EM I – M o zarts Arvinge?
advertisement
Artificiell Intelligens, HKGBB0 HT 2003 Institutionen för Datavetenskap Linköpings Universitet EM I– M o zarts Arvinge? If creating sublime music is the highest of human achievements, How come a pile of computer code writes better music than most people? Bob Holmes, New Scientist Johannes Bäckström Kogvet 2 SAMMANFATTNING Den här rapporten handlar om programmet EMI, Experiments in Musical Intelligence, utvecklat av kompositören David Cope. EMI är ett program som skriver klassisk musik på egen hand. Syftet med rapporten är att belysa hur EMI fungerar samt vad det har för fördelar och nackdelar. I rapporten kommer jag också att gå titta på vilken nytta vi kan ha av EMI i ett vidare perspektiv, hur bra det är på att ”lura” människor samt vilken kritik som har riktats mot programmet. Musik som EMI skapat finns att hämta på: http://arts.ucsc.edu/faculty/cope/mp3page.html Innehållsförteckning Inledning________________________________________________________________1 Bakgrund ______________________________________________________________1 Syfte och frågeställning ___________________________________________________1 Metod_________________________________________________________________1 Historik – vad fanns före EMI? _____________________________________________3 Vidare läsning __________________________________________________________4 Hur fungerar EMI? _______________________________________________________5 Idén till EMI ___________________________________________________________5 Analys av musiken_______________________________________________________5 Mönsterigenkänning _____________________________________________________5 Hopsättning av musiken __________________________________________________6 Hur bra är EMI? _________________________________________________________8 Den praktiska nyttan av EMI______________________________________________10 Vad säger kritikerna? ____________________________________________________11 Douglas Hofstadters kritik________________________________________________11 Andra kritiska röster ____________________________________________________12 Vad ”mannen på gatan” tycker ____________________________________________13 Diskussion______________________________________________________________14 Hur hög kvalité håller EMI:s verk? _________________________________________14 EMI och människans kreativitet ___________________________________________14 Behöver vi EMI? _______________________________________________________15 Ska vi vara rädda? ______________________________________________________15 Är EMI bättre än människan? _____________________________________________16 Källor _________________________________________________________________17 Bilaga 1 - Förklaringar Bilaga 2 - Epostkonversation med David Cope Bilaga 3 - Epostkonversation med Douglas Hoftadter Bilaga 4 - Diskussion från dagensskiva.com (tillgänglig från http://www-und.ida.liu.se/~johba954/bilaga4dagensskivadiskussion.doc) Bilaga 5 - Diskussion från oasisgeneration.com (tillgänglig från http://www-und.ida.liu.se/~johba954/bilaga5-ogdiskussion.doc) EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Inledning Bakgrund David Cope började utveckla EMI, Experiments in musical intelligence, 1981. Copes syfte med programmet var att skapa ett verktyg som hjälpte honom i hans komponerande. Användaren av programmet skulle när som helst kunna be programmet att föreslå nästa ton, nästa takt eller nästa tio takter i det musikstycke som komponerades. För att kunna ge ett lämpligt förslag till kompositören måste programmet veta något om kompositören i fråga. Cope insåg att han hade tämligen dålig kännedom om sin egen stil men bra kännedom om mer välkända kompositörers stil, därför bestämde han sig för att försöka utveckla EMI till ett program som kunde skriva kompletta verk med ”inspiration” av en annan kompositör. 1992 utvecklade Cope EMI ytterligare ett steg, då lät han det analysera några av den ryske kompositören Igor Stravinskys verk och skapa ny musik utifrån dessa. Därefter lät Cope EMI analysera den musik som programmet själv hade skapat för att på så sätt kunna analysera sig själv och skriva musik som till viss del var inspirerad av programmet självt, Cope fortsatte att mata programmet med sin egen musik och allt eftersom blev musiken allt mindre inspirerad av Stravinsky och allt mer inspirerad av den musik som programmet genererade. Idag är verken som EMI producerar så pass sofistikerade att många har svårt att skilja dem ifrån musik komponerad av en människa. Forskningen kring musik och AI är på stark frammarsch och EMI är ett av de verk inom denna domän som rönt mest uppmärksamhet. Syfte och frågeställning Syftet med detta arbete har varit att ingående studera ett område inom artificiell intelligens. Jag har valt att studera programmet EMI av David Cope. Jag kommer i rapporten att förklara hur EMI fungerar samt dess nackdelar och fördelar. Definitioner av svårförstådda begrepp hittas i Bilaga 1 – Förklaringar, alla ord med en förklaring i bilagan är märkta med en *. Vad gäller de avgränsningar som jag har gjort i ämnet så finns dessa beskrivna på respektive del av arbetet där det förekommer avgränsningar. Mina huvudsakliga frågeställningar har varit: • Hur fungerar EMI? • Är kvalitén på musiken som EMI producerar lika hög som musiken som en människa komponerar? • Vad anser kritikerna om programmet? • Hotar EMI och liknande program vår särställning som människor? • Det finns redan människor som kan komponera musik, behöver vi då EMI? • Hotar EMI vår ställning som människor? • Kan musik skriven av ett datorprogram någonsin ge mig samma upplevelse som människokomponerad musik? Metod Jag har använt mig av böcker, tidskrifter och Internetsidor i arbetet. De böcker som jag har använt mig utav har huvudsakligen varit skrivna av David Cope som har konstruerat EMI. Cope är dock frikostig med att ta in kritiska röster i sina verk vilket höjer dess trovärdighet. 1 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Vad gäller Internet så har jag huvudsakligen använt mig utav sidor som har kopplingar till universitet, tidskrifter eller andra ansedda organisationer där författaren står utskriven. Den enda sidan som faller utanför denna ram är Musiksidan som jag har använt som hjälp för att förklara vissa musikaliska termer, jag har dock själv spelat piano i åtta år så huvuddelen av förklaringarna står jag för. Jag har också använt mig utav Internet för att ta reda på vad ”vanligt” folk anser om EMI. Dessa åsikter finns publicerade i två dokument som finns att hämta på http://www-und.ida.liu.se/~johba954/bilaga4-dagensskivadiskussion.doc http://www-und.ida.liu.se/~johba954/bilaga5-ogdiskussion.doc (jag utlämnade dem från det egentliga arbetet efter inrådan av examinatorn samt för att spara papper och bläck hos läsaren). Jag har också haft E-postkonversation med David Cope, skapare utav programmet samt Douglas Hofstadter, en av programmets mest ansedda kritiker. Denna e-postkonversation finns publicerad som bilaga 2 och 3 till arbetet. Vad gäller data om hur bra EMI är på att ”lura” människo r så är de delvis hämtade från den e-postkonversation som jag haft med Douglas Hofstadter, här föreligger naturligtvis en viss risk för att Hofstadter har förvrängt resultaten. Jag tror dock detta är knappast troligt eftersom Hofstadter är en ansedd forskare samt att de resultat han skickade mig visade på att EMI med stor framgång lyckades ”lura” människor, detta samtidigt som Hofstadter är en av programmets starkaste kritiker. Både Cope och Hofstadter har godkänt att jag använder mig av deras svar i mitt arbete. Vad gäller ordet ”lura” som jag använder mig av i arbetet syftar det på hur bra EMI är på att få en människa att tro att ett verk skapat utav EMI är skapat utav en människa. Vad gäller citering i arbetet så har jag av naturliga skäl alltid citerat när jag har använt mig av ett direkt citat. Jag har också angett källa när något särskilt viktigt resultat eller någon särkilt viktig åsikt återges. Jag har också angett källa för alla de data som finns publicerade under ”Hur bra är EMI?” samt för samtl iga åsikter i stycket ”Vad anser kritikerna om EMI”. 