Klara Marie mot vidare vatten
advertisement
I N F O R M AT I O N S B L A D OM SKUTORNA PÅ ÖSTERLEN SIMRISHAMN HOPPET Nr: 3/4 - 2012 - Årgång 16. Pris: 10 kronor Klara Marie mot vidare vatten Ordförandespalten pas skall underlätta vid vår ordinarie sommarförtöjningsplats. Vi har också haft genongång med kommunledningen ang. kommande investeringsbidrag, som vi hoppas skall leda till tidigare utbetalningar. Jag vill redan nu påminna om vårrustningen av Helene, som vi hoppas skall kunna engagera betydligt fler medlemmar än den lilla tappra skara, som varje år gör ett jättearbeta. SIMRISHAMN Nästa år är det femtionde året som Sarpen har haft Simrishamn som hemmahamn. Vi är ganska övertygade om att Sarpen är ensam om att ha fört Simrishamn namn på akterspegeln under en så pass lång tid. Detta innebär också att vi nu är i full gång med förberedelserna för nästa års femtioårsjubileum. Sarpen anlände till Simrishamn påsken 1963 vilket vi kommer att fira på något sätt, vi planerar också för en ”återträffsdag” i anslutning till ”Seglarveckan” i juli för alla generationers Sarpenseglare. Med anledning av denna återträff efterlyser vi bilder från olika seglingar. Har ni bilder, tveka inte att ta kontakt med någon utav oss. Seglingsprogrammet för säsongen 2013, kommer att läggas ut på hemsidan under våren, för att underlätta för medlemmarnas planering. Helene kommer att göra en del intressanta seglingar under säsongen, till vilka vi återkommer. Renoveringsarbetet kommer att fortsätta i den takt ekonomin tillåter. Transportstyrelsen har också insett att skutan är i betydligt bätter skick än vad en av besktningsmännen tidigare trott. Slutligen vill jag framföra en önskan en god jul och ett gott nytt seglingsår. Sarpen förbereds också inför nästa år genom att just nu ligga på slipen i Skillinge för årligt skrovunderhåll och byte av bord i akterspegeln. Det är nästan på dagen fyrtio år sedan vi byte dessa bord förra gången. Förhoppningsvis är skutan åter i sjön till jul. Seglingsprogrammet för nästa år att i stort sett klart. Tre ungdomsseglingar kommer att genomföras; en med våra egna ungdomar och två med deltagare från EU MAST-projektet. Självklart kommer vi också att segla kortare kvälls- och ”Piratturer” från Simrishamn. Sarpen har, i likhet med andra år, erhållit generösa stöd från Vår Skuta och andra givare. Vi framför vårt stora tack till er alla som hjälper oss att hålla skutan seglande. Avslutningsvis vill vi önska alla och envar en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år. Sverker Lindholm Så var Hoppets 10 års jubileum som seglande skuta år 2012 till sin ända. Vårt spännande Skottlandsäventyr kan Du som medlem i Föreningen Jakten följa här i Bogsvall. Själv fick jag segla från Oban till Falsterbo kanal och på Nordsjön slogs jag av känslor rörande alla gamla skutseglares upplevelser genom åren och den vördnad som dessa svenska sjöfarare lämnat för oss att föra vidare. Föreningen har fått sin mycket goda ekonomi eroderad en hel del genom nyinvesteringar på navigationsutrustningen samt ett i sista stund efter en höstsegling till Hanö oönskat maskinhaveri. Nu ligger Hoppet säkert förtöjd i sin vinterhamn i trygga Skillinge. Snart startar vi med planeringen av nästa års seglingsprogram och, Käre Medlem, hör gärna av Dig till mig eller någon i vår styrelse om du har önskemål eller idéer rörande Hoppets kommande seglingar, funderingar om vart, hur länge, tema osv. Avslutar med att tacka för Ert stöd och önskar en God Jul och ett Gott Nytt År Helene ligger nu vinterförtöjd i hamnens nordvästra del. Vi hjälptes åt med tunga kättingar, som kopplades till tamparna ombord för dubbla spring, för och aktertampar. Kättingarna ligger mot kajkanten, där slitaget är som värst. Vi har under hösten träffat hamnens ledning ang. viss hjälp, som vi hop- 2 Med vänliga hälsningar Carl-Erik Frisk Ordförande Föreningen Jakten Skillinge 2012-11-20 Nu ligger Klara Marie täckt och vinterförtöjd vid kaj. Under däck puttrar den nya kaminen och ger ett hälsosamt klimat i innandömet av vår gamla dam. En investering som framöver inte bara ska betala sig i ökad trivsel utan förhoppningsvis också i mindre underhållskostnader. En fin segling till Kivik och Äppelmarknaden avslutade traditionsenligt seglingssäsongen. Den avslutande banketten hölls i Skillinge Scoutgård där det serverades fisksoppegryta, naturligtvis med råvaror från Skillinge Fisk-Impex. Till allas vår glädje kunde Helenes prövade besättning ansluta, något försenade, efter sina äventyr i Skillinge hamn. Till ackompanjemang av Tommys dragspel kunde vi inte låta bli att sjunga ”En gång jag seglar i hamn”. I denna spalt skrev jag den 30 november 2010 att arbetena med den nya hamnen på Skillinge var klara 1960 och att hamnen således fyllde 50 år. ”Ett fint sätt för kommunen att uppmärksamma detta kan ju vara att förverkliga planerna på en egen kajplats till Klara Marie bakom Skillinge Hamnkrog. Det hade varit en uppskattad julklapp som förhoppningsvis är färdiguppackad till nästa års seglingssäsong”. I samma spalt skrev jag i november 2011, ”Nu ser vi fram mot nästa år med en skuta i gott skick och nya segel. Som den fåfänga dam hon är så vill ju Klara Marie vara extra fin nästa år när hon ska ligga förtöjd vid sin nya kajplats bakom krogen…….”för det har han lovat” och han som har lovat är Tomten i form av Simrishamns kommun”. Nu är det november 2012 och ännu ingen spade i jorden? Det är ett tag sedan jag slutade tro på Tomten, men tron på att man ska hålla vad man lovar den har jag fortfarande. Det fick jag lära mig som barn. SKILLINGE FISK-IMPEX Avslutningsvis vill jag tillönska alla Klara Marie vänner en God Jul och ett Gott Nytt Skutår! Box 17. 27603 Skillinge Mats Malmberg Ordförande Klara Marie Internationel Import-Export Tel: 0414-30575 Annonsera i Bogsvall stöd Skånsk segeltradition Kontakta Christine Fajerson 0414 22037 sos_christine@hotmail.com 3 Med Flodbåten i Skåne Skåne har många båtförbindelser och den med minsta antal passagerare är linjen Kristianstad – Åhus 30 km. Detta är inte så konstigt eftersom linjen bara har två turer om året och rederiets övriga turer går i vattenriket kring Kristianstad. Landskapet i Kristianstads Vattenrike är rikt och omväxlande med en mångfald naturtyper. Som en blå tråd genom Vattenriket flyter den mäktiga Helge å, kantad av vidsträckta strandängar, sumpskogar och vasshav. Från åsen letar sig strömmande vattendrag i raviner med rik ädellövskog. På de torra sandiga markerna har en speciell flora och fauna utvecklats. Rederiet Vattenriket Båtsightseeing AB bildades 1995. Nogersunds Mekaniska byggde tre sightseeing båtar som konstruerades av kapten Lennart och en av dem användes för att starta turer i Vattenriket. Framdrivning görs med vattenjet för det är grunda vatten som befars - risk för sjösjuka är obefintlig. Båtens data är: 18 m lång, 184 hp, hydrauldriven bogpropeller, djupgånde 