UASI
Fryshusets Gymnasium
Estetik & media åk 1
Höstterminen 2012
WOODSTOCK
FESTIVALEN SOM FÖRÄNDRADE
MADAME JOPPE
RÄTT ATT BEGRÄNSA?
BRODER DANIEL FOREVER
Innehåll
3. Redaktionen
5. Ledare
6. Ett par hörlurar som separerar dig från resten av världen
8. Broder Daniel Forever
12. Pandapop
14. En ensam tår rinner nerför min rosiga kind, fan
16. Madame Joppe
20. Är det rätt att begränsa?
22. Revolutionärsmusik i Sovjet
26. That one song
28. Glimten av ljus
32. Nya vs Gamla- Woodstock 1969
34. Recension av Bon Iver
16. När jag kommer tillbaka till verkligheten, vem kommer då trösta mig?
Medarbetare
Corinne Jendesten Weiss
Joppe Jönsson
Norea Dahlskog
Foto: flickr/pixelthing
2
Elin Rydstedt
Ella Thelenius
Hannah Edlund-Larsson
Kadri Viikholm
Malin Robertsson
Vera Ramirez Rozas
Linnea Ullstrand Olsson
Fanar Al-Tai, lärare,
Estetik & media
3
I en värld full av musik
Quasi, en musiktidning för unga av unga. Skrivare som går samman för att göra en tidning,
om en gemensam passion utom skriveriet, men vilken? Jo, musiken. Det finns ingen definition av musik och det är väl det som är meningen. I den här tidningen blottas olika åsikter,
musikens påverkan och betydelse. Vi guidar er genom våra olika musikvärldar och även
genom er vardag med musikhoroskopet. Om 11 skrivberoende själar skulle göra en tidning
om musik så skulle det bli den du nu läser. Ella Thelenius estetik & media åk 1
Ps. tack till Hanna Rostam för den fin fina bilden du tog till vårt omslag
Båda bilderna på detta uppslag är tagna av mig, Ella Thelenius, från Swedish House
Mafia konserten på Friends Arena den 23/11 2012
4
5
Ett par hörlurar som separerar dig från resten av världen
Så sitter man här och stirrar på ett tomt papper för
att man ska skriva om musik och allt man skriver
blir så otroligt jävla ointressant att inte ens jag som
skriver vill läsa det. Nej jag vet fan inte vad jag ska
skriva. Jag älskar musik. Jag vet inte vad jag skulle
göra utan musik. Om jag inte hade Melissa när jag
var ledsen och Håkan när jag är glad.
för några minuter. En flykt från verkligheten genom ett
par hörlurar som separerar dig från resten av världen.
Jag söker mig till musik som jag kan relatera till. Musik
som beskriver min lycka eller sorg. Musik som både
stärker och trycker ner. Musik som får mig att minnas andra tider. Bättre tider, sämre tider. Tider då den sorgsna
musiken som nu strömmar in i mina öron inte alls skulle
passa, eller tider då den fortfarande skulle passa perfekt.
Om jag inte hade lyssnat på ”de känns ännu sämre
Jo musik går ihop med lite allt möjligt för mig här i livet.
nu” på tåget när jag åkte hem från dig kanske jag
Musik och människor tillexempel. Precis som människor
inte skulle brutit ihop sådär och kastat mig ut i
kan sluta få än att må bra och istället bara drar ner än,
ingenstans för att grina ifred. Och om jag inte hade
kan jag krampaktigt hålla kvar i låtar som inte gör någon
hört ”där jag hänger min hatt” i bakgrunden första
annan lycka än att påminna mig om en bättre tid för
gången vi kysstes skulle jag kanske inte bli glad varlänge sen. Men det är skönt på ett
je gång den råkar
Men jag älskar min drömvärld. Jag älskar att sätt också. Skönt att minnas och
spelas på radion.
Jo musik är stort fly utan att behöva försvinna. Och jag älskar skönt sörja. Skönt att släppa det
pissiga nuet för ett tag och komma
för mig. Ibland
musik.
ihåg alla dom underbara minnena
lite för stort kan
man har med en människa som
jag tro, jag liksom bygger upp hela min vardag
bara tycks bli vackrare och vackrare i ens huvud ju mer
kring det. Jag låter det påverka mig, mitt liv och
dom bleknar bort i verkligheten. När jag sätter på vår låt
mina val nästan för mycket. Jag kan lyssna på en
nu och tänker på den tiden vi hade känns det som att alla
sorglig låt och göra den till min egna olycka. Lyssna
färger var mycket starkare, alla dofter mycket godare och
på den nonstop och bli så otroligt jävla trött på alltalla främlingar på gatan mycket gladare. Jag gör det till
ing annat, hela livet. Jag kan bli arg och ologisk och
någon slags ouppnåelig drömvärld som jag flyr till så ofta
förstöra för mig själv och sen när jag tröttnat på
jag kan med hjälp av några sorgsna toner.
den där låten, jo då e man kvar med allt kaos den
lämnat efter sig. Men det är lite det jag älskar. Jag
Men jag älskar min drömvärld. Jag älskar att fly utan att
älskar känslan av höra någon vacker sångröst sätta
behöva försvinna. Och jag älskar musik.
ord på exakt samma sjuka känslor och tankar som
du själv har och låta det byta färg på hela världen
Foto: Flickr: Jfixe
Foto: Flickr: Jrwooley6
Journalist: Norea Dahlskog
6
7
BRODER DANIEL FOREVER
8
Basgången drar igång, de första riffen tar sin
ton och Henrik vrålar ”yeah”, det är låten
”The Middleclass” som inleder konserten,
den som blev Broder Daniels sista någonsin.
Tuperat hår, kajalmarkerade ögon med
stjärnor tätt inpå, det är som om tiden stått
stilla och ingenting har förändrats. Men alla
är medvetna om att det inte alls är som förut,
för visst ligger ångesten kvar där den alltid har
varit, och visst känns varje ord som Henrik
Berggren yttrat lika starkt då som nu, men
alla som befinner sig på Way Out West den
åttonde augusti 2008 vet att det här är ett
avsked, och att detta är slutet.
För vilket pophjärta brast inte när nyheten
om Anders Göthbergs död uppdagades, vem
satte inte på Forever-plattan och lät salta tårar
röra sig nerför de en gång stjärnbeströdda
kinderna.
Majoriteten av personer i publiken har passerat tonåren för längesedan och har kommit
dit för att visa sin respekt och kärlek, för att de
fick vara med om något man bara upplever
en gång per decennium, för att Broder Daniel
fanns där när ingen annan gjorde det. Men
det finns också en ny skara fans, en ny generation, som inte alls var med då Broder Daniel
var något som det pratades positivt om, men
som ändå har kommit dit för att visa samma
respekt och kärlek, för att hedra Anders. För
att ta farväl av Broder Daniel. Men trots att
det är ett farväl av Broder Daniel som band,
så är det inget farväl för fansen, för i hjärtat
lever dem kvar, det är vad som gör dem till ett
historiskt band. Det är få band som har haft
en sådan genomslagskraft och som tilltalar
så många olika åldrar, som genomsyrar varje
hjärta, oavsett generation, såsom Broder
Daniel har gjort.
