Polmagasinet
Uppsala Politicesstuderande nummer 4 år 2013
Uppsala vs. Sheffield - en
globetrotter berättar
Polmagasinet möter Linda
och Hanna
Huvudreportage:
Finansmarknad i förändring
Finansmarknad i förändring
POLMAGASINET #4/2013
1
INNEHÅLL
Or df ör an den or e r a r
Redaktörerna raLJerar
I nneh å ll : Polmagasinet #4
I
21
6
N
u är det jul igen, o nu är det jul igen! Och julen varar i alla fall till början av januari! Första snön föll idag vilket medförde ett virrvarr
av statusuppdateringar och ivriga kommentarer under föreläsningspausen. Vissa var av
åsikten ”jaja, sluta hetsa upp er allihop”, vilket självklart är
helt fel reaktion. Allmän glädje och spontant snöbollskrig
är det rätta svaret! Vi har bara en fördel med att bo i detta
klimat, och det är snö. Hur tråkig hade inte Åreresan
varit, eller resan till Abisko, om det inte funnits snö? Det
hade varit ett grå-blaskigt helvete av regn och mörker
och hälften av oss hade blivit tillfälligt deprimerade, inte
helt olikt mitt kära Göteborg under vinterhalvåret (tur att
Göteborg är en så underbar stad att det får det mest ihärdiga nollgradiga regn att kännas som en lätt sommarbris,
varför vi också lyckas undvika allmän depression).
Jag lovade en här icke-namngiven kassör i föreningen att
inte skriva om vädret. Det misslyckades jag fatalt med.
Till mitt försvar säger jag dock att det är svårt att ändra de kognitiva banor som skapats av den svenskhetsindoktrinering jag genomgått sen födseln, och som tvingar
mig att prata om vädret. För att skriva om något annat
så har vi ju alla privilegiet att på nyårsaftonens tolvslag
ropa ”Gott nytt supervalår!”. Kom ihåg att den påläste
politicesstuderanden inte deltar i allmänna val utan i
enlighet med Dalton engagerar sig politiskt på andra
sätt. Dock bör dessa sätt helst inte innebära bokstavstrogen tillämpningen av varken Fursten eller Leviathan.
Dags nu att säga på återseende till er som åker på utbytestermin, grattis till de t7or som snart tar ut sin kandidatexamen och tack alla för att ni, precis som en bal
på slottet, gör föreningen alldeles, alldeles underbar!
God jul och Gott nytt år!
Er ordförande, Mikael Maerker
I
en ovanligt fin och iskall klädsel skålar vi för vår tid här
i tidningen. Två och ett halvt år av roligt och tålamodsprövande skrivande, intervjuande och redigerande.
Nu är det dags för båda att traska vidare.
Jag ( Jessica) minns mitt första, hemska Polmagasinsmöte.
Nyinflyttad i Uppsala och med orealiserade skrivdrömmar,
mötet var ett mentalt trappsteg. Jag hade aldrig skrivit något
som någon annan läst, utanför gymnasiets SO-arbeten. Dock
hade jag vetat att jag ville göra det ända sedan mitt tolvåriga jag
producerade en 68 sidor lång “bok”: Hästdoktorn som försvann.
När jag presenterade mig som total nybörjare på första mötet
viskade en av de dåvarande äldrekursarna till sin bordsgranne (i
vanlig samtalston); “Åh, NEJ...inte en till som aldrig har skrivit
i en tidning!”. Jag trodde att jag skulle spy. Hen som känner sig
träffad, skämmes tamefan. På första korrestugan sa dåvarande
redaktören Filip att min text var bra, en sten lättade, och någonstans där fastnade jag för allt vad tidnings-Uppsala har att erbjuda. Jag vill avsluta min tid här med att säga motsatsen till
alla er som funderar på att skriva, fota eller dylikt “Åh JA...en
till som aldrig skrivit i en tidning! Det här är den ultimata “experimentverkstaden”. För min del blir nästa experiment ett år i
Chile, vi ses i Vykort från Världen!
Jag ( Joakim) skulle kunna stämma in med min kollega. Jag själv
skrev många “böcker” som liten. “Tjatter i busken” kanske var
den mest framgångsrika, en historia om fåglar i en buske som
skvallrade och upplevde olika äventyr. Men mina första intryck
av Polmagasinet är dock ljusare än Jessicas. Jag hade sett till
att pumpa min fadder, redaktör Kalle, på information och var
spänd inför att få skriva på riktigt. Ett beslut jag aldrig ångrat.
Det senaste året har varit otroligt härligt och bjudit på många
utmaningar. Det har tidvis liknat min succéroman, många fåglar
har flugit på äventyr både när och fjärran och jag själv ska lyfta
från tidningens trygga bo. De människor jag träffat och saker
jag gjort kommer för alltid att ha berikat mitt liv.
Slutligen, från oss båda till er alla en riktigt god jul och ett
gott nytt år!
10
4-5 12-15
ANSLAGSTAVLA: Hallå där...! Anna Larsson och Vykort från världen
6-7 POLKAND: Kwanzaa och Rutger Sernander
8-9 Polmagasinet testar: Uppsalas Nattamat
10-11
INTERNATIONAL STUDENT:
Uppsala and Sheffield
- one story, two cities
22
Era redaktörer, Joakim Hessling och Jessica Johansson
DESSUTOM MEDVERKAR
ANSVARIG UTGIVARE
Joakim Hessling
Louise Bergstrand
Alexander Rieem Dun
Ordförande, REDAKTÖR
Alexander Fredman
Joakim Hessling
Matilda Hedström
Katerina Iotova
REDAKTÖR
Julia Karlsson
Jessica Johansson
Carl Lindberg
Jesper Lindqvist
LAYOUT
Ossian Matthiessen
Joakim Hessling
Jessica Johansson
Andreas Sundell
Omslag
Foto: Jessica Johansson
2
POLMAGASINET #4/2013
Agnes Thor
Fredrica Werner
Bijan Yousefi
TRYCKERI
Exakta Tryckeri, Malmö
UPPLAGA
250 ex
KOMMENTARER OCH IDÉER?
Mejla oss på polmagasinet@uppsalapolitices.se
Polmagasinet är en politiskt obunden tidning som publiceras av Uppsala Politicesstuderande. Den utkommer med fyra nummer per år.
Redaktionen förbehåller sig rätten
att redigera insänt material och tar
inget ansvar för ej beställt material.
10-11
12-15
Huvudreportage: Ekonomiska kriser
16-17
Polmagasinet möter: Hanna Wagenius och Linda Nordlund
18-19
20-21
REPORTAGE: Den nya partibidragslagstiftningen
KULTUR: Filmrecension
22
Vad händer sen? Socialdemokraternas
talskrivare
8-9
POLMAGASINET #4/2013
3
ANsLAGSTAVLAN
En rättelse: I förra numret smög det in sig ett fel i
huvudreportaget. Östgöta nations 1Q heter Daniel
Hugestam och inte David. Vi ber om ursäkt för detta.
Ett stort grattis till vår skribent
Agnes Carlsson som på
Tidningsgalan kammade hem
priset för Bästa personliga
text!
I en annan del av MUPS
(MediaUPS):
I vanlig ordning sänder
Sen lunch med PK
sina program varje
onsdag kl 18, FM 98,9
Studenradion. Finns även
på Instagram:
@senlunchmedpk
Vykort från
världen
Hola!
I går hade jag min sista dag med
lektioner i soliga Puebla, Mexiko, och
det är med blandade känslor som jag
ser på den alldeles för utsmyckade
julgranen som står lite malplacerade
bland palmerna på campus, och inser
att min tid här snart är över. För även
om det ska bli jättekul att komma
tillbaka till underbara Uppsala så finns
det mycket som jag kommer att sakna.
Exempelvis att varje morgon hälsa på
den mäktiga (och aktiva) vulkanen
Popocatépetl, att ha privilegiet att
ha lektioner på ett campus som ser
ut som en botanisk trädgård, att
kunna äta tacos i all dess former för
ynka 15-20 kronor till lunch, att alla
mexikanare kan dansa salsa eller att
kunna gå barbent i november. Det är
även något speciellt och intressant
Hallå där! Anna Larsson
TEXT: MATILDA HESTRÖM FOTO: JULIA KARLSSON
Du blev i november tillsammans med fyra andra korade
vinnare av årets studenttävling anordnad av ”Innovation
Against Poverty” (IAP), ett projekt under SIDA. Vinsten var
en konferens i Lusaka, Zambia. Vad var det för tävling och
konferens?
- Man skulle komma på en uppfinning som har att göra med
utvecklingsfrågor. Det fanns olika länder och problem att välja
mellan. Vi fastnade för Haitis hus- och vattenfråga, då det
kändes som något vi alla hade kunskap om och som kanske inte
alla i tävlingen skulle välja. Vår uppfinning ”The Waterwall” är en
extravägg som stödjer den befintliga väggen mot yttre påverkan
samtidigt som den fungerar som ett rengörande vattenfilter.
Själva konferensen anordnades av IAP och syftet var att, då detta
är ganska nytt, följa upp och se hur det har gått för de
olika projekten.
Vad har ni gjort under er vistelse i Zambia?
- Första dagen tog vi det lugnt, var på marknader och bara
kollade in Lusaka. Sen var vi iväg på konferensen. Vi var också
på besök hemma hos den svenska ambassadören med mingel
efter det. De två följande dagarna besökte vi två projekt runtom
Lusaka, jätteintressant och se hur det hade gått! Vi åkte även till
Victoriafallen en dag.
Vad har den här upplevelsen betytt för dig? Vilka intryck har
varit starkast?
