk,
en sådan där bytta, som folk brukar ha sill
och räkor i och tittade upp mot snötaket
och Krakens armar, som gick i en blå ton.
Minst sagt häftigt.
För att få ut det mesta möjliga av vår natt i
-5C fick vi rådet att delta i ett informationsmöte, vilket visade sig väl värt den kvart
det tog. Tyvärr var vi 2 de enda som deltog
och många gäster kylde säkert ner sig i
onödan, innan de kom i sovsäcken.
Nyckeln till en god natts sömn i en varm
sovsäck är att vara väl förberedd, när man
kommer in i sin konstsvit eller sitt enklare
isrum: Iklädd nattdräkt vilket i mitt fall var
tunn pyjamas i thermasilke, långa yllebyxor
med tillhörande tröja, stickad mössa, 2 par
lovikkavantar och 2 par sockor sov jag som
en stock i drygt 6 timmar, innan nöden kallade.
Detta efter en innehållsrik dag, som bjudit
på härlig frukost, som man stod sig på till
långt inpå eftermiddagen, vinkande inför
webbkameran kl 11 lokal tid till familjen i
Sverige, Holland och Florida, vandring runt
ishotellet både ute och inne, färd med
hundspann, turen att se ett brudpar gå in i
iskyrkan for sin vigsel, en drink, absolut, i
isbaren, ett svepande norrsken, som under
den dryga timme vi stod ute, fick oss att
glömma minusgraderna. De fantastiska
isskulpturerna fick mig att baxna. De fanns
överallt, ute längs vandringslederna, framför stugorna, på räcken och verandor. Inne
som reliefer, i baren som glas, utsmyckning
på bardisken och som konstverk i olika
hörn som den stora jordgloben eller grodan
på den stora iskuben och i iskyrkan som
dopfunt och altare.
Visst tycker man att det är synd att de
skall smälta ner till våren och återgå till
Torne älv for att nästa år bli till nya
skapelser av andra konstnärer. Bara den
enorma iskristallkronan vid ingången till
isavdelningen ser likadan ut år efter år.
Som bevis for att jag varit där fick jag vid
utcheckningen ett diplom. Helena Dolk Tucker–SWEA South Florida Medlem
10
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
GRATTIS SWEA TORONTO -Maria Dahlman
Skriv en krönika om SWEA
Torontos 30-åriga historia bad
ToRo30 kommittén. Javisst,
självklart vill jag dra mitt strå
till stacken. Men 30 år på en
sida oj, oj—Håll i er, för nu går
det undan!
Låt oss ställa frågan: Vad är SWEA
Toronto? Att SWEAs syfte är att främja det
svenska språket samt sprida svensk kultur
och tradition vet vi ju, men detta kan göras
på många olika sätt.
Så vad är SWEA Toronto egentligen? Som
en frivilligorganisation blir den helt enkelt
vad vi medlemmar gör den till. Vi har alla
lika stort ansvar för att hålla organisationen
levande, vital och intresseväckande. Och
jag blir fantastiskt imponerad, och även
lite stolt, när jag läser om allt som har
hunnits med, anordnats och upplevts av
Toronto-Sweor de senaste 30 åren.
1982, samma år som jag föds i
Stockholmstrakten i Sverige, så bildas i
sydöstra Kanada SWEA Toronto. Under de
följande åren när jag lär mig krypa, går
genom trotsåldern, och börjar uppfatta
världen omkring mig, så går den unga
SWEA Toronto organisationen genom
motsvarande stadier av växtvärk och
utmaningar. Jag har kärleksfulla föräldrar
som tar hand om mig, och på likande sätt
gör de omsorgsfulla tidiga SWEA ordförandena, och övriga Sweor, stora personliga
uppoffringar i form av tid, pengar och
praktiskt arbete.
Louise Enhörning har i en skildring liknat
SWEA Toronto vid en vävnad. Jag tycker
detta är en förträfflig liknelse. SWEA som
en unikt komponerad vävnad där man
fascineras av den kreativitet, och de strukturer och färgkombinationer väven uppvisar. Ibland uppstår ett virrvarr av garnändar
som man trasslar in sig i och slutligen
kanske lirkar fram till rätsidan för att låta
utgöra del i mönstret. Väven är, precis som
SWEA Toronto, ett pågående arbete.
De första Swea-åren har av de dåvarande
ordförandena beskrivits som spännande,
roliga, jobbiga, intressanta och lärorika.
Fokus ligger då mycket på nätverkande,
trevlig samvaro och att försöka finna de
som delar Sweornas intressen. Redan tidigt
läggs grunden för flera av de evenemang
som än i dag är årets höjdpunkter för
SWEA Toronto.
kungaparet under deras stadsbesök i
Toronto. Flera jubileer har hunnits med att
firas, och nog kan man säga att Toronto—
Sweor inte säger nej till en trevlig fest!
Det främsta av dessa evenemang måste ju
anses vara julmarknaden. Denna dras
igång som ett sätt att sprida svensk kultur
och tradition, och blir en omedelbar succé.
Men roar oss är ju inte allt vi gör. SWEA
Toronto har även instiftat stipendier som
givit många kanadensiska studenter en
möjlighet att genom studier vid ett svenskt
universitet eller högskola fördjupa sina
kunskaper inom vitt skilda ämnen.
Donationer till stöd för andra svenska
föreningar i Toronto görs också löpande för
att stärka den svenska gemenskapen här.
Flera kontinuerligt pågående och ickeårstidsbundna aktiviteter kommer också
tidigt igång. Syjuntor tråcklas ihop,
bokklubbar skrivs in i kalendrar och
Go’matklubb (senare gourmetklubb och
smaklökar) kokas ihop. Medan dessa fortfarande lever och frodas har några
aktiviteter från de tidigare åren fallit i
glömska, och andra evenemang tagit deras
plats.
Ett axplock av aktiviteter från de tidiga
åren är SWEA-lopp på skidor, modevisning,
kulturskutt och kafferep. När jag nu skriver
om detta är det inte utan att jag blir lite
avundsjuk—kan vi inte återuppliva några
av dessa inför kommande år?
Grunden för SWEA Bladet läggs i en tid
mycket olik den informationstekniks-era
som vi numera befinner oss i. Med hjälp av
skrivmaskiner, tejp, sax och en hel del
skratt och trevlig samvaro sätts de tidiga
Bladen samman. Än idag är det en rolig
och tillfredsställande process att sätta
samman ett SWEA Blad, men tekniken har
förenklat och förändrat arbetet mycket.