0,24 m, max hastighet 10 knop och 66 passagerare. Ombordstigning Hammarsjön breder ut sig Turen startar vid bron över Helge å vid Naturrummet på östra sidan nära stationen och går på Helge å till Hammarsjön, som är grund och leden är tydligt markerad. Sjön har 34 arter av fisk och 10 ton gädda fiskas årligen. Efter en tvär sväng så hittar man utloppet och fortsätter på Helge å. Kohagar och skogsdungar passeras och allehanda fåglar dyker upp. Jag visste inte att det fanns övervintrande tranor i Sverige. Kaptenen delger oss under hela turen intressanta och underhållande fakta relaterade till färden. Efter ett par timmar så förtöjde kaptenen båten i en videkvist och plockade fram en utmärkt lunch med lax. Vid Sjögård lämnade vi ån och fortsatte på kanalen Graften, som grävdes 1614-1617 för att möjliggöra pråmtrafik mellan Åhus och Kristianstad. Trafiken var livlig på 1700-talet – upp till 1200 båtar och pråmar passerade på en säsong. Kanalen var officiell farled fram till 1930. Kanalbåten är den största båt som använt kanalen och ofta är det riktigt trångt både under och bredvid båten. Kanalen var av stor betydelse för Kristianstads försörjning och gjorde att båtar kunde gå från Åhus hamn gå till Kristianstad utan att behöva gå ut på havet. Kanalen var också mycket viktig för Kristianstads brännvinsexport. Efter 4 Kapten Lennart Kisspaus. Damer uppströms herrar nedströms Smalt Bredare Brännvinskyrkan 4 timmar möter Åhus hamn med fina vyer, bebyggelse och Brännvinskyrkan. Båten lade till strategiskt mellan två restaurangbåtar. Men det blev bara en glass och sedan buss till Kristianstad för att hämta bilen. Är du intresserad av programmet för Flodbåten läs mer på www.flodbaten.se Text och foto Bengt Ekwall Framme i Åhus hamn 5 Minnesanteckningar från segling med Helene till Gdansk i Polen Fredagen den 8 juni kl. 1315 avseglade ”Helene” på charter med tio glada och förhoppningsfulla ”grabbar” (medelålder c:a 59) mot Gdansk. Skeppare på turen var undertecknad Lennart Lindgren, styrmän var sjökaptenerna Kjell ”Fritte” Fristedt och Ulf Nilsson, chief var Jan Åberg och i byssan härskade Kerstin Lindgren, Tuula och Lars Reje. Vi satte kurs mot Hammerodde och hoppades att vi skulle få medvind så småningom. Prognosen var att det skulle börja med ostliga vindar och vrida till sydväst senare. 1615 Passerades Sandhammarens fyr, (som från början var två, den andra flyttades efter ett tag till Pite Rönnskär, där jag sett den från statsisbrytarnas bryggor). 1850 Passerade vi Hammer odde på nära håll, men hade fortfarande inte tillräckligt med vind. Kl. 2035 i Flottan och vi hade många gamla minnen att rekapitulera. Inge Serler, gammal sjövärnskollega, hade många dråpliga historier på sin repertoar. På lördagsmorgonen hade vinden friskat i lite och vi hissade segel efter frukost kl. 0830. Fullt ställ, inklusive topparna! Det blev en del vindkantringar och vi skiftade toppseglen ett antal gånger, vilket gick förvånansvärt kvickt och lätt, men det var som sagt en sjövan besättning. Seglen var uppe ända till 2230, då vi hade drivit i rätt riktning ett bra tag. Seglen bärgades och vi fortsatte för maskin. Helene mitt i gamla stan, Gdansk Många tampar blir det!? Var Christians ö den sista terresterpositionen, sedan ”kastade vi oss ut i ovissheten”. Skämt åsido det finns ju både gps och digitalt sjökort ombord. Men visst hade det varit kul att gå på kompass, logg och klocka, som man var hänvisad till då ”Helene” seglade på allvar. Vi beslöt att fortsätta på rakt ostlig kurs för att kunna utnyttja den nordliga vind som utlovats. Vi hade delat in oss i tre vakter och det fungerade fint, flera av ”manskapet” har ju lång sjövana och det fanns både en sjökapten, en sjöingenjör och flera sjöofficerare, bland dem, så jag kunde sova tryggt på frivakten! På söndagsmorgonen rundade vi halvön som lustigt nog heter ”Hel” och inte halv, i bleke och strålande sol. Det är med en förhoppning om sådana upplevelser som man väljer 4-8 vakten! Helt underbar, fantastisk soluppgång! Kl. 0800 passerade vi Gdansk pilotbouy och sedan var det utprickad farled in mot hamnen. Det är en rejäl distans in till den gamla hamnen i floden.Vi hade bokat kajplats vid Gdansk Hilton på Wartkagatan, där vi förtöjde kl. 1000. Det var mycket att titta på under vägen dit, bl.a. det stora skeppsvarvet där det låg en av f.d. Consafe`s bostadsplattformar som jag var befälhavare på, på åttiotalet. Det var väl här som den polska ”frigörelsen” startade. Vakterna rullade på och vi njöt av god mat och dryck och underhöll varandra med gamla minnen och roliga historier. Två av ”grabbarna”, (bröderna Borglin) är kurskamrater med mig Alla segel satta 6 Kokerskorna på sightseeing Döm om min förvåning då vi hamnade mitt i en fantastiskt vacker medeltidsstad med massor av fina hus, det ena mer utsmyckat än det andra. Tyvärr måste jag konstatera att Ystad är väldigt blekt, vid en jämförelse! Våra passagerare utökades med ytterligare två man och vi avnjöt en trevlig, uppskattad, gemensam middag på söndag kväll. Varje morgon i tre dagar drog gänget iväg för att spela golf på stadens två banor som de sa var av yppersta klass. Under vistelsen i Gdansk serverades passagerarna endast frukost ombord och besättningen kunde ägna sig åt turism och en del smärre underhåll. Bl.a. passade vi på att plocka av stagfocken som hämtades, reparerades och levererades av vår lokale segelmakare i Gdynia, för betydligt lägre pris än det gått att få hemma. Vi tog långa promenader i den underbara staden, besökte bl.a. katedralen och saluhallen, intog fina måltider med polska specialiteter och deras goda öl. Alle mans skaffning Onsdag 1715 kastade vi loss och påbörjade hemfärden. 2000 passerade vi fyren ”Hel” och var ute på Östersjön igen. Ökande motvind och sjögång!!! Typiskt, det blev ett ganska job- Segla med i MAST-projektet! Du som är mellan 15 och 25 år är välkommen att segla med i några av MAST-projektets etapper på skutorna Sarpen av Simrishamn, Brabander av Litauen, General Zaruski av Polen, yachten Szniadecki av Polen eller lilla postbåten Röret av Nyord. Poseidon-statyn befrias från duvträck bigt dygn fram till Christians ö, där vi smet in och fick en mycket uppskattad snabbvisit på denna fantastiska ö med så mycket historia och annorlunda miljö. Speciellt intressant för alla sjöofficerare ombord. Att få äta gemensam middag i lugn och ro var också väldigt uppskattat för den slitna besättningen. Efter 3,5 timmar på Ärtholmarna backade vi ut ur hamnen och fortsatte mot Ystad i betydligt mindre vind och sjö. Fredag 0600 förtöjdes skutan på sin vanliga kajplats och ett trött men mycket nöjt gäng debarkerade. Inga förkunskaper behövs - bara lusten att prova på något nytt tillsammans med likasinnade ungdomar från andra länder. Inga kostnader - projektet står för samtliga kostnader även ev resor för på- och avmönstring. Inga förpliktelser - efter seglingens