- Jag har lärt mig jättemycket om ”Inclusive Businesses”, om att
det finns fler sätt att hjälpa utvecklingen i länder än att bara ge
bistånd. Att det går att komma på en affärsidé som är hållbar för
företaget men också bidrar till utveckling som växer med tiden.
Det har varit jättehäftiga kontakter med de som jobbar på IAP
och SIDA och intressant att få en bild av deras arbete.
4
POLMAGASINET #4/2013
Hej Uppsala!
Här kommer några kebabdoftande
rader från staden på två kontinenter
- Istanbul. Jag är för närvarande på
utbytestermin vid Sabanci University,
ett privatägt lärosäte en redig timmes
bussfärd utanför stan på den asiatiska
sidan. Plugget är oväntat belastande
och utmanande, med kompetenta
lärare och mycket läxor, och upptar
således majoriteten av min vecka. När
jag inte lägger tid på skolarbetet så
njuter jag av det kulinariska överflödet,
det löjligt stora nattlivsutbudet, går vilse
bland marknader och minareter samt
försöker bättra på min turkiska. Istanbul
är en otroligt stor och myllrande plats
- överväldigande på många sätt och emellanåt blir saknaden efter
med att studera
statsvetenskap i ett
land med utbredd
korruption och med andra perspektiv
på internationell politik än de man är
vad vid. Jag har haft en fantastisk och
givande termin, men nu tar jag jullov
och blickar fram emot en härlig vår i
Uppsala.
God jul, vi ses i vår!
Johanna Ingvarsson, T5
hemlandet och Uppsala stor. Det är då
vetskapen om en stundande vårtermin
i världens bästa stad värmer som mest.
Vi ses i januari!
Varma hälsningar från Sultanen med
turbanen,
Linus Mattsson
Årgång 2011
POLMAGASINET #4/2013
5
Polkand
KWANZAA
- En alternativ jul
TEXT: CARL LINDBERG
J
ulen nalkas, och det lackar emot
jul. Julen står för dörren, och snart
är det jul. Med 2,2 miljarder kristna
och halvkristna världen över är det
utan tvekan en av det gregorianska
årets största högtider. Men i ett samhälle
präglat av kristendom kan det vara lätt att
glömma bort vad de resterande 3,8 miljarderna av jordens befolkning gör under
december månad, då vi smaskar julgodis
och sjunger om stalledrängar. Hanukkah,
judendomens högtid under december, är
något som alla förmodligen känner till.
Mindre känd är dock den amerikanska
högtiden Kwanzaa, som inte har riktigt lika
många år på nacken som decemberhögtiderna inom kristendom och judendom.
År 1966 brukar sägas vara året då Kwanzaa föddes, och Maulana Karenga (född
Ronald McKinley Everett) anses vara dess
fader. Karenga, som idag är 72 år gammal, var under 60-talet aktiv i medborgarrättsrörelsen genom organisationen
US Organization. Kwanzaa anses ofta
vara starkt kopplat till just medborgarrättsrörelsen, och Karengas syfte med att
skapa högtiden ska ha varit att skapa en
högtid för afroamerikaner för att fira sitt
ursprung och sin historia istället för att
falla i majoritetssamhällets mönster under den kristna högtidssäsongen. Kwanzaa anses därför ibland vara kopplat till
pan-afrikanismen, som syftar till kulturell
uppslutning av olika afrikanska kulturer.
Sammantaget gör detta att kärnan i Kwanzaa inte utgörs av någon religiös doktrin,
utan snarare en renodlat kulturell sådan.
Många som firar Kwanzaa firar också jul.
Hur firas då denna i sammanhanget
unga högtid? Till att börja med så
finns det sju grundläggande principer som hela firandet bygger på.
Enighet - syftar till att eftersträva just
det, såväl inom familj som samhälle.
Själv-beslutsamhet - är strävan efter att
våga definiera, och prata för, sig själv.
Gemensamt arbete och ansvar - är
att tillsammans vara ansvariga för
sitt samhälle och varandras problem.
Korporativ ekonomi - syftar till att stötta
varandras företagsamhet, och tillsammans
dela på ekonomiska och sociala vinster.
Syfte
att
sträva
efter
positiv
utveckling
av
sitt
samhälle.
Kreativitet - ska uppmuntras, och man
ska eftersträva att efterlämna ett vackrare samhälle än det man föddes in i.
Tro - handlar om tillit till såväl varandra som samhällsledare, men har inte
nödvändigtvis
religiös
anknytning.
Språk är också en viktig del av Kwanzaa,
då alla traditioner och symboler bär namn
på swahili. De ovan uppräknade principerna bär egentligen exempelvis namn
som Kujichagulia, Imani och Ujamaa. Att
just swahilin valts som traditionens språk
är inte helt självklart, men förklaras ofta
med dess anknytning till pan-afrikanismen. Andra symboler och ritualer som hör
högtiden till är de tre färgerna rött, svart
och grönt. För den ouppmärksamme är
det samma färger som flaggan tillhörande
Kenya, vars officiella språk också är swahili.
Andra symboler som tillhör Kwanzaa
är Kinara, en ljusstake med plats för sju
ljus som representerar de sju principerna.
Kikimbe cha Umoja, som är en gemensam bägare för att högtidligt dela dryck,
är inte helt olik kristendomens nattvard,
dock utan religiös anknytning. Slutligen
är gåvor också ett viktigt inslag, liksom
ett flertal symboler i de tre färgerna, ofta
med anknytning till de sju principerna.
Det är inte helt fastslaget hur många som årligen firar Kwanzaa, och siffrorna har också
varierat över de senaste åren. Allt som allt så
uppskattas mellan två och 30 miljoner människor fira högtiden i någon utsträckning. För
en polkandare är Kwanzaa i alla fall helt klart
spännande som kulturell företeelse med sin
politiska så väl som historiska anknytning.
Joyous Kwanzaa!
Professorn och pluralisten
text: Ossian Matthiessen
Att studera i Uppsala handlar i mångt och mycket om att balansera
studiernas hårda arbete med alla de nöjen som staden har att bjuda på. En som tog fasta på att livet här ska vara roligt också är den
gamle Uppsalaprofessorn Rutger Sernander. Genom sitt bejakande
av både nytta och nöje är han än idag något av en legend och förebild
för Uppsalastudenten.
S
ernander kom från Närkes landsbygd till Uppsala i mitten av
1880-talet. I en tid då det var
få, och nästan uteslutande män,
förunnat att studera på högre
nivå skrev han in sig vid universitetet för
studier i biologi. Han hade redan i unga
år ett brinnande intresse för naturen och
avancerade efter sina studier i rask takt till
att bli docent och sedermera även professor i växtgeografi. Utöver en imponerande
insats i själva forskningsfältet var han också
en enastående och nyskapande pedagog.
Många av hans lärjungar vittnar om att
Sernander besatt en alldeles extraordinär
förmåga att engagera sina studenter. Exkursioner ut i det gröna och de efterseminarier
som följde, gärna i lite mer informella sammanhang (läs: på nation), var vida beryktade och uppskattade inslag i undervisningen.
Trots de gedigna insatserna för biologin
är det nog ändå främst det rika omfånget
av historier rörande hans person som gett
gamle Rutger statusen som Uppsalalegend. När han inte ägnade sig åt studiet
av vegetation var han nämligen synnerligen aktiv i studentlivet i Uppsala. Först
och främst i hemnationen Södermanland-Nerikes, där han som förstekurator fick äran att inviga det nuvarande
nationshuset 1897. Men han var också
aktiv inom Upplands och Gotlands nationer. En minnesvärd historia utspelar
sig efter en lång sittning på den senare.
Sernander var känd för att alltid vara den
sista att bryta upp från festliga tillställningar. Han var mycket populär bland sina
studenter och på den här tiden var det god
sed att följa herr Professorn hem till villan i
Kåbo på morgonkvisten. Dessa vandringar
genom Uppsala i soluppgången blev snabbt
ett eftersträvansvärt upptåg att delta i bland
hans studenter. Detta eftersom Sernander
utöver sin spetskompetens var en mycket
allmänbildad person med ett starkt intresse
bland annat för arkeologi och historia.
I kombination med nattens intag av rusdrycker och den inspiration som en soluppgång över vår vackra stad skänker, gav det
ofta upphov till både en och två passionerat
improviserade föreläsningar på hemvägen.
Dessa spontana små anföranden kunde tack
6
POLMAGASINET #4/2013
vare Sernanders breda kunskaper behandla allt från det medeltida Uppsalas tegelbrännare till almarna i Engelska Parken.
Men åter till Gotlands. Vår gode Rutger
kom alltså denna morgon ut från nationen i sällskap av ett dussin studenter.
Han stipulerade då att han denna morgon
minsann tänkte ta den raka vägen hem.
Vilket i detta fall innebar en vadning rakt
över Fyrisån i höjd med Upplandsmuseet.
Sagt och gjort. Några av hans lärjungar
vågade sig med på detta djärva upptåg,
resten sprang bort mot Järnbron för att
hjälpa till med landstigningen. På vägen
stötte de ihop med en polispatrull, som
de drog med sig ifall något skulle gå illa.
Det dessa poliser och studenter fick bevittna var Professor Sernander ståendes
mitt i Fyrisån med något slags sjögräs i
hand, ivrigt undervisandes om åns marina
växtlighet inför sina förbryllade studenter. När han sedan närmade sig stranden
och fick syn på stadens polis ska han ha
lett ett pillemariskt leende och utbrustit
”Nej era haffare, idag skall ni inte ha
mig”. Efter en kortare förhandling lät
ordningsmakten honom så gå, och han
följdes hemåt av sina jublande studenter.