Layouten görs numera digitalt och Bladet
trycks i flerfärg på glansigt papper.
Effektiv kommunikation är en essentiell
beståndsdel för att hålla samman en
organisation som SWEA Toronto. Flera
tidigare ordförande har prioriterat detta och
satte kommunikation, nätverk och gemenskap högst upp på sina listor men även om
att ha roligt tillsammans och njuta av våra
så viktiga svenska traditioner självklart
också kom i främsta rummet.
Fokus på medlemskommunikation ses bl.a.
i den månatliga kalender som började ges
ut för ungefär 20 år sedan, och nu på
senare år har också stora tidsinvesteringar
gjorts för att skapa en intressant och
levande hemsida.
Under de gångna åren har SWEA Toronto
haft besök av bland annat
Cullbergsbaletten, Håkan Hagegård och
Lill Lindfors, så väl som hjälpt till att
anordna en mottagning för det svenska
Från de första 30 åren kan vi även dra
betydelsefulla lärdomar. Vi ser framförallt
vikten av att hålla ihop organisationen. Att
konstruktivt samarbeta för att lösa problem
som uppstår. Att välkomna nya medlemmar
och idéer och samarbeta över generationsgränser, geografiska skiljelinjer och mellan
olika socioekonomiska grupper. Finkultur
och vardagliga aktiviteter kan existera sida
vid sida, det ena behöver inte utesluta det
andra. Fokusera på att ha roligt tillsammans!
Innan det blir dags att runda av gör jag ett
sista försök att sammanfatta ytterligare
några av de uppskattade aktiviter och
begivenheter som kommit och gått under
årens lopp. Vi har börjat året med påskfest
med hattparad, inlett maj-månad med
Valborgsfirande, välkomnat sommaren med
midsommarfirande, börjat förbereda oss för
hösten med kräftskiva och Mårten Gås, och
så under den allra mörkaste tiden på året
haft värmande glöggparty. Vi har även haft
åtskilliga Jenny Lind konserter i St
Lawrence Hall, västkustfester med utsökta
räkor, tennisturneringar, plantbytardagar,
och ett antal utställningar som t.ex.
Orrefors 100 år av nyskapande, för att bara
nämna några.
Så, var är vi om ytterligare 30 år? Jag är
säker på att organisationen då är en spänstig
och vital 60-åring, och jag hoppas att jag
får ta del av många roliga evenemang
innan dess! Slutligen vill jag rikta ett
enormt stort tack till alla er som genom
åren varit verksamma i SWEA Toronto. Ert
engagemang betyder så otroligt mycket!
Utan er hade jag t.ex. inte haft SWEA att
luta mig mot när jag först kom till Toronto,
inte heller hade jag fått njuta av Jenny
Lind konserter, svensk mat på julmarknaden eller trevliga stick-träffar. TACK!! SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 11
ToRo30 & REGIONMÖTE
1
2
4
7
14 SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
1 & 2—Barbro Westin &
Marianne Mannerheim
3—ToRo30 Festkomitté
4—1982 SWEA medlemmar
6—Dansande SWEOR
5—Agnetas present
6—Jubileumsmiddagsgäster
8—Fjäderbordet
3
6
5
8
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
15
ETT ANNORLUNDA TORONTO -Helena Dolk Tucker
Under regionmötet i Toronto i våras bodde jag hos
min väninna Gunilla, som jag känt sedan
Uppsalatiden 1966. I två hela dagar visade hon
mig ett Toronto som många turister inte har en
aning om att det existerar.
Trädgårdar insprängda i de mest otroliga små skrymslen, skulpturer
mitt på trottoaren och så stora att de måste ses på avstånd för att
till fullo uppskattas, samt mindre kända museer. Jodå, visst åkte
jag upp i CN tornet och beundrade utsikten, gick vilse i Casa
Loma och önskade att åtskilliga par skor på BATA skomuseum
fanns i min garderob. Men det är om det litet annorlunda, för
många okända, Toronto som jag vill berätta.
När det på vår första dag tillsammans var dags att äta lunch
slank vi in på Royal Conservatory of Music, där modern arkitektur
blandats med äldre byggnadsstilar. Kafeterian har korridorform
utan att verka trång och smal. På väggen finns små balkonger,
där musikstuderande underhåller lunchgästerna samtidigt som de
övar på sina instrument. Vad fiffigt!
Man kan kalla Toronto trädgårdarnas stad. Parker/trädgårdar finns
anlagda på de mest finurliga och otroliga ställen. Ta t.ex. den lilla
parken vid ultramoderna Kristallen, en del av ROM (Royal Ontario
Museum) eller Yorkville Park i ett område med chica boutiquer,
eleganta gallerior och exklusiva matställen. Där finns en park som
bl.a. består av en granitklippa, ditfraktad bit för bit samt en fruktträdgård, ett prärielandskap och en dunge med aspar, för att visa
mångfalden i det kanadensiska landskapet. Allt detta tack vare
att invånarna i området protesterade mot anläggningen av en
parkeringsplats ovanpå tunnelbanan. Vad de ville ha var en park
och det tog dem 3 decennier innan myndigheterna gav med sig.
Gallerian, Brookfield Place
Man får heller inte glömma den lilla undangömda, förtjusande
parken mellan de två byggnaderna 'på kullen', Casa Loma och
Spadina House. Där i skuggan av stora träd kan man ströva fritt,
ta en vilopaus eller förtära sin medhavda matsäck. Sedan är det
bara att gå vidare till den överdådiga trädgården, som hör till
Spadina House och njuta av blomsterprakten. Därefter är museet
med privat guidning väl värt ett besök.
Men den i mitt tycke allra mest imponerande trädgården är den
som ligger nere vid hamnen, vid Queen's Quay—Toronto Music
Garden, anlagd efter en ide av cellisten Yo-Yo Ma och några landskapsarkitekter. De ville skapa en trädgård som skulle passa till
J. S. Bachs 'Första svit för solo cello'. Det är i stort omöjligt att
beskriva parkens förhållande till musiken, hur musikens olika
sektioner med danser representeras av olika trädgårdsarrangemang:
slingrande stigar, böljande kullar och sprakande blomster och
träd. Det måste helt enkelt upplevas.
