en tematidning från
“Den första gången jag minns
var
jag sex år och min mor stän
gde
in mig på mitt rum för att ja
g
inte skulle se. Men jag visste
att
det var fel, för jag hörde sk
rik
och tårar och såg blod på go
lvet
när jag gick ut.“
Flicka 15 år
ett temanummer om
våld i nära relationer
Vi måste reagera
mot våldet
Välkommen! Du håller nu Moderatkvinnornas tematidning
om våld i nära relationer i din hand. Den här tidningen
syftar till att sprida kunskap om våld i nära relationer och
även lyfta perspektiv som ofta glöms bort i debatten.
Varje dag utsätts människor för våld i nära relationer.
Personer som utsätts för detta upplever inte sällan att den
mest grundläggande tryggheten tas ifrån dem. Varje år
dödas cirka 17 kvinnor av en man som de har en nära
relation till. Det återspeglar däremot bara en del av den
våldsproblematik som faktiskt kan förekomma i nära relationer. Våld i hemmet drabbar även barn, antingen genom direkt våld eller genom obehaget som orsakas av
misshandeln av en annan familjemedlem. Även män kan
drabbas av våldsamheter i familjen. Det sker i mindre
utsträckning än mäns våld mot kvinnor, men är likväl ett
våldsproblem som sällan uppmärksammas.
Detta gör att våld i nära relationer är en prioriterad
fråga för Moderatkvinnorna. Med den här tidningen
vill vi lyfta fram och åskådliggöra den problematik som
omger våld i nära relationer. Vi måste våga reagera för
att situationen ska förbättras. Barn som varit utsatta för
våld i hemmet måste få stöd för att kunna må bra och
för att inte själva utveckla våldsproblematik senare i livet.
Män som utövar våld i en nära relation måste dessutom
i högre grad uppmanas att söka hjälp, en hjälp som då
måste kunna erbjudas. På samma sätt ska män som är
utsatta veta vilka möjligheter till stöd och hjälp som finns
Ansvarig utgivare
Kent Persson
Redaktionsledning
Saila Quicklund,
ordförande
Tel: 08-786 61 31
Ewa Thalén Finné
Tel: 070-319 74 88
[email protected]
Jelena Drenjanin
Tel: 070-879 04 66,
[email protected]
Yvonne Svengard,
ombudsman
Tel: 08-676 81 06
E-post: [email protected]
moderat.se
PRODUKTION
Projektledning, text och
grafisk form/illustration
Elvira Hellsten,
[email protected]
från samhällets sida.
Stödet till utsatta barn och kvinnor måste finnas, genom
kvinnojourer eller kommuner, året runt och i tillräcklig omfattning. Kunskap om var hjälp finns att få är en grundläggande förutsättning för att fler på ett säkert sätt ska kunna
bryta sin situation.
Våld i nära relationer kan ofta vara förknippat med
skuld- och skamkänslor. För att motverka tystnaden kring
våld i nära relationer krävs på så sätt en generell diskussion för att göra fler uppmärksamma på det som alltför
ofta sker men sällan syns. Ljuset måste riktas mot problemen för att synliggöra dem och för att öka kunskapen.
På så sätt kan vi också bli bättre på att förstå de varningsklockor som ofta hörs i samband med våldsbruk i hemmet.
I den här tidningen kan du läsa om olika aktörers
synpunkter, mer om vad regeringen gjort och delar av de
förslag som ska förbättra situationen för utsatta familjer
och vilka frågor Moderatkvinnorna fortsättningsvis vill
driva i framtiden.
Saila Quicklund
ordförande för Moderatkvinnorna
Innehåll
Om våld i nära relationer
Beatrice ask om Regeringens insatser
Tryck
Sörmlands Grafiska AB
carin götblad, nationell samornare
VÅR ADRESS
Kerstin Jigmo om sjukskrivningar och våld
Moderatkvinnorna
Box 2080
103 12 Stockholm
Telefon 08-676 80 00
Telefax 08-10 83 94
www.moderatkvinnorna.se
Tryckt i augusti 2012
SKL om Våldsförebyggande arbete Män för jämställdhet om maskulinitet
Uppsala mansjour: få män anmäler
RFSL om våld i hbtq-relationer Nationellt centrum för kvinnofrid
Rädda barnen om barnens perspektiv Jackson Katz about the bystander approach
Citatet på framsidan är hämtat från barnperspektivet.se/BRIS för vuxna, om våld i familjen. Det är ett exempel på hur det kan låta när barn som upplever
våld hemma kontaktar BRIS. Citatet är omgjort och avidentifierat för att skydda barnet.
2
Våld i nära relationer
drabbar kvinnor och män, flickor och pojkar,
oavsett ålder, sexuell läggning eller könsidentitet
Källor: Regeringen, NCK och BRÅ
Alla människor har rätt att leva i frihet utan
att behöva utsättas, eller vara rädd för att
utsättas för våld, hot eller trakasserier. Våld
i nära relationer är ett omfattande och allvarligt samhällsproblem som kränker de mänskliga rättigheterna
och för med sig stora konsekvenser för både människa och samhälle. Det handlar om fysiska, psykiska
och sexuella övergrepp som drabbar kvinnor och
män, flickor och pojkar, oavsett ålder, sexuell läggning eller könsidentitet. Ofta talar man om våld i nära
relationer och syftar på partnervåld, eller våld mot en
före detta partner, men våldet förekommer också i andra nära relationer, till exempel mellan föräldrar och
barn och mellan syskon samt mot äldre familjemedlemmar. Barn kan drabbas av våld i nära relationer
på olika sätt, både genom att själva bli direkt utsatta
för våld och genom att bli vittnen till våldet. Våldet
kan också vara hedersrelaterat, det vill säga när en
person som rör sig utanför kulturella normer begränsas i sin frihet och utsätts för övergrepp från familjen
eller släkten.
Våld i nära relationer är ofta upprepande
och grundar till stor del i föreställningar om
kön, makt och sexualitet. Det handlar främst om
kvinnor som utsätts för våld, trakasserier och hot av
en man som de har eller har haft ett förhållande med,
men det förekommer också att kvinnor utsätter män
för våldsbrott. Även i samkönade relationer förekommer relationsvåld. Då mäns våld mot kvinnor är mer
systematiskt förekommande än annat våld i nära relationer är det vanligt att fokus hamnar på mannen som
förövare och kvinnan som offer. Vad som är typiskt för
våld i nära relationer är att det finns starka känslor
mellan offer och förövare vilket ofta gör det svårt för
offret att göra motstånd eller bryta upp och lämna
förövaren.
Alla som utsätts för våld i nära relationer
har rätt till stöd och skydd från samhället.
Vad är våld?
“Våld kan ta många olika uttryck och kan beskrivas
som varje handling som skrämmer, smärtar, skadar
och får en person att göra något mot sin vilja, eller
avstå från att göra något som den vill.