2 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Historik – vad fanns före EMI? År 500 före Kristus lade Pythagoras fram en teori kallad ”music of cosmos” som gick ut på att musik och matematik inte var åtskilda, den som förstod matematik kunde förstå musik och vice versa. Pythagoras ansåg att samma lagar som styrde kosmos också styrde musiken. Pythagoras fick stöd av Platon som presenterade en liknande teori. Både Platons och Pythagoras teorier om musik anses idag dock vara mer poesi än konkreta teorier men de kan ses som en tankegrund till automatiserat musikskapande. Johannes Kepler var troligen den allra första som producerade musik som inte härstammade från människan. Kepler använde sig av de då kända planeternas omloppsbanor som han transponerade* till olika toner och som han sedan lät bilda melodier. Detta arbete utförde han på 1610-talet. En av de allra första musikkomponerande maskinerna konstruerades 1951 av H. F. Olson och H. Belar. Denna maskin bestod utav två slumptalsgeneratorer samt ett system som kunde generera ljud utifrån de tal som slumptalsgeneratorerna genererade. Lejaren Hiller och Leonard Isaacson konstruerade på 1950-talet ett program som applicerade musikaliska regler på listor bestående av slumptal, resultatet från detta program skrevs ut som ”riktiga” noter och ackord som sedan kunde spelas av riktiga musiker. Under 1980-talet skapade Yaakow Kirschen ett program kallat ”Music Creator”. Music Creator lagrar ackord, melodi och rytm från tre verk och ”komponerar” sedan ny musik genom att använda sig utav melodin från ett verk, rytmen från ett annat och sedan applicera ackorden från det tredje verket på dessa två. Programmet använder sig dock inte av någon som helst slumpmässighet utan om samma val görs i programmet två gånger så får genereras exakt samma resultat. I floran av program som utvecklas idag finns bland annat GenJam som är en genetisk algoritm för skapande av jazzsolon och Cybernetic Composer som skapar låtar inom specifika genrer, båda dessa program tas upp utav Daniel Noren (2001) i hans fördjupningsarbete Artificiell Musik – AI som kompositör. (finns att läsa på: http://www.ida.liu.se/~HKGBB0/studentpapper-01/Daniel-Noren.pdf) Ytterligare ett program som utvecklas i dagsläget är CAMUS. CAMUS använder sig till skillnad från EMI inte utav någon information som tas från tidigare verk utan det framställer helt ny musik med hjälp utav cellulära automater*. I dagsläget är forskningen om musik inom domänen för AI på stark frammarsch. Ett forskningsprojekt som är värt att nämna är MOSART, ett EU-finansierat projekt där man utför beräkningar av ljud och musik, dessutom försöker man hitta en förståelse för ljuds musikaliska aspekter, vad är det som gör att ett ljud uppfattas som musik? Inom ramen för projektet studerar man också datorns roll vid analys, representation och komposition av musik. Syftet med projektet är att utveckla teknologi som kan användas i såväl undervisning som industri. I Sverige ligger vi långt framme med forskning om musikframställning, denna forskning bedrivs huvudsakligen vid KTH och syftar till att kartlägga musikens expressivitet, det vill säga ta fram vad det är som får oss att uppfatta känslor och stämningar i musiken. Detta område tas upp utav Åsa Elwér (2001) i hennes fördjupningsarbete Musikaliska System – ett 3 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se projektarbete om automatisk musikframställning (finns att läsa på http://www.ida.liu.se/~HKGBB0/studentpapper-01/Asa-Elwer.doc). Allra längst fram i forskningen om musikframställning ligger dock Österrike med projektet Artificial Intelligence Models of Musical Expression vars syfte i likhet med forskningen på KTH är att studera musikens expressivitet. Vidare läsning Forskningen kring musik och AI är som sagt ett expanderande område och det går inte att täcka in allting här. Den som vill läsa mer om de program som idag finns tillgängliga och forskningen omkring dem kan med fördel läsa Understanding Music with AI (Balaban, 1992) eller New Directions in Music (Cope, 2000). För de som är intresserade av historien bakom EMI och de program som föregick det rekommenderar jag första kapitlet i Computers and Musical Style (Cope, 1991). 4 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Hur fungerar EMI? EMI är skrivet i programmeringsspråket LISP. Dess indata ges i form utav MIDI-filer. Jag kommer här nedan att övergripande förklara hur EMI fungerar. Jag har valt att inte gå in på kodnivå och försöka beskriva enskilda funktioner i programmet. Detta eftersom EMI är resultatet av tio års arbete och programkoden till programmet därmed är tämligen omfattande, cirka 20 000 rader och om jag skulle gå igenom den så skulle den här delen utav rapporten bli alltför lång. Den som är intresserad utav koden till programmet finner den i Experiments in Musical Intelligence (Cope, 1996). Idén till EMI Idén bakom EMI kommer ifrån de ”musikaliska tärningsspel” som var populära bland många kompositör på 1700-talet. ”Musikaliska tärningsspel” går ungefär till som så att kompositören eller kompositörerna i fråga börjar med olika musikfragment som går att spela i en slumpmässig ordning, därefter ordnas musikfragmenten (det vill säga enskilda toner eller längre stycken) enligt den ordning som slumpas fram genom tärningskast och ny musik skapas. Cope tänkte sig att EMI skulle fungera på ett liknande sätt. Problemet var bara att hitta en metod som kunde sätta ihop små musikstycken på så sätt att de formar ett större musikstycke som låter som om det vore komponerat av en kompositör och inte bara består av slumpvis hopsatta musikfragment. Det som behövdes var någon slags syntax och grammatik för musiken. Till viss del finns detta redan inom musiken från början. Musik är (oftast) uppbyggt utav skalor*, harmonier* och rytmer som till viss del är ordnade enligt fördefinierade mönster. Utöver detta så behövde programmet också kunna identifiera vad som var utmärkande för varje kompositörs sätt att komponera, detta för att på så sätt kunna hämta ”inspiration” från olika komposit örer. EMI:s algoritm kan förenklat sägas vara indelad i tre olika steg, Analys av musiken – musiken omvandlas till digital form, Mönsterigenkänning – EMI söker igenom musiken efter återkommande mönster och ”signaturer”, Hopsättning av musiken – EMI sätter ihop musiken enligt de analyser den gjort och ny musik skapas. Analys av musiken Det första som måste göras för att kunna bearbeta musiken i datorn är att ”översätta” den till ett språk som datorn kan förstå. Cope utvecklade ett språk som talade om för datorn när varje not börjar, när den slutar, hur länge den spelas, hur hårt den spelas samt vilket instrument som spelar noten. EMI analyserar sedan i vilken tonart* stycket spelas och kan på så sätt koppla ihop olika toner och ackordföljder med en viss tonart. Mönsterigenkänning För att åstadkomma den musikaliska ”grammatiken” och ”syntaxen” delade Cope upp musiken i små fragment liknande de fragment som användes i de ”musikaliska tärningsspelen”. Fragmenten märktes sedan upp beroende på om de inledde, a vslutade eller 5 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se tillhörde mitten av en fras* och fraserna delades sedan upp på liknande sätt beroende på dess plats i musikstycket. Hela musikstycket kan i vissa fall delas upp i olika delar, detta görs