När det var dags för middag tog vi oss till gallerian Brookfield
Place, en enorm skapelse i stål och glas, där äldre byggnader
bevarats och är en del av arkitekturen. I ett hörn finns en 'food
court' där man kan plocka till sig sallad vid en disk, huvudrätt vid
en annan och sedan dessert, om man orkar förstås.
I väntan på jubileumsmiddagen strosade Gunilla och jag omkring
i ett område, där flera byggnader har väggmålningar som inte bara
verkar förlänga byggnaderna utan också gör dem mera inbjudande,
där trottoaren tas upp av enorma skulpturer, som de förväntansfulla hockeyspelarna eller den litet timida immigrantfamiljen,
strategiskt placerad nära hamnen och centralstationen, platser dit
de flesta immigranter kom, när de skulle in i landet.
St Lawrencehallen bjuder på en uppsjö av kött, fisk, grönsaker
och frukt, som man kan gå runt och smaka på. En trappa upp ligger
ett galleri med stadsarkiv, som berättar stadens historia, både i
text och bilder. Ja, det råder ingen tvekan om att det finns mycket
i Toronto som bara en torontobo känner till. Hockey Hall of Fame
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
13
TULIPMANIA I OTTAWA -Helena Dolk Tucker
SWEA-besöket i Ottawa efter regionmötet i
Toronto i maj sammanföll med den årligen
återkommande tulpanfestivalen, som alltid äger
rum under drygt 2 veckor i maj och var den 60:e
i ordningen.
Ett evenemang och en tradition som går tillbaka till andra världskriget, när Kanada hjälpte till att befria Holland och gav den
holländska kungafamiljen en fristad. Som tack skänker Holland
varje år 20.000 tulpanlökar till den kanadensiska huvudstaden
medan staden står för hundratusentals tulpaner planterade runt
om i huvudstaden, de allra flesta i Commissioners Park.
Med familjeanknytning till Holland har jag besökt många blomsterevenemang i det landet, men jag måste säga att Kanada bjöd
på något alldeles speciellt. Titta bara på de enorma tulpaner i tidigare
aldrig beskådad storlek som jag först stötte på i hotellfoajen och
även utanför byggnaden.
Ett par kvarter från hotellet ligger mysiga Byward Market där dessa
tulpanjättar stod i minst sagt varje hörn, vid varje parkbänk och
framför de flesta ingångar. Så populära är de att man sett sig
tvungen att låsa in dem på natten! Man kunde också se tulpaner
målade på butiksfönster och i trappentréer. Nere vid parken som
sträcker sig ända fram till Dows Lake bländades man av fält efter
fält med tulpaner i de mest fantastiska färgkombinationer.
Längs Confederation Boulevard vajade under festivalen färgglada
och symboliska baner som hedrade Kanadas provinser och territorier.
I år hade stilen inspirerats av fönster i en regeringsbyggnad
(House of Commons). Varje blomma har sitt ursprung i den
provins/det territorium, som den representerar. Huvudstaden
representerades av—tulpanen!
Tilläggas bör att vädret inte kunde ha varit bättre. Nästa års festival
går av stapeln den 3 maj och de Otttawabor som jag pratade med
var av den åsikten att festivalen bara blir bättre och bättre för
varje år. Har Du några speciella planer för maj 2013? Varför inte
'tiptoe through the tulips...up north! KLAS OLSSON
1407 Yonge Street, Toronto, Ontario, M4T 1Y7 416-924-0900
16
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
NEW YORK RESA -Christina Alm
Det är tisdag morgon, klockan är
7.30 och jag befinner mig på
Union Station. Jag har bestämt
mig för att prova på att åka tåg
från Toronto till New York. Inte
bara för att slippa flygplatsprocedurer, trånga flyg och krångel
med handbagage, utan även för
att biljettpriset är oerhört
fördelaktigt.
Niagara Falls rullar vi så över Niagara floden
längs taggtrådskantade broar. Vi passerar
över en gränsstation där poliser vänder ut
och in på en bil. Även tåget ska det vändas
ut och in på.
Vi har ett planerat två timmars stopp på en
gigantisk men ödslig bangård för passkontroll, visering och tull. Under dessa
procedurer uppmanas vi att inte lämna våra
platser. De av oss som måste ta fingeravtryck blir dock eskorterade till ett kontor
på perrongen. Jag undrar i mitt stilla sinne
hur de amerikanska medborgarna känner
inför oss utlänningar som är orsaken till
detta långa uppehåll. Ingen beklagar sig
dock, och klockan halv två tuffar vi glatt
Ytterligare en bakgrund till min
förkärlek för tågresor är äventyr.
Tidigare har jag gjort flera tågresor
hit och dit i Sverige och i
Europa, och nästan varje resa
har bjudit på intressanta möten.
Nu är alltså frågan vad en tågresa
mellan Toronto och New York har
att erbjuda. Utrustad med penna
och papper har jag för avsikt att
noggrant dokumentera varje händelse. För intresserade Sweor har
jag sammanställt de mest
bestående intryck och händelser.
Tidigt på morgonen står resenärerna
i kö. Biljetterna kontrolleras tre
gånger men flera passagerare blir
ändå anvisade till fel vagn. Efter
en halvtimmes köande och tjugo
minuters väntande tuffar tåget
äntligen iväg. Ingen informerar
om att det finns en restaurangvagn, men med en tillräckligt kaffekänslig
näsa kan man lukta sig dit. Sätena är
bekväma och det finns gott om utrymme
för skandinaviska armar och ben. Sakta,
sakta rullar vi västerut.
Första anhalt är Oakville. Där blir vi kvar i
tio minuter ungefär. Det är annat än på
X2000, där välmenande familjemedlemmar
blir tvungna att resa från Hässleholm till
Nässjö om de inte hinner ut i tid efter att
ha hjälpt någon att bära ombord tunga
väskor. Efter Oakville börjar förberedelserna
inför gränsövergången till USA. Papper ska
fyllas i och väskor måste märkas med
ägarens namn och medborgarskap. Inget
inkognito resande här inte. Efter 15 minuters
försening i St Catherines och ett stopp i
tåget ökat. Killen i sätet bredvid mig berättar
att han spelar football på sin skola. En
kamrat kommer ombord och de hälsar
varandra med ”dude” och ”wtf”. Ungefär
som på TV. Det börjar regna. Jag sysselsätter
mig med läsning. Vi passerar USAs baksida.
Igenbommade hus med flagnade flaggor
kantar vår väg. Vi når Utica. På väg mot
Albany är det dags för ytterligare ett besök
till restaurangvagnen.