Fysiskt våld är varje form av oönskad fysisk
beröring och fysisk handling som skadar och orsakar
fysisk smärta.
Sexuellt våld är när någon blir tvingad att delta
i eller se på sexuella handlingar mot sin vilja eller i
oförenlighet med sin egen mognad.
Psykiskt våld är kränkningar med ord och handlingar som riktar sig mot den närståendes person,
egendom eller människovärde. Psykiskt våld kan ta
sig många olika uttryck. Det kan handla om verbala
kränkningar, isolering, hot och kontroll av olika slag.
Det psykiska våldet kan också vara materiellt som
aggressiva handlingar riktade mot materiella ting som
skapar oro och rädsla.
Ekonomiskt förtryck av en närstående ses också
som våld. Det kan uttryckas genom ekonomiska hot,
begränsningar av gemensamma ekonomiska tillgångar, att tvinga någon att utföra ekonomiska olagligheter. Förtrycket skapar begränsat handlingsutrymme och
verkar nedvärderande.” Källa: www.valdinararelationer.se
Statistik?
Det är nästan omöjligt att säga hur många som
är drabbade av våld i nära relationer. I den här
tidningen presenteras siffror som kommer från olika
undersökningar som gått till på olika sätt. Enligt
Brottsförebyggande rådet, BRÅ, anmäldes 27 972
fall av misshandel av kvinnor 2011. Kvinnan var
i en nära relation med förövaren i drygt 12 000
av fallen. Mörkertalet är stort då man beräknar att
80 % av våldet mot kvinnor i nära relationer aldrig
anmäls. Hur stort mörkertalet är för män som utsätts
för våld i en nära relation är också okänt. BRÅ har
fått i uppdrag av regeringen att kartlägga våldet i
nära relationer och kommer att redovisa uppdraget
senast i maj 2014.
3
Beatrice Ask, Justitieminister:
“Regeringen kraftsamlar mot våld i nära relationer”
– Vi drivs av ambitionen att man ska känna
sig fri, säger justitieminister Beatrice Ask. Det
är en skam att den farligaste platsen för en
kvinna oftast är hemmet. Så får det inte vara.
Beatrice Ask berättar hur regeringen arbetar för att förebygga och motverka våld i hemmet:
– Våld i nära relationer är ett vanligt samhällsproblem
som kräver gemensamma, samordnade och långsiktiga
insatser. Därför har vi utsett en nationell samordnare mot
våld i nära relationer, Carin Götblad. Tanken är att hon
ska koppla ihop det arbete som görs mot våldet så att
det ska fungera bättre och kraftfullare än hittills.
Beatrice Ask menar att Carin Götblads uppdrag som
samordnare är en uppföljning av det arbete som inleddes 2007. Då presenterade regeringen en handlingsplan mot våld i nära relationer, med över femtio olika
åtgärder och en satsning på närmare en miljard kronor.
– Det här är inget problem som försvinner. Därför gäller
det att ha strukturer och insatser som är långsiktiga,
säger Beatrice Ask.
De åtgärder som inleddes för fem år sedan handlar om
ökat skydd och stöd till våldsutsatta, stärkt förebyggande
arbete, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet, utveckling av insatser riktade till våldsutövare samt ökad
samverkan och ökade kunskaper. Kunskaperna måste
bli bättre bland alla de som arbetar med våld i nära
relationer och de utsatta behöver upplysas bättre.
– Många känner inte till sina rättigheter, säger Beatrice Ask. Om man utsätts för övergrepp som gradvis blir
värre så är det lätt att tro att den situation man lever i är
normaltillstånd, eller sitt eget fel. Därför är det viktigt att
polis och andra i samhället sänder ut signaler som säger
att det här behöver du inte finna dig i och det finns hjälp
att få.
Regeringen har också gett Brottsförebyggande rådet,
BRÅ, i uppdrag att kartlägga våldet i nära relationer.
– Det finns ett mörkertal som är stort, säger Beatrice
Ask. BRÅ:s kartläggning ska se till att vi får bättre statistik men också bättre jämförbarhet. Om vi kan se regionala skillnader i hur omfattande våldet i nära relationer
är, då kan vi till exempel se om det arbete som bedrivs
på vissa håll är mer effektivt än annat arbete.
Vi måste våga
“Vi måste våga prata
om våldet och gå
till handling”
Det menar Carin Götblad
nationell samordnare
mot våld i nära relationer
– Våld i nära relationer är en av våra största folkhälsofrågor,
säger Carin Götblad som sedan i april 2012 är regeringens nationella samordnare mot våld i nära relationer.
Hon har inlett sitt arbete med att lyssna på olika grupper och
människor som på olika sätt är engagerade mot våldet.
– Jag tänker göra skillnad. För att göra det måste jag ta avstamp
i där vi är nu. Därför tänker jag lyssna för att skaffa mig en bild
av hur det ser ut just nu. När jag har en tillräcklig bild vill jag se
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
4
Insatser från regeringen
Ekonomiska satsningar Sedan 2007 har regeringen satsat
909 261 000 kronor på att motverka mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat
våld och våld i samkönade relationer. Utöver det satsar regeringen 109 000
000 kronor årligen för att kvalitetsutveckla arbetet med våldsutsatta kvinnor,
barn som bevittnat våld och våldsutövare.
Dödsfallsutredningar Sedan 1 januari 2012 ska rättsväsendet
göra en utredning varje gång en kvinna eller man avlidit till följd av ett brott
av närstående.
Behandling av män som riskerar utöva sexuellt våld
En stopptelefon mot sexuellt våld har etablerats. Dit kan personer som utövar
eller riskerar att utöva sexuellt våld vända sig för att få hjälp.
Synliggöra brott i nära relationer Rikspolisstyrelsen har fått
i uppdrag att genomföra en informationskampanj om brott i nära relationer,
inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.
skyddat boende Socialstyrelsen har fått i uppdrag att analysera insatsen skyddat boende för hotade personer.
Utveckling av Kvinnofridslinjen Uppsala universitet (Nationellt
centrum för kvinnofrid) har fått i uppdrag att utveckla den nationella stödtelefonen, Kvinnofridslinjen, för att kvalitetssäkra stödet som Kvinnofridslinjen
ger och nå ut till fler.
Ny lag mot stalkning Den 1 oktober 2011 trädde lagar i kraft som
ska förbättra situationen för personer som på olika sätt har utsatts eller riskerar att utsättas för upprepat våld, hot eller trakasserier, så kallad stalkning.
Beatrice Ask, justiteminister. Foto: Emilia Öije
till att vi kan ta några steg framåt och få en effektivare
bekämpning av våld i nära relationer.
Hon menar att det är viktigt att vara konkret och inte
använda för många fina ord.
– Det finns många utbildningar och samverkansgrupper inom det här området och det behövs, men frågan
är om vi inte pratar lite för länge och för mycket ibland.