ibland då kompositören som skrivit verket har en välkänd struktur som han spelar efter. Till exempel delas många verk av Mozart upp i fyra delar som anses vara karaktäristiska för Mozart, ett huvudtema som inleder verket, en utvecklingsfas där huvudtemat varieras, en rekaputilation samt ett slut. En av programmets viktigaste funktioner är att det söker efter strukturer eller ”signaturer” som David Cope kallar dem. En signatur är en struktur som upprepade gånger förekommer i kompositörens verk, signaturerna kan till exempel vara tonföljder eller harmonier som återkommer flera gånger i kompositörens verk. Detta kan låta som något tämligen trivialt men problemet är att programmet inte bara kan söka efter sådana som signaturer vars struktur är exakt lika, det måste också hitta sådana strukturer som påminner om varandra och förstå likheten mellan dem. För en människa är det inte svårt att säga om två musiksnuttar påminner om varandra men för en dator är det svårare eftersom den i grunden inte har någon känsla för vad som kan sägas vara likt. Och var drar man gränsen för vad som räknas som likt? EMI löser detta genom att beräkna skillnaden i tonsteg mellan olika toner i det aktuella stycket, ett tonsteg motsvarar skillnaden mellan två närliggande toner på ett piano. EMI kan sedan räkna ut om två olika tonsekvenser påminner om varandra genom att titta på skillnaden i tonsteg. Detta betyder att programmet kan hitta likheter mellan två tonsekvenser även om olika toner spelas i dem bara skillnaden i tonsteg är densamma. Om programmet bara hittade strukturer som var exakt lika skulle en stor del av kompositörens personlighet gå förlorad eftersom många av de strukturer som finns inte skulle upptäckas. Förutom att kunna använda signaturerna på rätt sätt så måste EMI också kunna säga var i kompositionen de förekommer. Om Mozart tillexempel ofta använde sig utav en viss signatur i början av ett stycke så är det inte särskilt troligt att den ska ligga sist i ett verk som ska efterlikna Mozarts. EMI måste också kunna ta reda på i vilken hastighet de spelas (detta framgår inte alltid av notvärdena eftersom hastigheten i en komposition ofta ändras utan att det märks på notvärdena) och hur hårt de enskilda tonerna anslås. Alla signaturer som hittas sparas i sitt originalskick för att sedan kunna användas när musiken ska sättas ihop och komponeras. Signaturerna är den enda delen av originalkompositionen som inte tillåts skrivas om med andra tonavstånd. EMI:s syntax får sägas vara hur fraserna sammanfogas och sätts ihop och dess grammatik är hur fraserna placeras i det musikaliska verket. Hopsättning av musiken Tekniken som EMI använder sig av för att komponera har David Coope lånat från ATN – agumented transition networks. ATN länkar ord till kontexter där de vanligtvis förekommer. EMI använder ATN på ett liknande sätt; harmonier, rytmer och instrument länkas till en sådan kontext som de används i. När EMI ska komponera musik kan det hitta en musikalisk kontext som passar in till de närliggande tonerna och takterna och kan på så sätt välja de kommande tonerna och de kommande takterna på så sätt att de passar in i kompositionen. Genom detta tillvägagångssätt 6 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se utvecklar programmet en känsla för vad som passar in var och kan på så sätt urskilja vilken slags fras som passar ihop med vilken. När EMI anser det lämpligt kan det också lägga in någon av de ”signaturer” som finns för varje kompositör. ATN-funktionen är dock inte helt allenarådande när det gäller hur musiken ska sättas ihop utan den använder sig av något av de verk som kompositören skrivit tidigare som en mall för hur kompositionen ska se ut och den försöker hitta stycken som liknar styckena som fanns i originalkompositionen och sedan stoppa in dem i närheten av var de fanns i originalkompositionen. Efter att EMI har matats med ett flertal verk av en kompositör så är programmet redo att börja komponera. Programmet har nu en stor databas över den aktuella kompositören med information om hur hans musik brukar gestalta sig. Programmet börjar med att välja vilken tonart som musikstycket ska komponeras i. Programmet transponerar* sedan alla verk som finns i databasen till den aktuella tonarten, om inte den här funktionen fanns så skulle programmet i princip inte kunna använda sig av den information som den har från de verk som inte är i samma tonart som den komposition som den är på väg att skriva (den skulle kunna använda informationen men det skulle betyda att allt vad harmonier och melodier heter går förlorade och kompositionen skulle låta som en slumpmässig blandning av toner). När transponering är genomförd väljer programmet ett ackord och använder sig sedan av databasen och ATN-funktionen för att generera vilka möjliga val som kompositören skulle ha kunna gjort efter detta. Vilka val som finns beror på de faktorer som radats upp ovan, kompositörens personlighet, var i kompositionen som programmet befinner sig, vilket slags musikstycke det är etcetera. Programmet får ett antal svar och väljer slumpmässigt ett utav svaren. EMI fortsätter sedan att komponera enligt detta mönster till dess att verket är slutfört. 7 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Hur bra är EMI? Än så länge är de flesta ”experter” inom den klassiska musiken ense, David Copes EMI har ännu inte nått till den nivån som de mästare som den försöker efterlikna har. Detta är dock experternas synpunkt. Nedan redovisar jag några resultat där människor har betts skilja ett verk skapat av EMI från ett verk komponerat av en människa. Resultaten kommer från en nyligen genomförd undersökning av BBC, en större undersökning genomförd vid AAAI:s (American Association for Artifical Intelligence) konferens 1992 samt från föreläsningar som Douglas Hofstadter har haft för sina studenter på University of Indiana i USA och föreläsningar som David Cope har haft för sina studenter på University of California, tyvärr finns det inga statiskt säkerställda resultat från de två senare eftersom underlaget för mätningarna har varit tämligen litet men de kan i alla fall användas för att ge en indikation på hur bra EMI lyckas ”lura” människor. Den 31 augusti 2003 fick lyssnarna vid BBC Radio 3 lyssna på fyra mazurkor*. Två av mazurkorna var producerade utav EMI med inspiration av Chopins mazurkor, en av mazurkorna var komponerad utav en mänsklig kompositör med inspiration av Chopin och den sista av mazurkorna var komponerad utav Chopin. Lyssnarnas uppgift var för var och en av mazurkorna avgöra om den var genererad utav en dator eller om den var komponerad utav Chopin, eller inget av de två (det vill säga komponerad utav en annan människa). Över 50 % av lyssnarna tyckte att mazurkan som var komponerad av Chopin lät som om den var komponerad utav en dator. Över 40 % tyckte att mazurkan som var komponerad av EMI lät som om den var komponerad av Chopin medan bara cirka 30 % tyckte att den lät som om den var genererad av en dator. (http://www.bbc.co.uk/radio3/classical/robotcomputer3.shtml) Vid AAAI i Kalifornien 1992 lät David Cope besökarna i hans monter prova på att skilja ett verk av Mozart ifrån ett Mozart-inspirerat verk utav EMI. Ungefär 2 000 personer antog utmaningen och cirka 50 % klarade den, med andra ord så trodde 50 % att verket av EMI egentligen var komponerat av Mozart (Cope, Experiments in Musical Intelligence (1995), sida 82). 