”Glöm inte att Broder Daniel aldrig kan dö,
även om vi inte vill spela ihop”, säger Henrik
Berggren på festivalscenen och fansen är i ett
unisont samförstånd som aldrig förr.
Anders Göthberg var gitarrist i bandet och
för att göra en sådan bra hyllning som möjligt
så tog Adam Bolméus från Bad Cash Quartet och Mattias Bärjed från Soundtrack Of
Our Lives över melodislingorna som Anders
en gång spelade, och spelade inte en ton
fel. Theodor Jensen spelade bas och bakom
trumsetet satt Lars ”Pop-Lars” Malmros, de
hade tillsammans med Henrik Berggren vid
mikrofonstativet kommit till Slottsskogen för
att spela ihop en sista gång, till Anders minne.
”Men vi kommer alltid att komma ihåg Anders, och kanske ni också, och vi ska spela en
ny låt som heter Hold On To Your Dreams.
Den här är till dig, Anders!” sa Henrik
framför kravallstaketet och den nyskrivna
låten spelades med gråt från både himlen och
publiken. Regn föll ner och konserten led mot
sitt slut, den sista låten presenteras med att
”Den här låten är egentligen en kärlekslåt,
men ikväll så handlar den om oss, för att det
finns ingen tid för oss kvar, det här är No
Time For Us”.
Låten ebbar ut, och Henrik greppar micken
och avslutar konserten med orden ”Farväl,
mina barn”.
Broder Daniel hade varit, mer eller mindre,
aktiva i nitton år innan slutkonserten på
Way Out West den 8 Augusti 2008, och det
började med att Henrik Berggren och Daniel
Gilbert startade bandet 1989 för att få vänner, efter att ha känt varandra i två år som
klasskamrater.
Håkan Hellström gick också i Samskolan,
precis som Henrik och Daniel, och börjar
spela trummor i bandet, då dem inte har
någon trummis eftersom Daniel ”Hurricane”
Gilbert spelar bas och Henrik sjunger samt
spelar gitarr.
Bandnamnet har f.ö ingen större innebörd,
mer än att Henrik heter det i mellannamn
och Hurricane heter det i förnamn, och eftersom de var dem som startade bandet blev det
helt enkelt det namnet.
Håkan, Henrik och Hurricane börjar spela
live och får ett ganska destruktivt rykte om sig,
till slut blir det för svårt för Henrik att spela
gitarr och sjunga samtidigt så Johan Neckvall,
en bekant, börjar spela i bandet som gitarrist
1992. Ungefär då bestämde dem sig för en
paus och när dem startade igen hade även
Anders Göthberg anslutit sig på gitarr.
Håkan Hellström hoppar dock av 1994 pga.
ett bråk med Daniel Gilbert efter en spelning
och Lars ”Pop-Lars” Malmros börjar som
trummis i Broder Daniel istället.
Det året får dem även ett skivkontrakt med
EMI Music Sweden och -95 släpper Broder
Daniel sin första platta ”Saturday Night Engine”, efter turnén som följer hoppar Daniel
Gilbert av bandet av okända skäl och Theodor Jensen tar över basen.
1996, ett år senare, släpper Broder Daniel sitt
självbetitlade album och året därpå lämnar
dem EMI Music Sweden av oklara skäl.
Johan Neckvall lämnar Broder Daniel några
månader senare.
Håkan Hellström börjar i bandet som basist
1998 då Theodor Jensen tar över gitarren och
Dolores Recordings blir bandet nya skivbolag.
Senare det året släpper dem ”Broder Daniel
Forever” och Lukas Moodysson använder tre
låtar från skivan i sin film ”Fucking Åmål”,
det blir ett genombrott för Broder Daniel och
dem åker på en stor turné och tar en paus
efter Arvikafestivalen -99.
2002 lämnar Håkan bandet en andra gång
för att satsa på sin solokarriär efter att ha
släppt sin debutplatta ”Känn ingen sorg för
mig Göteborg”. Theo tar över basen ännu en
gång och Anders Göthberg fortsätter plinka
på gitarren likväl som Pop-Lars sitter och
bankar på trummorna medan Henrik skränar
i mikrofonen.
2003 släpper Broder Daniel ”Cruel Town”
som blir succéplattan och en storslagen turné
följer. Gensvaret är stort och ingen kan få nog
av grabbarna från Göteborg.
Lisebergshallen blir turnéavslut men det blir
även Theos sista spelning med Broder Daniel
då han hoppar av för att fokusera på sitt eget
band ”The Plan”.
9
”Jag kände mig som en loser. Ingen lyssnade på mig,
ingen respekterade mig - sånt känns tydligt i sociala
sammanhang, när folk inte ens vill höra vad man säger”
2005 släpps en samling döpt till ”No Time For Us”
med allt material mellan -98 och -04.
Samma år är det en spelning på Frihamnspiren i
Göteborg under Göteborgskalaset den 6 Augusti, och
det är den sista spelning Broder Daniel gör tillsammans innan Anders Göthberg tar sitt liv.
”Jag kände mig som en loser. Ingen lyssnade på mig,
ingen respekterade mig - sånt känns tydligt i sociala
sammanhang, när folk inte ens vill höra vad man
säger”
Henrik Berggren, 2009, från boken Broder Daniel
When we were winning.
Det definierar vad jag kände när jag hittade Broder
Daniel, jag kände mig utanför och ensam, jag har
aldrig haft en riktig bästa vän och helst plötsligt hade
jag en själsbunden broder.
Allt Henrik sjöng, det sjöng han in i själen, från
sin själ till min. Känslan av att hitta något som så
klockrent beskriver ens känslor, som får ut ångesten
man känner i ord, att med varje gitarr riff få livets
bekymmer att tyna bort, det är en trygghet jag aldrig
trodde att jag skulle finna, en ro jag aldrig kunde
drömma om att få.
Jag blir fortfarande förvånad när någon säger att
dem är ett fan av Broder Daniel, det är ju ett loserband, något som bara utstötta lyssnar på. Sådana
som ingen vill ha med att göra.
Men nu är det en subkultur, det är något som står för
att vara stark, att våga vara sig själv.
Det spelar ingen roll om jag inte hört Broder Daniel
på månader, varje gång jag lyssnar är det lika starkt,
vågen av kärlek och att vara hemma sköljer över mig
och vaggar mig in till strandkanten.
10
Med tårar i ögonen försöker jag skriva ner vad
Broder Daniel betyder för mig, hur dem har
hjälpt mig och hur jag har fortsatt orka tack vare
deras musik, men det är svårt.
Hur förklarar man något som är starkare än
livet själv, som får hjärtat att vilja slå sig ut ur
bröstkorgen och som är på ett så personligt och
känslomässigt plan så att man känner att ingen
någonsin kan känna så som jag känner just nu.
Kanske är det så, men ändå möter jag människor som är lika förälskade i Broder Daniel som
jag, som verkar känna exakt samma sak för dem.
Det är en fin kontakt man får med en person
som känner lika starkt för BD, eftersom att det
inte behövs några ord, allt som krävs är ett
utbyte av blickar och man förstår den andra helt
och hållet.