slut - men om du har lust får du gärna fortsätta segla Läs mer om MAST-projektet på www.mast-project.eu där du också kommer att finna seglingsprogrammet för 2013. Undrar du något eller vill du anmäla intresse för någon seglats kontakta: Christine Fajerson 0708-95 76 86 eller maila sos_christine@hotmail.com. Lennart Lindgren 7 Upplevelser med Klara-Marie Sommarkväll och jag sitter på stranden i Baskemölla, röda segel långt därute. ….nä men stopp där, det här skulle handla om oss och KlaraMarie! Vi, det är ett vängäng ihopsamlade av mig när jag första gången fick reda på möjligheten att hyra skonerten KlaraMarie med besättning över en helg. Eftersom mitt minne är ett såll när det gäller kronologi koncentrerar jag mig nu på väsentligheterna d v s upplevelserna under seglatserna med Klara- Marie. Strålande sol och friska vindar föreställde jag mig när vi bokade Klara-Marie – och det har det blivit! Och regn, dimma, stiltje och en aning för mycket blåst också. Resmålet har oftast varit Christiansö men det hindrar inte att vi har övernattat i Kivik och på Bornhom. Varje gång man stiger ombord för en weekend på båten känner man hur stressen rinner av en och förväntningarna stiger hos oss alla. Vi tas emot av den trevliga besättningen, Ingrid, Mats, Janne och Tommy som är oss lika trogna som vi är dem! Vi hälsar och frågar hur det har varit sen förra seglatsen. Kurser vind och möjligheter diskuteras, skepparen har sista ordet. Första obligatoriska insatsen är att dra i tåtar och snören ….dvs sätta segel. 8 Första timmarna är det ett intensivt tjattrande och skrattande, så småningom lägrar sig lugnet. Annika sträcker ut sig på hyttaket, solar och slumrar en stund. Eva knaprar kex mot sjösjuka. Nisse tar sig en liten lur sittande med Gunilla läsande bredvid sig. Ralph kollar kameravinklar, Roger och Krister pratar segel och kurs, Per-Henry står gärna bakom rodret och tittar koncentrerat mot horisonten. Majsan och Elisabeth sitter med slutna ögon på solsidan och jag bara njuter. Ingrid som har koll på köket förser oss med kaffe och mackor, det smakar fantastiskt. Kläder tas på och av efter temperatur, segel halas och hissas, motorn slås på och av. Alla beslut tas här och nu. Rena Zenmeditationen. När tiden är inne ser vi Bornholm närma sig. En gång är ingen gång, två gånger är en vana, ja det har blivit tradition att lägga till vid kajen i Allinge och ta en tur till rökeriet för en rögad sill och en öl. Nu beror det på väder och vind om vi ska fortsätta. Den här gången väntade hård vind runt knuten och svårigheter att gå i hamn på Christiansö, så det gick ganska snabbt att bestämma sig för att vi har det bra där vi är. Eftersom Bornholm visade sig från sin bästa sida gick vi en tur och tog med oss badkläder för ett eftermiddagsdopp, jag ska kanske nämna att bad också ingår i traditionerna vare sig det är sensommar med sol eller höstkänsla med regn. Den sanna badentusiasten är Majsan som lätt snackar med sig ett gäng badare, och det är något speciellt med hav och vatten vare sig man befinner sig ovanpå eller i. Eftersom vi har bestämt oss för att stanna fortsätter vi traditionsenligt, dvs en liten gammeldansk till alla som vill ha. Här måste jag sticka in lite om den vidunderliga resa vi gjorde till Christiansö en tidigare sommar, Bornholm må vara vackert men det slår inte den magiska sagoön Christiansö. Solen står lågt och allt skimrar i det klara ljuset, luften är stilla och vi känner oss rika och privilegierade som får vara med om detta. Krogen är öppen och alla inklusive besättningen (utan besättning inget kul!)sitter ner vid det förbeställda långbordet och vi njuter av det danska köket. Kvällen fortsätter med samling i kajutan med något drickbart och tilltugg, historier berättas och Tommy, plockar fram dragspelet och kör sitt potpurri och vi sjunger glatt med. Snart dags för att krypa till kojs. Tystnaden lägrar sig, i stort sett i alla fall, småljud uppstår gärna när 10 – 12 pers sover. Nästa morgon går några av oss till badbryggan, vi är inte helt ensamma, det kommer två damer och en gentleman för att ta sitt dagliga morgondopp och vi förundras igen över hur fantastiskt livet kan vara bara man bryter det vanliga mönstret och ger sig möjlighet att uppleva något utanför vardagen. Själv har jag ingen som helst bakgrund av segling men detta kommer jag att fortsätta med så länge jag kan, föreslår därför att en hiss till Kajutan installeras om si så där 10-15 år. Annars finns ju förstås möjligheten att sova i ett tält på däcket som Ingrid gjorde. Nu återgår jag till årets seglats till Bornholm, vi har gott om tid för återfärd till Skillinge, så vi hinner med ett besök i Hammarhamnen och de vackra ruinerna av Hammershus. En andlöst vacker utsikt över stup och hav. Jag får en känsla som liknar den på Christiansö. Man kan nästan känna hur människor har levt här, stenarna är slitna av fötter. De såg samma syn som vi när vi tittar ut över havet. Fast när vi ser tankfartyg, såg de båtar som Klara-Marie. Man kan ana hur världen tedde sig. Så småningom samlas vi på båten och resan hem börjar, det blåser upp och vi kan glädja oss åt bra fart och fyllda segel. Den som inte gläder sig är Eva, här hjälper inga kex mot sjösjuka. Då visar det sig att Janne har nästintill magiska krafter, han tar ett bestämt grepp runt Evas ben och trycker på en punkt på utsidan av knät. Eva byter färg från grått till mer normal kulör och med ett leende på läpparna säger hon: Åh nu lever jag igen! Och jag håller med, ombord på Klara-Marie lever man! Vattenkraft på Österlen! Surfing förknippas ju i första hand med Hawaii men även bland vågorna på Österlen kan man träffa på surfare. Gislövshammar lär vara den bästa spoten när det blåser nordostlig eller ostlig vind. Du kan också surfa in på ÖsterlensKrafts hemsida och anmäla ditt intresse som ny elkund. DEN LOKALA KRAFTEN www.osterlenskraft.se 0414 - 285 60 10 vattenkraft sarpen.indd 1 11-03-29 14.31.29 Nedplitat av Vivika Hagberth Roger Holm och Krister Anderberg har fotograferat. molin.stenlund / konst.design Branteviksvägen 3, 276 60 Skillinge 070 512 02 58, 070 471 06 19, www.konstdesign.nu molin.stenlund - ateljeér konst.design - butik och galleri butiken öppen vinterhalvåret lörd - sönd 11.00 - 17.00 sommarhalvåret tisd - sönd 11.00 - 17.00 galleriet har öppet vid utställningar enligt annons. Oväntat möte När vi rundade Kinnaird Head efter att ha korsat Nordsjön mötte vi en engelsk kutter. Avståndet var några kabellängder och morgonen lite disig men att det var ett vackert litet skepp gick inte att ta miste på. Undra vart hon styr sin kosa, över Nordsjön månn tro? – Ja, ja, det lär vi aldrig få veta, men det var ett fint möte i morgondiset. Vid Kinnaird Head på Skottlands ostkust Nästan tre månader senare tar jag en sväng förbi hamnen i Simrishamn, på södra kajen i liggehamnen gör en vacker dansk slup just klart för avgång. Eftersom hamnen