Vi måste bli bättre på att gå till handling och se till att vi
får rutiner som hänger ihop.
Carin Götblad brinner särskilt för att lyfta och ta
tag i hedersvåldsproblematiken.
– Precis som med annat våld så är vi rädda att agera
när det handlar om hedersvåld. Vi är rädda att vi inte
kan tillräckligt, vi är rädda för att kränka någon. Under
tiden blir unga flickor och pojkar mördade eller förda
utomlands för att bli tvångsgifta. Det är helt oacceptabelt.
Alla de barn som drabbas av misshandel och våld
i familjen måste lyftas fram.
– Vi glömmer dem alldeles för ofta, säger Carin Götblad. Barnen far fruktansvärt illa. De är beroende av
sina föräldrar och kan inte resa sig upp och gå.
Carin Götblad har många tankar kring hur samhället
ska kunna jobba bättre mot våld i nära relationer. Hon
menar att man också måste lyfta fram kopplingen mellan våld i nära relationer och missbruk. Dessutom menar
Carin Götblad att polis och socialtjänst måste bli bättre
på att bedöma risker kring våld som blir värre och värre.
De få men livsfarliga män, där våldet i värsta fall slutar
med mord, måste upptäckas tidigare. Ofta har de kvinnor som mördas varit i kontakt med polis och socialtjänst
innan.
– Man måste prata om saker och ting, säger Carin
Götblad. Vi får inte vara så rädda för att säga något fel
eller kränka någon. Det här området är så viktigt att vi
måste våga.
Hon menar att meningen med att diskutera är ju att
man ska ta intryck av varandra och utveckla sig.
– Regeringen är beredd att ta den här fighten, säger
Carin Götblad. Fredrik Reinfeldt tog upp våld i nära relationer i sitt jultal förra året, att det är faktiskt inte okej
att det är så vanligt med våld i nära relationer i Sverige
och det ska vi ändra på. Jag känner ett starkt stöd från
regeringen i mitt arbete och det är mycket betydelsefullt.
5
Våldsförebyggande
arbete med män
Bara 1500 män per år genomgår behandling för sin våldsproblematik, trots att antalet våldsutsatta kvinnor och barn är många gånger fler. Det är dags att fokusera mer på förövaren och
att arbeta förebyggande med männen som slår, menar Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
I oktober 2011 presenterade SKL en kunskapsöversikt om våldsförebyggande arbete med män. Tanken är att ge stöd åt kommuner och landsting i arbetet
med att förebygga mäns våld mot kvinnor och barn.
– Vi kan bygga upp fler kvinnojourer i takt med att
fler kvinnor misshandlas men det är mer angeläget
att vi stoppar tillförseln. Därför måste vi arbeta på ett
förebyggande sätt mot män som utövar våld mot kvinnor och barn, säger Lennart Gabrielsson, 1:e vice
ordförande för SKL.
Viktiga slutsatser från rapporten är att strategiskt och
våldsförebyggande arbete med män behövs, både
innan våldet har inträffat och när våldshandlingarna
har skett. När man arbetar med förövarna så måste
brottsoffrens säkerhet alltid vara i fokus.
Verksamheterna måste målgruppsanpassas bättre,
till exempel måste man ta mer hänsyn till att många
som utövar våld även är pappor. Utöver det måste socialtjänsten bli bättre på att dokumentera och beskriva
arbetet, så att det kan utvärderas och kvalitetssäkras.
Maria Eriksson är forskare vid Uppsala Universitet och har länge forskat på mäns våld mot kvinnor.
Hon är en av författarna till kunskapsöversikten där
forskning om våldsförebyggande arbete med män
presenteras. Hon berättar att mycket av den forskning
som finns är internationell och inte sällan kommer
från Kanada och USA.
– Nordiska länder tror gärna att de ligger före gällande det mesta som rör jämställdhet, men när det
kommer till våld i nära relationer så har vi mycket att
lära, säger hon.
Det finns relativt lite forskning på våldsförebyggande arbete med män, men man har kommit fram
till att arbete med våldsutövande män generellt sett
minskar våldets allvarlighetsgrad och frekvens och att
6
vissa upphör med att använda våld. Främst gäller det
grovt fysiskt våld. När det kommer till psykiskt våld,
hot och kontrollerande beteenden måste metoderna
bli bättre.
– Det är viktigt att man tänker på hela insatskedjan, säger Maria Eriksson. Vi måste bli bättre på att
screena män för att hitta våldet.
Hon menar att det är steget som måste tas innan
man kan fokusera på att få männen som använder
våld att sluta göra det.
– Det handlar om att se problematiken, att bli bra på
att upptäcka den och bli bättre på att bedöma våldet.
Det är vanligt att man underskattar våldet och därför
är det viktigt att bli bättre på att se konsekvenserna
innan det är för sent.
Ett välfungerande arbete med våldsutövande
män bygger på att det också finns insatser för kvinnor
och barn. Ofta finns det myndighetsinsatser för män,
för kvinnor och för barn, men det är inte alltid som
medlemmarna i en och samma familj får hjälp samtidigt. Ett minimikrav är att man måste koppla stöd till
den utsatta kvinnan när man arbetar våldsförebyggande med en man, menar Maria Eriksson.
– Man måste se till att man har kvalité i det man gör.
Det är chefers och politkers ansvar att se till att man
använder sig av metoder som har forskningsstöd, att
personalen har god kompetens och arbetsvillkor och
handledning så att de kan jobba på ett bra sätt.
Maria Eriksson menar att det är viktigt att dokumentera insatserna och utvärdera dem. Dessa
kvalitetskrav måste ställas tydligare inom kommun
och landsting.
Rapporten om våldsförebyggande arbete med
män finnas att hämta hem på www.skl.se.
Våga fråga!
Våld ökar risken för sjukskrivning. Kerstin Jigmo, distrikstläkare,
berättar om varför vårdpersonal måste bli bättre på att fråga om våld.
Våld, hot och mobbing ökar risken för att bli långtidssjukskriven. Samtidigt kan sjukskrivningen försämra situationen för patienten, som ofta är en kvinna. Det menar
Kerstin Jigmo, distriktsläkare på Skurups vårdcentral som
systematiskt arbetar med jämställda sjukskrivningar och
vill uppmana till att våga fråga.
– En kvinna som utsätts för våld mår dåligt och kommer
till vårdcentralen. Man tycker synd om henne och hon
sjukskrivs för psykisk ohälsa, men när hon är hemma
ökar risken för att hon ska bli ännu mer utsatt och misshandlad, säger Kerstin Jigmo. Då har vi gjort en björntjänst. Om vi istället visste vad kvinnans ohälsa berodde
på så skulle vi kunna ge henne en helt annan hjälp. Det
är därför det är så viktigt att våga fråga och våga se våldet. Oavsett vad patienten söker hjälp för så måste man
våga fråga. Hur är det hemma? Är du utsatt för våld?
