Introduktion till rättsregler och juridisk metod Vad är juridik? Tolkning och tillämpning av rättsregler. Vem riktar sig rättsreglerna mot? ● Rättsväsendet - när en åklagare ska väcka åtal mot en person - när en advokat ska försvara den åtalade. ● Företag och privatpersoner - t.ex. vill ingå i ett avtal - köpa en produkt - råkar skada någon - vilket ansvar en ledamot i en styrelse har i ett aktiebolag för bolagets förpliktelser - människor föds och avlider. ● Stat och myndigheter - när staten får ta ut skatt från medborgarna - samhällsservice vårt försvar. Rättsregel vs Utomrättslig regel Det som skiljer rättsreglerna från dem utomrättsliga reglerna är att det bara är rättsregler som kan genomdrivas i domstol genom myndigheternas verkställande makt och det är bara rättsregler som skyddas av den verkställande makten. Rättsregler - kan genomdrivas i domstol ● T.ex. att man kan gå till en domstol och kräva sin rätt --> domstolen fattar ett beslut -> man går till en myndighet (t.ex. kronofogden) och genom det statliga tvånget får man myndigheten att genomdriva detta (t.ex. driva in en fordran, sätta någon i fängelse etc). Utomrättsliga regler - moral, sedvana, tradition. Däremot, har ofta dessa regler ett nära samband med våra rättsregler, dvs om något är moraliskt förkastligt så är det också ofta lag-reglerat som förbjudet. ● T.ex. mord är moraliskt förkastligt, men även förbjudet enligt våran lagstiftning. Rättskällor (rättsreglerna framgår av dem s.k. rättskällorna) ● Lagar och förordningar ● Förarbeten till lagarna och förordningarna - där man kan se hur dem organen har resonerat och vad syftet är för lagen/förordningen → därav kan förarbeten användas för att tolka lagen/förordningen. ● Domstolspraxis, prejudikat - främst de producerande domarna från de högsta domstolarna, dvs högsta domstolen. ● Doktrin, juridisk litteratur - juridisk rättsvetenskaplig litteratur. Rättsvetare analyserar olika situationer, problem etc där det inte finns tydligt lag-reglerat, inga förarbeten eller praxis → då kan man skriva något som ger en viss vägledning i hur man hanterar situationen → blir en rättskälla. Rättskällor i vid bemärkelse ● Myndighetsföreskrifter - för att en myndighetsföreskrift ska vara en rättskälla krävs det att vi har en lag eller förordning som har bemyndigat myndigheten att utfärda denna föreskrift. Föreskriften måste också följa vad lagen/förordningen har angett. Myndigheter har alltså själv ingen rätt att utfärda texter/föreskrifter som blir rättskällor, utan det krävs ett bemyndigande. ● Sedvanerätt - generellt sätt ingen rättsregel, men det kan finnas en lag som säger att sedvana inom ett visst område är en regel. T.ex. i köplagen eller i avtalstalen framgår det att sedvana kan vara det som gäller → på så sätt blir sedvanan en rättskälla. ● Allmänna rättsprinciper - t.ex. att avtal ska hållas. Generellt sätt man kan inte gå till en domstol och hänvisa till en allmän rättsprincip, utan de används för att tolka de mer primära rättskällorna. T.ex. om man ställas inför ett problem som inte har ett svar i dem primära rättskällorna så kan man tolka de primära rättskällorna utifrån en allmän rättsprincip. Rättsordning (gällande rätt): kallas systemet med rättsregler (som framgår av rättskällor). Det är under ständig förändring då det alltid kommer nya lagar, nya praxis etc. Oklart rättsläge? Ibland är det inte alltid lika lätt att uttolka vad som gäller. Fler rättskällor genom Sveriges medlemskap i EU, RF 1:10 Lagstiftningsprocessen, vanlig lag 1. Regeringens förslag till lag: ● Utredning - sker av statens offentliga utredning (SOU) eller genom departementsserien (Ds). ● Remiss - skickar ut ett förslag på remiss till olika myndigheter/företag/organisationer som får uttala sig om vad de tycker om lagförslaget. ● Proposition - skrivs av regeringen som är ett mer utförligt förslag till lagen. ● Lagrådet kontrollerar - så att förslaget stämmer överens med ex. våra grundlagar. 