numera är en avspärrad del av Simrishamn. Parkerar jag bilen, övertalar Alfred att det är något spännande på gång och promenerar bort till båten för en närmare titt. – Men visst ser den bekant ut och flaggan på flaggspelet är alls icke dansk, den är engelsk, the Red Ensign vajar i aktern. ”Hello! What a nice ship you have” – ”Tack ska du ha” får jag till svar. Hör och häpna! Det visar sig vara kuttern vi mötte utan för Skottland. Det är Freja av Falmouth en nybyggd Pilot Cutter som genomför sin jungfruresa. Från Falmouth har de seglat via Irland, Caledonian Canal, Skagen till Sverige och Roslagen. Via Rönne, några tyska hamnar och Kaiser Wilhelm Kanal är de på väg tillbaka till Falmouth. Samtalet blir kort, med första revet intaget kastar de loss och seglar iväg. Freja i Simrishamns hamn //Jan Petersson Freja, our latest build, started in September 2010 was launched on 7 April 2012. She is 42’ long, 12’2” beam and 7’ draught. Her owners are a Swedish couple that wish to keep her here in wonderful Cornwall so as to take advantage of cruising the West Country as well as our Celtic neighbours. They are keen and well experienced sailors that have owned many wooden boats over the years. For Freja they have asked that she is capable of sailing for extended periods to remote places in the world with just the two of them. She is to be kept simple and easy to maintain; everything must be capable of being looked after by them when voyaging. Below decks she is equipped with a paraffin cooker and hand pumps – no hot and cold pressurised water system in this vessel. A good stove to keep the cabin warm and snug; with oil lamps to read by she will be as she should be – the real thing! 11 Lite Bogsvallshistoria ”Mot vidare vatten” Året var 1994, samma år som Partrederiet Klara Marie bildades. Ett ”provnummer” av Bogsvall publicerades i blygsamma 300 exemplar. Initiativtagare till bladet var föreningens sekreterare, Percy Månsson tillsammans med pionjärtidens redaktör, Jari Gratschev. Den allra första ordföranderutan var signerad Terje Reuter: ”Det är med otrolig glädje, jag som ordförande i föreningen `Partrederiet Klara-Marie` fått följa utvecklingen från den idé som Sven Svensson kom med, att fartyget d.v.s. skrovet, skulle bevaras och byggas upp på nytt för att bli en stolthet för Skillinge inom sjöfartens område. KlaraMarie är en respektabel dam från 1884 och behöver givetvis rustas upp för att segla igen, med Skillinge som hemmahamn. Hon är en av tre i Europa som bevarats från denna tid ….” I samma ruta uttrycker Terje Reuter en förhoppning om att hon med hjälp och stöd från sponsorer och andra från olika håll av ”Skåneland” skulle bli seglingsbar inom cirka 2 år. Terje Reuter hoppades också att någon mer ”genuin Skillingebo” skulle efterträda honom som ordförande. Och så blev det så småningom. 1999 blev Arne Tidala övertalad att ta över klubban. Terje Reuter förutspådde att få skutan i segelbart skick. Men Bogsvall nr 2/2000 kunde på omslaget utropa: ”Klara Marie seglar igen”. Redan 1996 var Bogsvall profetisk när den på omslaget hade en tecknad bild av en Öresundsbro, som ännu inte fanns, med den restaurerade Klara Marie som heller ännu inte fanns, vackert seglandes framför. ”Utan broinvigningen som sporre hade vi inte blivit klara” sa Arne Tidala när jag Tre musketörer Trion Percy Månsson, Arne Tidala och Sven ”Penne” Svensson är de företagsamma herrar som eftervärlden främst måste tacka för att projektet överhuvudtaget blev av. Idag är Percy Månsson den enda av de tre som är i livet. Men Arne Tidala berättade om hur de slet dag och natt för att få ihop pengar och för att rusta skutan. Troligen hade de i alla fall lite roligt under tiden. I provnumret från 1994 kan vi läsa: ”De 3 musketörerna” Månsson, Tidala och Svensson – de tre ”bröderna”. Födda samma år, uppväxta i Skillinge, samma klass i skolan. Nu bor de endast ett stenkast från varandra. Om några år firar de ”180-årsdagen” och har i Klara Marie nu funnit ”en ny sandlåda att leka i”. Tack vare Svenssons initiativ att starta försöket att rädda Klara Marie, Tidalas utom ordentligt Skickliga auktionsför- Första sidan av Bogsvalls provnummer som kom ut till julen 1994. farande och Månssons idogt flitiga arbete som sekreterare i föreningens styrelse, har vi en ”I början av år 1965 låg det 9 skutor med lastkapacitet på 55 – 120 oslagbar kombination som i alla led bidragit och bidrar, till ton upplagda i olika hamnar på Bornholm. Att jag valde att köpa att vi idag kan glädjas åt föreningen”Partrederiet Klar MaKlara Marie var att hon i förhållande till sin ålder var i relativt gottt rie”. Hipp, hipp, Hurra .” skick och kanske det viktigaste, att hon var ett plattgattat klipperDet tog, som bekant, lite längre tid än de cirka två år som bygge Drottningen av alla skutor).” Sven Svensson i Bogsvall nr 2,1996 intervjuade honom 2007. Men 2000 var det alltså klart och bilden på omslaget är ett foto, nästan exakt lika den visionära teckningen. Fem år hade gått och Bogsvall, fortsatte att utvecklas. Utöver det första provnumret kom det ut fyra nummer 1995 med en upplaga som ökat till 500 ex., året därpå tre nummer, alla svartvita och alla i regi av Klara Marie allenast. Bogsvall från pionjäråren andas framtidstro, planläggningar och entusiasm, men också ett träget sökande efter sponsorer och fondbidrag. Redan i det första numret 1995 kan vi läsa om ”Guldregn över Klara Marie” , det vill säga hela 25 000 kronor från landshövdingefonderna. ”Det var två stolta herrar i varsin stilfull skepparkeps och kavaj, Terje Reuter och Reuter och Percy Månsson som for iväg till Kristianstad och Landshövdinge Residenset för att mottaga bidraget. ” Ett seglande skepp I det tredje numret 1995 ställs den allvarliga frågan som läsarna ombeddes ta ställning till: ”Till vilket skick tycker Du att Klara Marie ska restaureras?” följt av en diskussion om hon ska återställas så som hon var efter ombyggnationen 1945 då hon bombats i Nexö hamn? Eller kanske skulle hon bara kunna ligga i hamnen och se vacker ut? Kärnfrågan var hur föreningen ville att Klara Marie skulle användas. Om man kom fram till ett svar på detta kunde man anpassa utformningen och tekniska installationer, säkerhet med mera efter ändamålet. En brännande fråga var: finns det tillräckligt många som har skepparexamen för att kunna ta ut passagerare på en färdigbyggd Klara Marie? Kanske föreningen redan hade bestämt sig för att satsa på ett seglande fartyg eftersom intresserade ombads anmäla sig till den utbildning av flera skeppare och besättning som Medborgarskolan arrangerade med Kjell Johansson, som kursledare. I bladets första årgångar kan man för övrigt läsa inlägg av skribenter som Axel Lancing, Åke Cato, Rune Skarsvik, Bertil Torekull … och förstås av aktiva styrelse- och föreningsmedlemmar. Skutsamarbete I och med det första numret 1997 hände det saker. Under en vinjett i färg kunde första sidan ståta med rubriken ”Första numret mot vidare vatten”. Som ett resultat av ”vårt nya skutsamarbete på Österlen” hade Klara Marie fått sällskap med Sarpen och Hoppet (Helene kom med senare). Med lite färg, bättre tryck på glättigare papper och ett utökat antal annonser blev tidningen bredare i sitt innehåll och med flera lite längre artiklar. Formen verkar ha satt sig. Det är roligt och hedervärt att Bogsvall har behållit den vinjett och den huvudsakliga utformning som pionjärerna arbetade fram. Trots pengabekymmer, sponsors- och fondjagande, stormar och åskväder, så finns det väl gott hopp om att såväl skutor som Bogsvall seglar vidare. Och nog finns det en hel del kvar av pionjärernas entusiasm och framtidsanda … Karin Nörby Detta utdrag ur Bogsvallshistorien har möjliggjorts av att Percy Månsson generöst lånat ut sina sparade fösta årgångar. Öppet: månd.