Här träffar jag Graciella från Argentina. När
jag berättar att jag har biljetter till Evita på
Broadway får jag en ordentlig genomgång
av Eva Perons insatser för Argentina.
Mycket givande. Vid denna tidpunkt får jag
ett sms från min väninna som redan
befinner sig i NY. ”Se upp för
tornadon”. Regnet öser ner
och jag är än en gång tacksam att jag varken är
beroende av flyg-väder eller
sikt på motorvägen.
En ny student har nu slagit
sig ner bredvid mig. En pratglad ung kvinna som berättar
att hon studerar molekylärbiologi och som ber om studietips när jag talar om att jag är
luttrad molekylärbiolog. Tyvärr
stiger mitt nyfunna sällskap
av i Albany. Trots att vi redan
är en timme sena så står vi
still i tjugo minuter.
vidare med ny tågpersonal och under lokomotivets uppmuntrande tjut.
Vi stannar vid två stationer i Buffalo och
sedan bär det av mot Rochester. Här kommer
gränspatruller ombord och kontrollerar
passen igen. I Syracuse kommer ytterligare
två gränspoliser ombord. I Syracuse finns
inte ens någon gräns, så jag börjar undra
om jag åkt in i ett parallellt universum, förflyttats till en annan tidsålder eller om jag
druckit för mycket kaffe och börjat hallucinera.
Jag kan tillägga att kaffet smakar bättre på
den amerikanska sidan.
När restaurangvagnen öppnade igen efter
tullblockaden så var det i amerikansk regi
med ett större utbud av mat och dryck. Vid
det här laget har andelen collegestudenter i
I avsaknad av molekylärbiologen börjar jag prata med en
annan ung kvinna i min vagn.
Carol visar sig vara en sångerska från Brasilien. Hon visar
gladeligen videoklipp från sina shower som
inkluderar Hair, Cats och Sound of Music.
Vi får reda på att tåget inte kan köra i mer
än 40 mph på grund av regn.
Det är becksvart ute. Vi stannar vid några
stationer som jag inte ser namnet på. Det
går långsamt och vi gör flera oförklarliga
uppehåll. Enligt tidtabellen ska vi anlända
till Penn Station på Manhattan klockan
21.35, men klockan är nu redan elva och
jag ser fortfarande inte röken av någon
civilisation. Till slut börjar jag se upplysta
broar över Hudsonfloden, men det är allt.
Skam den som ger sig. Exakt när klockan
slår tolv rullar vi in på stationen i NY. Jag
är lycklig, jag är lugn. Jag är framme! SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 17
SWEA STIPENDIAT
Hi, my name is Keith Brown. I am currently a
student at the University of Windsor Ontario. I
am completing a double major in Dramatic Art &
Communications.
Last August I embarked on the most fun, terrifying, exhilarating,
scary, gratifying and greatest journey of my life. I went to
Jönköping, Sweden on exchange for ten months with the help of
a scholarship from SWEA Toronto. Sweden is the furthest away
from home I have ever been and the longest amount of time away
from school, friends and family. It is the first time in my life that I
really felt on my own.
My trip to Sweden made me a more well rounded person and
strengthened my independence. I was responsible for my
exchange experience and myself. I was exposed to other cultures,
religions, ethnicities, languages, food and so much more that
enriched my global perspective.
Spending 10 months abroad is the most challenging and rewarding
thing I have ever done in my 20 years. I was the only person I
knew going to Sweden. I met people from all around the world;
from Mexico to Singapore, from Switzerland to Japan. The diversity
was unbelievable. But we all had something in common: we were
exchange students.
I made friends from cultures vastly different from mine. We went
to school together, we hung out together and we travelled together. The world became our playground. I made friends that I will
have for the rest of my life, whom I shared a unique experience
with. Going on exchange is a wonderful networking opportunity,
not just professionally or school-wise, to meet great people who I
18
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
am proud to call friends.
While on exchange I met two people from my own university. We
didn’t know each other before going but now we hang out back
in Canada. Going on exchange has opened so many doors in my
life that I never thought were possible. I now have places to stay
all around the world and people to welcome me with open arms
wherever I decide to go and vice versa. In fact, this Christmas my
friend Vince from Australia will be staying with my family and
me for the holidays. I can return to Sweden and work whenever I
want because of the connections I made during my exchange. I
was able to study things that interested me that counted towards
my degree.
Exchange is a chance to try new things: new culture, lifestyle,
language, school, and friends. The opportunities available to you
on exchange are endless. You just have to be willing to take
them and not look back. The first step is taking the risk and
applying for exchange. I am very fortunate to have received a
scholarship from SWEA Toronto. Without it I would have had to
get a second job during the summer to afford my trip. Your decision
to go on exchange shouldn’t be affected by money. The money is
out there in bursaries, scholarships, grants and you working a job
for it. If you want to take the opportunity of a lifetime, go for it.
Do everything you can to make it happen. It will pay off ten fold,
I promise. All you have to do is take that leap of faith.
However, no matter how much I tell you about my experience I
cannot fully describe it. There’s a piece missing that is beyond
explaining because participating in an exchange program is an
experience, an experience of a lifetime. The only way is to experience
for yourself. So what are you waiting for? I dare you to travel
abroad.
SWEA CENTRAL STICK & DRICK
Det hela började blygsamt för
något år sedan. En stickintresserad Swea medlem
pratade med en annan likasinnad
Swea. Vi borde starta en syjunta!
Den första träffen var hemma hos Ylva. Det
stickades, pratades, skrattades och dracks
en del rödvin. Kvällen var ett faktum och
resten är historia som man brukar säga.
Snart tyckte vi att vi skulle ha ett namn.
-Carin Porporo
Stitch & Bitch var redan taget och vi tycker
inte att vi "bitchade" så där väldigt mycket.
Vi hade ju mera kul och drack gärna lite
vin också. Någon nämnde Stick & Drick
som fastnade direkt. Vi hade startat något
som kom att bli riktigt populärt!
En gång i månaden träffas vi hemma hos
någon. Vi äter gott, dricker lite, och så
stickar vi så att nålarna ryker! En del virkar
eller broderar lite också. Vi har nu ökat i
antal rejält! Det har ryktats om hur kul vi
har och fler och fler vill vara med.