2. Riksdagen beslutar: ● Utskottsbetänkande ● Debatt i Riksdagen ● Beslut 3. Regeringen publicerar i svensk författningssamling (SFS) *Förarbete: delarna som man normalt sett brukar titta på när det handlar om förarbeten. Intressanta för att se hur man resonerade när lagen stiftades → underlättar när man ska tolka den. ● Utredning (SOU) ● Propositionen ● Utskottsbetänkande Lagstiftningsprocessen, grundlagarna En grundlag skiljer sig från en vanlig lag genom att grundlagarna främst är för att skydda oss medborgare, t.ex. yttrandefrihet. De fyra grundlagarna 1. Regeringsformen - vårt statsskick 2. Successionsordningen - handlar om kungen 3. Tryckfrihetsförordningen 4. Yttrandefrihetsgrundlagen -(Riksdagsordningen) Krävs 2 st Riksdagsbeslut för att ändra en grundlag. Detta är pga det ska finnas en tid för eftertanke och att man ska tänka igenom konsekvenserna av att ändra grundlagen för att skydda vår demokrati. Kan förekomma en folkomröstning för att ändra en grundlag - men det har inte förekommit ännu. Exempel: Riksdagen stiftar en lag som har blivit kritiserad av lagrådet eftersom den strider mot en av grundlagarna --> åklagare väcker åtal mot tre personer som brutit mot denna lag → men eftersom denna lag strider mot en grundlag så ska lagen inte tillämpas av domstolen, trots att den är korrekt beslutat. → Alltså finns det ett skydd för dem grundlagsskyddade rättigheterna. Olika typer av lagar/begrepp: Grundlag vs vanlig lag Tvingande lag vs dispositiv lag ● Tvingande är en lag som gäller mellan t.ex. avtalsparter och som måste gälla. ● Dispositiv är en lag där parterna kan avtala om att något annat ska gälla mellan dem. Köprättsliga lagstiftningen och avtalslagen ser ut på detta vis. Semidispostiv lag - lagen kan vara delvis tvingande och delvis dispositiv. Ofta handlar det om skyddslagstiftning som är till för att skydda en viss part, t.ex. konsumentskyddande bestämmelser. Då kan det vara möjligt att avtala om något som är bättre för konsumenten jämfört med det som framgår av lagen, men det går inte att avtala om något sämre. ● T.ex. arbetsrättslig lagstiftning och familjerättslig lagstiftning brukar vara semidispositiv. Obsolet lag - gamla lagar som finns kvar av tradition då det är uppenbart att dem inte gäller längre och därmed kan vara kvar. ● T.ex. handelsbalken är en gammal lagstiftning där det står att man ska böta 5 daler om man gör något osv. Rättsområden Finns olika rättsområden som präglas av olika tolkningsmetoder och olika sätt att hantera juridiska problem. T.ex. om vi pratar om straffrätt i brottsbalken hanteras lagar på ett visst sätt och pratar vi om avtalsrätt så tolkar man regler på ett annat sätt. Civilrätt - enskildas rättigheter i förhållande till varandra - hanteras i tingsrätten Offentlig rätt - enskildas rättigheter i förhållande till stat och kommun hanteras i förvaltningsdomstol Juridisk problemlösning Identifiera och tolka relevant rättsregel (hittas i rättskällorna) - beror på att det finns undantag till denna huvudregel. T.ex. om bilen är trasig och att det är ett köprättsligt fel, dvs att felet fanns vid leveransen → då är det möjligt att Anna inte behöver betala för bilen. - För att tolka relevant rättsregel kan denna bild vara hjälpsam. Rättsfaktum, vilka omständigheter som krävs för att denna bestämmelse ska vara helt uppfylld Rättsföljd (utfallet). Rättsreglernas uppbyggnad: Rekvisit Rekvisit (kriterier): omständigheterna som krävs för att en rättsregel ska vara uppfylld. När det t.ex. gäller skadegörelse måste vi ha en person som har förstört eller skadat egendom för någon annans rätt, t.ex. att någon äger egendomen. Om egendomen inte tillhör någon eller om det inte finns någon som bryr sig om den, så kan det inte bli tal om skadegörelse. Det måste även begås uppsåtligen, dvs med flit/vilja. För att identifiera vad problemet är i verkligheten, måste man ha en viss koll på rättsreglerna. Subsumtion: Samverkan mellan rättsregeln och verkligheten. Först tittar man på rättsregeln → sedan på verkligheten → till sist tillämpar rättsregeln på verkligheten (illustreras med pilarna i bilden). Grundläggande avtalsrätt Vad är ett avtal? Människors möjlighet att ingå i förpliktelser gentemot varandra. Vad är avtalsrätt? De rättsregler som reglerar dessa avtal - t.ex. hur man ingår i avtal, när ett avtal upphör eller om det är ogiltigt etc. Vem kan ingå avtal? → Rättssubjekt Person ● Fysisk person ● Juridisk person - en abstrakt konstruktion som vi har bestämt också ska räknas som personer. T.ex. bolag, föreningar, stiftelser, staten och kommunen. Detta är specifikt reglerat, dvs det är inte alla bolag som räknas som juridiska personer. Sak - kan inte ingå i avtal, eller äga tillgångar etc → ej rättssubjekt. Det är bara fysiska och juridiska personer är rättssubjekt och därmed kan äga tillgångar, få fordringar/skulder, ingå