T Under 1800-talet svepte nationalismen fram genom Europa och flera av dagens nationalstater bildades. Tyskland var en av dem. Vi ska titta lite närmare på hur det gick till och vilken roll Otto von Bismarck hade. Han framställs ofta som mannen bakom Tysklands enande. HUR VIKTIG VAR BISMARCK FÖR TYSKLANDS ENANDE? Den brittiske statsmannen Benjamin Disraeli drog sig till minnes en konversation han hade haft med den då nytillträdde preussiska ministerpresidenten Otto von Bismarck när denne kom till makten 1862. Bismarck sa: "Så fort armen kommit i sådant skick att den inger respekt, skall jag ta första möjliga tillfälle i akt att förklara krig mot Österrike [ ... ] och ena Tyskland under preussisk ledning." Synen på Bismarck som den handlingskraftige politikern som stod bakom Tysklands enande, understöddes av Bismarck själv när han Preussen var uppdelat på två åtskiljda landompå sin ålders höst skrev sina memoarer. Redan råden, och övriga tyskspråkiga delar bestod av 1862 hade han i den preussiska lantdagen (par- en mängd mindre stater och furstendömen. lamentet) förklarat att de stora frågorna inte avgjordes genom diplomati utan med hjälp av "blod och järn". Bismarck byggde ut armen och lyckades genom tre krig mellan 1864 och 1870, skapa en nationalistisk yra som var en bidragande faktor till enandet av de tyska staterna. Själva utropandet av det enade Tyskland skedde i självaste Versailles utanför Paris. Det var en oerhörd skymf mot fransmännen och en händelse vars betydelse inte kan överskattas och som är en viktig bricka i det diplomatiska spelet bakom första världskriget. Ibland framställs denna process som en serie händelser regisserade av Bismarck. Det finns dock många historiker som vill ifrågasätta denna personfixerade historieskrivning och som vill peka på andra faktorer. Frågan blir därför hur man ska förklara Tysklands enande. HUR VIKTIG VAR BISMARCK FÖR TYSKLANDS ENANDE? 43 PREUSSEN VÄXTE I STYRKA EFTER WIENKONGRESSEN Den tyska staten Preussen kom steg för steg att under 1700 -talet flytta fram sina positioner. Efter det att Napoleon slutligen besegrats skulle det nya Europa skapas vid Wienkongressen 1815. Segrarmakterna skapade bl.a. en lös federation av tyska stater under ledning av Österrike. Detta det Tyska Förbundet hade 39 tyska stater som medlemmar. Den starkaste tyska staten vid sidan om Österrike var Preussen som tilldelades Rhenlandet som var ett område som var rikt på både kol och järnmalm — nyckelprodukter i den industriella revolutionen. Att Preussen var välsignat med anmärkningsvärt mycket naturresurser genom Rhenlandet är synnerligen viktigt om vi ska förstå Ruhrområdets framväxt som ett industriellt hjärta i Tyskland och hela Europa. Rhenlandet där Ruhr ligger, var dock avskiljt från själva Preussen och om Preussen i framtiden skulle bli ett sammanhängande landområde förutsatte detta en helt annan statsbildning dvs. någon form av tyskt enande. Preussen genomgick under 1800-talet en enastående ekonomisk utveckling. Antalet ångmaskiner inom industrin steg från 419 till 1 444 mellan 1837 till 1848. Det öppnades 24 nya kolgruvor i Ruhr mellan 1841 och 1949 och järnproduktionen steg från 0,5 miljoner ton 1852 till 1,29 miljoner ton 1857. Den preussiska staten spelade också en viktig roll i den ekonomiska utvecklingen genom väg- och järnvägsbyggande, skapandet av ett effektivt skattesystem och bankväsende samt ett tekniskt utbildningsväsende av hög kvalitet. TULLUNIONEN VAR EN VIKTIG DRIVKRAFT Dessutom skapade ett antal tyska stater, med sammanlagt 23 miljoner människor, under Preussens ledning en tysk tullunion, Zollverein, 1834. Den innebar att varor fritt kunde köpas och säljas mellan länderna vilket underlättade handeln. Preussiska tullar blev norm för hela tullunionen och den preussiska regeringen gavs rätt att förhandla på tullunionens vägnar. Preussens stora rival om makten i Centraleuropa, Österrike, stängdes ute från medlemskap. Tullunionen blev en ekonomisk succé vilket inte minst syntes i den dramatiska ökning vi kan se i dess tullinkomster. 