Det sägs att historier av detta slag cirkulerade i Uppsalas studentkretsar väl efter
Sernanders död 1944, vilken för övrigt
ska ha inträffat efter en sen kväll på en
av stadens debattklubbar. Trots att de
levande minnena av honom sedan länge
är borta lever frukterna av hans verk
vidare. Även om man inte skulle vara så
intresserad av just biologi. Man kan exempelvis konstatera att Sernander var en
av de som grundade Naturskyddsföreningen, som idag är en stark kraft inte bara
för det svenska naturskyddet utan också
för global miljöpolitik. Och inte minst
i Uppsala finns spår av honom både här
och var. Passande nog har han fått en av
stadens vildaste gator, nämligen den där
Flogsta höghus ligger, uppkallad efter sig.
Och nästa gång du står och röjer till dunkande house på Snerkan, passa då på att
kasta en blick mot en av väggarna i stora
salen. Där sitter han i sitt porträtt och
ler lite finurligt åt att studenterna inte
bara sitter försjunkna i sina böcker, utan
passar på att roa sig lite då och då också.
Krönika: Det moderna
tidevarvets backlash
I
bland slås jag av det bisarra i att
det under min livstid gått från att
vara i princip internet- och mobilfritt, till 3310:an, MSN, till
dagens självklarhet att på valfri
plats se på tv i sin mobilskärm. Liksom
att äta, sova, (gå på toa?) och sitta på
föreläsningar med den. Allt har förändrats and it all goes down to “The Internet”. Nästa år är det (endast) 45 år sedan
Leonard Kleinrock lyckades skicka ett
kommando från en dator till en annan
och internet föddes. Kontrasten är total.
I Svt:s ”Korrespondenterna” som sändes
29:e oktober undersöktes ämnet ur aspekterna beroende och missbruk. Där uppvisades ett avgiftningsboende i Kalifornien mot “digitala droger”, som de själva
kallade det. Ett annat inslag var från Kina
om ett spartanskt läger för unga män med
internetmissbruk. I både SR:s Filosofiska
rummet (27/10) och i DN (23/11) behandlades samma ämne; vad är och betyder
internet idag? Frågan är uppenbarligen
både aktuell och relevant. Det ter sig som
vi i nuläget befinner oss i ett slags tillstånd
av förvirring och i behov av bekräftelse på
situationen. Som om vi efter en informationsteknisk explosion letar i spillrorna av
vad som var, försöker lägga ihop det gamla med det nya och efter chocken jämka
vår identitet med vad som därur uppstått.
För visst är det lite som att tänka på universum? Kanske har molnet även flera
beröringspunkter med just universum.
Men inte kan man kräva att folk i sin
vardag jämt ska gå och tänka på sådant
abstrakt, dock kan nog ett ställningstagande vara en bra idé. Övervakning, stress och ett okontrollerat, något
ogranskat, övertag av vår vardag är ju
alla negativa verkningar på ämnet. Inte
att förglömma är även de otroliga fördelar som exempelvis informations- och
kommunikationstillgången
medfört.
Det positiva och det negativa springer
ur samma källa, därför behövs en kritiskt
medveten utveckling. Det är
svårt att vara
selektiv och
objektiv i en
ständig
ny
tillströmning
men Leviathan bör uppbringas på
rätt villkor,
efteråt
är
det för sent.
Matilda
Hedström
POLMAGASINET #4/2013
7
TEST
Polmagasinet testar: Nattamat
text: ALEXANDER Fredman, ossia matthiessen, joakim hessling, jessica johansson och fredrica werner
foto: ossian matthiessen
REA.
Det har testats pubar och klubbar på våra kära nationer, men idag är det dags för testpatrullen att ta tag i det
som icke får glömmas. MATEN. För när man har dansat många timmar på nation och hängt dem där timmarna i baren, då börjar magen kurra. Kanske är det ett helt gäng som drar iväg eller så är du alldeles alldeles
ensam. Mat behövs i vilket fall och den ska vara god. Kebab och falafel är favoriterna, men korv eller chickennuggets kan också slinka ner. Testpatrullen drog på sig overallerna och gav sig ut i Uppsalanatten för att
leta upp det bästa “nattamats”-stället. Efter många diskussioner om hur falafel ska smaka och vilket bröd på
kebabrullen som är godast har ni här vårt utlåtande.
ST1
Mack, mosbricka och motorolja? Det skulle man kunna tro
om ST1, men här bjuds det på pizza, kebab och korv. För den
som redan svalt stoltheten och fallit på mållinjen vid “fem-iett” raggningsförsöket, så finns kanske något att hämta här.
ST1 erbjuder nämligen sittplatser och möjlighet att titta på
TV till kebaben, en ypperlig sista dekadent utpost för den som
hoppas på sällskap hem mot Flogsta. Matkvalitén är högst
varierande. Falafeln har en perfekt konsistens; krispig utsida
och mjukt innehåll med en mycket god smak. Pommes fritsen
är tyvärr degiga. På plussidan finns tillgång till toalett, ett
roligt läskutbud (någon som minns Loranga och Dr Pepper?)
och allt från tandborste till godis i butikssortimentet. En i
testpatrullen minns ett särskilt bra besök på macken som
skedde under högst berusade hemgångsformer. Han avnjöt då
en vegetarisk burgare och såg på den något trötta Bondrullen
”Never say never again” i sin helhet, vilket gör att man i
efterhand kan konstatera att besöket måste varat i mer än
två timmar.
My Gyros
Kanske är det för att My Gyros för de flesta hungriga
inte ligger mellan punkterna A (nation) och B (hem) som
det blivit lite av en doldis i nattmatssvängen. Men My
Gyros är en klippa, klart värd några minuters omväg (det
ligger bredvid Burger King på Bergsbrunnagatan). Utöver
den sedvanliga kebaben och falafeln hittar man här som
namnet antyder alltså gyros. För den oinvigde rör det sig
om grekiskt, närmare bestämt tunt skivad fläskkarré som
marineras och sedan steks. Valfri ovan nämnd läckerbit i
ett ihoprullat bröd ackompanjerat av pommes frites och
läskedryck blir din för rimliga 75 riksdaler. Testpatrullen är
överlag nöjda, men vill rikta kritik mot det knappa antalet
sittplatser och det ganska intetsägande bemötandet. Esset i
rockärmen är helt klart de generösa öppettiderna.
Pris: Falafelrulle med dricka 75 kr, Gyrosrulle med dricka
75 kr.
Betyg: 4.
Vegetariskt: Falafel i olika konstellationer.
Bemötande: Ingenting att skriva hem om.
Öppettider: Måndag-onsdag 11 – 03, torsdag-lördag: 11 – 04.
Raggningspotential: Inte super då sittplatserna är begränsade.
Men har du läst the Game och det är mycket folk så har du
nog en hyfsad chans.
Korvgubben
På väg förbi Värmlands stöter vi på “Korvgubben”. En av dem
iallafall, för efter lite utredande frågor så får vi reda på att det
finns många olika som cirkulerar över staden på kvällar då
det kan tänkas finnas ett behov av korv fram på nattkvisten.
Öppettiderna för just denna vagn är väldigt varierande,
men när klubben stänger och precis utanför, är en tid och
plats man oftast verkar kunna lita på. Alternativen består
av grillad/bamse/chorizo och french, med helt avsaknad av
vegetariska alternativ.
Vi beställer en french hotdog och kom ihåg, cash is king!.
Entusiasmen var inte jättehög i testpatrullen och Polmagasinet
kan inte ge ett särskilt upplyftande betyg. Det är knappt att det
kvalar in som bukfyllnad, det skulle vara brödet och dressingen
i så fall. Om vi ska vara ärliga, spara dina slantar och gå
vidare till nästa ställe, alternativt gör dig en ostmacka i
närmsta korridorskök.
Pris: French hot dog 30 kr
Betyg: 0,5 (de finns iallafall där man behöver dem).
Vegetariskt: Nej
Bemötande: Gott om än lågmält humör och med en förmåga
att hantera människor med högt dryckesintag
Öppettider: Varierande
Raggninspotential: Inte särskilt upplyftande. Korvgubbens
klientel är ofta lite ”runda under fötterna”.
Jackie Chan får massage i Shanghai Noon!
Slottsgrillen aka Time
Time känner de flesta i Uppsalas studentliv till som kiosken
i Stocken-kön. Efter en stor ombyggnation och namnbyte
till Slottsgrillen, kan nu även kiosken erbjuda ett rikligt
kulinariskt utbud för den berusade matgästen eller den kloka
torsdagsbesökaren som vill grunda innan klubbdimman.
Testpatrullen beställde en chicken nuggets-tallrik och en
falafelrulle vilka båda får betyget väl godkänt gällande såväl
kvalité som pris. Salladsbaren känns ovanligt fräsch och har som
pricken över i:et även en dekorativt skuren rödlök inplacerad
bland falaflarna. Avsaknaden av kundtoalett är ett minus, men
det kan lätt kompenseras genom att springa till det läskiga
skyddsrumsvalvet på andra sidan gatan. Barstolarnas skumma
design drar också ner det i övrigt positiva intrycket, då det
redan är tillräckligt svårt att sitta på en stol efter en rejäl repa
på stan. De mycket generösa öppettiderna och tillgången till
kioskutbudet är två starka plus. En snus och en påse Polly sitter
som en smäck efter falafelrullen.
Pris: Falafelrulle med dricka 56 kr. Chicken nuggets-tallrik med
dricka 75 kr.
Betyg: 3, en stark sådan.
