KAPTEN PRESTON VITTNAR I RÄTTEGÅNGEN:
På måndag kväll vid klockan 8 blev två soldater attackerade och slagna. I syfte att utöka
konflikten så bröt sig stadsbefolkningen in i två möteshus och ringde i alarmklockorna .... .
Klockan nio kom några ur vaktstyrkan och informerade mig att invånarna i staden samlats
för att anfalla truppen och att klockorna ringdes i för detta syfte... .
På min väg dit [till de brittiska trupperna] såg jag folk i väldigt upprört tillstånd, jag hörde
hur de använde ett ytterst grovt språk och framförde förskräckliga hot gentemot soldaterna.
På bara några få minuter sedan jag anlänt till vaktposten passerade säkert 100 personer och
gick mot Tullhuset i vilket Kungens pengar förvaltas.
Omedelbart omringade de vakten som var posterad där och med påkar och andra vapen hotade de honom hämnas på honom. Jag informerades snart av en av stadsmännen [townsman
i org, åsyftar en amerikan, inte en engelsman] att de ämnade bära iväg soldaten från hans
post och troligtvis mörda honom: på vilket jag bad honom att återvända med ytterliggare
information och han återkom snart och intygade att han hört mobben deklarera att de
avsåg mörda honom [soldaten]. Jag befarade att detta förebådade en plundring av Kungens
kista.
Omedelbart skickade jag en ... Officer och 12 män för beskydda såväl vakten som Kungens
pengar, varpå väldigt snart följde även jag med dem för att förhindra, om möjligt, att kaos
utbröto, jag befarade inte minst att soldaterna och officern skulle tappa fattningen av de
förolämpningar och provokationer som de utsattes för av upprorsmännen och därmed begå
en oövertänkt handling.
… och genom att använda sina bajonetter i
halvcirklar höll de
[soldaterna] ett litet
avstånd till dem
[mobben]. Nej, jag var så
långt från att avse ett
dödsfall att jag pinade
trupperna att bege sig till
platsen för de olyckliga
händelserna utan någon
laddning i sina pjäser
[åsyftar de frontladdade
gevär de bar]; inte heller
gav jag några order om
att de skulle laddas.
Detta återhållsamma
beteende från min sida
må påkalla klander emot mig; ändock är det bevis … vilket är det bästa och säkraste som erbjudas kan för att min avsikt aldrig var att handla offensivt utan dess motsats, och detta ej
utan tvingande omständigheter [compulsion i original, vilket betyder att omständigheterna
kan anses ha tvingat någon till att göra något de ej önskade.]
Mobben blev fler och fler och skymfningarna ökade, de slog sina påkar och klubbor emot varandra och skrek Kom igen era lurkar, era blodiga ryggar [org bloody backs], era hummer-
uslingar [refererar till den engelska uniformen som var röd, likt en kokt hummer], skjut om
ni vågar, fan ta er, skjut och bli fördömda, vi vet att ni inte vågar” och mer av den typen av
språk användes. Nu befann jag mig mellan soldaterna och mobben, medlande mellan dem, jag
utnyttjade alla mina krafter till att försöka övertyga dem att dra sig tillbaka fredligt, men till
ingen nytta.
…
Medan jag således talade steg en av de soldater som hade fått ett hårt slag med en pinne lite
åt ena sidan och avlossade omedelbart skott. Då jag vände mig mot och frågade honom varför
han avlossat ett skott utan mina order slogs jag av en påk över armen vilket gjorde den
obrukbar för en tid, ett slag som om det hade placerats på mitt huvud istället säkerligen hade
förgjort mig. På detta följde en allmän attack mot männen [de engelska soldaterna] genom att
ett stort antal klubbor och snöbollar kastades på dem, samtidigt hördes rop bakifrån fan ta
er, era [bloods]- varför skjuter ni inte”. Genast avlossade tre eller fyra soldater sina vapen,
den ena efter den andra, och direkt efter det tre till i samma förvirring och brådska. Folkmobben sprang då därifrån, förutom tre olyckliga män som omedelbart slocknade, ;.. ytterligare
en död, tre andra med livshotande skador och fyra lätt sårade. Hela denna melankoliska affär
varade i nästan 20 minuter.