Fast det är väldigt svårt ändå, det här med
personer och BD, för alla hatar vi ju världen och
människor, allt är pest och pina och världen är
ett rötägg. Allt förutom Broder Daniel.
Det är en destruktiv kärlek, men den är i alla fall
inte längre självdestruktiv.
Jag känner fortfarande att det är jag mot världen,
fast jag är inte längre ensam. Med mig har
jag Broder Daniel, och runtomkring mig finns
personer som förstår. Man är förstörd inuti och
längtar efter något annat, därför är glädjen stor
när man hittar en likasinnad, en som förstår hur
Broder Daniel finns med överallt i ens liv, hela
tiden. Broder Daniel Forever.
”Glöm inte att Broder Daniel aldrig kan dö, även om vi inte vill spela ihop”
Linnea Ullstrand Olsson
11
BRODER
DANIEL
FOREVER
12
13
En ensam tår rinner ner
för min rosiga kind, fan
Jag kommer inte riktigt ihåg hur vi tog oss hit, men vi är här nu.
Du bara ligger där, så fridfull och stilla.
Jag skulle vilja förlåta dig, men vafan, du gör det här varenda gång. Hade du för en
gångs skull lyssnat på mig hade du inte legat här, du hade klarat dig.
Du hade inte blivit träffad av blixten.
Läkaren sa att temporalloben skadats, och att du riskerar att förlora närminnet- ifall
du har tur.
”Det är inte bevisat eller
något, men i många fall
har komapatienter som
haft familj eller närstående
som pratat med dem under tiden haft svaga minnen av vad de hört under
komaperioden.”
”Mirakel händer ju.”
”Mm..”
Jag fokuserar på en skata i ett träd utanför medan hon pratar på i en ljus monoton.
Jag låter sedan blicken vandra från fönstret, över de kala väggarna och över till dig.
Ditt blonda hår, ditt vackra, fräkniga ansikte och din solkyssta hy.
Du andas så tungt, och jag börjar undra om du drömmer. Om du återupplever
denna helvetesveckan om och om i ditt huvud, eller om allt är helt stilla.
En kall hand på min bara axel.
”Jag går nu, men jag finns i närheten ifall det är något.”
Stämmer det kanske, att jag bara genom att prata med dig kan hjälpa dig minnas?
” Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, vad jag ska säga. Vi har alltid varit vänner.
I dina ögon bästa vänner, men i mina ögon något mer. Inte systrar eller något
sådant fjortistjafs, utan jag vet inte.. Ja , mer helt enkelt.
Jag har ju aldrig trott att vi varit tillsammans, men jag har på senaste tiden haft allt
svårare att se dig som bara en vän.
”Ursäkta..”
Den här gången är det en ny sköterska. Hon är rätt ung och står på ett skyggt, hopkrupet sätt.
Foto: flickr/Murray Barnes, “aue04117”,
Jag ser upp och ser en
sjuksköterska stå vid min
vänstra sida.
Ett par snälla, välmenande
ögon möter min tomma
blick.
I brist på något svar nickar
jag bara lite snabbt och
vänder blicken stadigt
framåt.
Hon står kvar bredvid mig ett tag och tittar ut genom fönstret, väntandes på en mer
utförlig respons men ger snabbt upp och suckar.
I alla fall... Jag kan ju berätta hur du hamnade här.
Ända sedan du fick reda på att Rihanna skulle till Peace and Love tjatade du om att vi
skulle åka hit. Jag jobbade i min morbrors snuskiga järnhandel för att få ihop biljettpengarna du så enkelt fick av dina föräldrar. Jag trodde ju såklart att vi skulle vara bara
vi två. Men, vad fan förväntade jag mig? Jag känner ju dig.
Du lyckades i alla fall hitta ett killgäng med bil som kunde skjutsa oss hit - gratis.
Jag blir så jävla äcklad bara jag tänker på det, alla dessa killar med sina händer,
trevandes, tafsandes. Fy fan..
Naiv är vad jag var, klart att vi inte skulle få åka från Örkelljunga till Borlänge bara så
där. Skåne till Dalarna liksom, hur långt är det, 50 mil?
Men jag ville väl inte se det, ville inte inse vilken sorts människa du var. Är.
Vi fick i alla fall ett eget tält, som tur var. Även om du inte sov där en enda natt kändes
det ändå som att det var våran fristad.”
”Jag ska bara se efter så att allt är okej..”
Hon ser ut att vara besvärad av min närvaro. Jag reser mig demonstrativt hastigt,
vilket får henne att hoppa till, och lämnar rummet med raska steg.
Så fort jag kommer in i den illaluktande cafeterian slås jag av en spänd, deprimerande
stämning.
På min vänstra sida sitter en oroad mamma som försöker dämpa sina högljudda,
oförstående barn. Vad vet jag inte, men det är något med henne som gör att jag förstår
direkt. Någonstans har hon en son eller dotter som ligger i en sjukhussäng, drabbad av
samma öde som dig.
” Det var ju inte så att de tvingade sig på dig, men du ville inte. Det märktes på dig, du
är inte sådan vanligtvis.
Du försökte hela tiden få mig att slappna av, övertala mig att de var bra killar. Jag kan
liksom höra dig, Agnes, var inte så jävla spänd hela tiden! De är ju as-schysta, bjuder
på sprit och allt. Heelt gratis, de fixar ju mat och cigg också ju, du kan väl bjuda på ett
litet leende liksom. Agnes..”
En ensam tår rinner ner för min rosiga kind, fan.
” De bara lät dig ligga, i det smutsiga gräset. Jag förstår inte hur man kan... Du bara
låg där. Livlös. Jag trodde du var död.”
Allt bara brister, och tårarna forsar ner för kinderna. Jag tystnar och ser ner i golvet,
pillar med nagelbanden och försöker samla mig. Det går fan inte. Jag ser upp mot det
högljudda vägguret från Ikea, 20:34. Du har legat här i snart ett dygn, kan du inte
snälla bara ge mig ett tecken att du är där, att du lyssnar?
En bekant signal börjar eka i rummet. Det vibrerar i fickan. Mamma. Helvete! Hon
måste vara extremt orolig, jag har inte ens skrivit och sagt att jag lever.
Fan vad jag saknat henne.
Jag går fram och ställer mig vid sängen, böjer mig ner och ger dig en snabb kyss på
kinden, tar ett fast tag om respiratorslangen, och drar.
Ett starkt, tjutande ljud viner i rummet, och det väller snabbt in olika människor i vita
rockar.
”Det är över nu.”
14
15
Madame Joppes
horoskop
^Väduren 21 mars-19 april: Du kommer uppleva dig själv som intelligent tills du
inser att det är för att alla runt dig är ointelligenta. Men känn dig inte nedslagen för
det, om du har ögonen öppna kan du möta någon du avgudar.
Din ekonomi kommer att vara stabil men se upp för små utgifter då de kan leda till
stora förluster.
Stor inspiration väntar på dig, det är bara att ta in den. Du kan uppnå din höjdpunkt
när det gäller kreativitet den här månaden.