Vegetariskt: Inget utöver standardutbudet av vegetariska alternativ.
Bemötande: Nedlåtande acceptans utan att vara otrevliga.
Öppettider: Söndag – onsdag 09 – 10, torsdag – lördag 09 – 05.
Raggningspotential: Beror på tiden på dygnet. En tidig
torsdagskväll kan man lägga grunden för senare möten i
klubbvimlet. Halv fem en fredagskväll kommer den oförlåtande
belysningen inte hjälpa dig i din gråtande desperation.
Pris: Falafeltallrik och dricka 79 kr, kebabrulle och dricka 79 kr.
Betyg: 3,5.
Vegetariskt: Ja, flera alternativ.
Bemötande: Sådär.
Öppettider: Vardagar 08-23, helger 09-04.
Raggningspotential: Stolar, TV och belägen längs vägen mot
Flogsta - ST1 har en viss raggningspotential. Speciellt för
den som inte drar sig för att mötas över en kebab och en
midnattsfilm. Plus för utbud av preventivmedel.
Framtiden som mattant på UD ser ljus ut.
8
POLMAGASINET #4/2013
POLMAGASINET #4/2013
9
international
A tale of two cities
TEXT och foto: Katerina iotova
We have all wondered how it is to study abroad and how Uppsala compares to other universities. Exchange student Katerina grabbed hold of Polmagasinet to tell her story about life as a student in Sheffield and Uppsala. Not
only a tale of two cities but also of two remarkably different cultures.
The majority of Swedish students tend
to stick with the nations’ parties because
they are the cheapest option but compared
to UK’s clubs aimed at students, nations
turn out to be rather expensive. Clubbing
in Sheffield, on the other hand, offers a
lot of choice between bars and different
clubs. If you fancy 80’s pop or if you would
rather dance it off to Papa Roach and the
Offspring on a Friday night you could also
do it for less than 10 quid – cab fare, entrance and drinks inside have been taken
into account. Trust me, I have done this
numerous times.
The crowds in Sheffield’s clubs are essential; extras include excessive pushing and shoving. Getting a drink at the
bar (vodka mixer is often just one quid)
personally reminds me of queuing for
humanitarian aid and ironically, it looks
like it is a natural disaster to be sober at
a club. Bouncers deserve to be mentioned
and especially their determination when
crossing the middle of the dancefloor, resembling a mini vanguard to take out yet
another too drunk individual.
Foto: Uppsala Universitet
I
know for a fact that this has already become the best year of my
student life. As an international
student who graduated from high
school in England and moved on
as an undergraduate at the University of Sheffield, I believe that coming to Uppsala for a year is the best
decision I ever made in this regard.
Foto: The Telegraph
morning (or noon) you realize that you do
not know squat about any of the people
you went out with - but in most cases you
get descriptions like: ‘It was nice/fun’ or ‘I
don’t remember’.
Sweden; to truly experience fika in Swedish environment. And now I do, every day.
British students, however, do not keep the
British tradition, as it appears to be considered as an adult domain and inapt for
a tight budget. Instead, they get to
talk when they bump into each other in the common area or for predrinks at the flat. The “real” bonding
happens while singing in the taxis
on the way to the club and on the
dancefloor. After selfies in the toilet
my new British friend told me: ‘Oh
mate, you are amazing, I love you!’.
It was the second day of Freshers’.
”The ‘real’ bonding
happens while singing in
the taxis on the way to the
What really struck me as a pleasant
surprise is the way Swedes choose
club”
to socialize as opposed to Brits. Inspark was a great way to start off the
new academic year. I had the opportunity
not only to learn about Swedish traditions
and values but also to experience them
first hand, alongside Swedes. This casual
sharing of culture might as well remain
unacknowledged by most, but I feel bound
to point out that it does not come as naturally to Brits and consequently the quest
for a ‘jolly good time’ might be described
as a hardship by many internationals.
Freshers’s Week, or the first week of uni in
Britain, is the SOCIAL week. This is the
time when you meet lots of people, you go
out every night and you try to battle hangover for the better part of the day. Some
might find it troubling that on the next
10
POLMAGASINET #4/2013
Sheffield’s Students’ Union, being one of
the top in Britain, also provides a range
of activities from all sorts of societies to
sport clubs, educational support and advice and social events. Give it a go and
Taste of work are just some popular examples for students who wish to experience
new things and meet new people. Politics
students in Uppsala have similar opportunities and I find that internationals not
only get the chance to be involved but also
are very well integrated.
On the more casual social note, British
‘afternoon tea and biscuits’ seems to be
the rough equivalent of fika. This was one
of the reasons for my dream to come to
Most clubs are giant compared to a nation
and have at least 3 or 4 different dancefloors, and there is always a professional
photographer out and about. Every club
uploads the photos on its Facebook page
and you could always tag yourself and your
mates after you like it, naturally.
Swedes have their ways of getting together, needless saying it is a matter of
self-preservation in the darkest months.
Although I find all different institutions
of Uppsala’s student life extraordinary and
exciting, the lack of pressure on future
graduates and employment is striking. Increasing student unemployment becomes
a pressing issue and even my Swedish
peers have pointed it out but the competition in the UK is much bigger. Every
university in Britain has Career’s service
department providing support and information for employment. There is constant
access to many training programmes for
developing skills, allegedly, valuable to a
potential employer. The so-called Graduate Award is a scheme that stretches over
the course of one academic year and at the
end the participants are awarded with a
certificate – it works as an additional degree.
In contrast to Britain, in Uppsala the extent of pressure on youth for a future job
is less interfering with students’ lives and
that is why I think it has achieved a fine
balance between dynamics and opportunities without leaving out the fun times
and relaxation.
”This was one of the
reasons for my dream
to come to Sweden; to
truly experience fika”
Friday nights at Varmlands are special.
In fact, partying at any nation is special
considering you could be dancing in the
middle of an old-fashioned library or in
a big hall with crystal chandeliers over
your head, paintings in the corridors and
statues in corners. I hold a certain fascination for the way nations have preserved
the spirit of the past, but in the same time
allowed to entangle students’ lifestyle in a
sophisticated manner that allows the coexistence of both.
POLMAGASINET #4/2013
11
huvudreportage
Finansmarknad i förändring
Två ekonomer om finanskrisen
text: jessica johansson och johanna simonsson foto: andreas sundell modell: alexander rieem dun
D
et finns nästan lika många
förklaringar till finanskrisen
som det finns spekulationer
kring varför finansministern
klippte av sig hästsvansen.
Så många att rektorn på London School
of Economics skrivit en bok med 38
tänkbara förklaringar till krisen. Hur ser
det då ut idag, vilka lärdomar har man
dragit från de senaste turbulenta åren?
Hur ser nationalekonomer idag på den
finansiella marknaden och möjligheter för
regleringar i syfte att undvika en liknande
kris i framtiden? Utan att ge sig på det
halsbrytande uppdraget att förklara krisen i
sin helhet, bestämmer sig Polmagasinet i alla
fall för att doppa tån i denna ocean av frågor.
Polmagasinets utsända lämnar studentlivet
och tar sig till huvudstaden för att genomföra
intervjuer med två ekonomer med extra
kunskap om just ekonomiska kriser. Båda
har skrivit böcker inom ämnet, och i år är
de båda medförfattare till boken “Överlever
euron? - Sex ekonomer om eurokrisen”.
Cirka sex år har gått sedan marken började
skaka under Wall Street, den finansiella
Sedan 2008 har medierna dominerats av två ord: Ekonomi och kris. När USA och Europa omtumlat tar sig ut på andra sidan kristunneln återstår många tankar. Kan detta förutses? Vad görs i
dagsläget? Och är ekonomi ett nytt säkerhetshot?
I detta nummers huvudreportage riktar vi fokuset mot en finansmarknad i förändring.
12
POLMAGASINET #4/2013
även om vissa ekonomer har varnat i tid så
visar erfarenheten på att många ekonomer
oftast inte lyckas förutse ekonomiska kriser.
- Det finns en specialisering som har gått
väldigt långt inom nationalekonomin, jag
tror att den kan bidra till att det är svårt
att förutse kriser. Man inriktar sig ganska
tidigt i karriären, mot till exempel finansiell
ekonomi, handelsfrågor, mikroteori eller
miljöekonomi. De som håller på med
makroteori och traditionell konjunkturteori
vet till exempel inte så mycket om den
finansiella sektorn, och vice versa. Man
är för specialiserad för att upptäcka
varningssignaler, det saknas en överblick.
Utöver detta lyfter han fram den ideologiska
aspekten, en vilja att tro på teorin om
effektiva marknader. Han tillägger även
att det trots allt är väldigt komplext och
att det i slutändan är svårt att förutse
kriser. Det finns en stor sannolikhet att en
kris inträffar, men det är desto svårare att
bedöma när och hur det kommer att ske.
världens centrum. Inom loppet av två
år kom den amerikanska marknaden att
försättas i en kraftig recession som fort
kom att sprida sig till omvärlden. Under
några dramatiska veckor i september 2008
var marknaden så skakig att man fruktade
en total kollaps av det finansiella systemet.
Krisande ekonomier är långt ifrån ett nytt
fenomen och världen har upplevt ett stort
antal sådana, allt ifrån Tulpankrisen i
1600-talets Holland till dagens finanskris.
Med detta i åtanke är det lätt att hänfalla åt
en pessimistisk determinism. Ekonomerna
Stefan de Vylder och Pehr Wissén är
båda överrens om att ekonomiska kriser
inte helt går att undvika. Dock kan mer
göras än vad som gjorts tidigare för att
förutse och förebygga ekonomiska kriser.