avtal, uppträda som parter i domstol etc. Vad rättssubjekt kan göra delas in i: ● Rättskapacitet - handlar om att man t.ex. kan ha tillgångar och skulder. Innebär att en ettåring kan äga massa tillgångar (ex. äga en fastighet). men när det kommer till ettåringens handlingsförmåga är den begränsad. ● Rättslig handlingsförmåga - kan t.ex. ingå avtal och vara part i domstol, dvs en ettåring som äger tillgångar har en begränsad handlingsförmåga. Utgångspunkten är att alla som har rättskapacitet också har full rättslig handlingsförmåga, dvs att man kan ingå avtal om den egendom man äger eller vara part i en domstol osv. Undantag till full rättshandlingsförmåga: ● Underårig (omyndiga) ● Personer som står under förvaltarskap ● Psykiskt störda personer Begränsad rättshandlingsförmåga: Innebär att t.ex. vid en konkurs kan man inte längre ingå i avtal om egendomen som man äger under konkursen - utan då är det konkursförvaltaren som tar hand om den. Däremot, kan personen under konkursen gifta sig och ingå äktenskap. ● Konkurs ● Näringsförbud Avtalsrättens två grundprinciper: - Avtalsfrihet - Avtalsbundenhet Avtalsfrihet: Rättssubjekten har en fullkomlig frihet att ingå i avtal med vem man vill angående vad man vill - men med undantag. Vem - undantag: ● Rättskapacitet, om motparten är minderårig kan personen inte ingå i avtal. ● Diskrimineringsförbud - en näringsidkare får inte diskriminera men gäller även privatpersoner om man anordnar en allmän sammankomst. ● Kontraheringsplikt - en plikt att ingå avtal med en viss person, t.ex. om man har ett försäkringsbolag med konsumentförsäkringar är det mycket möjligt att bolaget måste ingå avtal med en konsument som hör av sig och vill ha en försäkring. ● Kontraheringsförbud - förbud mot att ingå avtal med vissa personer, t.ex. om man vill ge ut krigsmaterial till främmande makt så finns det ett förbud mot det. Vad - undantag: ● Tvingande lagstiftning - man kan ej avtala om att något annat ska gälla. T.ex. om man ska avtala om köp av en fast egendom, då finns det vissa kravs som ställs. ● Skydd för 3M (tredje man) - skydd för utomstående i avtalet. Man kan inte avtala om något som kommer skada tredje man, t.ex. avtala om att tredje man är skyldig någon pengar. ● Ogiltighet - man kan inte avtala om t.ex. slaveri, då det inte är etiskt försvarbart. Avtalsbundenhet, pacta sunt servanda: parterna är bundna av det som är överenskommet, dvs avtal ska hållas. Motparten kan därför genomdriva avtalet genom statligt tvång - gå till domstolen och säga att man vill att motparten ska fullfölja avtalet - domstolen ger godkännande och sedan går man till kronofogden för att genomdriva detta. Om det inte går, kan motparten kräva om skadestånd för att avtalet inte har fullgjorts. Beroende på vad det är man avtalar om, kan avtalet vara mer eller mindre reglerat i lag. Speciell avtalsrätt: då är det särskilt reglerat om t.ex. hur man ingår avtal eller vad avtalet innehåller. ● Formalavtal - det finns en viss form för att man ska ingå i avtalet, t.ex. att det ska vara skriftligt eller att det ska innehålla vissa saker. Exempel: när man köper fast egendom, då måste avtalet vara skriftligt och det måste innehålla en del saker för att avtalet ska vara giltigt. ● Realavtal - avtalet blir bindande först när något faktiskt händer, t.ex. om man vill avtala lån av en sak - då är lånet bindande först när saken har överlämnats til den som ska låna det - innan det är avtalet inte bindande. Allmän avtalsrätt: allmänna regler om hur man ska ingå i avtal och hur man tolkar bestämmelser. Sådana situationer regleras främst i avtalslagen och handlar om vad som är huvudregeln i svensk rätt. ● Konsensualavtal - ingår i avtal när man är överens - det är det som ställs som krav enligt avtalslagen. Hur avtal uppkommer Hur uppkommer avtal? → När parterna är överens. Innebär att ett avtal kan ingås muntligen, såväl som skriftligen (finns inga krav på form). Vad är avtalslagen? → Lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område ● 1 § i avtalslagen förklarar att en part avger ett anbud (A) och motparten (B) accepterar detta anbud och skickar en accept → genom att anbudet och accepten överensstämmer med varandra så uppstår ett bindande avtal, dvs ett konsensualavtal. ● 2 -9 § i avtalslagen går att avtala bort, dvs dem är dispositiva. Dem gäller inte om ex. parterna har ett partsbruk (dvs de "brukar" agera på ett visst