1991 genomförde David Cope ett test på sina dåvarande studenter. Studenterna hade i genomsnitt studerat musik i 10,4 år. David Copes klass bestod av 18 studenter, sex av dem var pianister, en violinist, en klarinettist, de övriga var gitarrister och vokalister. Studenterna hade spelat i genomsnitt 9,5 verk utav Mozart på sina respektive instrument och sade sig i snitt ha hört 28 verk utav Mozart. Testet som de utsattes för bestod av att 25 musikaliska verk spelades upp för dem. De 25 verken bestod i sin tur utav: • Ett antal av de mindre kända sonaterna utav Mozart (för att undvika igenkänning) • Ett antal maskingenererade musikstycken utan signaturer. • Ett antal maskingenererade musikstycken med signaturer. Testdeltagarnas uppgift var att säga vilka av verken som var komponerade utav Mozart. 8 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se 67 % av testdeltagarna angav att de ”riktiga” Mozartstyckena var skrivna av Mozart. 60 % av testdeltagarna angav att musikstyckena med signaturer var skrivna av Mozart. 38 % av testdeltagarna angav att musikstyckena utan signaturer var skriva av Mozart. (Cope, Experiments in Musical Intelligence (1995), sida 81-82) Douglas Hofstadter har vid flera tillfällen presenterat ett verk av EMI, inspirerat av Bach, och ett verk av Bach för sina elever och bett dem skilja dem åt. Om eleverna har känt igen verket av Bach har Hofstadter bett dem att avstå ifrån att rösta. Resultatet från dessa försök har vanligtvis resulterat i att ungefär 75 procent av föreläsningsdeltagarna har lyckats skilja verket av Bach ifrån verket av EMI, det vill säga 75 procent av föreläsningsdeltagarna har kunnat säga att musikstycket utav Bach var komponerat utav en människa medan 25 procent felaktigt har sagt att verket utav EMI var komponerat av en människa. Senare under föreläsningstillfället har Hofstadter presenterat en mazurka* av Chopin och en mazurka av EMI med inspiration av Chopin, och bett föreläsningsdeltagarna att skilja dem åt. I det här fallet brukar endast 50% av föreläsningsdeltagarna kunna säga att mazurkan av Chopin är komponerad av en människa, med andra ord så trodde den andra halvan av föreläsningsdeltagarna att mazurkan av EMI var komponerad av en människa. (Bilaga 3 – E-postkonversation med Douglas Hofstadter) Vid en gästföreläsning på den mycket väl ansedda Rochester School of Music lät Hofstadter en pianist (vid de tidigare försöken har musiken varit inspelad) spela en mazurka av Chopin och en mazurka av EMI med inspiration av Chopin. Målet var som vanligt att åhörarna skulle försöka skilja den maskinkomponerade mazurkan från den människokomponerade. Till skillnad från de tidigare exemplen bestod här publiken utav musiker och kompositörer och inte utav studenter. Trots den välutbildade publiken blev resultatet mycket förbluffande, huvuddelen av publiken trodde att mazurkan som var komponerad av EMI var komponerad av en människa! Ett mycket anmärkningsvärt resultat. (Bilaga 3 – E-postkonversation med Douglas Hofstadter) Ytterligare ett resultat som är värt att ta upp är Hofstadters föreläsning vid 1997 års Stanford symposium om EMI. I publiken då fanns många av de mest ansedda musikerna och musikkännarna. Publiken fick höra olika kompositioner av bland andra Mozart, Bach och Strauss blandat med verk av EMI. Resultatet (som dock Hofstadter saknar närmare statistik över) var att många av musikerna och musikkännarna inte klarade av att skilja EMI från de verkliga kompositörerna. (Bilaga 3 – E-postkonversation med Douglas Hofstadter) Douglas Hofstadter drar från de två försöken ovan slutsatsen att även väl skolade musiker med många års erfarenhet av musik kan bli lurade utav EMI. Han vill inte dra några djupare slutsatser ifrån sina resultat eftersom de består utav icke kvantifierade data men de kan vara intressanta att titta på när man ska bedöma hur bra EMI verkligen är och om det verkligen kan lyckas att ”lura” människor. (Bilaga 3 – E-postkonversation med Douglas Hofstadter samt Virtual Music, 2001) 9 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Den praktiska nyttan av EMI Varför behöver vi EMI? Vi har redan människor som kan komponera musik, varför ska vi då uppfinna hjulet igen? Det här är David Copes förklaring till denna fråga. För det första, hävdar Cope, desto fler bra kompositörer desto bättre för musikälskarna. Vidare så hävdar Cope att EMI kan hjälpa oss att förstå; hur musiken egentligen är uppbyggd, hur människans kreativitet egentligen är beskaffad, hur eller om musik kan kommunicera med åhöraren, om musik är ett språk, vilken roll som kompositörens uppsåt med att skriva ett musikstycke har, vilken roll som anspelningar och hänsyftningar har inom musiken. Med andra ord så kan EMI enligt David Cope vara ett utmärkt verktyg för att få oss att förstå vad vi gör och vad vi upplever när vi lyssnar till musik samt vara en hjälp vid tester liknande Turingtestet. EMI-liknande processer har också använts för att förutspå aktiemarknaden och skriva noveller. (Bilaga 2 – E-postkonversation med David Cope gäller som källa för hela stycket) 10 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Vad säger kritikerna? Utan tvekan är EMI ett program som väcker heta känslor i musikbranschen. Nedan kommer jag att redovisa några synpunkter från programmets kritiker. Mycket plats ges till Douglas Hofstadter som är den mest publicerade av EMI:s kritiker, men jag tar även upp andra kritikers åsikter samt vad ”vanliga” människor tycker om programmet. Douglas Hofstadters kritik Den person som har fått mest kritik publicerad om EMI är Douglas Hofstader, professor i kognitionsvetenskap och datavetenskap vid Indiana University i USA. Hofstadter och Cope har länge debatterat EMI, en stor del av debatten har rört människans kreativitet och om EMI förmår efterlikna den. Hofstadter anser att om ett datorprogram någonsin ska kunna komponera djup och originell musik så måste det vara (minst) lika sofistikerat som en människa, vara lika intelligent som en människa och i slutändan också eventuellt ha ett medvetande (detta enligt http://www.ucsc.edu/news_events/press_releases/archive/95-96/0596/050296-Debate_on_creative_.html). Cope å sin sida anser att kreativitet egentligen handlar om att bearbeta eller omorganisera tidigare intryck till något nytt och att människans kreativitet är beroende utav vilka intryck som vi tidigare har tillgodogjort oss (http://www.ucsc.edu/news_events/press_releases/archive/95-96/05-96/050296Debate_on_creative_.html). Hofstader är fascinerad av EMI men han är också en utav de auktoriteter som har uttalat sig allra mest kritiskt mot det. Han hävdar bland annat att EMI inte tar hänsyn till de slumpmässiga mönster som en kompositör medvetet eller omedvetet kan generera när han eller hon komponerar musik. David Cope tillbakavisar det här argumentet med att hävda att allt som en kompositör gör när han sitter vid pianot är baserat på vad han tidigare har hört i musikväg och att kompositören bara bearbetar det han tidigare har hört och använder sig av det i sitt eget verk, Cope anser alltså att det egentligen inte finns någon slumpmässighet i kompositionen. (Cope, Virtual Music, 2001, avsnittet “Staring EMI Straight in the Face -- And Doing My Best Not to Flinch”) Till skillnad från David Cope anser Douglas Hofstadter att livserfarenheten spelar en viktig roll vid komposition. Om åhörarna på en konsert vet att det är en dator som har komponerat musiken och inte en människa utav kött och blod försvinner mycket av den vilja att leva sig in i den känsla som kompositören försöker förmedla. Denna kritik tillbakavisas av Cope då han anser att eftersom EMI hämtar inspiration från andra kompositörer och dessa kompositörer i sin tur delvis hämtat inspiration till sina verk från den livserfarenhet som de har så ”ärver” EMI:s verk denna livserfarenhet. (Cope, Virtual Music, 2001, avsnittet “Staring EMI Straight in the Face -- And Doing My Best Not to Flinch”) Hofstadter hävdar vidare att EMI:s sökande efter mönster för att försöka efterlikna en kompositör egentligen kan leda till det rakt motsatta. Detta menar Hofstadter beror på att det ibland är undantagen från