Stefan de Vylder är nationalekonom och
har skrivit böcker om utvecklingsekonomi,
ekonomiska kriser och EMU. Vi tar plats vid
matbordet inne på hans hemtrevligt inredda
kontor tillika bostad i centrala Stockholm.
Stefan plockar fram varsin assiett och börjar
skala en mandarin, samtidigt som vi börjar
tala om ekonomiska kriser. Han menar att
Vi frågar även Pehr Wissén, managing
director vid the Institute for Financial
Research (SIFR) som tillsammans med sin
Tulpankrisen
Under 1630-talet ökade efterfrågan på tulpaner
i Holland markant. Detta fick fler att satsa
pengar i tulpansektorn, priserna steg nästintill
exponentiellt. Tulpaner som tidigare hade kostat
15 floriner kostade två år senare 175 floriner. Vid
den mest extrema punkten sålde en säljare en
tulpanlök för två lass vete, fyra lass råg, fyra stora
oxar, åtta grisar, tolv får, 79 liter vin, 425 kilo
ost, fyra ton smör, en säng, ett knippe kläder
och en silverbägare.
Alltfler hoppade på tåget för att tjäna sin del.
1637 vände utvecklingen, bubblan sprack och
priserna började sjunka. Paniken spred sig
och folk sålde sina tulpanlökar i rasande fart.
Markanden kraschade, priserna sjönk lavinartat
och en vecka senare var tulpanlökarna värdelösa.
Källa: Världens springnota, Stefan de Vylder, 2009.
POLMAGASINET #4/2013
13
huvudreportage
bror skrivit boken “Finanskrisen förklarad”,
om hans syn på nationalekonomers
roll för att förebygga och förutse kriser.
- Nationalekonomer får ju lite på huvudet
vid kriser, folk undrar varför de inte talade
om det här innan. Men nationalekonomer
har inga kristallkulor, de har en begränsad
möjlighet
att
vara
prognosmakare.
Inga upplyftande ord för den polkandare
som planerat att frälsa världen från framtida
finansiella kriser med andra ord. Att det
är omöjligt att sia in i framtiden är nog
de flesta överens om. Nationalekonomens
roll blir istället att förstå systemet och
därigenom kunna upptäcka risker och
möjliga framtida scenarion menar Wissén.
-Ett bra exempel är då Raghuram
Rajan på Jackson Hall-konferensen
2005 lyckades beskriva ett scenario just
liknande det som utvecklades år 2007.
Det han gjorde var alltså att peka på
mekanismer som skulle kunna sättas igång,
han visade på att som systemet såg ut så
skulle detta kunna ske, förklarar Wissén.
Att studera historien är viktigt, men att
moralisera med facit i hand blir aningen
uddlöst, eftersom kontrafaktiska resonemang
aldrig går att bevisa. Istället för att endast
fokusera på vad som kunde eller borde ha
gjorts, är det därför intressant att även tala
om hur man kan minska risken för liknande
scenarion i framtiden. För att nämna några
exempel förs det idag en diskussion om olika
sätt att hantera “moral hazard”, det dilemma
som uppkommer när en part tenderar att ta
stora risker på grund av att kostnaden vid
förlust inte betalas av parten själv utan av
en utomstående part. Inom det finansiella
systemet gäller detta främst bankerna.
- “Bail-out” är när skattebetalare och staten
betalar notan för en bank som riskerar att
gå under. En “bail-in” innebär att andra
fordringsägare också är med och betalar,
till exempel aktieägare som redan vid sitt
aktieköp är medvetna om risken att eventuellt
förlora pengar om det går dåligt. Vad man
talar om idag är en blandning av “bail-out”
och “bail-in”. Om detta är trovärdigt så borde
det minska moral hazard men inte eliminera
problematiken helt, säger Stefan de Vylder.
Efter en kris av dessa proportioner höjs
krav på ökade, eller åtminstone bättre,
regleringar för att undvika att hamna i en
liknande situation igen. Även med Wissén
talar vi om vad som kan göras i efterhand.
- Det pågår en väldigt omfattande reglering
som ett resultat av krisen. Större delen av
det är nog alla överens om att det är bra,
Krönika: På
inklusive de banker som blir reglerade
Han förklarar även att insatser görs för att
motverka “too-big-to-fail”, det vill säga när
finansinstitut och banker är för stora och
betydelsefulla för ekonomin för att kunna
gå i konkurs, eftersom staten går in med
stödpaket för att undvika en total kollaps.
- Det finns olika syn på det där. Ett
sätt är att säkerställa att bankerna har
tillräckligt mycket kapital så att de
inte kan gå i konkurs. Förut hade de
för mycket skulder och för lite kapital.
Vidare beskriver han andra typer av möjliga
regleringar, som går ut på att skilja riskfyllda
delar av bankerna från mindre riskfyllda.
Därigenom kan man skydda en mindre del
som för samhället är värd att skydda, det
vill säga insättarnas pengar. Uppdelning
motverkar också att bankerna blir för stora.
ekonomifronten lite nytt
V
Året är 1558 i Westport, England. Den
politiske legendaren Thomas Hobbes föds.
Under de kommande 91 åren av hans liv
formulerar han tankar om samhällets och
världssystemets beskaffenhet som ligger till
grund för Realismen. Genom Hobbesianska glasögon antas människan skyddas av
staten genom det sociala kontraktet. Staten
är den enda aktören av betydelse i det internationella systemet, där säkerhet innebär att
skydda staten från yttre militära hot.
Året är 1983 i Köpenhamn, London eller
Washington (det är något oklart). Barry
Buzan släpper sin bok People, States and
Fear. Han hävdar att säkerhet är ett “essentially contested concept”, där den tidigare
definitionen är förlegad och för snäv. Buzan breddar konceptet till att omfatta fem
sektorer; militär, ekonomi, miljö, politik och
samhälle. Frågor som rör säkerhet hamnar
högst upp på den politiska agendan, anses
akut och möjliggör därför en större spännvidd av åtgärder.
Att skapa ett system som är helt utan risker
är inte ett realistiskt alternativ, då viss risk
behövs för att ge utrymme till vinster och
innovation. Omfattande regleringar av
finansmarknaden och nya lösningar är något
som diskuteras bland experter. Vilken effekt
dessa regleringar och nya lösningar kommer
att få, och om de kan mildra framtida kriser,
får framtiden utvisa.
Året är 2008 i USA. Finanskrisen ett faktum i landet och snart även i Europa. Bland
de största förlorarna står bland annat befolkningarna i Grekland och Spanien där
ekonomin haltar, arbetslösheten skenar och
tusentals samlas på gatorna i protester. Ur
ett statsperspektiv hotar det statens institutioner, på individnivå bidrar social oro till
ökade spänningar mellan samhällsgrupper.
En liten guide till derivat
text: alexander fredman foto: andreas sundell
D
erivat är en av de stora
handelsvarorna på dagens
finansmarknader och är något
som ofta hörs i samband med
finanskrisen. Vad är egentligen
derivat och hur fungerar de?
Derivat är ett samlingsnamn för en typ av
värdehandlingar vars värde baseras på en
underliggande tillgångs värde. Detta gör
att man i teorin kan spekulera på varor och
värdehandlingar med mindre risk, men även
försäkra sig mot värdeförluster beroende på
hur man handlar med derivatet. Förenklat
finns det tre sorters huvudgrupper av
derivat: terminer, optioner och swappar.
Terminer är den mest grundläggande
formen av derivat och också den äldsta.
Terminer går ut på att en köpare och en
säljare kommer överens om ett framtida
handelsutbyte under vissa bestämda
förhållanden. Förhållandena kan vara ett
bestämt pris man får köpa en viss mängd av
en vara för under en viss tidsperiod. Därmed
14
POLMAGASINET #4/2013
försäkrar man sin tillgång till varan för
ett fast pris oberoende av varans värde på
marknaden när terminens tidsgräns löper ut.
För en termin åtar sig båda parter av affären
att fullfölja vad man kommit överens om och
priset på en termin är oftast en procentuell
del av den slutgiltiga köpesumman.
Optioner
fungerar
på
samma
grundläggande sätt som terminer, men med
skillnaden att man istället för att binda sig
till en affär, erbjuder möjligheten till en
affär som inte måste fullföljas. Optioner
har också en premium som man betalar för
att få överta optionen.
Swappar skiljer sig från terminer och
optioner, då man istället för en underliggande
vara använder en underliggande räntekurs
för handel. Swappar är sällan tillgängliga
för en enskild investerare, då de banker som
handlar med swappar gör det med mycket
stora summor pengar. Swappar fungerar så
att man genom en mellanhand, en swapbank,
kan byta mellanskillnaden av räntor med
en annan part och då få en ränteform och
räntesats som gynnar båda parter.
Det finns två olika sätt att handla med
derivat, beroende på vilket syfte du har med
handeln. Säg att du till exempel äger aktier
i ett företag vars ekonomiska framtid kan
verka osäker. Då kan du köpa en sälj-option
som garanterar att du får sälja dina aktier till
ett visst pris inom en viss tidsram och på så
sätt försäkra dig emot eventuella prisfall på
aktien. Detta kallas hedging.
Säg att du istället tror dig veta att en aktie
kommer öka i pris. Då kan du istället köpa
en köp-option för just den aktien som
garanterar dig att få köpa ett visst antal aktier
till ett visst pris baserat på det nuvarande
marknadsvärdet. Om aktien sedan stiger kan
du använda din option att köpa aktierna till
det tidigare överenskomna lägre priset och på
så sätt tjäna på det ökade aktievärdet.