Kerstin Jigmo berättar om hur Skurups vårdcentral
länge arbetade med kvalitetssäkra sjukskrivningar och
hur de hade fått ned sjukskrivningsantalet till häften.
– Vi tyckte att vi hade gjort ett professionellt och bra
jobb. Det var när vi gjorde en djupare analys som vi
upptäckte att de flesta sjukskrivna var kvinnor. Vi blev
jätteförvånade.
De började då att systematiskt analysera patienterna
med genusglasögonen på och ställa tvärt om-frågan:
”Hade vi tänkt annorlunda om patienten tillhört det andra könet?” De fann då en handfull fällor som är lätta att
falla i och tillsammans med kollegorna sammanställde
Kerstin Jigmo dem i en genushand.
– Varje finger pekar på en fälla som kräver att man
tänker till. Det handlar om familjesituation, våld, vilken
diagnos man ställer, missbruk och rehabilitering.
Hon menar att statistiken oftast visar ett snitt av
män och kvinnor, vilket gör att det allt för sällan kastas
ljus på ojämställdheten kring sjukskrivningar. Det måste
komma fram att det finns en stark översjukskrivning bland
kvinnor och en undersjukskrivning hos män, menar Kerstin Jigmo.
– Det beror på okunskap, säger hon.
När de sedan tittade närmare på de kvinnor som var
sjukskriva fann de att de kvinnor som utsatts för våld var
överrepresenterade.
– Det är inte bara kvinnokliniker som ska ställa frågan
om våld, menar Kerstin Jigmo. Även primärvården måste
våga fråga och våga se.
Genushanden
Genus är ett begrepp som samlar ihop de tankar, idéer och handlingar som formar det
som anses vara manligt och kvinnligt. Genushanden har utvecklats för att göra det lättare
för vårdpersonal att bemöta patienterna bättre och ställa rätt frågor och rätt diagnos.
Tumme: Kvinnor tillfrågas om sin familjesituation, men sällan mannen.
Tänk tvärtom, fråga mannen.
Pekfinger: Våld och hot är en riskfaktor för långvarig sjukskrivning.
Mäns våld mot kvinnor är ett dolt problem. Våga fråga, våga se!
Långfinger: Mäns diagnoser fokuserar på det fysiska och kvinnors på
det psykiska. Stor risk att missa mäns depressioner och risk att medikalisera
kvinnor. Tänk tvärt om!
Ringfinger: Riskbruk av alkohol och droger är mer skamligt för kvinnor.
Fråga alltid, både kvinnor och män.
Lillfinger: Män får tidigare remisser till specialister och större stöd av
arbetsgivaren. Män rehabiliteras utifrån arbete, medan kvinnor rehabiliteras
utifrån sin sociala situation.
Tänk tvärt om - alltid! Om patienten hade haft annat
kön, hade du tänkt annorlunda då?
7
Armina, Leif och Christopher gör dramaövningar ur Machofabrikens utbildningsmaterial. Foto: Maria Fällström
Män för jämställdhet:
“Vi måste resonera kring maskulinitet”
– Vi vill förändra könsnormer, säger Tomas Wetterberg, ordförande för organisationen Män för jämställdhet. Organisationen arbetar aktivt förebyggande mot
mäns våld.
Tomas menar att frågan om kvinnofrid, jämställdhet och
synen på maskulinitet är starkt sammanflätat.
– Det handlar om vilka föreställningar som finns kring
maskulinitet, fortsätter Tomas Wetterberg. Genom att arbeta med unga killar vill vi skapa en strukturförändring.
Män för jämställdhet driver två större satsningar
där fokus ligger på att samtala med barn och ungdomar
kring maskulinitet och jämställdhet. I uppstarten finansierades projekten av Allmänna Arvsfonden. Hemsidan
killfrågor.se vänder sig till pojkar mellan tio och arton
år som genom en chatt kan ställa frågor om allt från
kroppen till könsidentitet och sexualitet. För äldre killar
och tjejer finns utbildningsmaterialet Machofabriken som
är anpassat för skolor och andra miljöer där ungdomar
möts.
– Machofabriken ger möjlighet att resonera kring vad
maskulinitet betyder, säger Tomas Wetterberg om materialet som består av en rad filmer där maskuliniteten
beskrivs som en låda som en kille måste hålla sig i.
– Det funkar. Jag vet killgrupper som stått och bråkat
tills en av dem säger ”Men hoppa ur lådan nu!” och de
andra förstår precis vad som menas. Killar vill inte utöva
8
våld, men på grund av grupptrycket så hänger man på.
Egentligen börjar det redan när barnen är riktigt små. Vi
sätter olika förväntningar på pojkar och flickor och vår
bild av maskulinitet drabbar både flickor och pojkar och
kvinnor och män negativt.
Tomas Wetterberg menar att vi måste arbeta mer
med genus och jämställdhet, bland annat genom att redan när barnen är små bemöta barnen som barn och
inte som kön.
– Vi tror att kvinnor och män måste vara olika, säger
han. Vi ser inte individers möjligheter att utvecklas som
det viktigaste. Det måste vi jobba med.
För politiken menar Tomas Wetterberg att det är viktigt
att man ser mannen som aktör.
– Man pratar ofta om familjerelaterat våld och man
pratar om läktarvåld och så vidare, men det man måste
göra är att sätta fokus på aktören och prata om mäns
våld mot kvinnor och vissa mäns våld på fotbollsläktaren.
Det handlar om att i samhället belysa vem det är som slår
och vad som händer runtomkring en.
Tomas Wetterberg förklarar:
– Visst finns det kvinnor som också slår, men det handlar
om olika typer av våld. Mäns våld är oerhört systematiskt
medan kvinnors våld är mer situationsorienterat. För att
minska mäns våld mot kvinnor måste vi förändra strukturen i samhället.
Uppsala mansjour:
“Få män anmäler
partnervåld”
Uppsala mansjour finns till för män i
nöd eller kris. Varje vecka tar de emot
ett tjugotal samtal från män som behöver hjälp. Ofta handlar det om relationsvåld.
– Det ringer män hit och säger ”Jag har ett lite
ovanligt problem”, säger Janne som är en av de
män och kvinnor som jobbar ideellt med jouren.
Då vet man att den mannen blir slagen av sin tjej.
Janne menar att det är vanligt att män utsätts för
misshandel i hemmet men att få anmäler. Många
tänker att ”det är väl inte så farligt” och ofta så
tycker de att det är pinsamt.
Ibland kontaktas jouren av män som behöver stöd
och hjälp med sitt eget våldsbeteende, men vanligast är att mannen själv känner sig utsatt. Det är
vanligt att mannen behöver hjälp att hitta vägen ut
ur en personlig kris som till exempel kommer ur en
separation, ofta där kvinnan lämnat mannen och
tagit barnen med sig. Då kan jouren hjälpa mannen genom att lyssna, stödja och berätta för mannen vart han kan vända sig för att få vidare stöd.