en kompositörs stil som skapar hans stil. (Cope, Virtual Music, 2001, avsnittet “Staring EMI Straight in the Face -- And Doing My Best Not to Flinch”) 11 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Hofstadter pekar också på att EMI endast kan hitta ”signaturer” i de verk som är skrivna i samma takt som det verk som det för tillfället försöker komponera. Här finns alltså en stor skillnad mellan en mänsklig kompositör och EMI. Detta problem kan dock till viss del lösas genom att man konverterar musikstycken så att de från samma takt, exempelvis kan två musikstycken som är skrivna i ¾ takt samt 4/4 takt konverteras till 12/4 där 4 takter utav musikstycket i ¾ takt utgör en ”supertakt” och tre takter från musikstycket i 4/4 takt utgör en ”supertakt” ungefär som divisionens minsta gemensamma nämnare. (Cope, Virtual Music, 2001, avsnittet “ Staring EMI Straight in the Face -- And Doing My Best Not to Flinch”) Hofstader erkänner också att han i likhet med många andra känner sig hotad av EMI. Musikskapande är något som gör oss mänskliga och han anser att EMI kan ta ifrån denna unika egenskap. Samtidigt konstaterar han att EMI inte alls kan komponera musik på samma sätt som en människa, detta kopplar han till resonemanget om livserfarenhet och viljan att förmedla känslor ovan. Dessutom tillägger han att EMI än så länge inte kan förstå musik, det har ingen egen smak, kan inte säga vad det tycker om eller inte tycker om utan det kräver i slutändan en människa som programmerar det och avgör om musiken verkligen är musik eller bara en slumpmässig sammansättning ljud. (Cope, Virtual Music, 2001, avsnittet “ Staring EMI Straight in the Face -- And Doing My Best Not to Flinch”) Andra kritiska röster Eleanor Selfridge-Field, ”konsultativ” professor i musik vid Stanfords universitet fokuserar sin kritik på EMI:s försök att efterlikna mänsklig komposition och de i hennes tycke brister vad gäller det. Selfridge-Field ifrågasätter om EMI verkligen kan simulera de undermedvetna val som sker när en kompositör komponerar ett musikverk och om de processerna verkligen går att plocka fram. (Cope, Virtual Music, 2001, avsnittet “ Composition, Combinatorics, and Simulation: A Historical and Philosophical Enquiry”) Selfridge-Field ansluter sig också till skaran som ifrågasätter om EMI verkligen komponerar musik eller om det snarare är så att det är Cope genom sin programmering av programmet står bakom kompositionen eller att det kanske till och med är så att det är originalkompositören som ska tillskrivas kompositionen? Selfridge-Field skriver följande i artikeln Review of Computers and Musical Style (Journal of the American Musicological Society, 1992): “Who is the composer of a Bach-like invention produced by EMI? Obviously this is not exactly the work of Bach nor entirely of the computer nor especially Cope. There is some essence of Bach that is perhaps equivalent to the essence of orange in orange-blossom honey – very pervasive but not always clearly discernible. The honey does not look or taste very much like orange, but it looks and tastes even less a bee, and we are happy enough to consider it an entity of its own kind. Although computer processing produces an EMI work, the result is hardly the consequence of a purely mechanical process, since it requires segmented by Cope and algorithms devised and adapted to a particular task by him.” Selfridge-Field ansluter sig också till Hofstadters kritik mot EMI vad gäller programmets beroende av människan. Programmet kan inte uppfinna något själv utan är helt beroende av en människa för att producera något konkret. 12 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Steve Larson, professor i musik vid Oregons universitet anser att EMI till allt för stor del kopierar musik direkt från andra kompositörer i sina verk för att det ska kunna kallas att EMI själv komponerar. David Cope bemöter denna kritik genom att hävda att kompositörer ofta återanvänder korta stycken av musik som de tidigare producerat när de komponerar nya verk. (Cope, Virtual Music, avsnittet “ Dear Emmy: A Counterpoint Teacher’s Thoughts on EMI’s Two-Part Inventions.”) En kommentar som troligtvis ger en bra sammanfattning av vad många tycker om EMI ger Jim Aikin i sin bok The wall at the edge of the World (Aikin, 1993): “The question is, is it even theoretically possible for a computer program, no matter how sophisticated, to produce good Mozart? I claim it is not. The reason is because Mozart – the real Mozart – was a holistic analog phenomenon, not a reductionist digital phenomenon. The real Mozart had unconsionus drives, turbulent flashes of emotion and a sly sense of humor.” Vad ”mannen på gatan” tycker Jag har företagit mig en mindre undersökning på Internet om vad folk tycker om EMI, detta för att jag inte bara är intresserad av vad professorer dess gelikar tycker om EMI, jag vill också få reda på vad ”vanligt” folk tycker om programmet. De flesta argumenten för eller emot EMI som jag fått är baserade på känslomässig basis, en genomgående synpunkt är att det inte är samma känsla att lyssna på musik som en dator har skapat, anledningen till detta tycks vara att många anser att musiken förlorar sin själ om inte en människa har komponerat den eftersom man då vet att musiken inte försöker förmedla något, detta överensstämmer till viss del med Douglas Hofstadters kritik av EMI och dess oförmåga att förmedla känslor och livserfarenhet. En synpunkt som var återkommande i diskussionen var att musik i stor utsträckning är ett system uppbyggt av regler, logik och matematik (jämför Pythagoras teori om ”music of cosmos”) och att datorer faktiskt är bra på att tillämpa dessa. Vad gäller kvalitén på musiken var det ingen som kunde hitta någon större skillnad mellan den datorgenererade musiken och den musik som var skriven av en människa. Många anmärkte att en stor del av populärmusiken som vi idag lyssnar på produceras av datorer och inte utav musiker och att det därifrån inte är ett långt steg till att musiken också ska komponeras av datorer. Vad många anser kan vara datorns brist i musikskapande är att den är alltför fullkomlig, den gör inte de små fel som en människa gör och som får musiken att låta ”mänsklig”. Ytterligare en synpunkt var att ”perfekt” datorgenererad musik faktiskt kan bidra till musikens utveckling. Den tyska gruppen Kraftwerks musik nämndes som ett exempel på detta. De diskussioner som jag använt mig av finns att ladda ner som bilagor från (författaren tog initiativet till båda diskussionerna): http://www-und.ida.liu.se/~johba954/bilaga4-dagensskivadiskussion.doc http://www-und.ida.liu.se/~johba954/bilaga5-ogdiskussion.doc 13 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Diskussion Hur hög kvalité håller EMI:s verk? Många musikkännare hävdar styvnackat att de kompositioner som EMI genererar inte är av samma kvalité som de kompositioner som en människa producerar. Jag tror att detta motstånd mot EMI egentligen härrör från någon slags tankegång om att en dator inte kan producera något som en människa inte kan göra bättre. De undersökningar som jag har tagit upp tidigare i rapporten pekar alla på att kvalitén på musiken som EMI genererar är lika bra eller åtminstone nästan lika bra som den som en människa komponerar, i vissa fall till och med bättre! Det skulle troligen vara i David Copes intresse att göra en större undersökning under mer vetenskapliga former om hur bra EMI lyckas med att ”lura” människor för att få EMI mer accepterat bland musikkännare och kompositörer. Undersökningarna i Radio 3 samt på AAAI 1992 var förvisso stora till omfånget men de bedrevs under förhållanden där försöksdeltagarna kan påverkas av mycket annat och får därför anses vara något vanskliga. Ur min synvinkel så är kvalitén på den musik som