Din sång är: “build that wall” av Darren Korb.
_Oxen 20 april-21 maj: Du kommer att bli missförstådd av någon nära dig när det
räknas mest, om du inte är försiktig kan detta ha olyckliga följder.
Lycka finner du i någonting oväntat, något nytt kommer att fånga ditt intresse.
Intressanta ekonomiska transaktioner väntar dig i slutet av månaden.
Du kommer att känna dig ensam men det är inget att vara ledsen över. Ditt tänkande
kommer äntligen att ge frukt i form av en insikt.
Bara du kan skapa förändring.
Din sång är: “Aha!” av Imogen Heap
bLejonet 23 juli-22 augusti: Ditt huvud och din kropp kommer att vara osynkade
men dina närstående kommer att hjälpa dig igenom det.
Du kommer ha stunder då allting känns hopplöst men se fram emot en överraskning i
slutet av månaden. Oväntat besök väntar dig
Du har goda människor runt dig och du kan alltid känna dig säker med någon du
känner.
Håll extra koll på din ekonomi den här månaden då det kan hamna utom din kontroll.
En succé är i din snara framtid, de små vinsterna kan vara de viktigaste.
Var uppmärksam på din omgivning så kommer du att finna något väldigt intressant.
Din sång är: “Det snurrar i min skalle” av Familjen
cJungfrun 23 augusti-22 september: Du kommer att göra ett misstag som orsakar
någon du gillar olycka, ta dig i akt.
Försök att stanna inne på nätterna så mycket som möjligt då något lömskt kan
gömma sig i natt mörkret.
Håll koll på vad du säger den här månaden, någon kommer att ta illa åt sig av något
du uttrycker.
Du kommer att hamna i många situationer då du tvingas till lögn, stå emot frestelsen!
Du kommer få chansen att göra något du älskar.
Kom ihåg att det alltid finns en lösning.
Din sång är: “Hackensack” av Fountains of Wayne
dVågen 23 september-22 oktober: Du kommer att bli anklagad för något du inte
`Tvillingarna 22 maj-21 juni: Ett nytt bekantskap väntar dig, om du är uppmärksam kan du finna kärlek. Din tur kommer äntligen att vända, det här är din månad!
Men ta dig i akt, en liten händelse kan snabbt växa till något otäckt.
En förändring i dina dagliga rutiner kommer att överaska dig men allt kommer
fortsätta som vanligt.
Du kommer få en chans till något nytt, men om du tar den eller inte är upp till dig.
Var försiktig runt lejon då de kan orsaka dig stor olycka.
Du kommer få en plötslig chock av energi, se till att utnyttja den medan den varar.
Din sång är: “Here it goes again” av OK Go
aKräftan 22 juli- 22 juli: Du kan se fram emot en lugn månad, men akta dig för
har gjort.
Håll koll på ditt temperament då du kan orsaka olycka hos någon du tycker om.
Vid flera tidpunkter kommer det att kännas som om hela världen är emot dig, men
du kan vara säker på att någon älskar dig.
Dina känslor för någon nära dig kommer att ändras drastiskt.
Du kommer få många chanser till socialt umgänge, välj vilka du spenderar din tid
med noga.
Något du förlitar dig på kommer att svika dig när du minst anar det. Var förlåtande,
alla begår misstag.
Försök att spendera så lite som möjligt då din ekonomi kan vara riskabel.
Färgen blå är din vän.
Din sång är: “Black Hole Sun” av Soundgarden
dig oväntat drama.
För att undvika olycka är det bäst att ta en dag för vilande och tänkande, musik kan
påverka dig positivt.
Du kommer att känna dig nerslagen på grund av någon närstående, men din positiva
attityd kommer att ta dig igenom det.
Du kommer att spendera mer än väntat om du inte är försiktig, var försiktig runt
satsningar då din tur inte kommer vara på topp.
Undvik alkohol till all kostnad, det kommer nästan säkert leda till olycka.
Din sång är: “Roulette” av System Of A Down
16
17
eSkorpionen 23 oktober-22 november: Naturen står på din sida den här månaden.
Du kommer att stå under mycket tryck men om du håller huvudet kallt så väntar en
belöning.
Spendera mycket tid utomhus annars kan du missa en viktig händelse.
Din ekonomi kommer att gå som vanligt, din oro kommer att ligga i arbete istället.
Försök att undvika stress så mycket som möjligt, det kommer att bryta ner dig.
Fysisk aktivitet är din nyckel till glädje den här månaden.
Din hjärna kommer att vara lite långsam men det är inget lite sömn inte kan lösa.
Fester är ett tveeggat svärd.
Din sång är: “This ain’t a scene, it’s an arms race” av Fall Out Boy.
hVattumannen 20 januari-18 februari: Musik kommer att spela en stor roll för
dig den här månaden.
Dina planer kommer att falla samman men du lyckas lösa allt i alla fall.
Var försiktig med ditt övermod, var självkritisk för att undvika misstag.
Du kommer ha problem med sömn men det kommer inte leda till mer olycka.
Du kommer få många tillfällen till att ha kul, tacka inte nej till nöje.
Någon kommer att peta hål i något du trodde var sten säkert, du kommer bli arg
men det är en lärande upplevelse.
Vita lögner kommer att rinna ur din mun som en flod om du inte är försiktig, sanningen är alltid bättre.
Köp något du gillar!
Din sång är: “Famous Last Words” av Reel Big Fish.
fSkytten 23 november-21 december: Talet fem kan innebära stor olycka.
Om du är uppmärksam kan du träffa ditt livs kärlek den här månaden, mens se upp
för falskhet.
Andra kommer att uppleva dig som annorlunda trots att du känner det som att du är
den samma.
En händelse kommer att leda till att minnen du helst velat glömma dyker upp.
Du kommer att upptäcka något nytt men ingen annan kommer att förstå varför du
gillar det.
Se upp för hat, ogillandet kan leda till något mycket värre.
Du kommer att uppleva turbulens i ditt socialliv, ta lite “Me time”.
Någonting kommer att få dig att känna dig som ett barn på julafton.
Din sång är: “Foundations” av Kate Nash
gStenbocken 22 december- 19 januari: Du kommer att känna dig mycket missnöjd
med något du har presterat, men egentligen är det väldigt bra.
Du kommer att ha en dålig dag utan like, du har rätt att vara bitter.
En närstående kommer att göra något du inte kan acceptera.
Duschen är din vän den här månaden, många stora tankar kan finnas där.
Slutet av något du älskar är nära men det kommer att få dig att uppskatta det mycket
mer.
Försök att inte synas den här månaden, någon du ogillar står runt hörnet.
Omfamna barnet i dig!
Din sång är: “Blue Orchid” av The White Stripes
18
iFiskarna 19 februari-20 mars: Du kommer att finna stor lycka i vatten.
Ditt socialliv kommer att kännas skakigt, undvik personer du ogillar.
Stor kunskap går att finna i skrift den här månaden, försök läsa mer än vanligt.
Den tryggaste platsen att vara är med din familj, spendera lite tid med dem för att
sprida lyckan.
