πππππ π → π = ππππ πππ πππ πππππ πππ π ππ πππππ ππ πππ ππ πππππ π½ π¨ππππ ππππππ π΅ = π ∗ π΅π¨ , π − πππ πππ π΅π¨ − ππππππ πππ πππ π. ππππ ∗ ππππ π π π΄ππ π = , π − πππππ π, π΄ − ππππππππ π΄ πππ π¬ππππππ π΄πππππππ π΄(π¨ππ (πΊπΆπ )π ) = π ∗ π΄(π¨π) + ππ΄(πΊ) + πππ΄(πΆ) ππππ ππ πππππππ ππ ππππππ π΄πππ ππππππππππ ππ πππππππ = ∗ πππ% πππππ ππππ ππ ππππππ ππππ ππ π― πππππ π¬ππππππ π΄πππ ππππππππππ ππ π― = ∗ πππ% ππππ ππ π―π πΆ π π πππ ∗ π. ππππ πππ ∗ πππ% = ππ. ππ% = π π πππ ∗ ππ. ππ πππ π«πππππππ = En empirisk formel anger förhållandet (med minsta möjliga heltal) mellan antal atomer av de olika slagen i en kemisk förening. En molekylfomel anger det verkliga antalet atomer av olika slag i en molekyl av ämnet. För att konvertera massprocenten till en empirisk formel, konvertera massprocenten av varje typ av atom till en relativt antal av atomer av det ämnet. Enklaste proceduren är att anta att massan av provet är exakt 100g, sen så ger massprocenten massan av varje ämne. Molmassan ger sedan varje ämne i mol och sedan balansera förhållandet mellan varje ämne till heltal. På så sätt får man fram den empiriska formeln. Molarmassan behövs om man vill hitta den molekylformeln av en sammansatt molekyl, för att hitta molekylformeln så måste du hitta hur många empiriska formler det behövs för att hitta den sökta molmassan. π΄ππππππππ = πππ π → π = , π − πππ, π½ − π³ππππ(π ππ ), π − π΄ππππ (π΄) πππππ π Regler för att tilldela ett oxidationstal πππ (πΈ) till ett element E 1. Oxidationstalet för ett element som inte är kombinerat med andra element är 0. 2. Summan av oxidationsantalet för alla atomer i en kombination (jon eller molekyl) är lika med dess totala laddning. Om du redan är bekant med elektronegativitet kan du följa de två första reglerna med denna mer allmänna: 3. Oxidationstalet för varje element är laddningen när den mer elektronegativa atomen är tänkt att vara närvarande som en jon eller typisk för elementet (såsom π2− för O). πΌπππππ = πππππππππππππππ πäπππ ππ πππ ∗ πππ% ππππππππππ πäπππ ππ πππ Begränsande reaktanter: Metod 1: 1. Konvertera massan av varje reaktant till mol genom att använda molmassan. 2. Välj en av reaktanterna och använd den stökiometriska relationen för att beräkna den teoretiska mängden mol som den andra reaktanten måste ha för att klara av reaktionen med den första. 3. Om den faktiska mängden mol av den andra reaktanten är större än mängden mol som krävs så är det den första reaktanten som är den begränsande. Om den andra reaktanten inte har den mängden mol som krävs av den första så är det den andra reaktanten som är den begränsande. Metod 2: 1. Konvertera massan av varje reaktant till mol genom att använda molmassan. 2. För varje reaktant, beräkna hur många mol av produkten varje reaktant kan producera. 3. Den reaktant som kan producera den minsta mängden av produkten är den reaktant som är den begränsande. ο· π°π ππππ ππππππππ: ππ½ = ππΉπ», π äπ π = ππππππ πππππ π π·π, π½ = ππππππ πππππ π ππ , π = πππππππππäπππ π πππ, πΉ = π± πππππππππππππ (π. ππππ πππ∗π² , π» = ππππππππ ππππππππππππ (π π²πππππ (π²))