- fred.kl.10-18 Lördag kl.10-14 Tele: 0414-10030 ÖSTERLEN NAPRAPATERNA SMÄRTA KAN BERO PÅ SÅ MYCKET… hissat segel – skotat – styrt – balanserat vi hjälper dig med ömmande muskler och värkande leder. Anna Kroll Lancing - Helene Törnblom leg naprapater 0414-171 17 osterlen-naprapaterna.com Ystad: 0411-55 75 00 * Simrishamn 0414-412100 * Skurup 0411 - 53 65 00 13 HOPPET kring the Western Isles of Scotland Ingela och Bob Peacock har seglat med både Hoppet och Sarpen ett flertal gånger bortom allfarvägarna. Här delger de oss några intryck och upplevelser från den särdeles minnesvärda seglatsen med branteviksskutan HOPPET kring the Western Isles of Scotland, enkannerligen Isle of Skye under juli månad 2012. In earlier years Ingela and I sailed with Hoppet to St Petersburg, to the Danish fjords and through Götakanal. This year we expected to be very busy over the summer working hard to restore the old Swedish farmhouse we have bought outside Borås and we had no thoughts about sailing, but when the invitation arrived in January to announce that Hoppet would be sailing to Scotland and back, and with a ten day sail around the Hebrides in between, we knew that we should be going. The main attraction for us was leg two as Ingela had already sailed from Sweden to the west coast of Scotland and through the Caledonian Canal in June 1994. I have been visiting Scotland for more than fifty years and have lived there in Edinburgh since 1975, so I knew what pleasures await the visitor to the west coast. Over the years I have been to many parts of the coast and to many of the islands, many times but never a tour of the Hebrides in a sailing boat. The ten day tour in Hoppet was something we just could not miss, so we signed up for it immediately and looked forward to the trip eagerly. the others were dry with good visibility, clear skies, sunshine and warm with kind winds giving some very good sailing at times. We arrived on the quayside in Oban after lunch on Tuesday 10th July in warm sunshine and were warmly greeted by our old friend Maggan and two new friends, Lasse and Gutte who helped us to carry our bags on board Hoppet and stow them below. Soon the rest of the crew arrived and within a couple of hours or so we were at sea heading out towards the Isle of Mull. That evening we found an anchorage in Loch Buidhe. It is a special experience to lie at anchor in a sailing ship – in all our previous voyages on Hoppet we had barely spent a handful of nights lying at anchor but on this trip we would do so on seven nights out of ten. The waters in that part of the world are tidal – if a boat arrives in harbour at high tide, within six hours 2-3m of water can disappear from beneath her, sometimes 3-4m, even more in some places and over the following six hours all of that water will come back, which requires continuous attention and work to adjust the lines if the ship is lying alongside a pier or harbour wall. That first night was rather cool and dark with heavy cloud and a fairly brisk SW wind from which the anchorage did not provide complete protection, but it was dry. We kept an anchor watch with two crew on deck at all times. The next day was brighter and we made good progress to the West along the long promontory called Ross of Mull which brought us to an anchorage close to the short ferry crossing from Mull to the island of Iona. Macleod´s Maidens – imponerande erosionsstoder vid Isle of Skye´s sydvästkust We were prepared to suffer to take part in this experience because we know that the weather in Scotland, and particularly in the West Highlands, can be grey, cold, wet and very windy at any time of the year, even in the months of high summer, but we had incredibly good luck with the weather this time. Ten days from Oban to Oban and only one of them was wet; Ingen plats ar for liten for Royal Mail i Det Forenade Konungariket. Nagot for kgl. postverket? Over the course of the afternoon it was possible for all members of the crew to spend some time on the island to visit the early Christian settlements and enjoy the very special atmosphere of this idyllic spot. It was to Iona that St Columba arrived in the year 563 to bring Christianity from Ireland to Scotland and where he founded the settlement which is still there to this day. It is said that Columba crossed from the north of Ireland to the Mull of Kintyre (where the Beatle, Paul Macartney, has a home) in a coracle which is a hemispherical or an oval shell, like half a ping pong ball or a walnut, no more than 1,5-2m across. Kan själv! – en revlina har släppt. Slörbog i Sound of Mull 14 Next morning, we set off to the North in light winds with few clouds and plenty of sunshine towards the Island of Staffa which is well known for Fingal’s Cave. This is a remarkable geological feature - a huge cleft in an ancient volcanic and come around into Loch Brittle where we found a satisfactory anchorage, still in sight of the Cuillin hills and the bothies and campsites of the climbers. Next day we continued to the north, following the coastline of Skye, which brought us into the bay of the Talisker whisky distillery. Having tied up at the pier we were able to go ashore, just in time for the first visit of the day at 10.00. This was a fascinating and very Lilla ön Staffa 42 m hög med fascinerande geologisk form. Märkliga sexkantiga basaltstoder ger ett surrealistiskt pleasant experience, intryck. Inspirerade tonsättaren Felix Mendelsson till orkesterverket ”The Hebrides” år 1830 as it always is to visit lava flow which presents an extended vertical curtain of long a distillery, and we were welcomed with free entry to the tour hexagonal columns of basalt formed by a very slow process and a wee dram of the golden liquor. We were surprised to of cooling and crystallisation. For hundreds of years the cave learn that the distillery was struggling to produce whisky behas attracted visitors to this part of the world and in 1829 the cause the water supply from the hill had become