Du kommer att hoppas på det omöjliga, ta dig samman och uppskatta det du har
istället.
En viktig händelse kommer att ske utan att du själv inser det, något att se fram
emot i framtiden.
Om du är uppmärksam så kommer du att märka att vardagen är mer spännande
än vad du trodde.
Förändring kommer i form av något litet.
Din sång är: “Nu kommer aldrig tillbaka” av Regenholz & Portnoff
Text av Joppe Jönsson
19
Är det rätt att
begränsa?
Åldersgräns, säkert eller begränsande?
Konserter är så mycket mer än bara musik live, det är upplevelser, tårar av
kärlek och glädje, det är minnen och det är lyckorus och känslokaos. Men
min ringa ålder har ofta hindrat mig från att uppleva detta för jag är under
arton.
En åldergräns på 13 år pga säkerhetsskäl är förståeligt då det handlar handlar om den höga ljudvolymen barn inte tål, men även där görs uppskattade
undantag. Men vad gör man när en favorit artist kommer till stan och det
är artonårsgräns? Jag vet svaret, man blir förbannad och hjärtekrossad och
skriver en krönika om det. Jag har kommit upp i en ålder då jag vill uppleva
saker och med saker menar jag i detta fall konserter, men alltför många
gånger hindras jag. Det känns orättvist då vår åldersgrupp ofta bidrar till
bra försäljning men att vi när det kommer till kritan inte uppskattas så pass
mycket att vi tillåts på platserna där musiken kommer till liv på riktigt.
Ofta får man som ungdom i dagens samhälle av sina föräldrar, släktingar
etc höra att man borde sluta sitta framför datan och teven och göra saker,
bli mer kulturella. Men det går ju inte om vi inte får chansen. Jag kan förstå
anledningarna till varför åldersgränserna finns t.ex. alkohol men det känns
som om de som faktiskt kommer dit för musikens skull räknas bort när det
kommer till debatt.
Festivaler i all ära, men chansen att ha råd och faktiskt lyckas komma iväg
är inte alltför stor och de tar inte bort viljan att viljan gå på konserter heller. Jag tycker man borde sänka åldersgränserna till åtminstone 15 eller 16
då jag tycker att det är en rimlig ålder och att man då borde känna till det
ansvar man har som konsertbesökare och supporter av musiken.
Bild av Ella Thelenius
Så min syn på åldersgränser är att de i nästan alla fall är mer en begränsning än en säkerhetsåtgärd. Allt jag vill är att få och känna musiken pulsera
genom kroppen med varje hjärtslag och förlora mig i den en stund, vad har
det med min ålder att göra?
Text av Ella Thelenius
20
21
Revolutionerande
musik i Sovjet
till mästerverk, och många av Rysslands mest kända
artister är resultat av denna rörelse.
Tsoy ansåg att problemet med dåtidens musik var att
inget ändrades; man hade fastnat i ett mönster och
han ville bryta alla förutfattade meningar om vad
musik var. Dittills hade musiken varit melodisk, och
”korrekt” i den meningen att fastän den utvecklades
så var den aldirg revolutionerande annorlunda. Det
Tsoy hade var ett mod att tänja på gränserna; hans
musik blev monoton och ”operfekt”, han försökte inte
imitera änglasång och avbilda verkligheten som den
var utan att romantisera den till någon sorts saga.
Och när han för första gången framförde sina låtar på
Leningrads Rockclub blev han omedelbart älskad av
publiken.
Snabbt rekryterade han tre bandmedlemar, bildade
Kino (betyder Biograf eller Film), och spelade in ett
kassettband i sin egen lägenhet som omedelbart spreds
runt till alla rockentusiaster i Leningrad.
Det dröjde inte länge innan Tsoys låtar började få
politiska budskap, som omedelbart förbjöds att spelas
upp live. Det han gjorde var att, utan att direkt attackera attackera staten, istället skildra livet för den
missnöjda ungdomen. Hans generation var färdig
med livet som Sovjet fastnat i, och i desperat behov av
förändring, inte så mycket politisk som social. Viktor
Tsoy var en av de många artister som startade detta
beteende; de blev mer impulsiva och vänskapliga,
gatan var inte längre full av främingar utan av okända
vänner. Hos dessa blev det socialt acceptabelt att hälsa
på hos varandra titt som tätt, oväntat, och man kunde
ha ett vardagligt samtal med vem som helst. De äldre
tenderade att vara lite instängda och tillbakadragna,
präglade av artighetens mallar, men nu kom umgänge
helt enkelt att handla om att göra det man vill med
dem man ville umgås med.
Foto: flickr/slava
undergroundtillhåll som vänners lägenheter,
Viktor Tsoy föddes år 1962 i Leningrad
övergivna byggnader, och andra ställen som
(idag St. Petersburg), som son av en rysk
inte störde den stora allmänheten. Kanske
skollärarinna och en koreansk ingenjör. 12
blev denna udda lilla rörelse, som den var
år gammal började han studera vid Serovs
ignorerad av stat och media, så stor just för
Konstnärsakademi, men blev tre år senare
relegerad av vad som Natten är kort, syftet är avlägset, att den kom att utgöra
en fristad för dem som
påstods vara dåliga
om natten vill man så ofta dricka. tröttnat på den kombetyg, fastän hans
munistiska regimen,
djupa intresse för
Man går ut i köket
eller helt enkelt för att
rocken antas ha
men här är vattnet bittert.
den var en uppfriskande
spelat en roll.
Här kan du inte sova
kontrast till livet dåtidens
ungdom kände till. I Sovjet
17 år gammal började
här kan du inte leva
var omvärlden inte lika nära
Tsoy skriva låtar, men
och nåbar som den då var i
i 80-talets Sovjet acceptexempelvis Sverige, och kanske
erades rockrörelsen inte socialt, de äldre generationerna tyckte att kulville ungdomen bara se något annat än det
turen hade dåligt inflytande på ungdomen,
trygga hemtrevliga. Mycket riktigt inspiroch de som stödde genren fick söka sig till
erade rockkulturen dessa fängslade själar
Foto: flickr/quinn.anya
22
23
Kino hade en enorm inverkan i samhället de levde
i. Deras musik var nytänkande och vågad på ett sätt
som ingen dittills ens tänkt på, och de banade väg
för många fler artister att följa i deras spår. Idag finns
många påminnelser om deras existens i Ryssland; i hela
landet spelas än idag deras musik, graffitikonstnärer
citerar dem på husväggar och som en hyllning av Tsoys
50-årsjubileum ställs tidigare osedda foton av honom
och bandet i arbete ut för allmänheten att beskåda
mitt i St. Petersburg. Men mest av allt utgjorde de
kanske bara ett exempel på att det faktiskt är möjligt att
påverka den värld vi lever i.
Viktor Tsoy dog tragiskt i en bilolycka år 1990, 28 år
gammal. Han hade nyss varit och spelat in den vokala
delen för Kinos senaste album, när han frontalkrockade med en buss och avled på sekunden, lämnandes sin
son och hustru efter sig. Bilen var så förstörd att ett av
hjulen aldrig hittades. Som ett mirakel överlevde kasettbandet med hans inspelning, och för att visa sin respekt
och sorg fullföljde bandet projektet. Svart Album, som
det kom att heta, blev deras största succé.