sätt) eller vid handelsbruk (man är i en viss bransch och kan därför göra på ett visst sätt). ○ Om något annat ska gälla, gör man det genom att använda sig av metoden i den första paragrafen, dvs parterna kommer överens om att något annat ska gälla. - Anbudet och accepten är en form av kommunikation. Ett uttryck för viljeyttring/viljeförklaring. - I samband med att ena parten skickar sitt anbud/accept binder man sig vid sitt anbud/accept. När t.ex. A skickat sitt anbud så är den bunden av detta anbud, dvs under en viss tid kommer B har möjlighet att svara på detta. Däremot, finns det reglerat om hur man kan återkalla sitt anbud/accept . Anbud ● Inga formkrav, dvs kan ske både muntligt eller skriftligt ● Ska rikta sig till en bestäms krets/person så att A kan anses vara bunden av detta i förhållande till den eller de personerna. ● Viktigt att anbudet är konkret, dvs att det inkluderar en viljeyttring om att man vill avtala om något. Problem i förhållande till anbudet Anbudsgivaren säger fel i sitt anbud: A säger i sitt anbud att hon vill sälja en cykel för 100 kr → B skickar en accept. Däremot, menade A att säga 1 500 kr i sitt anbud. Är A bunden av detta felaktiga anbudet? 32 § i avtalslagen: Förstod B, eller borde B ha förstått misstaget? Ja: ej bindande avtal Nej: bindande avtal Anbudet skickas med telegram eller bud och förvanskas på vägen: Vad händer om t.ex. budet råkar säga fel? 32 § i avtalslagen: Har A meddelat B om felet utan oskäligt uppehåll? Förstod B eller borde B ha förstått felet? Ja: A ej bunden Nej (alla frågor): A bunden Om A inte meddelar B om felet i avtalet uppstår ett bindande avtal. Accept ● Inga formkrav (huvudregel) - däremot kan A säga "jag vill att du svarar på ett visst sätt". Accept kan ske: ○ Skriftligen ○ Muntligen ○ Tyst accept (konkludent handlande) - ska ge uttryck för en viljeyttring och B agerar som om den har accepterat avtalet. T.ex. om A vill köpa bröd av B och B skickar brödet → anses vara en tyst accept. ○ Bekräftelse I avtalslagen finns det reglerat när accepten ska skickas från B till A Muntligt anbud → accept omedelbart. 3§ 2st. Skriftligt anbud: ● Svar senast viss dag/tid - senast till handa den tidpunkten, dvs ska finnas tillgängligt för A den angivna tidpunkten. 2§. ● Svar inom viss tidsrymd - senast till handa inom den tidsrymden. 2§. ● Ingen tid för svar angiven - svar inom skälig tid = överföringstid + skälig betänketid. 3§. Överföringstid räknas som tiden det tog för anbudet att ta sig till B (utan förseningar). T.ex. om A skickar anbudet via post är det ok om B gör detsamma (förutsatt att inga förseningar sker). Skälig betänketid beror på vad för typ av avtalet det handlar om, eller om det är något man brukar avtala om. Avslag = anbudet förfaller. 5§. Om B tackar ner → avslag av anbudet → anbudet förfaller, dvs den tidsfrist man haft att svara på anbudet också försvinner och B kan inte ändra sig och vilja ingå i avtalet igen. För sen accept = avslag + nytt anbud. 4§. Då räknas den sena accepten som ett avslag i kombination med ett nytt anbud → accepten förvandlas till ett anbud från B's sida att ingå ett avtal istället Undantag: om A inser att B inte visste att accepten kom för sent måste A meddela B, annars blir A bunden av avtalet. 4§ 2st. Oren accept = avslag + nytt anbud. 6§. Uppstår om accepten inte överensstämmer med anbudet, t.ex. om accepten innehåller ändringar ang priser. Hanteras som ett avslag i kombination med ett nytt anbud → en oren accept förvandlas till ett anbud och A blir ej bunden av detta om A inte väljer att acceptera det nya anbudet. Undantag: om A inser att B inte är medveten om att accepten är oren måste A meddela B, annars blir A bunden av avtalet. 6§ 2st. ● T.ex. om A och B diskuterat om pris tidigare och B svarade enligt ett gammalt förslag som var aktuellt under förhandling. Återkalla anbud eller accept, 7 § avtL. ● Återkallelsen av A's anbud ska vara B till handa innan eller senast i samband med att motparten tar del av anbudet - efter det är det inte möjligt att återkalla sitt anbud. ● Återkallelsen av B's accept ska vara A till handa senast samtidigt som A tar del av accepten - efter den tidpunkten är det inte längre möjligt att återkalla. → Detta gäller förutsatt att man inte har avtalat att något annat ska gälla - det är en dispositiv bestämmelse. Innan ett avtal ingås finns det oftast en tid med förhandling - parterna t.ex. diskuterar