Tänk att det har blivit riktigt trendigt att
sticka igen! Några har mycket erfarenhet
och är enormt duktiga (Cia är mer eller
mindre en Stick Guru!). Andra har hållit på
med samma halsduk i en evighet! (Ja lilla
vän, du vet vem du är, haha). Det spelar
ingen roll, vi har enbart roligt. Vi stöttar,
uppmuntrar, blir inspirerade, hjälper
varann när det krånglar och känner medlidande då någon ibland utropar—Åh NEJ!!!
Det blev fel!!!—Då får man "frog". Vet du
inte vad frogga betyder? Man repar upp...
rip it, rip it, rippit rippit.... Sen gapskrattar
man. Framför allt har vi roligt. Jag längtar
redan tills nästa gång! My Poncho pattern
Front piece—Loosely cast on 53 stitches.
Row 1—(RS) - K26 in back of loop, place marker, K1in
back of loop, place marker, K26 in back of loop (Only
the first row is knitted in back of loop)
Row 2—(WS) - K1, Purl to last St, K1
Row 3—Knit to marker, YO, SlM, K1, SlM, YO, Knit to
end of row.
Row 4—K1, Purl to last St, K1
Row 5—Knit to 1 St before M, YO, K1, SlM, K1, SlM,
K1, YO, Knit to end of row.
Row 6—Like Row 4
Row 7—Like Row 3
Row 8—Like Row 4
Row 9—Like Row 5
The poncho is knitted back and forth on circular 5mm
needles. The bind off is crochet with a 5mm hook.
1 ball (it's an oversized ball, 930m) or 8 regular Bernat
Handicraft Cotton, Medium 4 yarn. Make two pieces.
Sow shoulder seams together.
Abbreviations
RS= Right Side
WS= Wrong Side
K= Knit
P= Purl
YO= Yarn Over
St= Stitch
SlM= Slip Marker
M= Marker
Row 10—Like Row 4
Row 11—Like Row 3
Row 12—Knit Repeat Rows 3-12, 9 more times. Do
NOT cut yarn.
To bind off use a 5mm Crochet hook. (Insert the hook
in the first 3 Stitches. Pull off needle, yarn over and
pull through all stitches. Chain 5) Repeat to the last 3
stitches. Insert hook in the remaining stitches. Pull off
needle, yarn over and pull through all stitches. Cut yarn
and pull through loop to fasten.
Make back piece the same as front.
Sew the front piece and the back piece together (shoulder
seams). Crochet a 52 inch long chain and weave
through the neckline. Tie in a bow at front. (optional
but this helps to prevent stretching of neckline)
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 19
MAGNESIUM -Louise Lettström-Hannant
Supermineralet Magnesium (Mg) är förmodligen
ett av kroppens viktigaste mineraler. Vartenda
organ i kroppen—speciellt hjärta, njurar och
muskler—behöver magnesium. Det är ett
väsentligt mineral för benstommen, tänder, och
nerver.
Magnesium aktiverar flertalet av våra enzymer samt över 300 olika
biokemiska reaktioner, såsom matsmältning, energiproduktion och
metabolismen av protein, fett och kolhydrater. Med tanke på hur
viktigt magnesium är så är det ganska skrämmande att största
delen av befolkningen har magnesiumbrist, inklusive många av de
som redan tar ett magnesiumtillägg.
Brist på magnesium leder till sömnsvårigheter, stress, utmattning,
muskelkramp, hjärtbesvär, depression, nervositet m.m. Utan
magnesium upphör så gott som alla våra enzymreaktioner.
Magnesium är viktigt för hjärtat. Hjärtat är nämligen en muskel;
dess pumpverksamhet är beroende av att
kalcium drar ihop hjärtat och att magnesium
får det att slappna av; för lite magnesium kan
leda till kärlkramp.
att även med en hälsosam diet är det svårt att få tillräckligt av
mineralet. Nuförtiden finns det nästan inga mineraler kvar i dricksvattnet i våra städer. Destillation och omvänd osmos eliminerar alla
mineraler från vattnet. Vi är ett starkt medicinerat samhälle.
Många receptbelagda mediciner bryter ner magnesium. Några av
de värsta syndarna är blodtrycksläkemedel, diuretika, statiner,
steroider, antibiotika, astma och ångestdämpande läkemedel. Är
det inte ironiskt att både högt blodtryck och högt kolesterol är kopplat
till magnesiumbrist? All stress, fysisk, psykisk eller social berövar
oss på magnesium. Dessutom leder stress lätt till depression.
Glutamat och aspartat är livsmedelstillsatser (MSG och aspartame)
som finns i allt större utbud, och de kan förvärra depressioner.
Kanske magnesiumbrist och överskott av dessa tillsatser ligger bakom
den stora majoriteten av behandlingsresistenta depressioner (TRD) vi
ser i vårt samhälle idag. Bristsymtom som dessutom lätt kan
avhjälpas.
Hur mycket magnesium behöver man
Ett blodprov ger inte en korrekt bedömning av magnesium nivåer.
Bara 1 % av vårt magnesium finns i vårt blod. Resten, 99% av
mineralen, finns i våra celler. Magnesium supplementering är
knepigt eftersom magnesiumnivåer så lätt
utarmas av stress. Health Canada rekommenderar 350 mg per dag för en vuxen.
Det finns ingen övre gräns, men en
terapeutisk dos kan vara upp till ca 600
mg. En för hög dos magnesium ger lös
mage och diarré. Magnesium kan tas i
många former t.ex. piller, kapslar, drycker
och nu även i gel form. Preparaten kan
tas i en form som är bunden med en
aminosyra (kelaterad) t.ex. magnesium
aspartat. En annan mycket bra form är
magnesium-citrat som tas upp snabbt
och effektivt med lite vatten.
Quinoa, tofu, fullkorn,
Magnesium behövs även för att kroppen skall
kunna absorbera kalcium. Utan magnesium
avlagras kalcium i vävnaderna (ej skelettet)
oanvänt. Det förbättrar även motståndskraften
och skyddar cellerna mot många sjukdomar.