”Tsoi means more to the young people of our nation than any politician, celebrity or
writer.This is because Tsoi never lied and never sold out. He was and remains himself.
It’s impossible not to believe him...Tsoi is the only rocker who has no difference between his image and his real life, he lived the way
he sang...Tsoi is the last hero of rock.”
-Den ryska tidningen Komsomolskaya Pravdas utlåtande kring tragedin.
Ur en intervju med Tsoy:
”Säg, varför tror du att du blivit en sådan stjärna?”
”Ni vet, jag förhåller mig kyligt till detta. Jag gillar inte när man känner igen
mig på gatorna, stannar upp mig. Stilandet är mig främmande, ‘titta vem
som går där’. Nej. Jag vill snarare hålla på med det här...självklart är det
trevligt att folk gillar musiken, att de går på konserter, att rummet alltid är
fullt och så vidare, men...I vilket fall som helst gör vi (Kino) först och främst
det vi gillar. Jag kan i låtar förmedla min synpunkt bättre.Vad jag gillar och
vad jag personligen inte gillar. Om någon håller med, herregud, det är ju
trevligt. Om någon inte håller med tänker jag inte övertyga honom [...] Jag
menar, det enda jag vill...Att folk ska känna sig friare att förändra förhållandena. Alltså, att människan snarare bevarade sig själv, oberoende av av
någon slags allmän bekvämlighet.”
Förändring
Kräver våra hjärtan
Förändring
Kräver våra ögon
I vårt skratt
Och i vår gråt
Och i venernas pulserande
Förändring
Vi kräver förändring
Foto: flickr/slava
Foto: flickr/slava
24
25
That one song
The moment that song starts to play in the cramped little cafe, you’re
drowned in in a sudden tidal wave of emotions. A simple piano tune, a
bit somber but nothing special, yet it brings you crying down on your
knees. The scene that played out that chilly winter night in the hospital,
feeling your lovers last breath against your cheek and suddenly the piano
tune starts playing on the TV, filling the dead hospital room with music.
Invisible waves in the air, floating into your ears where they’re interpreted as sound, your brain connects them to a mayor event in your life, and
just like that; you remember something, something you had forgotten or
maybe something you wanted to forget.
I’m not saying that everyone has grandiose, romantic memories like that
but we’ve all experienced something that had an impact on us. Maybe
the soundtrack of an especially tear squeezing film still brings a tear to
your eye even though you’ve already forgotten the what was so sad about
it. Or the song that played when you experienced your first kiss with
that high school crush you thought would last forever but ended after a
month. Music has a powerful connection to our memories, the power
of context. Even though you might not feel sad at all the chorus brings
a tear to your eye because your subconscious connects it to when your
cat died. Or maybe you consciously draw the parallel to that party you’ll
never forget.
Musics connection to memories is something that is used quite often.
Christmas songs for an example, the instant you hear that short tune
you’re overwhelmed by christmas spirit. It’s also used in commercials,
jingles. When you’re out shopping and you’re not quite sure which
brand of toilet paper you should buy you remember that nifty tune and
you feel compelled to buy the marketed product. That might make it
sound like big companies are abusing you by making you long for christmas or getting you really hyped for that new game, and that’s just what
they’re doing. Be a bit self aware and this manipulation won’t be much
of a problem.
Later on in the series there’s a scene that seems like a normal conversation between two characters but suddenly that musics starts to play. Your
brain draws the connection to the previous events and an eerie sensation
washes over you like a bucket of ice water. The same can also be used to
make you even more sensitive to an event by connecting it to a previous
event through the music.
I remember writing on a long ago abandoned project while listening
to my play list when suddenly an unexpected song starts playing; the
end tune of one of my favorite games. And Suddenly my vision becomes blurry and the corners of my eyes feel strangely hot. I was crying
because of something as trivial as a song. For a manly man like myself
crying is a very rare pleasure, so that something like that made my eyes
tear up so easily is weird indeed.
As a conclusion; music is a very powerful tool, a tool that is more often
than not used against you. But there’s no shame in being driven to tears
by a sad piano tune when even ,a strong, manly and perfect in every way,
man like me also falls under the immense power of music. So continue
making memories to the sound of your favourite songs and one day they
will bring you back to that day when that special song played, and shed
manly tears of reminiscing.
Text: Joppe Jönsson
So memories connected to music makes you sad for no reason and
hypnotizes you to purchase expensive products, how exactly is this cool
or interesting? These memories can be used in a very interesting way in,
for example, Tv-series. One of the characters suddenly snaps under the
pressure and the dreadful pictures are accompanied by a daunting tune.
26
27
En Glimt av ljus
Kampen
Medborgarrättsrörelsen fick sin stora kick 1955 och sträckte sig ända in till
1968. Många ställde sig mot förtrycket och predikade om förändring, några
av dessa var Martin Luther King Jr och Malcolm x (Little). Även om man
inte var överens om hur man skulle bekämpa den själva kampen skulle man
använda Malcolms gör vad som krävs metod eller Martins ickevålds metod,
var bara en av dom frågorna där man inte var enade. Man visste inte heller vad det slutgiltiga målet var men man visste att man ville ha förändring
gällande hur raserna var segregerade och hur svartas rättigheter såg ut. Rosa
Parks och Emmet Till är exempel på personer som inspirerade till kampen.
Men när senare både Martin och Malcolm döda så växte andra gestalter fram
som Angela Davis och Stokely Carmichael som var som mest aktiva under
1967-1975 talet.
Den Afroamerikanska musiken har självklart sina rötter i den afroamerikanska kulturen, Jazz, rock, och blues är exempel på genrer som existerar pågrund av den afro- amerikanska kulturen. Musiken framförs ofta i ensemble
men med utrymme för soloinsatser, i form av improvisation. Afromusikens rötter
Grunderna till afromusikens rötter kommer från innan afrikanerna fördes
till Amerika för att användas som slavar. De afrikanska folken hade inget
skriftspråk utan all kunskap låg i språket. Eftersom man lär sig bättre genom
sång och dans, blev det ett perfekt sätt att uttrycka sig och föra traditioner
och gammal lärdom vidare på. En solist hittade på en textrad som de andra upprepade.Man bytte när solisten inte orkade mer. Det instrument som
användes var framförallt trumman.Trumman användes även till att skicka
meddelanden mellan byar och stammar. Man kunde då förvarna om eventuella faror. När afrikanerna sedan fördes till Amerika följde musiken självklart med till
Amerika, där antog den dock en annan skepnad. Musiken hjälpte slavarna
med att få det tunga arbetet att gå lite lättare och sångerna bildade också en
28
29
stark sammanhållning.