Som ideell förening koncentrerar sig mansjouren
på de hjälpsökande och har små resurser till förebyggande arbete.
– För att förebygga våld blir uppmaningen: Man
ska inte bråka. De män som ringer och har en
våldsam partner säger vi åt att gå hemifrån innan
det händer något allvarligt.
Janne menar att det finns en problematik kring
polisens rutiner. När de kommer till ett hem där
en man och en kvinna bråkar så gör de inte en
bedömning kring vem det är som är våldsam, de
tar i stort sett alltid mannen med sig.
– Det finns ingen instans i samhället som hjälper
män, säger Janne.
Han menar att det innebär problem för många
män att samhället fokuserar på mannen som förövare och aldrig som offer för relationsvåld. Med sitt
engagemang i Uppsala Mansjour vill Janne hjälpa
män i nöd och också sprida sin syn på samhällsattityden.
– Män som blir slagna är inte ensamma om att
bli det, säger Janne. Fler män måste få veta det
och samhället måste bli bättre på att jobba bredare
med relationsvåld och mäns utsatthet.
Uppsala Mansjour
telefonnummer 018-50 50 33
Runt om i Sverige finns ideella mansjourer och många kommuner har kriscentrum dit män är välkomna att vända sig.
Ett antal kommunala kriscentrum finns listade på
www.rikskriscentrum.se/medlemsorganisationer.
Nationella hjälplinjen finns för människor i psykisk
kris eller i andra svåra livssituationer. Telefonnumret är
020-22 00 60, webbadressen är www.hjalplinjen.se.
9
“Samhället behöver
mer kunskap”
Sofia Kuno, RFSL:s Brottsofferjour, berättar om det
vanligt förekommande våldet i HBTQ*-relationer.
– Vi måste öka kunskapen om att våld i hbtq-relationer förekommer, säger Sofia Kuno arbetar på RFSL:s* Brottsofferjour. Hon arbetar med att stödja homosexuella, bisexuella, trans- och queeridentifierade personer som utsatts för
våld. Oftast handlar det om hatbrott eller hedersvåld, men
telefonsamtal och mejl om partnervåld är också vanligt.
– Det gjordes en undersökning 2005 där ungefär en
fjärdedel av de RFSL-medlemmar som deltog hade upplevt
någon form av våld i relation, säger Sofia Kuno som menar
att kunskapen om våldet i hbtq-relationer måste bli större i
samhället.
En situation som ofta beskrivs som ett exempel är när
en kvinna akut söker vård och har med sig en annan kvinna
i sällskap. Hur uppfattas det? Som om kvinnan har med sig
en väninna som stöd, eller en bevakande förövare som hon
har ett förhållande med?
Förutom kunskap behövs mer hjälp till utsatta hbtq-personer.
– Det finns stora brister i de allmänna råd som kommer
från Socialstyrelsen som i sin tur utgår från socialtjänstlagen, menar Sofia Kuno. Framförallt talar man inte om homooch bisexuella män och transpersoner. Det är upprörande
eftersom vi vet att våld förekommer i dessa relationer.
Hon efterlyser också fler skyddade boenden.
– Det finns mycket kvar att göra. Politiken måste förändras
så att kommunerna ska bli skyldiga att ta ansvar för alla våldsutsatta personer oavsett sexuell läggning och könsidentitet,
säger Sofia Kuno. Det handlar inte om att förminska mäns
våld mot kvinnor, jag tror att man är rädd för det ibland.
Men man måste kunna prata om ”och hbtq-personer”.
Samtidigt som kunskapen måste bli större i samhället,
så arbetar RFSL för att göra det lättare för hbtq-personer att
själva diskutera frågan om partnervåld inom gruppen.
– De heteronormativa värderingar som finns i samhället och det våld och förtryck som hbtq-personer riskerar
att utsätts för gör att det för många hbtq-personer inte är
10
möjligt att vara öppen med sin normbrytande relation. Det
kan innebära en ökad risk för ett stort beroende av varandra i relationen och en isolering som i sin tur är avgörande
för att våldet ska kunna fortsätta. Den som å andra sidan
lever öppet kan vara extra mån om att inte visa upp något
problematiskt i relationen, eftersom det kanske inte är alla i
omgivningen som ser positivt på relationen i sig.
Vad beror våld i hbtq-relationer på?
– Vad handlar våld i nära relationer om egentligen? Det
handlar om att en partner försöker ta makt över en annan
och utsätter den personen för olika slags våld. I heterosexuella relationer är det i de flesta fall mannen som utsätter
kvinnan. I hbtq-relationer synliggörs istället hur heteronormen fungerar som en katalysator till våldet och det finns en
rad faktorer som gör det svårare att bryta upp från dessa relationer. Men maktrelationen, våldets allvarlighetsgrad och
konsekvenser på hälsan är den samma, säger Sofia Kuno.
Till RFSL:s brottsofferjour kan du vända
dig om du behöver stöd och hjälp med det våld
som du varit med om. Du kan ringa, mejla eller
besöka jouren i Stockholm.
Brottsofferjouren kan också hjälpa till vid
kontakt med polisen, sjukvården, socialtjänsten
och vid eventuell rättegång.
Även anhöriga och vänner till utsatta hbtq-personer är välkomna att höra av sig till jouren.
Telefon: 020-341316
Mail: [email protected]
Läs mer: www.rfsl.se/brottsoffer
*HBTQ: homosexuella, bisexuella, transpersoner och andra personer med queera uttryck och identiteter
*RFSL: Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.
Nationellt centrum
för kvinnofrid
samlar och sprider kunskap
om våld i nära relationer
För att förebygga våld i nära relationer och underlätta för de
våldsutsatta behövs kunskap. Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK,
är ett kunskaps- och resurscentrum vid Uppsala universitet. På regeringens uppdrag arbetar NCK med att höja kunskapen om mäns våld
mot kvinnor och utveckla metoder för att ta hand om våldsutsatta kvinnor. Kunskapscentret arbetar också med våld i samkönade relationer
samt hedersrelaterat våld och förtryck.
Efterfrågan på kunskap om våld i nära relationer är stor.
Hösten 2010 startade NCK:s kunskapsbank på internet, där exempelvis personal inom sjukvård, rättsväsende och socialtjänst och andra
med intresse för att veta mer kan öka sin kunskap om våld. Kunskapsbanken samlar en stor mängd material om mäns våld mot kvinnor,
hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer i
kortfattade ämnesguider och längre publikationer. Statistik från 2011
visar att ämnesguiderna är mycket välbesökta.
– De är en bra ingång för att sedan på ett lättillgängligt sätt att ta del
av aktuell forskning och rapporter, säger Annika Engström, projektledare för kunskapsbanken.