EMI producerar lika hög som den musik som mänskliga kompositörer producerar. Den musik som EMI producerar skulle jag utan tvekan ta för en människas komposition om jag inte fick veta något annat och rent kvalitetsmässigt kan jag inte se några direkta skillnader mellan en kompositörs komposition och EMI:s komposition, jag tror att många med mig skulle göra samma bedömning. En trend i de undersökningar som jag har publicerat tycks dock vara att musikkännare och musikanter i högre grad kan skilja EMI:s verk ifrån en människas, jag tror att man förklara detta med att dessa har hört mer musik än vad ”vanliga” människor har hört och att de därför mä rker de små skillnaderna mellan verken som vi inte tänker på. En annan möjlig förklaring kan också vara att de redan hört verket som är skapat av den (många gånger kända) mänskliga kompositören och de då helt enkelt känner igen det, detta kan till och med inträffa på ett omedvetet plan. Min slutsats blir alltså att EMI:s verk håller lika hög eller nästan lika hög kvalité som verken av en mänsklig kompositör. EMI och människans kreativitet Den i mitt tycke allra viktigaste och mest intressanta punkten som David Cope tar upp som den bredare användningen av EMI är att programmet kan hjälpa oss att förstå människans kreativitet. Detta är något som Hofstadter och Cope har diskuterat livligt under många år. Jag tror personligen att sanningen om hur människans kreativitet fungerar ligger någonstans mittemellan vad Hofstadter och Cope anser. Naturligtvis beror en kompositörs musik och musikstil mycket av vad kompositören tidigare har hört för slags musik. Jag tror utan tvekan att detta är en betydande del, kanske den mest betydelsefulla, vad gäller hur en kompositörs kreativitet, stil och musik artar sig. Detta är dock det enda som EMI kan ta fasta på i kreativitetsprocessen. Jag anser att det är mycket mer än detta som påverkar en kompositörs kreativitet när han komponerar. En persons livserfarenheter, sinnestämning och val av inspirationskälla påverkar slutresultatet av en komposition. Cope har troligen också insett detta och han försöker försvara EMI genom att säga att programmet ärver dessa 14 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se kreativitetskällor från de verk som den matas med. Kanske har Cope rätt i det här hänseendet men jag anser inte att detta ger en bra bild utav människans kreativitet eftersom det inte är så att vi ärver våra känslointryck och livserfarenheter utan vi skapar dem själva. Kanske borde Cope här titta på den forskning som bedrivs på KTH och i Österrike (Artificial Intelligence Models of Musical Expression) som syftar till att sätta fingret på vad det är i musiken som gör att vi uppfattar känslor och stämningar i den (se Historikdelen av uppsatsen för mer information om detta), om en funktion implementeras i EMI som använder sig av denna forskning för att förmedla känslor skulle det faktiskt vara möjligt att säga att EMI i likhet med en ”riktig” kompositör försöker förmedla känsl or. Behöver vi EMI? Jag frågade David Cope om det egentligen finns något behov av EMI, vi har redan människor som komponerar musik, varför uppfinna hjulet igen? David svarade bland annat att EMI kan hjälpa oss förstå musikens natur, hur den är uppbyggd och hur den skapas, jag tror att det är här som vi finner den verkliga nyttan av EMI. EMI kan hjälpa oss att förstå hur musik är uppbyggd och vad det egentligen är som vi uppskattar i den. EMI kan också tjäna som ett nytt slags mått på hur humana datorer kan vara, ett slags nytt modifierat Turingtest kanske? Intelligens är så mycket mer än bara förmågan att kunna svara ”mänskligt” på ställda frågor. Jag tror att vi finner EMI:s verkliga nytta i det ovanstående, programmet kan få oss att få djupare insikter om hur musik skapas och vad det egentligen är. Utöver detta så har också EMI lagt grunden till en intressant diskussion om människa, musik och dator som i slutändan kan leda fram till att vi i större utsträckning finner vad en dator bör användas till och vad som bör vara reserverat för människan. Genom denna kan vi kanske i större utsträckning utveckla datorer som stödjer och underlättar för människan. Min slutsats blir att vi behöver EMI kanske inte som det komponerande program det är utan för att hjälpa oss att få större insikt om musiken och dess natur, och kanske också för att få större insikt om oss som människor. Ska vi vara rädda? Jag tror att många personers skepsis mot program som EMI och dess gelikar som aspirerar på att vara intelligenta beror på att vi är rädda för att datorerna inkräktar på vår mänsklighet. Kommer det att finnas något behov av människan i en värld där datorerna kan göra allt som en människa kan? Detta argument eller snarare motargument mot att skapa intelligenta datorer presenterade Alan Turing redan i sin artikel Computing machinery and intelligence 1950 och jag tror att det idag är det starkaste argumentet hos många emot AI. Många banbrytande vetenskapliga upptäckter och uppfinningar har mötts med negativa reaktioner när de har introducerats, till exempel ansåg många att järnvägen var direkt farlig för människan när den började användas och darwinismens teser förkastades helt då de publicerades. Jag tror att de flesta människor är rädda för ny teknik som de inte kan överblicka följderna av. Ska vi vara rädda för att EMI ska inkräkta på det mänskliga territoriet, på vår mänsklighet? Mitt svar på detta blir ett klart nej. EMI har förmågan att producera (märk väl att jag inte 15 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se använder ordet komponera) musik som många inte förmår skilja från musik som komponerats av en människa. På detta plan kan EMI kanske jämställas med en människa då kvalitén på musiken som programmet producerar är lika hög som kvalitén på den musik som en människa komponerar. I mitt tycke kan dock inte EMI komponera (detta är varför jag använder termerna ”generera”, ”skapa” och ”producera” när EMI har skapat musik), det kan vara ett verktyg för en kompositör men programmet kräver en människa som programmerar det och matar det med indata för att kunna ge ifrån sig någon slags ”komposition”. En människa kan komponera på egen hand vilket EMI inte kan. Alltså är människan fortfarande mycket mer komplett än vad EMI är och vi behöver inte känna att vår mänskliga särställning är hotad (åtminstone inte utav programmet i dess nuvarande form). David Cope sammanfattar min syn på datorers förhållande till människan i allmänhet och EMI:s förhållande i till människan i synnerhet när han säger ”Datorer ska vara människans slavar och inte dess rivaler” (Experiments in musical i ntelligence, Cope, 1996, sida 238). Är EMI bättre än människan? Nej, det är det absolut inte. Många i den undersökning som jag gjorde anser att en del av musikens själ går förlorad när skapandet av musiken automatiseras. Även om det inte går att hitta någon skillnad i kvalitén på musiken som EMI skapar jämfört med den musik som komponeras av människor så är det inte samma upplevelse att lyssna på musik som en dator har skapat om man vet att det är en dator som har skapat den. Kommer EMI någonsin att bli bättre än en mänsklig kompositör? Detta är naturligtvis svårt att sia om. Anta att vi skulle kunna utveckla stark AI så att EMI får ett eget medvetande och egna känslor, skulle människan då kunna uppskatta datorgenererad musik lika mycket som vi uppskattar musik komponerad av en människa? Jag har inget definitivt svar på detta utan kan bara tala för mig själv. Jag skulle aldrig få samma kick av att lyssna på musik komponerad av en dator, oavsett hur intelligent eller emotionell den är, som när jag står längst fram på en konsert och får gåshud genom att se, höra och uppleva hur Noel Gallagher i Oasis sätter ett makalöst gitarrsolo. Aldrig. Datorer är bra. Men människor är bättre. 