vilka villkor som ska gälla för avtalet eller vad man vill ha avtal om. Ibland kan det i praktiken vara svårt att bedöma när en förhandling har övergått till att en part har avgett ett anbud och den andra parten accepterar det. Det som är avgörande här är när en part skickar något mer konkret som ger uttryck för en viljeyttring. Negativ avtalsbindning Vad är en negativ avtalsbindning? Att man blir bunden fastän man är passiv (“inte gjort något”). T.ex. en säljare skickar varor eller fakturor till en konsument som inte har beställt något, dvs inte har accepterat något avtal. Exempel: När A skickar ett anbud till B om att ingå avtal om en bokprenumeration, måste B enligt avtalslagen agera på något sätt för att ett bindande avtal ska uppkomma. Om B förhåller sig passivt, kan inte B bli bunden. Vad ska B göra i denna situation? Ingenting, möjligvist höra av sig till A. Vad händer om B betalar för denna prenumeration? B har agerat på ett sätt som kan ses som en viljeyttring och att man valt att ingå i avtalet. Negativ avtalsbindning är ej tillåtet i svensk rätt. Man kan inte bli bunden av passivitet. Undantag: ● Konsumentförsäkringar - lagstiftaren bedömer att försäkringar för konsumenter är viktiga. Har vi en konsument som tecknat en försäkring men som nu har gått ut, då kan försäkringsbolaget ensidigt förnya försäkringen utan ett godkännande från konsumenten. ● Kollektivavtal Avtalets innehåll Avtalsfrihet - det är parterna som bestämmer vad man vill med avtalet och vad det ska innehålla. Däremot, finns det tvingande lagregler som gör att man inte kan avtala om exakt vad som helst. Detta begränsar alltså avtalsfriheten och avtalets innehåll. Gemensamma partsavsikten - om inga tvingande regler finns, är det den gemensamma partsavsikten som gäller. Kan vara svårt att bevisa det från ett muntligt avtal, men ibland även svårt att uttolka det från ett skriftligt avtal. Meningar i avtal kan ibland tolkas olika. Partsbruk - om man inte kan lösa ut vad den gemensamma partsavsikten var, kan man tolka avtalet utifrån partsbruk, dvs hur parterna brukar göra i denna situation om de ingått i avtal tidigare. Handelsbruk - hur man brukar göra i denna bransch som parterna är en del av. Dispositiva regler - finns inga tvingande regler, vi kan ej utläsa parternas avsikt, finns varken partsbruk eller handelsbruk --> använda sig av dem dispositiva bestämmelserna. Det är regler som inte är tvingande men används när parterna inte har avtalat om att något annat ska gälla. T.ex. om man inte har reglerat hur leverans ska ske av en viss vara, kan man använda sig av köplagen som hänvisar till vad som ska ske om inget annat står angivet. Standardavtal (STA) Vad är standardavtal? → en rättslig figur som inte riktigt passar in i avtalslagens bestämmelser om hur avtal ingås. Det är villkor som den ena parten alltid normalt sett använder och som inte går att förhandla om. Standardavtal kan skrivas av bland annat: ● Enskilda näringsidkare (oavsett om den är stor eller liten) ● Branschorganisationer ● Företrädare för köp- eller säljsidan i en viss bransch ● Eller ett standardavtal som tagits fram i samråd med konsumentverket Nackdel med STA → oftast bara ena parten som för in villkoren i avtalet och därför blir villkoren utformade till den partens fördel. Den andra parten kanske inte ens läser igenom avtalet. Avtalslagen säger att anbud och accept ska vara två viljeyttringar som överensstämmer med varandra. Om den ena parten inte har läst standardavtalet och inte känner till avtalen, hur kan viljeyttringarna då överensstämma? Accepterade sätt för inkorporering (att STA blir en del av avtalet mellan parterna): ● STA är en del av avtalet/bifogas avtalet - t.ex. det stora pappret man får i samband med ett köp, dvs kvittot är inte ett avtal ● Referensklausul som hänvisar till STA samt STA är lättillgängligt - t.ex. en person köper en flygbiljett men missar sitt flyg. Enligt flygbolaget finns det en referensklausul i avtalet där ett STA är refererat och där alla krav om tider osv står med → domstolen dömer till flygbolagets fördel. ● Underförstått, dvs ○ Handelsbruk - parterna är i en bransch där det är vanligt med ett visst STA. Ibland är STA utformat av branschen ○ Partsbruk - man kanske har haft detta STA under tidigare avtal Är standardavtalet ovanligt krävs det oftast att det bifogas i det huvudsakliga avtalet, dvs det räcker inte med bara en