1834 tjänade medlemmarna 14 miljoner thaler i tullinkomster och 1845 hade denna siffra stigit till 27 miljoner. Man slöt också fördelaktiga handelsavtal med länder som Belgien och Frankrike, vilket gjorde att den svagare österrikiska industrin fick än större problem att konkurrera i Centraleuropa. Den ekonomiska utvecklingen kan studeras genom det ökade järnvägsbyggandet. I tullunionens område fanns det 44 R, 0,10 NEDSLAG I HISTORIEN - ATT VÄRDERA OCH ANALYSERA KÄLLOR I år 1870 8 560 km järnväg. I stormakten Ryssland var samma siffra 1 660 km. Den kände brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes drog slutsatsen att det var mer den starka ekonomin, och mindre krigen, som la grunden till enandet: "det tyska imperiet grundades inte av blod och järn, utan av kol och järn". BISMARCK TILL MAKTEN 1862 Den preussiska staten präglades dock av inrikespolitiska spänningar. Liberaler, dvs. den tidens vänster, kämpade för ökade politiska rättigheter och för ett enat Tyskland. Nationalism, dvs. iden att ett folk med samma språk, religion och tradition också skulle bilda en stat, kan nog sägas vara den starkaste politiska rörelsen vid denna tid. Dessa tankar spelade stor roll för både Tysklands och Italiens enande under 1800-talet, men också för Österrike-Ungerns upplösning efter första världskriget i flera mindre stater 1918. Liberalerna ville också begränsa kungamakten och var därför i opposition mot kungen och den konservativa lantadeln kallad junkrar. 1859 ledde spänningarna till en kris eftersom lantdagen vägrade godkänna krigsminister von Roons förslag till en utbyggnad av armen. Liberalerna förespråkade sociala och ekonomiska reformer. Krisen ledde så småningom till att kungen utnämnde Otto Otto von Bismarck 1815-1898. von Bismarck till ny ministerpresident (ung. statsminister). Bismarck var en konservativ monarkist som stred för den preussiska statens intressen och hans uppgift blev nu att hjälpa kungen med att få stöd för armsreformen i strid mot de nationalistiska liberalerna. HURvIKTIG VAR BISMARCK FÖR TYSKLANDS ENANDE? 45 Bismarck var en handlingskraftig politiker och upplöste lantdagen och genomförde armsreformen utan dess samtycke — en handling som väckte mycken kritik. ÖSTERRIKARNA BESEGRAS MED "BLOD OCH JÄRN" I ett berömt tal från 1862 där Bismarck sökte stöd för ökade anslag till armen, påtalade han vikten av en stark arms. "Blod och järn avgör dagens frågor" sa Bismarck. Men för att övertyga oppositionen om detta behövdes ett krig. Redan 1864 kom armen till användning mot Danmark i en konflikt om hertigdömena Slesvig-Holstein. Danskarna förlorade kriget och därmed de områden som var tysktalande på Jylland. Efter segern i detta krig ökade förståelsen för en stark arms och även för Bismarck bland liberaler. En del historiker som inte tror att Bismarck från början hade en klar plan för Tysklands enande, hävdar att Bismarck använde utrikespolitiken för att bekämpa det liberala motståndet i lantdagen och stärka både sin egen och kungens position. Man kan också tänka sig att Bismarck under 1860 -talet utvecklades från en kungatrogen preussare till en politiker som så småningom insåg att liberalernas ids om att ena det tyska folket också låg i hans intresse. Under denna process som kom att innefatta tre krig, var Bismarck synnerligen viktig. Vissa vill beskriva honom som en mästerdiplomat som manipulerade den inhemska oppositionen, som slöt avtal med främmande makter och som startade krig. Att ena det tyska folket