16 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se Källor Böcker Cope, David, Computers and Musical Style: Oxford University Press, 1991, ISBN 0-89579256-7 Cope, David, Experiments in Musical Intelligence: A-R Editions, 1995, ISBN 0-89579-337-7 Cope, David, New Directions in Music – seventh edition: waveland press, 2000, ISBN 1-577-66108-7 Cope, David, Virtual Music - Computer Synthesis of Musical Style: The MIT Press, 2001, ISBN 0-262-03283-X Balaban, Mira, Understanding Music with AI / Balaban, Ebcioglu, Laske: The AAAI Press/The MIT Press, 1992, ISBN 0-262-52170-9 Tidskrifter och Artiklar Holmes, Bob, Requiem for the soul // New Scientist, Vol. 155 Issue 2094 - 08/09/97 Turing, Alan, Computing machinery and intelligence //Mind, 59, 433-460 - 1950 Vetenskapliga Rapporter Elwer, Åsa, Musikaliska system - ett projektarbete om automatiskt musikframförande (2001) // Instutitionen för datavetenskap vid Linköpings Universitet, http://www.ida.liu.se/~HKGBB0/studentpapper-01/Asa-Elwer.doc (2003-10-23) Noren, Daniel, Artificiell Musik? AI som kompositör (2001)// Instutitionen för datavetenskap vid Linköpings Universitet, http://www.ida.liu.se/~HKGBB0/studentpapper-01/Daniel-Noren.pdf (2003-10-23) Internet Akers, Paul, Composing machines? Not quite yet (1997-11-29), http://www.texnews.com/opinion97/comp112997.html(2003-10-23) BBC Radio 3 - Classical Music, Can Computers write music?, http://www.bbc.co.uk/radio3/classical/robotcomputer3.shtml(2003-10-23) Bäckman, Sofia, Hur man uttrycker musik är ett område som utforskas inom AI och musik, http://www.cs.umu.se/~kv00sbn/AI&Musik.htm (2003-10-23) Cope, David, Experiments in Musical Intelligence, http://arts.ucsc.edu/faculty/cope/Emmy.html (2003-10-23) DeMarco, Deanna, Experiments in Musical Intelligence: Back from the Dead? (orginal 1998), http://cem.colorado.edu/archives/sp1998/deanna.html(2003-10-23) Larsson, Tomas, Musiksidan (2001-11-21), http://www.tle.se/musiksidan.html (2003-10-23) 17 EMI – Mozarts Arvinge? HKGBB0, 2003 Johannes Bäckström johannes.backstrom@kogvet.se McKenna, Barbara, Can Computers Compose? Two leading thinkers debate the creative ability of computers at UC Santa Cruz on may 22 (1996-05-02), http://www.ucsc.edu/news_events/press_releases/archive/95-96/05-96/050296Debate_on_creative_.html (2003-10-23) Neman, Kane, Artificial Life (2001-10-04), http://www.cs.umu.se/~c98knn/lab2/lab2.htm, (2003-10-23) Uppslagsverk Nationalencyklopedin 2000 multimedia plus DVD: Bra Böcker, 2000 18 Bilaga 1 - Förklaringar Fras - En fras kan något förenklat jämföras med en textrad i ett musikstycke alltså en liten del av ett musikstycke men som ändå har en början och ett slut, en fras brukar normalt vara omkring fyra takter lång. Harmonier - Kan mycket förenklat sägas vara toner som låter bra tillsammans. Skala - En stegvis ordnat tonföljd, t ex A, B, C, D, E, F#, G i G-dur, där samma tonavstånd också gäller för de andra tonarterna. Tonart - Tonarten i ett musikstycke bestämmer vilka toner, vilka ackord och vilken ackordstruktur som ska finnas med i stycket. I G-dur finns tillexempel tonerna A, B, C, D, E, F# (utläses Fiss) och G med. Ackordet G-dur sägs vara tonikan, det vill säga grundackordet för musikstycket och dur talar om att det är ett glatt musikstycke (mycket förenklat). Naturligtvis finns det undantag från detta och de är ofta förekommande, allmännt kan man säga att kanske 80% av tonerna i ett musikstycke är sådana som hör till tonarten och de övriga 20% är undantag. Transponera - Ungefär att översätta ett verk skrivet i en viss tonart till en annan tonart. Om ett verk i G-dur skulle transponeras till C-dur skulle tonikan som var G i orginalstycket bli C, dominantackordet i orginalstycket (D) skulle bytas ut mot dominantackordet i C-dur (G) och så vidare. Tonerna i orginalstycket byts också ut på liknande sätt. (Samtliga ovanstående är skrivna med hjälp utav de beskrivningar som finns på Cellulära automater - Cellulära automater (CA) är tankeexperiment eller datorsimuleringar där man genom att tillämpa vissa deterministiska regler successivt genererar nya tillstånd från ett ursprungstillstånd. Syftet med dessa experiment är att försöka efterlikna naturlagarna, där tillståndet som världen befinner sig i hela tiden förändras. (http://www.cs.umu.se/~c98knn/lab2/lab2.htm) Mazurka -Ursprungligen polsk nationaldans, känd sedan 1500-talet. Mazurkan dansas i par i 3/4-takt, med karakteristisk tonvikt lagd vid andra eller tredje fjärdedelen, ofta med improviserade turer och i långsamt tempo. Som fristående musikaliskt stycke har mazurka odlats av bl.a. Chopin. (NE) 1 Bilaga 2 – E-postkonversation med David Cope Nedan följer min e-postkonversation med David Cope i kronologisk ordning. From Johannes Bäckström <johba954@student.liu.se> Sent Sunday, October 5, 2003 5:19 pm To howell@cats.ucsc.edu Cc Bcc Subject Comments on EMI? Hello My name is Johannes Bäckström and I'm a cognitive science student at Linköpings University in Sweden. I'm currently writing an essay about EMI and I was wondering if you know any website with comments on EMI? I'm mainly looking for comments from other composers and music critics. Greeting and thanks in advance Johannes Bäckström, Linköpings University, Sweden From dave cope <howell@cats.ucsc.edu> Sent Sunday, October 5, 2003 7:43 pm To johba954@student.liu.se Cc Bcc Subject Re: Comments on EMI? Dear Johannes, >My name is Johannes Bäckström and I'm a cognitive science student at >Linköpings University in Sweden. I'm currently writing an essay >about EMI and I was wondering if you know any website with comments >on EMI? I'm mainly looking for comments from other composers and >music critics. My website (arts.ucsc.edu/faculty/cope) has a few pages with links to quite a few such sites. You may have to look around a bit to find them, but they're there. Good luck and send me your report if you get the time. All best, Dave Cope -Be sure to check out my website at http://arts.ucsc.edu/faculty/cope 1 David Cope Department of Music University of California Santa Cruz, CA 95064 From Johannes Bäckström <johba954@student.liu.se> Sent Wednesday, October 15, 2003 3:27 pm To dave cope <howell@cats.ucsc.edu> Cc Bcc Subject Re: Comments on EMI? Thanks for you reply mr Cope. I've found some interes ting information. But there is one question that I would like to ask you, if you have time to answear it ofcourse. What use do we have of EMI? Ofcourse it can create great music, but that is something that we humans alreday are capable of. It is like reinventing the wheel. Is there any other areas where EMI might be useful? By the way, my report will be in swedish so I guess you're not that keen on reading it (ofcourse, you might know swedish but i guess that is highly unlikly) :) Greetings Johannes Bäckström, at Linköpings University in Sweden. From dave cope <howell@cats.ucsc.edu> Sent Wednesday, October 15, 2003 7:34 pm To johba954@student.liu.se Cc Bcc Subject Re: Comments on EMI? Dear Johannes, >What use do we have of EMI? Ofcourse it can create great music, but >that is something that we humans alreday are capable of. It is like >reinventing the wheel. Is there any other areas where EMI might be >useful? Always a good question to ask. To start with, I would think that the more good composers the better - my own love of music is insatiable. Beyond that, I think, EMI is capable of informing us on such topics as: the nature of musical style what role allusions play in music origins and processes of creativity (I'm writing abook on that right now) how or does music communicate 2 what role intent plays in music is music a language and so on. In other words, a program like EMI would seem to be a great educational tool for us to better