Begrepp makroekonomi EKN101 Arbetsför ålder – 17-54 år Arbetskraften – De som antingen har eller söker arbete Automatisk stabilisator – något den offentliga sektorn har på konjunkturen. När konjunkturen går ned ökar olika typer av transfereringar (exempelvis a-kassa till arbetslösa) samtidigt som skatter som är proportionella mot inkomst minskar. Detta beror inte på aktiva beslut. Autonom efterfrågan - Oberoende BNP – deflator: Nominell BNP/Real BNP C1 – Hushållens marginella konsumtionsbenägenhet, beror på den disponibla inkomsten Dagslånemarknad – Banker byter pengar mellan banker, inkluderar inte riksbanken. Dagslåneräntan är dock oftast nära styrräntan och styrs av centralbanken. Detta är den kortaste räntan där förtag gör lån över natten i centralbankens betalningssystem. Disponibel inkomst – Summan av konsumtion och privatsparande, det som blir kvar av inkomsten efter skatt. Deflation – Negativ inflation Endogena variabler – Förklarar modellers värden som uppstår inuti modellen (uppstår inuti) Exogena variabler – Används för att få fram värden på de endogena variablerna (uppstår utanför) Expansiv finanspolitik - (öka ekonomisk aktivitet) offentlig sektor kan höja nivån på BNP antingen genom att öka utgifterna 𝐺� eller att sänka skatterna 𝑇�.��Fungerar på kort sikt men inte gångbart på långsikt. Finanspolitik – Påverkar efterfrågan genom förändringar i skatter och offentliga utgifter. Friktionsarbetslöshet – Att vara ”mellan” jobb. Om detta var den enda arbetslösheten hade arbetslösheten inte varit ett stort problem. IS – kurvan – Negativ lutning. Kommer från att ränteeffekten går via investeringar (I) och därmed sparande (S). Speglar jämnvikten på varumarknaden. Centralbanken kan i praktiken välja vilken punkt på IS-kurvan som helst genom att välja lämpligt i = í. Penningpolitik orsakar en rörelse längs kurvan, medan finanspolitik orsakar en förflyttning av IS-kurvan. IS-LM-modellen – ekonomin på kort sikt, dvs. konjunktursvängningar. Konsumentindex (KPI) – mäter kostnaden av att köpa en ”typisk konsumentvarukorg”. Mäts som index över tid med 100 i basåret. Kontraktiv finanspolitik - (minska den ekonomiska aktiviteten) offentlig sektor kan sänka nivån på BNP och undvika ”överhettning” antingen genom att (i) sänka utgifterna 𝐺� eller (ii) höja skatterna 𝑇�. Konjunkturell arbetslöshet – Att inte vara efterfrågad just nu (kontracyklisk) KPIF – KPI med fast ränta. Inflationsmått som används av riksbanken. Håller (hypotetisk) bolåneräntor konstanta i representativa varukorgen. Kvantitativa lttnnader – (QE) centralbanken köper upp värdepapper som statsobligationer, kan ses som ett sätt att sänka riskpremien. Syftar till att öka tillgången på pengar och sänka räntor för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Ett slag ”stödköp” av räntebärande tillgångar med längre löptid. Okonventionell penningpolitik. Köpkraftsjusterad vtxelkurs – Kan behöva användas för att det finns skillnader i köpkraft som inte fullt ut avspeglas av respektive växelkurs Likviditetsftlla – När ökad mängd likvida medel/pengar inte längre sänker räntan eftersom den redan är noll. LM – kurvan – räntesättningskurvan, står för likviditet och pengar ”money”. Penningpolitik orsakar en förflyttning av kurvan medan finanspolitik orsakar en rörelse längs kurvan. Förflyttas INTE för att produktionen ökar. Marginalkostnad – Kostnaden av att producera en enhet till Nominell rtnta – Ojusterad ränta/avkastning Offentligt netnosparande – T - G Privat sparande - (Hushållens nettosparande) S = Yd - C Penningpolitik – Styrs av Riksbanken, främst genom