En aspekt som är viktig att nämna i
samband med derivat är termen ekonomisk
hävstångseffekt
eller
leverage
som
ad har året 1558 och tyfoner gemensamt med instabilitet på Wall
Street? Vi börjar i en liten stad i
femtonhundratalets England.
termen heter på engelska. Leverage är en
samlingsterm för olika sätt som exponentiellt
ökar eller minskar en investering. Leverage
syftar oftast på att man belånar större delen
av insatsen vid en investering för att kunna
få större avkastning vid vinst. Det syftar
också på den förstärkning av påverkan
som sker på ett underliggande värde av ett
överliggande kontrolldokument. Genom att
äga till exempel en termin har innehavaren
investerat en mindre summa pengar än
vad den kontrollerar genom terminen.
Leverage gör att innehavaren snabbt kan
göra stora vinster i förhållande till summan
spekulerade pengar, men kan också öka
risken då även förlusten snabbt kan öka.
Leverage är något som har diskuterats
mycket i samband med finanskrisen, då
den amerikanska marknadens förluster
förstärktes av att investmentbankerna hade
stora lån i förhållande till deras faktiska
tillgångar. Hur stora de amerikanska
investmentbankernas leverage får vara
regleras av myndigheten Securities and
Exchange Commission, förkortat SEC.
SEC släppte 2004 på gränserna för hur
stora dessa leverage fick vara, vilket gjorde
att bankerna kunde öka sina leverage genom
att låna mera pengar. I slutet av 2007
hade de fem största investmentbankerna
leverageförhållanden på mellan 25 till 33.
Det vill säga att deras finans bestod av 25
till 33 gånger lånade pengar i förhållande till
deras faktiska tillgångar.
Året är 2013 i Uppsala. Finanskrisen och
eurokrisens svallvågor har långt ifrån ebbat
ut och tiden innan stiltje känns fortfarande
avlägsen. För Grekland är hotet om ekonomisk kollaps och inre spänningar större än
ett eventuellt hot från en militär invasion.
För Fillippinerna är hotet om mer frekventa
och starkare tyfoner större än ett eventuellt
hot från en militär armé.
Ja, året är 2013 i Uppsala. Det är dags för traditionella Realister att
erkänna den nya tidens
säkerhetshot och omfamna den breda defintionen av säkerhetsbegreppet.
Jessica
Johansson
POLMAGASINET #4/2013
15
porträtt
Polmagasinet möter:
Linda Nordlund och
Hanna Wagenius
I
nom både Folkpartiet
och
Centerpartiet kan det, i alla
fall utifrån sett, ibland framstå
som att inre stridigheter om
olika typer av liberalism håller
partierna upptagna dag som natt. Nu
senast på Folkpartiets landsmöte, för att
inte tala om Centerns omtalade utkast
till idéprogram i slutet av förra året.
Hur ser de båda ordförandena på detta?
- Inom LUF ryms väldigt många typer av
liberalism, allt från anarkokapitalister till
socialliberaler. Ibland framställs det i media
som att det är en
svaghet att det finns
olika åsikter inom
ett parti. Så länge
det handlar om
politiken, och inte
falangbildning av
maktskäl, tycker jag
snarare att det är en
styrka att ha högt i
tak, inleder Linda.
När Polmagasinets utsända fortsätter på
spåret feminism bränner det till i samtalet
och frågan är om det inte är här man hittar
en av de främsta skillnaderna mellan de
båda förbunden. Diskussionens fokus
hamnar på föräldraförsäkring. Båda vill ha
en individualiserad föräldraförsäkring, men
när det gäller utformning är de långt ifrån
överens. LUF vill ha likadelade reserverade
dagar för alla som ska ha vårdnad om
barnet, medan CUF vill ha helt överlåtbara
dagar där man i praktiken kan tilldela
hela föräldraledigheten till en person.
- Jag bryr mig inte om vad folk gör eller
förhållningssätt. Om du inte själv är
professor, bör du i vart fall ha några
sådana att hänvisa till. Hos Centern
så ser i alla fall jag ett mer kritiskt
förhållningssätt mot nationalekonomiska
skrivbordsmodeller, och det kan göra
att folkpartister och centerpartister
ibland har svårt att komma överens.
Hanna tar vid igen:
- Jag tror att på lång sikt så är det ändå det
som kommer krävas. Kanske inte inom de
närmsta åren, men som ungdomsförbund
så ska man ju vara lite visionär och jag tror
att det är ditåt som
vi kommer att gå.
Hon pekar också på
att CUF och LUF
redan idag har ett
gott utbyte, och får
medhåll från Linda
som
fortsätter:
- Det är redan
nu en skillnad
från 90-talet, då
ledningen i både
centerpartiet och
folkpartiet hade fler utsträckta händer
mot Socialdemokraterna. Nu när man
har regerat tillsammans sedan 2006
så har man lärt känna varandra över
partigränserna. Det finns kontaktytor
på alla nivåer mellan allianspartierna
idag, som inte fanns för tio år sedan.
”Om du inte själv är
professor, bör du i vart
fall ha några sådana att
hänvisa till”
Hanna tar vid
och berättar om Centerns historiska
förhållande till liberalismen:
-Tittar man väldigt långt tillbaka så kan
man ju se en bonderörelse som varit
väldigt aktiv till liberalisering överlag,
även innan man organiserade sig i vad
som senare skulle bli Centerpartiet. Sedan
handlar det också om en generationsfråga.
Å ena sidan så har vi de som var aktiva
ungefär samtidigt som ’68-vänstern,
då i princip hela landet var lite mer
vänster. Å andra sidan så har vi på senare
tid exempelvis Fredrik Federley som
under sin tid som CUF-ordförande
verkade för en tydlig idéinriktning
eller Maud Olofsson som inför valet
2002 profilerade partiet som borgerligt.
text: Carl lindberg Foto: jessica johansson
Allianssprickor, otydlighet från vänsterblocket och ett växande främlingsfientligt parti som inte hör
någon till. Det är inget glasklart läge som svensk politik för tillfället befinner sig i. Några som allt
oftare hörs i det offentliga samtalet är Hanna Wagenius och Linda Nordlund, förbundsordförande i
ungdomsförbunden för Centerpartiet (CUF) respektive Folkpartiet (LUF). Med sina liberala åsikter
sticker de ofta ut i debatten och räds inte säga vad de tycker. Polmagasinets Carl Lindberg och Jessica
Johansson tog en kopp kaffe med de båda och pratade om liberalism, feminism och vad det egentligen är
för skillnad mellan CUF och LUF.
16
POLMAGASINET #4/2013
väljer, man får göra precis som man vill. Men
ska det vara skattepengar som finansierar
föräldraledigheten, så är det också viktigt
att skicka en signal: alla föräldrar är
lika viktiga för barnet och alla föräldrar
har lika rätt till barnet, inleder Linda.
Hanna fyller i:
- Det här är en grundläggande skillnad
mellan LUF och CUF; vi tror att
människor måste få vara fria att fatta de
beslut de vill även om det är beslut som
andra tycker är dumma, exempelvis att
inte dela lika på föräldraförskringen. För
oss så handlar det om flexibilitet och en
möjlighet för staten att ta hänsyn till att
människors livssituation kan se olika ut.
Två uttalat liberala ungdomsförbund
alltså, med till synes ganska stora likheter.
För en utomstående kan det kanske vara
svårt att uppfatta skillnaden mellan de
båda, så vad består den egentligen i?
- Den allra tydligaste skillnaden som jag
skulle vilja lyfta fram är att LUF är ett
uttalat feministiskt ungdomsförbund. Det
slås fast i vårt handlingsprogram, precis
i början. I många ekonomiska frågor så
upplever jag att vi står varandra nära, men
just det feministiska perspektivet upplever
jag skiljer oss från CUF, fastslår Linda.
Efter denna distinkt ståndpunktsskiljande
diskussion så kommer vi in på en fråga
som återigen berör skillnader i partikultur.
Förra året skrev Hanna tillsammans
med Lindas företrädare Adam Cwejman
en debattartikel i Aftonbladet som
förespråkade att slå ihop Centern och
Folkpartiet till ett enda liberalt parti. Där
skriver de bland annat att de respektive
ungdomsförbunden har fler likheter
än skillnader, samt att de borde gå före
och visa vägen för en ny liberal kraft.
Hanna trycker på det faktum att CUF är
ett grönt liberalt ungdomsförbund, ofta
med starkt fokus på miljöfrågan, men
lyfter också fram partikulturella skillnader:
- CUF är lite mer av en social
organisation.
Våra
medlemmar
klagar ofta på när de får sova i sängar
istället för på gymnastiksalsgolv på
partistämmorna, och det sociala är en
otroligt viktig del av organisationen,
säger hon och får medhåll från Linda.
- Jag tycker ju egentligen att det vore
bättre om Sverige hade politiska partier
med tydligare ideologier, och att man
istället har ett tydligare inslag av personval
och minskad partimakt, inleder Hanna.
- Allt det där kan jag hålla med
om, men däremot tror jag inte att
det är realistiskt. De partikulturella
skillnaderna är för stora, fyller Linda i.
Hon fortsätter:
- Inom folkpartiet finns det ett akademiskt
Hur det än må vara med skillnader
mellan LUF och CUF så står det klart
att de liberala krafterna kommer vara
intressanta att följa framöver. När vi
lämnar Stockholm så känner vi oss inte
bara kaffepigga, utan också i alla fall lite
mer välinformerade.