Ett “multitasking” mineral
vetegroddar, bönor,
baljväxter, råris, avocado,
spenat, frön och nötter
är utmärkta källor till
Magnesium har kallats naturens lugnande
medel. En av dess viktigare funktioner är nämligen att få musklerna att slappna av. Det är
väsentligt för att nerver och muskler skall
fungera effektivt. Ryggskott kan orsakas av
att spända muskler förskjuter diskarna i ryggraden. Magnesiumbrist
framkallar muskeltrötthet. Låga magnesium-nivåer är kopplade till
astma, typ-2 diabetes, högt blodtryck, benskörhet, fibromyalgi,
epilepsi, hjärt-kärlsjukdom, kolesterol, migrän och njursten. Vissa
medicinska tillstånd kan störa kroppens magnesium balans. Till
exempel kan ett virus som orsakar kräkningar eller diarré orsaka
tillfälliga magnesium brister. Vissa sjukdomar såsom ulcerös kolit,
diabetes, pankreatit, hypertyreoidism samt njursjukdomar kan leda
till brister. För mycket kaffe, läsk, salt eller alkohol, kraftiga menstruationer, överdriven svettning och långvarig stress kan också
sänka magnesiumnivåerna. Post Menopausal Syndrom (PMS) är ett
problem som kanske kan avhjälpas med magnesium. Många
kvinnor känner en omedelbar lättnad när de tar magnesiumtillägg.
magnesium.
Ökat behov av magnesium nu?
Samtidigt som stressen ökar i vårt dagliga liv så ökar behovet av
magnesium. Detta viktiga mineral försvinner från vår moderna kost.
Kemiska gödningsmedel hindrar växterna från att ta upp magnesium
ur jorden. Industriellt jordbruk och den ökade livsmedelsförädlingen
utarmar magnesium och andra värdefulla mineraler. Det innebär
20 SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
För en person som lever med ångest eller
depression kan ett magnesium supplement på morgonen vara förbrukat vid middagstiden. Det kan vara
nödvändigt att ta ännu en dos på kvällen eller ta till magnesium i
form av gel på armar eller ben för god sömn. Magnesium tillägget
kan vara allt som behövs för att lösa ett sömnproblem.
Quinoa, tofu, fullkorn, vetegroddar, bönor, baljväxter, råris, avocado,
spenat, frön och nötter är utmärkta källor till magnesium.
Havregryn, bananer, choklad och kakaopulver är också magnesiumrika produkter. Många örter, kryddor och havstång, innehåller
magnesium såsom, kelp, dill, selleri, salvia, basilika, fänkålsfrön,
kyndel, spiskummin frö, dragon, mejram, vallmofrö. Louise Lettstrom-Hannant
Certified personal trainer and fitness specialist
Director Environmental Health Association –Ontario EHA-O
813 Eastbourne Avenue
Ottawa, ON K1K 0H8
613-747-1514
golouise@rogers.com
Linus Pauling Institute
http://lpi.oregonstate.edu/infocenter/minerals/magnesium/
Grönkålssallad med quinoa
Christmas dinner in southern Sweden will most likely include kale. This leafy green is quite hardy, and
can be harvested even after the first frost. It’s full of iron and vitamins; here it’s paired with quinoa,
which is an excellent source of magnesium.
Serves 4-6
3 kale leaves
250 ml quinoa
1 red onion
0.5 diced cucumber
1 diced red pepper
100 ml chopped dill
Dressing
25 ml olive oil,
3 tbsp flaxseed oil
1 garlic clove,
minced Juice from one lemon
1 pinch of pepper 1 tsp sea salt
Boil the quinoa for 15 minutes or according to
the instructions on the package. Cut the kale
leaves into thin strips and combine with the
other vegetables.
Mix the dressing and pour it over the salad. Let
it rest before serving. Tip! Mixed with sliced
ham or chicken for some extra protein; this
salad is great to bring along in your lunchbox!
SWEA TORONTO HÄLSA & FITNESS -Maria Dahlman
2013 drar SWEA Toronto igång en
satsning på Hälsa & Fitness. Med vår
satsning hoppas vi bidra med tips, råd
och inspiration till ett
hälsosammare 2013!
Under året kommer vi även anordna en rad SWEA
aktiviteter med detta tema.
Vi tjuvstartar redan i detta nummer av SWEA
Bladet och bjuder på en inspirerande ’kom-igångoch-spring’ artikel av Camilla, och en tankeväckande
artikel om mineralet magnesiums inverkan på
kroppen av Louise.
Har du också en inspirerande historia eller goda
råd som du vill dela med dig av? Hör av dig till
redaktorsb@sweatoronto.org
Namntävling—SWEA Toronto Hälsa & Fitness
2013.
Vi utlyser härmed en namntävling för SWEA
Torontos satsning på Hälsa & Fitness 2013.
Första pris är ett presentkort på $50 på
Running Room! Nya träningsskor? Stegräknare?
Eller kanske en färgglad sporttop för att göra
träningen roligare? Skicka era namnförslag
senast den 15:e januari 2013 till Maria—
sekreterare@sweatoronto.org. 2013–SWEA
Toronto Hälsa & Fitness!
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 21
VILL NI TALA SVENSKA MED ER
TANDREGLERINGSSPECIALIST?
JAG ÄR SVENSKA OCH UTBILDAD I
BÅDE SVERIGE OCH KANADA.
MIN PRAKTIK ÄR LITEN OCH VÄLKOMNANDE MED
INRIKTNING PÅ PERSONLIG BEHANDLING
DR. SUSANNE NIWONG
ORTHODONTIST
235 ST. CLAIR AVE. WEST
SUITE 109
TORONTO ON M4V 1R4
TEL. 416-968-3649
Funderar du på att köpa eller
sälja ditt hem i Toronto?
Min erfarenhet och kunnighet gör
transaktionen enkel och smidig.
Med över 14 års erfarenhet i
branschen och med en
20-årig bakgrund av köp,
försäljning och bygge för
egen räkning, vet jag hur
köpare och säljare fungerar.
Därför kan jag erbjuda dig
bästa tänkbara stöd, med
fokus på “the best deal possible”.
Ring mig eller besök min hemsida!
Marie Agay
Sales Person
416-590-0033
www.marieagay.com
HomeLife/Victory Realty Inc., Brokerage
250 Sheppard Ave. E. Ste. 300 Toronto ON M2N 6M9
HALVMARATON
-Camilla Forsberg-Samelko
Tårarna bränner bakom
ögonlocken, nu rinner dom över
lite granna. Jag är så trött, jag
orkar inte ett steg till, inte ett
enda… men jag knatar på. Jag
vill inte, jag bryr mig inte om
hur liten bit jag har kvar och
hur många kilometer jag har
avverkat. Jag vill sätta mig ner,
jag vill bli hämtad, det är bra
nu! NU VILL JAG INTE MER!!!
efter bara sex månaders träning! Men
innan jag gjorde det hann jag med både 5k
och 10k kursen på The Running Room också.