unreliable composer Felix Mendelssohn came when he was inspired to as a result of the long dry summer and that some distilleries write his Hebrides Overture which is also known as Fingal’s in the Western Isles had actually been forced to close down Cave. The cave is big enough to allow small boats and even production. sailing boats with a mast to sail into when conditions are especially favourable. On the day we arrived, though, the wind We left Talisker to find a fine anchorage in the loch of Dunveand sea conditions would not even allow Hoppet to tie up to gan. Most of the crew went ashore to find a welcome shower the slip so that we were not able to go ashore to take a walk and enjoy an evening in the local pub. A couple of heroes, to the cave. well one hero and one heroine, remained on board to keep anchor watch. We continued on in fine and improving weather towards the island of Rum where we arrived in the late afternoon. The sun had become very warm and it was clear that it would be a very fine evening. Rum is a very interesting island, for its mountains, its wildlife and its castle. It would have been wonderful to stay there in such fine weather, to wander around in the evening, drink at the castle bar and visit the castle next day but the position of the pier and the sea conditions would not allow that and it was not suitable to anchor there so we had to continue towards the Isle of Skye. As we approached Skye we had fine views of the Black Cuillin mountains. These are composed of the volcanic rock gabbro which was formed deep in the earth in a plutonic magma chamber. The nature of gabbro is that it is very hard, coarsely crystalline and dark in colour. These mountains are a mecca for hill walkers and rock climbers from all over Britain; they form a long, sharp ridge which rises to 1000m from the sea and extends for 15km. They present all of the characteristics of a high Alpine ridge but are situated at sea level and not at some 3,000-4,000m above the sea where similar ridges in the Alps are to be found. In order to find a home for the night we had to pass by Loch Coruisk ”A shiver down the spine” – Talisker Distillery in Loch Harport, Skye’s only Single Malt Whisky, i sikte. Törsterikt! Saturday presented a stunning day of sailing weather as we continued to follow a course to round the northern most point of Skye and come around to the island’s main town of Portree on its east coast. The winds were perfect, the sun shone and the views all around the horizon and of the amazing geological features of Skye were superb. We lay at anchor at Portree as there was a pontoon but no space available for us, only dinghies. Only dinghies, and in fact not enough water under the keel of Hoppet at low tide. It is always less convenient to lie at anchor when so close to a town but we were getting used to the procedure now. Dunvegan Head reser sin mäktiga skans till skydd emot havets orkan... 15 drive away, and it was not clear from our Sunday evening telephone conversations that anyone would be able to help us quickly, or at all! Fortunately, I had been to this part of the world before, many times, and I knew that the much larger town of Mallaig would be in easy reach for us the next day, just a few hours motoring in Hoppet with the assistance of a flood tide at our backs. We were up in good time next day on the wettest, greyest, coldest morning of the trip to raise anchor and set off to catch the tide. The sailing was actually very invigorating and everything just got better and better as the weather improved and we arrived to Mallaig in bright warm sunshine where we found, heaven be praised, a berth on the pontoon in the new marina which had been opened just a few weeks earlier and so was not known to us. Neist Point, Skyes västligaste udde, den sista utlöparen av Inre Hebriderna. Farvattnet heter the Little Minch Next day, Sunday, the half way point of the trip and it started well with excellent sailing down towards the Kyle of Lochalsh, the narrows between the mainland of Scotland and the Isle of Skye. There had always been a ferry across the 400m of water between the village of Kyle (of Lochalsh) to the village of Kyleakin on Skye, for centuries, but in October 1995 a new bridge was opened which put a stop to the ferry and Skye ceased to be an island ! This is somewhat depressing for anyone who has a romantic feeling for islands but what was more depressing for the crew of Hoppet at this time is that just then we discovered a major problem with the heads system on board. The system had become blocked for an unknown reason and the holding tank had filled, which meant that any further use of the heads would lead to a backup of waste into the ship. This was a very serious matter of concern for us all. That became the low point of the trip. The evening was falling upon us, the sun had disappeared, a cold fresh wind was blowing and we could not get onto a pontoon or tie up effectively, so had to lie at anchor to consider the situation. Mallaig was everything that Kyle was not – a busy, bustling, thriving working town with hotels, pubs, restaurants, shops including one selling local fresh caught fish, fish and chips, chandlers for ships’ supplies, a shipyard where we might find help, a railway station with magnificent visiting steam locomotives, a swimming pool and a marina with facilities for washing and drying our wet clothes and bedding. At this point the weather became Mediterranean – hot. This was fine for most of the crew, but a couple of stalwart members, Henrik the styrman and Ingrid his mate, settled down to sort the sewage problem below decks. Unfortunately, the shipyard was not able to help so it was up to ourselves – well our heroic styrman and his helper. Powerful chemicals were tried in order to clear the blockage but they failed, so it was a matter of hands on, and in ! Slowly, but very slowly, the blockage was released and it took quite a few hours but that was a good thing because it enabled the effluent to be carried out to sea on the falling tide. It was disappointing to see that not all of the blockage material was human waste and there were quantities of paper and cotton, which suggests that at some time Hoppet has carried passengers who were not able to read the operating instructions for the heads in Swedish – not me ! The village of Kyle is a particularly dreary place even when the sun is shining and all is going well; That evening we were it is situated at the very all able to relax and end of the railway syscelebrate. The skipper tem in Britain, many miannounced that as we les and many hours from had found ourselves anywhere by road or rail, in a heavenly haven but not by sea. At this time in sublime weather it was a very depressing we would stay on the place for Hoppet and her pontoon during most crew to be. We looked Mallaigs inre