referens till standardavtalet. Ibland krävs det t.o.m. att motparten accepterar det. Domstolen ser positivt på standardavtal och brukar sätta en låg tröskel för inkorporering. Istället lägger domstolarna krutet på ensidigheten, alltså att båda parterna inte har haft möjlighet att diskutera standardavtalet. I förhållande till konsumenter brukar man vara "snällare" mot de och möjligvis jämka sådana STA som kan anses vara oskäliga gentemot konsumenten. § 36 i avtalslagen. En situation i praktiken: när båda parter hänvisar till varsitt STA som innehåller villkor som strider mot varandra - vilket avtal gäller? Kallas för "Battle of forbes". Fullmakter Tre typsituationer när en person ingår ett avtal: ● Huvudregeln: person X ingår i avtal i eget namn för egen räkning. ● Kommission: person X ingår i avtal i eget namn för annan räkning. Fastän person X gör det för någon annans räkning, räknas det ändå som att X binder sig själv vid avtalet. ● Fullmakt: person X ingår avtal i annans namn för annans räkning. Då är person X en mellanman och även fullmäktig → X binder inte sig själv, utan binder huvudmannen, dvs personen som har gett X i uppdrag att ingå avtal för den personens räkning → X är inte någon avtalspart. Fullmaktsgivare (FG)/Uppdragsgivare/Huvudman - om A t.ex. inte har möjlighet att träffa B för att ingå avtal, ger fullmaktsgivaren någon annan uppdrag om att ingå avtal för A’s räkning Fullmäktig/Mellanman - personen som har fått i uppdrag att ingå avtal för fullmaktsgivaren. Denna person är ingen avtalspart och inte heller ett bud (ett bud är inte någon som fått i uppdrag att ingå i avtal för någon annan, utan endast att vidarebefordra t.ex. ett anbud till motparten). Tredje man (3M)/Motpart - motparten kallas för tredje man i fullmakts situationer eftersom fullmaktsförhållandet rör den fullmäktige och fullmaktsgivaren. B blir en utomstående person. Ge behörighet till den fullmäktig A/FG har gett en del av sin rättshandlingsförmåga till den fullmäktige (FM) - det kallas för att man har gett fullmäktigen behörighet att agera för A’s räkning. Betyder att inom ramen för denna behörighet, kan FM binda A vid avtal med trejde man/B Tre typer av fullmakt: ● Skriftlig fullmakt ● Uppdragsfullmakt (muntlig fullmakt) ● Ställningsfullmakt Fullmakt regleras i 2 kap avtL, särskilt 10-11 § Återkallelse av fullmakt, 12-18 § Skriftlig fullmakt, 10-11 § - ett meddelande som skett skriftligen där det står att fullmäktige har fått en behörighet att ingå avtal. ● Om den fullmäktige köper en bil för 80 000 kr i A’s namn → FM har agerat inom ramen för behörigheten → fullmaktsgivaren/A blir bunden av avtalet, 10 § 1st ● Om den fullmäktige köper en bil för 150 000 kr i A’s namn → FM har agerat utanför behörigheten → fullmaktsgivaren/A ej bunden, 10 § 1st I fullmakten står det: “Jag ger FM fullmakt att för min räkning köpa en bil /A” Men A säger hemligt till FM: “Högst 100 000 kr.” → detta meddelande som inte är avsett för motparten att höra utgör en befogenhet enligt fullmakten 11 § 1st. Befogenheten utgör en begränsing i fullmakten (vita inre ringen) → Vad händer då? ● FM köper bil för 80 000 kr → FM agerar inom behörigheten och befogenheten (<100000 kr) → A/FG bunden. 10§ 1st. ● FM köper bil för 150 000 kr → inom behörigheten men utanför befogenheten (150000 > 100000). 11§ 1st. Frågan man får ställa sig → Är tredje man/B i god tro? dvs borde trejde man veta/visste tredje man att FM överskred sin befogenhet? ○ Nej: A/FG ej bunden ○ Ja: A/FG bunden (tredje man insåg ej eller borde inte insett) → Man får göra en bedömning över “Vad borde B ha insett/eller insett?” ● FM köper båt → utanför behörigheten → A/FG ej bunden. 10§ 1st. Fullmäktiges skadeståndsansvar Om fullmaktsgivaren väljer att ta risken och berätta något “hemligt” till den fullmäktige, så finns risken om motparten är i god tro och fullmaktsgivaren blir bunden → möjligt att FG blir arg och vill kräva skadestånd från FM och det finns det möjligheter för. Fullmäktiges skadeståndsansvaret gentemot B, 25 § avtalslagen: för att B ska kunna kräva ut skadestånd från FM, kan inte B varit i ond tro om vad den fullmäktige hade gjort och B måste även drabbats av någon skada → det är inte lätt för B att kräva skadestånd. Återkalla fullmakten, 16 §. En skriftlig fullmakt uppstår genom att FG skriver den skriftliga fullmakten → för att återkalla den krävs att FG kräver tillbaka fullmakten och