Att jag skulle gilla att springa så mycket
som jag gör var totalt oväntat. Jo vissa
dagar gillar jag det lite mindre, framförallt
om det är riktigt klibbigt väder ute. Och att
jag skulle gilla att springa i grupp var
också oväntat. Men man sporrar varandra,
stöder och uppmuntrar. Jag är fast!
När jag haft en lång dag på jobbet, eller
har en del att tänka på, så blir allt bättre
efter en runda runt kvarteret. Man tänker
så mycket klarare när man springer. Och
nu när jag kör förbi någon som springer
känner jag suget, jag vill hem, byta om och
Men jag fortsätter. Jag slutar inte. Och på
något sätt lyckas jag hitta ork och styrka
inom mig själv. Jag tar mig igenom de
sista två, jo det var allt som var kvar, kilometrarna av mitt första halva marathon.
Jag gick över mållinjen med armarna högt
och ett leende från öra till öra, jag trodde
knappt det var sant. Det som började som
lite löst snack en kväll hade blivit verklighet!
Det var september 2009, och sedan dess
har jag gjort om det, utan tårar och
drama. Jag fortsatte att gå, tränade ett
par gånger i veckan och deltog i 5K och
10K lopp. Och när jag deltog i mitt andra
halva marathon, som för er som inte vet
är 21 km långt, lyckades jag dessutom
förbättra min tid med 20 minuter, och då
hände det, jag blev fast.
Hösten 2011 kände jag att jag behövde
utmana mig själv lite mer och bestämde
mig för att inte gå utan springa nästa
’halva’. Och detta från tjejen som skolkade
från nästan alla gympalektioner på
högstadiet! Sagt och gjort, men var börjar
man? Jag hade varit på The Running Room
förut men aldrig tagit en av deras kurser,
nu gjorde jag slag i saken och anmälde
mig. Learn to Run hette den, spännande.
Vadå lära sig att springa, tänkte jag, det
kan väl alla redan? Extra kul var att Chad,
min 22-årige son kom med och skrev in
sig. Som college student kände han att
han satt för mycket på baken och behövde
röra lite på sig han med.
Tillsammans började vi från början med att
tre gånger i veckan springa en minut och
gå två minuter, allt repeterat fem gånger.
Och sedan drog det iväg, tekniken var att
bara öka 20% i veckan tills man kan
springa tio minuter oavbrutet. I våras
sprang jag så ett 10 km lopp, och detta
John Stanton och jag
springa jag med! Det känns så skönt när
man är klar och stretchar. Man har gjort
något bra för kroppen och hjärtat. Men
också mentalt är man mera avstressad, och
mår bra av att veta att man är på rätt spår.
Och sen har jag fått höra att jag har blivit
så mycket “nicer” att bo och leva med sen
jag började springa! Man tackar!
Jag tävlar inte med någon. Jag springer för
min egen skull. Jag blir snabbare och mera
uthållig hela tiden och jag njuter av processen.
Att springa på vintern är inte så annorlunda mot att springa på sommaren. Ett par
lager kläder till, en mössa, ett par vantar
och sedan går det också.
Idag, mitt under högsommaren, springer
jag fyra eller fem gånger i veckan med Half
Marathon kursen, och de flesta dagarna
svär jag över luftfuktigheten. Men jag ger
mig inte. Ambitiöst, jo men målet är satt,
den 14:e oktober går starten till nästa
lopp, 21km…
P.S. (dagen efter)
Dagen “D” närmade sig fast det hela tiden
kändes som om jag hade hur gott om tid
som helst. Sommaren gick och man kunde
njuta av en del svalare träningslopp. Sedan
en måndags-morgon för ett par veckor sen
gick allt fel… När jag skulle kliva ur
duschen hände det som inte skulle och
som bara inte får hända, jag halkade, trillade,
slog i skallen. Det blev akuten, stygn och
hjärnskakning. Och jag som tränat i nästan
ett år för att kunna springa ”halvan”. Men
skam den som ger sig, och med min doktors
råd gav jag mig iväg. “Spring om det känns
ok, annars gå. Och skulle det inte heller
kännas bra—bryt och gå hem!” Det regnade
igår morse, som bara den, men det
kanske ger sig till starten tänkte jag.
Sedan såg jag eliten komma, etiopier och
keyaner… små, smala fartmonster. Och jag
visste varför jag inte kan springa fort, vindmotstånd, för jag tar ju lite mer plats
sidledes!
Precis som jag hoppats avtog regnet och
slutade precis efter starten. Så jag och
24,000 till gav oss av. Och jag sprang,
och jag gick, och sprang lite till innan jag
gick igen och sprang lite mer. Räknade
steg, lyktstolpar, streck i gatan, stackare i
kön till ”port-a-pottan”. Njöt av flytet och
svor en del också, för när man börjar bli
trött ser man inte slutet. Uppför Bay St
kämpade jag. Gatan var full med folk som
hejjade och skyltar som talade om att det
var 500 m, 400 m, 300 m kvar… Då
spelar det ingen roll hur döda dina ben är
—du kan inte gå, du måste springa för de
skriker ditt namn, de hejjar på dig och du
måste framåt! Så jag sprang. Kämpade och
sprang, och helt plötsligt var den där
—den oranga mattan som var mållinjen
och det var över. Det blev medalj, värmefilt
och mat. Jo, man får mat efter loppet och
tur är väl det för denna gången var jag hur
hungrig som helst. Bagel, banan, äpple,
Liberté yoghurt… mums! Sen stretchade
jag mina ömma och trötta ben. Väl hemma
blev det epsom salt bad, dusch och en
tupplur, efter jag stretchat lite till.
Såhär dagen efter känns det i hela kroppen,
och sitter jag stilla en stund är det jobbigt
att ta sig upp och jobbigt att gå. Jag har
ont i tårna??! Var det värt det är frågan nu?
Mitt svar är att jag redan funderar på nästa
lopp, dock tidigast om ett par veckor när
det inte gör ont att gå längre! Men fler
lopp ska det bli.
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 23
24 SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
JAG TROR PÅ SWEA TORONTO—GÖR DU?
Två gånger, 2009 & i år, har jag
deltagit i Princess Margarets
satsning för att samla in pengar
till bröstcancerforskningen.
Sammanlagt har jag bidragit
med närmare $2800, vilket jag
samlat in genom att tillverka
och sälja virkade babyskor och
cupcakes. Belöningen för mina
mödor…två 30 kilometers
promenader på Toronto-betong.