hamn. Vår glädje kände inga gränser; pontonförtöjning och eluttag! ”A of the next day beinto yellow pages to see working town” med allt vad båt och besättning behövde. On top of it all the best of fore leaving to head if we could find someone pints – Red Culluin Ale! back towards Oban. to help us sort the problem Tuesday 17th July but the only contacts were people and companies in Inverand Wednesday 18th July were holidays for us in Mallaig. It ness or on the East coast of Scotland, the best part of a day’s was high summer with wall to wall sunshine from sunrise to 16 us on the headland, cliffs rising from the water’s edge and water falling down over the rocks from a height into the sea. At midnight there was some sea bathing under the moon – magical. Friday, the last day - raise anchor, sail towards Oban, clean the ship, pack up the kit, tie up in the harbour and take leave of some old friends and many new ones – very, very happy to have experienced such an amazing voyage in a wonderful part of the world with kind weather and a great gang of joyful, playful and fun loving companions...sad to leave it all behind, too, but that’s how it should be. ”One for the road” dvs samling för en färdknäpp inför vandringen till den årliga folkfesten Highland Games uppe på kullarna ovanför staden sunset, plenty of things to do, places to see, shopping, meals out, swimming, good beer – perfect ! We left Mallaig after lunch on Wednesday towards Mull and arrived at the island’s main town of Tobermory to find a place on yet another new pontoon. Next day we were able to leave the ship after breakfast to join a marching band of pipes and drums. We marched from the quayside to climb the hill behind the town and up to the golf course where there would be Highland Games – running, jumping, hammer and caber throwing, highland dancing and home baking – all in glorious sunshine with stunning views down the sound of Mull and across to the Ardnamurchan peninsular which leads to the western most point of the mainland of the island of Great Britain. Traditional Highland dancers, härligt inslag i West Highland Games i Tobermory på Isle of Mull Allemans skaffning under däck ser det ut som... Sound of Mull i sydostligt riktning - Ardnamurchan halvön till vänster. Bortom böljande gröna kullar ligger Oban, vår byteshamn och skotska västkustens okrönta huvudstad All good things come to an end and we had to leave Tobermory before the games were over to take Hoppet down the sound towards our destination in Oban. The sailing was excellent with good winds in fine weather. That night we anchored in the bay of Ardtornish with the old ruined castle sitting above 17 Kock på segelfartyget TS/Helene Jag har denna sommar gjort två långresor med TS/Helene. Ena resan gick till Rügen och Stralsund i mycket dåligt väder. Vi forsade fram med 10 knop och halva styrkan var sjösjuk det var hemskt och jag bestämde mig för att detta gör jag inte om. Nu är det så att när man väl kommer i hamn och båten slutar gunga eller bara lite så blir i alla fall jag snabbt återställd. När en besättning till nästa långresa skulle kallas blev jag tillfrågad och mot bättre vetande så accepterade jag och Anita att dela på kockuppdraget. Nu blev det så att utresan till Rostock blev än värre än föregående resa. Sjön gick så hög att bogsprötet gick under vattnet och bord välte kylen slet sig – det var ett äventyr som varade i 36 timmar och jag mådde ganska bra men man blir bara så trött. Att kocka på segelfartyg under dessa förhållanden är något helt annat än att vara kostchef på Lv4 med personal och ett välutrustat kök som står still. På segelfartyget TS/Helene är byssan (köket) mycket mindre än ett litet villakök och där skall där tre måltider och två mellanmål levereras under en vecka och dessutom helt utan betalning – ombord finns bara entusiastiska idealister. Byssan och allt annat är hela tiden i rörelse, så våldsamt som beskrivet ovan var det bara ett par dagar resten av tiden med passagerare var det stilla sjö. För att kunna använda spisen så finns det flyttbara stöd att lås grytorna med, men inte för kocken som får hålla sig i vad som finns medan man med en hand skall tillaga maten. Maten finns spridd på flera ställen ombord och frys och kyl finns under däck och kräver balans när något skall hämtas. Långsegling blir långtråkigt och därför är måltiderna mycket uppskattade avbrott under dagen och även natten, men då bjuds bara på färdigbredda smörgåsar. Kocken går inte vakt utan sover ostörd hela natten – om ingen snarkar och man kan koppla bort alla skeppsljud med knirr, knark och brum. Nu ser jag fram mot nya kockuppdrag eftersom jag verkar ha blivit botad från svår sjösjuka. Kockhälsningar Birte Pollack Ekwall 18 Fotograf de två överst bilderna Bengt Ekwall Understa bilden Lars Bruzelius JULERBJUDANDE FRÅN SARPEN Julen rycker närmre och närmre hur offatbart den är låter. Alltid lika svårt att hitta bra och prisvärda julklappar. Här får ni lite tips från Sarpen på nyttiga, användbara och läsvärda klappar som dessutom är välgörande för Sarpen. Köp enstaka varor till normalpris eller var smart och välj något av våra fem paketerbjudande. Tygväska – marin/vitt sarpentryck Mugg – svart/vitt sarpentryck Bok – Jul i Simrishamn Väggalmanacka – 50-år i Simrishamn 70,70,80,100,- KÖP NÅGOT AV VÅRA JULPAKET OCH TJÄNA EN SLANT! Julpaket 1 – väska + mugg 120,- Julpaket 2 – bok + almanacka 150,- Julpaket 3 – bok + almanacka + mugg 200,- Julpaket 4 – bok + almanacka + väska 200,- Julpaket 5 – bok + almanacka + mugg + väska 250,- För beställning - ring 0708-95 76 86, maila sos_christine@hotmail.com eller prata med någon annan i styrelsen. GOD JUL önskar Sarpen 19 PRESIDENT KOMOROWSKI INVIGNINGSSEGLADE GENRAL ZARUSKI 30 oktober blev en historisk dag för de polska projektdeltagarna. Denna kyliga, men vackra höstdag invigdes den polskägda nyrenoverade galeasen General Zaruski* under pompa och ståt och president Bronislaw Komorowskis närvaro. Kvart i tolv samlades inbjudna gäster, allmänheten samt flera skolklasser nere vid kajen längs Wisla för att beskåda skutans ankomst. Längs kajen var flera stånd uppsatta där man kunde läsa och få information om MAST-projektet, General Zaruskis renovering, båtritningar, skuttillhörigheter, tågvirke mm. ten, presidenten för Gdansk stad samt fullt med säkerhetsfolk. Applåderna rungade när skutan smidigt och lätt lagt till, relingen sänkts, blåsorkestern spelade nationalsången och presidenten glatt vinkande klev iland. Därefter kom flera olika skutor – bla Bryza som vi seglat med tidigare, Schniadecki som är med i projektet samt yachter och båtar av olika storlek och kvalitet. Skandinaviska MAST-delegationen nere vid kajen. Fr v Sverker Lindholm Sarpen, Johan Lundgren och Peter Wikholm Kalmar Kommun, Pär från Röret och Anders Berg Sarpen Samtliga projektpartners hade blivit inbjudna och från Sarpens del närvarande