Den afrikanska folkmusiken har inte som västerländsk musik dur och moll, utan den
ligger någonstans mellan. Man kan lätt tycka att musiken låter vemodig genom dom
böjda tonerna, som senare i musikhistorien skulle kalla det för “blue notes”. Bluesen Bluesen innehåller blue notes och liknar den klassiska afrikanska musiken med både
improvisation och upprepning. Bluesen känns igen genom av texter om att känna
vanmakt och hopplöshet. Musiken uppkom under de svartas arbete och kännetecknar
mycket av deras tankar om situationer. Bluesen är ingen protestmusik, den återger personen som sjunger känslor och har mycket sällan någon historisk mening. Muddy Waters och B B King räcknas som de största namnen inom blues, dom båda
spelar gitarr som är blues huvudinstrument. Instrumentet, i de här fallet gitarr, används som den andra rösten som svarar sångaren. Jazz
Kring sekelskiftet uppstod en helt ny musikstil i staden New Orleans. Musiken liknade
bluesen, men den var lättare att följa med i och ackompanjera. Den gav också ännu
mer utrymme för improvisation. Jazzen var nu född. Jazzen kunde spelas av större
orkestrar och blev snabbt en publiksuccé. Om Chicago hade blivit bluesen hemstad
var New Orleans definitivt jazzen födelsestad. Från New Orleans kom också jazzens
största Louis Armstrong. Alla mottog inte jazzen lika bra som människorna på New
Orleans barer och musikklubbar. En svensk kritiker skrev: Rhythm & blues är det närmsta vi nu kommer till dagens rock ´n roll. Många av dagens rockartister lyssnade
otroligt mycket på R & B och hämtade också inspiration därifrån. Några av de bästa exemplen är The Rolling
Stones och Eric Clapton. I Medborgarrättsrörelsen sjöng man mycket ofta i kyrkorna och Martin Luther King kallade sångerna för
rörelsens själ.“De här sångerna band oss samman, gav oss mod tillsammans, hjälpte oss att marschera tillsammans.” (Ur MARTIN LU- THER KING en självbiografi, Libris 2000)
Det aktiva icke-våldsvalet som Martin Luther King Jr predikade krävde sammanhållning, uthållighet och
målmedvetenhet. Gospelmusiken hade utan tvekan stor betydelse i detta arbete. Trots segregation och diskriminering lyckades utsatta människor behålla sin självkänsla, och genom starkt engagemang fick man till
stånd lagändringar och kunde erövra sina mänskliga rättigheter.
Martin Luther King föddes 15 januari 1929 i Atlanta och mördades i Memphis 4 april 1968.
Musik har alltid varit viktig för människan, många ungdomar idag skulle säga att dom inte kan leva utan
det. Musik hjälper än att gå igenom svåra grejer, ger en frihet och en känsla av förståelse, om bara för en kort
minut. Så man kan ju tänka sig hur oerhört stor betydelse musiken hade för kampen om frihet, i en kamp
som ofta kändes hopplös gav musiken just det, hopp. Afroamerikansk musik har inspirerat till så många
olika musik stilar och är den mest äkta musiken jag någonsin hört, med både hjärta, själ och smärta skapar
blues,jazz och allt annat ett perfekt samarbete. Det finns några låtar där man nämnt som relaterar till kampen
eller personer relaterat till kampen, Angela Davis till exempel har blivit nämnd i både Rolling Stones låt
“Sweet Black Angel” och 1973 släppte skivbolaget Golden Triangle en välgörenhetsskiva kallad “Free Angela”
för att samla in medel till Davis under tiden hon var fängslad. ”Yeah I’m rollin down the rodeo wit a shotgun,
these people ain’t seen a brown skinned man since their grandparents bought one.” är ur en av Rage Against
The Machine’s låt down rodeo och syftar troligen på segregeringen i U.S.A. Musiken gav ett utlopp för alla
slags känslor och var i samband med kampen, en glimt av ljus.
Corinne Jendesten
“Jazz är en hemsk infektionssjukdom, som med stora steg närmar sig våra friska kuster.
Jazz är importerad från Amerika och har på kort tid smittat ned alla caféer i London
och Paris..... Pianisten hamrar ideligen på med synkoper, medan de övriga musikerna
ackompanjerar med diverse oljud!” Elgitarrens inträde under 30-talet ledde till att man bara spelade blues mer och mer.
Jazzmusiker från New Orleans flyttade längre norrut och genom att träffa andra
musiker, ledde till nya musikstilar. Boogie-woogie och Swing utvecklades. Efter andra världskriget börjar bluesen och jazzen skiljas åt. De stora swing-orkestrar
som byggts upp försvinner, och endast en stor orkester överlever, Duke Ellingtons. Efter att de större swingorkestrarna dött ut bildades mindre så kallade combos. En
combo bestod av trummor, bas, två saxofoner och elgitarr. I en combo spelade man
inte heller samma musikstil som i de större orkestrarna.Utan man förenklade swingen
och sångaren sjöng starkare, nästan ropade. Saxofonerna hade solon och det kunde
sluta med att solisten nästan låg på golvet och spelade. Den nya stilen fick namnet rhythm & blues. 30
31
Nya vs Gamla
Woodstock 1969
Woodstock Music & Art Fair också känt som Woodstock var en musik festival som hölls mellan 15-17 Augusti
1969 och en revolution på en mjölkfarm nära staden Bethel i New York. Själva festivalen arrangerades av Michael
Lang, John Roberts, Joel Rosenman och Artie Kornfield.
Att festivalen kallas just Woodstockfestivalen beror på att man från början tänkt anordna den i just staden Woodstock, New York. Men när arrangörerna inte fick tillstånd där, lät mjölkbonden Max Yasgur festivalen ta plats på
hans ägor.
Allt hände på en och samma gång, ingen visste att det skulle bli så som det blev. Över 500 000 personer strömmade in och fler därtill eftersom ryktet om den stora musikfestivalen spreds och människor dök upp rätt spontant,
ingen marknadsföring noterades alls. Innan allt urartade så var det tänkt att man skulle ta betalt för inträde, men
iden gavs snart upp och alla kom in gratis.
Innanför bland alla människor var mycket trångt, och det regniga vädret gjorde marken lerig. Ändå har publiken
på Woodstock beskrivits som mycket lugn och sansad.
Dem två dagarna på Woodstock blev en tid i en tid där historien skapade framtiden och framtiden skapade historien. Människor blev fria och ifrågasatte och blev ifrågasatt. Stor kulturliberalism tog sina andetag nästan för första
gången, det var frihet, samhörighet, sex, droger och kärlek som friades av Woodstock. (med kulturliberalism menar
jag, det nya tänket och mentalet i musik och politik. Allt vevades samman och blev som en stor familj och sammanlänkande människor till varandra.
frihet frihet frihet, öppenskap och kärlek)
Några berömda ögonblick från festivalen var Janis Joplins starka sångframträdande, Jimi Hendrix tolkning av den
amerikanska nationalsången, Santanas långa synkoper, Ravi Shankars sitarsolon och Richie Havens suggestiva
gitarrlåt “Freedom”. Festivalen har med sitt budskap ”Three days of peace and music” (Tre dagar av fred och
musik) kommit att representera en av höjdpunkterna inom hippieeran, och livsstilen i slutet på 1960-talet. Flera
dokumentärfilmer har gjorts om festivalen.