POLMAGASINET #4/2013
17
reportage
Ny partibidragslag kan bli kraftlös
TEXT: JESPER LINDQVIST foto: louise bergstrand och Jesper lindqvist
En lag om allmänhetens insyn i partiernas finansiering är på gång men eftersom den inte förbjuder
anonyma bidrag kan den bli kraftlös i att förhindra korruption. Behövs detta ”kryphål” täppas igen?
Hur korrumperat är Sverige?
”ett uppenbart kryphål”. Statskontoret,
regeringens
utredningsstöd,
förklarar i sitt remissvar hur korruption med
detta ”kryphål” skulle kunna uppstå;
“De kan i räkenskapspärmarna framstå
som anonyma för att de inte har någon
avsändare men det innebär inte nödvändigtvis att bidragsgivaren är
okänd för mottagaren.
Det finns många olika
sätt som politiska partier eller valkandidater
kan få reda på identiteten
bakom en bidragsgivare
utan att det blir synligt
för
allmänheten.” Riksdagens
Ombudsmän ( JO) är oroliga för
att anonymiteten lätt kan kringgås;
”I normalfallet sker rimligen överföringen från ett konto till ett annat,
varvid avsändaren enkelt kan spåras”.
att politiker eller tjänstemän jobbar växelvis
med att lagstifta och reglera en bransch
- och sedan jobbar inom den bransch som
påverkats av lagstiftningen och regleringarna. Ett exempel är Jonas Hjelm som
var statssekreterare på försvarsdeparte-
- Större delen av partiernas finansiering
kommer ifrån statskassan (partistöd, red
anm). Och det tycker jag är väldigt bra, det
är en utmärkt ordning som vi har i Sverige
till skillnad från USA till exempel med deras enorma bidrag från privata finansiärer.
Det finns ju många kritiker som säger att ”det där
är ju inte en fungerande
demokrati”. Det är företag
som köper sig röster.
” Hela lagförslaget har ju
underminerats med möjligheten
till anonyma bidrag ”
Andra problem finns också att ta itu med
menar Nygren. Härnäst tror hon att TI
Sverige kommer att ta upp problematiken
med dold lobbyism och ”revolving doors” -
S
verige har länge ansetts vara ett av
de minst korrumperade länderna
i världen. I Transparency Internationals årliga korruptionsindex
från 2012 kommer Sverige på
en hedrande fjärde plats. Trots
detta är Sverige tillsammans med
Malta de enda i EU som saknar
en lag om hur partierna ska redovisa ekonomiska bidrag. På
senare tid har partierna haft en
frivillig överenskommelse om
att redovisa partibidragen där
Sverigedemokraterna är det enda
riksdagspartiet som står utanför.
18
mersiell radio fick sända reklam, då Fria
Medier ansåg att rådande lagstiftning var
omodern. Efter valet blev det också tillåtet
att sända mer reklam i radion än tidigare.
” Politikerna har ju
Men trots allt är Sverige ett av världens
mindre korrupta länder. Nygren pekar på
att en möjlig förklaring kan vara partistödet.
tierna finansierar sig. Ett lagförslag presenterades i juni av Justitiedepartementet
och utreds nu innan regeringen ska lämna
det till riksdagen runt årsskiftet. Lagförslaget tvingar partierna att redovisa sin
finansiering, bland annat bidrag
från privatpersoner och företag.
Regeringen har dock mött hård
kritik av oppositionen, TI Sverige
och flera andra remissinstanser
på grund av att de inte avskaffar
möjligheten till anonyma bidrag.
Lagförslaget låter det, med andra
ord, fortfarande vara tillåtet att
lämna in bidrag utan avsändare.
dragit benen efter sig [...]
Lagförslaget som kom i
juni i år, skulle ha kommit
i december förra året.”
Trots Sveriges låga andel korruption har
misstankar om det funnits. Till exempel
rapporterade tidningen Resumé år 2007
om bidrag från stiftelsen Fria Media till
olika politiska partier – de gav till exempel 820 050 kronor till Moderaterna
inför valet 2006. När Resumé frågade
Fria Media om de ställde krav på partierna som de gav pengar till svarade de:
- Ja. De ska vara till särskilda projekt och redovisas för oss.
Jag träffar Birgitta Nygren som är styrelseledamot i Transparency International
Sverige (TI). Hon arbetade med frågan
i våras när TI Sverige drev kampanjen
Öppna bidrag för att pressa politikerna.
- Politikerna har ju dragit benen efter sig
[...] Lagförslaget som kom i juni i år, skulle
ha kommit i december förra året. Och då
hade det fördröjts och fördröjts och man
hade fått kritik i omgångar av Europarådets grupp av stater emot korruption.
Företrädare för regeringen hävdade i en
debattartikel i Dagens Nyheter den tionde
oktober i år att det vore oförenligt med
grundlagen att förbjuda anonyma bidrag.
Socialdemokraterna höll inte med.Här tycker juristerna olika enligt Nygren. Men hon
är kritisk till den föreslagna lagstiftningen.
- Det är inte meningsfullt att införa en
lagreglering som säger att den ska trygga
allmänhetens insyn i hur partier finansierar
sin politiska verksamhet men inte gör det.
Ett sådant projekt var till exempel lagstiftningen som reglerade hur länge kom-
Nu arbetar regeringen med att ta fram en
proposition med syfte att reglera hur par-
Flera remissinstanser är inne på samma linje. Journalistförbundet kallar det
POLMAGASINET #4/2013
mentet när Socialdemokraternas senast
hade regeringsmakten. Aftonbladet rapporterade 2012 att han nästan omedelbart
gick till Saab efter valförlusten 2006. Saab
hade tjänat stora pengar på en affär med
Saudiarabien efter ett handelsavtal som
Hjelm hade varit med och förhandlat fram.
I slutändan är hon missnöjd
med den kommande lagen.
- Hela lagförslaget har ju
underminerats med möjligheten till anonyma bidrag.
Birgitta Nygren, Transparency International Sverige
POLMAGASINET #4/2013
19
Kultur
Filmrecension: Mig äger ingen
TEXT: JULIA KARLSSON FOTO: ALEXANDRA ARISTARHOVA, FILMLANCE INTERNATIONAL
Kultur
En text om en text som blev en bok som
blev en pjäs
TEXT: bijan yousefi
K
rönikan som blev en bok som
blev en pjäs som just precis nu
spelas på Stadsteatern i Stockholm heter ”Jag ringer mina
bröder” och är skriven av Jonas
Hassen Khemiri. Jag ringer mina bröder är en
historia om Amor och hans dubbelhet. Om
hur det känns att vara utpekad, misstänkt,
fel, att helt enkelt inte passa in. Allt började
med två explosioner i Stockholm i december
2010, ett terrordåd. När efterlysningen efter
den första bilbomben går ut inser Amor att
beskrivningen på gärningsmannen var som
klonad på honom själv och hans bröder.
Han ringer sina bröder för att varna dem.
Jag ringer min bror för att varna honom.
Jag ringer min bror och säger: Det hände
en så sjuk sak igår. Har du hört? En pjäs,
fyra skådespelare, vår historia, mitt i city.
Regi: Kjell-Åke Andersson
Medverkande: Ping Mon H Wallén, Mikael
Persbrandt, Saga Samuelsson, Ida Engvoll, Tanja Lorentzon mfl. 1 tim 49 min.
Från 11 år.
Betyg: 4/5
D
I ett lägenhetskomplex i Västerås bor Lisa
och hennes pappa Hasse, det är 70-tal
och mamman har lämnat dem för en ny
familj. De är arbetarklass i den sanna bemärkelsen: proletärer och kommunister,
20
POLMAGASINET #4/2013
Kanske är det Mikael Persbrandt i rollen
som Hasse som gör den allra största insatsen. Han spelar den kärleksfulle ensamme
fadern och härdarmästaren som kämpar
med att komma ihåg allt vad det innebär att
ha en flicka till barn – borstar hennes hår
med skäggkam och glömmer att byta lakan
i sängen, råkar köpa sprit istället för mat –
mannen som aldrig kom över sin exfru utan
sparar vigselringen på en krok i badrummet,
han som samtidigt vill göra allt för sin familj
men ändå gång på gång blir påmind om att
han inte är tillräcklig.
Förvånad blir man också över hur väl Ping
Mon H Wallén, Saga Samuelsson och Ida
Engvoll bemästrar rollen som Lisa i olika
åldrar. Alla tre lyckas samspela lika väl med
Persbrandt, som om de verkligen vore samma flicka som bara växer. Relationen de tre
Lisorna och Hasse emellan känns makabert genuin, de tycks tala ett hemligt språk
som bara de känner till, vara av samma kött
och blod på riktigt, utvecklas i takt med
årens gång. Detta är verkligen skådespeleri
i världsklass.
”Mig äger ingen” kan egentligen bara översättas till en kärleksförklaring från Åsa Linderborg till hennes pappa, trots de bådas brister.
Man får inte glömma att detta var i resterna
av ett samhälle som inte blev som från början
tänkt. En gång fanns där en statsminister vid
namn Per Albin Hansson med en vision om
att vi skulle bära varandra på gemensamma
axlar, att folkhemmet skulle bli det självklara.
Resultatet blev ett annat.
Kanske är det svårt att förklara vilken magi
filmen la över publiken i samma stund som
den startade, kanske måste man faktiskt se
den själv. Inte en enda besökare gick nog
ifrån biografen utan rödgråtna ögon och en
växande klump inombords efter att ha sett
pappan grimaserande dricka den vita spriten
rakt ur flaskan - sett hur han pausar i panikångestattack om vartannat medan elddropparna rinner ner i strupen och hur sedan dottern i scenen efteråt gör nästan samma sak.