reporäntan. Penningillusion – Människor inser inte fullt ut att inflation påverkar realräntan. Realrtnta – inflationsjusterad ränta/avkastning Relativt arbetskraftstal – Andel av befolkningen i ålder 15 – 74 som ingår i arbetskraften. Riskpremie - Den extra avkastning man får för att investera i något med en risk. Rtntechock – När räntorna höjdes kraftigt samt ett sänkt ränteavdrag ledde till att fastighetspriserna började falla runt 1990. Folk som lånat till fastighetsköp och byggnader fick svårt att återbetala sina lån, vilket gjorde att bankerna fick minskade banktillgångar. Vissa blev isolventa (kunde inte täcka sina skulder med motsvarande tillgångar) och började gå omkull. Rtntehöjning – Leder varken till ökad sysselsättning, investeringar, konsumtion eller produktion. Stabiliseringspolitik – Åtgärder som syftar till att dämpa konjunktursvängningar för att upprätthålla en stabil inflation och låg arbetslöshet. Sker främst genom penningpolitik eller finanspolitik. Svårigheter är när man sätter räntan för att uppnå en effekt av osäker omfattning om minst ett år, man prognosticerar ett framtida konjunkturläge. Andra svårigheter: - Centralbanken har inte full kontroll över alla räntor. - IS-kurvans utseende är inte känt och måste därför uppskattas statisktiskt. - Stabiliseringspolitik sker normalt med en tidsfördröjning på ca. 1 – 2 år. Strukturarbetslöshet – Att inte vara efterfrågad. Styrrtnta – (reporänta) sätts av centralbanken, styrräntans främsta mål är att kontrollera bankernas dagslåneränta. Totalt sparande – S + T – G = Y – T – C + T – G = Y – C - G Potentiell BNP - vad vi kan producera. BNP kan vara högre, högkonjunktur. Åtstramningspolitik – Försöka minska statsskuldens storlek genom ökat offentligt sparande, T-G. Philipskurvan – Förutspår ett negativt samband mellan arbetslöshet och inflation arbetslösheten sjunker när inflationen stiger vice versa. Kan förklaras genom att när efterfrågan på arbetskraft stiger behöver företag erbjuda högre löner vilket gör att inflationen stiger och arbetslösheten sjunker. Högre arbetslöshet Lägre inflation - När arbetslösheten är lägre än jämviktsarbetslösheten är inflationen högre än den förväntade. 1. Kort sikt: Tidsram: Vanligtvis inom ett tidsintervall på några månader upp till ett par år. Fokus: Kortsiktiga perspektiv inriktar sig på snabba förändringar och justeringar på marknaden och i ekonomin. Det kan inkludera frågor som påverkar efterfrågan och produktion på kort sikt, såsom konjunkturcykeln och kortsiktiga ekonomiska chocker. Politik: Kortsiktig politik och åtgärder syftar ofta till att hantera akuta problem och stabilisera ekonomin på kort sikt. 2. Medellång sikt: Tidsram: Vanligtvis inom ett tidsintervall på ett par år upp till ett årtionde. Fokus: Medellångsiktiga perspektiv inbegriper vanligtvis överväganden kring ekonomisk tillväxt, arbetslöshet, inflation och strukturella förändringar. Det kan inkludera frågor som påverkar produktivitet, teknologisk utveckling och investeringar. Politik: Åtgärder på medellång sikt kan inriktas mot att förbättra ekonomins grundläggande strukturer och främja hållbar tillväxt. 3. Lång sikt: Tidsram: Vanligtvis över ett årtionde och mer. Fokus: Långsiktiga perspektiv inbegriper fundamentala och strukturella aspekter av ekonomin, såsom långsiktig ekonomisk tillväxt, demografi, teknologisk utveckling och institutionella förändringar. Det inkluderar också överväganden om hållbarhet, miljö och globala trender. Politik: Åtgärder på lång sikt kan inriktas mot att skapa och upprätthålla en sund och hållbar ekonomisk struktur och samhälle.