understand what we do. Yes, EMI-like processes have been used to predict the stock market, evolve architectural drawings, write novels, etc. Hope this helps, Best, Dave C -All Experiments in Musical Intelligence scores are now available from http://www.spectrumpress.com And be sure to check out my website at http://arts.ucsc.edu/faculty/cope David Cope Department of Music University of California Santa Cruz, CA 95064 From Johannes Bäckström <johba954@student.liu.se> Sent Tuesday, October 21, 2003 1:42 pm To dave cope <howell@cats.ucsc.edu> Cc Bcc Subject Re: Comments on EMI? Thanks for your reply mr Cope, I'll have good use for that in my report. Except for what you wrote about the use for EMI, don't you think that EMI could be used as a musical Turing test? Since the "original" turingtest only covers a very small part of what I call intelligence. By the way, has there been any study on EMI and how many people it can "fool"? With "fool" I mean how many people that think that the music from EMI is composed by a real, or should I say human composer? I have hardly been able to find any such material on the Internet except for two short parts about the lectures that mr Hofstader has held for his students (in those lectures he let them listen to musicparts and decide which part was composed by a human and which part that was composed by EMI). Greetings Johannes Bäckström, cognitive student at Linköpings University in Sweden. From Johannes Bäckström <johba954@student.liu.se> Sent Thursday, October 23, 2003 4:27 pm To dave cope <howell@cats.ucsc.edu> Cc 3 Bcc Subject Re: Comments on EMI? Hello again Mr Cope, is it ok if I use your replies in my essay? Greetings Johannes Bäckström, Linköpings University, Sweden From dave cope <howell@cats.ucsc.edu> Sent Thursday, October 23, 2003 6:56 pm To johba954@student.liu.se Cc Bcc Subject Re: Comments on EMI? Dear Johannes, What a great name you have! Sorry to have taken so long to respond to your last email - it's gotten busy here. >Thanks for your reply mr Cope, I'll have good use for that in my >report. Except for what you wrote about the use for EMI, don't you >think that EMI could be used as a musical Turing test? Since the >"original" turingtest only covers a very small part of what I call >intelligence. A true Turing test involves interaction which is not possible with Emmy's music. However, I certainly agree that in a broad sense, the program does engage in Turing-like tests. >By the way, has there been any study on EMI and how many people it >can "fool"? With "fool" I mean how many people that think that the >music from EMI is composed by a real, or should I say human >composer? I have hardly been able to find any such material on the >Internet except for two short parts about the lectures that mr >Hofstader has held for his students (in those lectures he let them >listen to musicparts and decide which part was composed by a human >and which part that was composed by EMI). I write a bit about this in my book called Experiments in Musical Intelligence. There, I describe a test given to about 5,000 participants at the American Association of Artificial Intelligence conference in 1991. This was Is it Mozart or is it EMI? The program keep a tally of the scores which just about maintained a 50% result throughout the five days it ran. Other than that text, Doug's tests, and folks running the CD of Virtual Music and taking the tests themselves and the recent test run by the BBC (you can hear their program on http://www.bbc.co.uk/radio3/classical/robotcomputer3.shtml ) I know of no other tests, certainly no official or emperical tests. You are certainly welcome to quote my emails. 4 All best, Dave Cope -All Experiments in Musical Intelligence scores are now available from http://www.spectrumpress.com And be sure to check out my website at http://arts.ucsc.edu/faculty/cope David Cope Department of Music University of California Santa Cruz, CA 95064 5 Bilaga 3 – E-postkonversation med Douglas Hofstadter Nedan följer min e-postkonversation med Douglas Hofstadter i kronologisk ordning From Johannes Bäckström <johba954@student.liu.se> Sent Tuesday, October 21, 2003 6:42 pm To dughof@indiana.edu Cc Bcc Subject A question about EMI Hello mr Hofstadter My name is Johannes Bäckström and I'm a cognitive science student at Linköpings University in Sweden. I'm currently writing an essay about EMI, the thing is that I'm looking for some kind of results on how many people EMI can "fool". With "fool" I mean that people mistake EMI for being a real composers. Unfortunatly I havn't found any data on this sort of "tests" when I've searched for it but I've understood that you've made some tests with your students. D'you have any data to go give me? If so I would be ve ry thankfull. Thanks in advance Johannes Bäckström at Linköpings University in Sweden. From Douglas Hofstadter <dughof@cs.indiana.edu> Sent Tuesday, October 21, 2003 6:54 pm To johba954@student.liu.se Cc Bcc Subject Re: A question about EMI Dear Mr. Bäckström, Thanks for your note. I have no precise, quantified results. What I can tell you is that I have on many occasions presented a Bach invention and an EMI invention (based on Bach inventions) in random order to an audience and asked them to indicate which they think is by Bach and which by EMI (and I always tell people that if they recognize the actual Bach invention that they should then abstain from voting). In such cases, usually the audience is about 75 percent correct. Then later in my lecture I do the same thing with a Chopin mazurka and an EMI mazurka (based on Chopin mazurkas). In those cases, the audience is usually about 50 percent correct (i.e., it is like random guessing). I also once gave a lecture at the very famous and prestigious Eastman Rochester School of Music, and the pianist was very very good, and he chose a rather unprepossessing Chopin mazurka to go against the EMI mazurka, and in that case, the vast majority of the music-theory faculty and also the composition faculty of that distinguished institution fell for the EMI, actually believing it was genuine Chopin, and that the genuine Chopin mazurka was machine-composed. That was a remarkable event. 1 At the 1997 Stanford Symposium on EMI, there were many extremely high-caliber musicians in the audience of a couple of EMI concerts (in which pieces by EMI were mixed in at random with pieces by famous human composers -- Puccini, Mozart, Bach, Johann Strauss, etc.), and many of them made mistakes, taking EMI pieces for human pieces and vice versa. I have no statistics on this, but I know that many professionals were quite fooled. This is just anecdotal and not statistical, but it is certainly of interest. If you don'thave my article "Staring EMI Straight in the Face -- And Doing My Best Not to Flinch", then write to my administrative assistant Helga Keller (htkeller@indiana.edu) and ask her to send you a copy (give your address). Or better yet, you should definitely get a hold of David Cope's most recent book on EMI-- "Virtual Music" -published in 2001 by MIT Press, and in that volume you will find my article as well as lots of other people's articles reacting to EMI. I hope this helps you out. Best wishes, Douglas Hofstadter. From Johannes Bäckström <johba954@student.liu.se> Sent Thursday, October 23, 2003 2:55 pm To Douglas Hofstadter <dughof@cs.indiana.edu> Cc Bcc Subject Re: A question about EMI Is it ok with you if I include your answear to my first question in my essay? Greetings Johannes Bäckström, Linköpings University, Sweden From Douglas Hofstadter <dughof@cs.indiana.edu> Sent Thursday, October 23, 2003 3:42 pm To johba954@student.liu.se Cc Bcc Subject Re: A question about EMI Absolutely! Feel free. Best wishes -- Douglas Hofstadter. 2