förstör det → fullmakten upphör. Självständiga vs osjälvständiga fullmakter Självständiga - riktar sig direkt till B/tredje man. T.ex. vid skriftliga fullmakter är pappret det som är tänkt att visas upp för tredje man → fullmakten anses då vara självständig efter pappret ger FM behörighet att agera på ett visst sätt. (En självständig fullmakt kan också vara muntlig och då vänder sig FG direkt till tredje man och meddelar att FM har fått en fullmakt att agera i min räkning.) Osjälvständiga - meddelandet riktar sig istället till den fullmäktige, dvs det är inte tänkt att visas upp för tredje man. FG säger till FM att “nu får du en fullmakt”. Tredje man måste nu lita på FM att den faktiskt har en fullmakt. Uppdragsfullmakt/muntlig fullmakt - FG har sagt till FM att den får en fullmakt Befogenhet och behörighet sammanfaller när det gäller uppdragsfullmakt. Då det inte finns en skriftlig fullmakt blir det svårt för motparten B att särskilja på vad som är befogenhet och behörighet. FM går över sin befogenhet/behörighet → A blir inte bunden. Alltså, det spelar ingen roll vilken av dessa två FM överskrider, A kommer inte bli bunden ändå. ● FM köper bil för 80 000 kr → inom behörighet (eftersom FM köpt en bil) och befogenhet → FG blir bunden. 10§ 1st. ● FM köper bil för 150 000 kr → agerat inom behörighet men utanför befogenhet → FG ej bunden. 11§ 2st. I jämförelse med en skriftlig fullmakt, då skulle A kunna bli bunden om B var i god tro. ● FM köper båt → utanför behörighet → FG ej bunden. 10§ 1st. → Finns en stor risk för trejde man att ingå avtal med en FG som gett FM en uppdragsfullmakt - risk att det inte blir ett avtal. Fullmäktiges skadeståndsansvar Handelsbalken 18:3 - FM kan bli skadeståndsansvarig om den har agerat på ett felaktigt sätt. Däremot, mellan FG och FM blir det sällan ett problem eftersom FG inte blir bunden såvida inte FM inte har agerat inom ramen för befogenhet → sällan FG tar en större risk som gör att man behöver kräva skadestånd från FM. Avtalslagen 25§ - B tar en större risk genom att försöka ingå avtal med A genom FM. Kan hända att det inte blir ett avtal därför attt FM överskred sin befogenhet eller behörighet. - Krav: B måste kunna bevisa att B har blivit skadad av att inte kunna ingå i avtalet och att B inte insåg/inte borde insett att det inte fanns någon fullmakten eller att den överskreds. Återkalla en uppdragsfullmakt, 18 § Den kommer till genom att FG meddelar FM om att “nu får du en fullmakt” → betyder att denna fullmakt upphör genom att FG meddelar FM att den inte längre gäller. Ställningsfullmakt Uppkommer för en person som har en viss ställning pga en anställning eller genom ett avtal. Behörigheten för en fullmäktig följer av lag eller sedvänja. Exempel, butiksbiträde: vi har en butiksbiträde i en butik som har en anställning hos den juridiska personen som antagligen är företaget. Genom denna anställning anses butiksbiträdet ha en fullmakt för att utföra sina arbetsuppgifter, t.ex. sälja kläder - alltså ingå avtal för huvudmannens räkning (arbetsgivaren). Räknas som en självständig fullmakt, dvs det är anställningen som även är synlig för utomstående tredje man (kunder) som ger den fullmäktige sin fullmakt. När kunden sedan köper kläder, ingår den i ett avtal med FG, men den anställde som har en ställningsfullmakt är den som ingår avtal för arbetsgivarens räkning. När det gäller en ställningsfullmakt avgörs behörigheten med vad som är normalt/sedvänja inom en viss bransch - vad tredje man/kunden har fog att förvänta sig av en person i den här ställningen → betyder att FG inte styr över fullmaktens innehåll eller vilken behörighet som butiksbidträdet har, utan det är istället vad som är vanligt som avgör behörigheten. ● FM säljer kläder → om det är en sedvana = inom behörigheten → FG bunden. 10 § 2st. ● FM säljer skyltdocka → inte sedvana = utanför behörigheten → FG ej bunden. 10 § 2st. Kunden kan ej räkna med avtalet är giltigt. Är det ok att ge rabatt? Om chefen säger till anstälda att “ge inga rabatter!” → då blir det en befogenhetsinskränkning av fullmakten. 11 § 1st. Däremot, om man som butiksbiträde inte har behörighet att ge rabatt, betyder det att behörigheten är begränsad. ● FM säljer kläder enligt prissättning → FM har agerat inom ställningsfullmaktens behörighet, dvs enligt sedvana → FG bunden. 