krävde att Österrike besegrades eftersom riket kontrollerade det Tyska Förbundet och aldrig skulle acceptera att de tyska småstaterna gick samman med Preussen. I kriget mot Österrike 1866 var det tydligt att den moderna staten Preussen hade gått förbi den gamla stormakten Österrike. Den preussiska armen kunde mobiliseras på bara 5 dagar jämfört med Österrikes arms som behövde 45 dagar, och som en följd kunde österrikarna snabbt besegras. En nöjd Bismarck skrev i ett brev till sin fru: "Det finns nu inget mer att göra i vår livstid". Preussarna hade nu utmanövrerat österrikarna i Centraleuropa och motståndet mot Bismarck i Preussen var som bortblåst. FRANSMÄNNEN BESEGRAS MED "BLOD OCH JÄRN" Som ett resultat skapades det Nordtyska förbundet av alla tyska stater norr om Main under ledning av Preussen — första steget mot ett enat Tyskland var taget. Bismarck kämpade för att Österrikarna skulle erbjudas bästa möjliga villkor vid fredssamtalen eftersom ett fientligt 46 NEDSLAG I HISTORIEN - ATT VÄRDERA OCH ANALYSERA KÄLLOR I i I Österrike kunde bli en farlig fiende. Frankrike såg det Nordtyska förbundet som ett stort hot mot sina intressen och hämndlystna österrikare hade utgjort lämpliga allierade. Utanför förbundet stod också de sydtyska staterna insprängda mellan Österrike och Frankrike. Snart seglade ytterligare en politisk kris upp — prins Leopold av Hohenzollern, från det preussiska kungahuset, lanserades som spansk tronföljare. Bismarck var inblandad i tillkomsten av detta förslag som fransmännen fann oacceptabelt. Det Nordtyska förbundet hade rubbat maktbalansen i norr och nu skulle en tysk prins dessutom bli kung av Spanien i söder. Den diplomatiska aktiviteten var febril. Bismarck lät läcka ett av honom omskrivet telegram, Ems-telegram.met, till pressen som gav intryck av att den preussiska kungen ganska bryskt avvisat den franske ambassadören som velat diskutera tronföljdskrisen. Fransmännen som redan tidigare funnit den tyska framväxten oacceptabel och som också trodde att deras arme var vida överlägsen den tyska, förklarade krig mot det Nordtyska förbundet. Den tyska armen kunde dock lätt besegra fransmännen. Österrike gav inget stöd till fransmännen, de sydtyska staterna slöt upp bakom de nordtyska staterna och den 18 januari 1871 proklamerades ett enat tyskt kejsarrike med den preussiska kungen Vilhelm I som kejsare, i Versailles utanför Paris. Det faktum att den franska staten förödmjukats genom förlusten i kriget och att Versailles användes för att utropa en tysk stat, kom att spela en mycket viktig roll i de internationella relationerna under tiden fram till första världskriget. Den preussiska armen hade nu i tre krig visat sig näst intill oövervinnerlig. Ekonomin hade möjliggjort både en utbyggnad av armen och den stora utbyggnaden av järnvägsnätet. Den gjorde dessutom de tyska staterna så starka att de lätt kunde utmana gamla stormakter såväl ekonomiskt som militärt. Denna tyska utveckling tog fart under en tid när nationalismen var ytterligt stark. Italien hade just enats och i de tyska staterna fanns det många som inspirerades av detta. Den preussiska statens i många stycken framsynta politik, anses av vissa historiker som mycket viktig för själva Preussens framväxt som en stark ekonomisk makt. Men vilken roll spelade Bismarck i det tyska enandet? Drev han utvecklingen i en viss riktning eller var det utvecklingen som drev Bismarck? Hade vi fått det Tyskland som vi i princip har idag eller hade utvecklingen kunnat ta en annan riktning utan Bismarck? Järnkanslern som från början var en preussisk nationalist slutade sina dagar som mannen som enade Tyskland — det var åtminstone det han skrev i sina egna memoarer. Överdrev han sitt verk? HURVIKTIG VAR BISMARCK FÖR TYSKLANDS ENANDE? 47 J