NCK driver också Kvinnofridslinjen, en stödtelefon som på
uppdrag av regeringen startades i december 2007. Dygnet runt alla
dagar på året svarar sjuksköterskor, socionomer eller barnmorskor
som kan ge råd och stöd till våldsutsatta kvinnor men också till deras
anhöriga och vänner. De kan också informera om de nationella och
lokala stödresurser som finns.
– Det är mycket vanligt att kvinnorna som ringer har utsatts för både
fysiskt och psykiskt våld, säger Åsa Witkowski, verksamhetschef för
Kvinnofridslinjen. De allra flesta ringer för att få stöd och bekräftelse.
Många har också frågor om barnen och praktiska frågor om skyddat
boende, sociala frågor eller om hur rättsprocessen fungerar.
En vanlig dag talar personalen på Kvinnofridslinjen med mellan 60
och 70 personer från hela landet, unga och gamla.
– Att så många ringer visar att det verkligen finns ett stort behov av
en telefon för våldsutsatta kvinnor, säger Åsa Witkowski.
Kunskapsbanken finns på
www.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/
Kvinnofridslinjen nås på telefonnummer 020-50 50 50.
Samtalet är gratis och den som ringer får vara anonym.
På www.kvinnofridslinjen.se finns publikationer och informationsmaterial att beställa kostnadsfritt.
Hallå där...
... Emma Lundqvist som jobbar på Amphi produktion. Ni
har tillsammans med ett fastighetsbolag och ett brottsförebyggande råd i Göteborg
tagit fram en utbildning för fastighetspersonal om samverkan
mot våld i nära relationer. Hur
och varför?
Utbildningen heter ”Våga fråga”
och utvecklades för att leda till ökad
trygghet genom att ge fastighetspersonal kunskap om vad de ska göra
om de misstänker att det förekommer
våld i någon av de lägenheter som de
ansvarar för.
Vad ska man göra om man
misstänker att någon blir utsatt
för våld, som man till exempel
möter i jobbet?
Något som inte är så komplicerat
men som vi ändå gör för sällan är att
våga närma oss personen och fråga
om den behöver hjälp. Det är också
bra att skaffa sig kunskap om vilka instanser som finns i samhället och hur
de fungerar, då kan man tydligare ge
tips och råd till dem som behöver det.
Vad gäller fastighetsskötarna så är det
bolagen som har ansvar för att deras
personal kan hantera misstankar om
våld i fastigheterna. Det handlar om
att ha rutiner för det här precis som
man har kring annan problematik.
Behövs mer utbildning kring
dessa frågor i samhället?
Om utbildningarna leder till ökad
kunskap,
verksamhetsförändringar
och förbättringar, då behövs det mer
utbildning. Det finns stort behov av
forskning och praktisk implementering av forskningsresultat när det kommer till våld i nära relationer och våld
i stort. Det handlar om hur man kan
förstå den här typen av brottslighet, så
länge som samhället förändras kommer vi att behöva lära oss mer.
11
“Kommer ta livet av
mig om det fortsätter
så här. Är det mitt fel
att mina föräldrar
inte tycker om mig?“
var jag sex år och
ns
in
m
g
ja
en
ng
gå
“Den första
itt rum för att jag
m
på
ig
m
in
e
gd
min mor stän
r fel, för
g visste att det va
ja
en
M
.
se
le
ul
sk
inte
golvet
rar och såg blod på
tå
h
oc
rik
sk
e
rd
jag hö
när jag gick ut.“
Flicka 15 år
Pojke 14 år
Citaten är hämtade från barnperspektivet.se/BRIS för vuxna, om
våld i familjen och om barnmisshandel. De är exempel på hur
det kan låta när barn som upplever våld hemma kontaktar BRIS.
Citaten är omgjorda och avidentifierade för att skydda barnen.
“Min pappa slår
jättetrött på livmig och jag är
någon! Var kan et. Hjälp mig
man få hjälp?
Av vem?“
Flicka 12 å
r
Blir DU illa behandlad av en förälder eller en annan vuxen?
Då kan det vara bra att prata med någon
vuxen person som du litar på. Det kan
vara en släkting, en lärare, en kompis
förälder, skolsköterskan eller skolkuratorn.
Du kan också ringa eller skicka mejl till
BRIS, barnens rätt i samhället. Du kan vara
helt anonym, det syns inte på telefon-
räkningen och du bestämmer själv vad du
vill prata om. Telefonnumret är 116 111
(måndag till fredag klockan 15-21, lördag
till söndag klockan 15-18) och om du vill
mejla, besök www.bris.se.
Om du behöver akut hjälp, ring 112.
Carolina Överlien,
Rädda Barnens expertråd:
M
– Att växa upp i en miljö där våld
förekommer är potentiellt skadligt,
säger Carolina Överlien, Barnombudsmannens expertråd och forskare vid Nasjonalt kunnskapssenter
om vold og traumatisk stress i Oslo.
12
ellan 50 och 60 procent av de barn som upplever våld i hemmet blir själva misshandlade, ofta i situationer där de försöker att
skydda sin mamma. När det handlar om fysisk
barnmisshandel finns det tydliga handlingsplaner
och Carolina Överlien menar att de barn som inte
själva blivit slagna ofta glöms bort. Att bevittna våld
är en allvarlig form av psykisk misshandel och genom forskning har man på senare tid kunnat visa
på riskerna med att växa upp i en miljö som präglas
av våld även om man själv inte blivit slagen. Fortfarande är det svårt för många som arbetar med våld
i nära relationer att veta hur de ska bemöta de barn
som blivit vittnen till våld i hemmet.
– Enligt Barnkonventionen framgår det tydligt att
barn och ungas perspektiv ska komma fram och tas
hänsyn till, säger Carolina Överlien. Samhället har
blivit bättre på det, men när man pratar med barn
om detta så kommer det fram ur dåliga vi fortfarande är på att lyssna på barnen.
Carolina Överlien har i drygt tio år forskat kring
!
n
o
g
å
n
g
i
m
p
l
ä
j
H
Nästan vart sjunde barn har någon gång blivit
slagen av en vuxen hemma. Barnmisshandel
är när ett barn blir skadat av en vuxen person,
antingen fysiskt med slag, sparkar, knuffar och
luggningar, eller psykiskt genom att en vuxen
behandlar ett barn som om hon eller han vore
värdelöst och oälskat, till exempel genom hot,
hån och isolering. Att tvingas bevittna våld
hemma är också en form av barnmisshandel.
2011 anmäldes 9 300 fall av misshandel
mot barn 7-14 år. I skolåldern är det vanligt
att förövaren är jämnårig, medan små barn
nästan alltid misshandlas av en vuxen. Samma
år anmäldes 2900 fall av misshandel mot barn
0-6 år. Det är svårt att veta hur omfattande
barnmisshandeln är i Sverige då våld mot små
barn sällan anmäls.
Källa: Rädda Barnen och BRÅ
Misstänker du att ett barn
i din närhet far illa?