Trots att vemod är ett återkommande tema
i filmen är det svårt att inte också fyllas av
lite diskret förhoppning. Det är främst när
Hasse sätter sig på huk mittemot Lisa och
sedan viskar till henne att hon kan bli vad
hon vill, oavsett vart hon kommer ifrån, att
det ska hon aldrig glömma. Födda till fria
individer är vi och fria ska vi dö, oss äger
verkligen ingen.
Jag ringer min bror och säger: Men. Alltså.
Allt var inte guld och gröna skogar så att
säga. Han, huvudkaraktären (vår bror), hade
det inte lätt. Han slets mellan två världar.
Han ringde hem, alltså hem hem (till hem-
Jag ringer min bror och säger: Hur ska
jag kunna berätta om pjäsen för någon
som inte förstår? Jag menar boken var
ju bra. Jag förstod, men pjäsen, pjäsen visade mig något annat, något mer.
Pjäsen levde liksom. Den fick ett eget
liv och borrade sig ned, fastnade i mig. I
mitt hjärta och i mina tankar. Jag skrattade åt det farsartade när de följde efter
honom till tonerna av klassisk Rosa
Pantern musik. Jag skrattade åt när han
skulle gå som en ”oskyldig” och svängde
med armarna, det var överdrivet, det var
humor. Jag skrattade åt att han försökte
vara yo whats up brorsan med biträdet i
kassan bara för att han var som honom,
som oss, rasifierad. Men. Jag kände också
med honom. För du vet hur det är bror.
Jag ringer min bror och säger: Fast. Alltså.
Mitt skratt var ju en försvarsmekanism egentligen. För jag förstod, jag har
varit där själv. Jag har tänkt att jag måste
gå som någon som inte tänker på att den
går. Jag har sagt yo whats up brorsan till
en främling bara för att jag tror att han
ska förstå mig bättre då men blivit dömd
hårdare. Jag har också dömt hårdare, precis som du också har bror. Vi dömer vår
egen sort hårdare för vi vet att om en av
oss gör fel tror alla andra att alla gör fel.
Jag ringer min bror och säger: Alltså du
MÅSTE verkligen se den här pjäsen,
bror. Det går inte att förklara. Om du
ser den kommer du förstå. Du kommer
förstå att alla inte kan förstå. Inte som vi
i alla fall. Men jag tror att pjäsen kanske
kan få alla att förstå lite bättre. Se den
bara, det är viktigt.
Borg(er)lig uppoffring
AV ALEXANDER FREDMAN
et är en sen kväll i slutet av
november och biosalongen
är nästan helt fullsatt. Ikväll
har en äldre publik intagit
lokalen och det är nästan helt
knäpp-tyst så när som på ett diskret popcorntuggande. På duken kommer en medelålders man cyklande emot oss: han ler
under mustaschen, släpper pedalerna med
fötterna och vinglar fram och tillbaka samtidigt som han skrattar. En flicka springer
mot honom och nu sträcker mannen också
ut armarna som i en luftkram. På något vis
verkar inte flickan lägga märke till hans
slitna mockajacka, de nikotingula tänderna,
den diskreta men ändå så påtagliga doften
av sprit från andedräkten – nu skrattar också hon för att sedan ropa att de är bästisar
och bundisar för livet. Hon kommer fram
till honom och de kramas länge, så som far
och så som dotter.
drömmare och framtidsvisionärer och arbetare på varvet. ”Mig äger ingen”är en fritt
baserad filmatisering av Åsa Linderborgs
självbiografiska succéroman. Både film och
bok är en skildring av en ömsint far och
dotter-relation men som ändå inte räcker
hela vägen fram; båda berättar vad som
händer när nerverna trasslar sig allt för mycket, vad som sker när spriten tvingas tas
till för att dämpa ångesten. Allt detta i ett
samhälle där klassklyftorna verkar ha blivit
allt större.
Jag ringer min bror och säger: Alltså
den var så fet! Och rolig. Så många situationer som bara vi förstår. Huvudkaraktären såg ut som du, bror. Rakad, med
skägg, men anpassad ”svensk” klädsel. Inga
Adidasbyxor, utan jeans, och skjorta precis som du. Han kunde varit vår bror.
landet) och pratade med sin kusin. Efter en
minuts hallåande för att se om telefonlinjen fungerade och ytterligare två minuters ”Salaam shetoori? Schoobi?” och undrande om alla familjemedlemmars hälsa
och välmående, så fick han sitt uppdrag.
Eller uppdrag och uppdrag, kusinen frågade om en tjänst, för familjen, och du
vet ju hur det är när familjen behöver
en tjänst - du ställer upp. Även om det
innebär att gå och reklamera ett borrhuvud som är oreklamerbart eftersom
det är sönder för att det använts för mycket och på fel sätt. Du vet det och hen
som tar emot din reklamation vet det.
Men han gör det i alla fall, eftersom
han ställer upp. Precis som en ska göra.
POLMAGASINET #4/2013
21
Vad händer sen?
TEXT: JOAKIM HESSLING
Foto: Agnes thor
Under året har vi pratat med polkandare utspridda i världen och på arbetsmarknaden. Årets sista Vad händer
sen koncentrerar sig på det första ordet i programnamnet, politices.
Möt Anders Utbult, talskrivare för Socialdemokraterna.
A
nders är 24 år, kommer från
Örebro och började studera i
Uppsala 2007 efter ett ”oskyldigt liv som gymnasiestudent”.
Att det blev just Uppsala och
politices kandidatprogrammet var lite av en
slump. Den stora drivraften var att komma
bort ifrån Örebro.
- Jag hade redan bestämt mig att jag skulle
läsa i Uppsala eftersom det verkade vara
den bästa studentstaden men jag var oklar
på vad. Jag gick på en mässa om studier
efter gymnasiet och traskade fram till
Uppsalas monter. Där gick en äldre kvinna igenom vad för program som fanns om
man som jag var samhällsintresserad. När
hon kom till polkand tittade hon på mig jag var skäggig, hade en sliten munktröja
på mig och det var kanske dagen efter
en fest - och tillade lite skeptiskt att det
krävdes “väldigt bra betyg” för att komma
in på polkand. “Jag ska nog visa dig vem
som har bra betyg” tänkte jag, och på den
vägen är det.
Under sin tid i Uppsala var Anders engagerad inom UPS och var bland annat med
och skapade sångboken UPS Lilla Svarta
under sin tid som ordförande för Foken.
Som Foken-ordförande, vad minns du bäst?
- Jag minns gasquerna, med många fantastiska teman, till exempel ”Jordens undergång” och ”Absurd”, som eggade fram
mycket intressant klädsel. Sen anordnade vi
fin- och fulkultur-kvällar. Fulkultur-kvällen
med häxa i Ekonomikumparken och sedan
karaoke på stan blev väldigt lyckad.
Efter utbytesstudier i Toronto 2009 skrev
Anders klart sin C-uppsats 2011 men hade
redan innan börjat jobba. Efter att under
studietiden fått tips av Leif Lewin att skriva
lite varje dag, hakade Anders på en blogg
som några kursare hade startat. Han blev
sedan rekryterad till bloggen Alliansfritt
Sverige som blev hans inkörsport till Socialdemokraterna och deras valkampanj.
Du blev anställd som talskrivare
åt Håkan Juholt, varför just du?
- Jag arbetade som kampanjmakare för Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting i valet 2010, sen som konsult för bland
annat fackförbund och myndigheter. Men
jag längtade tillbaka till partipolitiken. Jag
tror Håkan uppskattade det jag hade skrivit
tidigare och att jag tycker att talskrivande
går ut på att lyfta fram rösten och de personliga berättelserna hos den man skriver åt.
Vad gör en talskrivare? Kan du
beskriva lite hur en arbetsdag ser ut?
- Man vaknar upp på morgonen och försöker sedan ta in alla politiska nyheter under
frukosten. Sedan går man till ett jobb som är
väldigt omväxlande – men den röda tråden
är att fungera som en projektledare för talen,
och se till att talarens vilja, röst och personlighet kommer fram. På ett sätt är det en
polkandares drömjobb – eftersom man får
jobba med det mesta inom politiken.
Du har blivit kallad Sveriges svar
på Jon Favreau, hur känns det?
- Haha, det var väl någon Aftonbladetreporter som behövde en vinkel. Den enda
gemensamma nämnaren är väl att vi är unga
och talskrivare. Men Favreau har väl slutat
nu och ska istället pröva vingarna i Hollywood. Jag hoppas jag slipper gå den vägen.
Nu har Anders och organisationen ställt
om och tar sikte på valåret 2014 med val
till både Europaparlamentet och Riksdagen.
Målet för de kommande 300 dagarna är att
ta sig till valseger och dessutom kommer ett
antal praktikanter att kräva uppmärksamhet. Flera av dessa är från polkand i Uppsala.
Har
du
några
råd
till
dagens
polkand-studenter?
- Försök att vara snäll mot alla du möter –
det lönar sig alltid. Försök hitta energi, och
inte ångest, i att dina kurskamrater är genier.
Ni konkurrerar inte, tvärtom kommer de
vara bra att känna i framtiden. Och framför allt: Leta efter det du brinner för – och
var redo att börja med att jobba ideellt med
det. Jag fick själv rådet att inte hålla på med
frågor som inte automatiskt attraherade arbetsgivare, som till exempel feminism. Det
struntade jag i, och skrev både min B- och
C-uppsats om rättvisa och feminism. Och jag
klarade mig bra – än så länge i alla fall.
22
POLMAGASINET #4/2013
POLMAGASINET #4/2013
23
24
POLMAGASINET #4/2013