När jag frågade soldaterna varför de avfyrat skotten utan att jag givit order om detta så svarade de att de tyckt sig höra ordet eld! och antog att det kommit från mig. Så kan mycket väl
varit fallet då många i folkmobben ropat eld, eld, men jag försäkrade männen att jag inte givit
någon sådan order. … Sammanfattningsvis, det var inte möjligt för soldaterna att höra vem
som gav ordern eld och vem som sa sluta eldgivning.
…
Omedelbart efter kom en stadsman [townsman i original] och berättade att 4 till 5000 människor samlats på nästa gata och att de hade svurit att ta mitt och alla män som var med mig
liv.
Bilden till vänster är en samtida
amerikansk illustration av Boston
Massakern.
Den är gjord av Paul Revere,
amerikan och moständare till England.
Jämför med bilden från förra sidan.
Vilken av bilderna stämmer överens
med Prestons vittnesmål?
Du ska nu få läsa några vittnesmål i från den rättegång som följde efter händelserna. En del är för England, andra är emot England.
Testimony of Samuel Hemmingway for the Crown
Q. Do you know any of the prisoners?
A. Yes, several, there is Killroy I know particularly well.
Q. Did you ever hear Killroy make use of any threatening expressions, against the inhabitants of this
town?
A. Yes, one evening I heard him say, he would never
miss an opportunity, when he had one, to fire on the
inhabitants, and that he had wanted to have an opportunity ever since he landed.
Q. How long was that before the 5th March"
A. A week or fortnight...
From
"I, Je
the d
ffre
yR
epos
Frid
icha
ition
ay,
rdso
the s
sold
of Je
n, o
iers
econ
f fr e
f
lawf
of th
yR
d in
John
icha
ul a
stan
e 29
Gra
rdso
ge, t
th re
the r
t, ab
y's
n
e
rope
g
s
o
opem
u
t
i
aker walks ment, a t 11 o'c ify and
l
s to
r
[
com ropema med wi ock, A.M say, th
a
e ou
t
t an king sh h clubs ., eight t on
d fi g
,c
op
o
ht th ], and ame to r ten
chal
M
em..
leng r.
. ."
ed a
ll
Vittnesmål gjort av Ebenezer Bridgham
”De stod med sina vapen framför sig, för att försvara
sig, och så fort de hade formerat sig kom en grupp om
cirka tolv män, med pinnar i sina händer, som hade
stått i mitten av gatan, och gav av tre jubel varpå de
omedelbart omringade soldaterna och slog på deras
vapen medelst sina pinnar. … Jag såg folk nära mig till
vänster som slog mot soldaternas kanoner eller pistoler
[guns original] och utmanade att öppna eld, och kallade
dem fega lurkar för att de hotat obeväpnade män med
vapen.
John Hancock's Boston Massaker-tal
5 Mars, 1774
Ett tal avgivet på årsdagen av Bostonmassakern i Boston. Hancocks tal visar på den mer
anti-Britiska retorik som börjar dyka upp innan Revolutionen. John Hancock blir 1776 en
av de som skriver under Självständighetsförklaringen.
Män, Bröder, Fäder och Landsmän:
…
Vissa stoltserar med att vara vänligt inställda till regeringen; jag är vänligt inställd till en
rättfärdig regering, till en regering grundad på principerna sunt förnuft och rättvisa; men
jag sätter ära i att bekänna min eviga fientlighet mot tyranniet. Är det nuvarande systemet vilket den brittiska styrelsen har infört för kolonierna en rättfärdig regering eller ett
tyranni?
…
Staden Boston, evigt trogen den brittiska kronan, har utsatts för den brittiska flottan,
George III trupper har seglat över Atlanten, inte för att gå i strid mot en fiende utan för att
vara en grupp förrädare behjälplig i att besudla de lojala medborgarna i Amerikas rättigheter och friheter, som han likt en fader borde evigt respektera, och så som kung han
ärofullt är bunden att försvara och försvara mot kränkningar även till priset av sitt eget
liv.
...
Det första trupperna gjorde när de anlänt var att de tog vårat Senatshus i besittning och
riktade sina kanoner mot domsalen, trots att den Högre Jurisdiktionens Domstol befann
sig i förhandling, beslutandes i frågor rörande Kungens undersåtars liv och välbefinnande.