Skriven av: Malin Robertsson
32
33
Bon Iver på Forum,
Köpenhamn 4/11/12
Kön går runt hörnet och vi ställer oss tålmodigt och väntar på att de ska öppna dörrarna. Väl inne så häpnas jag lite över lokalen, det är en scen framför ett stort tomrum
som bara väntar på att fyllas av ljud och publik. Det är en skön avslappnad stämning
och vi slår oss ner framför scenen och väntar. När det börjar bli dags kommer alla
närmre och alla börjar ställa sig upp. The Staves är förband och ett förväntansfullt
jubel sprider sig i publiken när de börjar sjunga. De hänför med deras akustiska gitarrspel och fantastiska stämmor i indie-folk anda och mellan låtarna talar de om hur
glada de är över att få spela och att det är den största publik de spelat inför. Och det
kanske är problemet till varför det inte riktigt lyfter, det är onekligen bra, men jag saknar det tryck musiken bör ha för att hålla för en arenashow. Men översiktligt så är det
fint, det är det, och de gjorde det bra trots den svåra miljön för deras musik.
Runt nio dämpas lamporna en andra gång och alla blir uppmärksamma på vad som
händer på scenen. Justin Vernon och hans åtta bandmedlemmar äntrar scenen och
börjar konserten med att spela Perth som sedan glider över till Minnesota WI. Jag
har lyckligtvis en bra plats långt fram men min ringa höjd gör det svårt att se allt som
händer på scen men jag får en bra lucka så jag lyckas se Justin Vernon där på scen.
Urvalet av låtar är riktigt bra och de spelar verkligen dem rätta låtarna som publiken
vill höra. Jag har hört att Blood Bank ska vara en av dem bästa låtarna live och när den
börjar spelas kan jag säkert konstatera att så är fallet, den är mäktig och kraftfull och
hela publiken hänförs över bandets musikaliska talang. När bandet sedan tar en paus
och bara Justin Vernon med en ensam gitarr står kvar och spelar Restacks vet jag inte
riktigt vad jag ska göra med mig själv, det är så bra, så himla bra.
Bilder av Ella Thelenius
Scenen är relativt enkel med sina tygremsor som hänger från scenens tak men när
projektorns ljus och bilder vilar på dem så blir det nästan lite magiskt. Den musik som
Bon Iver är intim och kanske inte arena material men jag tycker att de lyckas leverera
trots svårigheterna en stor lokal och publik medför, vi är trots allt runt 9000 människor.
När de tackar för sig ropar publiken ut dem för encore och de spelar deras största hit
Skinny Love och det är riktigt bra och publiken sjunger med. Men de låtar som lyckades beröra mig mest ikväll är den magnifika Holocene, den magiska Beth/rest och
den fantastiska tidigare nämnda Restacks. När de spelas blir jag rörd in i djupet och det
känns som om tårarna är nära. Mitt i allt känslokaos jag upplever är det som om jag
liksom berättar för mig själv att det här är en av de bästa konserter jag varit på.
Text av Ella Thelenius
34
35
När jag kommer tillbaka till
verkligheten, vem kommer då
att trösta mig?
Musik är en gåva, ett läkemedel, en tröst, en anledning, en välsignelse och ett vapen.
I min vardag har musik blivit som ett vaccin mot mitt så kallade
vansinne. Med detta vaccin undkomer jag den obehagliga världen.
Lösningen är att jag öppnar min dator... sätter på hörlurarna tätt i
mina känsliga öron...och går på youtube, sätter på hög volym och
klickar på låten. Låten som förhoppningsvis frälser mig från depressionen.
Det låter så enkelt. Så enkelt faktiskt, att endast göra dessa små uppgifter för att komma till den världen där ingen kan röra mig, där
ingen kan såra mig, där ingen kan bestämma över mig. Men där
ingen kan älska mig heller.
Detta är bara en illusion, jag vet det. Jag kan beskriva vad som är
verkligt och vad som tyvärr inte är. Men det är trevligare att vara
där än att leva i verkligheten, som nu inte längre är underbart.
Här kan jag låtsas vem jag är, tack vare låten, som kan ge mig en
annan historia om ett annat liv. Låtar som har ord av mening och
sorg är det jag älskar mest. Men när låten är slut så kommer jag
tillbaka till verkligheten, tillbaka till mitt obetydliga rum. Tillbaka
till allt.
Den tar också tillbaka min mörka sinnesstämning, om livet och om
samhället. På sista tiden har det varit värre.
Anledningen till detta är att jag har blivit van med illusionen. Jag
ser inget fel med att fly från verkligheten.
Jag visste inte vilken pris jag hade betalat för att vara halv-förnuftig
och halv-galen.
I illusionen har jag ingen, inte min familj, inga vänner, inga positiva
betydelser och ingen tillit till någon. Jag har blivit bedragen, skadad, ljugit flera gånger i verkligheten än i min frälsares värld.
Min frälsares värld har inga gränser, om du någonsin läst Narnia
eller Alice i Underlandet så är det hur det nästan ser ut. Men med
några undantag , det finns finns några talande djur, inga kungar
och drottningar, inga häxor, inga andra konstiga varelser. Bara jag
som vandrar runt i världen. En förlorad person som tittar på den
36
lila-rosa himmel, med safirfärgade moln. Gräset är det enda material som har en “naturlig” färg. Där skulle jag lägga mig ner på det
mjuka grönaktiga gräset och titta på himlen. Ibland jag skulle vara i
mitt lilla trähus. Luften doftar luft, antar jag. Det finns ingen annan
än jag, ensamheten är kanske något som jag har blivit van med.
Ibland vill jag stanna längre i verkligheten och vara med min familj.
Längre än förut för att vi inte haft så många aktiviteter eller tillbringat den senaste tiden tillsammans över middagen. Ingen vet om min
drömvärld. Varken min mamma, styvpappa, äldre syskon, nej ingen
vet. Det är den lilla hemligheten jag håller inom mig, men jag vill
samtidigt att någon ska veta.
Jag kan inte heller sluta lyssna på musik. De är som droger jag bara
tar, tar och tar. Det brukar hända att jag inte har någon lust men
det vara inte, maximalt 30 minuter, så börjar allt om igen..
Vem vet när jag kan förlora mig själv till illusionen... vad som berör
mig är om jag lyssnar igen kommer den driva mig tillbaka till illusionen? Kommer det vara försent för mig att leva i verkligheten?
Kommer alla försök vara förgäves?
Det är något jag inte har svar på, men musiken ger mig tröst, illusionen ger mig barmhärtighet. Det låter väl inte så dåligt, men ändå
kan allt ha en gräns. Illusionen kan ge lika många skador, kanske
mer än verkligheten, vad den nu än innebär. Det låter inte så troligt,
i alla fall för mig gör det inte.
Musiken kan ge en bitter och söt historia om hur världen är ,men
några har blivit mer obetydliga.
Men någon gång måste jag släppa mitt overkliga värld. Kanske en
dag kommer jag verkligen se världen på ett annorlunda sätt, men
den dagen har inte kommit än.
När jag kommer tillbaka till verkligheten, vem kommer då att trösta
mig?
Vera Anastasia Ramirez Rozas
37