10 § 2st. ● FM säljer kläder med rabatt → diskutera först vad som ingår i sedvanan. I denna situation bedömer vi att det är inom behörigheten att sälja kläder med rabatt, men butiksbiträdet har inte följt butikschefens instruktion → går utanför befogenheten. Var treje man i god tro? Dvs, kände den till att butiksbiträdet överskred sin befogenhet/borde den känt till det? Nej: FG ej bunden (trejde man kände till det) Ja: FG bunden (motparten kände inte till) ● FM säljer skylddocka → inte sedvana, utanför behörigheten → FG ej bunden. 10 § 2st. Lösning för butikschefen: t.ex. sätta upp en skyld där det tydligt står att “här ger vi inga rabatter” → sätter kunderna i ond tro och på så vis blir aldrig FG bunden till avtalet om kläderna sålts för ett rabatterat pris. Fullmäktiges skadeståndsansvar Arbetsgivarens möjlighet att kräva skadestånd: eftersom FM i detta fall är en anställd finns det en begränsning med vilken möjlighet en arbetsgivare har att kräva skadestånd för vad en anställd har gjort inom ramen för sin anställning. Kundens möjlighet att kräva skadestånd: det är arbetsgivaren som har ansvar för sina anställda. Vill kunden ha ersättning, måste den tala med arbetsgivaren istället. Återkalla en ställningsfullmakt, 15 § Säga upp den anställdes anställning/avtal Ratihabition I vissa situationer kan FM ha agerat utanför sin behörighet/befogenhet och därför har inget bindande avtal uppkommit, men att FG tycker om vad som skett och vill ingå i avtalet → finns en möjlighet för FG att i efterhand godkänna avtalet, kallas för ratihabition. Ogiltighet Avtalsrättens två grundprinciper: ● Avtalsfrihet ● Avtalsbundenhet Undantag: ogiltigt avtal. Man kan ej avtala om saker som inte är lagliga att avtala om men om det skulle ske, är motparten inte bunden till det avtalet och det går inte heller att genomdriva det i en domstol. Påföljd vid ogiltighet: ● Prestationer går åter, om något har fullgjorts. T.ex. om någon har betalat något, ska den prestationen gå åter. Däremot, inte alltid möjligt. ● Skadestånd för skadelidande part. En påföljd som uppstår om prestationen inte kan återgå. Exempel på ogiltighetsgrunder ● Ogiltighet kopplad till person - t.ex. om personen är underårig eller har drabbats av en allvarlig psykisk störning. ● Förfalskning - kan vara svårt att ogiltigförklara avtalet i domstol pga svårt med bevisning. Vem har bevisbördan? ○ Om förfalskningen rör innehållet i avtalet, en person har skrivit under och samma person antyder att det är en förfalskning → hen har bevisbördan. Undvika detta problem: kopiera avtalet. ○ Om underskriften har blivit förfalskad, då är det en som påstår att avtalet är giltigt som har bevisbördan. ● Formfel - vissa avtal måste innehålla vissa saker, t.ex. köp av fast egendom. Om den formen inte är följd → ogiltigt. ● Strider mot tvingande lag - strider mot t.ex. konsumentköplagen. Man har avtalat om något som är sämre för konsumenten än vad som framgår av konsumentköplagen. ● Oetiska avtal (pactum turpe), 33 § avtL - t.ex. att man gör abort för att få pengar för det eller avtalar om slaveri. Fyra ogiltighetsgrunder enligt avtalslagen 1. Råntvång, 28§ 2. Lindrigare tvång, 29§ - t.ex. ingår avtal om att man får pengar i utybyte mot att inte avslöja en hemlighet 3. Blivit lurad, 30§ 4. Ocker, 31§ - dvs utnyttjar någons situation på ett medvetet sätt. Personen är utsatt och man utnyttjar det för att ingå avtal med den personen. T.ex. sms-lån. Vart går gränsen för en förhandlingssituation? Agerar man på ett sätt som anses vara ok och är inom ramen för vad parter kan räkna med i en förhandlingssituation så rör det sig inte om ex. 30§. Exempel 28-31§§: A och B är dem som ingår avtalet, men C lurar/tvingar B att ingå avtal med A. Frågan blir → Kände A till, eller borde A ha känt till ogiltighetsgrunden? 29-31§ Ja: ogiltigt avtal Nej: giltigt avtal 28§ Ja: ogiltigt avtal Nej: Har B reklamerat till A? Dvs, berättar för A att “jag har blivit tvingad till livet att dett avtal” → Ja: ogiltigt avtal. Nej: giltigt avtal ingå Undantag i avtalslagen: oskäliga avtal (klausuler) 36 § avtL. Möjligt att jämka oskäliga klausuler helt eller delvis. Räknas som en generalklausul, då denna lag möjligtvis kan gälla om man inte hittar någon annan ogiltighetsgrund. Problemet? Tillämpas väldigt sällan - snäv tillämpning av denna paragraf - gäller främst vid obalans mellan parterna och om avtalet är oskäligt för den svagare parten. Ex. näringsidkare konsument eller arbetsgivare - arbetstagare.