Våra gator fylldes nattetid av ljudet från uppror och fördärvets utlevelse, våra fredliga
medborgare utsattes timme ut och timme in för skamliga förolämpningar, och de kände
ofta effekterna av deras [de brittiska truppernas]våld och skymfningar. Men detta var inte
allt: de ansåg inte det nog att kränka våra medborgerliga rättigheter, de [engelsmännen]
bemödade sig att förneka oss [amerikanarna] våra religiösa friheter, besudla våra moraliska ståndpunkter, och därmed påvisa att vi förtjänar för ödeläggelse.
…
Men jag lämnar det och går motvilligt över till händelseförloppet den där dystra natten,
när vi snabb följd kände extremerna av känslan förtvivlad sorg, förvåning och raseri; när
himlen i ilska, under ett fruktansvärt ögonblick, … när Satan med sitt utvalda band öppnade dammluckorna och lät New Englands blod skölja över och skenheligt skända och
förorena vårt land med liken av hennes oskyldiga söner! Låt aldrig denna sorgliga berättelse berättas utan en tår, låt aldrig den flämtande barmen sluta brinna av manlig indignation när denna barbariska berättelse berättas, för all framtid, låt var förälder berätta
denna skamfulla berättelse för sitt lyssnande barn tills tårar av medlidande glittrar i deras
ögon och kokande känslor skakar deras späda kropp; och medan årsdagen av denna olycksaliga natt firas [kept a jubilee i original] i helveteslarmets rättegångssal, låt då hela
Amerika förenas i en enda gemensam himmelsk bön om att de inhumana oprovocerade
morden den femte mars 1770, planerade av Hillsborough och en bunt svekfulla knektar,
och utförda av den grymma hand som tillhörde Preston och hans blodtörstiga medhjälpare,
aldrig någonsin i historien ska finna sin like. …
Från NE:
Bostonmassakern inträffade 1770 vid en demonstration mot att brittisk militär
förlagts i Boston. Brittiska soldater kände sig hotade och sköt in i folkmassan, varvid fem demonstranter dödades. Vid en rättegång frikändes soldaterna, men händelsen utnyttjades av separatisterna och innebar en upptrappning av
motsättningarna mellan Storbritannien och kolonierna.
Från NE:
Boston Tea Party kallas ett intermezzo 16 december 1773, då nordamerikanska kolonister i skydd av mörkret och förklädda till indianer bordade ett brittiskt fartyg i Bostons hamn och kastade dess
last av te överbord. Det skedde som protest mot importrestriktionerna i den 1772 antagna s.k. telagen. I det upphetsade läge som
rådde fick Boston Tea Party en betydande politisk sprängkraft
vilket ledde till att Storbritannien ytterligare skärpte sin politik mot
kolonierna. Boston Tea Party blev därför ett viktigt steg på vägen
mot det nordamerikanska frihetskriget
Amerikansk tavla som illustrerar
Boston Tea Party.
Från Wikipedia:
Tebjudningen i Boston (på engelska: the Boston Tea Party) var den händelse som
anses ha varit den utlösande faktorn för den amerikanska revolutionen. Det var
från början en protest mot skatten på te.
Övriga tullar hade upphävts, men britterna behöll tullen på te, detta mest för att
visa vilka som bestämde. De amerikanska kolonisterna betraktade denna tull som
olaglig eftersom de inte hade fått vara med och bestämma detta.
Aktionen organiserades av Samuel Adams. Natten den 16 december 1773 vräkte
Adams och en grupp på 50 uppretade Bostonbor, bland dem Paul Revere (de så kallade "Sons of Liberty") lasten av te från tre brittiska fartyg som låg i Bostons
hamn. Enligt legenden var de utklädda till mohawkindianer, men detta gällde i
verkligheten bara ett fåtal personer. Det var sammanlagt 342 lådor med te, till ett
värde av 18 000 pund. Aktionen resulterade i att den brittiska regeringen svarade
med att stänga hamnen i Boston och stifta en ny lag som kom att kallas
"Intolerable Acts", eller "Coercive Acts". Denna lag ledde senare till de protester som
blev början av den amerikanska revolutionen.
The Destruction of Tea in Numbers
and Facts
The Boston Tea Party occurred on
Thursday, December 16, 1773, and
took 3 hours between 7 and 10 PM
45 tons of tea in 342 containers was
thrown overboard.
116 people participated in the destruction of tea
The destroyed tea was worth an estimated £10,000. In today’s money
this would be approximately equal to
a million dollars
Samuel Adams var en av de s k
Sons of Liberty, amerikanare som
kämpade emot britterna.