Då kan du anmäla det till de sociala myndigheterna i din kommun. De
gör då en utredning och beslutar vilka
åtgärder som är nödvändiga. Som
privatperson kan du anmäla anonymt.
Har du som vuxen funderingar
kring föräldraskap så kan du anonymt
vända dig till Rädda Barnens Föräldratelefon. Telefonnumret är
020-786 786.
Om du arbetar inom skola eller
barnomsorg är du skyldig att anmäla
om du misstänker att ett barn far illa.
BRIS har en vuxentelefon, dit du
kan ringa oavsett om det gäller dina
egna barn eller någon annans.
Telefonnumret är 077-150 50 50.
barn som utsatts för våld och övergepp och som lever i svåra livssituationer. De senaste åren har hon
bedrivit sin forskning på kvinnojourer i Norge och i
Sverige. Hon vill veta hur barn och ungdomar själva
upplever våldet och hur de känner kring det bemötande som de får i kontakt med polis, socialtjänst
och kvinnojourer. Hon beskriver ett stort problem
som kommer av att polisen ofta utelämnar barnen i
sina rapporter.
– Barnen har rätt till brottsofferersättning, men om
det inte står skrivet i rapporterna att barnen bevittnat
våld i hemmet så får de ingen ersättning.
På kvinnojourerna finns stora möjligheter för förebyggande arbete. Våldet har ofta redan förekommit, men fortfarande finns möjligheten att jobba med
barnen.
– Kvinnojouren ska inte vara någon förvaring,
säger Carolina Överlien. Där finns en stor möjlighet
att motverka att barnen själva utvecklar problem,
om bara resurserna finns för specifikt att arbeta med
barnen. Dessutom behöver socialtjänst, kvinnojourer,
BUP* och skolan bli bättre på att samarbeta.
Hon menar att skolan inte bara kan hjälpa barn
som utsatts för våld utan också arbeta mer förebyggande.
– I skolan kan man jobba kring hur man bemöter
varandra och hur man behandlar en person som
man säger att man älskar. Man borde börja tidigt
med det och senare också prata om vad som är okej
när det kommer till sex och det fysiska samspelet.
Carolina Överlien avslutar med en uppmaning
kring vad vi alla kan göra för att färre barn ska fara
illa på grund av våld i hemmet:
– Om man misstänker att någon far illa, barn eller
vuxen, så ska man anmäla det. Vi måste bli bättre
på att lägga oss i varandras liv. Många barn klarar
av turbulens och våld hemma, det kan vara för att
det finns andra vuxna personer som ställer upp och
finns till för barnet. Där kan vi alla ha en roll, att vara
en viktig vuxen för barn som inte är våra egna. Det
kan vi alla bli bättre på.
*BUP: barn- och ungdomspsykiatrin
13
Jackson Katz, anti-sexist activist
and expert on violence, about the
bystander approach:
“The idea is to
get people to
start thinking
about how they
can be effective
in speaking up”
Q
A
tion?
Can you tell us about your bystander programs? About Mentors in Violence Preven-
The Mentors in Violence Prevention (MVP) Model is an
approach to gender violence and bullying prevention
that I developed along with my colleagues in 1993 at Northeastern University’s Center for the Study of Sport in Society,
in Boston. MVP was designed initially to train university and
high school student-athletes and other student leaders to use
their status to speak out against rape, battering, sexual harassment, gay-bashing, and all forms of sexist abuse and
violence. Although it began in the sports culture and has
long been the leading prevention initiative in university and
professional athletics in North America, by the mid-1990s
MVP had moved from a near-exclusive focus on sports organizations to implementation in the U.S. military and with
diverse populations of university and high school students
and others.
MVP is one of the original “bystander” programs. It focuses
on young men and women not as perpetrators or victims, but
as empowered bystanders who can confront abusive peers –
and support abused ones. The idea is to encourage friends,
teammates and classmates to speak out in the face of abusive
behavior and thus contribute to a climate where sexist abuse
is seen as uncool and unacceptable, and with men in particular, as a transgression against -- rather than an enactment of
-- the social norms of masculinity.
The heart of the model is interactive dialogue, in single-sex
and mixed-gender workshops, using real-life scenarios centered on the experiences of young men and women in school
and other areas of social life. MVP encourages bystanders
to act and provides them with numerous options for intervention before, during or after incidents of harassment or abuse.
Q
A
You often refer to the Penn State scandal.
Can you tell us shortly about the case and
why it's an important story to tell and learn from?
The Penn State scandal involves the sexual abuse of
boys by an adult man and is arguably the biggest
scandal in the history of university athletics in the United
States. The case involved a prominent American football
coach, Jerry Sandusky, who coached at Penn State and was
recently convicted of sexually abusing a number of boys over
a period of over a decade, starting in the late 1990s. The
head coach of the Penn State football team, Joe Paterno,
who was a revered icon for a half-century and had the all-
14
Jackson Katz är utbildare, författare och
antisexismaktivist. Han har utvecklat en
våldsförebyggande utbildningsmodell med
fokus på åskådarens roll. Moderatkvinnorna etablerade en kontakt med Jackson
Katz i samband med ett studiebesök på
Boston College våren 2011. Jackson Katz
har tillfört nya perspektiv kring mansrollen
och hur alla kan göra något för att förebygga många människors lidande och motverka ett av våra större samhällsproblem.
Här berättar han på engelska om hur alla
kan motverka våld genom att träna på att
prata om våld och sexism och genom att
förändra normer.
time record for most wins of any American university football
coach, knew about allegations that Sandusky was sexually
abusing boys, but did not alert the authorities and might even
have exerted pressure on other school officials to remain silent. Paterno was fired (he died several months later of lung
cancer), the president of the university was fired, and the
football program was punished harshly by the governing
body in university athletics.
One reason why the Penn State scandal is an important
case in the area of prevention and more specifically is a
prime example of the need for widespread training in the
bystander approach is that numerous men in the Penn State
athletic department and beyond knew about the situation
but failed to act. One young graduate assistant actually saw
Sandusky sexually assaulting a boy in a shower and instead
of intervening or calling the police went home and told his
father, and then reported it the next day to Paterno.
The bystander approach provides a way to talk about the
responsibilities of everyone in a given peer culture or workplace to act in just these sorts of situations. Over the past
couple of decades the Penn State athletic department – administrators, coaches, and student-athletes -- had almost no
training in sexual assault prevention, despite having ample
financial resources and programs like MVP being readily
available to them.
Q
If we put focus on domestic violence – how
can we use your theory and learn from the
bystander approach? How can we adapt the bystander concept in these kinds of situations?