förutom jag själv även Sverker Lindholm och Anders Berg. Kalmar kommun hade sänt två deltagare. På plats fanns även respresentanter från Danmark, Litauen och givetvis Polen. Som VIP-gäster blev vi efter uppvisande av originalinbjudan samt visitation av säkerhetsvakter insläppta innanför avspärrningarna längs kajen där ett hundratal stolar ställts upp framför den tillfälligt uppbyggda scenen framför Hilton Hotel. Det blåste snålt, var ca en plusgrad och små snöflingor i luften. President Kamorowski (hette han så kolla i texten) kollar tilläggningen under publikens jubel 20 Strax för kl 13 kommer först en brandslangssprutande bogserbåt, tätt följd av den smäckra, vitmålade galeasen General Zaruski. På däck finns förutom arbetande gastar i käcka sjömanskläder med tillhörande mössor även huvudbesätningen samt polske presiden- Piotr Krolak har många fingrar med i spelet - jobbar bl a för MOSIR som äger projektet, har seglat som MAST-instruktör och är förhoppningsvis en framtida Genral Zaruski kapten Därpå följde tal från olika betydelsefulla personer, gåvor utlämnades till skutans kapten, Jerzek och medaljer av olika rang delades högtidligt ut till de som gjort något extra förtjänstfullt. Vad har jag ingen aning om eftersom hela ceremonin hölls på polska! Iskalla efter en timmes stillasittande på stolen samt hungriga gladdes vi åt den lunchbuffé som stod framdukad inne på hotel Hilton. Här saknades ingenting och vi spenderade lätt ett par timmar vid “ståborden”, pratande och ätande bland kända och okända folk. Anders Berg överlämnar svenska artighetsflaggen till chefen för MOSIR - Leczek .... under minglet på Hotell Hilton. I mitten General Zaruskis huvudkapten Jerzek.... Sarpen och Kalmar kommun hade givetvis också en gåva och lite lyckönskningar att ge våra polska vänner på den stora dagen. Anders Berg som talar polska flytande fick förtroende att genomföra detta. Han höll ett trevligt tal, läste en polsk dikt (som ni nedan kan läsa i engelsk tappning), överräckte en svensk courtesy flag som de kan hissa i styrbords rigg nästa år när de seglar i våra vatten samt gav dem våra allra bästa lyckönskningar. Tror jag iallafall – ty allt detta var givetvis också på polska. Hu vad allt glänser och är fint - snygga läderklädda mastringar längs skrovsidorna. Hon kan ta 23 elever och kapten har egen kajuta. Byssan är relativt liten men man kan se ut när man lagar mat vilket är en fördel. Många fina detaljer skådades bla glasprismor i däcket som ger ett bra ljus inne i skutan, fina sigillstämplade bultar på blocken samt läderklädda mastringar. Under november ska man testsegla i hemmavatten samt pröva alla system. Om december inte blir alltför barsk kanske hon seglar upp till Ekenäs utanför Kalmar där allt startade för dryga 70 år sedan. Håll utkik i hamnen för med all säkerhet gör hon ett hamnstopp här ifall hon seglar i vinter. Själv är jag nog lite tveksam…..två timmar senare lämnade vi nämligen Gdansk flygplats i full snöstorm! Christine F * Vem var då denne General Zaruski?? Artikel kommer i nästa nummer. Sailing (Żegluga) Så har hon anlänt till kajen Innan vi lämnade evenemanget gick vi naturligtvis ombord och tittade på det mästerverk som vi nu följt under två år. Första gången vi var ombord gick vi på ställningar runt skrovet, andra gången var däcket på och nu alltså en färdig skönhet. Under däck är hon rymlig och i salongen finns tredubbla kojer The roar rises, preparing a new thunderclap, The mate has climbed the ladder – now the flag is red. Up there, in an invisible he is stretching net Like a spider that’s waiting his victims to trap. The wind is blowing – the ship seems to fret Straining its cords – then diving in a frothy gale – Raises its neck, to trample the waves, and sets sail To cleave the clouds and tumbling waters with its head. And my spirit flies upward, like a sky-high mast, Imagination rising like sails in a tress, And my voice is now joined with the roar of the sea, I raise my hands, the cords of my ship try to clasp, And its breast to still braver adventures I press, Under däck är gott om plats - tredubbla rader med kojer och bord på båda sidor Now I know – like a bird I can also be free! 21 www.sparbankensyd.se Kundservice tfn 822000 - info@sparbankensyd.se 17 mysiga rum, alla med dusch och wc, från 850:Frukost och skyddad parkering på vår gård ingår. Cykeluthyrning och vacker rosenträdgård . Storgatan 21, Simrishamn Tel 0414-166 22 Fax 0414-137 01 www.turistgardenosterlen.se, turistgardenosterlen@hotmail.com Sydsegel i Limhamn inte bara segel... T! t HE t NY mple , o k ad g t u s k N ver ty erk rigg ressv p d me 8 % höst/vinter rabatt vid nyteckning av order, till och med 31 jan 2013 ...utan också segeltak, dynor, reparationer, kapell, rådgivning, riggverkstad m.m. www.sydsegel.se • info@sydsegel.se • 0763 23 03 48 el. 0703 22 53 93 22 Bli Medlem och stöd skånsk segeltradition Som stödmedlem får man förutom glädjen att stödja fartygen, också ”Bogsvall” 3-4 gånger per år. Sätt in medlemsavgiften på nedanstående post- eller bankgironummer och ange på talongen att det gäller årsavgift för medlemskap (ange också om informationsmapp önskas). Vår Skuta, Simrishamn Bankgiro: 5403-3683 Årsavgift: 250 kr familj 175 kr enskilda. Kontaktperson: Bo Olsson 076-377 22 53 Ragnar Malmberg 0414-121 55 www.sarpen.nu, madeleine@hansandersbygg.se Partrederiet Klara Marie, Skillinge Bankgiro: 5839-3083 Årsavgift: 200 kr vuxen Lottbref 550 kr Kontaktpersoner: Ingrid & Mats Malmberg 0414-311 84 www.klaramarie.se klaramarie@telia.com Jakten Hoppet, Brantevik Plusgiro: 65 00 95-3 Årsavgift: 200 kr Ungdom: 50 Påmönstring: 200 + 600 kr Kontaktperson: Jan Petersson 0414-139 61 0725-304504 www.jaktenhoppet.com, jan.petsson@gmail.com Galeasen Helene, Ystad Bankgiro: 5556-3233 Årsavgift: Familj 300 kr, enskild 200 kr ungdom t.o.m 16 år 50 kr Juridisk: 1000 kr Lottbref: 500 kr Kontaktperson: Lars Bruzelius 0708-173 812 Rune Sörensson 070- 247 3933 www.ts-helene-ystad.se, heleneystad@hotmail.com 23 B-Föreningsbrev ARNE OLSSON BIRGITTA ANDERSSON Lindhagagatan 8, Simrishamn Lindhagagatan 8 272 36 Simrishamn Telefon 0414-146 00 Fax 0414-147 10 Frisör Direkt 0414-146 00 arne@grafo.nu www.grafo.nu Ditt fullservicetryckeri på Österlen! Tel: 0414 - 221 48 Vejastigen 14, Brantevik E-post: Email:vejasalongen@swipnet.se vejasalongen@telia.com Tel 0414-146 00 • Fax 0414-147 10 www.branteviksbykrog.se 0414-220 69 info@branteviksbykrog.se RINGROSTIG NÄR DET GÄLLER BOKFÖRING - REDOVISNING – BOKSLUT – DEKLARATION Ring: 0414-220 37, 0708 – 95 76 86 SOS Sekreterar- och Skrivhjälp sos_christine@hotmail.com Layout: Henrik Fajerson CN Färg • Kakel • Bad Jakobsbergsgatan 57 (vid Kristianstadsrondellen),Ystad. Tel. 0411-659 50 • www.cnfargcenter.se Material.bogsvall@Gmail.com
![The battle of Narva [pdf]](http://s2.studylib.net/store/data/005291474_1-7b7f518db87cf6fa9dca127aaa7c6b6f-300x300.png)