Ölet är förövrigt ett av få drickbara
amerikanska öl och finns än idag.
Take your tea and shove it.
George Hewes was a member of the band of "Indians" that boarded the tea ships that evening. His
recollection of the event was published some years later. We join his story as the group makes its
way to the tea-laden ships:
"It was now evening, and I immediately dressed myself in the costume of an Indian, equipped with
a small hatchet, which I and my associates denominated the tomahawk, with which, and a club, after
having painted my face and hands with coal dust in the shop of a blacksmith, I repaired to Griffin's wharf, where the ships lay that contained the tea. When I first appeared in the street after being thus disguised, I fell in with many who were dressed, equipped and painted as I was, and who
fell in with me and marched in order to the place of our destination.
When we arrived at the wharf, there were three of our number who assumed an authority to direct
our operations, to which we readily submitted. They divided us into three parties, for the purpose of
boarding the three ships which contained the tea at the same time. The name of him who commanded
the division to which I was assigned was Leonard Pitt. The names of the other commanders I never
knew. We were immediately ordered by the respective commanders to board all the ships at the same
time, which we promptly obeyed. The commander of the division to which I belonged, as soon as we
were on board the ship, appointed me boatswain, and ordered me to go to the captain and demand of
him the keys to the hatches and a dozen candles. I made the demand accordingly, and the captain
promptly replied, and delivered the articles; but requested me at the same time to do no damage to the
ship or rigging. We then were ordered by our commander to open the hatches and take out all the
chests of tea and throw them overboard, and we immediately proceeded to execute his orders, first
cutting and splitting the chests with our tomahawks, so as thoroughly to expose them to the effects
of the water.
In about three hours from the time we went on board, we had thus broken and thrown overboard
every tea chest to be found in the ship, while those in the other ships were disposing of the tea in the
same way, at the same time. We were surrounded by British armed ships, but no attempt was made
to resist us.
...The next morning, after we had cleared the ships of the tea, it was discovered that very considerable quantities of it were floating upon the surface of the water; and to prevent the possibility of any
of its being saved for use, a number of small boats were manned by sailors and citizens, who rowed
them into those parts of the harbor wherever the tea was visible, and by beating it with oars and paddles so thoroughly drenched it as to render its entire destruction inevitable."
Give Me Liberty or Give Me Death
Utdrag ur Patrick Henrys tal
,St. Johns kyrka i Richmond, Virginia 23 Mars, 1775.
…
De miljoner människor, beväpnade med frihetens heliga sak, och i
ett land likt det vi äger, är oövervinneliga oavsett vilken styrka vår fiende använder emot oss. Dessutom, min herre, ska vi
inte kämpa ensamma. Det finns en rättvis Gud som styr över nationers öde, som kommer att samla sina vänner och strida våra
slag åt oss. Striden är inte bara för den starke; den är för den
vaksamme, den verksamme, den modige. Dessutom, min herre, så står
vi utan val. Även om vi så önskade så är det för sent att dra sig
ur tävlingen. Det finns ingen reträtt förutom den till underdånighet och slaveri! Våra kedjor är gjutna! Deras rassel hörs
över Bostons slätt! Kriget är oundvikligt – och låt det komma!
Jag säger det en gång till, min herre, låt det komma!
Det är meningslöst att förmildra saken. Gentlemen må skrika
efter, Fred, Fred – men det finns ingen fred. Kriget har faktiskt
redan börjat! Nästa kuling som sveper i från norr kommer att
föra ljudet av rungande vapen till våra öron! Våra bröder står
redan på slagfältet! Varför står vi här, sysslolösa? Vad önskar
dessa herrar? Vad vill de ha? Är livet så kärt och freden så ljuv
att den kan köpas till priset av kedjor och slaveri? Gud förbjude! Vilken väg andra må taga vet jag inget om, men för mig
gäller, giv mig frihet eller giv mig döden! [I know not what
course others may take; but as for me, give me liberty or give me
death! ]
Herr Henry håller sitt berömda
tal 1775.
Orginaldokumentet underskrivet av alla delstaternasw representanter.
På nästa sida hittar du ett utdrag översatt till svenska.