The bystander approach broadens the conversation
about domestic violence beyond taking care of victims
or punishing perpetrators and engages people who know
and care about the people involved. Bystanders can be
family members, friends or colleagues of the victim or perpetrator, or both. The idea is to get people to start thinking
about how they can be effective in speaking up and interrupting abuse before, during or after it happens. Most but
by no means all domestic violence takes place in private,
but people trained in the bystander approach learn to see
signs of abuse that might be subtle, like disturbing behavioral
changes that are unexplained. Also, bystanders are encouraged to interrupt sexist comments, verbal abuse and other
forms of mistreatment that might be linked to even more serious forms of abuse.
A
Q
A
How is it possible to prevent violence and
abuse as a bystander?
The overall goal of the bystander approach is to shape
social norms in peer cultures large and small in ways
that discourage violent and abusive behavior not only because it is illegal but because it is unacceptable to members
of the group itself. Most of the work we do in the bystander
approach is with groups where people know and interact
regularly with each other. Most people in those peer cultures
care what their friends think of them. This is certainly true
in schools, on sports teams and in the military. Even more
specifically, a key goal of the MVP Model is to encourage
men who are not abusive to speak up and make it clear to
other men that they do not respect or accept some men’s use
of violence and that it is not “masculine” in any positive way,
but rather the action of a man with serious problems who is
in need of help. The effect of the bystander approach is not
simply that individuals will interrupt abusive behaviors when
they occur and thus prevent or minimize harm; it is that when
implemented systematically as an educational initiative in a
given institution like a school or sports team it can help to
change the belief systems – about manhood, the legitimacy
of using force to get one’s way etc. -- that underlie most
abuse.
Q
But - How much “guilt” can you put on a
person watching it happen? As you write
in your articles, it's not always an easy move to
make especially if it's your boss, your coach etc.
What is your advice to someone who suspects
abuse?
It’s important to differentiate “guilt” from “responsibility.” We don’t make people feel guilty. We try to help
people think about their responsibility to each other, and to
themselves. Also, we never tell people what they should do
in various situations. As educators, we help them see that
they have many options to act. We discuss those options, as
well as open up discussion about factors that prevent people
from acting, like concerns about losing friends, possible retribution from bosses, etc. Our advice to someone who suspects abuse is to do something rather than nothing. But the
more people know about the range of possible options, the
more likely they are to choose a good one. A
Q
A
What is the main theme of your book The
Macho Paradox: Why Some Men Hurt
Women and How All Men Can Help?
The Macho Paradox makes the case that violence
against women is a men's issue. Men commit the vast
majority of domestic and sexual violence, including the sexual abuse of children. Calling these issues “women’s issues”
has the political effect of shifting focus off of men and boys
and putting it onto women and girls. The only hope for effective prevention is to name the problem accurately. Also, men
care about the women in their lives – their wives, girlfriends,
mothers and daughters. Any issue that affects those women
affects the men that care about them.
And the big question - why do some men
hurt women?
There are many reasons, but probably the biggest one
is that sexism and misogyny are deeply rooted in our
cultures. Much if not most gender violence is an expression of men’s need for power and control in relationships
with women (or other men), or their sense of entitlement to
women’s bodies. Men’s violence against women is based in
a set of beliefs about men’s right to dominate women – it is
not about individual men’s problems or psychopathologies.
And beliefs can change – on an individual or societal level.
Q
A
Jackson Katz.
Q
A
And how can all help? Men, women?
All men can speak up and say we do not accept or tolerate other men’s verbal, emotional, physical or sexual
abuse of women or other men. We can interrupt each other’s
sexist behavior, from sexist comments and rape jokes right up
to incidents of physical and sexual violence. We can support
victims and survivors, in private and public. We can support
governmental efforts to strengthen laws as well as funding
for proven prevention education initiatives. Women can do
all of this as well, but as a group they’re not as responsible
as men.
Is there an opposite problem – women's violence against men?
Some women perpetrate violence against men, but nowhere near the scope of men’s violence against women. So-called “men’s rights” activists have tried to confuse the
public by claiming, for example, that domestic violence is
perpetrated equally by men and women. But this represents
a shameful distortion of the facts and the reality and is dismissed by the vast majority of law enforcement officials as
well as human service workers and other professionals who
work with victims of violence.
Q
A
Q
A
Last question – how did your passion for
these questions develop?
I began to speak out about gender violence when I
was a 19-year-old university student. When I first
learned about how much violence men commit against women, and how much pain and suffering this causes for millions
of women (and the men who care about them), I was outraged. I realized that as a man I was in a position to do something
about it, and so I started speaking out. Initially I got a lot of
support from women. I am happy to say that over the years I
have been part of a growing, multicultural and international
movement of men who have learned about these issues from
women and are now joining them to change the social norms
that allow the abuse to continue.
15
Utsätts du för våld?
Det är viktigt att tala med någon om våldet du upplever. Det kan vara någon på vårdcentralen, kommunens socialtjänst eller polisen. Du kan också ringa till
en hjälplinje för att få stöd. Om du befinner dig i en
akut situation, ring 112.
Misstänker du att
någon i din omgivning
utsätts för våld?
Våga fråga! Visa att du finns som stöd och hjälp
till att upplysa den våldsdrabbade om var hon eller
han kan vända sig. Vänner och anhöriga är också
välkomna att ringa till de hjälplinjer som finns för att
stödja drabbade. Om det handlar om barn som far
illa kan du anonymt anmäla det till socialtjänsten.
Du kan också ringa BRIS vuxentelefon för att få stöd
i hur du ska gå till väga.
viktiga telefonnummer
Kvinnofridslinjen 020-50 50 50
RFSL:s brottsofferjour 020-34 13 16
BRIS 116 111
BRIS vuxentelefon 077-150 50 50
Rädda Barnens föräldratelefon
020-786 786
Nationella hjälplinjen 020-22 00 60
Brottsofferjouren 0200-212 019
moderatkvinnorna vill
att personer som är utsatta för våld i nära relationer alltid ska kunna få hjälp via skyddat boende under hela året.
att personer som är utsatta för våld i nära relationer ska få möjlighet till skyddat boende i annan kommun än hemkommunen om hotsituationen är särskilt allvarlig.
att den som har begått våldsbrott alltid ska erbjudas hjälp att bryta sitt destruktiva beteende. Möjligheten ska också
finnas för dem som inte är dömda.
att barn som utsätts för våld eller lever i en situation som präglas av våld i hemmet alltid ska få hjälp för att bearbeta
sina upplevelser.
att barn som upplevt våld i familjen ska ha rätt till juridiskt ombud under rättsprocessen.
att rättsväsendet, framför allt polis, och kommuner alltid ska göra en strukturerad hot- och riskbedömning av familjer för
att minimera risken för att våldet fortlöper.
att det skapas flera relationsvåldscentra i landet.
att förövaren av relationsvåld ska kunna flyttas från den gemensamma bostaden under utredning av brottet.
att strafflängden när det gäller hedersrelaterad brottslighet skall skärpas i likhet med den straffskärpning som skett vad
gäller hur hatbrott bedöms.