I det senare fallet under helt bedrövliga
förhållanden med spöregn av bibliska mått.
Medan jag vadade fram där under The
Gardiner så var det ju inte utan att jag
ifrågasatte mig själv—för hur sunt är det
egentligen att slita som en tok i närmare
ett år för att samla ihop till en väldigt blöt
och lång promenad? Svaret blev “väldigt
sunt”—för anledningen till allt det här jobbet
är ju att jag tror på vad jag gör. För mig är
det enormt viktigt att bröstcancerforskningen
tillförs pengar och om jag kan bidra på
något sätt så tycker jag att det i det närmaste är min skyldighet. Att sitta och
prata om att något är angeläget är vitt
skiljt från att faktiskt också göra något för
det man nu tycker är så viktigt!
Mina känslor för SWEA är lite liknande det
jag känner för bröstcancerforskningen. Vi
gör ett fantastiskt jobb som organisation—
-Ida Jansson
sträcker oss över hela planeten och gång
på gång häpnar jag över allt vi faktiskt
klarar av! Projekt som vi slutför eftersom vi
vill sprida svensk kultur utanför vårt lands
gränser. Idéer som vi förverkligar för att vi
vill kunna hjälpa andra organisationer och
varligt problem. Dels så blir vi väldigt sårbara, för om två ledamöter får förhinder
kan vi inte ha ett giltigt möte. Ett inställt
möte är ju inte hela världen, men eftersom
vi enligt stadgarna måste ses nio gånger
per år så får vi genast problem om det blir
fler än så.
Förutom det så blir arbetsbördan per person väldigt tung. I mitt fall är jag webbmaster, tillfällig redaktör (på obestämd
tid/tid och evighet verkar det som) för
SWEA Bladet och så arbetar jag på att
sätta ihop en hel SWEA kokbok. Det är i
ärlighetens namn lite väl mycket jobb och
det är inte utan att jag blir lite desperat
när jag hör att vi är närmare 200 medlemmar i SWEA-Toronto… men bara sex som
faktiskt sitter på styrelseposter. Lite krasst
så gör alltså cirka 3 % av medlemskapet
allt jobb…
Jag vill helt enkelt
bara belysa det
faktum att SWEA
Torontos
fortlevnad är
beroende av att vi
alla faktiskt tar oss
tid, även om vi kanske
inte alltid vill
individer. Vi är faktiskt helt otroliga när
man tänker efter och jag är väldigt stolt
över att vara del av SWEA Toronto. Det är
därför jag skriver den här artikeln—för i
dagsläget befinner vi oss i en situation då
vår styrelse består av sex medlemmar.
Under den tid jag suttit i styrelsen har vi
aldrig varit så här få och det är ett all-
Nu kan jag ju se hur folk sättet kaffet i
vrångstrupen där hemma och bara “Nej
nu… Oförskämda slyna, jag har tre barn
och driver ett eget företag, jag har inte
tid!”. All respekt till er, livet är ju tack och
lov inte en tävling i vem som har mest att
göra och jag skriver inte de här raderna för
att göra någon arg. Jag vill helt enkelt bara
belysa det faktum att SWEA Torontos
fortlevnad är beroende av att vi alla faktiskt tar oss tid, även om vi kanske inte
alltid vill.
Jag tror på SWEA Toronto, jag tror på vad
vi gör och jag hoppas att fler av er känner
samma sak och kan tänka er att mer aktivt
ta del av det arbete som ligger bakom vår
organisation. SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 25
BARBRO E. STÅLBECKER-POUNTNEY
b.a.,ll.b.,
Barrister & Solicitor
GENERAL PRACTICE OF LAW
Wills, Estates, Business Law and
Charity Law, Real Estate, &
uncontested Family Matters.
Please see my website: www.bsplaw.ca
for information including “Marriage Rights and
Responsibilities in Ontario” and an
“Estate Checklist”.
MY PLEDGE
Communication —
keeping my clients informed of all aspects of their matters.
Teamwork—working with other professionals in the best
interest of my clients.
VÄLKOMMEN ATT KONTAKTA MIG!
700 - Two Bloor St. W., Toronto ON M4W 3R1
416-323-6890 lawyer@bsplaw.ca
SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012 27
ORGANISATIONSSCHEMA 2012
STYRELSEMEDLEMMAR
KOMMITTÉR
SWEA ToRo 30 Kommittén
(30th Anniversary +
Regional Meeting 2012)
Barbro Westin & Marianne Mannerheim
SWEA Julmarknadskommittén
Barbro Westin
Ulrica Jobe
Jenny Lind Kommittén
Marie Larsson
Marianne Mannerheim
Ordförande
Marie Larsson
Vice ordförande
Maria Dahlman
Sekreterare
INTRESSEGRUPPER
SWEA Central
Cia Leander
SWEA Norr
Margaretha Ferguson
SWEA Syd
Lise-Lotte Abramowitz
SWEA Väst
Erika Johansson
Linda Karlgren
Kassör
SWEA Öst
Ulla Robinson
Programkommittén
Anna Tvinnereim
Ida Jansson
Ledamot
SWEA Buffalo
Anna-Lena Green
SWEA Bladsredaktör
Ida Jansson–tillförordnad
Anna Tvinnereim
Ledamot
Stipendiekommittén
Mia Ekström
BOKKLUBBAR
Medlemskommittén
Anna Tvinnereim
Barbro Westin
Medlemskommunikation
Web-ansvarig
Ida Jansson
Kalenderredaktör
Marie Larsson
“Social Media”
—Facebook
Anna Tvinnereim
PR Kommittén
Board liason—Marie Larssson
Smaklökarna
Cia Leander
NOMINERINGSKOMMITTÉN
Ylva Dahl
Anna Tvinnereim
Birgitta Sigfridsson-Harquail
SWEA Central Bokklubb
Barbro Biringer
SWEA Öst Bokklubb
Ulla Robinson
SWEA Väst Bokklubb
Erika Johansson/Margareta Jakobsson
RÄKENSKAPSKOMMITTÉN
Mona Horvath
Anette Larsson
Linda Karlgren
INVESTERINGSKOMMITTÉN
Marianne Mannerheim
Gunilla Sjölin
Linda Karlgren
28 SWEA Bladet Toronto Nr 2 — 2012
SATELLIT OTTAWA
Birgitta Westin