I KONGRESSEN, 4 juli 1776
Den enhälliga deklarationen av Amerikas tretton förenta stater
När det under den mänskliga historiens gång blir nödvändigt för ett
folk att upplösa de politiska band, som har förbundit dem med ett annat
folk, för att bland världens makter inta den självständiga och jämbördiga ställning som både naturliga och gudomliga lagar berättigar dem
till, krävs av respekt för världsopinionen att de redogör för orsakerna
bakom separationen.
Vi ser dessa sanningar som självklara: att alla människor är skapade
jämlika; att de av sin skapare har tilldelats vissa oförytterliga
rättigheter och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka
finns bland dessa; att regeringar har inrättats bland människorna för
att säkra dessa rättigheter och att regeringarna erhåller sina befogenheter genom de styrdas samtycke; att närhelst någon styrelseform
motverkar dessa mål så är det folkets rättighet att förändra eller
upphäva denna styrelseform och att inrätta en ny enligt de principer
som för folket framstår som de mest troliga att påverka deras trygghet
och lycka. Klokheten påbjuder att styrelseformer som inrättats sedan
lång tid tillbaka, inte bör ändras av alltför lättvindiga eller flyktiga skäl; och likaledes har all erfarenhet visat att människor är mer
benägna att lida, om det onda är uthärdligt, än att avskaffa de styrelseformer vid vilka de har vant sig. Men när en lång kedja av missbruk och övergrepp uppenbarar en medveten plan att försätta dem under
total despotism, så är det folkets rättighet – det är deras plikt – att
avskaffa en sådan styrelseform och att skapa nytt skydd för sin framtida säkerhet. Sådant har dessa koloniers tålmodiga lidande varit, och
sådan är nu nödvändigheten av att förändra dessa koloniers tidigare
styrelseformer. Den nuvarande kungen av Storbritanniens historia är en
historia om upprepade oförrätter och övergrepp, vilka alla haft som
direkt syfte att upprätta ett oinskränkt tyranni över dessa stater. För
att styrka detta, låt fakta framläggas inför en öppen värld.
Han har vägrat att godkänna lagar som är synnerligen viktiga och betydelsefulla för det allmännas bästa.
Vi har vid varje övergrepp i allra ödmjukaste ordalag bett om upprättelse. Våra upprepade skrivelser har besvarats endast med upprepade
kränkningar. En furste, vars karaktärsdrag sålunda vid varje handling
motsvarar en tyranns, är olämplig att regera över ett fritt folk.
Inte heller har vi undlåtit att uppmärksamma våra brittiska bröder på
förhållandena. Vi har från tid till otid varnat dem för försök från
deras parlament att utsträcka en oberättigad lagstiftning över öss. Vi
har påmint dem om omständigheterna kring vår emigration och bosättning
här. Vi har vädjat till deras inneboende rättsmedvetenhet och storsinthet, och vi har besvärjat till våra gemensamma släktband för att de
ska ta avstånd från dessa övergrepp, som oundvikligen skulle
störa våra förbindelser och vår korrespondens. Även de har varit
döva inför rättfärdighetens och blodsförvantskapets röst. Vi
måste därför slå oss till tåls med den nödvändighet, som påbjuder
vår separation, och se på dem på samma sätt som vi ser på resten
av mänskligheten: fiender i krig; i fred vänner.
Vi, representanterna för Amerikas förenta stater, församlade till
allmän kongress och vädjande till den högsta domsmakten i världen
att se det berättigade i vårt uppsåt, kungör och förklarar
högtidligt, i namn av och med bemyndigande av folket i dessa
kolonier, att dessa förenade kolonier är och med rättighet bör
vara fria och självständiga stater; att de är lösta från alla
trohetsförbindelser till den brittiska kronan; och att alla
politiska förbindelser mellan dem och Storbritannien är och bör
vara fullständigt upplösta; och att de, som fria och
självständiga stater, har full rätt att föra krig, sluta fred,
ingå allianser, upprätta handelsförbindelser samt utföra alla
andra handlingar och ting som självständiga stater har rätt till.
Till stöd för denna förklaring, med fast tillit till den gudomliga försynens omsorg, förpliktigar vi oss gemensamt mot varandra
med våra liv, vår egendom och vår heliga ära.
Undertecknat i ORDNINGSFÖLJD och
på KONGRESSENS VÄGNAR
JOHN HANCOCK,
PRESIDENT.
ATTEST.
CHARLES THOMSON,
SEKRETERARE.
PHILADELPHIA:
TRYCKT AV JOHN DUNLAP..